Familjesamtal på institution - möte med möjligheter? - Magelungen

man skall prata om, är det B eller är det oss? Hur mycket skall vi beröra? Det är svårt
samtidigt att begränsa det och säga här pratar vi om det och att det andra ligger utanför.
Utan det blir automatiskt att man berör väldigt många delar. Samtalen har varit bra,
givande och intressanta, men man hade kanske velat ha någon översiktsplan eller
program vad de innefattar alla de här bitarna. Jag har undrat ibland vad det leder till.
I: Okey, där finns någon slags otålighet hos dig, du vill se resultat?
Pappa: Precis, även en lösning så att säga.
I: Jag förstår vad du menar. Det är svårt det här, man har inte riktig kontroll över vad
som händer, lösningen är kanske en helt annan än den vi tänker oss. Men du har ända
stått ut med den här osäkerheten i två år?
Pappa: Ja.
Per: Jag kan uppleva att det har varit någon sorts kulturkrock, en affärsvärld kontra en
terapeutisk värld. Jag kan förstå det här liksom med ett drivet krav på en tydlig agenda,
det måste man ha i affärsvärlden, och jag har inte kunnat leverera det.
Familj 3:
Mamma: Bente har varit väldig följsam, lyssnar och tar upp trådar. Ja…, så att det känns
inte som hon missar något.
I: Är det någonting som du skulle önska nu i efterhand att hon skulle ha tagit upp, drivit
eller frågat mer om?
Mamma: Nej.
Kommentar: Det har funnits idéer som vi undrade om vi borde ha drivit mer, och som vi
fick tillfälle att ställa frågor runt. Samtliga trodde inte det hade varit framkomliga vägar
just då. Det gällde både egna idéer, men också sådant som de själva hade tagit upp, men
som ingen av oss hade återkommit till.
Resultatdiskussion
Det som varit roligast och mest intressant i arbetet med min uppsats har varit samtalen
med familjerna. Även om jag ofta frågar de jag samtalar med om vi talar om rätt saker,
blev det väldigt annorlunda när en gästande terapeut ställde frågorna om det
gemensamma arbetet. Jag tycker att jag själv blev friare att undersöka egna tankar och
funderingar kring vad som varit bra och vad som varit mindre bra i samarbetet. Det var
en intressant upplevelse att vara vittne i betydelsen stå lite bredvid och lyssna till
familjernas upplevelser. Men visst kan jag ha funderingar kring hur fritt klienterna kan
uttala sig i ett sådant sammanhang? Tanken är ju att när man, som terapeut är
undersökande öppnar upp möjligheten för klienten att kunna vara kritisk. Tillfällen
uppstod där det blev diskussioner om vad som varit bäst att göra, som vi hade gjort eller
huruvida vi skulle ha gjort på något annat sätt. Sådana synpunkter kom fram under temat
eller kategorin följa/utmana, vilket jag kommer till längre fram.
19