Information om utställning - Heureka

10
Intervju med
GUNTHER VON HAGENS
Barn intervjuar Dr Gunther von Hagens,
skaparen av BODY WORLDS
och uppfinnaren av plastinering
Var du någonsin rädd
för att arbeta med döda kroppar ?
Dr. von Hagens: När jag var ungefär sex år gammal, blev jag
mycket sjuk och var nära att dö. Jag var på sjukhuset i flera
månader och blev mycket bekväm i den miljön, bland de
sjuka och döende. Läkarna och sjuksköterskorna som tog
hand om mig blev mina hjältar och jag ville bli som dem.
Senare, när jag arbetade på ett sjukhus som vårdbiträde
och sedan som sjuksköterska, (långt innan jag blev läkare),
var en av mina uppgifter att transportera döda kroppar
till bårhuset. Andra arbetare gillade inte det här jobbet
eftersom det skrämde dem, men jag var aldrig rädd. Att
vara rädd för döden är inte ett bra sätt att leva.
Var människorna i utställningen gamla
när de dog ?
Dr. von Hagens: De människor som donerat sina kroppar
för plastinering och för att utbilda oss alla om hälsa var av
olika ålder. Vissa var gamla, men andra var unga människor
i sina bästa år. Varje person är unik, inte bara på utsidan
utan även på insidan. Fram till idag, efter mer än 30 år som
anatom, har jag aldrig sett två hjärtan som ser likadana ut.
Varifrån kom idén till BODY WORLDS ?
Dr. von Hagens: När jag undervisade anatomi för elever
vid läkarutbildningen på 1970-talet, var jag tvungen att
använda illustrerade anatomiatlasar och bilderböcker för
att visa organ och organsystem. Jag försökte använda
riktiga mänskliga organ och prover, men på den tiden
var preparaten bevarade i block av plast så det gick inte
att röra dem eller studera placeringen av organen på rätt
sätt. Jag insåg en dag att om plasten var inne i kroppen
och inte utanför den, skulle provet vara styvt och lätt att
förstå, studera och att arbeta med. Jag försökte bara lösa
ett problem, jag ville utbilda mina elever så att de skulle
bli bättre läkare, eftersom jag inte tycker att läkarna ska
peta runt i kroppen och operera människor om de inte vet
väsentliga saker om anatomi.
Men något mycket ovanligt hände efter att jag började
plastinera kroppar och prover. Vaktmästarna, sekreterarna
och kontorsarbetarna på universitetet började stanna vid