Ett kompendium om arv och gränssnitt

More documents

Recommendations

Info

3.2 Syntax vid arv I Java kan man endast ärva från en superklass (enkelt arv). Dock kan man samtidigt ärva ett godtyckligt antal s.k. gränssnitt (interface). Arv av en superklass indikeras med nyckelordet extends och arv av gränssnitt indikeras med nyckelordet implements. [public] [abstract|final] class [extends SuperClass] [implements InterfaceList] { [Constructors] // initialiseringsmetod(er) [Fields] // Fält [Methods] // och metoder }// i godtycklig ordning Nyckelorden abstract och final betyder att klassen inte kan instansieras och att den inte kan ärvas respektive. Mer information om abstrakta klasser finns i avsnittet Abstrakta klasser. Om man inte anger något arv (dvs. extends saknas) så kommer ändå klassen som deklareras att ärva automatiskt från klassen Object, vilken är en fördefinierad klass i Java som innehåller en del generella metoder som alla klasser skall ha. 3.3 Generella åtkomstregler Vad gäller kontroll av åtkomst så finns public, protected, private och default = "åtkomst inom paketet” att tillgå. För att använda sig av default-åtkomst så utelämnar man åtkomstmodifieraren. Konstruktorer, fält och metoder kan använda sig av alla accessdeklarationer medan klasser endast kan använda sig av public och default. default (”paket åtkomst”): Åtkomsten som man får om man inte anger någon åtkomstmodifierare ger full tillgänglighet inom eget paket men ingen åtkomst utanför. public: Klasser, interface och medlemmar som är publika är åtkomliga överallt förutsatt att paketet där de deklareras har importeras. Dock är publika medlemmar som ligger i en klass som endast har default-åtkomst normalt inte åtkomliga utanför det paketet där de är deklarerade. private: Medlemmar som är privata är endast åtkomliga inom den egna klassen. protected: Medlemmar som har skyddad åtkomst är fullt tillgängliga inom eget paket.
3.4 Åtkomstregler vid arv Klasser måste vara publika för att kunna ärvas av klasser i andra paket. Har klassen default-åtkomst så kan den bara ärvas inom eget paket. I en subklass ärvs alla medlemmar av superklassen med de restriktioner som åtkomstmodifierarna i superklassen sätter. Medlemmar som är public nedärvs som public. Samma sak gäller även för de medlemmar som är protected. Det som är intressant med medlemmar som har åtkomstmodifieraren protected är att dessa nedärvs även av subklasser som tillhör ett annat paket. M a o medlemmar med skyddad åtkomst (protected) i en publik klass vilken ärvs av klasser i andra paket nedärvs inom dessa subklasser. Vid arv så frångås alltså åtkomstmodifieraren protected sin generella restriktion att gälla endast inom det egna paketet. Vill man att en medlem av en klass endast skall kunna ärvas inom det egna paketet använder man default-åtkomst. Medlemmar som är private är inte åtkomliga ens för subklasser. Ett ord om private-medlemmar som inte ärvs. I litteraturen anges ofta att de medlemmar som är private inte nedärvs. Detta är en sanning med modifikation. En superklass är alltid en delmängd av en subklass, detta betyder att subklassen faktiskt består av hela superklassen (inklusive de medlemmar som är private) med eventuellt utökade egenskaper och beteenden. Det enda som åtkomstmodifieraren private egentligen åstadkommer är an accessrestriktion. 3.5 Konstruktorer vid arv Konstruktorer ärvs inte. Om ett objekt instansieras utifrån en subklass så kommer denna att anropa superklassens konstruktor, om superklassen i sin tur är en subklass till en annan klass så kommer denna att anropa dess konstruktor o s v. Eftersom en arvshierarki kan vara hur djup som helst så kommer den konstruktor som ingår i den "överst liggande" superklassen att exekvera först. Konstruktorn för den klass man instansierar ett objekt utav kommer att exekvera sist. Om man inte deklarerar någon konstruktor explicit så skapas en defaultkonstruktor som endast anropar en defaultkonstruktor i superklassen. En defaultkonstruktor innehåller endast satsen: super(); Om en superklass har en explicit deklarerad konstruktor som skiljer sig från defaultkonstruktorn, så måste denna också explicit anropas med en super-sats i subklassens konstruktor. Om superklassen har flera konstruktorer så måste åtminstone en av dem anropas explicit såvida inte en av dem är defaultkonstruktorn. Denna kan då anropas automatiskt av subklassen.
Page 1: 3 Arv och gränssnitt 3.1 Vad inneb
Page 5 and 6: Anrop av det nya: Anrop av det göm
Page 7 and 8: Sådana explicita casts nedåt i ar
Page 9 and 10: En klass som innehåller en eller f
Page 11: denna begäran till implementations

Ett kompendium om arv och gränssnitt

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?