Sommarö-Seuran vuosikirja 2009 Sommarö-Sällskapets årsbok 2009
Sommarö-Seuran vuosikirja 2009 Sommarö-Sällskapets årsbok 2009
Sommarö-Seuran vuosikirja 2009 Sommarö-Sällskapets årsbok 2009
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Sommarö</strong>-<strong>Seuran</strong><br />
<strong>vuosikirja</strong> <strong>2009</strong><br />
<strong>Sommarö</strong>-<strong>Sällskapets</strong><br />
<strong>årsbok</strong> <strong>2009</strong>
<strong>Sommarö</strong>-seuran <strong>vuosikirja</strong><br />
<strong>2009</strong><br />
<strong>Sommarö</strong>sällskapets <strong>årsbok</strong>
Sisältö / Innehåll<br />
Kokouskutsu 6<br />
Toimittajalta 7<br />
Hannele Markkula<br />
Puheenjohtajan palsta 8<br />
Esko Haasmaa<br />
Ajankohtaista Suvisaaristossa<br />
Aktuellt på <strong>Sommarö</strong>arna<br />
Suvisaariston asukkaat olivat mukana merialueen tutkimuksessa 11<br />
Esko Haasmaa<br />
Intressanta arkeologiska fynd vid utgrävningarna på Svinö 14<br />
Christian Blom<br />
Pavenin uusi elämä 17<br />
Krisu Räme<br />
Elämää ja ihmisiä Suvisaaristossa<br />
Liv och människor på <strong>Sommarö</strong>arna<br />
Får på öarna del II 19<br />
Kia Lindberg<br />
Suvisaariston lampaat 20<br />
Kia Lindberg<br />
Hela livet på Lillaisarn 22<br />
Joan Edelmann<br />
Stora och Lilla Mataskär 24<br />
Kaj-Peter Mattsson<br />
Högt uppe på berget 32<br />
Erik Appel<br />
Esbo Segelförenings juniorverksamhet med perspektiv 35<br />
Finn Eriksson<br />
Sven Eriksson, en påverkare på <strong>Sommarö</strong>arna 27 01 1907 – 12 2 <strong>2009</strong> 41<br />
Leif Eriksson<br />
Radiosaaressa juhlittiin 60-vuotisille perinteille 44<br />
Juhani Törnroos<br />
<strong>Sommarö</strong>-Seura ry<br />
<strong>Sommarö</strong>-Sällskapet rf<br />
Vuosikertomus 2008 ja toimintasuunnitelma <strong>2009</strong> 48<br />
Årsberättelse för år 2008 och verksamhetsplan för år <strong>2009</strong> 51<br />
Vuosikokouspöytäkirja – Protokoll 54<br />
Hallitus – Styrelse 60
Kokouskutsu – Möteskallelse<br />
<strong>Sommarö</strong>-Seura ry:n ylimääräinen kokous pidetään<br />
21 3 2010 klo 16 00, Vikingaborgissa, Suvisaarentie 8 B<br />
Kokouksessa käsitellään yhdistyksen sääntöjen muutokset<br />
<strong>Sommarö</strong>-Seura ry:n sääntömääräinen vuosikokous<br />
pidetään välittömästi ylimääräisen kokouksen jälkeen<br />
Esityslista, ks www sommaroseura fi<br />
Tervetuloa!<br />
<strong>Sommarö</strong>-Sällskapet rf:s extraordinarie möte hålls<br />
21 3 2010 kl 16 00 på Vikingaborg, <strong>Sommarö</strong>vägen 8 B<br />
På mötet behandlas föreningens stadgeändringar<br />
<strong>Sommarö</strong>-Sällskapet rf:s stadgeenliga årsmöte hålls<br />
direkt efter det extraordinarie mötet<br />
Föredragningslista, se www sommarosallskapet fi<br />
Välkomna!<br />
Julkaisija / Utgivare:<br />
<strong>Sommarö</strong>-Seura ry<br />
<strong>Sommarö</strong>-Sällskapet rf<br />
www sommaroseura fi<br />
www sommarosallskapet fi<br />
Hallitus / Styrelse:<br />
Esko Haasmaa (pj /ordf )<br />
Niclas Jansson (viceordf /varapj )<br />
Siv Matomaa (sekr /siht )<br />
Lars Edelmann (medlemsreg /jäsenrek )<br />
Björn-Erik Björnström, Robert Castrén,<br />
Carl-Johan Finell, Tommi Kemppainen,<br />
Nils Lindblom, Hannele Markkula,<br />
Eero Nyberg, Kristian Räme, Lauri Tukiainen<br />
Vastaava toimittaja / ansvarig redaktör:<br />
Hannele Markkula, hannele markkula@gmail com<br />
Taitto / Ombrytning: Timo Jaakola<br />
Kansikuva / Omslagsbild: Kia Lindberg<br />
Kuvat, jollei toisin mainita: Leevi Markkula<br />
Ilmestymiskerrat / Utgivningsfrekvens:<br />
Kerran vuodessa / En gång om året<br />
Painosmäärä / Upplaga: 850 kpl/st<br />
37 vuosikerta / 37 årgången<br />
Painotalo / Tryckeri Art Print Oy<br />
6
Toimittajalta<br />
Vuosikirjan viimeistelyvaiheessa vuosi on<br />
vaihtunut uuteen Takana on vilkas toimintavuosi,<br />
jonka tapahtumista enemmän kirjan<br />
jutuissa Yhdistyksen hallituksessa tapahtui<br />
muutoksia viime kevään vuosikokouksessa<br />
Pidetty, pitkäaikainen ja ansioitunut puheenjohtajamme<br />
Pentti Vanhala luovutti paikkansa<br />
<strong>Sommarö</strong>-Seurassa pitkään aktiivisesti toimineen<br />
Esko Haasmaan luotettaviin käsiin Esko<br />
on toiminut yhdistyksen hallituksen lisäksi<br />
työryhmissä ja ollut monessa merkittävässä<br />
suvisaaristolaishankkeessa keskeisenä toimijana<br />
Myös hallituksen varapuheenjohtaja vaihtui<br />
Niclas Jansson otti tehtävän vastaan Nils<br />
Lindblomilta, joka hallituksen jäsenenä antaa<br />
edelleen kokemuksensa ja aluetuntemuksensa<br />
yhdistyksen hyödyksi Muutaman viime vuoden<br />
kuluessa hallituksen kokoonpanossa on<br />
tapahtunut ”nuorennusleikkaus” Hallituksen<br />
jäsenissä on paitsi iältään myös asumishistorialtaan<br />
Suvisaaristossa sopivaa hajontaa On<br />
tärkeää, että yhdistyksen asioita hoitavan hallituksen<br />
kannanotoissa kohtaavat näkökulmat<br />
tuoreiden tulokkaiden ja konkareiden välillä!<br />
On ilo todeta, että hallitustyöskentely on vireää,<br />
keskustelevaa ja tinkimättömästi alueen ja<br />
sen asukkaiden parhaaksi pyrkivää<br />
Suvisaaristossa on kuluneen vuoden aikana<br />
tehty arkeologisia kaivauksia, joita selvittää<br />
Christian Blom, pidetty kesälampaita, joiden<br />
kaitsemisesta kertoo Kia Lindberg ja tehty<br />
paljon ympäristön hoitoon, säilyttämiseen ja<br />
kehittämiseen tähtääviä hankkeita Puheenjohtaja<br />
kertoo omalla palstallaan hallituksen<br />
asettamien työryhmien toiminnasta Joan<br />
Edelmann, Kaj-Erik Mattsson, Erik Appel, Finn<br />
ja Leif Eriksson puolestaan tallentavat Suvisaariston<br />
historiaa ja tekevät pitkäaikaisia<br />
asukkaita tutuiksi omissa jutuissaan<br />
Uusi vuosi on alkanut kipakassa pakkasessa<br />
ja runsaslumisena Syksyn pimeyden<br />
jälkeen äänettömät sunnuntai-aamut satumaisessa<br />
talvimaisemassa ovat erinomaista<br />
terapiaa Stressin ja kiireen vaivaamille tavoitteeton<br />
kävely hiljaisuudessa toimii mainiona<br />
pikaretriittinä Kuun valaisema metsämaisema<br />
on hengästyttävän kaunis, Suvisaaristossa<br />
asuvilla on upea luonto ympärillään, metsää<br />
ja merta voi hengittää joka säällä ja kaikkina<br />
vuodenaikoina<br />
Kiitän lämpimästi <strong>vuosikirja</strong>n toimituskuntaa<br />
ansiokkaasta työstä sisällön tuottamiseksi<br />
Toivotan kaikille lukijoille hyviä hetkiä <strong>vuosikirja</strong>n<br />
seurassa, kiitän kuluneesta vuodesta ja<br />
toivotan menestyksellistä uutta vuotta 2010!<br />
Hannele Markkula<br />
vastaava toimittaja<br />
P S <strong>Sommarö</strong>-<strong>Seuran</strong> kotisivut ovat olleet käytössä<br />
reilun vuoden Seuraa ajankohtaisia asioita<br />
ja anna palautetta osoitteessa www sommaro-seura<br />
fi/www sommaro-sallskapet fi<br />
7
Puheenjohtajan palsta<br />
Vuosi <strong>2009</strong> oli <strong>Sommarö</strong>-Seura ry:n 37 toimintavuosi<br />
<strong>Seuran</strong> perustamisaikana, kesällä<br />
1972, Suvisaariston alueella asui vakinaisesti<br />
noin 150 perhekuntaa Nyt, vajaan neljänkymmenen<br />
vuoden aikana, vakinaisesti asuvien<br />
perhekuntien määrä on Suvisaariston alueella<br />
kasvanut jo noin neljäänsataan (Soukanniemen<br />
ja Suvisaariston maanomistajille suunnattu<br />
postikysely, 2008)<br />
Suvisaariston asukkaiden ja perhekuntien<br />
määrän kasvaessa on <strong>Sommarö</strong>-<strong>Seuran</strong> toiminnan<br />
merkitys kiinteistön omistajien ja alueen<br />
asukkaiden intressien valvojana entisestään<br />
korostunut Jo vuonna 1972 laaditussa<br />
<strong>Sommarö</strong>-<strong>Seuran</strong> ohjelmassa tavoite oli vaikuttaa<br />
siihen, että Espoon kaupungin ja valtiovallan<br />
virkamiehet ja poliittiset päätöksentekijät<br />
ottaisivat huomioon alueen asukkaiden<br />
näkemykset ja toivomukset maankäytössä,<br />
kaavoituksessa, luonnonsuojelullisissa näkökohdissa,<br />
ympäristön hoidossa, rakentamisessa<br />
ja liikenteen järjestelyssä<br />
Tänäkin kuluneena vuonna <strong>2009</strong>, on Som-<br />
8<br />
marö-<strong>Seuran</strong> hallituksen, sen perustamien<br />
työryhmien ja alueiden asukkaiden yhteistyössä<br />
painottunut edelleen samat ohjelmalliset<br />
tavoitteet ja toimet<br />
Ympäristötyöryhmä<br />
Ympäristötyöryhmällä on vuoden aikana ollut<br />
useita hankkeita, joista tärkeimmät ovat olleet<br />
sisävesien kunnostushankkeet, Stensundin<br />
salmen läjitysniemen poisto ja samassa yhteydessä<br />
toteutettu Suvisaariston vesiosuuskunnan<br />
vesi- ja viemärijohtojen korjaus väyläsyvyyteen<br />
Työryhmän toimesta olemme osallistuneet<br />
Espoon ja Uudenmaan ympäristökeskusten<br />
Suvisaariston merialueiden vesitutkimushankkeeseen,<br />
josta raportti ja suositukset<br />
tuleville toimenpiteille valmistuvat vuoden<br />
<strong>2009</strong> lopulla Myös Ramsösundin kunnostussuunnitelmaa<br />
on valmisteltu ja neuvoteltu Espoon<br />
kaupungin edustajien kanssa
Espoon kaupungin 550-vuotisjuhlan kunniaksi<br />
asetetusta 550 ha:n metsiensuojelutavoitteesta<br />
osui Suvisaaristoon Bergö-Ramsö<br />
alueella metsiensuojeluun noin 54 ha Pyrimme<br />
vaikuttamaan tähän suojelupäätökseen siten,<br />
että alueelle olisi laadittu ennen suojelupäätöstä<br />
asukkaiden kanssa alueen hoito- ja<br />
käyttösuunnitelma Näin ei kuitenkaan käynyt<br />
vaan kaupungin hallitus teki 1 6 <strong>2009</strong> Espoon<br />
ympäristökeskuksen valmistelemana päätöksen<br />
esityksen tekemisestä Uudenmaan ympäristökeskukselle<br />
Bergö-Ramsö metsäalueen<br />
rauhoittamiseksi<br />
Uudenmaan ympäristökeskuksen päätös<br />
tästä 54 hehtaarin luonnonsuojelualueesta<br />
tehtiin 31 7 <strong>2009</strong><br />
Vaikka <strong>Sommarö</strong>-<strong>Seuran</strong> kirjelmissä ympäristölautakunnalle<br />
ja sittemmin myös kaupungin<br />
hallitukselle korostettiin hoito- ja käyttösuunnitelman<br />
tekoa asukkaiden kanssa ennen<br />
suojelupäätöksen tekoa, kirjattiin päätökseen,<br />
että se tehdään asukkaiden kanssa välittömästi,<br />
kuitenkin siten, että hoito – ja käyttösuunnitelma<br />
laaditaan 31 12 2010 mennessä Hoito–<br />
ja käyttösuunnitelman vahvistaa Uudenmaan<br />
ympäristökeskus, eivät Espoon kaupungin virkamiehet<br />
tai luottamushenkilöt lautakunnassa<br />
Ympäristötyöryhmän kutsumana ja opastuksella<br />
on kaupungin virkamiehiä ja luottamushenkilöitä<br />
käynyt tutustumassa<br />
Suvisaaristoon erityisesti Ramsö – Bergö metsiensuojeluohjelman<br />
puitteissa<br />
Kaavatyöryhmä<br />
Kaavatyöryhmän tavoitteena on ollut yhteistyössä<br />
kaupunkisuunnitteluyksikön ja poliittisten<br />
päättäjien kanssa saada kaavoitusasioissa<br />
Soukanniemi – Suvisaariston osayleiskaavan<br />
tarkastus ja kehittäminen käyntiin Kaupunkisuunnitteluyksikön<br />
kaavoitusohjelmaan tulikin<br />
tälle vuodelle Bergö - Stora Bodö osayleiskaavan<br />
laatiminen Soukanniemi – Suvisaaristo<br />
osayleiskaavan ulkopuolelle jätetyille alueille<br />
Kaupunginhallitus määräsi 21 09 <strong>2009</strong> Espoon<br />
eteläosien yleiskaavan voimaan siltä<br />
osin, johon valitusten tai oikaisuvaatimusten<br />
ei voida katsoa kohdistuvan Valituksia kaavasta<br />
korkeimmalle hallinto-oikeudelle oli<br />
seitsemän kappaletta Kaupunkisuunnitteluyksikön<br />
kaavoitusohjelmassa Soukanniemi –<br />
Suvisaaristo osayleiskaavan tarkastus on alustavasti<br />
suunniteltu alkavaksi vuonna 2013<br />
Espoon kaupunkisuunnittelukeskuksen<br />
edustajat tutustuivat työryhmän johdolla mereltä<br />
käsin Suvisaaristoon 14 8 <strong>2009</strong> Tutustumassa<br />
Suvisaariston alueeseen olivat kaupunkisuunnittelupäällikkö<br />
Kari Moilanen<br />
apulaisyleiskaavapäällikkö Vuokko Rouhiainen,<br />
asemakaavainsinööri Marko Lassila, arkkitehti<br />
Seppo Suntio, tutkija Tanja Hämäläinen,<br />
kaavoitusarkkitehti Mirkka Niemi, yleiskaavasuunnittelija<br />
Seija Lonka ja ulkoilupäällikkö<br />
Tapani Kortelainen<br />
Kevyenliikenteen työryhmä<br />
Espoon teknisen keskuksen edustajat, kaupungin<br />
insinööri Martti Tieaho ja katupäällikkö<br />
Markus Rönty, tutustuivat pikkubussikierroksella<br />
Suvisaaristoon 2 6 <strong>2009</strong> ja esittelivät<br />
samalla paikan päällä tiesuunnitelmaa työryhmälle<br />
ja kevyenliikenteen varrella oleville<br />
ns ”kriittisissä” paikoissa sijaitsevien kiinteistöjen<br />
omistajille Ratkaisut asukkaita tyydyttävällä<br />
tavalla on löydetty ja kaikki valitukset<br />
on käsitelty Suunnittelu jatkuu rakennesuunnitelman<br />
teolla Tiesuunnitelma on Tiehallinnossa<br />
hyväksymismenettelyssä ja tullaan hyväksymään<br />
tämän syksyn aikana<br />
Kuten edellä olevista tehtävistä selviää, on<br />
vuosi ollut <strong>Sommarö</strong>–Seurassa varsin työntäyteinen<br />
Tuloksiakin on saatu aikaan työryhmien<br />
ja asukkaiden hyvällä yhteistyöllä<br />
<strong>Sommarö</strong>–Seuralla ja sen jäsenistöllä riittää<br />
tavoitteita ja työsarkaa runsaasti jatkossakin<br />
Olisi hyvin toivottavaa, että myös alueen<br />
uudet ja tulevat uudet asukkaat ottaisivat aktiivisesti<br />
osaa <strong>Sommarö</strong> - <strong>Seuran</strong> toimitaan ja<br />
asuinalueensa kehittämiseen Tervetuloa mukaan!<br />
Esko Haasmaa<br />
hallituksen puheenjohtaja<br />
9
10<br />
Ajankohtaista Suvisaaristossa<br />
Suvisaariston asukkaat olivat mukana merialueen tutkimuksessa, Esko Haasmaa<br />
Arkeologiska fynd på Svinö, Christian Blom<br />
Pavenin uusi elämä, Kristian Räme
Suvisaariston asukkaat olivat<br />
mukana merialueen tutkimuksessa<br />
Espoon Suvisaaristossa tehtiin kesällä<br />
<strong>2009</strong> merentutkimusta alueen asukkaiden<br />
avustuksella, kun Uudenmaan ympäristökeskus<br />
ja Espoon kaupunki selvittivät Suvisaariston<br />
merialueen ekologista tilaa Paikallisia<br />
asukkaita toivottiin mukaan havainnoimaan<br />
veden näkösyvyyttä, jota mitattiin asukkaiden<br />
toimesta yhteensä 17 paikasta Hankkeen tar-<br />
koituksena on tuottaa tietoa merialueen tilaan<br />
vaikuttavista tekijöistä ja arvioida muun muassa<br />
rantojen ruoppausten vaikutusta veden<br />
vaihtuvuuteen ja laatuun Hankkeessa annetaan<br />
myös merialueen hoitoon ja käyttöön liittyviä<br />
suosituksia Suvisaaristossa veneillään<br />
paljon ja alue on erityisesti melojien suosiossa<br />
Saaristoalueen veden laatu on määritelty<br />
11
tyydyttäväksi ja merialueena Suvisaaristo on<br />
sokkeloinen sisäsaariston osa, jota uhkaa ruovikoituminen<br />
ja mataloituminen<br />
Vähäiseksi jääneen seurannan vuoksi meriveden<br />
tilaa alueen sisäosassa on vaikeaa arvioida<br />
ilman veden laadusta kertovia tutkimuksia<br />
Suvisaariston sisäosasta otettiinkin<br />
pohjaeläin- ja vesinäytteitä Näytteenotto tapahtui<br />
parillisilla viikoilla 26 - 36 ja tutkimuspaikkoina<br />
olivat Moisöfjärden, Maren, Bredviken<br />
ja Svartholmeninlahti Suvisaaristolaisilla<br />
oli mahdollisuus osallistua hankkeeseen mittaamalla<br />
näkösyvyyttä sovituissa paikoissa<br />
Halukkaita osallistujia opastettiin muun muassa<br />
vedensyvyyden mittaamisessa Mittaukset<br />
tehtiin veteen laskettavan lautasen ja mitta-asteikon<br />
avulla<br />
Suvisaaristolaiset ovat jo pitkään huolehtineen<br />
vesialueestaan ja ympäristöstään rakentamalla<br />
alueelle 34 kilometrin pituisen<br />
vesi- ja viemäriverkon, joka ulottuu aina ulkosaaristoon<br />
asti Lisäksi alueen asukkaat<br />
ovat kunnostaneet ruovikoituneita sisäväyliä<br />
ja mataloituneita lahtia mittavin ruoppauksin<br />
ja leikkaamalla ruovikoita ja umpeenkasvaneita<br />
lahtia<br />
”Toimenpiteet todella ovat purreet”, kertoo<br />
Folke Rosengård Bredvikeniltä ”2005 kesällä<br />
suoritettiin talkoovoimin mittavat<br />
leikkuut koko Bredvikenin osalta ja kun talvella<br />
2005/2006 saimme salmet avattua, sisäsaaristomme<br />
alkoi huuhtoutua selvästi paremmin<br />
ja mm suolapitoisuus on noussut sen seu-<br />
12<br />
Kuva Folke Rosengård<br />
Kuva Folke Rosengård
auksena Vuoden 2005 leikkaukset varmasti<br />
vaikuttivat, mutta jotain pysyvämpää ollaan<br />
myös saatu aikaiseksi koska tilanne on näinkin<br />
hyvä vielä neljä vuotta myöhemmin Tähkä-ärviähän<br />
viihtyy parhaimmin makeassa vedessä<br />
Kun suolapitoisuus on nyt keskimäärin<br />
korkeampi, tähkä-ärviää esiintyy vähemmän<br />
Kokonaan eroon siitä tuskin päästään, leikkaamaan<br />
joudutaan varmasti myös tulevaisuudessa<br />
”<br />
Esko Haasmaa<br />
Kuvat: Tommi Heinonen<br />
13
Intressanta arkeologiska fynd<br />
vid utgrävningarna på Svinö<br />
Esbo stadsmuseum lät, under ledning av arkeolog<br />
Ulrika Rosendahl, i början av juli <strong>2009</strong><br />
utföra arkeologiska utgrävningar på Svinös<br />
ängar intill Sjöbergs butik Det handlade om<br />
en snabbutryckning för museet för man ville<br />
skaffa kunskap om det område längs Svinös<br />
ängar där en cykel- och gångväg nu planeras<br />
Svinöbacken hade i en tidigare gjord inventering<br />
klassats som en möjlig gammal bosättningsplats<br />
med därtill hörande arkeologiska<br />
skikt Då planeringen av cykelvägen nu gick<br />
framåt blev stadens tekniska central tvungen<br />
att låta undersöka området innan ett eventuellt<br />
byggnadslov för cykelvägen kunde beviljas<br />
Så stadens arkeologer packade ihop vad<br />
de behövde för arbetet och körde ner till <strong>Sommarö</strong>arna<br />
där utgrävningarna sedan pågick<br />
under 2 veckor<br />
14<br />
Det var en glad och optimistisk Ulrika Rosendahl<br />
som jag träffade på Svinöängen den<br />
16 juli i år för den här intervjun<br />
Cykelvägslinjen hade dragits upp så att cykelvägen<br />
inte skulle hamna på det mest kritiska<br />
området ur arkeologiskt hänseende, säger<br />
Rosendahl Detta visade sig nu vid utgrävningarna<br />
vara helt rätt bedömning Cykelvägsområdet<br />
är nu färdigt undersökt och en skyddad<br />
zon är lämnad upp mot <strong>Sommarö</strong>vägen Spår<br />
av mänsklig aktivitet är hittad men längs den<br />
kommande cykelvägen är lagren främst från<br />
1800-talet så det området kan frigöras för bygget<br />
och forminnesstatusen bevaras på området<br />
ovanom cykelvägen Rosendahl säger att de<br />
hittat intressanta jordlager Antagligen har de<br />
hittat en gammal husgrund, mycket glas, keramik,<br />
tegel, tegelkross, aska och några enstaka
mer värdefulla keramiska fynd ”Nu försöker<br />
vi hitta något som går att datera Vi har alltså<br />
en husgrund av stenar lagda i lera – typiskt för<br />
äldre hus Vi söker efter minnen från 1500- och<br />
1600-talen vilket är svårt eftersom kulturen då<br />
var genomgående baserad på organiskt material<br />
som inte just lämnar historiska spår efter sig<br />
Först under 1700-talet ändras allt då glas och<br />
porslin kommer in i bilden Vi har dock hittat<br />
på området, blandade med 1800-talsfynd, också<br />
fynd från 1500- och 1600-talen Bland annat<br />
har vi hittat en bit keramik som härstammar<br />
från yngre Sigbursk keramik från Tyskland –<br />
från sekelskiftet 15-1600 Det är en mycket dekorativ<br />
bit, lätt att åldersbestämma med hjälp<br />
av dekoren, sammansättningen och glasyren<br />
Keramikfyndet härstammar från ett större centrum<br />
av keramikproduktion” Det är en mycket<br />
speciell bit, säger Ulrika Rosendahl nöjt Det är<br />
inte vanligt att hitta sådana i Finland<br />
Det svåra är att hitta helt orörda lager, säger<br />
hon Här har bosättningen funnits så länge<br />
att allt rörts om under århundradens förlopp<br />
Tyvärr har den moderna <strong>Sommarö</strong>vägen lagt<br />
de intressantaste bitarna av bosättningsområdet<br />
under sig på 1930-talet då vägen byggdes<br />
Typiskt för den medeltida bosättningen var att<br />
den inte låg högst uppe på ett berg utan just<br />
under, så att den skyddades mot nordanvinden<br />
På 1600-talet började bosättningen söka<br />
sig högre upp längs sluttningarna på de mer<br />
synliga platserna i omgivningen Det var vär-<br />
meekonomiskt smart att ta skydd av berget<br />
under medeltiden<br />
På 1600-talet rådde hårda tider, svält, krig<br />
m m Moisö hemman låg nere helt under långa<br />
tider på 1600-talet Skärgårdshemmanen verkar<br />
dock ha klarat sig förvånansvärt bra under<br />
medeltiden i Esbo och hela Södra Finland, säger<br />
Rosendahl Handeln var viktig Det tyska<br />
stengodset är bevis på internationella kontakter<br />
Det var kort väg till Reval och Helsingfors<br />
var ju helt nygrundat då<br />
I början av 1700-talet kom sedan den stora<br />
ofreden och de flesta av skärgårdsborna flydde<br />
till Sverige eller till andra områden Ryssarna<br />
gick mycket hårt åt hela skärgården i Esbo under<br />
stora ofreden och det var i det närmaste<br />
omöjligt att bo här då<br />
Här finns mycket sot- och brandspår säger<br />
Rosendahl, vilket vittnar om bränder i<br />
flera etapper här Från 1700-talet har vi ändå<br />
mycket fynd här på Svinöängen Främst handlar<br />
det om typiska tobakspipor Små vita pipor<br />
som nästan var engångsvara Man bröt av de<br />
långa skaften bit för bit i takt med att man rökte<br />
Mot slutet av 1700-talet blev piporna till formatet<br />
litet större Båda typerna finns här blandat<br />
med 1800-talsfynd och med fajans från<br />
1700-talet som imiterar porslin<br />
Utgrävningarna fortsätter inte i det här skedet,<br />
säger Rosendahl Vi ger nu grönt ljus för<br />
cykelvägen och skriver senare en rapport över<br />
fynden som vi har gjort Det vi hittat på Som-<br />
15
maröarna nu påmminner mycket om fynden<br />
på andra utgrävningsplatser i Esbo Det typiska<br />
för Esboutgrävningarna är det förvånansvärt<br />
internationella materialet man hittat ute<br />
på dåtida landsbygden Seglationen och handeln<br />
var en viktig faktor för kulturen här Man<br />
börjar nu se ett mönster i dessa fynd och omständigheter<br />
Esbos utgrävningar av medeltida<br />
byar har blivit ett föredöme i Finland och det<br />
åter beror i hög grad på att det byggs så mycket<br />
här varvid trycket på utgrävningarna ökar<br />
Men den intressanta frågan är givetvis när<br />
bosättningen kom till Esbo och till <strong>Sommarö</strong>arna<br />
I Mankby har vi dateringar till 1200-talet,<br />
vilket torde vara nära gränsen för inflyttningen<br />
Det var ganska tomt i Nyland här i<br />
slutet av järnåldern och in på 1200-talet då det<br />
svenska riket egentligen först började uppstå<br />
Så det är logiskt med kolonisation som börjar<br />
uppstå på 1200-talet<br />
Här var glest med bosättning redan från förut<br />
så det var därför möjligt att kolonisera området<br />
Koloniseringen pågår i hela Europa den<br />
här tiden och det åter är beroende på varmt<br />
klimat och bördiga år och en allmän kraftig befolkningstillväxt<br />
Bosättningen i Esbo är alltså<br />
en följd av ett större fenomen och att det sker<br />
i form av byar visar på en övergripande styrning,<br />
kontroll och organisering Byarna är ju<br />
skattetekniska enheter Byn här på Svinö består<br />
av bara två hemman men kallas ändå för<br />
by I Mellaneuropa var byarna stora Byarna<br />
var helt enkelt ett nytt sätt att organisera bosättningen<br />
På 1300-talet uppstod sedan socknen<br />
Esbo Ulrika Rosendahl säger att hon inte<br />
skulle tala om korståg i samband med inflyttningen<br />
Det är en mer världslig utvecklig, en<br />
organisk tillväxt, en maktsfär som litet utvidgar<br />
sig Dessutom handlar det om flera orsaker<br />
som infaller samtidigt Det handlar oftast om<br />
människornas egna initiativ I Sverige uppstod<br />
16<br />
Soukan kukkakioski on palannut osaaviin käsiin.<br />
Täältä kukat ja viemiset kaikkiin tilaisuuksiin.<br />
på den tiden i Mälardalen brist på bosättningsplatser<br />
medan det i Södra Finland fanns lämpliga<br />
platser att flytta till Det behöver inte var<br />
mer invecklat än så Kartor fanns inte på den<br />
tiden men på något sätt hade människorna i<br />
alla fall en klar geografisk uppfattning<br />
Nu får vi vänta på att Rosendahls rapport<br />
blir klar någon gång under vintern 2010 Så<br />
mycket står dock klart redan nu att byarna på<br />
<strong>Sommarö</strong>arna mådde bra redan under medeltiden<br />
och att bosättningen sedan varat här hela<br />
tiden kontinuerligt efter det – med undantag<br />
under Stora Ofreden i början av 1700-talet då<br />
ryssarna intog Finland<br />
Vilka de första inflyttarna var vet vi inte<br />
med säkerhet Jag har dock redan i <strong>årsbok</strong>en<br />
för 1984 publicerat en lista över namnen på<br />
sommaröbönderna och hemmansägarna alltsedan<br />
1560 (<strong>Sommarö</strong>-<strong>Sällskapets</strong> <strong>årsbok</strong><br />
1984, s 45-50, Christian Blom: Vart går utvecklingen<br />
i Esbo skärgård, vilka var <strong>Sommarö</strong>arnas<br />
första nybyggare?) Området som Ulrika<br />
Rosendahl grävde ut med sina kolleger nu<br />
i somras tillhörde i tiden Lill-Svinö hemman<br />
Den första bonden som, enligt de äldsta befintliga<br />
källorna, innehade Lill-Svinö från medlet<br />
av 1500-talet hette Björn Jönsson<br />
Lill-Svinö ägdes under åren 1838-1843 av<br />
en man vid namn Bernard Benediktus Brenner<br />
Det har visat sig att denne Brenner var en<br />
av Helsingfors rikaste män – han ägde flera<br />
hus i Brunnsparksområdet och bl a den stora<br />
ön Melkö utanför Helsingfors där han dessutom<br />
bosatte sig Brenner torde ha varit den<br />
enda ”utomstående” som ägt hemman på <strong>Sommarö</strong>arna<br />
under forntiden – tills Alfons Juselius<br />
1909 köpte upp alla hemman på området<br />
Men det är en annan historia<br />
<br />
Christian Blom<br />
Siskosten Kukka ja Lahja Ky<br />
Yläkartanontie 28<br />
09-801 7709
Pavenin uusi elämä<br />
Vuosi 2010 aloittaa uuden luvun ESF:n purjehduspaviljongilla<br />
Pavenilla ESF on vuokrannut<br />
Pentalan saarella sijaitsevan Pavenin uudelle<br />
ravintoloitsijalle, jonka takaa löytyvät paikallinen<br />
saaristopalveluyritys Ö-Partners Oy sekä<br />
huippukokki Markus Aremo Markuksen aiemmat<br />
ravintolat George ja Carma Helsingissä<br />
ovat Michelin –tähdellä palkittuja molemmat<br />
Aremo valittiin vuoden kokiksi 1999<br />
”Tavoitteenamme on tunnelmaltaan leppoisa<br />
saaristokrouvi Haluamme herättää Pavenin<br />
hengen ja palauttaa paviljongin Suvisaariston<br />
sosiaaliseksi keskukseksi, jota se aikoinaan oli<br />
Pavenhan on ennen kaikkea ESF:n purjehduspaviljonki,<br />
mutta uskomme viihtyisän paikan<br />
ja järkevänhintaisen hyvän ruuan houkuttelevan<br />
vieraita naapurustosta ja vähän kauempaakin<br />
” Sanoo Markus Aremo, joka on itsekin<br />
purjehtija ja saariston ystävä<br />
Sekä ESF että ravintoloitsija tulevat tekemään<br />
satsauksia 100-vuotisjuhliaan vuonna<br />
2013 viettävään Paveniin Tarkoitus on, että ravintola<br />
on auki kesällä useamman päivän viikossa<br />
Paikalle pääsee omalla veneellä ja aikataulun<br />
mukaisella venekyydillä Svinösundista<br />
Lisätietoja www paven fi tai 09 888 69 23<br />
Pavens nya liv<br />
ESFs seglarpaviljong på Pentala inleder ett<br />
nytt kapitel år 2010 ESF har hyrt ut Paven till<br />
en ny restauratör, där skärgårdsserviceföretaget<br />
Ö-Partners Ab samt köksmästaren Markus<br />
Aremo samarbetar Markus tidigare restauranger<br />
George och Carma har båda belönats<br />
med en Michelinstjärna och Markus valdes till<br />
årets kock 1999<br />
”Vår målsättning är att skapa en skärgårdskrog<br />
med avslappnad och trevlig stämning Vi<br />
vill samtidigt bevara Pavens anda och återställa<br />
paviljongens roll som en social samlingsplats<br />
på <strong>Sommarö</strong>arna Paven är i första hand<br />
ESFs seglarpaviljong, men vi tror att detta gemytliga<br />
ställe och den goda prisvärda maten<br />
också kommer att locka andra gäster både från<br />
grannskapet och lite längre ifrån ” säger Markus<br />
Aremo,som också själv är en seglare och<br />
skägårdsvän<br />
Både ESF och krögaren kommer att investera<br />
i Paven, som fyller100 år 2013 Målsättningen<br />
är att krogen är öppen flere kvällar i<br />
veckan Till korgen kan man komma med egen<br />
båt eller med en båt som kör enligt tidtabell<br />
från Svinösund<br />
För mera information www paven fi eller<br />
tel 09-888 6923<br />
Kristian Räme<br />
17
18<br />
Elämää ja ihmisiä Suvisaaristossa<br />
Får på öarna, Kia Lindberg<br />
Suvisaariston lampaat, Kia Lindberg<br />
Hela livet på Lillaisarn – Bengt Enoksson, Joan Edelmann<br />
Stora och Lilla Mataskär, Skolholmens folksola, Kaj-Peter Mattsson<br />
Högt uppe på berget – Anneli Kivipää, Erik Appel<br />
Esbo Segelförenings juniorverksamhet med perspektiv, Finn Eriksson<br />
Sven Eriksson, en påverkare på <strong>Sommarö</strong>arna, Leif Eriksson<br />
Radiosaaressa juhlittiin, Juhani Törnroos
Får på öarna del II<br />
(del I finns i Årsbok 1983)<br />
På <strong>Sommarö</strong>arna bedrevs det jordbruk och<br />
kreatursskötsel ända in på 60-talet Släkten<br />
Juselius, som ägde stora delar av öarna, upprätthöll<br />
gårdar på Moisö och Svinö Kor och<br />
får betade på ängarna, man odlade spannmål<br />
och höll sig med grisar och höns Landskapet<br />
var levande När sedan Esbo Stad övertog stora<br />
delar av <strong>Sommarö</strong>arna försvann jordbruket<br />
och kreatursskötseln och man kunde med bestörtning<br />
följa med hur det öppna kulturlandskapet<br />
började gro igen<br />
70-talet var en tid för ”idealister” och i det<br />
sammanhanget tillkom ”<strong>Sommarö</strong> fårprojekt”<br />
för att bevara den unika miljön med skärgårdsängar<br />
År 1976 arrenderade 5 unga familjer<br />
ängar på Svinö och Ramsö, och med hjälp av<br />
Bettan Edelmann, började man hålla sig med<br />
får Som störst hade man en flock på 40 får som<br />
flyttades runt på ängarna Projektet fortsatte i<br />
25 år tills Esbo Stad av en oförklarlig anledning<br />
hyrde ut ängarna till ”okänd person” Följden<br />
var väntad – ängarna började växa igen<br />
<strong>Sommarö</strong>borna hann i några år sörja över<br />
att deras barndoms landskap höll på att försvinna<br />
när Esbo Stad vaknade upp och på eget<br />
initiativ erbjöd ”<strong>Sommarö</strong> fårprojekt” att hyra<br />
ängen på Svinö På nolltid dök det upp fem<br />
unga familjer som var intresserade av att dra<br />
igång fårprojekt nr II<br />
Esbo Stad beviljade projektet ett understöd<br />
för miljövård med vilket virket för stängsel<br />
och regn/sol skydd bekostades Flera ivriga<br />
vuxna och barn hjälpte att iståndsätta ängen<br />
Den nya inhägnaden hade foder för 5 får som<br />
genast införskaffades Två somrar har vi <strong>Sommarö</strong>bor<br />
fått njuta av att ha lammen här igen<br />
Det är ett nöje att se hur många vuxna och<br />
barn hälsar på hos dem För många barn hör<br />
det till dagsrutinerna under sommarlovet att<br />
sticka sig in hos fåren och pröva sig fram vilken<br />
grässort uppskattas mest och riktiga fårdiet<br />
specialister har utvecklats vid lovets slut<br />
Långväga gäster, som t ex lekskolan från Ivisnäs,<br />
gör utflykter till fåren<br />
Till fårägarnas uppgifter hör att dagligen ge<br />
fåren färskt vatten, med några dagars mellanrum<br />
byta fålla, slå hö som får torka i solen, reparera<br />
inhägnader och förstås prata med fåren<br />
och klappa dem (den biten brukar dock barnen<br />
sköta om mer än gärna) Som ägare får vi<br />
uppleva gemenskapen i talkoarbete och njuta<br />
av kontakten med djuren Till fördelarna<br />
hör också värmande fårskinn i pulkan på vintern,<br />
ekologiskt lammkött och naturgödsel till<br />
trädgården Vi har blivit bekanta med ägarna<br />
på trevliga Laxpojo Gård (lamm leverantören)<br />
och det lilla pittoreska hem-slakteriet i Mäntsälä<br />
Dessutom får vi vara med om många lärorika<br />
och komiska händelser som följer med<br />
projektet Projektet fortsätter – vi ses nästa<br />
sommar på fårängen igen<br />
Text och foto Kia Lindberg<br />
19
Suvisaariston lampaat<br />
Suvisaaristossa harjoitettiin maataloutta ja pidettiin<br />
hyötyeläimiä vielä 60-luvulla Juseliuksen<br />
suku, joka omisti suuria alueita Suvisaaristosta,<br />
piti tiloja Moisössä ja Svinössä Lehmät ja<br />
lampaat laidunsivat niityillä, viljaa viljeltiin ja<br />
tiloilla pidettiin myös sikoja ja kanoja Maisema<br />
oli elävä Kun sitten Espoon kaupunki otti haltuunsa<br />
suuren osan Suvisaaristoa, hävisi maanviljelys<br />
ja eläintenhoito ja avoin kulttuurimaisema<br />
alkoi valitettavasti kasvaa umpeen<br />
1970-luvulla joukko ’idealisteja’ aloitti ’Suvisaariston<br />
lammasprojektin’, jotta ainutlaatuinen<br />
miljöö saaristolaisniittyineen voitaisiin<br />
20<br />
säilyttää Vuonna 1976 viisi nuorta perhettä<br />
vuokrasi niittyjä Svinöstä ja Ramsöstä ja ryhtyivät<br />
Bettan Edelmanin opastuksella pitämään<br />
lampaita Enimmillään lampaita oli 40 ja<br />
niitä siirreltiin vuokratuillla niityillä Projekti<br />
kesti 25 vuotta, kunnes Espoon kaupunki selittämättömästä<br />
syystä vuokrasi niityt ’tuntemattomalle<br />
henkilölle’ Seuraus oli odotettu – niityt<br />
alkoivat taas kasvaa umpeen<br />
Suvisaaristolaiset ehtivät jo muutaman vuoden<br />
surra, että heidän lapsuutensa maisemat<br />
häviävät, kunnes Espoon kaupunkikin heräsi<br />
ja omasta aloitteestaan tarjosi lammasprojek-
tia hoitaneille perheille mahdollisuuden taas<br />
vuokrata niittyjä Hetkessä ilmestyi jälleen viisi<br />
nuorta perhettä, jotka olivat kiinnostuneita<br />
käynnistämään lammasprojektin numero 2<br />
Espoon kaupunki myönsi projektille avustusta<br />
maisemanhoitoon ja tämän turvin saatiin<br />
hankittua aitauksiin ja katoksiin tarvittavat<br />
materiaalit Pystytystalkoisiin tuli mukaan<br />
useita innokkaita aikuisia ja lapsia Aitauksessa<br />
oli riittävästi heinää viidelle lampaalle, jotka<br />
hankittiin ripeästi Kaksi kesää olemme taas<br />
saaneet nauttia lampaista Suvisaariston niityillä<br />
On ilo huomata, miten monet aikuiset ja<br />
lapset käyvät tervehtimässä niitä Monille lapsille<br />
kesälomapäivään kuuluu käynti niityllä<br />
lampaiden luona Onpa niityllä käynyt pieniä<br />
vierailijoita hiukan kauempaakin, esimerkiksi<br />
Iivisniemen päiväkodista<br />
Lampureiden päivittäisiin tehtäviin kuuluu<br />
raikkaan veden vienti aitaukseen ja muutaman<br />
päivän välein lampaat vaihtavat karsinaa<br />
Poutasäällä on myös niitetty heinää, korjattu<br />
aitauksia ja tietysti taputeltu lampaita (tämän<br />
osan ovat yleensä lapset mielihyvin tehneet)<br />
Lampaiden omistajina olemme saaneet kokea<br />
mukavia asioita harrastuksen parissa Etuihin<br />
kuuluu myös herkullinen lähellä tuotettu luomuliha,<br />
lämmin talja pulkassa ja tietysti muheva<br />
lannoite puutarhassa Olemme myös saaneet<br />
tutustua mukaviin Laakspohjan kartanon<br />
omistajiin, jotka toimittavat meille keväisin karitsat<br />
Samoin tutuksi on tullut pittoreski teurastomo<br />
Mäntsälässä ja savustamo Porvoossa<br />
Kaiken kaikkiaan lammasprojekti on ollut<br />
täynnä opettavaisia ja huvittaviakin tapahtumia<br />
Projekti jatkuu – tavataan taas ensi kesänä<br />
samoissa merkeissä<br />
Teksti Kia Lindberg<br />
Kuvat Mareilla Weckström<br />
(käännös/översättning Kristina Tukiainen)<br />
21
Hela livet på Lillaisarn<br />
Det var visst Nils Ferlin som i en av sina dikter<br />
skrev om ”nickarens kloka hammarslag” Det<br />
är någonting betryggande med timmermän<br />
Deras händers sätt att hantera verktyg och<br />
material hör till grundpelarna i tillvaron<br />
Timmermannen<br />
Bengt Enoksson är träkarl liksom sin farfar<br />
och när han berättar att han en gång hittade en<br />
kloss med farfaderns initialer i väggfyllningen<br />
i ett hus som han reparerade här på <strong>Sommarö</strong>arna<br />
blir det liksom en bekräftelse över styrkan<br />
i hantverkets kretslopp Sedermera har yrket<br />
gått i arv till sonen Micke<br />
Många är de hus som Bengt Enoksson har<br />
byggt här på öarna, byggt till eller återkommit<br />
för att reparera: med bastur och uthus rör det<br />
sig om 260 talet byggnader<br />
Hantverket lärde han sig under många år<br />
av snickaren, timmermannen och båtbyggaren<br />
Helge Lindfors, ”en riktig träkarl” enligt Benko<br />
Skolgången<br />
Småskolan i Sökö hade två klasser Första<br />
klassen läste Benko hemma för sin mamma,<br />
han hade brutit armen före terminen<br />
skulle börja Sen blev det Mataskär folkskola<br />
Men hoppbacken nära intill skolan drog mera<br />
än läxorna, något som Benko senare i livet<br />
stundtals har ångrat Skolvägen tillryggalades<br />
med roddbåt eller på skidor först till fiskaren<br />
Öströms strand på Ramsö, därifrån med buss<br />
och sista biten till fots genom skogen Vid riktigt<br />
hårt väder körde pappa Eugen honom över<br />
till Ramsö Under menförestider fanns ett rep<br />
uppspänt mellan Flakaholmen och Lillaisarn<br />
Längs det repet kunde man dra sig fram i en<br />
lätt plåtbåt!<br />
Idrotten<br />
Hoppbacken drog som sagt först här hemmavid,<br />
men snart lockade högre backar, speciellt<br />
Hertonäsbacken dit han tog sig per buss med<br />
22<br />
I jollen med lillasyster Maria.<br />
hoppskidorna till Helsingfors och sen vidare<br />
därifrån till Hertonäs Segling har också varit<br />
ett livsintresse, först som liten pojke som besättning<br />
på andras båtar, senare seglade han<br />
vingbåt som så många andra ungdomar av<br />
hans generation Han har vidare med framgång<br />
seglat Finnjolle och Laser och framgångsrikt<br />
deltagit i havskappsegling med Tom Finell<br />
och Teddy Weber På egen köl seglar han idag<br />
H-båt med sin hustru Maje Bengt Enoksson<br />
har havet och båtar i generna uppvuxen som<br />
han är vid faderns båtvarv på Lillaisarn Han<br />
berättar att han bara var en liten knatte på fem<br />
år när han ensam kajkade i liten jolle med segel<br />
längs hemstranden Med styråran experimenterade<br />
han sig fram och kom till insikt om<br />
hur ett roder fungerar<br />
Pappa Eugen hade som ung en ståtlig isjakt<br />
och det är inte långsökt att se den som inspirationskällan<br />
till det passionerade isjaktsintresse<br />
som blommade upp på <strong>Sommarö</strong>arna på 1980<br />
och -90talen Benko Enoksson har hört till de<br />
mest framgångsrika isjaktseglarna både här<br />
hemma och utomlands<br />
Förr i tiden var isjakter stora doningar med<br />
stora segel som krävde en besättning på minst<br />
fyra fem personer En modern isjakt, den s k<br />
DN jakten av vilka det lär finnas över 7000
farkoster i världen har ett skrov som väger 23<br />
kg Man kan bygga den själv Den är lätt transporterbar,<br />
man kan bygga ihop och ta isär den<br />
på 10 minuter enligt Tom Weber (<strong>Sommarö</strong>sällskapets<br />
<strong>årsbok</strong> 1984 )<br />
Isjaktseglarna från ESF har varit mycket<br />
framgångsrika i finska och nordiska mästerskap<br />
Bengt Enoksson och sonen Micke har<br />
hört till de främsta och tävlat både i EM och<br />
VM Farten är hisnande man kommer upp<br />
till tre gånger vindens hastighet När jag frågar<br />
Benko vad det är som fascinerar i isjaktssegling<br />
säjer han att det är svårare än<br />
havssegling Man har inga vågor att navigera<br />
efter, man måste lära sej att lyssna på isen och<br />
vinden Och så måste man ha en benhård kondition<br />
och orka springa hårt och långt<br />
Grönlänningarna lär ha över 150 ord för is<br />
och snö Passionen för elementen har många<br />
namn ”Man hör när isen blir tunnare” säjer<br />
han när jag frågar honom om han aldrig var<br />
rädd som liten i menförestider<br />
Tävlingsmänskan<br />
Hemmet.<br />
Isjaktsseglandets tjusning.<br />
Menförestider.<br />
En lycklig man.<br />
Så mycket blir klart att tävlandet har varit en<br />
av drivkrafterna i hans liv Driften att överträffa<br />
sig själv är stark<br />
Som en av sina förebilder nämner han P O<br />
Sjöberg Från honom härstammar också intresset<br />
att träna den yngre generationen Mycket<br />
riktigt har han också gått på träningsledarkurser<br />
på Solvalla och coachat ungar på Stafettkarnevalen<br />
I mer än tio år fungerade Benko<br />
Enoksson som juniortränare i Canoa För ändamålet<br />
införskaffade han en trygg Volvo efter<br />
vilken han hade sitt stora släp med ungdomarnas<br />
kanoter när han kuskade dem till tävlingsplatser<br />
när och fjärran<br />
Till sist frågar jag honom vad som förändrats<br />
mest i livet på öarna under hans tid på Lillaisarn:<br />
”Förr levde och arbetade folk här på<br />
holmarna, nu är det ensligt om vintrarna här<br />
ute”<br />
Joan Edelmann<br />
23
Stora och Lilla Mataskär<br />
Skolholmens folkskola<br />
En afton i början på 1890-talet satt några bildade<br />
borgare på Kämp eller Kapellet och avnjöt<br />
sin välförtjänta middag efter en ansträngande<br />
arbetsdag Inspirerade av kvällens sista<br />
nattfösare och av sin gemensamma önskan<br />
att befrämja folkskoleväsendet föddes tanken<br />
på att grunda en folkskola för allmogens barn<br />
i Esbo skärgård De hade alla en mycket nära<br />
anknytning till Esbo Skärgård som sommargäster<br />
och villaägare Det faktum att det var<br />
privatpersoner som tog initiativet till grundande<br />
av en folkskola för allmogens barn i Esbo<br />
Skärgård var ingen slump Initiativtagarna<br />
följde bara upp den tidens tradition I fattiga<br />
landskommuner som Esbo, förblev grundande<br />
av folkskolor helt beroende av frivilligheten<br />
och innevånarnas dessvärre ofta vacklande<br />
vilja och förmåga att bidra till finansieringen<br />
Det var därför församlingarna, förmögna<br />
ståndspersoner eller bildade borgarna, vilka<br />
med sitt finansiella och andliga stöd, möjliggjorde<br />
grundandet av de första folkskolorna i<br />
Esbo Lagstad folkskola var den första svenska<br />
folkskolan i Esbo Den grundades år 1869 med<br />
andligt och världsligt stöd av kyrkoherden<br />
Gabriel Geitlin Hagalunds folkskola grundades<br />
år 1872 Den hade sin bakgrund i Paul och<br />
Anna Sinebrychoffs privata skola för barnen<br />
till arbetarna och tjänstefolket på deras gårdar<br />
Otnäs och Hagalund Änkefru Karamzin drev<br />
en folkskola på Träskända gård Änkan Amalia<br />
Kiseleff ville självfallet icke vara sämre än<br />
änkan Karamzin Hon drev därför i sin tur en<br />
privat skola på 1880-talet i Alberga gård För<br />
att tjäna arbetarnas barn i det småskaliga industriområde,<br />
som uppstod i anslutning till<br />
tegelbruken i Bastviken och Stensvik vid Esboviken,<br />
inrättades år 1890 en högre folksko-<br />
24<br />
la En folkskola för den svenska skärgårdsbefolkningen<br />
i södra Esbo saknades dessvärre<br />
fortfarande Det fanns självfallet en social och<br />
ideell beställning för en sådan Lyckligtvis tog<br />
det inte många år innan tanken som fötts i början<br />
på 1890-talet inom det enskilda sällskapet<br />
också i praktiken skulle komma att förverkligas<br />
Den nybyggda skolan på Stora Mataskär -<br />
”Skolholmen” - invigdes den 18 8 1896 Invigningen<br />
av skolan noterades självfallet i pressen<br />
med följande ingress;<br />
”Från kringliggande öar samlades på aftonsidan<br />
såväl herrskap – i skären bosatta sommargäster<br />
– som allmoge och några inbjudna<br />
från hufvudstaden uti det nytimmrade, präktiga<br />
huset, hvilket först togs i betraktande,<br />
hvarefter själfva invigningen försegick i den<br />
höga, rymliga skolsalen där skolans lärarinna<br />
fröken Hagbom jämväl samlat en af henne<br />
bland skärgårdsungdomarna bildad sångkör,<br />
som öppnade högtidligheten med afsjungande<br />
af en psalm, ackompanjerad på harmonium.”<br />
Efter psalmen besteg politierådmannen Janne<br />
Alb Söderström talarstolen I sin egenskap<br />
av skolans stiftare och ordförande för skolans<br />
styrelse, samt villaägare på det vackra Karlö,<br />
berättade han om skolans grundande Han bekräftade<br />
att tanken fötts inom ett enskilt sällskap<br />
i Helsingfors Han betonade att han som<br />
iniativtagare inte ens hade vågat drömma<br />
att tanken så snart blivit konkret verklighet<br />
Lyckligtvis ingick även Herr Petrus Nordman<br />
i det enskilda sällskapet, som rådmannen beskrev<br />
som en ”varmt hängiven person för bildningens<br />
höjande” Nordman kontaktade genast<br />
några andra prominenta sommargäster i Esbo
Skärgärd i avsikt att åstadkomma en ”garantiteckning”<br />
för avlöning av en lärarinna för skolan<br />
Nordman fick också löfte om bidrag från<br />
Svenska Folkskolans Vänner och dessutom<br />
hopp om ytterligare ett blygsamt bidrag från<br />
staten Lyckligtvis var han även sekreterare i<br />
direktionen för Svenska Folkskolans Vänner<br />
Med dess ”om ock knappa tillgångar” beslöt<br />
man dristigt att först hyra en lokal på Moisö av<br />
herr Geitlin, att beställa möbler och söka efter<br />
en lämplig lärarinna Skolan kunde inleda<br />
sin anspråkslösa verksamhet på Moisö den<br />
28 8 1895 med 13 gossar och 12 flickor från<br />
allmogehem i skärgården Skolan på Moisö<br />
fick ved för uppvärmning från några lägenhetsinnehavare<br />
i närheten Framtiden tedde<br />
sig också allt ljusare när ägarinnan av Villan<br />
”Fridhem”, friherrinnan Emmy Cedercreutz,<br />
hedrade skolan med ett besök Storstilat erlade<br />
friherrinnan första årets hyra på trehundra<br />
mark Söderström noterade noggrant i sitt anförande<br />
att skolans utgifter för det första läsåret<br />
hade varit: skolmöbel 580 mk, ett harmonium<br />
240 mk, hyra 300 mk, lärarinnans lön 925<br />
mk, böcker, kartor, städning m m 232 mk 20 p<br />
och belysningsämnen 17 mk 82 p Inkomsterna<br />
utgjordes av bidrag från Svenska folkskolans<br />
vänner 562 mk, frih Cedercreutz 300 mk, åt-<br />
skilliga privata personer 615 mk 35 p, från staten<br />
600 mk och terminsavgifter 50 mk Räkenskapen<br />
var noggrant granskada och godkända<br />
av ingenjör Bergroth, som vanligtvis bollade<br />
med ansenligt större siffror och budgeter<br />
Rådman Söderström förkunnade vidare<br />
med sin bärande stämma från talarstolen att<br />
”Nu vid ingången till sitt andra lefvnadsår är<br />
skolan, inrymd inom egna väggar, under eget<br />
tak och på egen fast grund, denna sista nämnda<br />
en frikostig gåfva av ingeniör E. Bergroth”. Den<br />
tekniska ledaren för Helsingfors Gasverk, senare<br />
bergsrådet Edvin Leonard Bergroth, köpte<br />
Granholmen i Esbo Skärgård år 1872 I köpet<br />
ingick även de två närliggande Mataskären;<br />
Stora Mataskär och Lilla Mataskär Bergroth<br />
överlät generöst Stora Mataskär, senare kallad<br />
också ”Skolholmen”, till Svenska Folkskolans<br />
Vänners förvaltning Förutom tomten bidrog<br />
han också med pengar för driften och för<br />
lärarinnans lön Bergroth donerade 1500 mk<br />
år 1899, som motsvarande det arvode som tillkom<br />
honom som representant för Helsingfors<br />
vid urtima lantdagens samma år Bergroth var<br />
onekligen en varm vän av folkskoleidén Han<br />
hade ju redan varit med om att grunda två<br />
folkskolor i Baku vid Kaspiska havet, där han<br />
jobbat för bröderna Nobel åren 1884-89<br />
25
Andra ”offervilliga” personer som Söderström<br />
nämnde i anförandet vara bankdirektören<br />
Abel Lindén, handlande Sergej Nikolajeff<br />
och landthushållaren Frans Söderström<br />
Ett särskilt tack riktade han också till byggmästaren<br />
K F Bergman och stenarbetaren<br />
Carl Heimberg ”för det goda och vackra arbete<br />
de nedlagt i skolans byggnader. Skolbyggnaden<br />
var timrad av väldiga upplandsfuror och<br />
bestod av en sal med godt rum för 40 elever, ny<br />
lokal med tvenne rum, tambur, kök för lärarinnan,<br />
rum för direktionssammanträden, förstuga<br />
och afklädningsrum”. Därtill fanns uthusbyggnader<br />
”hvarjämte den ungefär 3 ½ hektar vidsträckta<br />
holmen, som förut varit fullständig obebodd,<br />
blifvit förbunden med fastlandet genom en<br />
bro. Elever som komma sjöledes till holmen kunna<br />
på olika ställen bekvämt lägga till överallt”.<br />
Byggnaderna var ritade av Waldemar Aspelin,<br />
som även hade ritat bl a Finns folkhögskola<br />
år 1891 Skolhuset utvidgades år 1899 med<br />
en slöjdsal På väggen i skolsalen hänger i dag<br />
fortfarande kopiorna av Aspelins ritningar och<br />
ett foto av donatorn, bergrådet Bergroth<br />
Utan Söderströms, Bergroths, Landéns och<br />
Nordmans uppoffrande insatser skulle skolan<br />
inte ha kommit till stånd Söderström deltog<br />
redan i planeringsskedet i byggnads- och<br />
underhållningskostnaderna för skolan Skolan<br />
var onekligen till en stor del hans verk Hans<br />
intresse för skolan kunde icke uppskattas endast<br />
i pengar Han donerade till SFV i samband<br />
med sitt silverbröllop den ansenliga summa på<br />
5000 mk ”att användas till ett folkskolehus för<br />
Esbo Sockens svenska talande skärgårdbefolknings<br />
barn, hvilka vilja inhämta undervisning på<br />
svenskt tungomål. Så länge byggnaden ej kan fås<br />
tillstånd, må räntorna i kapitalet användas till<br />
underhåll af en slik skola i hyrd lokal”. Hans<br />
änka Hilma, född Lindholm, donerade ytterligare<br />
den ansenliga summan på 10 000 mk till<br />
skolan efter Jannes död år 1907 Bankdirektören<br />
för Nylands Aktiebank Abel Landén var<br />
den tredje viktiga bidragsgivaren Han var ägaren<br />
till Gräsa gård och Röda Villan på Kalvholmen<br />
och gift med Ida Aurora f Westlund Han<br />
var också en av skolans varmaste vänner och<br />
förespråkare Landén var förövrigt känd som<br />
en välvilligt inställd mecenat för författare och<br />
konstnärer Landén är också upphovsmannen<br />
till det mest unika landmärket vid inre faret,<br />
dvs Poseidons tempel Templet byggde han för<br />
sin kära svärson, språkforskaren Ivar A Heikel,<br />
som var gift med hans dotter Hildur<br />
Efter invigningen ingick i Aftonposten år<br />
26<br />
1896 en ”Vördsam tacksägelse” till dessa tre<br />
herrar som möjliggjort skolan med orden;<br />
”heder och ära till ingeniör Edvin Bergroth,<br />
kommunalrådet Abel Landén och rådman<br />
Janne Söderström vilka skänkt oss denna<br />
skola som i kärlek och tacksamhet skall bära<br />
deras minne från släkte till släkte. Måtte detta<br />
ädla föredöme vinna efterföljd mångenstädes<br />
kring Finlands hundramila stränder till<br />
lycka och välsignelse för den ofta nog vanlottades<br />
skärgårds befolkning. Skolholmen i<br />
Esbo Skär den 18. Augusti 1896. På allmogemäns<br />
i skärgårdens vägnar ; Karl Heimberg,<br />
Emil Hindberg, Sergei Nikolajeff, Frans Söderholm,<br />
Fredrik Söderholm, Karl Söderholm<br />
(Stor-Svinö), Karl Söderholm (Neder-Sökö)<br />
Driften av folkskolan krävde naturligtvis hela<br />
tiden pengar och understöd Man skaffade<br />
pengar till verksamheten på många olika kreativa<br />
sätt I juni 1896 anordnades en folkfest<br />
med program och lotteri Allmänheten lockades<br />
med en frestande annons i tidningen några<br />
dagar före tillställningen;<br />
Offentliga Nöjen<br />
Till förmån för<br />
En svenska folkskola i Esbo<br />
Skärgård<br />
Anställes<br />
Söndagen den 12 juli kl. 4 e.m.<br />
Å Mataskär Esbo socken<br />
Lotteri jämte Folknöje<br />
Med fiske, sång av allmogekör, dans<br />
efter hornmusik, hvarjämte tre luftballonger<br />
under aftonens lopp<br />
kommer att uppsläppas.<br />
Ångbåten THOR afgår från södra hamnen<br />
I Helsingfors till festplatsen om söndag kl. 12<br />
på dagen.<br />
Traditionen med ”Lotteri och folknöjen” fortsatte<br />
även följande år och många, många år<br />
därpå Junidagen år 1897 ”gynnades af det härligaste<br />
vädret samt var särdeles lyckad äfensom<br />
därutinnann, att den besöktes av närmare par<br />
tusen ståndspersoner och allmoge”. Programmet<br />
bjöd på hornmusik av Esbo Musikkapell<br />
och körsång av en blandad allmogekör Lärarinnan<br />
fröken Hanna Hagbom hade uppsatt<br />
två tablåer ”Skyddängeln” efter Topelius och<br />
”Liten pilt i älfors tjäll” efter dikt av Geijer Lotteriet<br />
blev också denna gång en stor framgång<br />
Vinsternas antal var 560 vars värde varierade
från 50 penni till 40-50 mk I bersån fick man<br />
”meta” för 25 penni nappet För dansen erlade<br />
man också 25 penni Nettoinkomsten blev<br />
hela 1600 mk Den nitiska lotteribestyrelsen<br />
med handlande och restauratören Sergei Nikolajeff<br />
och bonden Karl Söderström i spetsen,<br />
hade skärskilt ivrigt arbetat för lotteriet<br />
Uppskattande noterades i tidningsreferatet att<br />
”Herr Nikolajeff har sålunda med osparad möda<br />
och sällsynt nit samlat vinster äfvensom arrangerat<br />
det hela. Herr N. ådagalägger snart sagt<br />
outtömligt intresse för folkskolan”. Sergei Nikolajeff<br />
var mångårig ägare till Kafé Nord på<br />
Sofiagatan 2 och drev restaurangrörelse och<br />
”brännvinskällarrörelse” även på andra ställen<br />
i staden bl a i Alexander-teatern och i Högholmens<br />
”Wärdshus” Han var knuten till Esbo<br />
skärgården som sommargäst genom att han<br />
år 1888 köpte en fastighet av kapten Gabriel<br />
Lönnberg på Lill-Svinö Parcellen fick namnet<br />
Mathildeudden efter hans fru Mathilda, född<br />
Gestrin Där hade ha de för avsikt att bygga<br />
”Villa Mathildeudden”, som enligt ritningarna<br />
skulle ha blivit en arkitektoniskt fantasifull<br />
skapelse med torn, tinnar, veranda och vackra<br />
träornamenteringar<br />
Den första lärarinnan<br />
Skolans första lärarinna var fröken Hanna<br />
Maria Hagbom Hanna hade utbildat sig vid<br />
Ekenäs lärarinneseminarium och utdimitterats<br />
som färdig lärarinna i juni 1895 Förutom<br />
att hon måtte ha införskaffat sig pedagogiska<br />
kvalifikationer var hon en framstående sångerska<br />
och kördirigent Matsaskärs ”näktergal”<br />
uppträdde med uppskattade sångnummer på<br />
olika tillställningar Hon är också känd för att<br />
ha tonsatt Arvid Mörnes ”Båklandets vackra<br />
Maja”, i vilken ingår de trånande frågorna; Är<br />
du min hjärtans kär ? Ser du min vimpel vaja<br />
röd vid ditt bruna skär? Sjömansvisan fortsätter<br />
med de utsökta orden;<br />
28<br />
“Du är ljuv att betrakta<br />
len som ett silkesskott<br />
Tången knastrar sakta<br />
Under din bara fot<br />
Dungen var tyst och soln gick ned<br />
Stranden blev mörk på Båklandsed<br />
Du var ljuv att betrakta<br />
Len som ett silkesskott !<br />
Enligt obekräftade rykten hade Mörne och<br />
Hagbom en nära relation, kanske t o m en<br />
längre ”romans” Arvid lär skall ha kommit<br />
roende ända från Porkala för att träffa henne<br />
Vilken prestation ! Hanna blev också senare<br />
en kort tid lärarinna på Finns folkhögskola,<br />
för vilken Mörne samtidigt vara föreståndare<br />
under åren 1899-1909, vilket knappast var ett<br />
sammanträffande Arvid Mörne, proletärförfattaren,<br />
socialisten och senare socialliberal,<br />
fick som bekant sin inspiration från den nyländska<br />
skärgården Lärarinnan på Mataskär<br />
var säkert en av hans ljuva inspirationskällor<br />
Han gifte sig dock aldrig med sin ” Mataskärs<br />
vackra Hanna ” utan valde fröken Signe Hagelstam<br />
i stället<br />
Hagbom grundade även en kör ”Skärgårdens<br />
blandade allmogekör” med över 20 medlemmar,<br />
som var en av de första körerna överhuvudtaget<br />
Kören uppträdde flitigt och deltog<br />
bl a i den stora sångfesten i det minnesrika<br />
och flaggprydda Borgå i juni 1898 På festerna<br />
i Mataskär uppträdde kören ofta med sånger<br />
Kören övade flitigt under dirigenten Hannas<br />
energiska taktpinne, men klangen tynade sannolikt<br />
bort i sommarnatten när hon lämnade<br />
sin post på Skolholmen<br />
Till Mataskärs skoldistrikt hörde på fastlandet<br />
Frisans, Finnå, Mårtensby, en del av<br />
Sökö by och skärgården med Svinö, Moisö,<br />
Lövö, Herrö, Kopplorna och Pentala Alla elever<br />
kunde självfallet inte varje dag komma hem<br />
till kvällen på grund av dålig väderlek eller<br />
svåra isförhållanden Därför fanns på andra<br />
sidan gårdsplanen en stuga ”anordnad för de<br />
skolgossar, hvilka under terminen icke kunna<br />
begifva sig hem till natten, och i samband<br />
med gårdskarlsfolkets bostad nattrum jämväl<br />
för flickor från avlägsna hem”. Att säkerställa<br />
övernattningsmöjligheter var nödvändigt<br />
på grund av bl a de förrädiska, men kanske<br />
för de unga gossarna utmanande isförhållanden<br />
under menförestiderna I november 1896<br />
inträffade dessvärre en olycka som spred en<br />
djup sorg över skolan Vid middagstiden begav<br />
sig nämligen två folkskolelever på hemväg till<br />
Svinö över den svaga isen som;<br />
”brast redan något tiotals meter från stranden.<br />
Lärarinna Hagbom skyndade sig till<br />
stranden, men fann då fyra gossar inplumsade.<br />
Tvänne till hjälp ilade skolkamrater hade<br />
nämligen äfven fallit in. Med ett utkastat tåg<br />
lyckades fröken H. emellertid rädda en af<br />
de fyra i fara stadde gossarna, medan tvänne<br />
bärgades af andra till undsättning komne<br />
gossar. Den fjärde af de nödställda hade i<br />
det kalla vattnet stelnat så, att han icke för-
mådde taga tag i en åra, som räcktes honom,<br />
utom sjönk. Ända till sena kvällen ansträngde<br />
sig lärarinnan med att försöka att återkalla<br />
lifsandarna, men förgäves. Den sålunda<br />
sorgligt omkomne gossen hette Volmar Ernfrid<br />
Morelius, var 12 år gammal och hade sitt<br />
kvarter, under det han besökte skolan, på Svinö<br />
holme dit han var stadd på väg, då döden<br />
så hemskt afbröt hemfärden.”<br />
Lärarinnan Hanna blev av lättförståliga skäl så<br />
uppskärrad av den tragiska händelsen och av<br />
sina ansträngningar, tyvärr förgäves, att rädda<br />
eleven Volmar, att hon inställde undervisningen<br />
i skolan den följande dagen Den tragiska<br />
händelsen kanske också bidrog till att<br />
hon redan efter några år slutade på Mataskär<br />
År 1901 blev hon lärarinna i Östersundom, där<br />
hon fungerade i 26 år och lärde ungdomarna<br />
att sjunga och spela Tillsammans med sin<br />
goda vän Anna Schulman blev de tillsammans<br />
drivande krafter i Östersundom där de arrangerade<br />
allvarliga fosterländska fester och glada<br />
sammankomster Hon är begraven på Östersundom<br />
kyrkans begravningsplats<br />
På skolan ställdes naturligtvis stora förhoppningar<br />
som säkert också de flesta uppfylldes<br />
Men år 1900 noteras att flere illdåd med<br />
nedbrytning av fönster och dörrar inträtt i flere<br />
villor under hösten, när sommargästerna och<br />
villaägarna lämnat skärgården och flyttat in till<br />
staden Förhoppningar på skolans elever var<br />
kanske något för högt uppskruvade emedan<br />
”man antog att den på enskilda, för folkupplysningen<br />
nitälskande personers initiativ inrättade<br />
lägre folkskolan på Mataskär skulle utöva<br />
sitt inflytande på omgivningen i allmänhet och<br />
på det uppväxande släktet i synnerhet Dessa<br />
– minst sagt om okynne vittnande – tilldragelserna<br />
upprepas dock tyvärr allt fortfarande”<br />
Skyldiga var tre pojkar som intagits till skolan<br />
Skolan och tomten övergick formellt år 1907<br />
till Svenska Folkskolans Vänner Folkskolan<br />
fortsatte tappert som folkskola ända fram till<br />
1966 när elevantalet började minska När folkskoleverksamheten<br />
sedan upphörde år 1966<br />
tog kyrkoherden Bäck för Esbo svenskspråkiga<br />
församling kontakt med Svenska Folkskolans<br />
Vänner och meddelade att de skulle vara<br />
intresserade av att köpa fastigheten och driva<br />
kristen lägerverksamhet i byggnaderna För<br />
ändamålet bildades Mataskärs-stiftelsen, med<br />
uppgift att förvaltar fastighetens ekonomi För<br />
det operativa drivandet av verksamheten bildades<br />
Mataskärs-sällskapet Det första lägret<br />
hölls där 1969 Det vackra Kapellet vid stran-<br />
den byggdes 1993 Nya inkvarteringsbaracker<br />
vid stranden byggdes år 1977 Traditionen med<br />
lotteri- och marknadsdagar fortgår i form av<br />
årliga Mataskärsdagar, vilka dock är bleka kopior<br />
av fordom arrangerade lotteri och folknöjen<br />
med talrikt deltagande<br />
Lilla Mataskär och Vikingahem<br />
Lilla Mataskär förblev, i motsats till Stora Mataskär,<br />
i bergsrådet Edvin Bergroths ägo fram<br />
till år 1912 Bergroth tänkte i något skede donera<br />
Lilla Mataskär till pensionerade och fattiga<br />
lotsar Men år 1912 arrenderade han i<br />
alla fall Lilla Mataskär till ungdomsföreningen<br />
Skärgårdens Vänner i Esbo (SViE) Det årliga<br />
arrendet för Lilla Mataskär var synnerligen<br />
symboliskt Föreningen betalade 1 mark,<br />
som visserligen efter kriget höjdes till 10 mark<br />
Arrendet var på 50 år och löpte ut 1962 Föreningen<br />
uppförde där redan samma år i rekordfart,<br />
på bara fem veckor, sitt första föreningshus,<br />
som i dopet fick det respektingivande<br />
namnet ”Vikingahem” Namnet förefaller i dag<br />
att vara ett något sökt och utmanande, men<br />
bakgrunden var att namnet skulle föra tanken<br />
tillbaka till hedenös och vikingabesöken i Finland<br />
Ungdomshemmet skulle fungera som en<br />
välbehövlig svensk kulturhärd i skärgården,<br />
en tradition som i dag framgångsrikt upprätthålls<br />
av ”Vikingaborg”<br />
”Vikingahem” blev en jättestor byggnad<br />
med “en luftig, ljus och glad samlingssal” med<br />
en stor scen för bl a teaterspel Där fanns vidare<br />
en förstuga, ett serveringsrum och kök<br />
samt musikläktare Dekorationsmålaren<br />
Knudsén målade en anslående skärgårdsvy<br />
som fond Huset kom att kosta 7000 fmk Det<br />
med gran- och enrisslingor och blomsterknippen<br />
utsmyckade Vikingahemmet invigdes i<br />
september 1912 i närvaro av 150 festdeltagare,<br />
som hälsades välkomna av föreningens ordförande,<br />
landthushållaren Emil Hindsberg Han<br />
framförde ödmjukt föreningens djupt kända<br />
tack till bergsrådet Bergroth, vilken självklart<br />
deltog som hedersgäst vid invigningen Festtalet<br />
hölls av Max Hanemann, som betonade<br />
att det var ett gott omen för föreningens framtid<br />
att ”den mulna morgonen” på invigningsdagen<br />
hade övergått till “det härligaste vädret”<br />
Han avslutade sitt tal med att påminna om föreningens<br />
plikt att i vår svensk befolkningens<br />
hemtrakter bevara och förkovra kärleken till<br />
modersmålet och fosterlandet, dock utan att<br />
med hat betrakta landets andra språk, som nu<br />
29
kämpar sig till en allt starkare ställning Professor<br />
Ivar Heikel betonade i sin hälsning: ”Måtte<br />
Edert nya hem bidraga till att befästa och<br />
fördjupa kärleken till fosterbygd och modersmål,<br />
vårt svenska samhällsskick, till idogt arbete<br />
och alla kulturvärden, som i dessa nejder<br />
under århundraden gått i arf från släktled till<br />
släktled” Föreningens eget musikkapell, under<br />
ledning av förvaltaren å Moisö gård Karl Bärlund,<br />
stod för den musikaliska underhållningen<br />
Kl ½ 7 e m invigdes scenen med den första<br />
soarén som bestod av två ”anslående” tablåer,<br />
sommaridrott och konstnärens dröm och teaterstycket<br />
”På hemväg frän ängen”<br />
Vikingahem utvecklades med åren till en<br />
populär mötesplats, teaterscen och danslave<br />
för traktens ungdomar På Vikingahem spelades<br />
teater, Tintamaresk ( = dialog mellan två<br />
huvud ), charader och tablåer Lokalen kunde i<br />
bästa fall ta upp till 300 personer Särskilt midsommaraftnarna<br />
var populära och samlade<br />
ungdomar från nära och fjärran på strandklipporna<br />
Det som kom mera från fjärran var inte<br />
särskilt välkomna Otaliga romanser blomstrade<br />
i den ljusa sommarnatten Utan slagsmål<br />
eller fylleri klarade man sig naturligtvis inte<br />
För att lugna de ivrigaste och mest påstrukna<br />
fanns det en ”butka” i stenfoten och över<br />
spången över till holmen kom man ej heller<br />
om balansen var alltför vinglande<br />
Redan på 1950-talet aktualiserades Vikingahems<br />
fortsatta öde Vikingahem låg något vid<br />
sidan av, den var svårtillgänglig och svårbrukbar<br />
på vintern och den saknade kommunalteknik<br />
Markägaren, Edvin Bergroths sonson,<br />
Ulf Bergroth, önskade också bryta arrendekontraktet<br />
för att kunna bygga på holmen<br />
Det hela slutade med att byggnaden såldes för<br />
rivning när markägaren inte var villig att inlösa<br />
byggnaden Vikingahem revs i slutet på<br />
1950-talet<br />
Stora och Lilla Mataskär har varit två viktiga<br />
”svenska rum” i Esbo Skärgårds lokalhistoria<br />
Den sociala och utbildningspolitiska betydelse<br />
som grundande av folkskolan på Stora<br />
Mataskär fick för skärgårdens befolkning kan<br />
man inte underskatta Folkskolan och ungdomsverksamheten<br />
- med allt vad därtill hör -<br />
har säkerligen haft en enorm, men svårmätbar<br />
betydelse för sammanhållningen, den sociala<br />
utvecklingen, ”talko”-andan, gemenskapskänslan<br />
och atmosfären i vår skärgården Den<br />
reflekteras fortfarande i dagens vardag, men<br />
hur länge?<br />
Kaj-Peter Mattsson
Högt uppe på berget<br />
I Bosund, högt uppe på berget, bor en glad<br />
flicka på 72 vårar, Anneli Kivipää, född Lindfors<br />
Hon trivs med att ”bo själv”, som svenskarna<br />
säger Och inte bekommer det henne att<br />
bo högt, fastän höfterna opererats några gånger<br />
och vägen upp är tung<br />
Sinnet är ungt, skrattet sitter lätt, och sällskap<br />
har hon av ”Rontti”, en hankatt som kom<br />
från skogen och valde henne till sin matte Han<br />
är rödlätt med en bländande vit svansspets,<br />
människovänlig och kelen, en verklig gentleman,<br />
och så håller han ordning på sorkar och<br />
möss<br />
Det här huset köpte Anneli för trettiosju år<br />
sen, och aldrig att hon skulle flytta härifrån<br />
Hon far varligt fram med naturen omkring sig<br />
Den får i stort sett sköta sin blomstring själv,<br />
med lite hjälp av Anneli Tomten håller henne<br />
med blåbär så det förslår för eget bruk,och<br />
när lingontider stundar, sätter hon sig i bilen<br />
och åker 670 kilometer upp till Karlö utanför<br />
Uleåborg,där hon har en röd liten stuga, som<br />
hon ärvt efter sin avlidne andre man<br />
Pappa Helge var en händig man. I hans fantasifulla väderkvarn<br />
bor tomten i den med dörr försedda bottenvåningen.<br />
Kvarnen står numera på Annelis tomt i Bosund.<br />
32<br />
Ursommaröbo<br />
Anneli är född Lindfors, och det betyder att<br />
hon hör till ”ursommaröbornas” skara Hon är<br />
tredje eller sannolikt fjärde generationen lindforsare<br />
på öarna Hon är lite osäker, när det<br />
gäller farfarsfar Johan Alexander, men släktutredningen<br />
visar, att han, född i Nurmijärvi<br />
1849, avlidit i Esbo (<strong>Sommarö</strong>?) 1896<br />
Farfar Alexander Alfred, fiskare och timmerman<br />
till yrket, slog sig ned i Bosund och<br />
byggde den vackra gula, romantiska ”hexaedern”<br />
(sexhörningen) med tillhörande lusthus<br />
ett stenkast från Bosundet Den har nu fått sällskap<br />
av ett nytt inte lika spännande gult hus<br />
Farmor Ida Emilia, född Ericsson, kom från<br />
Medvastö i Kyrkslätt Mamma Helmi, född Salonen,<br />
förde in ett mera exotiskt element i släkten<br />
Hon hade rötter i Karelen Hennes far kom<br />
från Tiurula i Karelen och bar det ryskklingande<br />
namnet Ivan Eudokimoff, i samband med<br />
en flytt till Pojo ändrat till Johannes Salonen<br />
Mamma Vappu Liuho var karelare även hon<br />
Anneli trivs att ”bo själv” uppe på sitt berg. Här står<br />
hon vid pappa Helges underfundiga väderkvarn med<br />
tomthemmet.(Foto: Ragni Appel)
Farfar Alexander Alfreds ”sexkant” i Bosund. Den köptes av sondotterdottern Kerstin ”Taija” Puustinen, gift Kakko.<br />
Den står nu tom, sedan familjen låtit uppföra åt sig ett modernare hus strax intill. Farfar Alexander Alfreds<br />
”sexkant” i Bosund. Den köptes av sondotterdottern Kerstin ”Taija” Puustinen, gift Kakko. Den står nu tom, sedan<br />
familjen låtit uppföra åt sig ett modernare hus strax intill.<br />
Timmermannens yrke går som en röd tråd<br />
genom släkten på manssidan, och det var ju<br />
sommarökarlarnas vanligaste yrke vid sidan<br />
av fiskarens Att vara timmerman betydde, att<br />
man skulle behärska det mesta som krävdes av<br />
en handens man Pappa Helges yrkesbeteckning<br />
var också timmermannens Men han etablerade<br />
sig som företagare i båtbyggarbranschen<br />
När ni kurvar längs <strong>Sommarö</strong>vägen<br />
från Moisö-hållet åt Bosund till, ser ni på vänster<br />
hand en lång låg röd byggnad Den uppförde<br />
pappa Helge åt sig till båtbyggeri och strax<br />
norr därom ett hus för familjens behov Det var<br />
Annelis och syster Margaretas (gemenligen<br />
kallad Putte eller Pipsu) barndomshem<br />
Helge var en skicklig båtbyggare och hans<br />
båtar väckte intresse även på den svenska<br />
marknaden Men han råkade anlita en agent<br />
som hade svårt att skilja mellan mina pengar<br />
och dina pengar Så Helge såg sig tvungen att<br />
avveckla rörelsen Byggnaden övergick i an-<br />
nans ägo, hyste en följd av år en plastfabrik,<br />
senare ett litet snickeri, och i dag tjänar den<br />
bostadsändamål<br />
Helge återgick till timmermansyrket, byggde<br />
nytt hus i Poilax Det gamla huset vid <strong>Sommarö</strong>vägen<br />
stod länge öde och tomt och blev<br />
till sist övningsobjekt för brandkåren Det är<br />
bara grindstolparna i sten, som står kvar och<br />
minner om gångna tider Igenvuxna är också<br />
de gamla odlingarna (av jordgubbar, potatis<br />
etc för familjens behov, så som var vanligt på<br />
den tiden det begav sig)<br />
På sommaröhusmödrars vis drygade också<br />
mamma Helmi ut hushållskassan genom att<br />
gå och städa hos herrskapen, och eftersom det<br />
inte fanns offentlig barndagvård på den tiden<br />
var det bara att ta ungarna med och hjälpa till<br />
vid behov och efter förmåga Från den tiden<br />
kommer Anneli ihåg, att hon och mamman en<br />
gång tvingades tillbringa en timme eller två i<br />
bombskydd inne i Helsingfors<br />
33
Shipping<br />
Tidigt gällde det för ungdomen på den tiden<br />
att ge sig ut i förvärvslivet och dra sitt strå till<br />
stacken Hade man ingen utbildning blev det<br />
att ta det hela från grunden Annelis bransch<br />
blev shipping (Krogius, Fennoscandia m fl )<br />
tills hon lät pensionera sig vid sextio<br />
Men inte slapp hon pappersexercisen för<br />
det Dottern Kerstin (mera känd som ”Taija”),<br />
mångsysslare av födsel och ohejdad vana, är<br />
flygvärdinna Tillsammans med maken Pertti<br />
Kakko driver hon taxirörelse vid sidan om De<br />
har tillsammans tre taxibilar<br />
En flygvärdinna är ofta ”bortflugen” och då<br />
behövs det någon som tar hand om kontorsgöromålen/penningexercisen,<br />
och vem skulle<br />
göra det om inte mamma Anneli<br />
Utgår vi ifrån att farfarsfar Johan Alexander<br />
i tiden slog sig ned på <strong>Sommarö</strong>arna, så<br />
blir ”Taija” femte generationens sommaröbo<br />
Hur det går med hennes två döttrar Kristal och<br />
Koral –båda i tiderna Canoa-paddlare –återstår<br />
att se Koral studerar till hästskötare vid<br />
Ålands Naturbruksskola, och stannar troligen<br />
där, tror Anneli, men Kristal är ännu kvar på<br />
öarna representerande sjätte generationen<br />
I den förändringens vind som nu blåser<br />
över <strong>Sommarö</strong>arna är det, tycker jag, viktigt att<br />
berätta om det gamla och ”riktiga” <strong>Sommarö</strong><br />
och dess människor Anneli Kivipää/Lindfors<br />
är en av dem<br />
Erik Appel<br />
34<br />
Anneli mellan farmor Emilia och farfar Alexander Alfred.<br />
Farmor har klätt upp sig inför fotografen, farfar<br />
håller sig till ”timmermanskostym”.<br />
Pappa Helge grundade båtbyggeriet efter fortsättningskriget (slutet av 40-talet). Verksamheten lades ned 1953,<br />
men huset står kvar, dock med ändrad fasad och numera rödmålat.
Esbo Segelförenings juniorverksamhet<br />
med perspektiv<br />
Kai Finell skaffade 1929 15-valörbåten "Beat-Marie". Före det hade<br />
han seglat med Dittmars avlagda båtar "Sterna" och "Sterna II". Foto<br />
ur Finells arkiv<br />
Esbo Segelförening grundades av seglingsbitna<br />
ungdomar, detta har beskrivits i <strong>Sommarö</strong>sällskapets<br />
årsböcker tidigare Likaså har juniorernas<br />
seglingsbedrifter i våra dagar beskrivits<br />
nästan till övermättnad Vi tar upp ämnet också<br />
i denna <strong>årsbok</strong> för att poängtera målmedvetenheten<br />
och konsekvensen i verksamheten<br />
då den utvecklats under de drygt hundra år<br />
som förflutit sedan föreningen grundades<br />
Den första tiden<br />
Bland de sju ungdomar som grundade ESF var<br />
Bertel Geitlin äldst, 21 år och precis gammal<br />
nog att skrivas in i en etablerad segelförening,<br />
de andra var yngre I skaran fanns två bröder<br />
Weber, Thorolf 17 och Sven 15 år, den tredje,<br />
Åke 11 år hörde redan till seglargänget medan<br />
den fjärde, Holger, torde ha varit tre år då det<br />
begav sig Vi har skäl att återkomma till bröderna<br />
Weber längre fram<br />
Som tidigare nämnts hade inga segelföreningar<br />
i början av nittonhundratalet juniormedlemmar<br />
och ingen särskild verksamhet<br />
ordnades för att inviga ungdomar i seglandets<br />
mysterier ESF var den första föreningen som<br />
1914 införde volontärmedlemmar – de kallades<br />
så på den tiden – NJK följde efter 1916 I ESF<br />
registrerades 14 volontärmedlemmar det första<br />
året och antalet steg sedan snabbt Den främsta<br />
bland första årets volontärer var Hans Dittmar,<br />
11 år ung och totalt utan respekt för äldre<br />
seglare Efter två säsonger på kappseglingsbanorna<br />
tilldelades han hösten 1915 föreningens<br />
allra första förtjänstjetong i silver för sina<br />
bedrifter Familjen Dittmar tillbringade sedan<br />
år 1906 sina somrar i Majvik på Bergö Fadern<br />
John, framgångsrik seglare, blev sedan kommodor<br />
för ESF åren 1918-25 Hans Dittmar var<br />
35
antagligen ESF:s genom tiderna framgångsrikaste<br />
seglare, representerade Finland i<br />
olympiska spelen i Paris 1924 och i Helsingfors<br />
1952 och var föreningens kommodor åren<br />
1934-57 – ett rekord i sig – och senare ESF:s<br />
hederskommodor Systern Marianne var lika<br />
seglingsbiten som brodern, de skrevs samtidigt<br />
in som volontärer Modern Maggie var, i<br />
spetsen för damkommittén, hela föreningens<br />
mamma, hon tillbringade sina somrar i Majvik<br />
ännu långt efter sonens död<br />
Efter den allra första tidens anspråkslösa<br />
flytetyg seglade ungdomarna med så kallade<br />
pojkbåtar, främst 10 m² och 15 m² segelbåtar<br />
av varierande slag Man satte i början ingen<br />
åldersgräns för deltagande i kappseglingar<br />
i pojkbåtarna Seglingskunskapen förmedlades<br />
från äldre till yngre För att citera Kai<br />
Finell som var med på den tiden: ”Nästan<br />
alltid juniorer vid rodret, men noviserna ofta<br />
med någon litet äldre regel- och knepkunnig<br />
skothalare som läromästare En ”sailingmaster”<br />
som nyss passerat juniorgränsen gillades<br />
skarpt Pappornas råd var oftast mindre värda<br />
” Principen fungerar bra än i dag Då 15 m²<br />
pojkbåten utvecklades – den var en konstruktionsklass<br />
och således öppen för förbättringar<br />
inom vissa gränser – blev den alltmera attraktiv<br />
för äldre seglare och samtidigt alltför dyr<br />
som juniorbåt Juniorseglarna trängdes ut av<br />
de äldre Den nya 15-valörregeln som introducerades<br />
1927 var avsedd att förbättra läget,<br />
men resultatet blev rakt motsatt och nu talades<br />
det allmänt i föreningarna om en kris i juniorarbetet<br />
Juniorverksamheten hade inte någon<br />
bredd längre och detta ledde till inre slitningar<br />
också i ESF Det oaktat klådde Kai Finell<br />
med sin knappt 9 meter långa 15-valörsbåt<br />
1930 nästan alla äldre konkurrenter Kai är bekant<br />
för många läsare för sina välskrivna artiklar<br />
i vitt skilda ämnen i <strong>Sommarö</strong>sällskapets<br />
årsböcker Familjen Finell hade sin sommarbostad<br />
i Stakevik på Bergö, i dag året om bebodd<br />
av Kais son Carl Johan Tom och Martin,<br />
Kais son och sonson har med heder fört vidare<br />
familjens seglartraditioner<br />
Juniorchefer, nya båtar<br />
I början av 30-talet kom man till en vändpunkt<br />
i juniorverksamheten En ny juniorklass<br />
hade skapats, i princip en entypsklass till skillnad<br />
från alla tidigare Den var lättseglad, inte<br />
så dyr som sin föregångare och klassreglerna<br />
tillät endast besättning i junioråldern, alltså<br />
36<br />
ESF:s fyra första juniorchefer fr.v. Åke, Holger och<br />
Lars-Åke Weber samt Björn-Erik Björnström. Foto<br />
ESF:s arkiv.<br />
under 21 på den tiden Det var den nya vingbåtsklassen<br />
som sedan skulle leva ända in på<br />
70-talet Samtidigt administrerade man juniorverksamheten<br />
ESF utsåg 1933 Åke Weber till<br />
juniorchef, densamma som nämnts här tidigare<br />
Brodern Thorolf hade samma post i NJK I<br />
ESF hade man ordnat onsdagskappseglingar<br />
ända sedan 1914, väl lämpade för yngre seglare,<br />
nu införde man dessutom ledda övningsseglingar<br />
med teoridiskussioner varje onsdag<br />
före kvällsseglingen Åke var själv en välmeriterad<br />
seglare från en sällsynt aktiv seglarfamilj<br />
Redan på 1890-talet byggdes den weberska<br />
sommarvillan på Lilla Tallholmen, fadern<br />
Theodor seglade aktivt i NJK, liksom de flesta<br />
ESF-medlemmar innan ESF:s stadgar fastställdes<br />
av senaten 1913 För att få kappsegla<br />
måste en båt vara inskriven i en registrerad förening<br />
Åke Webers motivation som juniorchef<br />
minskades knappast av att hans barn, Lars-<br />
Åke och Beat-Sofi seglade ESF:s första vingbåt<br />
redan 1932 Åkes familj bodde tidigare om<br />
somrarna på den västligaste udden på Ramsö,<br />
senare uppfördes en sommarstuga en god bit<br />
österut vid stranden av Maren Juniorarbetet<br />
bar frukt och framgångarna lät inte vänta länge<br />
på sig Sedan kom krigen som skördade flera<br />
av Åkes adepter, 1944 avsade han sig juniorchefskapet<br />
Åke efterträddes 1945 av sin bror Holger<br />
Weber som liksom sina bröder hade seglat mycket<br />
aktivt ända sedan de första pojkbåtarnas<br />
tid Han fortsatte sin bana som framgångsrik<br />
folkbåtsseglare från slutet av 40-talet Holgers<br />
adepter har sedermera visat sig på styva linan<br />
i olika seglingssammanhang över hela världen<br />
För juniorarbetet tillsattes en juniorkommitte
Bettina och Annika Lemström olympiaåret 1988 i 470:an "Ruben". Foto Henrik Eklund.<br />
under chefen, så fungerar administrationen<br />
ännu i dag Holgers egna barn började sin juniorbana<br />
på 50-talet medan “Holu” ännu ledde<br />
juniorverksamheten, Teddy blev finsk mästare<br />
i snipeklassen Holger hade övertagit sommarvillan<br />
på Lilla Tallholmen och gjorde den sedermera<br />
till familjens stadigvarande bostad<br />
Juniorchefskapet fortsatte att vandra inom<br />
den weberska familjen, följande chef blev 1962<br />
Åkes son Lars-Åke Weber, också han sommarbosatt<br />
vid Maren Tyngdpunkten för juniorseglandet<br />
började småningom gå från vingbåten<br />
till nyare klasser GKSS-ekan introducerades<br />
1960, Flying Junior 1965 och optimistjollen<br />
mycket långsamt från mitten av 60-talet,<br />
den godkändes först 1970 som officiell klass<br />
De nya klasserna gav valmöjligheter men<br />
splittrade juniorverksamheten i någon mån<br />
Man kunde välja mellan enkla nybörjarbåtar<br />
och mera avancerade klasser – något man kan<br />
göra också i dag – men man kunde också välja<br />
mellan enmans- och tvåmansbåtar Det var en<br />
valmöjlighet för juniorer som vi saknar i dag<br />
Av Lars-Åkes söner är Bo aktiv seglare<br />
En annan av Åke Webers adepter eft-<br />
erträdde Lars-Åke, Björn-Erik Björnström<br />
tog över posten 1969 Han var liksom sina<br />
föregångare en synnerligen meriterad seglare,<br />
finsk mästare i folkbåt, med seglaranor och<br />
sommarbo på <strong>Sommarö</strong>arna sedan decennier<br />
tillbaka Hustrun Harriet, också från seglarfamilj,<br />
deltog i juniorarbetet och paret seglar<br />
tillsammans ännu i dag Också de hade egna<br />
barn bland juniorerna, Henrik och Martin<br />
blev finska mästare i Flying Junior Familjens<br />
egen sommarvilla lät de bygga på Pentala mot<br />
Björköfjärden Nya klasser breddade ytterligare<br />
valmöjligheterna för juniorerna, Europajollen<br />
eller E-jollen introducerades i föreningen<br />
1972, Laser och 470 år 1976 420 har<br />
seglats sporadiskt, men den har aldrig slagit<br />
igenom på allvar Björn-Erik blev föreningens<br />
kommodor 1987-91 och är i dag hederskommodor,<br />
den fjärde i raden Björn-Erik är<br />
bekant för läsarna för sina artiklar, också som<br />
styrelsemedlem i <strong>Sommarö</strong>sällskapet och Pentala-Herrösällskapet<br />
Nästa juniorchef, Arne Lemström som<br />
hörde till Holger Webers juniorskara, tillträdde<br />
1981 Sommarbosatt på Ryssjeholmen öster<br />
37
Åke Weber med "Skyttelisa" deltog i ESF:s kappseglingar<br />
redan första säsongen 1907. Foto ESF:s arkiv.<br />
Lars-Åke och Beat-Sofi Weber i ESF:s första vingbåt<br />
byggd 1932. Artikelförfattaren seglade med samma båt<br />
på 50-talet under Holger Webers tid som juniorchef.<br />
Foto ESF:s arkiv.<br />
38<br />
om Svinö är han väl nästan sommaröbo De<br />
juniorer som på 50-talet bodde på den sidan<br />
om Svinö ordnade egna extra övningsseglingar<br />
på vattnen utanför Skatan, också juniorer<br />
från västra sidan inbjöds att delta Arne,<br />
själv meriterad kappseglare, är far till tre döttrar<br />
med verkligt imponerande seglingsmeriter,<br />
med början 1980 då Bettina och Charlotta<br />
var med i optimisternas guldlag i FM och med<br />
Bettinas och Annikas fjärde plats i 470-klassen<br />
vid olympiska spelen i Söul år 1988 som<br />
höjdpunkt<br />
Då hade Arne efterträtts som juniorchef av<br />
Carl-Gustaf Nilsson 1986 Också han hade lotsats<br />
på juniorbanan av Holger och Lars-Åke<br />
Weber Hans söner Benjamin och Markus blev<br />
finska juniormästare i 470-klassen 1987 Sin<br />
barndoms somrar bodde Carl-Gustaf på Högholmen<br />
mellan Svinö och Moisö<br />
Rabbe Sjöblom efterträdde Carl-Gustaf som<br />
juniorchef 1989 Med sommarbostad på Björkö<br />
i Esboviken hade han som sina föregångare<br />
egna barn bland juniorerna, Anders var med<br />
i optimistlaget som vann NM 1986 Sin egen<br />
bana i föreningen fortsatte Rabbe som kommodor<br />
1997-2003 och hedersmedlem<br />
Följande juniorchef, den yngsta genom<br />
tiderna, blev Pontus Karlemo 1995 Pontus juniortid<br />
inföll under Björn-Erik Björnströms<br />
och Arne Lemströms chefsperioder, Pontus<br />
hörde till ESF:s optimistlag som tog finska<br />
mästerskapet 1980 tillsammans med systrarna<br />
Lemström, sedan övergick också han han till<br />
470 Familjen Karlemos sommarbostad finns<br />
på Pentala, föräldrarna deltog aktivt i juniorarbetet<br />
och alla fyra bröder har utmärkt sig<br />
i seglingssammanhang, 10 finska mästerskap<br />
finns på deras konto, hustrun Peppi har dessutom<br />
två Pontus och Peppis egna barn hör i dag<br />
till de lovande nybörjarnas skara, själva är de<br />
aktiva inom Match Racing och 606<br />
Följande juniorchef, Teddy Weber, Holgers<br />
son, tillträdde 1998 Han hade en imponerande<br />
seglarbana och sin tid som ESF:s kommodor<br />
1992-96 bakom sig Bosatt på förfädernas Lilla<br />
Tallholmen och med egna pojkar Peter och<br />
Andreas i full fart som framgångsrika juniorseglare<br />
Zoom-8-klassen introducerades<br />
1998 och sönerna övergick från optimistjolle<br />
till denna klass Andreas blev fyra gånger finsk<br />
mästare och tillsammans med Peter två gånger<br />
finsk lagmästare i Zoom-8 Själv var Teddy<br />
som tidigare nämnts junior under faderns<br />
chefskap på 50-talet Den weberska släktens<br />
seglingsbedrifter sträcker sig långt utöver det<br />
som ryms i denna artikel
ESF:s Optimistlag vann i år FM-guld för andra året i följd, i kamp mot 11 andra lag. Lagmedlemmarna är Astrid<br />
Still, Monika Mikkola, Julia Toroi och Saara Tukiainen. Foto Rebecka Behm.<br />
En annan av Björn-Eriks och Arnes adepter,<br />
Tuomas Tenkanen, efterträdde Teddy som juniorchef<br />
2001 Som junior hade han småningom<br />
övergått från optimistjolle till E-jolle och<br />
Laser och fortsätter än i dag – då han hinner –<br />
segla i laserklassen Fem gånger finska mästerskap<br />
i lag, en gång personligt Ännu framgångsrikare<br />
än han i klassen är hans döttrar, Tuula<br />
juniorvärldsmästare 2007 och Finlands OSrepresentant<br />
i OS i Qingdao 2008 och Heidi<br />
som placerade sig femte i juniorvärldsmästerskapen<br />
i år 29ern kom till ESF som juniorklass<br />
2003 och Laser Radial blev allmän 2004 sedan<br />
den valts till olympisk klass för spelen 2008<br />
Laser 4 7 är det nyaste tillskottet bland juniorer<br />
på ESF Under Tuomas chefsperiod ökade man<br />
rejält satsningarna på juniorverksamheten<br />
med träningsgrupper, olika träningsläger och<br />
teoretisk undervisning vilket framgår ur ESF:s<br />
artiklar i <strong>Sommarö</strong>sällskapets tidigare årsböcker<br />
Bosatta på Sököudd invid Nykullaviken<br />
kan väl medlemmarna i familjen Tenkanen<br />
anses vara sommaröbor<br />
Efter Tuomas har åter en andra generation-<br />
ens juniorchef i år tillträtt posten, nämligen<br />
Bettina Lemström Junior samtidigt som Pontus<br />
och Tuomas valde hon tillsammans med<br />
systern Annika tvåmansjollarna 470 och 420<br />
med tillfälliga gästspel i E-jolleklassen Förutom<br />
tidigare nämnda meriter har Bettina fyra<br />
finska mästerskap på sitt konto Familjen Eklund/Lemström,<br />
sommarbosatt på Stora Herrö,<br />
har egna lovande optimistseglarpojkar, Anton<br />
hörde till optimisternas guldlag senaste år<br />
och till ESF:s pojklag i år liksom också kusinerna<br />
Axel och Victor Mesterton Bettina seglar<br />
nuförtiden 606, ofta tillsammans med barnen,<br />
systrarna eller föräldrarna Den lemströmska<br />
seglarsläkten sträcker sig också till Bettinas<br />
kusiner Maria Klemetz, Christoffer och Rasmus<br />
Diesen, alla ESF:are med imponerande<br />
meriter och numera sommarboende på Ryssjeholmen<br />
med sina familjer Här som fotnot;<br />
Ryssjeholmen har hittills fostrat fyra OS-deltagare<br />
i segling Att ESF:s juniorverksamhet i år<br />
fortsatt med minst samma kraft som tidigare<br />
vittnar optimistseglarnas guldmedalj i lag-FM<br />
också i år, vinnarlaget och pokalen avbildade<br />
39
härinvid Mästerskapet var det tredje för ESF<br />
i optimistjollelagsegling på fyra år Förutom<br />
mästerskap och andra fina resultat har ESF:s<br />
juniorer i år representerat Finland i bland annat<br />
optimistjolle-VM och EM, Laser 4 7-EM,<br />
Zoom8-NM samt internationella seglarförbundets<br />
juniorvärldsmästerskap I höst tog ESF:s<br />
juniorsegling steget in i en ny tidsålder i och<br />
med att Erica Bäckström, uppvuxen på Moisö<br />
och framgångsrik paddlare i Canoa, anställdes<br />
på heltid som chefstränare med hjälp av undervisningsministeriets<br />
finansiella stöd<br />
Måste det vara tävling?<br />
Syftet med den långa uppräkningen är att visa<br />
att juniorverksamheten alltid har haft en central<br />
roll i ESF, att utvecklingen följt en konsekvent<br />
linje, att verksamheten varit lokalt förankrad<br />
på <strong>Sommarö</strong>arna och att seglandet i<br />
ESF är en familjeangelägenhet, ofta i generationer<br />
Vi försöker ibland se oss som en enda<br />
40<br />
stor familj Varför är det då så kappseglingsinriktat?<br />
Är det enda måttet på verksamhetens<br />
kvalitet framgång i tävlingar? I själva verket<br />
utgör de som nått stora framgångar på kappseglingsbanorna<br />
en mycket liten procent av<br />
alla som genom ESF:s juniorverksamhet blivit<br />
invigda i seglandets underbara värld De<br />
hundratals ungdomar som förutom seglingskunnandet<br />
fått gemenskapen och de livslånga<br />
vänskapsbanden gör inte så stort väsen av<br />
sig, men de har ovärderlig nytta av sina kunskaper<br />
oberoende av vilken form deras seglingsintresse<br />
sedan tar Det finns goda möjligheter<br />
att lära sig segla utan tävling, också inom ESF,<br />
men den extra motivation ungdomarna får av<br />
tävlingsmomentet har visat sig ha en avgörande<br />
effekt på inlärningen Utan att tävlandet<br />
behöver tas på blodigt allvar Förmågan att<br />
hantera en båt i alla tänkbara situationer lärs<br />
in förvånansvärt snabbt genom lekfulla tävlingar<br />
Finn Eriksson
Sven Eriksson, en påverkare på<br />
<strong>Sommarö</strong>arna 27.01.1907–12.2.<strong>2009</strong><br />
Under det gångna året har <strong>Sommarö</strong>arnas<br />
kanske äldsta invånare genom tiderna, Sven<br />
Eriksson, avlidit Han föddes i Stockholm 1907,<br />
som äldsta barnet i en syskonskara på fem, och<br />
levde de första 14 åren av sitt liv i Sverige där<br />
hans far Axel Eriksson verkade inom bolaget<br />
Skånska Cement (numera Skanska) År 1921<br />
flyttade familjen till Finland där det fanns behov<br />
av byggnadskapacitet i landet som nyss<br />
vunnit självständighet Axel Eriksson grundade<br />
en egen byggnadsfirma 1923 Dess specialområde<br />
var byggnader för industrin och då<br />
särskilt konstruktioner i betong som Axel Eriksson<br />
hade samlat erfarenhet av och tillägnat<br />
sig stor skicklighet i under sin verksamhet<br />
i Sverige Sven blev student år 1926 från Lönnbeckska<br />
skolan och färdig diplomingenjör från<br />
Tekniska Högskolan i Helsingfors år 1933, något<br />
fördröjd på grund av militärtjänstgöring i<br />
Boden i Sverige<br />
Familjens anknytning till <strong>Sommarö</strong>arna fick<br />
sin början 1922 genom att de hyrde en sommarvilla<br />
på Sököudd (hos Katajamäki) Där<br />
vistades de bara en sommar, sen bodde de följande<br />
sommar på Malmkopplon och därefter<br />
på Boholmen där de stannade till 1930 Under<br />
somrarna på Boholmen deltog syskonen ivrigt<br />
i verksamheten på ESF och hade också själva<br />
en 22 kvadratmeters äldre skärgårdskryssare<br />
som bar namnet Sexan Där knöts också<br />
nya kontakter och vänskapsband, inte minst<br />
med familjen Juselius Familjen Juselius hade<br />
8mR båten Naja, med vilken gjordes många utflykter<br />
bl a till Reval Axel Eriksson byggde en<br />
egen sommarvilla på Rågholmen som blev färdig<br />
1933 Under byggnadstiden bodde hans familj<br />
på somrarna i den bruna villan intill Idviken<br />
på Moisö Sven och Maria (Lulle) Juselius<br />
gifte sig 1934<br />
Redan under studietiden jobbade Sven i<br />
olika repriser på faderns företag, vilket de övriga<br />
syskonen också gjorde under olika perioder<br />
Som ung diplomingenjör kom Sven att<br />
medverka som konstruktör till några beställningar<br />
för AB <strong>Sommarö</strong>arna, Svinösundsbron<br />
1937 och Bosundsbron samt ett par ångbåtsbryggor<br />
i betong<br />
Helsingfors Stads Vattenverk hade beställt<br />
dammbyggnader vid Vandaforsen och vid en<br />
inspektion vid den arbetsplatsen kom Sven<br />
den sista november år 1939 att bli vittne till<br />
den första ryska bombräden över Helsingfors<br />
41
Svinösundsbron fotograferad i mitten av 70-talet, ritad<br />
1936 av Axel och Sven, formen var en följd av konstruktionen.<br />
Bron färdig 1937. Foto Kurt Wikström<br />
då kriget började Krigsutbrottet förorsakade<br />
naturligtvis kaos och företagsverksamheten<br />
försvårades av både brist på folk och brist på<br />
transporter Axel Eriksson som då nyligen blivit<br />
änkling och hans barn som alla var svenska<br />
medborgare, fann det för klokast att fly till<br />
Sverige, den enda som stannade kvar var Sven,<br />
vars familj den vintern bodde på svärföräldrarnas<br />
gård på Moisö, varifrån han kunde ta<br />
sej till kontoret i staden för att hålla firmans<br />
verksamhet igång Tiderna var mycket osäkra,<br />
men i mars 1940 lättade situationen och<br />
till sommaren kom Axel och hans yngsta son<br />
Karl-Erik tillbaka och firmans arbeten fortsatte<br />
trots många svårigheter<br />
Sommaren 1941 byggde Sven en liten sommarstuga<br />
på 5x7 m på den tomt på Moisös östra<br />
udde, som han sedan bodde på så länge han<br />
levde, men den sommaren började kriget på<br />
nytt Den svåra krigsvintern 1943 beslöt familjen<br />
att flytta ut till sommarstugan, då man befarade<br />
ytterligare bombningar av Helsingfors<br />
Efter det kom familjen på fem, senare sex personer,<br />
att bo stadigvarande i den lilla stugan<br />
tills ett större hus blev färdigt 1957 Det huset<br />
blev också ett spännande projekt där en del<br />
då rätt ovanliga metoder prövades Väggarna<br />
byggdes rätt långt färdiga, vågrätt på marken<br />
och restes sen och fogades ihop Detta gjordes<br />
utan lyftkranar som senare blivit vanliga I interiören<br />
finns gipsskivor som böjts i båge vid<br />
övergången till innertaket, med hjälp av ånga<br />
Materialen i inredningen valdes enligt amerikanska<br />
förebilder i en varierande färgskala<br />
och golvplattor förekommer också som väggbeklädningsmaterial<br />
Detaljer i klibbal kommer<br />
från egen tomt<br />
Axel Eriksson avled hösten 1957 och Sven<br />
42<br />
Marbron, ritad av Sven 1967. De fyra betongpelarna skyddas<br />
av stålhöljen mot isens påverkan. Foto Finn Eriksson<br />
var den enda av syskonen som hade stannat<br />
kvar för att ta hand om firman, så det var han<br />
som övertog den i ett läge där konkurrensen<br />
inom byggnadsbranschen var mycket hård<br />
Företagsverksamheten fortsatte dock med<br />
allt sämre lönsamhet Det började bli klart att<br />
verksamheten inte kunde fortsätta i längden<br />
Beslutet att lägga ned firman gjordes 1964,<br />
men den slutliga nedläggningen skedde 1966<br />
Till Svens personlighet hörde, att han inte ville<br />
svika sina underleverantörer och sina samarbetspartners,<br />
så detta skedde inte genom konkurs,<br />
utan alla skulder blev på sätt eller annat<br />
betalda genom att sätta familjens egendom<br />
emellan Rågholmsvillan hade sålts redan tidigare<br />
i samband med Axels frånfälle och inkomsten<br />
behövdes också då till att betala firmans<br />
skulder<br />
Sven trodde ju att han skulle få mycket<br />
svårt att skaffa sej ett nytt levebröd som snart<br />
60 och utan jobb Men det visade sej att hans<br />
forna studiekamrat som hade byggnadsbyrån<br />
Hansson, gärna ville ha honom som konstruktör<br />
och senare delägare i sin firma Där verkade<br />
Sven på daglig bas långt efter att han fyllt<br />
70 och fick uppleva ett nytt skede i sitt liv med<br />
fritid på helgerna och något ofattbart: årlig semester!<br />
Vägen till <strong>Sommarö</strong>arna administrerades<br />
från början av aktiebolaget <strong>Sommarö</strong>arna som<br />
upplöstes 1944, den var länge en byaväg som<br />
sköttes med hjälp av privata krafter och ordförandeskapet<br />
i väglaget innehades i tur och<br />
ordning av olika personer som hade anknytning<br />
till det gamla bolaget Så kom den posten<br />
också att innehas av Sven Det var inte alltid<br />
som det bara handlade om underhåll, en<br />
ny vägsträckning byggdes också under en av
Svens ordförandeperioder mellan Svinösundsbron<br />
och Sököberget Den genomfördes i två<br />
etapper med ett par års mellanrum Också vid<br />
sidan om väglaget, fanns det mindre vägar, t ex<br />
över Marbron som för Moisöbor har varit livsviktig<br />
Den har behövt förnyas och renoveras<br />
flere gånger, och två konstruktioner utförda av<br />
Sven Eriksson har förverkligats i det sammanhanget,<br />
en år 1945 (jag minns hur jag blev buren<br />
över på balkarna som liten skolpojke) och<br />
en år 1967 Grundkonstruktionen från den senare<br />
är fortfarande i bruk efter att den reparerats<br />
1993 De längsgående limbalkarna levererades<br />
av Oy Laivateollisuus Ab -67 och var för<br />
den tiden en mycket modern konstruktion<br />
Genom en serie bevakningsstationer längs<br />
Finska vikens kust förbättrade den ryska staten<br />
försvaret i början av 1900-talet, en av dessa<br />
byggdes på Kytö som av gammalt hörde till<br />
<strong>Sommarö</strong>hemmanet Härigenom kom ön under<br />
en lång tid att avskiljas för militärt bruk<br />
Olika skrivelser från ägarens sida kom att bli<br />
obeaktade, främst för att man ansåg det obevisat<br />
att den hörde till <strong>Sommarö</strong>arna Sven intresserade<br />
sej för denna sak eftersom han som<br />
ingift i familjen Juselius, själv hörde till sakägarna,<br />
och lyckades också efter åratals efterforskning<br />
lägga fram sådana dokument som<br />
påvisade att Kytö hörde till <strong>Sommarö</strong>arna Under<br />
olika turer i början av 2000-talet, då staten<br />
drog sej tillbaka från ön, kunde arvtagarna<br />
med hjälp av juridisk expertis, påkalla högsta<br />
domstolens uppmärksamhet på hur saken<br />
låg till och genom den utredning som följde, få<br />
äganderätten fastslagen på nytt, vilket skedde<br />
den 22 sept 2005 Det beredde Sven stor tillfredsställelse,<br />
att saken blev avgjord på ett för<br />
Juselius ättlingar positivt sätt<br />
Sven firad av släkt<br />
och bekanta på<br />
100-årsdagen 2007<br />
i sitt eget hus, där<br />
han bodde ända till<br />
slutskedet.<br />
Gratulanter Lasse<br />
och Marianne Bäckström,<br />
Marianne<br />
har också avlidit i<br />
år, vilket med beklagande<br />
konstateras.<br />
Foto Simo Anttilainen<br />
Sven hade många intressen som han största<br />
delen av sitt liv hade allt för lite tid att ägna<br />
sej åt Ett av dem var musik och som yngre<br />
sjöng han i Akademiska sångföreningen och<br />
MM Han spelade piano, som han själv sade,<br />
”till husbehov” och ackompanjerade sin hustru<br />
som spelade cello då de var ensamma Han<br />
sjöng gärna tillsammans med vänner och släkt<br />
som brukade ha bjudningar ett par gånger om<br />
året<br />
Svens hustru Lulle drabbades av en stroke<br />
i slutet av 80-talet vilken förorsakade en<br />
långsamt framskridande demens som gjorde<br />
att hushållet helt måste skötas av Sven under<br />
många år fram till hennes död 1997 Men det<br />
var aldrig frågan om något annat än att hon<br />
skulle bo hemma så länge hennes fysik tillät<br />
det Hon råkade ut för en ny stroke några veckor<br />
före sin död och vårdades då på Bolarskog<br />
där Sven vistades hos henne så gott som alla<br />
dagar Det egendomliga var, att hon tänkte klarare<br />
och återfick minnet på vissa punkter, så<br />
de fick samtala och s a s göra ett bokslut över<br />
sitt liv tillsammans under den här tiden<br />
Sven var och förblev en sommaröbo i själ<br />
och hjärta och hyste ett levande intresse för<br />
hemorten och dess historia, vilket ett antal artiklar<br />
också i denna publikation vittnar om<br />
Han nådde en aktningsvärd ålder med bevarat<br />
intellekt och ständig nyfikenhet och intresse<br />
för sina efterkommande i tre generationer av<br />
vilka han fick se 25 stycken under sin livstid<br />
Leif Eriksson<br />
43
Radiosaaressa juhlittiin<br />
60-vuotisille perinteille<br />
Ylen radiosaaren 60–vuotisjuhlat keräsivät<br />
elokuun lopussa saaren täyteen iloisia juhlijoita,<br />
jotka saivat kauniin sään lisäksi nautiskella<br />
myös upeasta juhlaohjelmistosta huvilan<br />
pihalla<br />
Päivä alkoi juhlallisella lipunnostolla, trumpetin<br />
säestyksellä, minkä jälkeen juhlavieraita<br />
alkoi saapua saareen jatkuvana virtana Ulpukka-alus<br />
toi juhlapäivän viettäjiä saareen<br />
sitä mukaa kun Byvikenin laituri täyttyi Juhlapäivän<br />
pirteimmät osallistujat olivat Ylen lentopalloilijat,<br />
jotka heti aamutuimaan virittivät<br />
verkon urheilukentälle ja aloittivat turnauksen<br />
värväämällä pelaajia joukkueisiin jo melkein<br />
suoraan Ulpukan laiturilta Kiihkeiden pelien<br />
jälkeen voitiinkin siirtyä suoraan grillipaikalle,<br />
jossa yleläisten Gastronomi-kerho valmisti<br />
herkullisia muurinpohjalettuja, joita riitti<br />
melkein koko päiväksi Lisäksi saaren junnutupaan<br />
oli pystytetty Radiosaaren 50v-juhlakirjan<br />
kuvista valokuvanäyttely, jossa saaren<br />
pitkät perinteet tulivat hienosti esiin Tuvassa<br />
pyöri myös saaren 20-vuotisjuhlien video, vuodelta<br />
1968<br />
Päivän aikana Ylen harrastuskerhoista<br />
esittäytyivät myös raamattukerholaiset, jotka<br />
rohkaisivat halukkaita testaamaan Raamatuntuntemustaan<br />
Lisäksi sukelluskerholaiset ja<br />
radioamatöörit esittelivät laitteitaan, rohkeimpien<br />
sukeltajien jopa kokeillessa laitteita kylmässä<br />
merivedessä<br />
Yksi iltapäivän juhlaohjelmiston kohokohdista<br />
oli Radion sinfoniaorkesterin puistokonsertti,<br />
jossa esiintyi orkesterin puhallin-kahdeksikko<br />
Tapahtumaan toi tervehdyksensä<br />
44<br />
myös Yleisradion entisen pääjohtajan Hella<br />
Wuolijoen tyttärenpoika Erkki Tuomioja, joka<br />
muisteli mm mummonsa pääjohtaja-aikaa,<br />
jolloin saari Yleisradiolle hankittiin vuonna<br />
1948<br />
Juhlapäivän juontaja Antti Karhumäki kyseli<br />
myös saaressa usein vierailleiden nuorten<br />
mielipiteitä paikasta: lämmin toive oli että<br />
saari säilyisi aina Yleisradiollla, koska siellä on<br />
aina niin kivaa! Juhlateltassa riitti ohjelmaa<br />
koko iltapäiväksi, sillä RSO:n lisäksi lavalle astui<br />
monta taitavaa yleläistä muusikkoa hanureineen<br />
ja viuluineen, sekä kovin erikoinen,<br />
intialaiseen sävyyn Beatlesiä mahtavasti soittanut<br />
Tourban Lounge-ensemble<br />
Saaren isäntä Arska Lehtinen apujoukkoineen<br />
kattoi upean saaristolaispöydän, jonka<br />
antimia nautittiin useassa kattauksessa iltaan<br />
asti Juhlassa huomioitiin myös perheen pienimmät<br />
jotka saivat kokeilla taitojaan mm kana-sumopainissa,<br />
jonka jälkeen tarjolla oli ilmaiset<br />
hattarat Myöhemmin junnut pääsivät<br />
tanssimaan Jukolan omaan ”limudiscoon”, savukoneineen<br />
ja valoineen, joka myöhemmin<br />
muuttui varttuneempien tanssipaikaksi<br />
Juhlapäivä jatkui yöhön asti Jani & Jorman<br />
tanssibändin parissa ja sitkeimmät juhlijat jatkoivat<br />
vielä karaoken parissa saaren emännän<br />
Maipin vetämänä Radiosaaren lomanviettokausi<br />
jatkui aina syyskuun loppuun saakka,<br />
jolloin syystalkoot, jälleen kerran, päättivät<br />
kauden ja haikein mielin yleläisten oli taas<br />
jäätävä odottelemaan uutta kesää<br />
Juhani Törnroos
<strong>Sommarö</strong>-Seura ry / <strong>Sommarö</strong>-Sällskapet rf<br />
Vuosikertomus 2008 ja toimintasuunnitelma <strong>2009</strong><br />
Årsberättelse för år 2008 och verksamhetsplan för år <strong>2009</strong><br />
Vuosikokouspöytäkirja – Protokoll<br />
Hallitus – Styrelse<br />
45
46<br />
Kuva tähän?<br />
Vu o s i k e r t o m u s V u o d e lta 2008<br />
• Kulunut vuosi oli seuran 36. toimintavuosi. Seuraan kuului kaikkiaan noin 440 jäsentä. Kertomusvuoden<br />
aikana seuran toiminnassa olivat keskeisimpinä kysymyksinä Soukanniemi-Suvisaariston<br />
osayleiskaavan päivittäminen, Suvisaarentien kevyen liikenteen väylähankkeen edistäminen<br />
sekä Byvikenin ja Ramsösundin välisen virtausreitin kunnostushanke<br />
• Kun Espoon eteläosien yleiskaava ei kaavasta tehtyjen valitusten vuoksi tullutkaan vielä voimaan,<br />
ei myöskaan Soukanniemi- Suvisaariston osayleiskaavan tarkistaminenkaan edennyt<br />
Suoritetun asukaskyselyn vaikutusta ko tarkistustyön aikatauluun ei kaupunkisuunnittelukeskus<br />
vielä halunnut arvioida, vaan viittasi siihen, että kaavoitusohjelmat tullaan tarkistamaan<br />
heti syksyllä käytyjen kunnallisvaalien jälkeen valittavan uuden kaupunkisuunnittelulautakunnan<br />
toimesta<br />
• Sen sijaan Suvisaarentien kevyen liikenteen väylän rakentamisesta Espoon kaupunki ja Tiehallinto<br />
ovat päässeet sopimukseen Suinonsalmen ja Sävasundin tiehaaran väliseltä osuudelta<br />
ja Tiehallinnon laadituttamat tiesuunnitelmat olivat nähtävänä vuoden lopulla Suunnitelmien<br />
johdosta esitettiin kolme huomautusta Antamassaan lausunnossa Espoon kaupunki osaltaan<br />
hyväksyi suunnitelmat ja totesi, etteivät huomautukset antaneet aihetta suunnitelmien muuttamiseen<br />
Alkuvuodesta <strong>2009</strong> päästäneen rakentamissuunnitelmien tekoon ja vuonna 2010 rakentamistöihin<br />
• Selvitystyö Byvikenin ja Ramsösundin välisen pahasti umpeen kasvaneen ja rehevöityneen<br />
virtausreitin kunnostamismahdollisuuksista aloitettiin tilaamalla asiantuntijaselvityksen Ramboll<br />
Finland Oy:ltä hankkeen vaikutuksista lähinnä reitin molemmin puolin olevaan luonnonsuojelu-alueeseen<br />
(Maaduntalahtikorpi) Selvityksen johtopäätös on, ettei alueella ole uhanalaisia<br />
tai huomionarvoisia kasvilajeja eikä muutakaan sellaista luontoon liittyvää, joka sinällään<br />
estäisi hankkeen toteuttamisen Edellytykset hankeen jatkamiselle näyttävät siis näiltä osien<br />
olevan olemassa
Yölampaat<br />
• Espoon eteläosien yleiskaavoitus on kaupunginvaltuustossa hyväksytty ja sen jatkovaiheita<br />
seurataan<br />
• Huomion arvoista on, että Pentalan saariryhmä liitettiin kuluvana vuonna Suvisaariston vesiosuuskunnan<br />
vesihuoltoverkostoon Vesiosuuskunnassa onkin jo 480 jäsentä ja verkostoon liitettyjä<br />
kiinteistöjä noin 450<br />
• <strong>Seuran</strong> <strong>vuosikirja</strong> 2008 ilmestyy tammikuussa <strong>2009</strong>. Toimittajana oli tälläkin kertaa Hannele<br />
Markkula<br />
• <strong>Seuran</strong> vuosikokous pidettiin 9.3.2008 Vikingaborgissa. Kokouksessa oli saapuvilla kaikkiaan<br />
n 40 seuran jäsentä Jäsenmaksuksi vuodelle 2008 päätettiin 20 € ensimmäiseltä perheenjäseneltä<br />
ja 10 € seuraavilta<br />
• <strong>Seuran</strong> hallitukseen kuuluivat kertomusvuonna Pentti Vanhala (pj), Nils Lindblom (vpj), Siv<br />
Matomaa (siht), Lars Edelmann (rahastonhoitaja), Carl Johan Finell, Björn-Erik Björnström,<br />
Thomas Baltscheffsky, Hannele Markkula, Robert Castrén, Lauri Tukiainen, Tommi Kemppainen,<br />
Niclas Jansson ja Eero Nyberg Hallitus kokoontui kertomusvuonna 7 kertaa<br />
• Hallitus asetti avukseen neljä työryhmää ja nimesi edustajat Espoonlahden alueneuvottelukuntaan<br />
• Tilintarkastajiksi vuosikokouksessa valittiin Riitta Mäkinen-Ripatti ja Hannu Vänskä ja heidän<br />
varamiehikseen Bo Lindgren ja Dorrit Tverin-Långström<br />
47
48<br />
Kuva tähän?<br />
to i m i n ta s u u n n i t e l m a V u o d e l l e <strong>2009</strong><br />
• Byvikenin ja Ramsösundin välisen virtausreitin kunnostussuunnitelmia jatketaan tavoitteena<br />
saada aikaan viranomaisten ja vesialueen omistajan (Suvisaariston osakaskunta) hyväksymä<br />
suunnitelma, jonka toteuttamisella Byvikenin ja Ramsösundin vesiluonto saataisiin elpymään ja<br />
reitin molemmin puolin olevan luonnonsuojelualueen tavoitettavuus myös vesitse (kanootein)<br />
olisi mahdollista Alueiden virkistyskäyttöä saadaan olennaisesti lisätyksi Myös suunnitelman<br />
toteuttaminen vaatii vesialueen omistajan ja kaupungin myötävaikutusta ja rahoitusta<br />
• Vuodelle 2008 suunniteltujen virtausreittien kunnostamista Braskarnan saaren ja Bergön saaren<br />
välisessä salmessa sekä Braskarnan saaren länsipuolella ja Bergön saaren pohjoispuoleisella<br />
lahdella siirtyivät toteutettaviksi vuoden <strong>2009</strong> puolella, koska töihin sopivalla urakoitsijan kalusto<br />
oli sidottuna muualla suoritettuihin töihin Asiamukaiset viranomaisluvat on saatu ja työt<br />
suoritetaan yhteistoiminnassa Suvisaariston osakaskunnan ja rannanomistajien kanssa Rahoitusvastuu<br />
hankkeessa jää osakaskunnalle ja rannanomistajille Toteutuessaan hanke parantaa<br />
edelleen ns sisäväylän vesien virtauksia ja luonnollisesti hankkeen lähivesien tilaa<br />
• Neuvotteluja kaupunkisuunnitteluviraston kanssa jatketaan Soukanniemi-Suvisaariston<br />
osayleiskaavan tarkistamiseksi Tavoitteena on samalla se, että Suvisaaristoa varten laadittaisiin<br />
rakennustapaohjeet täydentämään osayleiskaavaa Näin menetellen kävisi asemakaavojen laatiminen<br />
Suvisaariston alueelle tarpeettomaksi, jos osayleiskaavan tarkistaminen suoritettaisiin<br />
vasta vahvistetun Skataholmen- Svartholmen-Braskarna -osayleiskaavassa omaksuttuja periaatteita<br />
noudattaen<br />
• Kevyen liikenteen väylän toteutumista valvotaan yhdistyksen toimesta.<br />
• Vuosikirja julkaistaan jälleen vuoden lopulla.
Kuva tähän?<br />
År s b e r ä t t e l s e f ö r Å r 2008<br />
• Det gångna året var sällskapets 36. verksamhetsår. Till sällskapet hörde ca 440 medlemmar.<br />
• <strong>Sällskapets</strong> viktigaste frågor under det senaste året var uppdateringen av delgeneralplanen<br />
över Sököudd-<strong>Sommarö</strong>, framåtskridandet av lättrafikleden längs <strong>Sommarö</strong>vägen och öppnandet<br />
av en strömningskanal mellan Byviken och Ramsösund På grund av de många besvär som<br />
gjordes på generalplanen över södra Esbo så fastställdes inte planen och granskandet av delgeneralplanen<br />
över Sököudd – <strong>Sommarö</strong> stagnerade Stadsplaneringscentralen har ännu inte velat<br />
bedöma enkätens inverkan på granskningens tidtabell utan poängterade att planerna granskas<br />
under hösten av den nya stadsplaneringsnämnden som tillsätts efter kommunalvalet<br />
• Vägförvaltningen och Esbo stad har gjort beslut om att bygga en lättrafikled längs <strong>Sommarö</strong>vägen<br />
mellan Svinö bron och avtaget till Sävasundsvägen Planerna som uppgjorts av Vägförvalningen<br />
fanns till påseende under slutet av år 2008 Mot planerna gjordes 3 besvär Esbo stad<br />
godkände planerna och i sitt utlåtande kostaterade de att besvären inte ger anledning till ändringar<br />
i planerna Under början av år <strong>2009</strong> torde planeringen kunna inledas och byggnadsarbetena<br />
påbörjas under år 2010<br />
• Utredningsarbetena över öppnandet av en strömningskanal av det frodiga och kraftigt igenvuxna<br />
området mellan Byviken och Ramsösund påbörjades med att beställa ett expertutlåtande<br />
av Ramboll Finland Ab för att fastställa hur kanalen påverkar miljöskyddsområdena ( Maaduntalahtikorpi<br />
) på vardera sedan om den tilltänkta farleden Slutsatsen av utredningen är att det<br />
inte finns utrotnings-hotade eller speciella växtarter ej heller något annat som härrör naturen<br />
som kunde hindra projektet från att fullföljas Förutsättningarna för att föra projektet vidare ser<br />
lovande ut<br />
• Generalplanen över södra Esbo har godkännts i stadsfullmäktige och vi följer hur det framskrider<br />
• Det är skäl att nämna att Pentala ögrupp under det gångan året har kopplats till <strong>Sommarö</strong> Vatten-<br />
andelslags vatten- och avloppsnät Till vattenandelslaget hör nu 480 medlemmar och ca 450<br />
fastigheter är anslutna till vatten- och avloppsnätet<br />
49
• <strong>Sällskapets</strong> <strong>årsbok</strong> utkommer i början av år <strong>2009</strong>, redaktör för <strong>årsbok</strong>en var även detta år Hannele<br />
Markkula<br />
• <strong>Sällskapets</strong> stadgeenliga årsmöte hölls den 9.3-2008 på Vikingaborg. Närvarande på mötet var<br />
ca 40 medlemmar Medlemsavgiften för år 2008 bestämdes till 20 euro för den första familjemedlemmen<br />
och 10 euro för de följande<br />
• Till styrelsen har under verksamhetsåret hört följande personer :<br />
• Pentti Vanhala (ordf.), Nils Lindblom (viceordf.), Siv Matomaa (sekr.), Lars Edelmann (kassör),<br />
Carl Johan Finell, Björn-Erik Björnström, Thomas Baltscheffsky, Hannele Markkula, Lauri Tukiainen,<br />
Robert Castrén, Niclas Jansson, Tommi Kemppainen och Eero Nyberg Styrelsen har sammanträtt<br />
7 gånger under verksamhetsåret<br />
• Styrelsen tillsatte fyra arbetsgrupper och utnämnde representanter till Esbovikens områdesdelegation<br />
• Som revisorer har vi haft Riitta Mäkinen-Ripatti och Hannu Vänskä och som suppleanter Bo<br />
Lindgren och Dorrit Tverin-Långström<br />
50
Ve r k s a m h e t s p l a n f ö r Å r <strong>2009</strong><br />
• Sällskapet kommer att fortsätta med saneringsplaneringen av en strömningsled mellan Byviken<br />
och Ramsösund, vårt mål är att komma upp med sådana planer som kan godkännas av myndigheterna<br />
och av vattenområdets ägare ( <strong>Sommarö</strong> vattendelägare ) Genom att få igång strömningen<br />
skulle naturen på båda sidorna om kanalen återhämta sig och det skulle vara möjligt att<br />
komma till naturskydds-områdena på båda sidorna om kanalen från sjösidan med tex kanot<br />
Med dessa ingrepp skulle vi avsevärt kunna öka rekreationsmöjligheterna inom området Planernas<br />
förverkligande fordrar samarbete mellan och finansiering bade av vattenområdets ägare<br />
och staden<br />
• Under år 2008 fanns planer på att sanera strömningslederna mellan Braskarna och Bergö och<br />
Braskarnas västra del och viken norr om Bergö, detta projekt flyttades till år <strong>2009</strong> då entreprenörens<br />
hela maskinkapasität var bundna till andra projekt Vi har erhållit alla lov som myndigheterna<br />
fordrar och projektet utförs som samarbete mellan <strong>Sommarö</strong> vattendelägare och fastighetsägarna<br />
Kostnaderna kommer att belasta dessa två parter Om projektet fullföljs kommer<br />
det att ännu mera förbättra strömningen i den inre farleden och naturligtvis inom de närbelägna<br />
vattenområdena<br />
• Förhandlingarna med att granska delgeneralplanen över Sököudd-<strong>Sommarö</strong> fortsätter med<br />
stads-planeringsämbetsverket Vår målsättning är att få staden att samtidigt utarbeta byggnadsanvisningar<br />
för <strong>Sommarö</strong> som skulle komplettera delgeneralplanen Detta skulle leda till att<br />
stadsplaner inte skulle behöva göras för <strong>Sommarö</strong> och granskningar av delgeneralplanen skulle<br />
kunna verställas i samma anda som den fastställda delgeneralplanen för Skataholmen – Svartholmen<br />
- Braskarna<br />
• Förverkligande av lättrafikleden bevakas av föreningen.<br />
• Årsboken utkommer igen i slutet av året.<br />
51
so m m a r ö -se u r a r y pö y t ä k i r j a<br />
so m m a r ö -sä l l s k a p e t r f pr o t o k o l l<br />
Sääntömääräinen vuosikokous 15 3 <strong>2009</strong> klo 17 00 Vikingaborgissa, Suvisaarentie 8 B, 02380 Espoo<br />
Stadgeenligt årsmöte den 15 3 <strong>2009</strong> kl 17 00 på Vikingaborg, <strong>Sommarö</strong>vägen 8 B, 02380 Esbo<br />
Läsnä oli 26 kiinteistönomistajaa ( nimiluettelo liitteenä )<br />
Närvarande var 26 fastighetsägare ( namnförteckning bifogas )<br />
52<br />
1 § Puheenjohtaja Pentti Vanhala avasi kokouksen kahvitarjoilun jälkeen<br />
Mötet inleddes med kaffe och därefter öppnade ordförande Pentti Vanhala mötet<br />
2 § Kokouksen puheenjohtajaksi valittiin Arne Baltscheffsky ja sihteeriksi Siv Matomaa<br />
Till mötesordförande valdes Arne Baltscheffsky och till sekreterare Siv Matomaa<br />
3 § Vuosikokous todettiin laillisesti kokoonkutsutuksi ja päätösvaltaiseksi, ilmoitus kokouksesta<br />
oli <strong>vuosikirja</strong>ssa, Hufvudstadsbladetissa 1 3-09 ja Länsiväylässä 28 2/1 3-<br />
09 sekä Sjöbergin kaupassa 1 3-09 lähtien Tämän lisäksi lähetettiin sähköpostiviesti<br />
osoitteensa ilmoittaneille<br />
Mötet konstaterades lagenligt sammankallat och beslutfört, kallelse till årsmötet fanns<br />
i <strong>årsbok</strong>en, i Hufvudstadsbla-det den 1 3-09, i Länsiväylä den 28 2/1 3-09 och i Sjöbergs<br />
butik fr o m den 1 3-09 Därtill skickades ett e-post meddelande till dem som uppgivit<br />
sin e-post adress<br />
4 § Pöytäkirjantarkastajiksi ja ääntenlaskijoiksi valittiin Bo Lindgren ja Inka Finell<br />
Till protokolljusterare och rösträknare valdes Bo Lindgren och Inka Finell<br />
5 § Käsitellään 10:ssä §:ssä määrätyt asiat<br />
Behandling av de i 10 § stadgade ärenden
A) Vuosikertomus ja tilinpäätös esiteltiin ja hyväksyttiin Pentti Vanhala kommentoi lyhyesti<br />
vuosikertomuksen eri osia, Espoon eteläosien yleiskaava ei ole vielä saanut lainvoimaa, johtuen<br />
kaavapäätökseen kohdistuneista valituksista<br />
Vesiväylien kunnostushankkeita on jatkettu ja projekti saadaan loppuun kevään <strong>2009</strong> aikana<br />
Kevyen liikenteen väylähanke oli julkisesti nähtävänä syksyllä 2008 ja toteutussuunnitelmia jatketaan<br />
vuoden <strong>2009</strong> aikana Tavoitteena rakentamisen aloitus 2010<br />
Pentti Vanhala kiitteli Hannele Markkulaa erinomaisesta <strong>vuosikirja</strong>sta<br />
Tilinpäätös oli 39,74 euroa alijäämäinen<br />
Tilintarkastajien lausunto luettiin sekä suomeksi että ruotsiksi, lausunto vahvistettiin<br />
A) Årsberättelsen och bokslutet presenterades och godkändes<br />
Pentti Vanhala kommenterade helt kort årsberättelsens olika delar, delgeneralplanen över södra<br />
Esbo har ännu inte vunnit laga kraft på grund av de besvär som inlämnats mot planebesluten<br />
Vattenledernas saneringsprojekt har fortsatt och kan slut-föras under våren <strong>2009</strong><br />
Planeförslaget över lättrafikleden var till påseende under hösten 2008 och realiseringsplaneringen<br />
fortsätter under år <strong>2009</strong> Målsättningen är att påbörja arbetena år 2010<br />
Pentti Vanhala tackade Hannele Markkula för en utomordent-lig <strong>årsbok</strong><br />
Bokslutet uppvisade en förlust på 39,74 euro<br />
Revisionsberättelsen lästes upp både på finska och svenska, berättelsen fastställdes<br />
B) Vahvistettiin tilinpäätös ja myönnettiin vastuuvapaus hallitukselle<br />
B) Bokslutet fastställdes och styrelsen beviljades ansvars-frihet<br />
C) Vuosikokous päätti pitää vuoden <strong>2009</strong> jäsenmaksun samansuuruisena kun viime vuonna eli<br />
20 euroa ensimmäisestä perheenjäsenestä ja 10 euroa seuraavista Yksi <strong>vuosikirja</strong> / perhe tällaisella<br />
maksutavalla<br />
C) Årsmötet godkände att medlemsvgiften för år <strong>2009</strong> hålls som i fjol, alltså 20 euro för den första<br />
familjemedlemmen och 10 euro för de följande En <strong>årsbok</strong> / familj med detta betalningssätt<br />
53
D) Budjetti ja toimintasuunnitelma vuodelle <strong>2009</strong> esiteltiin ja vahvistettiin<br />
Pentti Vanhala kertoi suunnitelmista avata virtausväylää Ramsionsalmen ja Byvikenin välille<br />
sekä Braskarna ja Bergön välille, nämä suunnitelmat eivät enää liity sisäväylien kunnostushankkeeseen<br />
Esko Haasmaa kertoi, että Suvisaarentie siirtyy Espoon kaupungin omistukseen ja hallintaan,<br />
kun tiepohjan lunas-tukset on suoritettu ja kevyenliikenteen väylä rakennettu Suunnitelmia<br />
Bosundin sillan aukon leventämiselle löytyy, leveys 5 m, syvyys 1,3 m<br />
D) Budgeten och verksamhetsplanen för år <strong>2009</strong> presenterades och fastslogs<br />
Pentti Vanhala berättade om planerna på att öppna en ström-ningsled mellan Ramsösundet och<br />
Byviken och mellan Braskarna och Bergö, dessa projekt hör inte längre till saneringsprojektet<br />
för de inre vattenfarlederna<br />
Esko Haasmaa berättade att <strong>Sommarö</strong>vägen flyttar över i Esbo stads ägo och kontroll så fort som<br />
inlösningen av vägbott-net är gjort och lättrafikleden är utbyggd Det finns pla-ner på att bredda<br />
öppningen under Bosunds bron till 5 m, djupet till 1,3 m<br />
E) Hallitukselle annettiin valtuudet maksaa palkkiot oman harkinnan mukaan<br />
E) Styrelsen gavs rätt att betala ut arvoden enligt eget gottfinnande<br />
F) Esko Haasmaa valittiin <strong>Sommarö</strong>-<strong>Seuran</strong> uudeksi puheenjohtajaksi vuodelle <strong>2009</strong> kun Pentti<br />
Vanhala ei enää asettunut ehdolle, Nils Lindblom kiitteli Vanhalaa suurenmoisesta työstä sekä<br />
sanoin että kukkasin<br />
F) Esko Haasmaa valdes till <strong>Sommarö</strong>-<strong>Sällskapets</strong> nya ordförande för år <strong>2009</strong> då Pentti Vanhala<br />
inte längre ställde upp för återval, Nils Lindblom tackade Vanhala för hans storartade arbete<br />
med ord och blommor<br />
G) Päätettiin hallituksen kokoonpanosta siten että siihen kuuluu puheenjohtajan lisäksi 12 jäsentä<br />
Erovuoroisista jäsenistä Nils Lindblom , Björn-Erik Björnström, Hannele Markkula, Carl-<br />
Johan Finell ja Siv Matomaa saivat yksimielisen kannatuksen jatkaa Thomas Baltscheffskyn tilalle<br />
ehdotettiin ja valittiin Kristian Räme äänin 15 / 4<br />
54
G) Man beslöt att styrelsen består av 12 medlemmar plus ord-förande Av de i tur att avgå återvaldes<br />
Nils Lindblom, Björn-Erik Björnström, Hannele Markkula, CarlJohan Finell och Siv Matomaa<br />
enhälligt I stället för Thomas Baltscheffsky före-slogs och valdes Kristian Räme med rösterna<br />
15 / 4<br />
hallituksen kokoonpano / styrelsens sammansättning<br />
Esko Haasmaa Svinö puhjoht /ordf<br />
Nils Lindblom Sököudd uud val /omval<br />
CarlJohan Finell Bergö uud val /omval<br />
Björn-Erik Björnström Pentala uud val /omval<br />
Hannele Markkula Skatan uud val /omval<br />
Siv Matomaa Sävasund uud val /omval<br />
Kristian Räme Lill Aisarn uusi /nyval<br />
Robert Castrén Stora Bodö<br />
Lars Edelmann Moisö<br />
Eero Nyberg Pentala<br />
Lauri Tukiainen Svartholmen<br />
Niclas Jansson Stora Lövö<br />
Tommi Kemppainen Sävasund<br />
H) Tilintarkastajiksi valittiin uudelleen Riitta Mäkinen-Ripatti ja Hannu Vänskä ja varamiehiksi<br />
Bo Lindgren ja Dorrit Tverin-Långström, valinta oli yksimielinen<br />
H) Till revisorer återvaldes Riitta Mäkinen-Ripatti och Hannu Vänskä, till suppleanter Bo Lindgren<br />
och Dorrit Tverin-Långström, valet var enhälligt<br />
55
I) Hallitukselle annettiin vapaat kädet asettaa tarvittavat työryhmät<br />
I) Styrelsen fick fria händer att tillsätta de arbetsgrupper som behövs<br />
J) Vuosikokous päätti että kokoonkutsumistapa on edelleen ilmoitus <strong>vuosikirja</strong>ssa, Hufvudstadsbladetissa,<br />
Länsi-väylässä ja Sjöbergin kaupassa. Tämän lisäksi lähetämme epävirallisen<br />
kokouskutsun sähkö-postitse niille jotka ovat ilmoittaneet osoitteensa, kokouskutsu löytyy<br />
myös seuran omilta www-sivuilta, www sivuille toivottiin myös vuosi-kokouksen esityslistaa,<br />
esitys hyväksyttiin<br />
J) Årsmötet beslöt att kallelsen till mötet fortsättningsvis är, annons i <strong>årsbok</strong>en, Hufvudstadsbladet,<br />
Länsiväylä och i Sjöbergs butik. Därtill skickar vi ut en inofficiell påminnelse per epost<br />
till dem som meddelat sin e-post adress Årsmöteskallelsen finns nu även på sällskapets<br />
egna www-sidor, på mötet föreslogs att årsmötets föredragnings-lista även införs på www sidorna,<br />
förslaget godkändes<br />
K) Muut asiat<br />
Thomas Baltscheffsky kiitteli <strong>Sommarö</strong>-seuran hallituksen ja muita jäseniä antoisasta ajasta ja<br />
toivotti hyvää jatkoa<br />
K) Övriga ärenden<br />
Thomas Baltscheffsky tackade <strong>Sommarö</strong>-sällskapets styrelse och andra medlemmar för en givande<br />
tid och önskade alla en god fortsättning<br />
Maisa Siirala kertoi että EOK:n asukasfoorumit menettävät päätösvaltansa, uusia ratkaisuja etsitään<br />
Maisa Siirala berättade att EOK boendeforum mister sin beslutsrätt, nya lösningar söks<br />
56
Esko Haasmaa kertoi että Bergön / Ramsion metsäalue rau-hoitetaan Espoon kaupungin toimesta<br />
Neuvottelemalla kaupungin kanssa meidän pitäisi saada aikaiseksi toimiva käyttö ja hoitosuunnitelma<br />
jotta alueen ulkoilu ja virkistyskäyttö säilyisi asukkailla Espoon kaupunki on<br />
tulkinnut 1982 lääninhallituksen 14 hehtaarin luonnonsuojelualuetta niin että siihen kuuluvat<br />
myös keskellä olevat vesialueet ja vesijättömaat, jolloin alue olisi 24 hehtaaria<br />
Ramsion metsiä on hakattu joten niitä ei voida lukea suojeltaviksi aarniometsiksi<br />
Maisa Siirala kertoi että vaikka suojelualue pienennettiin niin Byviikin-Ramsionsalmen alue<br />
kuuluvat luontoalueeseen<br />
Esko Haasmaa berättade att Esbo stad har fridlyst Bergö / Ramsö skogsområdena För att området<br />
skall återhämta sig borde vi genom förhandlingar med staden få till stånd en funktionsduglig<br />
skötsel- och användningsplan så att invå-narna skulle ha kvar rätten till nyttjande och rekreation<br />
Staden har tolkat länstyrelsens 14 hektars miljöskydds-område från 1982 på så sätt att<br />
även de centrala delarna bestående av vattenområden och upplandningsmark hör till vilket gör<br />
att området skulle vara 24 hektar<br />
Avverkningar har gjorts på Ramsös skogar så de kan inte betraktas som urskogar som skall skyddas<br />
Maisa Siirala berättade att fast det fridlysta områdets storlek minskades så hör Byvik-Ramsösund<br />
till miljöområdet<br />
Bo Lindgren pyysi hallitusta anomaan kaupungilta apua tonttien ja Suvisaarentien tienvarsien<br />
huonokuntoisten puitten kaatamisessa, Esko Haasmaa kannatti ehdotusta<br />
Bo Lindgren bad att styrelsen ber staden om hjälp med att ta ner sjuka träd från tomter och längs<br />
<strong>Sommarö</strong>vägen, Esko Haasmaa understödde förslaget<br />
6 § Kokous päättyi klo 18 15<br />
Mötet slutade kl 18 15<br />
Pyynnöstä / Enligt uppdrag<br />
Siv Matomaa ( siht /sekr )<br />
Pöytäkirjantarkastajat/Protokolljusterare<br />
Bo Lindgren<br />
Inka Finell<br />
57
<strong>Sommarö</strong>-<strong>Seuran</strong> hallitus <strong>2009</strong><br />
<strong>Sommarö</strong>-<strong>Sällskapets</strong> styrelse <strong>2009</strong><br />
Puheenjohtaja<br />
Ordförande<br />
Esko Haasmaa<br />
(09) 888 4137, 050 65678<br />
esko haasmaa@kolumbus fi<br />
Jäsenrekisteri<br />
Medlemsregister<br />
Lars Edelmann<br />
0400 637 776<br />
lars edelmann@kolumbus fi<br />
Carl Johan Finell<br />
(09) 888 4189, 040 715 2552<br />
Tommi Kemppainen<br />
040 731 1173<br />
tommi kemppainen@helsinkicapital<br />
fi<br />
www sommaroseura fi<br />
www sommarosallskapet fi<br />
Varapuheenjohtaja<br />
Viceordförande<br />
Niclas Jansson<br />
050 591 6999<br />
niclas jansson@pohjola fi<br />
Vuosikirja/<strong>årsbok</strong>en<br />
Hannele Markkula<br />
040 518 4090<br />
hannele markkula@gmail com<br />
Nils Lindblom<br />
(09) 888 6510, 040 556 9090<br />
nils lindblom@pp inet fi<br />
Eero Nyberg<br />
0400 414 811, (09) 888 6858<br />
eero nyberg@kolumbus fi<br />
Sihteeri / Sekreterare<br />
Siv Matomaa<br />
0400 486 107<br />
siv matomaa@vtt fi<br />
Björn-Erik Björnström<br />
(09) 672 867, (09) 888 6733<br />
Robert Castrén<br />
0400 854 676<br />
Kristian Räme<br />
040 512 1108<br />
kristian rame@kone com<br />
Lauri Tukiainen<br />
045 670 2701<br />
l tukiainen@kolumbus fi
Lea Jakama Oy lkv (A) on toiminut Suvisaariston alueella jo yli 20 vuotta. Alueen asiantuntemuksemme<br />
on vankkaa ja valtaosa alueen kaupoista tehdäänkin välittäjiemme avustuksella.<br />
Kysyntä Suvisaariston ja Soukanniemen osayleiskaava-alueella on ollut vakaata ja on kehittynyt hyvin<br />
maltillisesti. Kiinteistöjen hinnat ovat yksilöllisiä ja vaihtelevat erittäin voimakkaasti riippuen rannan läheisyydestä<br />
ja sen kunnosta, ilmansuunnasta sekä siitä sijaitseeko kiinteistö sisälahdella vai avomeren puolella.<br />
Vuosittain myymme Suvisaaristossa kymmenisen kiinteistöä, ja viimeisen kuuden vuoden aikana 55<br />
kiinteistöä – mm. Villa Fridhem löysi kauttamme uudet omistajat. Teemme myös virallisia arviokirjoja<br />
perikunnille, yksistään Suvisaariston aluetta koskevia arviokirjoja olemme tehneet viimeisen kuuden<br />
vuoden aikana noin 50. Kun huomioidaan lisäksi tekemämme ns. suulliset arviot on tiedossamme reilusti<br />
yli sadan suvisaaristolaiskiinteistön hintaprofiilit.<br />
Pistäydy toimistoomme neuvottelemaan ammattitaitoisten välittäjiemme kanssa kiinteistö- ja<br />
asuntokaupoistasi. Meiltä löytyy tälläkin hetkellä asiakkaita jotka ovat kiinnostuneita Suvisaariston –<br />
Soukanniemen kiinteistöistä ja tonteista. Jos haluatte myydä kiinteistön hiljaisesti niin sekin onnistuu. Vi<br />
betjänar Er även på svenska.<br />
Lea Jakama Oy lkv (A)<br />
Suvisaarentie 11, 02380 Espoo<br />
Puh.(09) 8676 555 Fax (09) 8676 5511<br />
info@leajakama.fi<br />
www.leajakama.fi
Change language