Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma

More documents

Recommendations

Info

8 Jag håller med Per Samuelsson i nr 1/05 av Dackekuriren om att Jesus budskap var socialistiskt, men han skulle nog bara ha gillat halva Marx. Det vill säga: inte den halvan som är idealistisk, i meningen platonsk idealism, som Marx själv också tog starkt avstånd ifrån. Karl Marx var tyvärr starkt beroende av idealisten Hegel, som ihop med sitt ”dialektiska” trams förde vidare det urgamla sjok av irrationellt, patriarkaliskt organismtänkande och människoförakt som kännetecknar Platon och Aristoteles och har blivit vår kulturs svåra sjukdom. Med sin vetenskapliga hälft är Marx i stället radikalt människovänlig, då han till exempel vänder upp och ner på Hegels ruggiga alienationslära. Marx alienationslära är, om vi så vill, kärnan i hans ideologi och den är mycket fin. Tyvärr är hans historiesyn nära besläktad med den hos konservatismens fader Edmund Burke, eller senare hos Oswald Spengler. Båda såg på romantikens idealistiska vis historien som en organisk växtprocess med allt i samhället som naturgivet. Detta arv märks hos Marx i att han ser klassförtrycket som nödvändigt och önskvärt led i den naturliga processen, i stället för den oacceptabla skada det är. Å andra sidan hör hans empiriska, realistiska beskrivningar av hur och varför lönearbetaren i manufakturen alieneras, utsugs, utarmas och förstörs till det viktigaste som skrivits. Vår tids, ibland marxistiska, befrielseteologer har på olika håll i den tredje världen, ofta med livet med insats, visat på hur Jesu radikala jämlikhetsprogram förandligades bort i den kristna traditionen och ersattes med trossubjektets andliga frälsning som självändamålet. Jag menar att deras brytning med traditionen är bra så långt den når; med stort mod försöker de genomföra den första verkliga reformationen hittills. Tyvärr är de också bundna av Dackekuriren 02/05 den kristna traditionens idealistiska tolkning – de satsar på en traditionell teologisk, numera hermeneutisk flumvetenskap – istället för att vara vår tids fortsättning på den nya vetenskapen, som under 16- och 17-hundratalet äntligen började göra upp med kyrkans primitiva världsbild. Den irrationella bindningen gör frigörelseuppgiften svår för befrielseteologerna, och liksom mycken feminism berövar de sig på det sättet det viktigaste medlet. Jesus frilägger kärleksbudet, menar jag, genom att eliminera det störande förtjänst- och vedergällningstänkandet i den gamla tron – tron på lön och straff från en högre makt. Hans gud är enbart det goda, inte en motivförstörande allmakt att vara rädd för. Guden personifierar rätt värden i motsats till den syriske guden Mammon, som Jesus låter personifiera fel värden. Så tror jag vi skall förstå Jesus Gud: det goda värdealternativ som kärleksbudet uppställer. Den guden behöver man inte stå på 1500-talets intellektuella nivå för att välja, och den guden går bra ihop med Marx antiidealistiska och rationella sida. I tvär motsats till den kristna traditionens gud är den inte ett folkets opium. Jag är präst, men inte för att representera eller försvara den idealistiska kristna huvudtraditionen utan bland annat för att jag tycker det är för galet att reservera den fantastiska potentiella resursen som den svenska statskyrkan för dem vilkas ideologi, Jesustolkning och vetenskapliga världsbild ligger kvar på 1500-talets nivå. Vi ska inte längre ge efter för idealisternas maktanspråk, inte låta en odemokratisk ”religiös elit” vinna maktkampen om kyrkan. Det går att ta kyrkans resurser i anspråk utan att vara ”skum” ideologiskt eller ”dum i huvet”, för svenska kyrkan är inte något trossamfund med medlemmar, inte något att vara lojal med. Den är inte i sig själv ett subjekt, en rörelse som man kan ha en tro på, och den är inte skild Svar till Per Samuelsson: Marx, Jesus och resursen svenska kyrkan Text: Jan Löfberg från staten; allt sådant är vetenskapligt sett bara nys. Den idealistiska statstro som kyrkan var till för att upprätthålla finns tack ske pris inte längre. Nu är det vår egen sak att säga vad vi skall ha kyrkan till. De etablerade opinionsbildarnas syn på den svenska kyrkans status idag är ett praktexempel på hur man genomför ett intressestyrt försök att lura bönder i dagens samhälle. Men i det här fallet har framgången varit måttlig, folk i allmänhet har bjudit segt motstånd. De flesta jag har talat med om saken, också ”kyrkfolket”, har inte gått på att de skulle ha blivit medlemmar i en trosförsamling. Kyrkan mitt i byn är fortfarande allas offentliga kyrka den är öppen – vilket är logiskt sett omöjligt för ett trossamfund att vara – och konstituerad av allmän lag. Intuitivt inser man att det inte går att göra om en offentlig institution utan medlemmar till en ideell förening, ett privat trossamfund med medlemmar. Folkets relation till kyrkan är inte en medlemsrelation, inte en bekännelserelation. De som ändå ”gått ur” alltså: ”Gå in” igen! Bli gärna präster! Ta hand om kyrkan, alla har lika rätt till den, alla skall bestämma över den. Det skulle nog både Jesus och Marx instämma i – de tänkte inte själva i dumma klyschor och trosdogmer.
Miljöutskottet lär känna Lund Text: Karin Zackari Miljöutskottets utflykt/studiebesök den 23:e februari gick till västra änden av staden, där ligger Lunds Energi, den största el-distributören sedan 1907 är belägen. Innan bolaget distribuerade el tillhandahöll de endast gas men den verksamheten lades ner på 70talet. År 1985 inledde de användandet av naturgas för en liten del av Lunds uppvärmning, bl.a. för att driva fjärrvärmeverket som med sina nio mil av nedgrävda ledningar täcker 90 % av stadens behov. Förutom fjärrvärme producerar energiverket också fjärrkyla till industrier och med Universitetssjukhuset som en mycket stor kund. Lunds Energi var det andra företaget i branschen i Sverige som miljöcertifierades i enlighet med ISO14001, en certifiering som täcker in transporter, allehanda utsläpp av oljor & kemikalier och kräver rutiner i miljöarbetet på alla plan i produktionen. Till vår besvikelse är det dock också lagstadgat att de fortfarande måste nyttja viss mängd olja (en icke förnyelsebar resurs). Oljan står för 2 % av Lund Energis fjärrvärmeproduktion idag, och sedan 1982 har en reducering med 98 procentenheter skett. En annan sak som vi får reda på genom studiebesöket är att fjärrvärmepannorna är häftiga och öronbedövande verksamhet. Besöket på Lunds Energi var en av ett flertal utflykter som miljöutskottet anordnar under våren. Fler liknande utflykter kommer för att lära oss mer om vår stad. Bland annat kommer vi också att ordna gemensamma utflykter med Naturbussen och ta oss en vandring på Skåneleden. Håll ögonen på hemsidan för datuminformation! Är du sugen på att sticka händerna i myllan är du välkommen att röjja och plantera i publokalens ljusgårdar. Under några olika tillfällen i vår arbetar vi där och under Kulturpolitiska veckan, 9-15 maj, håller vi verkstad för att bygga möbler och smycka dem med återanvänt material. Under den veckan kommer vi också att anordna ett föredrag om människans relation till stadsmiljön och det offentliga rummet. Recensioner Frida Hyvönen – Until death comes (Licking Fingers 2005) ”Ännu en skiva till kaffet?” - får jag nästan lust att skriva - för här kommer en i raden av fina skivor som låter bra, är bra, ser bra ut, men… nja. Kanske lite väl tråkig då och då. Men det är bara för att jag recenserar. Hade jag sluppit göra det skulle jag ha tipsat om den otroligt träffande texten i ”Once I was a Serene Teenage Child” och berömt det fina pianospelandet i ”You never got me right”, i vilken Frida sjunger helt galet snyggt till upptempoplinkandet på nämnda piano. Här finns också den smart producerade ”Come another night” (med trummor som från Stones och trumpet som från Bacharach) samt ”The modern” med den geniala inledningen då Frida Hyvönen sjunger ”One day I wasn´t drunk”. Fantastisk lyrik! Ja, hade jag inte recenserat skulle jag ha stängt ner detta förbannade, försenade dokument och bränt ut skivan till min älskade moder som inte har råd att handla den. Det hade Frida förstått. Lyssna på ”Djuna!” innan du säger emot. - Viktor Banke Antony & The Johnsons – I am a bird now (Secretely Canadian 2005) Det finns skivor och sen finns det skivor. Det finns skivor du kan lyssna sönder och känna att ”fan, detta är en otroligt bra skiva”. Sen finns det skivor du kommer ignorera för att de helt enkelt inte tilltalar dig. Men då pratar jag om vanliga skivor. Det finns nämligen en till sorts skivor. Det är skivor utan låtlistor, skivbolag, omslag och recensioner. Det är skivor som bjuder in dig till en parallell verklighet av vad som helst. Det är skivor du inte kan förklara, motivera eller försvara. John Lennon tog mig till himlen First Floor Power tog mig till söder The Game tog mig till Compton Antony & The Johnsons visade mig osäkerheten Jag visste inte att den kunde vara så vacker. Tycker du att det låter som patetiskt dravel från en recensent? Då har du inte hört den sköra transvestiten från New York. - Viktor Banke Beck - Guero (Geffen/Universal 2005) Jag skulle kunna säga att jag minns det, men det gör jag inte. Tiden då Beck Hansen alltid släppte nya skivor. Alltid med en ny stil för varje skiva. Ofta befann han sig mitt i ett stort husparty, men lika ofta ensam med sin gitarr någonstans i världen - inspirationerna var många. Efter den fantastiska dansplattan ”Midnite Vultures” (som han gjorde för att han saknade bra festmusik) släppte han under 2002 den melankoliska ”Sea Change”. Kanske var det början på en mattare Beck? Förvisso var den väldigt bra, men jämför man med Midnite Vultures var det en alltför tillrättalagd ung man vi fick se. Det har bara blivit värre på Guero - hans kanske tionde album. Singeln, E- Pro, måste räknas som den tråkigaste han släppt och visst finns det låtar som sticker ut (Earthquake Weather, Scarecrow) men gud ska veta att jag är besviken. Det är som att Mr Hansen lagt på ett tråkigt rockfilter på stråkar, banjo, trummor, piano, tamburin och alla andra instrument han så flitigt och kreativt använt under sin karriär. Det mynnar ut i en grå, platt och tråkig skiva. Jävla Beck. - Viktor Banke Dackekuriren 02/05 9
Page 1 and 2: Dackekuriren 2/2005 Årgång 43 Gat
Page 3 and 4: Deadline för nästa nummer är: 18
Page 5 and 6: Det förutsägbara fiaskot i Irak o
Page 7: framför allt Moderata Samlingspart
Page 11 and 12: Smålandsgården på 50-talet Smål
Page 13 and 14: som man läst så mycket om. Många
Page 15 and 16: EU kommer att öka vår frihet, int
Page 17 and 18: att han har en mullvad i Lund som u
Page 19 and 20: Polisrapporten där pratar Gatas Pa
Page 21 and 22: Dackekuriren 02/05 21
Page 23 and 24: Känner du dig nostalgisk? Hämta e

Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?