Historiska kontext och en inledande dikotomi: bildanalys och ...
Historiska kontext och en inledande dikotomi: bildanalys och ...
Historiska kontext och en inledande dikotomi: bildanalys och ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
earth-art, performance, video <strong>och</strong> rumskonst<strong>en</strong>s övergång i sociala interv<strong>en</strong>tioner, relationell<br />
estetik <strong>och</strong> miljökonst.<br />
Min strukturella tes är, att modernism<strong>en</strong>s grundläggande logik förlöper fram i tre aspekter<br />
förändringar (”nya”)i användning<strong>en</strong> av medier <strong>och</strong> teknologi, för det andra som <strong>en</strong> växling av<br />
formspråk, för det tredje som nya berättelser eller objekt/mål i d<strong>en</strong> narrativa dim<strong>en</strong>sion<strong>en</strong>.<br />
Hierarkierna mellan olika slags uppmärksamhet på det som anses värdefullt i ett konstverk, eller<br />
definierar konstverket som sådant, förefaller ha planat ut. I d<strong>en</strong> utveckling<strong>en</strong> placeras <strong>en</strong> hel del av<br />
vad vi kallar postmodernism. I mitt fall försöker jag mej på att fördela intresset jämt, i princip, i tre<br />
aspekter, 1) mellan frågor kring media, 2) (visuell) form, <strong>och</strong> 3) narration eller berättelse. Rörels<strong>en</strong><br />
mellan dessa poler beskriver förändring<strong>en</strong> mellan modernism <strong>och</strong> samtidskonst. Modernism<strong>en</strong><br />
kopplade konstverkets värde hårt till uppfattning<strong>en</strong> om visuell form i sträng relation till det specifika<br />
mediet. D<strong>en</strong> klassiska jämförande diskussion<strong>en</strong> mellan olika konster kulminerar i modernism<strong>en</strong><br />
som ett strängt åtskiljande mellan de olika konstarterna. Vill man fylla rummet mellan konstarterna,<br />
är resultatet ”teater”, för att anspela på Michael Frieds kända argum<strong>en</strong>t, som leder till ytterliger<br />
förvecklingar i sitt försvar för d<strong>en</strong> moderna konst<strong>en</strong>s förkärlek för formc<strong>en</strong>trerad estetik <strong>och</strong> kritik. 4<br />
D<strong>en</strong> formella resurs<strong>en</strong> i målarkonst<strong>en</strong> måste utgår från dess materiella villkor m<strong>en</strong> samtidigt<br />
övervinna dessa till förmån för <strong>en</strong> immateriel opticitet. Målarkonst<strong>en</strong> utvecklas i <strong>en</strong> intern logik<br />
g<strong>en</strong>om <strong>en</strong> kritisk uppmärksamhet som fokuseras på konstart<strong>en</strong>s egna möjligheter.<br />
Samtidskonst<strong>en</strong>, idag kring 40 år s<strong>en</strong>are, ser tillbaka på övergivande avt konstarternas mediala<br />
isolering från varandra redan under samma dec<strong>en</strong>nium som Fried skrev sin kända artikel Art and<br />
Objecthood, 1965. Det är dock svårt att inse, hur frågan kring ”opticitet” <strong>och</strong> visuell kvalitet kan<br />
avyttras då det föremålsliga <strong>och</strong> mediala intresset förändras från tvådim<strong>en</strong>sionella ytor till<br />
tredim<strong>en</strong>sionella objekt i rummet. Minimalism<strong>en</strong>, Frieds teatrala exempel på konst<strong>en</strong>s vacklande<br />
deg<strong>en</strong>erering till blott <strong>och</strong> bart föremålslighet, är strikt taget vark<strong>en</strong> mer eller mindre föremålslig än<br />
målarkonst<strong>en</strong>s objekt, platta skivor <strong>och</strong> färgämn<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> minimalism<strong>en</strong> fick själv vika undan till<br />
förmån för <strong>en</strong> ny narrativitet som uppstår i efterföljan av <strong>en</strong> medial breddning av material <strong>och</strong><br />
4 Se Fried, Michael, Art and Objecthood, Massachusett, MIT 2000. Bok<strong>en</strong> är högintressant också för att Fried komm<strong>en</strong>terar d<strong>en</strong> kritik<br />
hans mest kända artikel, Art and Objecthood, s<strong>en</strong>are väckt. Till sak<strong>en</strong> hör att Fried s<strong>en</strong>are konc<strong>en</strong>trerat sig på att söka fram<br />
modernism<strong>en</strong>s förhistoria i fransk konst, medan han slipar sina svåra argum<strong>en</strong>t för <strong>en</strong> divergerande t<strong>en</strong>d<strong>en</strong>s i konst<strong>en</strong>, d<strong>en</strong> som, likt<br />
modernism<strong>en</strong>, strävar att bygga upp konstverkets interna ideal (något som Fried kallar för absorption) till skillnad från det teatraliska,<br />
mot publik<strong>en</strong> vända konstverket (relativt sett förstås, då tid<strong>en</strong> vänder på stek<strong>en</strong>: ett verk som hyllar sin absorption blir i nästa skede<br />
drabbat av det teatrala. Verkets interna eg<strong>en</strong>skap föds i relation<strong>en</strong> till sin tolkning!). Se ibid., 40-54.<br />
4
Change language