You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
18<br />
Ä L V R Ä D D A R E N 2 0 0 3<br />
Bild 1. Dykinventering. Foto Gunnar Jacobsson.<br />
omärkta vid dykningen kan totalantalet individer vid<br />
inventeringen uppskattas. Enligt dessa försök observeras<br />
mellan 15-20% av bestånden om förutsättningarna är<br />
goda. Dit hör bra sikt och lämplig strömhastighet. Fisk<br />
Figur 1. Faktorer som påverkar storlek och antal hos strömlekande fi sk.<br />
(speciellt öring) mindre än 20 cm har visat sig vara<br />
svåra att upptäcka då de naturligt uppehåller sig mer<br />
strandnära och delvis gömda mellan bottenstenarna.<br />
För att resultaten skall bli jämförbara under längre tidsserier<br />
genomförs dykningarna under så likvärdiga förutsättningar<br />
som möjligt. Tidpunkt under dygnet och<br />
årstid tillsammans med vattenfl ödet är mycket viktiga<br />
för jämförbarheten. En faktor som begränsar metoden<br />
är när sikten i vattnet är dålig. Situationen uppstår vid<br />
kraftig nederbörd och vid höga fl öden. Vissa vattendrag<br />
kan även ha ett för högt naturligt färgtal. Strömmar<br />
med kraftig lutning ställer också till problem. Där kan<br />
farten bli för hög så att uppmärksamheten måste riktas<br />
mot att undvika kollisioner med block och sten.<br />
Nya erfarenheter<br />
Dykinventeringarna i de jämtländska strömvattnen<br />
visar att laxfi skar inte är så beroende av enskilda ståndplatser<br />
som man tidigare gjort gällande. Den gamla<br />
tesen ”en sten en ståndplats” verkar inte stämma. Det<br />
är snarare så att där gynnsamma förhållanden fi nns<br />
beträffande vattenhastighet och djup fi nns också en<br />
stor tolerans gentemot andra individer både inom och<br />
utom arten. Vid rätt förutsättningar kan upp till 80-100<br />
fi skar samsas på så små ytor som 30-40 kvadratmeter.<br />
En viss hierarki råder där de starkaste individerna tar<br />
de mest gynnsamma platserna, men observationerna<br />
visar i stort att öring och harr inte är så revirhävdande