19.09.2013 Views

Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma

Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma

Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

8<br />

Jag håller med Per Samuelsson i nr 1/05<br />

av <strong>Dackekuriren</strong> om att Jesus budskap<br />

var socialistiskt, men han skulle nog<br />

bara ha gillat halva Marx. Det vill säga:<br />

inte den halvan som är idealistisk,<br />

i meningen platonsk idealism, som<br />

Marx själv också tog starkt avstånd<br />

ifrån. Karl Marx var tyvärr starkt<br />

beroende av idealisten Hegel, som<br />

ihop med sitt ”dialektiska” trams förde<br />

vidare det urgamla sjok av irrationellt,<br />

patriarkaliskt organismtänkande och<br />

människoförakt som kännetecknar<br />

Platon och Aristoteles och har blivit<br />

v<strong>år</strong> kulturs sv<strong>år</strong>a sjukdom. Med sin<br />

vetenskapliga hälft är Marx i stället<br />

radikalt människovänlig, då han till<br />

exempel vänder upp och ner på Hegels<br />

ruggiga alienationslära.<br />

Marx alienationslära är, om vi<br />

så vill, kärnan i hans ideologi och<br />

den är mycket fin. Tyvärr är hans<br />

historiesyn nära besläktad med den hos<br />

konservatismens fader Edmund Burke,<br />

eller senare hos Oswald Spengler. Båda<br />

såg på romantikens idealistiska vis<br />

historien som en organisk växtprocess<br />

med allt i samhället som naturgivet.<br />

Detta arv märks hos Marx i att han ser<br />

klassförtrycket som nödvändigt och<br />

önskvärt led i den naturliga processen,<br />

i stället för den oacceptabla skada det<br />

är. Å andra sidan hör hans empiriska,<br />

realistiska beskrivningar av hur och<br />

varför lönearbetaren i manufakturen<br />

alieneras, utsugs, utarmas och förstörs<br />

till det viktigaste som skrivits.<br />

V<strong>år</strong> tids, ibland marxistiska, befrielseteologer<br />

har på olika håll i den<br />

tredje världen, ofta med livet med<br />

insats, visat på hur Jesu radikala<br />

jämlikhetsprogram förandligades<br />

bort i den kristna traditionen och<br />

ersattes med trossubjektets andliga<br />

frälsning som självändamålet. Jag<br />

menar att deras brytning med<br />

traditionen är bra så långt den n<strong>år</strong>;<br />

med stort mod försöker de genomföra<br />

den första verkliga reformationen<br />

hittills. Tyvärr är de också bundna av<br />

<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />

den kristna traditionens idealistiska<br />

tolkning – de satsar på en traditionell<br />

teologisk, numera hermeneutisk flumvetenskap<br />

– istället för att vara v<strong>år</strong> tids<br />

fortsättning på den nya vetenskapen,<br />

som under 16- och 17-hundratalet<br />

äntligen började göra upp med kyrkans<br />

primitiva världsbild. Den irrationella<br />

bindningen gör frigörelseuppgiften<br />

sv<strong>år</strong> för befrielseteologerna, och liksom<br />

mycken feminism berövar de sig på det<br />

sättet det viktigaste medlet.<br />

Jesus frilägger kärleksbudet, menar<br />

jag, genom att eliminera det störande<br />

förtjänst- och vedergällningstänkandet<br />

i den gamla tron – tron på lön och straff<br />

från en högre makt. Hans gud är enbart<br />

det goda, inte en motivförstörande<br />

allmakt att vara rädd för. Guden<br />

personifierar rätt värden i motsats<br />

till den syriske guden Mammon, som<br />

Jesus låter personifiera fel värden. Så<br />

tror jag vi skall förstå Jesus Gud: det<br />

goda värdealternativ som kärleksbudet<br />

uppställer. Den guden behöver man<br />

inte stå på 1500-talets intellektuella<br />

nivå för att välja, och den guden g<strong>år</strong><br />

bra ihop med Marx antiidealistiska<br />

och rationella sida. I tvär motsats till<br />

den kristna traditionens gud är den<br />

inte ett folkets opium.<br />

Jag är präst, men inte för att representera<br />

eller försvara den idealistiska kristna<br />

huvudtraditionen utan bland annat<br />

för att jag tycker det är för galet att<br />

reservera den fantastiska potentiella<br />

resursen som den svenska statskyrkan<br />

för dem vilkas ideologi, Jesustolkning<br />

och vetenskapliga världsbild ligger kvar<br />

på 1500-talets nivå. Vi ska inte längre<br />

ge efter för idealisternas maktanspråk,<br />

inte låta en odemokratisk ”religiös elit”<br />

vinna maktkampen om kyrkan. Det g<strong>år</strong><br />

att ta kyrkans resurser i anspråk utan<br />

att vara ”skum” ideologiskt eller ”dum i<br />

huvet”, för svenska kyrkan är inte något<br />

trossamfund med medlemmar, inte<br />

något att vara lojal med. Den är inte i<br />

sig själv ett subjekt, en rörelse som man<br />

kan ha en tro på, och den är inte skild<br />

Svar till Per Samuelsson:<br />

Marx, Jesus och resursen<br />

svenska kyrkan<br />

Text: Jan Löfberg<br />

från staten; allt sådant är vetenskapligt<br />

sett bara nys.<br />

Den idealistiska statstro som kyrkan<br />

var till för att upprätthålla finns tack<br />

ske pris inte längre. Nu är det v<strong>år</strong> egen<br />

sak att säga vad vi skall ha kyrkan till.<br />

De etablerade opinionsbildarnas syn på<br />

den svenska kyrkans status idag är ett<br />

praktexempel på hur man genomför<br />

ett intressestyrt försök att lura bönder<br />

i dagens samhälle. Men i det här fallet<br />

har framgången varit måttlig, folk i<br />

allmänhet har bjudit segt motstånd.<br />

De flesta jag har talat med om saken,<br />

också ”kyrkfolket”, har inte gått på<br />

att de skulle ha blivit medlemmar i<br />

en trosförsamling. Kyrkan mitt i byn<br />

är fortfarande allas offentliga kyrka<br />

den är öppen – vilket är logiskt sett<br />

omöjligt för ett trossamfund att vara<br />

– och konstituerad av allmän lag.<br />

Intuitivt inser man att det inte g<strong>år</strong><br />

att göra om en offentlig institution<br />

utan medlemmar till en ideell<br />

förening, ett privat trossamfund<br />

med medlemmar. Folkets relation till<br />

kyrkan är inte en medlemsrelation,<br />

inte en bekännelserelation. De som<br />

ändå ”gått ur” alltså: ”Gå in” igen! Bli<br />

gärna präster! Ta hand om kyrkan, alla<br />

har lika rätt till den, alla skall bestämma<br />

över den. Det skulle nog både Jesus och<br />

Marx instämma i – de tänkte inte själva<br />

i dumma klyschor och trosdogmer.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!