Läs artikeln Det finns inga hopplösa fall - Bräcke Diakoni

3. Illamående
Cirka en tredjedel av döende cancerpatienter besväras av illamående. Några av dessa har
kontinuerliga obehag vilket är mycket plågsamt. Andra har dagliga kräkningar som inte föregås av
illamående. Detta är oftast inte lika besvärande för patienten. För att kunna erbjuda symtomkontroll
måste illamåendets orsak sökas.
Fysiologi
I förlängda märgen, nära vaguskärnorna, finns kräkcentrum. Här mottas impulser från
balansorganet, mag-tarmkanalen, hjärnbarken och från kemoreceptorzonen i blodkärl i botten av
fjärde ventrikeln. Cellerna här ligger utanför blod-hjärnbarriären. Illamående kan således
uppkomma till följd av flera olika tillstånd. En emotionell komponent finns alltid. Dessutom leder
obehandlat illamående genom direkta nervkontakter med Limbiska systemet ofta till ångest.
Klinik
Illamående kan orsakas av läkemedel såsom digoxin, opioider, parkinsonläkemedel, cytostatika,
hormoner mm. Mag-tarmkanalen kan vara obstruerad av tumör eller av förstoppning. Patienten kan
ha ulcus, infektion i tarmen, påverkan på lever och gallvägar, abscess eller infektion i urinvägarna
mm. Strålbehandling ger ibland övergående illamående. Troligen frisätts från bestrålad vävnad
ämnen som påverkar kemoreceptorzonen. Hypercalcemi och uremi ger ofta illamående. Förhöjt
intrakraniellt tryck eller andra processer som engagerar hjärnhinnorna leder ofta till illamående.
Personer som en längre tid är bundna till sängen får en ökad känslighet för snabba lägesändringar
som av balanssystemet upplevs lika obehagligt som sjögång. Psykiska faktorer, minnet av tidigare
perioder med illamående mm ökar benägenheten att må illa.
Behandling
Kausal terapi bör eftersträvas och är ofta möjlig. Läkemedelsbehandlingen bör omprövas.
Digoxinöverdosering? För snabb dosökning av morfin? Observera att illamåendet av morfin i de
flesta fall försvinner efter ca en veckas kontinuerlig behandling. Enstaka personer har dock ett
kvarstående illamående av morfin. Om ingen annan orsak till illamåendet kan finnas kan det bli
nödvändigt med underhållsbehandling med antiemetika eller byte till annan opioid. Vid symtom
från buken måste förstoppning uteslutas. Primperan ® kan ha en god effekt vid motilitetsstörning i
tarmen, och påverkar dessutom kemoreceptorzonen. Bukoperation eller anläggande av sond, stent
eller fistel kan i vissa fall vara det lämpligaste. Vid hypersekretion i tarmen kan illamåendet
reduceras med regelbundna injektioner Sandostatin ® . Antibiotika kan vara indicerat.
Svampinfektion kan ha illamående som huvudsymtom. Vid hypercalcemi bör patienten om möjligt
hydreras. Zometa ® , Bondronat ® eller pamidronat (Aredia ® ) är effektiva medel vid hypercalcemi.
Vid uremi kan ofta diuretika, eventuellt i kombination med kostbehandling, vara tillfyllest. Uteslut
urinretention! Vid hjärnödem bör kortison användas. Det kan även prövas vid andra fall av
illamående där annan terapi sviktar. Hur kortison inverkar på illamående är inte känt. Effekten är
inte heller vetenskapligt väldokumenterad.
I många fall får man angripa illamåendet symtomatiskt. Antihistaminer och
neuroleptika används mest. Exempel är Stemetil ® 5-10 mg 30 min före måltid 3 ggr/dag, Postafen ®
25 mgx2, Haldol ® 0,5-1 mgx2. En sådan profylaktisk behandling måste ofta kombineras med
extradoser v b. Då är Primperan ® supp eller Dridol ® 1,25 - 5 mg sc lämpliga alternativ. Rent
”Det finns inga hopplösa fall” Gunnar Eckerdal version 7 2008 www.brackediakoni.se 9