Ett kompendium om arv och gränssnitt

superklassen. Som ses av figuren ovan så omdefinierar två av subklasserna superklassens
draw() - metod.
Fördelen med detta är att jag kan skapa en referensvariabel till superklassen Rectangle
och tilldela denna ett objekt av en subklass.
Rectangle cr = new ColorRectangle(…);
cr.draw();
Trots att cr är deklarerad som en referensvariabel till superklassen Rectangle så
kommer anropet till dess draw() - metod att innebära ett anrop till den draw() - metod
som finns implementerad i klassen ColorRectangle. Detta p g a att
objektet som tilldelats referensvariabeln cr typbestämms vid exekvering.
public void handleRectangle (Rectangle r)
{
…
r.draw();
…
}
Metoden handleRectangle demonstrerar ytterligare nyttan med polymorfism då
denna kan anropas med alla objekt av typen Rectangle eller subklasser härav som
argument. Om metoden anropas med en subklass som ej har omdefinierat metoden
draw() så kommer superklassens metod att anropas.
Obs! Endast metoder som deklarerats i superklassen kan anropas på detta sätt:
r.rotate(); går inte!
3.12 Abstrakta klasser och metoder
En önskvärd egenskap att ha hos en generell basklass är att kunna definiera metoder som
saknar implementation.
Antag att vi har en basklass Figur, vi vet att vi vill ha en metod rita(), men det är
meningslöst att försöka implementera denna då vi inte vet vad för sorts figur som skall
ritas. Om vi däremot gör en subklass Kvadrat till Figur så kan vi ge metoden rita() en
implementation eftersom vi vet exakt hur en kvadrat skall ritas. Genom att inte ge någon
implementation av metoden rita() i klassen Figur vill vi tvinga alla subklasser att
implementera denna.
De metoder som saknar implementation och bara innehåller namn, returtyp och
parametrar deklareras som abstrakta.