Världsstjärna 2020” : Svensk golf i dag och i framtiden - Golf.se

över. Väldigt många av proffsen framhåller tränaren som en central person för deras
utveckling. De framhåller speciellt vikten av ett stort engagemang och ett väl utvecklat
kompisskap och förtroende. Hur är det möjligt att uppnå med ovanstående tränarroll?
Många av respondenterna framhöll att all träning måste individanpassas, och att det i
framtiden gäller att prioritera kvalitet i träningen framför kvantitet. Precis som en
golfspelare kan vara bäst på långa slag – och behöver förbättra sin puttning – så är en del
tränare bättre på teknik medan andra är bättre på att utveckla individens självkänsla. Få
personer behärskar alla områden till fulländning. Endast genom att våga erkänna detta och
söka kompletterande kompetens kan framtidens elitspelare få den stöttning som är
nödvändig för att nå den yppersta världseliten. ”På köpet” utvecklar också tränaren sin
kompetens vilket i sin tur ytterligare höjer kunskapsnivån inom golfen.
På frågan om tidig specialisering till golf var som nämnts alla överens om att detta bör ske
individanpassat och att det är viktigt att under uppväxten också syssla med andra idrotter.
Det är dock viktigt att notera att samtliga elitspelare i denna undersökning spelat väldigt
mycket golf också under sina uppväxtår. Det handlade förstås inte om specialisering i den
meningen att de helt slutade med andra idrotter. Spelarna tillbringade dock ofta hela dagar
på golfklubben, då deras viktigaste kompiskrets fanns där. I dag tenderar många ungas
kontakt med golfen att vara begränsad till ett eller två tillfällen i veckan då det bedrivs
juniorträning. I övrigt är det spontana spelet och den spontana träningen i stort sett
reducerad till noll. Mycket förstås på grund av trängsel, tidbokning och brist på
tillgänglighet på klubben. För att lösa detta problem som i förlängningen kan hota
återväxten behövs nya idéer. Tomt på våra banor lär det aldrig bli igen men däremot kan
alternativa banor och mera utvecklade träningsanläggningar byggas i anslutning till de
redan befintliga banorna. Detta bör återigen kunna ge utrymme för en spirande juniorkultur.
Just allsidigheten i träningen återkommer många till flera gånger i sina svar. Golfträning
innebär för de flesta inte längre att ”bara” stå på driving rangen och slå bollar.
Diskussionen om grenspecifik träning kontra annan kompletterande träning har under
många år förts inom de flesta förbund och idrotter, naturligtvis även inom golfen. Men låt
oss ta ett exempel utanför golfen. Det finns en idrott inom vilken grenspecifik träning
förespråkats i extremt hög grad och det är simning. Det är få simmare på junior- respektive
seniornivå som inte simmar åtskilliga tusen meter dag ut och dag in. Ett par simmare har
dock på senare tid uppmärksammats i massmedia för att de systematiskt förändrat sina
träningsprogram genom att exempelvis införa styrketräning respektive explosivitets- och
snabbhetsträning i betydligt större utsträckning än tidigare. Framgångarna för personerna i
fråga, Therese Alshammar och Anna-Karin Kammerling, med flera världsrekord och
guldmedaljer i EM under hösten 1999 talar väl för att de inte är helt fel ute. Det finns med
andra ord andra vägar att nå framgång inom simning än den traditionella träningsmodellen
med så gott som uteslutande bassängträning. I en intervju i Aftonbladet (991211) svarade
Anna-Karin Kammerling så här på frågan ”Varför är just de svenska simtjejerna så oerhört
bra?”: ”Vi vet allihopa vad vi vill och vågar gå vår egen väg. Ingen av oss tränar likadant
men vi har alla hittat något som passar oss själva”. Återigen ett uttryck för att individens
speciella träningsbehov bör stå i centrum och att det knappast går att följa någon generell