You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
torka hennes tårar. Försäkra pappa om att allt är som det ska och<br />
tröstande låta fingrarna glida genom Dannys röda lockar. Men jag<br />
står kvar, förstenad av vad jag ser framför mig. Aldrig trodde jag<br />
att det skulle sluta så här ? Jag känner hur tårarna sakta finner sig<br />
väg nerför mina kinder när den röda jackan hängs över ryggstödet<br />
på stolen som från och med detta ögonblick står utan fyllnad. Den<br />
idyll som alltid vilat över vårt lilla gula hus är splittrad, det illusion<br />
av perfektion som vi byggt upp borta för att aldrig mer återvända.<br />
Jag vill skrika rakt ut, slå och sparka? till vilken nytta?<br />
Det finns inget jag kan göra nu för att ändra det som redan skett.<br />
Ingen kan förändra det som nått sin slut.<br />
Dannys ögon vilar på mig där jag står bakom den röda jackan.<br />
Blanka av tårar frågar de varför? Oförstående ser jag tillbaka på<br />
honom, utan den minsta aning vilket svar min bror söker.<br />
Jag vänder bort blicken och omedvetet rörs sig mina händer<br />
sökande efter min kropp. Den vaga doften av rusdrycken jag inte<br />
kunnat neka hänger kvar i luften runt mig. Kläderna klistrar envist<br />
fast mot min hud och jag ser skrämt hur den vita skjorta jag burit<br />
kvällen innan är lika röd som blod.<br />
Jag skriker rakt ut, men ingen hör mig? ingen ser mig?<br />
På stolen hänger den röda tygjackan kvar, ty jag behöver den inte<br />
längre?<br />
33
Change language