Keramiska väggmaterial i offentlig miljö ... - Johanna Karlin

KERAMISKA 

VÄGGMATERIAL 

FÖR 

OFFENTLIG 

MILJÖ

KERAMISKA 

VÄGGMATERIAL 

FÖR 

OFFENTLIG 

MILJÖ 

KERAMISKT RESURSCENTRUM - KRC 

Forskningsgrupp: 

Arkitekt Sanna Hederus 

Konstnär Johanna Karlin 

Keramiker Gustaf Nordenskiöld 

Industridesigner Anna Westerholm 

Projektledare: 

Katarina Andersson 

Helena Holmberg 

Detta är en första utskrift på rapporten ”Keramiska 

väggmaterial i offentlig miljö” 

Rapporten kommer att kompletteras med ett 

kapitel om de färdiga prototyperna, efter att dessa 

färdigställts på CC Höganäs. Rapporten kommer 

då att tryckas i 50 exemplar.

Förord 

MILJÖN I TUNNELBANAN 

............................................................................................................. 

Stockholms tunnelbana som offentligt rum 

Tunnelbanestationer i stadsrummet 

Material i tunnelbanan 

Inventering 

Keramiska material 

Övriga material / designelement 

Tunnelbanestationernas olika tillkomstdecennier 

50-tal 

60-tal 

70-80-tal 

90-tal 

Keramiska utsmyckningar i tunnelbanemiljön 

Bakgrund 

Är det klottrarna som pekar ut framtida uppdrag? 

Klinker som konstnärligt uppdrag på 90-talat 

Renovering av stationsmiljöer 

Strategi vid renovering 

Problemområden/problemlösningar 

Klotter 

Graffitins platsval 

Sanering 

FRAMTAGANDE AV NYTT KLINKER 

............................................................................................................. 

Skissprocess 

Problemställningar 

Hörn 

Relief 

Klinker som hud eller bärande element 

Sneda avslut 

Skalor 

Fält 

7 

11 

11 

15 

15 

15 

16 

21 

21 

23 

23 

23 

25 

25 

26 

26 

29 

29 

31 

37 

37 

39 

41 

41 

42 

43 

43 

44 

44 

45 

INNEHÅLLS- 

FÖRTECKNING: 

Fogar 

Rytm 

Moduler 

Rörelse 

Lera och glasyr 

Färg 

Ekonomi 

Variation 

Krc-klinkern 

Krc-klinkersystem 

Tillämpning i samband med renovering 

RESEARCHMATERIAL 

............................................................................................................. 

Stationsinventering 

32 tunnelbanestationer i bokstavsordning 

Tillverkning av klinker 

Lermassor 

Tillverkning 

Glasering 

Bränning 

Fogar 

Projektfakta 

KRC fakta 

46 

46 

46 

46 

46 

47 

48 

48 

51 

51 

54 

57 

58 

91 

91 

91 

92 

93 

94 

95 

97

6 

——— 

7 

FÖRORD: 

Keramiska väggmaterial i offentlig miljö – ett konstnärligt forskningsprojekt med utgångspunkt 

i Stockholms tunnelbana. 

”Keramiska väggmaterial i offentlig miljö” – är ett pilotprojekt inom ramen för KRC 

(Keramiskt Resurscentrum) på Konstfack. Projektets målsättning har varit att bedriva 

en praktisk och teoretisk forskning kring design och keramiska materials användning 

i offentlig miljö, med fokus på materialegenskaper och estetik. 

Projektet, som framförallt har utgått ifrån miljön i Stockholms tunnelbana, har 

möjliggjorts genom ett samarbete med SL, CC Höganäs, Gatu- och Fastighetskontoret 

i Stockholms kommun och Byggkeramikrådet. 

Projektet har utgått från det problem som klotter och skadegörelse utgör i Stockholms 

tunnelbana, men som även finns i många andra offentliga miljöer. Skadegörelse utgör 

ett stort samhällsproblem, som inte minst medför stora kostnader, enbart för SL 

handlar det om över 100 milj kronor årligen. I detta projekt har det inte varit möjligt, 

och inte vår intention, att penetrera klotterproblematiken som helhet, inte heller att 

ta ställning till klotter utifrån en estetisk definition och kontext.

8 

——— 

9 

Med fullt medvetande om att problematiken huvudsakligen 

är av social natur såg vi ändå en relevans 

i att undersöka om man i någon mån kan påverka 

situationen genom val av väggbeklädnad. Det är 

lätt att konstatera att det inte klottras lika mycket 

överallt och att efterverkningarna av klotter och 

saneringar inte är de samma överallt. Indikationer 

pekade på att väl utformade miljöer i mindre utsträckning 

utsätts för skadegörelse, t.ex. har Karin 

Björqvist keramiska utsmyckning av Mariatorgets 

tunnelbanestation klarat sig relativt väl sedan tidigt 

60-tal. Detta pekade mot att formgivningen 

av den offentliga miljön kunde vara en faktor i 

sammanhanget. Eftersom klinker är ett beständigt 

material med goda materialegenskaper som även 

motsvarar krav på att vara lättsanerat har det ofta 

använts i hårt utsatta miljöer, inte minst i tunnelbanan. 

Det fanns med andra ord en tradition och 

en erfarenhet att bygga vidare på. 

Med projektets forskning som utgångspunkt 

har målsättningen varit att utveckla klinkers med 

god motståndskraft mot skadegörelse och klotter 

i yta, form, material och med nyskapande hög 

estetisk kvalitet. Projektet har resulterat i en serie 

klinkers för användning i tunnelbanan och andra 

offentliga miljöer. 

Vi valde att till projektet inbjuda fyra deltagare 

och att formulera projektet som ett grupparbete. 

Deltagarna valdes utifrån sina respektive discipliners 

kunskaper och förhållningssätt för att skapa 

en intressant korsbefruktning. I projektgruppen 

har ingått: Sanna Hederus, arkitekt; Johanna 

Karlin, konstnär; Gustaf Nordenskiöld, keramiker 

och Anna Westholm, industridesigner. Arbetsformen 

har i huvudsak varit fältstudier, internseminarier 

och skissarbeten. De deltagande företagens 

expertis har regelbundet deltagit i forskargruppens 

möten. Det praktiska skissarbetet har skett på 

Konstfack och CC Höganäs, prototypframtagning 

på CC Höganäs. 

Öppna föreläsningar (se lista för våren 2003) 

har anordnats i ämnen som berör problemställningen. 

Första etappen startade januari 2003 och 

avslutas januari 2004. 

Med bakgrund i de resultat som framkommit under 

året har en fortsättning förberetts, se nedan. 

I en första etapp av projektet genomfördes en 

kartläggning av hur keramiska material har används 

i Stockholms tunnelbana allt sedan starten 

fram till nutid. Man kan tydligt åtskilja de olika 

tidsepokernas förhållningssätt till materialet, från 

50-talets helhetslösningar med helkaklade ytor 

(se t ex Odenplan) till 90-talets mer konstnärliga 

och platsspecifika utsmyckningar i specialtillverkat 

kakel (se t ex Ängbyplan). 

Gruppens research omfattade också en undersökning 

av hur och var skadegörelse och klotter 

uppkommer, vilka material, färgval, ytor etc. som 

är särskilt utsatta resp. motståndskraftiga samt 

hur sanering utförs och vilka spår den lämnar i 

miljön. 

I researcharbetet kring tunnelbanemiljön visade 

det sig snart nödvändigt att uppmärksamma frågor 

av mer designteoretisk natur, t.ex frågor kring hur 

kompletteringar och renoveringar inlemmas i en 

befintlig miljö, och vilka problem som därvid uppstår. 

En frågeställning är hur man kan komplettera 

och renovera befintliga miljöer icke-antikvariskt, 

d.v.s. tillföra nya element som samspelar med den 

gamla miljön, i detta fall med avseende på keramiska 

material. En utgångspunkt för designen av 

den serie klinker som projektet resulterat i blev 

därför att produkten skulle kunna korrespondera 

med befintlig utsmyckning och vägg/golv/takbeklädnad 

i denna komplexa miljö. 

Övergripande frågor om långsiktig planering och 

skötsel av offentlig miljö har också visat sig vara 

centrala. I gruppens research har framkommit att 

befintlig kunskap på detta område inte når beställaren 

eller att lämpliga material och metoder 

uppfattas som fördyrande. Resultaten tyder också 

på att bristande kompetens inom designområdet 

kan leda till olämpliga materialval och okänslig 

behandling av miljön. 

Man har även uppmärksammat bristen på genomtänkt 

strategi inom detta fält och visat på ett 

behov av att kombinera produkt och materialutveckling 

med konceptutveckling. Förhoppningsvis 

kan gruppens resultat leda till att skapa argument 

för ökad användning av i sammanhanget 

lämpliga material och byggprocesser. 

En fortsättning av projektet har förberetts. Etapp 

2 skulle innebära en fördjupning och förlängning 

av projektet som baserar sig på de frågeställningar 

som framkommit under året och som kräver 

fortsatt studium. 

Inventeringen i Stockholms tunnelbana visar 

på att underarbete och montage är grundläggande 

för den estetiska och tekniska kvalitén på väggbeklädnaden, 

inte minst med avseende på hållbarhet 

och motståndskraft mot skadegörelse. Interoc 

Plattsättning AB har för en eventuell fortsättning 

inbjudits till projektet som en följd av detta. 

Under förutsättning av SL eller Gatu och Fastighetskontoret 

beslutar att genomföra en renovering/ 

nyproduktion av en miljö som utgår från resultatet 

av gruppens arbete, både vad gäller de framtagna 

prototyperna och de mer teoretiska delarna, skulle 

det vara av stort intresse att följa processen utifrån 

ett forskningsperspektiv. 

Angeläget skulle också vara att skapa medvetna 

och adekvata strategier för tunnelbanans 

formgivning och renovering. En sådan fortsättning 

av projektet skulle kunna medverka till att miljöaspekterna 

vägs in vid upphandlingar och andra 

ekonomiska beslut. 

Projektet har varit tvärvetenskapligt och kan ses 

som ett pilotprojekt för vad konstnärlig forskning 

kan innebära, en fråga som under året aktua- 

liserats inom Konstfack. Även om projekt kring 

keramiska materials användning i arkitektur genomförts 

tidigare, både inom och utanför Konstfack, 

har det inte tidigare skett i denna form. Vi 

vill gärna peka på att projektets formella struktur 

i sig utgör en undersökning kring hur komplexa 

problemställningar inom området kan penetreras 

på ett givande sätt. 

Det är unikt att projektets utgångspunkt varken 

är en specifik plats, ett s.k. utsmyckningsuppdrag, 

eller ett fritt konstnärligt skapande som 

begränsar sig till produkten, i detta fall den 

keramiska plattan. Projektet har snarare valt att 

undersöka det större fält som den offentliga miljön 

generellt i kombination med tunnelbanans 

specifika möjligheter och problem utgör. 

I formgivningssammanhang eller i en konstnärlig 

kontext är det även unikt att gruppen består av 

olika kompetenser och att man arbetar i ett team 

som kompletteras med extern expertis. Tidsaspekten 

är också värd att nämna i detta sammanhang. 

Vanligtvis genomförs formgivningsprojekt under 

betydligt mer begränsad tid och med tydligare avgränsningar 

i upplägget, varför man riskerar att 

bortse från eller helt enkelt missa de större strukturer 

som på lång sikt eller i ett större perspektiv 

de facto är mer avgörande för ett bra resultat. 

Ovanligt många människor har varit engagera- 

de i projektet och vi vill gärna tacka dem för deras 

medverkan: 

De medverkande i projektgruppen: Sanna 

Hederus, Johanna Karlin, Gustaf Nordenskiöld och 

Anna Westholm. Våra externa bidragsgivare och 

samarbetsparter: Från SL: Lasse Averyd, Stefan 

Hagdahl, Kjell Werner och Thomas Nordström. Från 

CC Höganäs AB: Stina Persson, Clas- Håkan Odelhög, 

Gerold Hahne och Mats Simonsson. Från Gatu och 

fastighetskontoret, Stockholms kommun: Gunilla 

Arvor. Från Byggkeramikrådet: Hans Alstermo, Stig 

Lodén och Jochum Eliasson. Föreläsarna: Bo Grönlund, 

Päivi Ernkvist, Pelle Snickars och Elizabeth 

Hatz. Tack även till KK-stiftelsen, Karin Ådahl vid 

Svenska Institutet i Istanbul och Robert Haijlen, 

FIR Fasad & Industrirengöring AB. 

Ett särskilt tack till Thomas Nordström som initierade 

kontakten med SL, till Torbjörn Kvasbö, 

institutionen för Keramik och Glas vid Konstfack 

och till Birgitta Östling, Konstfack. 

Katarina Andersson och Helena Holmberg, 

december 2003

MILJÖN I 

STOCKHOLMS 

TUNNELBANA 

/STOCKHOLMS 

TUNNELBANA 

SOM OFFENTLIGT 

RUM 

Stockholms tunnelbana är ett av stadens viktigaste offentliga rum. Det är ett utsträckt 

rum, 100 stationer, byggda från 1950-talet och fram till idag. Tunnelbanan var en 

del av det moderna samhällsbyggandet i Stockholmsområdet och en av förutsättningarna 

för satellitförorterna. 

Under tunnelbanans framväxt lades en enorm möda på utformning av stationsmiljöer. 

De bästa konstnärerna, keramikerna och arkitekterna deltog i arbetet. 

Tunnelbanans miljöer speglar synen på det offentliga rummet under 1900-talets 

andra hälft, där konsten är bruksvara för allmänheten. 

Förorterna är byggda efter tunnelbanenätet och delar en gemensam historia. 

Stationerna och dess entréer ligger alltid vid förortens centrum och är en symbol 

för sin förort eller stadsdel. 

Karaktäristiskt för Stockholms tunnelbana är att varje station har sin egen identitet 

i form av placering i stad / förort, val av arkitektur, konstnärlig utsmyckning, etc. 

Därför är de återkommande elementen i systemet viktiga, eftersom de ger tydliga 

signaler för funktionen och det gemensamma offentliga sammanhanget.

12 

——— 

13 

Tunnelbanan är ett rum som vi ser som självklart offentligt, ett rum som alla brukar, 

och som därmed även är utsatt för hårt slitage. Det är därför rum i stort behov av 

omsorg, detaljerad utformning och arkitektonisk tydlighet. 

Utanför spärrlinjen tar tunnelbanan plats i det offentliga rummet i form av skyltar, 

hissar, anslutande gångtunnlar mm. Dessa är lätt identifierbara runt hela tunnelbanenätet. 

Av de sammanhängande utformningsprogrammen för stationerna är 70-talets 

bergrumsstation den tydligaste. På dessa stationer finns det utrymme för en egen 

identitet inom en större formmässig helhet. 

I dag handlar utformningen av tunnelbanans rum i första hand om tillägg och renoveringar. 

Vilka uttryck som håller samman systemet idag är svårt att se.

MILJÖN I 

STOCKHOLMS 

TUNNELBANA 

/MATERIAL I 

TUNNELBANAN 

Inventering 

.......................................................................................................................................... 

Krc’s projektgrupp har inventerat drygt 30 av Stockholms tunnelbanestationer. 

De inventerade stationerna är stationer med keramiska material, stationer som 

har renoverats med keramiska material och stationer som behöver renoveras p.g.a. 

nedklottrade betongytor. Dessa ytor går inte att sanera och kommer förmodligen att 

kläs med klinker. Vi har analyserat de olika stationstyperna, de material och produkter 

som finns i tunnelbanan idag. Målet har varit att få en övergripande bild av var, och 

hur ett nytt keramiskt material i tunnelbanan kan användas. Inventeringen är inte på 

något vis heltäckande. 

Keramiska material 

.......................................................................................................................................... 

Klinker har en lång livslängd och lämpar sig väl i offentlig miljö. Keramiska väggmaterial 

används rikligt och i ett stort antal varianter både som utsmyckning och väggmaterial. 

Det finns flera bra exempel på keramisk utsmyckning som är integrerad i arkitekturen 

och utnyttjar keramikens tredimensionella möjligheter.

16 

——— 

17 

T-CENTRALEN, VÄGG LÄNGS PLATTFORM 

ZINKENSDAMM 

HORNSTULL 

Tunnelbanan framstår som en materialmässigt både rik och rörig miljö. Det finns en 

mångfald i utbudet som kan ses som ett register över olika tidepokers uttryck. 

Endast de allra tidigaste innerstadsstationerna kan definieras som rena kakelstationer. 

Samma keramiska platta används på flera stationer, men med olika kulörer och satta 

i olika mönster, framförallt gäller detta 60-talet. Detta ger en variation och särart men 

samtidigt en igenkännlighet som stärker tunnelbanas egen karaktär. Den höga kvalitéen 

på dessa stationer gör att de enkelt skulle kunna renoveras med färg och belysning 

och befintligt klinker behållas. 

Efterhand används keramiska plattor ofta som väggmaterial tillsammans med konstnärlig 

utsmyckning. På 70-talet används keramiska material sällan för att återkomma 

under sent 80-tal. I dag används keramiska väggmaterial ofta vid renoveringar och 

för att täcka klotterutsatta betongytor. 

Övriga material och designelement 

.......................................................................................................................................... 

Funktionen har varit den viktigaste utgångspunkten för formgivning och materialval i 

tunnelbanesystemets miljöer. Ofta har man valt icke-förfinade material med en tydlig 

industriell karaktär. Detta ger ett sammanhängande intryck och är en grund att bygga 

varje enskild stations karaktär på. Det är viktigt att dessa grundelement/material 

bevaras synliga. Nedan följer exempel på återkommande, icke keramiska material 

som vi anser bör lyftas fram och som har influerat arbetet med en ny serie klinker för 

tunnelbanan. 

Betong: 

.......................................................................................................................................... 

Betong är ett ofta förekommande material i tunnelbanan. Huvudsakligen handlar det 

om gjutna betongfundament och väggar. Betongytorna har fått karaktär genom olika 

typer av formar, vanligaste är den brädgjutna. Den används oftast vertikal, men har 

också utnyttjats dekorativt genom att brädorna lagts i olika vinklar t.ex. på station 

Danderyds sjukhus. 

”Skogsbryn” kallas en rå grovstrukturerad randig betong, med riven karaktär, ofta 

förekommande i väggar vid trappor, rulltrappsschakt och gångtunnlar. 

Djupreliefgjutning är dekorativa fördjupningar i ca 10 cm breda vertikala ränder 

i rytm. Utomhusstationer har ofta betongplattor som golv. 

GÄRDET 

GÄRDET

18 

——— 

19 

HISSTORN I BERGSHAMRA 

Stål: 

.......................................................................................................................................... 

Genomgående har en kantig H-stålprofil används, i entréer, hissar och på de gamla 

biljettkurerna. Dessa är lackerade i olika färger för att ge olika karaktär på stationerna, 

en färg per station. Entrédörrarna är utförda i aluminium och glas. 

Ett diagonalrutigt stålnät i olika dimensioner används ofta som skydd i utomhusnedgångar. 

Rulltrappor är oftast utförda i stål med svart gummilist och färgat laminat på 

sidorna. Ett annat viktigt profilskapande element i miljön är de cylinderformade papperskorgarna. 

VÅRBY GÅRD 

VRETEN 

Terasso: 

.......................................................................................................................................... 

Färgad terasso används på flera ställen i tunnelbanan, både som väggmaterial, på 

socklar och golv, och i vissa fall även för konstnärliga utsmyckningar. Generellt kan 

sägas att mörk terasso (oftast svart) fungerar bäst i klotterhänseende. Detta eftersom 

ljus terasso ej går att sanera fullständigt. 

Trä: 

.......................................................................................................................................... 

Trä är vanligt i bänkar på perronger och i biljetthallar, och då oftast i lackerad furu. 

Diagonala träspaljéer har används för att klä in klotterutsatta betong och bergväggar 

längs med spårsidorna. 

Innertak på utomhusstationer är ofta klädda med betsade träplankor.

MILJÖN I 

STOCKHOLMS 

TUNNELBANA 

/TUNNELBANANS 

OLIKA TILLKOMST 

DECENNIER 

50-tal 

.......................................................................................................................................... 

Under 50-talet byggdes huvudsakligen helkaklade inomhusstationer som upplevs som 

rena, enhetliga och funktionella. De är i princip inklädda med samma kvadratiska keramiska 

platta; Uppsala Ekeby 15x15 cm, vilket ger ett konsekvent och tydligt uttryck. 

Stationerna är helkaklade i en färg, men varieras med flera olika nyanser och med 

ett flertal special-plattor, t ex hörnplattor till pelarna. 

Färgerna är genomgående ljusa pasteller i tydlig 50-tals anda. Olika färger representerar 

olika stationer. 

Golvet är ofta diagonalrutigt med en klinkerplatta 10x10 cm. Golvklinker går upp 

en platta på väggen och bildar sockel i fas med kaklad vägg. 

Den konstnärliga utsmyckningen är begränsad och mer koncentrerad till punktinsatser, 

ofta i tak eller som mittpunkt på perrong. 

Exempel på detta slags station är t.ex. Hötorget, Rådmansgatan, Odenplan eller 

S:t. Eriksplan. 

Upprustningar av den här typen av stationer är förhållandevis väl utförda. Inga 

störande tillägg har gjorts i helt andra keramiska material. När annat kakel används

22 

——— 

23 

50-TAL, HÖTORGET 

60-TAL, ZINKENSDAMM 

70-80-TAL, VÄSTRA SKOGEN 

90-TAL, ÄNGBYPLAN 

(i t ex en anslutande gångtunnel) har övergången 

gjorts tydlig, uppsättningen har gjorts konsekvent 

med samma helkaklade finish. 

Vid renovering av station Hötorget har nyproducerade 

kakel av liknande sort använts, visserligen 

inte med samma nyansrikedom som tidigare 

(tre nyanser istället för sju), men trots allt känns 

renoveringen väl genomförd jämfört med de flesta 

renoveringar som gjorts på 60-talsstaionerna. 

Se nedan. 

60-tal 

................................................................... 

Röda linjens stationer, i innerstaden och närförorterna, 

utfördes under 60-talet. 

Stationerna har en grov rustik karaktär. De är 

olika, men med en sammanhållen helhet i arkitektur 

och materialval. Här har ofta den keramiska 

plattans karaktär varit utgångspunkten för gestaltningen 

av stationen. 

Spårsidor och plattform är ofta helkaklade med 

rektangulära stående grovchammoterade klinker i 

rustika transparenta jordfärger. De är rika på nyanser 

i färg och plattsättning. Ofta har man använt 

samma klinker i olika nyanser på hela stationen, 

d.v.s. på spårsida, vid plattform, rulltrappa och i 

biljetthall. Vanligt förekommande är ”TT” plattan, 

5x24,5 cm, den används på många stationer men i 

olika färger och plattsättningar, t .ex. på stationerna 

Zinkensdamm, Midsommarkransen och Aspudden. 

Väggbeklädnaden går gärna ända ner till golvet. 

Golvet har terrakottaklinker eller terasso. 

De stora konsekventa sammanhållna utsmyckningar 

ger ett genuint intryck. Stationerna upplevs 

dock idag som murriga och lite dystra. Problemet 

ligger i belysning, städning och en slarvig 

hantering av konst och renovering. 

60-talsstationerna är inte sällan renoverade 

utan tanke på helheten, med nya keramikplattor 

ditsatta utan känsla och hänsyn till den ursprungliga 

beklädnaden. Huvudsakligen handlar det om 

punktvisa insatser på särskilt utsatta platser, inte 

sällan i flera omgångar. 

Flera stationer har också fått konstnärliga utsmyckningstillägg 

på 90-talet, ofta utförda i keramiska 

material. Exempel se nedan. 

70-80-tal 

................................................................... 

Under 70-80- tal gjordes omfattande utvidgningar 

i tunnelbanenätet i och med att Blåa linjens sta- 

tioner byggdes. Stora bergrum, oftast med bemålad 

sprutbetong är utmärkande för dessa stationer. 

Betong har också valts som ytmaterial på rulltrappsväggar, 

i trappor och gångtunnlar. Betongen 

är ofta utformad i olika reliefer, ”skogsbryn”, 

plankavgjutningar, djupreliefer osv. 

Genomgripande använder man sig av konstnärliga 

utsmyckningar, ofta i form av stora tredimensionella 

objekt, eller hela målade utsmyckningar 

på bergväggarna. Dessa är konsekvent genomförda 

med tidstypisk konst, vissa av mycket hög 

kvalitet. Mot detta ställs ofta betongfundament 

såsom trappor och pelare. Keramiska material används 

under denna period mer sällan. 

Terasso, ofta svart, används i golv och på rejäla 

skulpturala socklar mot väggarna, med olika 

utformning på respektive station. 

Det genomgående utformningsprogrammet 

(bergrum, terassogolv, stålprofiler, bänkar, papperskorgar 

etc) gör att stationerna, trots de olika konstnärliga 

utsmyckningarna, känns som en sammanhållen 

helhet. 

90-tal (renoverade stationer) 

................................................................... 

Ett flertal 60-talsstationer som varit hårt klotterutsatta 

har under 90-talet fått ett skyddande lager 

av kakel/klinker på tidigare råa och nu förstörda 

betongytor i t.ex. gångtunnlar, på plattformssidor 

och i trapphus. Renoveringen är gjord i form av 

konstnärliga utsmyckningar, inte sällan utformade 

i screentryckt klinker. Nedklottrade ytor har varit 

själva utgångspunkten för renoveringen och inte 

att man sökt ett konstnärligt tillägg av andra 

skäl.

MILJÖN I 

STOCKHOLMS 

TUNNELBANA 

/KERAMISKA 

UTSMYCKNINGAR 

I TUNNELBANE 

MILJÖ 

Bakgrund 

.......................................................................................................................................... 

I Stockholms tunnelbana har det varit en tradition att låta bildkonstnärer, skulptörer 

och konsthantverkare jobba sida vid sida med ingenjörer och arkitekter. De flesta stationer 

har på så sätt givits en unik miljö. I inledningsskedet har framför allt olika typer 

av keramiska material använts för att skapa starka konstnärliga uttryck, som t ex. vid 

T-Centralen, Hötorget mfl stationer. På T-Centralen har vackra kompositioner skapats 

genom användandet av olika keramiska plattor och färger som sedan vinklats och satts 

på ett otraditionellt sätt. På Hötorget, Rådmansgatan m.fl. har man valt att ”endast” 

ge varje station sin färgtillhörighet och sedan varierat sju ljusa nyanser på en fyrkantig 

kakelplatta från Uppsala Ekeby. Stationerna upplevs som en homogen grupp. 

När man på 60-talet byggde den röda linjen med stationer som Mariatorget gav man 

den keramiska plattan ännu större vikt, som t.ex. när man lät Karin Björquist klä in 

hela perrongsidorna i ett för platsen unikt framställt tredimensionellt formgjutet sys -

26 

——— 

27 

GJUTEN KLINKER PÅ MARIATORGET 

tem. Värt att notera är övergången från att skapa 

bilder med hjälp av olika plattor som vid T-Centralen 

till att snarare lita på plattans form och rytm 

som i Björquist fall. 

Stationerna längre ut i förorten som befinner sig 

ovan mark har av naturliga skäl inga perrong- 

sidor att klä in. Här har man istället fokuserat på 

konst som fristående element. 

Längs den blåa linjen med sina enorma volymer 

under jord avstod man från att räta ut och klä in 

väggarna i klinker. Istället har en eller flera konstnärer 

jobbat med varje station som vore det ett 

utställningsrum för skulptur, något som känns 

som ett logisk val. Stationerna har en gemensam 

grund i form av betongsprutade väggar och golv 

i svart terasso. 

Är det klottrarna som pekar ut 

framtida uppdrag? 

................................................................... 

De flesta stationer oberoende av tillkomstår har 

någon väggyta bestående av obehandlad eller bemålad 

betong som sedan ett antal år tillbaka ständigt 

utsätts för klotterangrepp. SL har jobbat aktivt 

med att klä in dessa ytor under 90-talet, ett 

arbete som för övrigt fortfarande pågår. Inte sällan 

blir detta platser för nya konstnärliga utsmyckningar. 

Något tillspetsat kan man kanske säga att det 

nu är klottrarna som pekar ut platserna för den 

nya konstnärliga uppdragen. 

Klinker som konstnärligt 

uppdrag på 90-talet 

................................................................... 

Tyvärr känns det som att den keramiska plattan 

har tappat sin roll som integrerad del i arkitekturen 

vare sig det gäller att klä enskilda väggar eller 

skapa ett samtal med arkitekturen. Det är viktigt 

att påpeka och förstå hur komplicerad den arkitektoniska 

miljön i tunnelbanan verkligen är och 

att det inte räcker med att bara fokusera på den 

enskilda plattan eller den enskilda väggen. 

Vid senare tiders renoveringar i t.ex. biljetthallar 

har vi sett mer eller mindre lyckade exempel 

på att man kombinerar ett konstnärligt uppdrag, 

som begränsar sig till en specifik yta, med en traditionell 

renovering av miljön i form av uppsättning 

av nytt klinker. På så vis skapar man i värsta 

fall två sinsemellan olika nya tillägg som snarare 

medverkar till att lösa upp identiteten för stationen 

än att binda den samman. 

VÅRBY GÅRD 

90-talets konstnärliga uppdrag/tilläggsrenoveringar 

är oftast utförda av konsthantverkare som arbetat 

med keramiska plattor på tidigare klotterutsatta 

betongytor. Att inbjuda konsthantverkare 

är ett logiskt val byggt på en konkret önskan om 

ett material. Dock har flera konsthantverkare valt 

att jobba med bild (ofta screentryckt) på en slät 

keramisk platta, snarare än att utveckla och ta 

fram en unik strukturplatta eller ett modulsystem. 

Det förefaller som att konsthantverkarens materialkunskap 

inte kommer till sin fulla rätt utan att 

fokus istället hamnar på bildframställandet. Varför 

keramikerna gör bild istället för att ta fram ett 

unikt klinker finns det kanske anledning att re- 

flektera över. Kan det vara en ”missuppfattning” 

kring vad som förväntas, där konsthantverkaren 

tror sig behöva göra bild när det i själva verket 

skulle fungera bättre med ett välutformat klinker 

som är sig självt nog? Eller kan det ha med tunnelbanans 

konstnärliga tradition att göra, att ett 

bildkonstnärligt tänkande blivit förhärskande, i 

vilket fall uppdraget kanske skulle behöva omformuleras? 

Vår förhoppning är att ett specialframtaget nytt 

klinker kan hålla en så pass högt konstnärlig nivå 

att det klarar av att existera på egen hand och bilda 

såväl unika som enkla rum och på så vis möta 

behovet av å ena sidan konstverket och å andra 

sidan bruksklinkern inom samma rum. 

Vi skulle vilja lyfta fram två exempel i tunnelbanemiljön 

som vi tycker är intressanta i förhållande 

till denna diskussion: 

På station Sätra har keramiker Päivi Ernkvist valt 

att jobba med skalor som träder fram beroende på 

var passageraren befinner sig. Hennes material är 

kakel men hon begränsar sig inte till den enskilda 

plattan. Hon har valt att bara aktivera vissa delar 

av arkitekturen men lyckas ändå skapa en intres- 

SÄTRA 

SÄTRA 

sant och fungerande helhet. På en längsgående betongvägg 

väljer Ernkvist att endast klä in en liten 

del i form av en rektangel, medan plattformens 

vägg där man kan stå alldeles inpå är plattsatt, 

(också den i form av en rektangel), från golv till 

tak. Plattornas utsträckning från plattformens golv 

upp till taket ger även ett solitt intryck då man får 

känslan av att plattorna är med och bär upp taket. 

Genom att förskjuta skalor, välja att bara aktivera 

vissa delar, kan man alltså ändå greppa hela det 

arkitektoniska rummet och därmed också göra ett 

konstnärligt påstående. 

KONST I KORRIDOR PÅ SLUSSEN 

Att detta förhållningssätt har en historisk förankring, 

visas t.ex. av konstnär Sune Fogdes utsmyckning 

i emalj och puts, på station Slussen. För uppgång 

Hökens gata skapade han på 60-talet ett 

konstverk som sträcker sig genom hela gång- 

tunneln. Medan Fogde har arbetat detaljerat med 

den ena sidan av tunneln har han valt att enbart 

färgsätta den andra. 

Hans sätt att angripa rummet är intressant i 

förhållande till problematiken kring framtida renoveringar, 

nämligen genom sin förmåga att skapa 

en helhet även när man väljer att inte utforma varje 

vägg med unika detaljarbeten.

MILJÖN I 

STOCKHOLMS 

TUNNELBANA 

/RENOVERING AV 

STATIONSMILJÖER 

Stockholms tunnelbana renoveras kontinuerligt. När stationsmiljöer renoveras och 

byggs om blir den rikedom och variation som finns i material och uttryck ett problem 

då ytterligare ett eller flera material tillkommer. I de kompletterande materialen finns 

sällan en linje eller tydligt tidsavtryck. Olika tidsperioders renoveringar fungerar inte 

heller alltid tillsammans. Val av t.ex. keramiska plattor kan ibland upplevas som 

slumpmässiga. 

En stor del av problematiken ligger i värderingen av andra tiders färg- och materialval. 

Då en tidsepok inte är ”modern” görs renoveringar som varken lyfter fram eller 

kompletterar den ursprungliga miljön. 60-talets inomhusstationer har behandlats illa 

de senaste åren. Ett exempel på detta är Aspudden. En station som Hötorget, som är 

byggd på 50-talet, har högre status och behandlas mer varsamt. 

De stora problemen uppkommer då en stor mängd små tillägg och renoveringar 

görs utan konsekvens eller samband med den ursprungliga utformningen. Ofta görs 

t ex försök med den goda intentionen att hitta snarlika kakel i färg och struktur, men 

det är ofta problematiskt eftersom originalkakel från tiden inte finns bevarat i tillräcklig 

mängd och nya tillverkningsmetoder innebär utseendemässiga avvikelser. Det blir bara 

”nästan likadant”. 

I dag är det främst skadegörelse i form av klotter som skapar behov av mindre

30 

——— 

31 

KLOTTRAD BETONGYTA STORA MOSSEN, ETT BRA EXEMPEL 

renoveringar och nya ytskikt. Många stationer har stora rena betongytor, ofta mycket 

väl utförda, gjutna i relief. Dessa stationer är utförda i en tid då betong inte ansågs 

fel och klotter inte var ett problem. Vid renovering av dessa betongstationer används 

keramiska plattor som beklädnad av betongytor. Här finns liksom på 60-talsstationerna 

ett behov av en större uppmärksamhet för den konsekventa arkitektur och utformning 

som dessa stationer har. Det finns självklart ett behov av renovering men det behöver 

göras med en konsekvens som motsvarar den hos den ursprungliga miljön. 

Det finns ett behov av en mer övergripande strategi vid renoveringar i tunnelbanan. En 

manual för vilka material som bör användas, skulle förenkla och ge ett bättre resultat 

både för den enskilda platsen och för hela tunnelbanans uttryck och identitet. Tanken 

bakom detta är inte att försöka ge hela tunnelbanan ett enda utseende utan tvärtom 

att lyfta fram tunnelbanan som en komplex miljö som förtjänar att uppmärksammas 

även i de mindre detaljerna. 

Problemområden/problemlösningar : 

........................................................................................................................................... 

För många material – Gärdet 

Det finns en gräns för hur många material som kan användas i en miljö utan att det blir 

rörigt. Ett exempel är Gärdets uppgång Furusundsgatan. Stationen har en ursprunglig 

keramisk utsmyckning på väggarna och ett skiffergolv, men har oreflekterat kompletterats 

med för många olika nya material som inte fungerar tillsammans. 

GÄRDET 

Dåligt detaljarbete - T-centralen 

På ena plattformen har plattor på pelare bytts ut mot nya. Istället för välja en platta 

med originalets fina detaljarbete, används en betydligt klumpigare platta utan fasade 

hörn. Dessutom är plattsättningen illa utförd. 

T-CENTRALEN ORIGINAL PLATTOR 

T-CENTRALEN NY PLATTSÄTTNING

32 

——— 

33 

DANDERYDS SJUKHUS 

Konsekvens - Danderyd 

På Station Danderyd har man konsekvent använt en vit platta 15x15 Höganäs “Sydney” 

vid renovering. Det fungerar väl eftersom man varit konsekvent och använt samma 

material genomgående. Plattsättningen är dock klumpigt utförd. 

ZINKENSDAMM 

Återanvändande - Zinkensdamm 

För station Zinkensdamm hade CC Höganäs möjlighet att nytillverka den ursprungliga 

klinkern när stationen behövde renoveras. Generellt kan sägas, att om det befintliga 

väggmaterialet fungerar och fortfarande är tillgängligt bör det användas i första hand. 

Här finns det tyvärr problem med den övriga renoveringen, t ex skulle belysningen 

behöva förbättras. 

SUNDBYBERGS PENDELTÅGSSTATION 

Långt gånget förfall - Sundbyberg 

Det är viktigt att inte låta förfallet gå för långt. Som en omsorg om trafikanterna men 

även för att miljön skall hålla längre. Sundbyberg är ett exempel på en plats som faller 

mellan olika entreprenörer. 

Ovarsamma renoveringar - Mariatorget 

Stationen har en väl formgiven miljö i original på perrongen. 

På 90-talet har tilläggsrenoveringar gjorts vid bägge uppgångarna. 

Uppgång Torkel Knutssonsgatan har fått stora vita plattor på en tidigare betongvägg. 

Plattorna upplevs som allt för stora i miljön. Ett bättre val kunde ha varit att använda 

sig av samma rektangulära vita klinker som sitter på pelarna. 

Uppgång Mariatorget har fått samma stora vita plattor. Vid rulltrappans slut sker en 

övergång till en vit 15X15 platta som kombinerats med en liten marmorplatta. Marmor 

är ett extremt poröst och klottersugande material som inte går att sanera vilket gör att 

miljön en kort tid efter renoveringen ser sliten ut.

34 

——— 

35 

ASPUDDEN 

ASPUDDEN 

Okänsligt materialval - Aspudden 

En okänsligt tillägg har gjorts genom att klä in skulpturens sockel och bakomliggande 

triangulära vägg med kakel. Färgsättning, glasyr och storlek konkurrerar ut den nyansrika 

befintliga keramiska väggbeklädnaden. Den påträngande storleken på väggen och 

dess starka gula färg slår även ut utsmyckningen på spårväggen. 

Aspudden är ett typiskt exempel på att renovering utförts utan hänsyn till omkringliggande 

miljö. 

HÖTORGET 

Försök till återskapande – Hötorget 

På Hötorgets station har man varit mån om att bevara den ursprungliga miljön. Det 

ursprungliga Uppsala Ekeby-kaklet i sju olika nyanser av blått har kompletterats med 

nya plattor, men av olika skäl endast tre nyanser. Resultatet känns ändå acceptabelt 

då helhetsintrycket är intakt.

MILJÖN I 

STOCKHOLMS 

TUNNELBANA 

/KLOTTER 

Det klottras på det mesta i det offentliga rummet. Särskilt utsatta är områden runt 

transportleder; tunnelbanan, under broar, gångtunnlar osv, där klottret är synligt för 

ett stort antal människor. Klotter uppstår ofta på platser som har en avsaknad av 

ornament, där det finns ett behov av utsmyckning, men även som ren skadegörelse 

på redan utsmyckade platser. 

Exponeringen är viktig för klottraren, varför tunnelbanan är en populär plats. Ofta 

tas bilder på färdiga graffiti, och ryktet går om någon lyckats klottra på en het plats. 

Videor, som visar själva målningsprocessen, spelas in och sprids på nätet. 

Graffitins platsval 

........................................................................................................................................... 

En typisk traditionell klotterfond är ett stort, gärna ljust avskilt fält. När man inom 

konsten sedan länge valt att glida utanför ramarna, ”måleriet i det utvidgade fältet” så 

väljer klottrarna fortfarande helst att jobba på ”kanvasen”. Där det inte går att finna 

en klottervänlig vägg klottrar man på golvet, tydliga exempel är station Mariatorget, 

Slussen och de vita partierna av nedgångarna till Blå linjen vid T-Centralen. Här använder 

man sig av det ljusa terassogolvet som underlag. Den ljusa terasson erbjuder en

38 

——— 

39 

SKARPNÄCKD 

utmärkt plats att klottra på. Riktar man dessutom 

belysning på dessa ytor blir de än mer attraktiva 

som underlag för klotter. Fortfarande håller man 

sig dock helst till ”bildrutan” även om den är liggande. 

Finns ingen ljus rektangulär yta tillgänglig 

kan man förbereda platsen genom att först måla 

en sådan yta. 

Rent generellt har graffitin stagnerat, med sina 

bestämda normer och hierarkiska struktur. Den är 

likriktad, efterapande och ifrågasätter sällan sin 

MARIATORGET 

egen existens. Möjligtvis har det sin enkla förklaring 

i att klottrarna i huvudsak består av tonåringar? 

När det gäller Östermalmstorg och Siri Derkerts 

verk, som bombats flera gånger, ställer man sig 

något frågande till hur pass insatt man som klottrare 

egentligen är? Vet man ingenting om tillblivelsen 

av ett verk eller är det ett medvetet val 

att förstöra? 

Mindre attraktiva klotterställen är platser där det 

rent praktiskt är svårare att klottra, t ex på grova 

strukturerade ytor där tuschpennor fungerar dåligt, 

tredimensionella ytor, eller ytor där det estetiskt 

inte är tacksamt, t ex på mörka underlag, 

eftersom det där går åt mycket färg till att täcka 

underlaget. Ytor med dålig synlighet eller ytor där 

klottret har begränsad livslängd, t ex på reklamaffisher, 

är inte heller attraktivt. 

NORSBORG 

Klottrarna använder sig av sprayfärger, tusch- 

pennor, rollers, glödlampor fyllda med färg, diamantringar 

för fönster, osv. Det sker hela tiden en 

utveckling av färgerna i takt med att saneringsföretagen 

blir bättre på att ta bort klotter. Sprayfärger 

finns att köpa i speciella butiker för klottrare. 

Sanering och underhåll 

................................................................... 

KARLAPLAN 

Man brukar säga att klotter föder klotter, dvs har 

en plats blivit nerklottrad och inte sanerad är det 

stor risk för att klottret ökar där, eftersom chansen 

till exponering ökar. Detsamma gäller för platser 

som är svårsanerade, ex när material används 

som inte helt går att tvätta rena som t ex ljus 

terasso, marmor, gult tegel, puts, lättbetong. Dessa 

material är alltså direkt olämpliga i tunnelbanemiljön. 

På dessa platser bör man istället använda 

sig av lättsanerade material så som klinker, 

metall, glas och till viss del betong. 

VÄLLINGBY 

Vid användning av klinker är fogen ett problem 

eftersom den är svårsanerad p g a sin höga porositet. 

Den ser efter ett tag smutsig ut och drar ner 

intrycket av miljön. Att foga om utan att ta bort 

den gamla fogen är inte ett alternativ eftersom 

färg blöder igenom, och efter ett tag åter syns på 

fogens yta. En mörkare fog är därför att föredra. 

Ett alternativ är att de omgivande plattorna formges 

på sådant sätt att ögat i viss mån luras genom 

t ex skuggbildning. 

Underhåll i form av städning av väggar, golv 

och tak, samt klottersanering är viktigt för att miljön 

i tunnelbanan skall fungera och inte förfalla. 

Detta bör göras kontinuerligt då slitaget är mycket 

stort. En bra miljö som inte städas är ändå inte 

en trivsam plats. När en station upplevs som att 

den inte underhålls, t ex genom dålig städning, 

eftersatt klottersanering eller dåligt utformad belysning, 

verkar klottret öka i omfattning. 

KARLAPLAN 

I det här projektet har vi inte kunnat kartlägga 

de sociala orsakerna till klottret, utan sett den som 

en företeelse och variabel att förhålla oss till.

FRAMTAGANDE 

AV NYTT KAKEL 

/SKISSPROCESS 

Nedan har vi försökt att redogöra för den process som föregått formgivningen av 

klinkersystemet. Redogörelsen är något fragmentarisk eftersom processen baserats 

på diskussioner som följt flera parallella linjer och spår. 

Inledande diskussion 

........................................................................................................................................... 

.Hur ser miljön ut i tunnelbanan idag och hur handskas man med den? 

.Var i tunnelbanan klottras det? 

.Vilka material är lämpliga i tunnelbanan? 

.Är det möjligt att göra ett kompletterande klinker som används på platser med 

olika karaktärer? 

.Har stationer från olika tidsepoker olika behov av ett kompletteringsklinker? 

.Hur kompletterar och möter man rent praktiskt en existerande, och i vissa fall helt 

unik, klinkersättning? 

.Hur möter man övriga material och färger? 

.Är variationer i miljön bra, eller inte? 

.Bör man sträva efter anpassning till befintlig miljö och / eller nyskapande brott?

42 

——— 

43 

.Går det att ta fram ett klinker som kan användas på flera olika ställen, som håller 

hög kvalitet, men som ändå är ekonomiskt försvarbart? 

.Vilka faktorer bör man ta hänsyn till i valet av lera och glasyr? 

.Går det att kombinera ambitionen att göra ett klinker som fungerar som enkel bakgrundsyta 

med ambitionen om klinker som konstnärligt uttrycksmedel? 

Diskussionerna visade på många olika krav på utformningen av klinkern. Vi inledde 

med att göra inventeringar, analyser, studiebesök. Vi fann områden och delar av miljön 

som vi ville förbättra eller bygga vidare på; detaljer, möten med andra material, 

växelverkan mellan skalor samt anpasslighet till olika tidsepoker. 

Följande element har vi särskilt uppmärksammat i designprocessen; 

Hörn 

........................................................................................................................................... 

Det finns olika varianter på hörnlösningar. På gamla kakelsättningar finns ofta en 

vacker och mycket funktionell kant/hörnplatta, medan man vid nyare kakelsättningar 

oftast har rationaliserat bort den specialplatta som krävs. Det finns ett behov av en 

bra hörnlösning. 

VÄLARBETAT GAMMALT HÖRNKAKEL 

Högt och lågt 

................................................................... 

SKISS PÅ HÖGT OCH LÅGT 

SKISS PÅ KANTER OCH HÖRN 

Genom att sänka plattan i ytterkant, och alltså 

skapa en övergång mellan högt och lågt kunde vi 

skapa vertikala och horisontella avslut, men även 

fånga upp kantigheten som är ett utmärkande formelement 

i de befintliga stationernas olika detaljer. 

Exempel på kantighet i tunnelbanemiljön är 

stålprofiler, socklar i terasso och brädgjutna betongväggar 

som även skapar vertikala ränder. 

Relief 

................................................................... 

Reliefen i plattan hjälper till att ge liv och variation 

i ytan. Man kan lätt skapa upprepning eller 

variation, förtäta eller släta ut. Behovet av relief 

är inte lika stort överallt eller kanske ens lämpligt. 

I vissa utrymmen är taket lågt och avståndet 

nära mellan vägg och trafikant/betraktare. På 

dessa platser kan man tänkas öka detaljrikedomen, 

till skillnad från exempelvis på spårsidan, 

som betraktas på avstånd. 

Ur klotterhänseende är relief bra. Klottraren 

vill oftast ha en slät och enfärgad bakgrund. 

Klinker som hud 

eller bärande element 

................................................................... 

MARIATORGET 

SLUSSEN 

Olika rum och olika typer av väggar kräver olika 

detaljer och avslut. 

Vissa väggar upplevs som fonder, klär man in 

dessa med klinkers kan ett tydligt avslut mot mötande 

yta behövas. Väggar vilka upplevs som bärande 

och tunga, behöver inga avslutande plattor 

mot golv eller tak, utan kan gärna upplevas som 

att de växer ”upp ur golvet”.

44 

——— 

45 

SKISS RULLTRAPPA 

Sneda avslut 

........................................................................................................................................... 

Vid och kring exempelvis rulltrapporna finns flera sneda linjer och avslut. 

Finns det en möjlighet att dela upp väggarna så att man kan skapa separata enheter 

kring de mer svårhanterade sneda partierna? 

Skalor 

........................................................................................................................................... 

Man bör kunna använda samma klinker längs en hel spårsida och på en mindre yta. 

Man kan arbeta med en relief på den enskilda plattan som sedan upprepas i stor 

skala genom fältindelning. Taktiliteten i det som är nära är viktig. Ett bra exempel 

är italienska kulturinstitutet där Gio Ponti har arbetat med liknande mönster i olika 

skalor. Taket i hörsalen har ett storskaligt mönster som känns igen i fasadteglets form 

och husets planform. 

KAKELMÖNSTER I MOSKÉ, ISTANBUL 

Fält 

........................................................................................................................................... 

Genom att ge plattan försänkta avslut skapas möjligheter att bilda fält. Genom fältindelning 

kan man behandla olika typer av väggar på olika sätt. Man kan göra arkitektoniskt 

logiska eller estetiska indelningar. Det skapas outtömliga förutsättningar för variation. 

Under en studieresa till Istanbul fick vi vår idé om fältets kapacitet bekräftat. Så länge 

man uppfattar en avgränsning vertikalt eller horisontalt accepterar man en brokighet. 

Ett fält bestående av stående plattor kan ges ett horisontellt uttryck.

46 

——— 

47 

Format 

................................................................... 

Olika tidsepokers klinkerplattor i Stockholms 

tunnelbana har olika format. De är alltid stående 

eller kvadratiska. Ett vertikalt format svarar mot 

en i tunnelbanemiljön redan existerande vertikalitet. 

Hur löser man möten mot olika klinkerstorlekar 

med ett och samma klinker? Är det önskvärt 

och möjligt att anpassa den nya plattan till alla 

de olika former som redan finns? 

Fogar 

................................................................... 

KLOTTER I FOGEN 

I fogarna fastnar färg från klotter. 

Hur kan problemet med smutsiga fogar lösas? 

Kan fogarna döljas genom designen eller ska man 

använda sig av fogen som en tillgång för att skapa 

intressant rytm? 

Moduler 

................................................................... 

Finns det behov för modulsystem? Skulle det kunna 

underlätta uppsättningar på stora kostnadskrävande 

ytor som exempelvis spårsidor? Här finns 

det fortsatt behov av diskussion. 

Rytm 

................................................................... 

Fog, modul, färg och relief skapar rytm. 

Rörelse 

................................................................... 

I tunnelbanan finns en hel del rörelse i form av tåg 

som kommer in och lämnar plattformarna, människor 

som passerar in och ut. 

Är det önskvärt att ta fram mer rörelse eller 

att tona ned den? 

Kan man behandla och ge olika ställen i 

tunnelbanan olika rörelseintensitet genom val av 

klinker och klinkersättning? 

Lera och glasyr 

................................................................... 

ORIGINALRENOVERING 

TILLÄGGSRENOVERING, ASPUDDEN 

I tunnelbanan finns ett stort antal varianter på 

leror, glasyrer mm. Vi var tvungna att ta hänsyn till 

detta. Går det att skapa en platta med en ytstruktur, 

som samtidigt känns industriellt tillverkad? 

Svårigheterna vid rengöring och sanering av 

klotter kräver ett slitstarkt glaserat klinker. Det 

blev då ganska självklart att använda sig av 

Höganäs olika lerblandningar som är de starkaste 

på marknaden. Glasyr var en självklarhet med tanke 

på de nuvarande klotterproblemen och också 

för att skapa ett industriell uttryck. 

FÄRGUNDERSÖKNING 

Färg 

........................................................................................................................................... 

Eftersom de skilda perioderna i tunnelbanan har sina respektive färgställningar så 

finns det naturligtvis många aspekter att ta hänsyn till när man utformar ett kompletteringsklinker. 

De befintliga färgerna/glasyrerna bygger på olika tillverkningsmetoder 

och kommer från olika producenter. Grovleken och färgen på leran påverkar kulören. 

Färg är också styrt av moden och upplevs väldigt olika beroende på vilken generation 

man tillhör. Det är lätt att tidsbestämma stationerna utifrån färg och formställning. 

De tydligaste exemplen är förmodligen Hötorget och Rådmansgatan med sina ljusa 

pastellnyanser i tydlig 50-talsanda. Förflyttar man sig söderut till Mariatorget som 

tillkom några år senare ser vi en tydlig förändring till det mer rustika med jordfärger. 

90-talet representeras många gånger av det för den tidens nya teknik – fotorealistiskt 

screentryck. 

Att skissa på en produkt som ska kunna placeras på alla olika platser utan undantag 

och att bestämma en fixerad färgskala som ska kunna samspela med alla befintliga 

kulörer är problematiskt. Inledningsvis vill vi fokusera på att undersöka reliefverkan 

i en ljus respektive mörk färg. Hur fungerar en transparent glasyr direkt på leran och 

hur pass intensiv/klar kan en färg bli med eller utan en vit engobe? En fördel med CC 

Höganäs som tillverkare är deras unika bränningsprocess, i vilken man kan få fram 

olika nyanser på samma glasyr beroende på placering i ugnen.

48 

——— 

49 

SL:S KLINKERLAGER 

Ekonomi 

........................................................................................................................................... 

Den ekonomiska aspekten av tillverkningen är viktig. Vi har i formgivningsprocessen 

tagit hänsyn till att klinkern ska vara möjlig att masstillverka och att produktionskostnaderna 

måste vara rimliga. Naturligtvis begränsas antalet möjliga färger och profiler 

i klinkersystemet av ekonomiska skäl men det borde vara möjligt att komplettera en 

basserie med handgjorda och därmed dyrare kantplattor. Rent ekonomisk kan man 

alltså lägga sig på olika nivåer beroende på omständigheterna. 

Variation 

........................................................................................................................................... 

I vår analys av vad ett nytt klinkersystem kan tillföra tunnelbanemiljön, ser vi nödvändigheten 

av ett specialframtaget klinker som kan appliceras i små utrymmen med 

nära kontakt med människor, likväl som i stora rum, väggar, schakt mm där det snarare 

handlar om att greppa helheten. Klinkern kan genom sina möjligheter att bilda fält 

och grupperingar varieras i det oändliga. På så vis kan man skapa förtätningar med 

många detaljer och profiler där man så önskar, för att på andra platser jobba med 

stora ytor och därmed mindre detaljrikedom. Detta möjliggör användandet av samma 

klinker på flera platser i stationen, något som vi i vår analys också anser vara utav 

stor vikt för stationens identitet.

FRAMTAGANDE 

AV NYTT KAKEL 

/KRC-KLINKER 

Krc-klinkret fungerar med olika tidsepoker och ger samtidigt ett tydligt tidsavtryck. 

Det kan varieras för att ge olika stationer en egen karaktär och ändå kännas igen på 

en annan station. Vi vill betona omsorgen i detaljen som ger helheten. Vi har formgett 

ett system av klinker som skall fungera i olika skalor -– på nära och på långt håll. 

Plattans relief, format och glasyr ger ett karaktäristiskt uttryck. Klinkern kan vara både 

utsmyckning och väggbeklädnad. 

Krc-klinker är ett system av keramiska plattor speciellt framtagna för att korrespondera 

med de ursprungliga grundstommarna i tunnelbanan. 

Dess kantiga form refererar till de H-formade stålprofilerna, plankgjuten och stukturgjuten 

betong samt träpaneler och bänkar. Men är också ett försök att återgå till 

tidigare keramiska utsmyckningar, där man utnyttjat det keramiska materialets tredimensionella 

möjligheter och lyckats förena utsmyckning och väggbeklädnad till ett, 

t ex Mariatorget och Aspudden. 

Krc-klinker har en medveten industriell karaktär, där man i plattorna kan känna 

hur de är tillverkade, nämligen genom att pressa lera genom en profil. Detta ger en 

naturlig möjlighet att arbeta med relief, samt ger klinkret en tydlig riktning. Plattan 

skall appliceras stående, detta med tanke på att övrig klinker i tunnelbanan antingen

51 

——— 

52 

är kvadratisk eller stående. 

Med klinkersystemet kan man arbeta med stora ytor, men samtidigt få en nyansrikedom 

vid nära betraktelse. Plattans form kan begränsa yta och underlätta möten 

med andra material. Klinkret är utformat med tanke på att kunna komplettera befintliga 

material i miljön, men också fungera i sig självt för inklädning av tidigare obearbetade 

stationer. Det ger också en möjlighet att knyta ihop övergången mellan tunnelbanan 

och gatumiljön då det kan användas i gångtunnlar och på fasader. 

Hänsyn har också tagits till klotterproblematiken (se klotter). 

Vid renovering av en stationsmiljö med klinker på t ex klotterutsatta ytor är det 

viktigt att det nya materialet är återkommande på flera platser inom stationen. Detta 

är viktigt för igenkännbarhet, kontinuitet och helhetsgrepp. Om det också återkommer 

på flera stationer, eventuellt i en annan kulör, kommer det att stärka miljön istället 

för att splittra den. Ett material som är en integrerad del i stationens arkitektur och 

återkommande fungerar i stationsmiljön. Om ett material används endast på en liten 

yta upplevs det som plottrigt. 

Krc-klinker system 

........................................................................................................................................... 

ALLA ENSTAKA PLATTOR 

Krc-klinker består i sitt basutförande av 5 stycken olika plattor i format 9,5x24 cm; 

En låg, en hög, en övergång låg-hög, en hög relief och en låg relief. Dessa kan kombineras 

för att bilda rytm och koncentration i det vertikala planet. 

I dess hela system ingår ytterligare 7 stycken specialskurna plattor som bygger på 

basplattorna. Dessa ger en möjlighet att skapa horisontella och vertikala linjer och 

fältindelningar. Fälten gör att variationsmöjligheterna blir mycket stora, de kan markera 

rum och avgränsningar, t ex genom att kombinera rena ytor med mer bearbetade 

partier. Det blir också möjligt att arbeta med stora och små skalor samtidigt. 

ELEVATION 1 

Testelevation 1 krc-kakel 031113 

skala 1:20 

ELEVATION 2 

Testelevation 2 krc-kakel 031113 

skala 1:20

54 

——— 

55 

Krc-klinker är tillverkade i sintrat gråvitt stengods med en transparent glasyr. Valet av 

glasyr har styrts av att vi vill att man skall känna materialet (leran) genom glasyren. 

Genom att inte, som brukligt, använda oss av en vit engobe under glasyren låter vi 

leran naturligt tona ner glasyren. 

Färgskalan är indelad i ljus, stark, mörk samt neutral, och inte i olika toner av 

samma kulör. 

15 

9 15 9 

15 

12,5 

9 

18 

15 

11,5 

9 

* ytterradier 0,5 

innerradier 2 

ytterhörn radie 2 

r 0,5* 

r 2* 

95 

alla mått är angivna i mm 

Tillämpning i samband med renovering 

........................................................................................................................................... 

50-tal 

Renovering bör i möjligaste mån ske med befintligt kakel, alternativt nyproducerade 

kopior. 

60-tal 

Vid mindre renoveringar bör befintlig platta användas / nyproduceras. Renovering 

med Krc-klinker bör annars göras i stora sjok, t ex rulltrappa, biljetthall och trappa till 

gatuplan i samma klinker. Detta för att följa upp det arkitektoniska helhetsuttrycket. 

Färgskalan bör anpassas efter stationens färgidentitet. 

70-80 tal 

Renovering skall ske med hjälp av stora grepp. Krc-klinkern kan användas för inklädning 

av klotterutsatta betongytor t ex pelare och trappor. Men det är viktigt att klinkret följs 

upp med inklädning av t ex biljetthall för att följa upp storskaligheten på stationerna. 

r 2* 

profil 1 

profil 2 

profil 3 

profil 4 

profil 5 

031110 KRC´s projektgrupp: Sanna Hederus, Johanna Karlin, Gustaf Nordenskiöld, Anna Westholm 

mail: krc.projekt@konstfack.se, telefon Gustaf: 0704 -150 169 

RITNINGAR PROFILER 

Här finns också en möjlighet att utnyttja Krc-klinkrets förmåga att vara småskaligt i 

det stora. 

90-tal 

Eftersom dessa stationer ofta är relativt små till sin storlek, fungerar det dåligt att 

tilläggsrenovera med Krc-klinker. Här bör man använda sig av befintligt klinker. 

Förslag på stationer lämpliga för renovering med Krc-klinker: 

........................................................................................................................................... 

Norsborg 

Station utan omsorg, endast grundkonceptet är rent och är en bra stomme att arbeta 

med. Det finns många rena betongytor som i kombination med ödslig närmiljö ger ett 

övergivet intryck. Norsborg är en station och stadsdel som behöver förbättras. Det är 

en bra plats för integrering mellan utsmyckning och arkitektur. Skalan är stor men det 

är behovet av den lilla skalan som är störst. Kan bli en enhetlig välomhändertagen 

miljö. 

Karlaplan 

Spårsidorna behöver renoveras. Intressant att arbeta mot utsmyckningen på perrongsidan. 

Ett spännande möte med keramik från 60-tal. Även uppgången Valhallavägen 

är bra val för renovering med Krc-klinker. 

Gärdet 

Spårsidorna behöver renoveras, en spännande utmaning att arbeta mot perrongsidan, 

den konstnärliga utsmyckningen i montrarna kan uppdateras. Hisshuset på Furusundsgatan 

är också en intressant plats som annonserar tunnelbanan i staden. 

Bergshamra 

Station med flera små klotterutsatta betongytor, att klä med klinker exempelvis vid 

rulltrappans avslut på perrong, väggarna i rulltrappan, delar av norra biljetthallen, 

trappor, gången upp mot södra biljetthallen vid hissen, rulltrappan upp mot södra 

hallen. 

Viktigt att det nya materialet upprepas på flera platser för att integreras med det 

starka befintliga konceptet. 

Stadshagen 

Entréerna och ramperna ner från St Göransgatan behöver renoveras. Det är mörkt 

och ogästvänligt, med klotterutsatt betong av typ ”skogsbryn”. Stationen har i övrigt 

intressanta rum som kan bli vackra med ny beklädnad och belysning.

RESEARCH 

MATERIAL 

/STATIONS- 

INVENTERING

58 

——— 

59 

Abrahamsberg 

.................................................................. 

Här har man använt keramikplattor av typen 

Sydney inne i biljetthallen, samt även på vissa 

element utomhus. Stationen har ett konstnärligt 

keramiskt tillägg i form av en fris placerad högt 

upp inne i biljetthallen. Frisen är diskret till färg 

och form och tar upp den kvadratiska formen på 

Sydneyplattan. Den kommer kanske inte helt till 

sin rätt i sin nuvarande placering. Vägen till stationen 

går via en viadukt med obehandlad betong. 

BILETTSHALL 

DETALJ 

STATIONENS MÖTE MED OMGIVNINGEN 

Alvik 

................................................................... 

En nybyggd station med något tråkigt uttryck, 

terassoväggen fungerar dock i sin stora skala. 

Vildvinet på betongvägg på spårsidan är ett fint 

och bra klotterskydd. Intressant att ta in det organiska 

i en teknisk miljö. 

TERASSOUTSMYCKNING 

SYDNEYKLINKER

60 

——— 

61 

Aspudden 

................................................................... 

Väggarna är klädda med stora chamotterade klinkers 

i två olika färgsällningar som är satta i två 

olika förband. Dessa kombineras med mindre 

rektangulära plattor. Ett bra exempel på 60-tals 

keramik. 

En komplettering har gjorts med gult och blått 

15x15 kakel runt pingvinskulptur vid rulltrappornas 

avslut på perrongen. Tanken är troligen att 

den triangulära formen ska hänga samman med 

tavlor på spårsidan. 

Aspudden är ett exempel på en okänslig lösning 

vad gäller komplettering. Plattorna passar 

inte ihop och de nya kaklen förtar intrycket av de 

tidigare klinkerplattorna. 

ASPUDDEN 

ASPUDDEN 

Bergshamra 

................................................................... 

En klotterutsatt station från 70-talet. Har rena betongytor 

som är sanerade många gånger och upplevs 

därmed som slitna, t ex vid rulltrappans avslut 

på perrongen. 

Även trapporna mellan biljetthall och gatuplan 

är slitna. På vissa platser har man löst detta 

genom att måla vitt på betongen. 

Tidsepokens stationskoncept är mycket starkt 

och välfungerande, med undantag för betongens 

klotterutsatthet. Kontrasten är tydlig mellan sprutbetongen, 

det synliga berget och det släta blanka 

golvet och stålprofilerna. Stationen har inga socklar. 

Formspråket i de formgivna elementen är rakt 

och kantigt, hörn ofta fasade, aldrig avrundade. 

HISSTORN 

VITMÅLAD BETONG 

BERGRUM

62 

——— 

63 

Blackeberg 

................................................................... 

En klinkerutsmyckning på perrongen som kan förväxlas 

med klotter. På spårsidan är delar av berget 

klinkerklätt, och klinkern följer bergets form. Ett 

intressant grepp som visar på keramik som skinn 

och som ett tredimensionellt täckande material. 

Biljetthallen är arkitektoniskt intressant med ett 

ljust och högt rum. 

KLINKERUTSMYCKNING 

KLINKERRENOVERING PÅ BERG 

PLATTFORM 

Danderyd 

................................................................... 

Lång delvis utsmyckad ramp längs hela perrongen, 

som är klottrad på. Skiljer sig från de typiska 

”bergstationerna” genom dess brädgjutna spårväggar 

i välgörande diagonala mönster. 

En fristående trappa i betong är klotterutsatt 

(ska renoveras med lila klinker). 

Södra uppgången är renoverad med vitt 

Sydneyklinker. Många materialkrockar, vilka visar 

på behov av tydligare projekteringsmanualer. 

ARMATURER 

STORSKALIG UTSMYCKNING 

TBRÄDGJUTEN BETONG PÅ SPÅRSIDAN

64 

——— 

65 

Gullmarsplan 

................................................................... 

Här möts den nya tvärbanan, tunnelbanan, bussterminalen 

och gångtunneln mot Globen. På tunnelbanans 

plattform har man använt ett rött och svart 

klinker på pelarna. På tvärbanans perrong har man 

använt sig av något liknande, men ändå inte detsamma. 

I rulltrappan kan man också se exempel 

på hur man löser inkaklandet av hörn när man enbart 

har raka delar att utgå ifrån. 

I gångtunneln mot Globen, som är bred som 

en gata, hamnar vi i ett gränsland av förvaltning, 

eftersom den sköts av kommunen. Tunneln, som 

ofta passeras av tiotusentals människor på väg 

till och från konserter och matcher, är utsatt för 

ett enormt slitage. Marken är infärgad i vågliknande 

fält och är helt utsliten. Längs ena sidan löper 

en bemålad ”mur” som vid besöket var extremt 

smutsig och sliten. 

TRAPPA TILL TVÄRBANAN 

GÅNGVÄG TILL GLOBEN 

PLATTFORM 

Gärdet 

................................................................... 

Ett typiskt exempel på en 60-talsstation. Spårsidan 

är inte bearbetad. Perrongsidan har montrar 

med en utsmyckning i form av skalbaggar som är 

i behov av uppdatering. 

På station Gärdet finns en rikedom i material 

och mönster. Det är olika karaktär på perrong 

och biljetthallar, men dessa fungerar tillsammans 

p.g.a. vissa genomgående material: terrakotta och 

olika former av formgjuten betong. 

Norra uppgången: Terrakottaplattor i relief, 

betong gjuten i relief, skiffergolv, träpanel. 

Spårsidan och de klinkerklädda kortsidorna 

av perrongen, saknar referens till övriga material. 

Stationen rymmer redan många material. Problematiken 

med detta blir tydlig i båda biljetthallarna 

där renovering gjorts, genom att tillägga keramiska 

material som liknar det befintliga, men 

som inte korresponderar så väl med det gamla. 

Man kan också undra över valet av ett koppartak 

i denna miljö. 

PLATTFORM 

GÄRDET 

UTGÅNG HISS 

NYGJORD BILJETTKUR

66 

——— 

67 

Hjulsta 

................................................................... 

Mycket enkelt utformad biljetthall, utsmyckning 

upplevs som urblekt, målad direkt på betongen. 

Biljettkur i laminat. 

LAMINATKLÄDD VÄGG 

UTSMYCKNING PÅ BETONG 

Hornstull 

................................................................... 

Glaserat tegel på spårsidan i röda och svarta toner 

står mot vitglaserat tegel på perrongen. Detta är 

en välgenomförd station. Biljetthallen har dock 

genomgått en renovering och modernisering, utan 

korrespondens med miljön på perrongen. 

SPÅRSIDA 

PLATTFORM 

UTSMYCKNING

68 

——— 

69 

Hötorget 

................................................................... 

Helkaklad station med ett kakel på väggar, pelare 

och i rulltrappan. Stationen ger ett lugnt, ljust 

intryck. Ursprungligen Uppsala-Ekeby kakel i ca 7 

nyanser. Renoverat med liknande kakel men i färre 

nyanser vilket ändå fungerar bra. Neonutsmyckning 

i tak som förstärker riktning och stationsrummets 

ljus och rymd och som inte konkurreras 

ut av reklam och skyltar. Det enhetliga kaklet är 

välgörande för miljön. En enkelhet som behövs i 

stadskärnans övrigt brokiga miljö. 

Vid uppgången Olof Palmes gata har två olika 

tilläggsrenoveringar utförts. Bl.a. har en ny klinkerplatta 

placerats på en tidigare klotterutsatt kortvägg. 

Varför har man inte använt sig av samma stående 

plattan som finns vid sidan om denna 

vägg? 

Vid den andra uppgången har man försökt 

skapa en större fältindelning med hjälp av svartfärgad 

fogmassa. Fogen är dock alltför tjock och 

klumpig och väggen känns överdimensionerad för 

det lilla utrymmet. 

PERRONG 

LAPPTÄCKE 

RENOVERING MED NYTILLVERKAD PLATTA 

SVART BRED FOG 

Karlaplan 

................................................................... 

Nyrenoverad biljetthall med två sorters klinker i 

snarlika färger och olika glasyrer. Ett typiskt exempel 

på ett mindre lyckat försök med att hitta 

matchande keramikplattor ur en lägre prisklass. 

Perrongsidan på plattformen har plattsatts konsekvent 

med ett färgstarkt grovt klinker i olika 

kompositioner. Spårsidan har ett bemålat längsgående 

fält som är extremt slitet och smutsigt. En 

passande plats för ett nytt klinker? 

SPÅRSIDA 

PERRONGSIDA 

NYA KLINKER I BILJETTHALLEN 

TUNNEL

70 

——— 

71 

Mariatorget 

................................................................... 

Keramisk utsmyckning av Karin Björquist, i exklusivt 

specialtillverkat klinkers. Väggen är inte 

klottervänlig på grund av reliefmönstret. Det ljusa 

golvet används istället för väggen att klottra 

på. I utformningen har Karin Björquist lekt med 

materialen och applikationen av material, den svarta 

terasson på väggen bakom sittbänkarna glider 

ställvis ner ut på golvet. Ett bra grepp att variera 

användandet av materialet som ger en ”osynlig” 

rikedom och nyanser. 

Renoveringen med stora vita plattor i rulltrappan 

är mindre lyckad. Formatet är för stort. Den 

mindre vita plattan som finns på pelarna kunde 

ha använts istället. 

KLOTTRAT VITT TERASSOGOLV 

MÖTE TERASSO KLINKER 

GJUTEN KLINKER 

PERRONG MED KONST 

Medborgarplatsen 

uppgång Björns trädgård 

................................................................... 

Detta är en förhållandevis liten stationsnedgång 

helt klädd i Sydney-klinkers med inlägg av mer 

tredimensionella längsgående vita plattor. 

MEDBORGARPLATSEN UPPGÅNG BJÖRNS TRÄDGÅRD 

MEDBORGARPLATSEN UPPGÅNG BJÖRNS TRÄDGÅRD

72 

——— 

73 

Mälarhöjden 

................................................................... 

Perrongsidan består av tegel, över hela spårsidan 

löper en utsmyckning av emaljerad plåt. Teglet är 

klotterutsatt och svårt att sanera. Fogarna är djupa 

och upplevs som ”frätta”. 

Emaljutsmyckningen är konsekvent, bra med 

ett så stort helhetsgrepp. Det är intressant med 

den stora skillnaden mellan spår och perrongvägg. 

Detta ger olika intryck när tåget står inne och när 

perrongen är tom. 

SPÅRSIDA KLÄDD I EMALJ 

PERRONGSIDA 

Norsborg 

................................................................... 

Detta är den sista hållplatsen på linjen, vilket märks. 

Stationen upplevs ödslig och stor, närmiljön är inte 

omhändertagen. Stationen har bra grundförutsättningar 

i arkitektur och grundmaterial. 

I gångtunneln och rulltrappan till övre nivån är det 

mer problematiskt. Här borde miljön utanför stationen 

även tas om hand. 

KLOTTERSKYDD 

VÄNTKUR 

BILJETTHALL

74 

——— 

75 

Rinkeby 

................................................................... 

Nytt klinker är uppsatt i biljetthallen samt i gångarna 

ut till torg och vägar. 

Klinkerplattan är satt liggande och är mycket 

långsmal och lyckas inte följa den välvda väggen 

som omger biljettkuren, den snarare hackar sig 

runt. Färgen är stum och fri från nyansvariation. 

Var avsikten att man skulle knyta an till det gamla 

klinker som sitter i torgets ena tunnel? Var färgen 

vald för att knyta an till Rinkebys många hus 

i mexitegel? 

BILJETTKUR 

RINKEBY TORG 

Rissne 

................................................................... 

Den ljusa terasson på ”teknikhuset” på plattformen 

är fruktansvärt klotterutsatt. Ljus terasso fungerar 

inte bra i dessa sammanhang. Det ljusa taket 

ger en omväxling till de andra mörkare stationer- 

na. Noteras kan att belysningens riktningar eventuellt 

hjälper till att belysa klottret samt leder till 

ett naturligt val av plats för klottret. 

PLATTFORM 

RISSNE TEKNIKHUS

76 

——— 

77 

Rådmansgatan 

................................................................... 

Vid uppgången Stadsbiblioteket ser vi exempel 

på en övergång från en kvadratisk keramisk platta 

till en stående. Övergången fungerar väl då 

den känns logisk, man lämnar underjorden och 

går upp, (med den vita stående plattan). Tyvärr 

har man i likhet med station Hötorget placerat en 

ny ”främmande” platta på en kortvägg vid taket. 

Här anser vi att man skulle ha använt sig av den 

redan existerande stående plattan. 

Vid uppgång Rådmansgatan följer först en 

gångtunnel som är klädd med samma gula kakel 

som nere på plattformen. Vilket ger ett gott 

intryck. Då det är en förhållandevis låg takhöjd 

skulle man även kunna tänka sig en fortsättning 

med plattor i taket. 

PERRONG 

GÅNG 

KLINKERMÖTE 

KLOTTERSKYDD 

Skarpnäck 

................................................................... 

I Skarpnäck ser vi tydliga exempel på en genomtänkt 

färgsättning som även inkluderar de tekniska 

elementen i stationen. Stationshuset i tegel, 

integreras helt i området som uteslutande är 

byggt i tegel. 

Konstnären Richard Nonas har arbetat med granitblock 

både på plattformen och uppe på gång- 

bryggan. På gångbryggan ser vi tydliga spår av 

klotter. I nuläget målas väggen ”bakom” Nonas 

skulpturer om med jämna mellanrum. Här måste 

man dock lösa klotterproblemen och detta förmodligen 

genom att tillägga klinkers. Frågan är 

dock hur det påverkar konstverket i så fall? 

ENTRÉ 

KANVAS 

STENSKULPTUR

78 

——— 

79 

Slussen 

................................................................... 

Slussen är tydligt definierad i sin färgsättning. 

Väggpelarna i svart och blått som skiljer och ”bär” 

upp stationen är inklädda från golv till tak. Vid 

uppgången Hökens gata ser man en välutförd 

renovering i form av ett helkaklat rulltrappsschakt, 

utförd i original färgställning. Gången ovanför rulltrappan 

är ett lyckat konstnärligt grepp, med den 

ena väggen konstnärligt utformad medan den motsatta 

väggen lämnats obehandlad, bortsett från 

att den färgsatts i en av konstverkets många ny- 

anser (dock är väggen mycket klotterutsatt och 

svårsanerad), (Se även kapitlet: Konstnärliga tilllägg 

och renoveringar). 

På gatuplanet samsas en dagligvarubutik med 

nedgången till T-banan. När man betraktar den annonsbeklädda 

marmorväggen ställer man sig en 

aning frågande till var gränserna går för de olika 

verksamhetsfälten. Man undrar även vilka signaler 

den typen av ”nedsmutsning” sänder ut till 

potentiella klottrare? 

PLATTFORM 

RULLTRAPPA 

UPPGÅNG HÖKENS GATA 

Stadshagen 

................................................................... 

Detta är en intressant station med tydlig identitet. 

Ingångarna skiljer sig arkitektoniskt från varandra. 

Stationen har en konsekvent färgsättning 

som går igen på olika element i och utanför 

tunnelbanan. Delar av ventilationsanläggningen 

skjuter upp som skulpturala inslag mitt bland parkbänkar 

och träd. Stationen består i övrigt mest av 

”skogsbrynsbetong” som sitter som relieffält på 

väggarna. Vissa klotterutsatta delar runt(!) betongen 

har kaklats in i vit klinker. Den här stationen 

upplevde vi som väldigt speciell genom sitt 

genomtänkta program med unika delar. Dock ges 

ett mörkt och dystert intryck på perrongen. 

GÅNG 

TILLÄGGSRENOVERING 

SKOGBRYN 

FÄRGAD DETALJ

80 

——— 

81 

Stora mossen 

................................................................... 

En utomhusstation. Gångtunnlarna är klädda med 

klinker även i taket, något som normalt är ganska 

ovanligt i den svenska tunnelbanan. Möten vid 

hörn är omsorgsfullt gjorda. Detta är ett exempel 

på en enkel men välgjord tilläggsrenovering. 

FÄLT 

HÖRN 

TUNNEL 

ÖPPNING 

Sätra 

................................................................... 

En kvadratisk Sidneyplatta 15x15 cm samt mosaik 

har använts i en utsmyckning av Päivi Ernkvist. 

Samma färgställningar men i olika skalor. Mosaik 

är lagd på stor betongyta på spårsidan. Intressant 

sätt att aktivera en stor yta med litet grepp. Blandningen 

av matt och blank keramik är intressant. 

UTANFÖR STATIONEN 

GÅNG FRÅN BILJETTHALL TILL PERRONG 

BILJETTHALL 

PERRONG

82 

——— 

83 

T-Centralen 

................................................................... 

Den största stationen. Upplevs som en splittrad 

miljö och är i behov av mer sammanhållande 

material. En möjlig väg vore att använda material 

som länkar samman de olika perrongerna från 

olika tidsepoker och tunnelbanelinjerna med varandra. 

Gångarna och trapporna mellan de olika 

nivåerna är idag utförda i svart terasso. Inga övriga 

utsmyckningar finns i dessa områden. Detta är ett 

dock ett bra exempel på hur övergången mellan 

perrongerna har lösts. 

I övre hallen mot Vasagatan / Centralstationen finns 

olika keramiska utsmyckningar av en och samma 

konstnär fast från olika tidsperioder. Utsmyckningarna 

ger en svag helhetskänsla och har inget samband 

med perrongen nedanför. 

Övre perrongen med keramiska utsmyckningar 

av Signe Persson-Melin är ett mycket bra exempel 

på sammanhållen miljö med egen karaktär. Behöver 

dock renoveras och få bättre belysning. 

VÄGG LÄNGS PLATTFORMEN 



Vreten 

................................................................... 

Detta är en station med en förbindelse mellan 

inne och ute. Den skulpturala formen i stationsrummet 

får sin förlängning i en skulptur som placerats 

utomhus. 

KONST PÅ PLATTFORMEN 

KONST UTANFÖR ENTRÉN

84 

——— 

85 

Vårberg 

................................................................... 

Väggarna består i huvudsak av betong och kakelutsmyckningen 

används som bild. Detta är ett bra 

materialmöte; med betong, gult kakel och svartvit/grå 

bild. Skalan på bilden gör det dock svårt 

att uppfatta motivet på nära håll. 

NÄRBILD 

PIXLADE BILDER I KAKEL 

PLATTFORM 

Vårbygård 

................................................................... 

En station från 70-talet. Fin betongarkitektur, ramper 

och trappor leder till olika nivåer, tunnelbanan 

försvinner in i berget. 

Det är en konsekvent utformad station med 

grundelement som svart terassogolv, svarta stålprofiler, 

rostfritt och betong. Gångtunnlar är kak- 

lade på 90-talet i ett tidstypiskt dekorativt tilllägg. 

Screentryckta keramikplattor. En ren form 

som fungerar tillsammans med arkitekturen. 

Utsidan av stationen är utsmyckad med tavlor 

gjorda efter förlagor utförda av barn, vilka inte 

tillför platsen något. 

GÅNG FRÅN STATIONEN 

GÅNG FRÅN STATIONEN 

UTANFÖR STATIONEN 

PERRONG

86 

——— 

87 

Vällingby 

................................................................... 

Ingången till Vällingbystation känns övergiven. 

Platsen upplevs som ostädad. Det är förvånande 

att den inte är totalt klotterbombad. Miljön är ursprungligen 

fin med svart klinker. 

NÄRBILD 

OBEMANNAD BILJETTKUR 

OVANPÅ BILJETTAUTOMAT 

Västra skogen 

................................................................... 

Ett lyckat exempel på hur man kan använda sig av 

tunnelbanans material i det konstnärliga uttrycket. 

Sivert Lindblom har tagit fasta på den svarta 

terasso och stationernas olika profiler i övergången 

mellan golv och tak. Han har också inkluderat 

sin pågående undersökning av svarvade profiler. 

Mindre väggpartier är bearbetade med olika färgade 

klinker som bildar mattliknande mönster. 

Stationen håller en hög konstnärlig nivå som 

fungerar på flera plan. 

HISS 

TERASSOSOCKEL 

TERASSOPROFIL

88 

——— 

89 

Zinkensdamm 

................................................................... 

Stationen upplevs som murrig och ödslig. Endast 

en uppgång finns på perrongen vilket leder till att 

delar av perrongen blir obefolkade återvändsgränder. 

Fint glaserad chamotterad keramikplatta, satt 

med breda fogar, i flera kulörer på perrongsidan. 

De olika kulörerna ger liv åt en lång vägg. Mönstersättning 

med förskjutning av kulörer är bra, ett 

enkelt sätt at aktivera en hel vägg utan att ge ett 

påträngande intryck. 

Spårsidan skiljer sig helt från perrongsidans 

vägg och består av ett enkelt grått/vitt klinker på 

vilken konstverk (målningar) satts upp. Tveksamt 

är om konsten tillför något till miljön. Golvet i 

terrakottafärgat klinker ger stationen ett murrigt 

intryck. Montrar med dammiga utställningar förstärker 

intrycket. 

SPÅRSIDA 

PERRONGSIDA 

Ängbyplan 

................................................................... 

En station med mönstrat kakel i starka färger. Fina 

detaljer som t ex kantkaklet. Stationen är så liten 

att man kan undra var i storleksskalan gränsen 

mellan objekt och byggnad går? Stationen är klotterutsatt, 

och visar att ett rikt mönstrat kakel inte 

hindrar klottret. 

ENTRÉ 

OMSORGSFULL PLATTSÄTTNING 

HISSENTRÉ

RESEARCH 

MATERIAL 

/TILLVERKNING 

AV KLINKER 

Lermassor 

............................................................................................................................................ 

Leran bryts som hård massa (skiffer) och läggs upp utomhus under 3 år för att vittra 

(frysa sönder och utsättas för diverse miljöpåverkan. 

Leran blandas sedan upp så att ca 20 – 32 % består av s.k. chamotte. Chamotte är 

bränd och mald lera. Den kan vara mer eller mindre finmald vilket ger olika tekniska 

egenskaper och estetiska effekter. 

Klinkerplattor tillverkas av stengods, kakelplattor av lergods. Klinkerplattor bränns 

vid en högre temperatur än lergods vilket medför att leran sintrar (smälter samman) 

och blir tätare. Den absorberar därmed mindre väta vilket i sin tur gör att den tål 

frystemperaturer. 

Porslin bränns vid ytterligare högre temperaturer vilket innebär att det blir ännu 

tätare. 

Tillverkning 

............................................................................................................................................ 

Klinkerplattor kan torrpressas eller våtpressas. Våtpressning går till så att man tillverkar 

ett munstycke ur vilket leran pressas under högt tryck. Massans fuktighet vid 

våtpressning är ca 15 % och presstrycket i munstycket är ca 20 – 25 bar. Munstycket 

är tillverkat av härdat stål och håller för ca en miljon plattor.

92 

——— 

93 

MUNSTYCKE FÖR EXTRUDERING 

Vid tillverkning av så kallat klyvklinker pressas 

(extruderas) två och två plattor med baksidan mot 

varandra. Plattorna kapas med en pianotråd som 

följer med i lersträngens hastighet. 

EXTRUDERING AV EN STRÄNG MED TVÅ PLATTOR SAMTIDIGT 

Plattans kant som uppstår igenom munstyckets 

form kallas för flytkant. Den skurna kanten kallas 

TVÅ NYEXTRUDERADE PLATTOR MED BOMMAR EMELLAN 

avskärningskant. Att pressa två plattor i samma 

sträng har flera skäl. Dels för att de skall förbli 

plana, dels för att de skall kunna staplas stående 

på ungsvagnarna. De klyvs först efter bränningen. 

Bommarna som håller ihop plattorna under tillverkning 

återanvänds som chamotteskrot. 

Vid torrpressning använder man sig av ett lergranulat 

som har 5 – 6 % fuktighet. Granulatet pressas 

i en så kallad matris med ett tryck på ca 250 bar. 

Granulatet framställs ur extruderade och torkade 

massabitar som krossas i en kvarn. Toleransen för 

torrpressade plattor är lättare att begränsa eftersom 

plattorna krymper mindre än våtpressade. 

TORRPRESSNINGSMATRIS 

Våtpressade, stora plattor kan även profileras eller 

stansas. Man tar en platta som är något större än 

vad man behöver och stansar med en ”pepparkaksform” 

en önskad form. Dessutom kan ytan 

profileras med valsar i anslutning till extruderingsmunstycket 

eller tryck av något slag. 

Glasering 

................................................................... 

De plattor som skall ha glasyr glaseras efter det 

att de har torkat, men innan de bränns. 

Glasyrmaterialet mals tillsammans med vatten i 

speciella gummifodrade kvarnar som innehåller 

aluminatporslin. Den färdiga glasyren har en fukthalt 

på ca 35 %. Glasyren läggs på den torkade 

plattan i form av en dimma i glaseringskåpen. 

Plattan står på ett löpande band som passerar 

ett flertal glasyrskåp efter varandra. 

Glasyren läggs på i 3 eller 4 skikt. I bränt skick är 

glasyren ca en halv mm tjock. 

GLASYRBANDETS OM TRANSPORTERAR FRAM PLATTORNA 

Under glasyren kan man lägga ett skikt engob. 

Detta är ett tunt skikt med lera som läggs på plattan. 

Då plattans lera sällan är helt vit, kan man 

exempelvis lägga ett skikt vit engob på plattan 

innan man glaserar den. På så sätt kan man uppnå 

en klarare färgnyans, om så önskas. 

Man kan även screentrycka färg eller mönster på 

plattorna. Detta kräver dock en liggande bränning, 

d.v.s. att varje enskild platta ligger plant. Dessutom 

måste plattan hålla ca 80 – 90 C vid trycktillfället. 

Bränning 

................................................................... 

Ugnarna på CC Höganäs är så kallade tunnelugnar. 

De är 127 meter långa och rymmer ca 84 vagnar, 

vilka sakta skjuts genom ugnen. 

BRÄNNVAGNAR PÅ CC HÖGANÄS 

Den varmaste delen av ugnen är belägen ca 50 

vagnslängder från inloppsänden. Här är tempera- 

turen ca 1200 C. Ju högre på vagnen desto varmare. 

Detta ger CC Höganäs en unik möjlighet att få en 

naturlig färgskiftning i plattorna, då de flesta andra 

tillverkare bränner sina plattor på en och samma 

höjd, vilket inte ger dessa unika färgskiftningar. 

Det tar ca 3-4 dygn för en vagn att passera 

ugnen. 

Fogar 

................................................................... 

Det finns tre olika typer av fogmassa: 1) cementbunden 

(sand, cement, mm) 2) härdplast (epoxy, 

polyester, furam) och 3) silikon. Man kan ha olika 

färg på fogar genom att lägga till pigment. Den 

cementbundna fogmassan är den vanligast förekommande. 

Epoxifogar används exempelvis i simbassänger 

där hög vattentålighet är nödvändig. 

Tyvärr är epoxi hälsovådligt att arbeta med då det 

kan utlösa allergier.

94 

——— 

95 

RESEARCH 

MATERIAL 

/PROJEKTFAKTA 

Öppna föreläsningar inom ramen för projektet: 

Bo Grönlund, arkitekt och lektor vid Arkitekthögskolan 

i Köpenhamn: ”Om rädsla, stadsbyggande 

och urbanitet”. 

Päivi Ernkvist, keramiker och projektledare IASPIS: 

”Keramiska byggmoduler – några inhemska och 

internationella exempel i arkitekturen”. 

Pelle Snickars, film- och mediehistoriker: ”Modern 

eyes move - om film & arkitektur”. 

Elizabeth Hatz, arkitekt och professor i arkitektur 

vid KTH.: ”Kroppen och ytan. Reflektioner kring 

arkitektoniska aspekter på de keramiska materialen.” 

Konsulter, deltagande företag: 

SL; Lasse Averyd, Stefan Hagdahl, Kjell Werner, 

Thomas Nordström. 

CC Höganäs AB; Stina Persson, Clas- Håkan Odelhög, 

Gerold Hahne, Mats Simonsson 

Gatu och fastighetskontoret, Stockholms kommun; 

Gunilla Arvor. 

Konsulter, övriga: 

Byggkeramikrådet; Hans Alstermo, Stig Lodén, 

Jochum Eliasson. 

Svenska Institutet Istanbul; Karin Ådahl 

FIR Fasad & Industrirengöring AB; Robert Haijlen 

Projektgrupp: 

Sanna Hederus, Johanna Karlin, Gustaf Nordenskiöld, 

Anna Westholm. 

Projektledare: 

Katarina Andersson, Helena Holmberg. 

Projektet genomförs med stöd av: 

SL, CC Höganäs AB, Gatu och fastighetskontoret, 

Stockholms kommun, KK-stiftelsen.

96 

——— 

97 

RESEARCH 

MATERIAL 

/KRC 

KRC ( Keramiskt Resurscentrum) är en organisation 

inom Konstfack som verkar för forskning och konstnärligt 

utvecklingsarbete inom det keramiska fältet. 

KRC vill lyfta fram keramiska idéer och projekt 

som förenar konstnärliga kvalitéer, teknisk utveckling, 

funktionella krav och behov. 

KRC´s syfte är att tillgodose ett inom det keramiska 

fältet uppdämt behov av forskning och utveckling 

samt fördjupning efter grundutbildningen vid högskolorna. 

Sverige har en lång och betydande keramisk 

tradition som utvecklats i nära kontakt med 

den keramiska tillverkningsindustri som idag är 

jämförelsevis mindre. Det finns ett stort behov av 

att finna alternativa vägar och att stödja och utveckla 

samarbeten mellan konstnärer och den kvarvarande 

industrin. Analys och teoretisering inom 

fältet är eftersatt och också en viktig del av KRC´s 

arbete. 

KRC har verkat sedan december 2001. I maj 2002 

visade KRC utställningen start hos Porslinsmuseet 

i Gustavsberg med svenska och internationella 

exempel på nyskapande projekt inom det keramiska 

fältet. Utställningen fokuserade på nya använd- 

ningsområden och produktionsmetoder inom det 

keramiska fältet och innehöll sammanlagt 27 olika 

verk, hantverk, design, arkitektur, konst och industriella 

produkter. 

I samband med utställningen start ordnade KRC 

ett seminarium i samarbete med KTH/Arkitektur 

och IASPIS. 

Hella Jongerius (internationellt uppmärksammad 

formgivare från Holland), presenterade konceptuella 

idéer kring design och sitt eget arbete 

och Felipe Pich-Aguilera (spansk arkitekt) presenterade 

det prisbelönta projektet ”Casa Teresa”, där 

keramiska byggelement använts i konstruktionen. 

Projektet ”Keramiska väggmaterial i offentlig miljö” 

är ett pilotprojekt för forskning inom KRC. 

Projektledare för KRC är formgivare Katarina 

Andersson och intendent Helena Holmberg.

98 

——— 

Förord av Katarina Andersson och Helena Holmberg 

Övrig text av Krc projektgrupp; 

Sanna Hederus, Johanna Karlin, Gustaf Nordenskiöld och Anna Westholm 

Redaktörer; Katarina Andersson och Helena Holmberg 

Grafisk form; www.RESELE.com

Keramiska väggmaterial i offentlig miljö ... - Johanna Karlin

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?