Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma
Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma
Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
8<br />
Jag håller med Per Samuelsson i nr 1/05<br />
av <strong>Dackekuriren</strong> om att Jesus budskap<br />
var socialistiskt, men han skulle nog<br />
bara ha gillat halva Marx. Det vill säga:<br />
inte den halvan som är idealistisk,<br />
i meningen platonsk idealism, som<br />
Marx själv också tog starkt avstånd<br />
ifrån. Karl Marx var tyvärr starkt<br />
beroende av idealisten Hegel, som<br />
ihop med sitt ”dialektiska” trams förde<br />
vidare det urgamla sjok av irrationellt,<br />
patriarkaliskt organismtänkande och<br />
människoförakt som kännetecknar<br />
Platon och Aristoteles och har blivit<br />
v<strong>år</strong> kulturs sv<strong>år</strong>a sjukdom. Med sin<br />
vetenskapliga hälft är Marx i stället<br />
radikalt människovänlig, då han till<br />
exempel vänder upp och ner på Hegels<br />
ruggiga alienationslära.<br />
Marx alienationslära är, om vi<br />
så vill, kärnan i hans ideologi och<br />
den är mycket fin. Tyvärr är hans<br />
historiesyn nära besläktad med den hos<br />
konservatismens fader Edmund Burke,<br />
eller senare hos Oswald Spengler. Båda<br />
såg på romantikens idealistiska vis<br />
historien som en organisk växtprocess<br />
med allt i samhället som naturgivet.<br />
Detta arv märks hos Marx i att han ser<br />
klassförtrycket som nödvändigt och<br />
önskvärt led i den naturliga processen,<br />
i stället för den oacceptabla skada det<br />
är. Å andra sidan hör hans empiriska,<br />
realistiska beskrivningar av hur och<br />
varför lönearbetaren i manufakturen<br />
alieneras, utsugs, utarmas och förstörs<br />
till det viktigaste som skrivits.<br />
V<strong>år</strong> tids, ibland marxistiska, befrielseteologer<br />
har på olika håll i den<br />
tredje världen, ofta med livet med<br />
insats, visat på hur Jesu radikala<br />
jämlikhetsprogram förandligades<br />
bort i den kristna traditionen och<br />
ersattes med trossubjektets andliga<br />
frälsning som självändamålet. Jag<br />
menar att deras brytning med<br />
traditionen är bra så långt den n<strong>år</strong>;<br />
med stort mod försöker de genomföra<br />
den första verkliga reformationen<br />
hittills. Tyvärr är de också bundna av<br />
<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />
den kristna traditionens idealistiska<br />
tolkning – de satsar på en traditionell<br />
teologisk, numera hermeneutisk flumvetenskap<br />
– istället för att vara v<strong>år</strong> tids<br />
fortsättning på den nya vetenskapen,<br />
som under 16- och 17-hundratalet<br />
äntligen började göra upp med kyrkans<br />
primitiva världsbild. Den irrationella<br />
bindningen gör frigörelseuppgiften<br />
sv<strong>år</strong> för befrielseteologerna, och liksom<br />
mycken feminism berövar de sig på det<br />
sättet det viktigaste medlet.<br />
Jesus frilägger kärleksbudet, menar<br />
jag, genom att eliminera det störande<br />
förtjänst- och vedergällningstänkandet<br />
i den gamla tron – tron på lön och straff<br />
från en högre makt. Hans gud är enbart<br />
det goda, inte en motivförstörande<br />
allmakt att vara rädd för. Guden<br />
personifierar rätt värden i motsats<br />
till den syriske guden Mammon, som<br />
Jesus låter personifiera fel värden. Så<br />
tror jag vi skall förstå Jesus Gud: det<br />
goda värdealternativ som kärleksbudet<br />
uppställer. Den guden behöver man<br />
inte stå på 1500-talets intellektuella<br />
nivå för att välja, och den guden g<strong>år</strong><br />
bra ihop med Marx antiidealistiska<br />
och rationella sida. I tvär motsats till<br />
den kristna traditionens gud är den<br />
inte ett folkets opium.<br />
Jag är präst, men inte för att representera<br />
eller försvara den idealistiska kristna<br />
huvudtraditionen utan bland annat<br />
för att jag tycker det är för galet att<br />
reservera den fantastiska potentiella<br />
resursen som den svenska statskyrkan<br />
för dem vilkas ideologi, Jesustolkning<br />
och vetenskapliga världsbild ligger kvar<br />
på 1500-talets nivå. Vi ska inte längre<br />
ge efter för idealisternas maktanspråk,<br />
inte låta en odemokratisk ”religiös elit”<br />
vinna maktkampen om kyrkan. Det g<strong>år</strong><br />
att ta kyrkans resurser i anspråk utan<br />
att vara ”skum” ideologiskt eller ”dum i<br />
huvet”, för svenska kyrkan är inte något<br />
trossamfund med medlemmar, inte<br />
något att vara lojal med. Den är inte i<br />
sig själv ett subjekt, en rörelse som man<br />
kan ha en tro på, och den är inte skild<br />
Svar till Per Samuelsson:<br />
Marx, Jesus och resursen<br />
svenska kyrkan<br />
Text: Jan Löfberg<br />
från staten; allt sådant är vetenskapligt<br />
sett bara nys.<br />
Den idealistiska statstro som kyrkan<br />
var till för att upprätthålla finns tack<br />
ske pris inte längre. Nu är det v<strong>år</strong> egen<br />
sak att säga vad vi skall ha kyrkan till.<br />
De etablerade opinionsbildarnas syn på<br />
den svenska kyrkans status idag är ett<br />
praktexempel på hur man genomför<br />
ett intressestyrt försök att lura bönder<br />
i dagens samhälle. Men i det här fallet<br />
har framgången varit måttlig, folk i<br />
allmänhet har bjudit segt motstånd.<br />
De flesta jag har talat med om saken,<br />
också ”kyrkfolket”, har inte gått på<br />
att de skulle ha blivit medlemmar i<br />
en trosförsamling. Kyrkan mitt i byn<br />
är fortfarande allas offentliga kyrka<br />
den är öppen – vilket är logiskt sett<br />
omöjligt för ett trossamfund att vara<br />
– och konstituerad av allmän lag.<br />
Intuitivt inser man att det inte g<strong>år</strong><br />
att göra om en offentlig institution<br />
utan medlemmar till en ideell<br />
förening, ett privat trossamfund<br />
med medlemmar. Folkets relation till<br />
kyrkan är inte en medlemsrelation,<br />
inte en bekännelserelation. De som<br />
ändå ”gått ur” alltså: ”Gå in” igen! Bli<br />
gärna präster! Ta hand om kyrkan, alla<br />
har lika rätt till den, alla skall bestämma<br />
över den. Det skulle nog både Jesus och<br />
Marx instämma i – de tänkte inte själva<br />
i dumma klyschor och trosdogmer.