I lydnadens tecken - Rikare Liv

vilket säkert berodde på en fruktan för Jesus oerhörda myndighet. Även om Paulus
blev övertygad, efter Jesus kraftfulla behandling, och att han för en tid framöver
tvingades gå Jesus ärenden, verkade det som att denna fruktan för Jesus kraftfulla
myndighet avklingade med tiden. Han föll snart tillbaka i gamla fariseiska spår.
Paulus gick till historien som den främste byggaren av den kristna kyrkan, men
var hans bygge verkligen i överensstämmelse med Jesusintentionen?
Paulus karaktäristiska nitälskan, hans ständiga krav på lydnad till hans egen
Jesusdefinition, länkat med en tvingande och manipulerande retorik, samt hot,
hopp och varningar, riktade mot just de mottagliga sanningssökarna, var antagli-
gen det som möjliggjorde Paulismens användbarhet.
Paulus gjorde sig oangripbar av kritik från övriga Jesustroende. Allt som skrevs
i hans skrifter andas undersåtarnas underkastelse för fariseisk lag och ordning.
Paulus får många att lyssna på hans uppmaningar, som ofta ser ut att följa evang-
elierna, men som utvecklades med retoriska värderingar för att med tiden komma
att tjäna andra syften, och att med Jesus ord föra fram Paulus egna värderingar.
Så är det, flera religioner påverkades av denna paulinska lydnadsdoktrin, även
islam. Det var först i och med Bibelns kanonisation som Paulism slog igenom på
allvar. Eftersom Paulus var den förlorade sonen, som trots allt tycktes ha ångrat
sig, blev han förlåten av Jesusrörelsen, även om de var tveksamma och rädda för
honom, men ändå i enlighet med Jesu kärleksbudskap. Och när han senare blivit
etablerad och säkrare i sin position, blev han åter på sin vakt. Om någon inte
tyckte som honom, han som själv efterliknade Jesus, var denne följdriktigt emot
Gud, och så vidare.
När många kristna lär ut hur man skall leva som människa och god kristen,
så är det ibland efter Paulus moraltolkningar, nästan aldrig från ljuskällan själv:
Jesus radikala lära om Guds kärlek och rättvisa. Det är antagligen för radikalt.
Men! Hela historien om Paulus kan också ha varit på ett radikalt helt annor-
lunda sätt, än enligt den nuvarande historieuppfattningen.
Eftersom Paulus var nitälskaren nummer ett, beträffande beskyddandet av lag
och nation, kan han mycket väl ha ”offrat” sig för sakens skull. Paulus omvän-
delse behöver inte alls varit en uppriktig omvändelse. Nej, han kunde mycket väl
ha varit en riktig femtekolonnare.
Han kanske över huvudtaget aldrig fick någon uppenbarelse på vägen till
Damaskus. Paulus brinnande nitälskan var en följd av hans fariseiska samvete,
och såg det tydliga hotet mot kommuniteten, som enligt hans tankar var Guds
27