Jobbigt pdf_bok.pdf - På G - Din Studio

som någon slags ordningsvakt med ett nöjt flin i ansiktet. Yvonne såg upp,
flackade något med blicken och såg på Magnus som för att få ett gillande
någonstans ifrån. Jag hade tänkt, innan mötet, att jag inte skulle engagera
mig, jag skulle vara tyst, lyssna och gå hem, men att sitta där och bli behan­
dlad som om vi alla var olydiga barn som burit oss illa åt på något sätt fick
mig att ändra mig.
-Jag måste säga att den här presentationen hade du kunnat göra på en
minut, för allt du har sagt är i stort sett att vi har inga rättigheter, ni kan
beordra oss att göra vad som helst för annars stänger ni av oss från akas­
san. Jag vet inte var du eller Arbetsförmedlingen fått den här förbannade
attityden ifrån. Många härinne har säkerligen en långt större kompetens
och erfarenhet än vad du har och du tycker att det är lämpligt att tala som
om vi vore halv- eller helidioter. Din kollega har inte sagt flasklock – jag
vet inte vad han har för en roll, om han nu har någon. Det kanske bara
är så att ni förstår att det inte är så intelligent att komma med den här så
kallade informationen och vara helt ensam i rummet med hela den grupp
människor ni har för avsikt att förolämpa. Bara för att sätta det här i lite
perspektiv vill jag informera dig om att utan oss, hade du inte haft någon
lön, det är vi som betalar skatt som ser till att du och dina gelikar har ett
arbete och det vore mer passande att du hade en attityd som visade att du
förstod det. Jag trodde vi befann oss i Sverige år 2003 inte i något jävla
arbetsläger i Gulag!
Jag drog på mig kappan och såg på henne. Hon slog ner blicken, jag såg att
hon var rödflammig på hela halsen, hon stammade fram något som jag inte
hörde och såg vädjande på Magnus som för att be om hjälp. Magnus hade
förlorat sitt nöjda flin och såg mest bara dum ut, men därifrån kom ingen
hjälp alls. Just då, när jag var på väg ut ur rummet, tyckte jag nästan synd
om henne.
25