Ladda ner Skötselråd som PDF. - Djurkliniken Roslagstull.

Leg vet Gunnel Anderson / leg vet Marianne Tornvall, 2007-12
Djukliniken Roslagstull, Valhallavägen 12 A, 114 22 Stockholm, tel 08-612 57 60
SKÖTSEL AV KANINER
Tamkaninen, Oryctolagus cuniculus, härstammar från vilda kaniner i västra Europa och norra Afrika. Den är
strikt växtätande, och betar vanligen i skymning eller under natten. Kaninen använder sina klor för att gräva sig
hålor för skydd och vila. I det vilda visar kaniner sällan tecken på aggression, utan flyr i stället vid tecken på
fara. Kaniner i fångenskap kan däremot uppvisa aggression vid stress eller hot.
Kaniner är intelligenta, vänliga och tysta husdjur. Det går ganska lätt att träna kaninen att bli rumsren.
Medellivslängden för kaniner är 7-9 år, med rekord ända upp till 15 år. Följande information är sammanställd för
att hjälpa Dig ta bästa möjliga hand om Ditt djur så att kaninen kan få ett långt och friskt liv. Råden är skrivna
med dvärgkaniner som ”modell”, rasvariationer kan förekomma.
REPRODUKTION
Kaninhonan blir könsmogen vid 3-9 månaders ålder, hanen vid 3-10 mån ålder. Dräktigheten varar 29-35 dagar
(i medeltal 31-32 dagar), och kullen innehåller oftast 4-10 ungar. Avvänjning av ungarna kan påbörjas vid 6-8
veckors ålder. De bör dock inte skiljas helt från mamman förrän vid 8 veckors ålder.
Moderlösa ungar
Att försöka föda upp moderlösa kanin- eller harungar går sällan bra. Helst ska ungarna placeras hos en hona som
redan har egna ungar. Störst chans att lyckas har detta om de moderlösa ungarna är mindre än 2 veckor gamla,
och maximalt 2 dagar yngre eller äldre än fostermammans ungar. En droppe svag parfym på fostermammans nos
kan hjälpa till så hon inte förskjuter de moderlösa ungarna.
Moderlösa ungar under 3 veckors ålder kan även ges kattmjölkersättning (färdig, eller en blandning av 1 äggula,
240 ml torrmjölk, 240 ml vatten, 5 ml honung och 5 ml vitamin-mineralblandning). Av detta ges de första
dagarna max 5 ml 2-3 gånger per dag den första veckan. Mängden ökas sakta till 15 ml vecka 2, och till 25 ml
vecka 3. Området runt ändtarmsöppningen tvättas försiktigt med bomull fuktad med ljummet vatten för att
stimulera avföring och urinering.
Problem som ofta ses vid handuppmatning av kaninungar är lunginflammation pga att maten hamnat i fel strupe;
undertemperatur samt diarré.
Tänk på att en normal kaninmamma bara diar sina ungar 1-2 gånger per dygn! Det är alltså helt normalt att
mamman till synes inte bryr sig om sina ungar under största delen av dygnet.
Kastrering
Vi rekommenderar att både han- och honkaniner ska kastreras. Kastrerade djur blir vanligen lugnare och mer
tillgivna sällskapsdjur samt risken för aggression både mot djurägaren och burkompisar minskar. Kastration
innebär också minskad risk för urinmarkering av reviret. Kastration av honkanin är viktigt för att undvika
oönskad dräktighet samt cancer eller andra sjukdomar i livmodern (se nedan). Kastration av båda könen kan ske
så snart tecken på könsmognad uppvisas, oftast vid 4-5 mån ålder.
Vaccination
1

Det finns två allvarliga virussjukdomar som kan drabba kaniner. Den ena sjukdomen heter Myxomatos och den
andra RVHD. Båda brukar lite felaktigt kallas ”kaninpest”, egentligen är det Myxomatos som är den ”äkta”
kaninpesten. Sjukdomarna förekommer på Gotland, i Skåne och börjar sprida sig längs västkusten upp mot
Göteborg. Myxomatos ger svullnader och kraftig sekretbildning runt ögon, näsborrar, analöppning och
könsöppningar. Djuret brukar avlida inom ett par veckors sjukdomstid. RVHD ger ett mer dramatiskt
sjukdomsförlopp. Oftast hittas djuret avlidet med blödningar från kroppsöppningarna innan några
sjukdomssymptom har hunnit ses. Det finns ingen behandling för endera av sjukdomarna, utgången är i stort sett
alltid dödlig. Det finns dock effektiva vacciner mot båda sjukdomarna. Det är rekommendabelt att vaccinera sina
kaniner mot dessa sjukdomar om man vistas i områden där det förekommer smitta.
UTFODRING
Det allra viktigaste att komma ihåg vad gäller utfodring av kaniner är att de är betande djur, dvs gräsätare.
Eftersom färskt gräs ej finns tillgängligt året runt, ersätter man detta med hö vintertid. En kanin kan gott och väl
leva ett helt liv på enbart gräs och hö av god kvalité. Det är ingen risk att en frisk kanin får näringsbrist av denna
diet, tvärtom så mår de som allra bäst på denna enkla diet. Låt Dig inte luras av kaninens vilja att äta mer och
mer av godsaker och mindre och mindre av hö/gräs. Det är Du som bestämmer vad din kanin skall äta! Om
kaninen ej vill äta hö trots att inget annat serveras bör veterinär uppsökas för kontroll.
Hö
Timotejhö eller gräshö ska bjudas i obegränsad mängd varje dag, minst 80-90 % av kosten måste utgöras av hö.
Det är viktigt att hö alltid finns tillgängligt för Din kanin. Kaniner brukar äta små mängder mat ofta under hela
dagen. Om kaninen bara har tillgång till hö under vissa tider på kan detta leda till tarmstörningar.
Löst hö med långa fibrer är bättre än hö pressat i kuber el dyl. Fibrerna i höet är extremt viktiga för att stimulera
normal digestion och för att tänderna ska slitas på ett normalt sätt. Hö innehåller även proteiner och andra
näringsämnen som är väsentliga för Ditt djurs goda hälsa. Vi rekommenderar inte användningen av alfalfahö,
framför allt inte om det ges tillsammans med pellets (som redan innehåller mycket alfalfa), eftersom det kan
innehålla alltför mycket kalcium och extra kolhydrater, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem och
tarmstörningar. Om kaninen inte äter pellets alls kan alfalfahö ges i begränsad mängd. Det kan dock vara svårt
att banta kaninen på det viset.
Kontrollera om Din lokala djuraffär har timotejhö eller annan typ av gräshö. Ibland kan man köpa hö på en
ridskola eller stall. Höet ska förvaras på en kall torr plats med bra luftcirkulation (stäng inte in det i en tät
plastpåse). Kasta bort blött eller fuktigt hö, eller hö som inte luktar fräscht.
Bästa sättet att utfodra med hö är att ge det i ett högaller på burens utsida. Din kanin kan då dra in hö i buren via
spjälorna efter behov. På detta vis hålls höet rent, och det går inte så mycket till spillo.
Under vissa tider av året kan det vara svårt att få tag i gräshö. Dessa perioder är det godtagbart att ge hö blandat
med alfalfa, eller att ge enbart alfalfahö i korta perioder. Det viktigaste är att alltid ha hö tillgängligt för kaninen.
Kom ihåg att vara restriktiv med pellets, och att hö är den främsta källan till fibrer och näringsämnen.
Kaninpellets
Pellets av god kvalitet kan bjudas dagligen i begränsade mängder. På grund av högt innehåll av kolhydrater, låg
mängd fibrer, och hög mängd kalcium i pellets kan okontrollerad utfodring med pellets leda till fetma, hjärt- och
leversjukdomar, kronisk diarré och njursjukdomar. Se till att Du köper pellets med högt fiberinnehåll (18% eller
mer, helst upp mot 20-25%), och att Du köper små mängder i taget. Förvara pellets i kylskåp eller kallt och torrt
för att förhindra att de förstörs. Gamla härskna pellets kan leda till att Din kanin slutar äta.
Följande uppställning visar DAGLIGA MÄNGDER som Din kanin kan utfodras med. FYLL INTE PÅ
SKÅLEN även om alla pellets är uppätna före nästa dag. ÖVERUTFODRING MED PELLETS OCH
”KANINBLANDNINGAR” ÄR DEN FRÄMSTA ORSAKEN TILL DE HÄLSOPROBLEM VI SER HOS
KANINER! Håll Din kanin frisk genom att inte överdriva.
· Kaniner upp till 8 månaders ålder kan ha fri tillgång till pellets, eftersom de fortfarande växer. Efter 8
månaders ålder kan de få följande underhållsmängd
2

· Kanin som väger 1-2 kg ges 1/8 dl dagligen
· Kanin som väger 2,5-3,5 kg ges 1/4 dl dagligen
· Kanin som väger 4-5 kg ges 1/2 dl dagligen
· Kanin som väger 5,5-7,5 kg ges 3/4 dl dagligen
I vissa situationer kan Din veterinär rekommendera att pellets helt utesluts ur dieten. Bli inte orolig - Din kanin
kan få i sig alla nödvändiga näringsämnen från hö och bladgrönsaker som Du i stället blir instruerad att utfodra
med. (Detta är vanligen den behandling som vi rekommenderar till mycket feta kaniner som måste bantas på ett
säkert sätt.)
”Kanin/Gnagarblandning”
De s.k. gnagarblandningarna som säljs av zoo-handeln är tyvärr inte alls bra kost för kaniner. Många djurägare
tror att dessa blandningar är ”pellets” men så är inte fallet. Blandningarna innehåller oftast lite pellets men även
annat, t.ex. solrosfrö, nötter, cornflakes och havre. Dessa fodermedel är fett- och kolhydratrika samt innehåller
mycket lite fibrer. Att kaninen tycker bättre om gnagarblandningen skall man inte låta sig luras av, kaninen vet
inte vad som är bäst för den. Vi rekommenderar att man helt undviker gnagarblandning som en daglig del av
kosten. Vill man tvunget ge lite ibland, skall det verkligen vara i mycket små mängder och endast någon gång i
veckan som godis.
Grönsaker
Bladgrönt ska ges dagligen. Kaniner i det vilda äter framför allt sega fiberrika blad, bark och andra svårsmälta
växter. Det är m.a.o. stammarna och bladverken från växten som kaniner äter, inte frukterna eller rötterna. Deras
magtarmkanal fungerar bäst när den har som mest att göra med att bryta ner cellulosa. Om Din kanin inte är van
att äta grönsaker, börja försiktigt med gröna bladiga grönsaker, och lägg till en ny sort var 5-7 dag. Om tillskottet
av en ny sort leder till diarré inom 24-48 tim så ska den avlägsnas från dieten. Unga kaniner ska också vänjas
gradvis vid ny mat.
Så snart Din kanin äter denna typ av mat ska Du försöka att ge minst 3 olika sorter dagligen. Utfodring med
färska fiberrika bladgrönsaker (samt hö) bidrar till att förebygga tarmstörningar samt tillgodoser kaninens stora
behov av vätska. Dessutom älskar kaninen det!
Grönsaker som Du kan variera mellan är t ex morotsblast, betblast, maskrosblad och maskrosblommor, kål,
persilja, klöver, broccoli (inklusive blad), grön paprika, ärtbaljor (den flata ätbara sorten), brysselkål, basilika,
hallonblad, rädisor, spenat. På sommaren kan man använda i stort sett allt som växer på en vanlig sommaräng.
Försök att ge minst 3 olika slags grönsaker dagligen. Att utfodra med en enda grönsak (framför allt broccoli, kål,
brysselkål och spenat) kan leda till ämnesomsättningssjukdomar.
Godis
En liten mängd, ca 1 matsked per 2,5 kg kanin, av en av följande godsaker kan ges någon gång i veckan men
absolut inte dagligen. Jordgubbar, papaya, ananas, äpple, päron, melon, hallon, persika, päron eller torrt
fullkornsbröd. Alternativt kan man ge 1 tesked per 2,5 kg av banan eller torkad frukt.
Undvik
Vi rekommenderar att Du helt undviker att ge: salta eller sockerrika mellanmål, nötter, choklad, frukostflingor
eller andra spannmålsprodukter som kakor och bröd (inte ens knäckebröd är nyttigt för Din kanin men kan ges
som godis). Kaniner får heller inte komma åt hund- och kattmat eller skämmas bort med smakbitar från ägarnas
tallrikar. De kan nämligen orsaka tarmstörningar och fetma.
Vi rekommenderar också att du helt undviker salt- och mineralstenar. Saltstenar missbrukas ofta av kaniner
eftersom de slickar på den för att de tycker det är gott. Kaniner får därmed i sig alldeles för mycket kalk. För
många kaniner leder ökat kalkintag till ansamling av grus i urinblåsan, eller till och med stenar i urinblåsan eller
njurarna, något som ibland kan åtgärdas med operation men som i andra fall tyvärr leder till avlivning.
Vatten
3

Vatten ska alltid finnas tillgängligt, och bytas dagligen. En smutsig vattenbehållare kan leda till tillväxt av
bakterier som kan orsaka sjukdom. Vatten kan ges i antingen en vattenflaska eller i en tung skål som är förankrad
vid ena sidan av buren så att vattenskålen inte tippar över. Ge inte medicin eller vitaminer i vattnet eftersom
kaninen kanske inte dricker om smaken eller färgen förändras.
Vitaminer
Det är inte nödvändigt att ge kaniner extra vitaminer om kaninen får fri tillgång till ett bra hö, färska
bladgrönsaker och små mängder fiberrika pellets att äta. I stället kan överdriven användning av vitaminer leda
till överdosering och allvarliga sjukdomar.
Nattavföring
Det kan verka konstigt att detta listas som en del av dieten, men denna speciella avföring är en väsentlig del av
Din kanins föda. Under vissa tider på dagen, vanligen på kvällen, kan Du se hur Ditt djur slickar området runt
ändtarmsöppningen och även äter en del av avföringen. Dessa blindtarmsprodukter är mjukare, grönare och har
en starkare lukt än den vanliga hårda torra runda avföringen. Ditt Djur vet när denna typ av avföring bildas, och
äter dessa direkt från ändtarmen. Dessa kulor bildas som sagt i blindtarmen, som är den del av magtarmsystemet
där jäsningen av mat sker. De är rika på vitaminer och näringsämnen som Din kanin behöver för att hålla sig vid
god hälsa. Efter att ha ätit dessa "vitaminpellets" kommer kaninen att återigen smälta materialet och dra ut de
nödvändiga näringsämnena. Denna vana kan tyckas oaptitlig för Dig, men det är normalt och mycket viktigt för
Ditt djur.
Ibland kan en kanin släppa dessa blindtarmspellets tillsammans med den vanliga avföringen i stället för att äta
den. De ses då som mjuka, klarare gröna kulor som kommer i klumpar, inte så välformade som normal avföring.
De kan ha en fränare doft. Detta ska inte betraktas som diarré, och om det bara händer enstaka gånger ska det
inte betraktas som ett sjukdomsproblem.
Urin
Kaniner kan ha urin som ser ut precis som ”vanlig” urin d.v.s. ljust eller mörkare gulfärgad och helt
genomskinlig. I vissa fall kan dock urinen se avvikande ut. Ganska vanligt är att urinen rödfärgas av ett
färgämne som kallas porfyrin. Det är helt ofarligt och kan ibland kopplas till kosten, iband dyker det upp då och
då utan någon ”förklaring”. Det knepiga är att skilja detta färgämne från blod i urinen, det kan se väldigt likartat
ut. Är man osäker kan det vara värt att lämna in ett urinprov till veterinär. Det är lätt att med en urinsticka få
besked om det är blod eller inte.
Kaninurin kan dessutom vara grumlig utan att det behöver vara en sjuklig förändring. Om kaninen får en kalkrik
kost och dricker lite dålig, blir urinen väldigt koncenrerad och vitgrumlig av kalköverskottet. Det är ingen
sjukdom men kan leda till problem om allt för mycket kalk måste passera via blåsan under en allt för lång tid.
Risk finns att det bildas ansamlingar av grus i blåsan eller urinstenar. Man bör därför inte ha kalksten till kaniner
och inte utfodra med allt för kalkrik kost.
MILJÖ
Bur
En bur med täckt golv är bäst för att undvika att kaninen får sår på undersidan av bakbenen. Burens storlek ska
vara minst 50 x 100 cm för små (under 3 kg), och 70 x 100 cm för stora raser. Tänk på att detta är absoluta
minimimått! Vilda kaniner är mycket rörliga djur som dagligen rör sig över stora ytor. Tamkaniner tvingas ofta
att sitta alldeles för trångt. De får därigenom dålig muskelansättning och svagt skelett, vilket bidrar till
uppkomsten av t ex benbrott. Även om man har en rymlig bur bör kaninen få springa fritt minst en timme per
dag.
4

Du kan använda en handduk (om Du inte har en kanin som tycker om att äta på handdukar), eller en bit
heltäckningsmatta för det täckta golvet. Fleece-tyg (s k vet-bed) fungerar mycket bra, eftersom det är tvättbart.
Om kaninen tuggar på fleece blir det inga långa tygtrådar som kan fastna i magtarmkanalen. Ett naturligt, billigt
och mycket bra underlagsmaterial är annars tidningspapper med ett tjockt lager hö eller halm över hela
bottenytan. Det skapar en bra miljö samt ett mjukt och luftigt underlag som skonar kaninens känsliga fötter.
Använd inte akvarium eller solida väggar eftersom bristen på luftcirkulation leder till ökad förekomst av
luftvägssjukdomar. Bottenmaterial som hyvelspån eller sågspån är mindre bra eftersom de ofta dammar mycket.
Tänk på att byta eller rengöra dagligen i kaninburen! Det är mycket vanligt att kaniner får olika slags
sjukdomsproblem på grund av att hygienen i kaninburen är för dålig. Vanliga sådana problem är rinnande ögon
och näsa på grund av irriterande ämnen från urinindränkt bottenmaterial, samt sår på undersidorna av
baktassarna på grund av kontakt med fuktigt irriterande bottenströ.
Om Du tänker låta Din kanin gå fritt hemma hela tiden eller mesta delen av tiden, så måste Du vara säker på att
avgränsa områden där Din kanin kan skada sig eller rymma. Se även upp med elektriska sladdar så kaninen inte
tuggar på dessa; mattor som kaniner tycker om att gräva i och tugga på; och giftiga substanser som t ex råttgift.
Gå ner på alla fyra och se till att Ditt hem är kaninsäkert! Kontrollera även undersidan av tassarna regelbundet.
Slitage från hårda golv och mattor kan leda till skador på den tunna huden under fötterna.
Avföringslåda
Kaniner kan ganska lätt tränas att bli rumsrena. Initialt måste Du hålla Din kanin på ett litet begränsat område,
antingen i en bur eller i en avgränsad del av ett rum, med lådan placerad i ett hörn (försök att välja det hörn som
kaninen själv redan valt ut). Se till att kanterna på lådan är låga nog för att kaninen ska kunna komma i och ur
lätt. Det kan underlätta att placera lite avföring i lådan. Du kan belöna Din kanin med en av de tidigare
uppräknade godsakerna när den har använt lådan. Bestraffa inte kaninen då den är i lådan. Oroa Dig inte om Din
kanin sitter långa perioder i avföringslådan. Detta kan tillåtas så länge kaninen inte smutsar ner sig.
Pelletterat papper eller annat organiskt material är bästa materialet för lådan. Dessa produkter är icke-toxiska,
dammar väldigt lite och är nedbrytbara om kaninen äter av det. Det är lättare att göra rent än hyvelspån eller
lersand, det ger mindre lukt och går att kompostera. Gå till Din lokala djuraffär och titta igenom vad de har att
erbjuda. Töm avföringslådan ofta, helst dagligen. Urinavlagringar tas lättast bort med ättika eller citronsyra.
Temperatur
Kaniner ska hållas på det kyligaste och minst fuktiga området i huset. Studier har visat att kaniner som hålls i
varma, fuktiga miljöer med dålig ventilation har en dramatiskt ökad frekvens luftvägssjukdomar jämfört med
kaniner som hålls i kalla, torra omgivningar med god ventilation. Fuktiga källare är ett av de sämsta ställen Du
kan placera Din kanin på. Om Din kanin måste hållas i källaren så bör Du investera i en lufttorkare och en fläkt
för att hålla bort fukt och förbättra ventilationen.
Den bästa temperaturen för en kanin är 16-21 grader. När temperaturen når 24 grader ser man en ökad frekvens
av dreglande och näsflöde. Om temperaturen når 26 grader och över detta, och framför allt om luftfuktigheten är
hög, så är risken för dödligt värmeslag mycket stor. Mycket varma dagar är det bra att placera en
mjölkförpackning fylld med fruset vatten i buren, fungerar som en bärbar luftkonditionering.
Se till att det finns färskt kallt vatten tillgängligt, eftersom detta hjälper till att hålla kroppstemperaturen nere.
Om Ditt djur skulle visa tecken på värmeslag, försök hålla en isbit på örat eller fukta försiktigt hela kaninen med
kyligt (inte iskallt) vatten. Om värmeslaget är allvarligt så måste veterinär titta på kaninen.
Om Din kanin hålls utomhus i antingen varmt eller kallt väder, måste Du se till att buren skyddas från vind och
sol. Under vintern är det bra att använda halm i det skyddade området för isolering. Se även till att vattenskålen
byts dagligen, eftersom djuret kan torka ut snabbt om vattnet är fruset i flera dagar.
HANTERING
Det finns flera sätt att lyfta upp en kanin beroende på hur lugn den är och hur stor den är. Det viktigaste att
komma ihåg är att alltid stödja bakbenen för att förhindra allvarliga ryggskador. Kaninens rygg är svag och kan
lätt gå av om bakbenen tillåts att hänga fritt, och kaninen sedan sparkar till kraftigt. Olyckligtvis blir det då
vanligen bestående skador och leder ofta till avlivning av kaninen. Bästa sättet är att försöka förhindra en sådan
5

olycka. Lyft aldrig upp kaninen via öronen, det är mycket smärtsamt och helt onödigt! Det är bättre att ta tag i
det lösa skinnet över skuldrorna eller föra in handen mellan frambenen (ej under magen utan långt fram under
bröstkorgen), samt att placera den andra handen under bakbenen. Prova Dig fram nere på golvnivå i början, tills
Du har lärt Dig att lyfta kaninen, så att om den hoppar ur Din famn den inte skadar sig i fallet.
Det kan också vara bra att Du övar på att lägga Din kanin på rygg då Du försöker klippa klorna och undersöka
undersidan av magen. De flesta kaniner lär sig att slappna av i denna ställning. Arbeta på golvet, lägg kaninen på
rygg i Ditt knä med dess huvud mot kanten av Ditt knä så huvudet hänger ner lite. Håll fast kroppen med Dina
lår. Tala lugnt och stryk över bröstkorg och mage. Det kan i början vara nödvändigt att vara två personer, så att
en kan hålla ena benparet medan klorna klipps. Med tiden blir många kaniner så avslappnade att en person kan
sköta arbetet ensam.
MEDICINSKA PROBLEM
Honor
Den vanligaste dödsorsaken hos honkaniner är cancer i livmodern, kallat adenocarcinom. Detta är en elakartad
sjukdom, och när väl diagnosen är ställd har den vanligen hunnit sprida sig till andra områden i kroppen. Hos
avelskaniner yttrar sig sjukdomen ofta till en början som diverse problem med dräktigheten och aborter. Hos
andra kaninhonor ses vanligen en blödning från slidan. Detta kan ofta misstolkas som blod i urinen.
Denna cancerform kan förebyggas genom att kastrera kaninen mellan 6 mån och 2 års ålder. Kastrering innebär
att man opererar bort kaninens livmoder och äggstockar. Ingreppet förebygger även insjuknande i bröstcancer
senare i livet.
Hanar
Vissa hankaniner, framför allt dvärgkaniner, kan uppvisa starkt revirhävande beteende när de uppnår
könsmognad. De kan bitas samt spraya urin utanför kisslådan. Urinen har ofta en mycket stark och obehaglig
lukt pga närvaron av hanligt könshormon. Dessa hanar kan även vara dåliga på att putsa sig, och utveckla
missfärgade och kletiga bakdelar. De kan börja angripa andra kaniner och orsaka allvarliga bitsår. Bästa
lösningen är kastrering, dvs att operera bort testiklarna. Detta bör göras efter ca 5 mån ålder.
Övervuxna tänder
Förvuxna tänder orsakas till viss del av ”ärftlig benägenhet” - pga att människan avlat på kaniner med allt
kortare nosar vilket innebär trängre käkar och större risk för problem – men framför allt av att kaniner allt oftare
felutfodras. För lite hö och gräs gör att kaninen tuggar för lite och på fel sätt vilket leder till att tänderna växer
till. När väl passformen tänderna emellan gått förlorad kan det vara mycket svårt att rätta till problemet. Oftast är
det dålig slitning av kindtänderna som orsakar allvarliga problem. I enstaka fall kan kaninen även ha problem
med framtänderna.
Övervuxna tänder kan orsaka muninfektioner, sår på läppar eller tunga, och oförmåga att plocka upp och äta mat.
Tidiga tecken på tandproblem är svårighet att tugga och svälja ordentligt; ökad salivering, och att kaninen är blöt
under hakan och på bringan. Så småningom magrar kaninen av och slutar sedan helt att äta. Om ingenting görs
kan kaninen svälta ihjäl.
Den vanligaste behandlingen vid övervuxna tänder är att klippa tänderna periodvis. Man bör inte använda
klotänger för detta, eftersom tänderna då lätt går sönder med sprickor djupt ner under tandköttet, vilket i sin tur
kan leda till infektioner. Din veterinär har specialinstrument som på säkrare vis kan skära av tänderna. Om
kindtänderna är inblandade, eller om kaninen är nervös och rädd, krävs att man söver kaninen för ingreppet.
Tyvärr räcker det sällan med en tandslipning i livet utan problemet kommer i stort sett alltid tillbaka, frågan är
bara hur snart. Återkommer problemet redan efter en månad är det tänkbart att just den kaninen behöver sövning
och tandslipning varje månad. I dessa fall bör man noga överväga ifall det är rätt mot kaninen med så täta
behandlingar, kanske är avlivning ett bättre alternativ.
En permanent lösning av underbett och övervuxna framtänder (om kindtänderna ej orsakar problem) är att helt
enkelt operera ut dessa tänder under allmän narkos. Kaninen kan äta helt normalt efteråt, och behöver inte längre
6

åka iväg för att få tänderna klippta då och då. Om Din kanin har problem med tänderna kan Du diskutera igenom
olika behandlingsmetoder med Din veterinär.
Mer information om tandproblem finns på separat informationsblad. Kom ihåg att det man som djurägare kan
göra, är att förebygga problemet genom att ge rikligt med hö och gräs!
Nedsatt aptit
Det finns en mängd tänkbara orsaker till varför en kanin tappar aptiten. Den vanligaste orsaken är att kaninen
står på en kost som innehåller alltför lite fibrer och för mycket kalorier. Denna kombination kan leda till fetma,
fettlever och dålig motorik i magtarmkanalen.
Ett annat vanligt problem som kan orsaka nedsatt aptit är tandbesvär. Överväxta kindtänder med skarpa kanter
kan orsaka sår i tungan, och bölder vid en tandrot kan leda till att kaninen slutar äta pga smärta.
Mindre vanliga, men mycket allvarliga tillstånd som kan leda till upphörd aptit, kan vara livmoderinfektion,
bölder, luftvägsinfektion, magtarminfektion, infektion i mellanörat, intag av giftiga produkter samt infektion i
urinblåsa eller njurar.
Upphörd aptit som inte går över på 48 timmar är alltid något Du bör kontakta Din veterinär för även om
Din kanin uppför sig helt normalt! Kaniner utvecklar snabbt problem med levern om de går utan mat i långa
perioder. Om levern drabbas kraftigt kanske det inte finns något sätt att vända utvecklingen. Tidig diagnos och
behandling av upphörd aptit är bästa sättet att rädda kaninens liv.
Pasteurellos
En stor andel kaniner bär på en bakterie kallad Pasteurella multocida i sina bihålor. Denna bakterie orsakar inte
problem på kaniner med ett friskt immunförsvar. Under vissa stress-situationer, som t ex dålig utfodring, hög
omgivningstemperatur, dålig ventilation, trängsel, flytt etc, så kan denna bakterie föröka sig snabbt och orsaka
allvarlig sjukdom.
Bakterien kan orsaka infektioner i övre luftvägar, livmoder, hud, njurar, urinblåsa, tårkanaler, mellanöra och
lungor. Uppsök veterinär om Du observerar flöde från ögon, näsa, vulva, eller om kaninen tappar aptiten, blir
dämpad, får diarré, lutar huvudet åt ena sidan, tappar balansen, eller får ansträngd andning. Prova aldrig själv att
sätta in antibiotikabehandling utan föregående veterinärkontakt. Din kanins magtarmkanal är ett mycket känsligt
organ som beror av att normalt förekommande bakterier bryter ner födan. Om antibiotika sätts in utan eftertanke
kan detta leda till döden för kaninen pga att antibiotikan dödar tarmens normala bakterier varefter dödliga
bakterier tar över.
Diarré
Äkta diarré är ovanligt hos kaniner. Detta är ett tillstånd då all avföring kommer ut i flytande form. Det är
vanligen ett mycket allvarligt sjukdomstillstånd och ska kontrolleras av Din veterinär omedelbart. Vissa
allvarliga magtarminfektioner som orsakar diarré kan leda till döden på mindre än 24 timmar.
Det som de flesta människor kallar för diarré, är att kaninen då och då släpper ifrån sig mjuk flytande eller
puddingliknande avföring. Emellanåt ses även normal formad avföring. Den mjuka avföringen ses ibland mest
vid vissa tider på dygnet (ofta under natten), den kan ha en stark lukt och ansamlas i kaninens päls. Den lösa
avföringen är egentligen blindtarmsavföring (se ovan) som inte är välformad. Det finns flera orsaker till detta,
men det klart vanligaste är brist på tillräcklig andel fibrer i födan, samt fetma. Genom att utesluta pellets, bröd,
frukt och andra onyttigheter från dieten, och utfodra med gräshö av bra kvalitet, och fortsätta så i 1-3 månader,
kan man oftast lösa problemet. Konsultera Din veterinär om Din kanin har detta problem, innan Du gör några
ändringar i kosten.
Sår på haserna
Dessa sår ses på den viktbärande delen av bakbenens baksidor. Såren kan uppstå av ett flertal anledningar, t ex
vistelse på för hårda och/eller ojämna underlag, dålig hårväxt på bakbenen; att kaninen ofta trummar med
7

akbenet då den blir uppskrämd; övervikt; dålig hygien i buren så att bakbenen utsätts för nedsmutsning med
urin eller avföring. Såren blir ofta djupa och infekterade, och kräver därför ofta antibiotikabehandling och
bandagering. Dessutom måste orsaken fastställas och korrigeras.
Nedsatt magsäcksmotorik – ”Trumsjuka”
Ett mycket vanligt problem hos kaniner är att rörelserna i mage-tarm plötsligt avstannar. Djurägaren uppfattar
detta ofta som att kaninen har blivit förstoppad, eftersom inga avföringskluttar längre kommer ut. Ibland
kompliceras tillståndet av gasbildning i magsäck eller tarm. De uppsvullna organen trycker på omgivande organ
och orsakar smärta för kaninen. Ofta blir kaninens allmäntillstånd ganska snabbt nedsatt, och den slutar även att
äta.
Magsäckens rörelser kan avta av många olika skäl. Ibland ses detta som en direkt följd till att kaninen av någon
anledning slutat äta. Orsaken till aptitlösheten kan vara olika sjukdomstillstånd eller att kaninen är stressad av
ändringar i miljön som t ex inackordering borta från hemmet. Vanligare är dock att magens och tarmens rörelser
stannar upp spontant på grund av att kaninen under lång tid har ätit en fiberfattig och fettrik föda.
Tidigare kallades detta sjukdomstillstånd för ”hårbollar i magsäcken”, eftersom man trodde att hårbollar täppte
till passagen från magsäcken. Det har dock visat sig att dessa hårbollar bildas först när magsäcken redan blivit
stillastående, på grund av att vätskan dras ut från magsäcken och kvar blir hårstrån och matpartiklar som bakar
ihop sig till stora härvor.
Behandlingen består därför huvudsakligen av att tillföra kaninen stora mängder vätska, så att ”hårbollarna” i
magsäcken löser upp sig igen, samt att med matning och medicinering försöka stimulera igång magsäckens
motorik. Detta är ofta en mycket tids- och arbetskrävande behandling över många dagar, som ibland kräver att
kaninen måste skrivas in på djursjukhus eller klinik. Många gånger har förloppet gått så långt att kaninens liv
inte kan räddas.
Öroninfektioner
De kaninraser som har hängande öron drabbas lätt av öroninfektioner. De hängande öronen bidrar till sjukdomen
eftersom hörselgången blir ihoptryckt och medför större risk för bakterieinfektioner. Lindriga fall behandlas med
rengöring av öronen och örondroppar men i mer allvarliga fall kan det bli aktuellt med allmän antibiotikatillförsel.
Besvären blir ofta kroniska eftersom orsaken till problemet kvarstår (öronens anatomi). I riktigt
allvarliga fall med varbildning i innerörat, kan operation bli nödvändig.
Öronskabb
Öronskabb leder till ansamling av ett brunt torrt material som kan fylla hela hörselgången. Underliggande
vävnad är ofta mycket irriterad och sårig. I svåra fall kan dessa sår även ses på huvudet. Behandlingen kan
utgöras av rengöring följt av örondroppar. Detta gör ofta mycket ont på kaninen så ett alternativ kan vara att
behandla öronskabb med injektionsbehandling.
Kaninskabb, Cheyletiella
Detta är ett skabbdjur som lever i de yttersta hudlagren, oftast på ryggen av kaninen. Det yttrar sig till en början
som ökad mängd mjäll. Så småningom kan det leda till hårlösa fläckar, sår och krustor. Ofta men inte alltid ses
intensiv klåda. Parasiten behandlas med injektionsbehandling med ett antiparasitärt medel. Dock är parasiten
ganska motståndskraftig, och det kan ibland krävas upp till 6 behandlingar för att bli av med den. Sanering av
kaninens närmiljö är också en viktig del i behandlingen.
Ovanstående är ett mycket litet axplock av sjukdomar som kan drabba kaniner. För mer information, gå in på vår
hemsida djurklinikenroslagstull.se där gamla och nya artiklar finns som behandlar sjukdomsproblem på ett flertal
djurslag.
8

KÄNSLIGHET FÖR ANTIBIOTIKA
Kaniner är mycket känsliga för vissa sorters antibiotika. Av denna anledning ska Du aldrig försöka Dig på att
behandla kaninen hemma utan att ha konsulterat en veterinär. Många antibiotika som är ofarliga för andra djur
har visat sig vara dödliga för kaniner, vare sig de ges via munnen eller i injektionsform. Dessutom kan till och
med vissa lokalbehandlingspreparat (ex salvor) ge allvarliga skador.
Den viktigaste mekanismen bakom denna farliga effekt är att antibiotika dramatiskt ändrar den normala
mikrobiella balansen i magtarmkanalen. Förutom att läkemedlet påverkar den sjukdomsframkallande bakterien i
kroppen, så påverkar det även de normala, "goda", bakterierna i kaninens matsmältningssystem. Kaniner har ett
mycket känsligt matsmältningssystem, alla förändringar i detta kan orsaka en kaskad av händelser som leder till
allvarlig sjukdom eller dödsfall. Lika väl som att orsaka obalans i bakteriefloran, kan dessa förändringar leda till
bildandet av skadliga kemiska produkter i kaninens kropp. Andra antibiotika orsakar direkt toxiska effekter mot
kaninen utan att först störa matsmältningssystemet.
9