Arfaktablad om Hepialus humuli (Linnaeus, 1758 ... - Artfakta

talrikare i relativt modern tid i likhet med den s.k. industrimelanismen som gjort att helsvarta
former av många nattfjärilsarter idag dominerar i förorenade områden utan ljusare lavar på
stammar och grenar. Det förefaller osannolikt att arten skulle ha spridit sig till Färöarna och
Shetlandsöarna utan människans hjälp eftersom den ännu inte lyckats ta sig till Bornholm.
Världsutbredningen omfattar hela Europa utom Portugal och sträcker sig österut genom Ryssland
och Sibirien, i söder till Kaukasus.
Ekologi. Humlerotfjäril förekommer idag främst i småskaliga mosaiklandskap med små ängar
omgivna av skog. Den kan också förekomma i gles skog och buskmarker. Marken där larverna
utvecklas skall helst vara väldränerad men frisk till fuktig. Den föredrar mullrik jord framför
alltför sandiga jordar. Förr var den också talrik i beteshagar och på slåtterängar, men med de
förändringar som skett inom jordbruket med beteshävden idag allt oftare förlagd till f.d.
åkermarker och fält som omväxlande nyttjas som vall och åker med konstgödning är detta idag en
mindre gynnsam miljö. Predationen från måsfåglar kan vara en modern företeelse i vårt land.
Måsfåglarnas inlärning om det lönsamma med kvällsaktivitet under humlerotfjärilens
svärmningsperiod kan ha spridit sig snabbt inom grupper av dessa sociala fåglar. Fiskmås har
sedan 1970-talet alltmer blivit en stadsfågel som häckar på toppen av byggnader med födosök i
nya omgivningar. Skrattmås var i början av 1900-talet en avsevärt ovanligare fågel. Denna
måsfågel är idag också i hög grad en orädd opportunist i människoskapade miljöer. Lokala
populationer av skrattmåsar har fluktuerat mycket starkt i antal och detta beror sannolikt både på
födotillgång och tillgång till gynnsamma häckningsplatser. Måsfåglarnas predation i mer öppna
gräsmarker kan selektivt ha förändrat urvalet miljöer där humlerotfjärilen lyckas med
reproduktionen till sådana vilka måsfåglarna undviker, såsom gräsmarker omgivna av häckar,
buskage och träd där de utsätter sig för en större risk att bli angripna av t.ex. duvhök eller ugglor.
Humlerotfjäril svärmar bara under en kort tid före mörkrets inbrott och undviker på så vis flertalet
fladdermöss som påbörjar födosöket senare på kvällen. Hanarna flyger också lågt mellan de
högsta gräsvipporna vilket missgynnar fladdermössens sonar. Hanarnas sociala dans, pendlande
på stället, lockar dit oparade honor. Hanen sänder också ut feromoner från doftpenslar på
bakbenen. Parningsvilliga honor flyger in bland hanarna och dyker ned i gräset och slår sig till ro
på ett grässtrå dit den utvalda hanen snabbt infinner sig och kopplar sina analklaffar runt honans
bakkroppsspets. Hanen hänger ofta fritt under honan under parningen som normalt varar ett par
timmar. Honorna är aktiva under en större del av natten och släpper sina ägg under flykten över de
marker hon bedömt som lämpliga. Varje hona har direkt från kläckningen en stor äggmängd, upp
till 1600 ägg. Fjärilarna intar ingen föda men lever ändå förhållandevis länge på de
näringsreserver de lagrat upp under larvstadiet. I södra Sverige flyger fjärilarna under juni och
längre norrut under juli. Larvutvecklingen sker helt under markytan där larven gräver gångar och
äter av rötter av en stor mängd örter och gräs. Artens habitat kan inte karakteriseras efter ett urval
växtarter, men oftare efter jordtypen. Den skapar också silkesinklädda gångar dit den sannolikt
främst tar sin tillflykt vid skinnbyten och under övervintringen, men möjligen också då stora
regnmängder skapar kortvarig översvämning. Larvutvecklingen tar i vårt land sannolikt 2-3 år.
Larven övervintrar som fullväxt och förpuppar sig under försommaren i en lodrät gång som ofta
är så placerad att markytan är direkt soluppvärmd, t.ex. intill stigar och jordvägar. Vid
kläckningen arbetar sig puppan halvvägs upp ur marken och de tomma puppskalen kan med
lätthet påträffas. Vid författarens bostad har honor av humlerotfjäril regelbundet påträffats på UVljus
och tomma puppskal noterats på samma ytor under mer än 20 år. Trots detta har hanarnas
spelflykt aldrig noterats. Möjligen uppstår hanarnas ”parningslekar” bara vid en större
individtäthet med tydligare konkurrens mellan hanarna och är inte helt nödvändiga för en
framgångsrik parning.
Hot. Arten missgynnas av det moderna jordbruket och det allt effektivare marknyttjadet med
igenplantering och igenväxning av outnyttjade gräsmarker och allt tätare trädbestånd i
skogsmarker. Försvinnande småskalig mosaik av öppna och skogklädda ytor kan också vara starkt
negativt. Artens starka minskning kan på sikt leda till utdöende i vissa trakter. Detta är dock