Novemberkåsan 2008 - Vimmerby Tidning

22
Torbjörn Allvin
0492-161 41
Magnus Strömsten
0492-161 10
Thomas Karlsson
0492-161 40
Onsdagen den 12 November 2008
Kvällsred: 0492-16 17 0 g Fax: 0492-141 02
Mobil: 070-212 45 03 g E-post: sporten@vimmerbytidning.se
”Jag kör inte för att komma tvåa”
Hemmahoppet Carl-Johan Bjerkert är redo för det stora kraftprovet
ENDURO
1993 körde Carl-Johan Bjerkert sin första Novemberkåsa. Nu
- 15 år senare gör han sin tolfte start i tävlingen som anses som
motorcykelsportens kraftprov nummer ett.
Dessutom på hemmaplan.
– Det blir en ”once in a lifetime-upplevelse”, en riktig jackpott,
säger Carl-Johan Bjerkert inför helgens tävling.
Carl-Johan Bjerkert var 15
år när Novemberkåsan senast
kördes i Vimmerby. Han minns
tävlingen väl - trots att han inte
körde själv.
– Jag var åskådare på den tiden,
och sprang runt i skogen.
Jag minns att Håkan Lundberg
vann, en urstark militär. Sven-
Erik ”Jösse” Jönsson var dominant
på den tiden och hade
tänkt att krossa motståndarna
på dagsträckan. Men fick stryk
av Lundberg med flera minuter.
Han slog alla med häpnad,
säger Carl-Johan Bjerkert, tre
dagar före årets ”Kåsa”.
Vi befinner oss i Carl-Johan
Bjerkerts garage i Vimmerby.
Miljöbeskrivningen går i motorcykelsportens
inredning.
Två cyklar står på golvet.
Den ene utprovad och förberedd
för ”Kåsan”. Den andre
nedplockad efter förra helgens
tävlingar på Gotland. På verkstadsytan
finns verktyg, däck,
omklädningsskåp, hjälmar och
mycket annat. Här finns allt
som krävs för att förbereda sig
för en Novemberkåsa.
Pojkdrömmen
Hyllorna är fullproppade av
minnen. Det vill säga pokaler
från segrar, pallplatser och utmärkelser
från olika tävlingar
som präglat Carl-Johan Bjer-
kerts karriär.
– Den börjar bli dammig nu,
säger Calle när han visar silvermedaljen
från EM i Polen
1998, som han rankar som sin
största framgång hittills i karriären.
I helgen körs tävlingen som
alla enduroförare på elitnivå,
drömmer om att vinna. För
Carl-Johan Bjerkert blir helgen
ännu mer speciell. Det stora
mandomsprovet genomförs
på hans hemmaplan i och omkring
Vimmerby.
På spår och i terräng han
tränat och kört i sedan han var
knatteförare i Vimmerby MS.
– Det är en pojkdröm att vinna
”Kåsan”. Jag vet att en förare
som Anders Eriksson, som
vunnit sju individuella VM,
nästan rankar sina segrar i
Novemberkåsan som större.
Adrenalinet pumpar redan
inför helgen, i ivern att sätta
pricken över i.
Att vinna.
– Jag kör inte för att komma
tvåa. Det är många riktigt bra
förare på startlinjen, men dom
vet vad jag kan och jag underskattar
inte mig själv. Alla har
samma förutsättningar när vi
startar, säger Calle Bjerkert.
I startfältet går Bjerkert ut
minuten före Joakim Ljunggren
(fjolårets Kåsa-vinnare)
En motorinspirerad arbetsmiljö. Vimmerby MS Carl-Johan Bjerkert
vid sin bas i garaget i Vimmerby.
Redo för race. Carl-Johan Bjerkert är inne på de sista finjusteringarna inför helgens Novemberkåsa i Vimmerby. Foto: Thomas Karlsson
och rutinerade Björne Karlsson.
Kort senare startar även
ex-världsmästaren Anders Eriksson.
– Hade väl inte haft något
emot om det varit tvärtom, att
det varit jag som startat efter
dom. Men nu är det bara att
göra som de sa på Nile City, gå
ut hundra procent och öka. Det
gäller att ha alla bitarna med
sig i mål.
Carl-Johan Bjerkert har
startat i elva ”Kåsor” sedan debutåret
i Linköping 1993. Han
har gått i mål i åtta av dessa.
Hans bästa placering i ”Kåsan”
hittills, är en andraplats
från 2005 i Skillingaryd. Då
var endast Mats ”Lappen”
Nilsson före honom i spåret.
Har du en fördel av att
tävlingarna körs på hemmaplan?
– Jag vet ju var väderstrecken
går, och har tränat mycket
i terrängen. Sedan blir banan
helt annorlunda på natten, då
allt avgörs. Sedan blir det sä-
kert mycket tjo och tjim bland
publiken i skogen, vilket också
kan sätta lite press på en
själv.
Snacka om nedkyld...
Novemberkåsan är en mycket
utslagsgivande tävling. Det
är kraftprovet nummer ett
för en enduroförare. Klyschan
”det kräver sin man” är mycket
passande i sammanhanget.
Vädret och terrängen avgör
många placeringar
– Det sista nattvarvet avgör
allt. Natten är sjukligt
lång. Man är trött, det värker
i hela kroppen och man är ofta
riktigt nedkyld. Är det riktigt
blött så blir man ofta översköljd
av kallt vatten, och det
finns inget material i världen
som kan stoppa den vätan, säger
Calle.
Han berättar om sin värsta
”Kåsa” i början av 2000-talet i
Göteborg.
– Det regnade hela dagen
och servicesträckan tog en
timme att köra på landsväg.
Jag var så nedkyld att jag bara
studsade. När jag skulle
försöka sova så var jag inbäddad
i underställ, träningsoverall,
skoteroverall och sovsäck.
Även att det var 25-30 plusgrader
i husvagnen så låg jag
och huttrade.
Vädret är en betydande ingrediens
i Novemberkåsan.
Vad är det perfekta vädret
för en ”Kåsa”, tycker
du?
– Tjäle, stjärnklart och fem
centimeter nysnö. Då är det
optimalt.
Calle Bjerkert har besvärats
av en muskelbristning i nacken
inför helgens tävlingar.
Men några frågetecken inför
helgens tävlingar finns inte.
– Jag har behandlats tolv
gånger sedan vurpan på Ränneslätt,
och det känns mycket
bättre. Jag får även ytterligare
några dagar att läka. Men
jag kommer säkert att känna
av det fram på natten, men säg
Hockeyspelaren som blev enduroförare
Robert Alm ser fram emot sin första ”Kåsa”
ENDURO
30-årige Robert Alm är hockeyspelaren
som tvingades ge
upp karriären på grund av en
inflammation i hjärtsäcken.
Istället köpte han en motorcykel.
På lördag startar han i sin
första Novemberkåsa.
– Det ska bli väldigt intressant,
jag har tänkt att åka förr.
Men har fått förhinder. 2006
åkte jag på halsfluss veckan
innan, och tvingades lämna
återbud. Men nu ska det gå vägen,
säger Robert Alm, boendes
i Vena, men ursprungligen
från Virserum.
Robert Alm tvingades sluta
spela ishockey i Virserums Alag
2000.
– Jag fick en inflammation
i hjärtsäcken, och kunde inte
fortsätta. Som tur är har det
gått över, och idag har jag inga
känningar av det, säger Robert
Alm, som är storebror till Håkan
Alm, som spelar ishockey
i Karlskrona, och som tidigare
representerat både Vimmerby
Hockey och IK Oskarshamn.
2001 var Robert och kompisen
Viktor Hillén i Eksjö och
tittade på Ränneslättsloppet.
Där föddes ett nytt intresse.
– Vi sa, att det här ska vi åka
Robert Alm tvingades ge upp hockeykarriären på grund av en inflammation i hjärtsäcken. Istället
valde han att satsa på enduro, och på lördag startar han i sin första ”kåsa”. Foto: Magnus Strömsten
nästa år. Vi köpte varsin gammal
cykel och började åka, och
sedan dess har det blivit mer
och mer, säger Robert Alm,
som tävlar för Vimmerby MS.
Intresset blev ett gift. Sedan
2001 har Robert Alm bland annat
kört kända varvlopp som
Ränneslättsloppet, Stångebro-
loppet och Oxjakten i Mariestad.
Målet är målet
På lördag kommer Robert
till start på en KTM 450, som
inhandlades förra året. Han
går ut som förare nummer 13
i tävlingen.
Om det för otur med sig
återstår att se?
– Det var ju typiskt att man
skulle få nummer 13 första
gången man kör ”Kåsan”, säger
Robert och skrattar.
Vad är din målsättning i
helgen?
– Målet är att ta sig i mål.
Kör jag inte fast för mycket, så
tror jag det ska gå vägen. Det
beror på hur många gånger jag
får lyfta cykeln under tävlingen.
Regnet som kommit har ju
inte gjort förutsättningarna
bättre, men det gäller att vara
tjurskallig.
Hur förbereder du dig inför
helgen?
– Jag kommer att äta mycket,
dubbelt mot vad jag äter i
vanliga fall varje dag. Sedan
gäller det att få cykeln i bra
ordning. Det är bara att hoppas
att den håller, säger Robert
Alm.
Thomas Karlsson
vem som inte har ont då?
Hur håller man ångan uppe
under ”Kåsan”?
– Framförallt gäller det att
man äter och dricker ordentligt
mellan sträckorna. Kroppen
är som ett batteri, när det
går ned på rött så är det kört.
Sedan gäller det att ösa fram
allt du har i klädväg, så att du
kan byta till torra kläder för
att hålla undan vätan, säger
Carl-Johan Bjerkert.
Hur ont gör det att genomföra
en ”Kåsa”?
– Om man säger så här. Man
är inte speciellt sugen att köra
igen på måndagen efter.
Det värker och krampar överallt.
Dom som någon gång genomfört
en ”Kåsa” vet vad det
handlar om. Det är en jävligt
manlig grej, säger Carl-Johan
Bjerkert.
Om han står som segrare tidigt
på söndag morgon lär nog
värken vara ett mindre bekymmer.
Thomas Karlsson

22
Torbjörn Allvin
0492-161 41
Magnus Strömsten
0492-161 10
Thomas Karlsson
0492-161 40
Fredagen den 14 November 2008
Kvällsred: 0492-16 17 0 g Fax: 0492-141 02
Mobil: 070-212 45 03 g E-post: sporten@vimmerbytidning.se
Kåsakungen vet vad som väntar...
”Jag lägger alltid upp loppet så att jag precis orkar ta mig i mål”
ENDURO
Det står kåsakungen på hans röda jacka.
Kåsakung är precis vad Niclas Blom är.
– Jag kallas väl så nu när jag tog rekordet från Ingemar Östenberg
2005.
På lördag står Vimmerbys rekordman åter på startlinjen för en ny
kåsa. Med startnummer 1 förstås.
I mekartagen. Niclas Blom gör de sista förberedelserna inför morgondagens
kåsa.
När jag kommer fram till huset på
Röda Rosens Gata ligger Niclas Blom
utanför på huk och donar och mekar
med framhjulet.
Han vet vad han gör.
Han vet också hur man lägger upp
strategin och planerar inför en kåsa.
Det blir så när man som denne 44åring
genomfört den klassiska tävlingen
vid inte mindre än 21 gånger.
Det är rekord.
Bäst i Sverige.
Jäkligt stolt
Allt började 1981, eller förresten...
redan 1969, då han som femåring fick
sin första motorcykel. Är man i Blomsläktet,
så är man. Det är liksom naturligt.
Men 1981 var första starten i
novemberkåsan för Niclas.
Det gick inget vidare.
– Nä, jag bröt både 1981 och 1982.
Sedan började det hända saker.
Blom kom i mål i kåsa efter kåsa. År
efter år.
Mellan åren 1983 och 2002 fixade
han mandomsprovet varje gång - en
fantastisk och oslagbar (?) prestation.
– Det är jag faktiskt jäkligt stolt
över, säger han och promenerar lugnt
runt den uppställda KTM-cykeln vid
garageinfarten.
– Vanligtvis är det 150 förare som
anmäler sig till varje kåsa och runt 20
åkare kanske tar sig i mål. Ja..., det
har gått ganska bra för mig.
Efter en stund kommer grabben
Axel, 5 år, och hustrun Anna Saxholm
Blom ut till oss. Och visst har Axel redan
en motorcykel, en orange KTM
förstås. Som farsan. Oddsen är låga
på att även han kommer bli en ”hyfsad”
förare.
– Det är märkligt. Både han och kusinen
Robert, 7, verkar ha en fallenhet
för det här. Om det är generna eller
bara en naturlig känsla. Jag vet
inte, säger Anna.
Rekordet slogs 2005
För tre år sedan, i Värnamo 2005,
slog Niclas Blom den gamle militären
Östenbergs rekord på 20 genomförda
kåsor. Tanken var att det skulle bli
hans sista novemberkåsa.
– Så var det tänkt ja..., men när
VMS (Vimmerby MS) fick arrangemanget
igen, då var det bara att börja
träna.
Och det är en vältränad Niclas
Blom som kommer till start vid 9-tiden
lördag morgon:
– Jag har gått ner tio kilo sedan i
maj. Ölmagen är borta. Det känns
bra, säger han och tittar bort mot frugan.
Några resultatmål har han dock inte.
Sådan far, sådan son. Femårige Axel går i sin pappa Niclas fotspår.
Han har redan kört i två år...
Lugn och bestämd. Niclas Blom har siktet inställt på att klara ännu en novemberkåsa. Foto: Torbjörn Allvin
– Nä, jag slutade tävla aktivt 1992.
Nu kör jag för motionens skull och för
att det är roligt. Men visst, tävlingsinstinkten
finns självklart kvar och
egentligen vill jag slå allihopa.
En njutning
En viss prestigekamp kommer det
säkerligen att bli, då lillebrorsan
Herman och kusinen
Jonas också
kör.
Niclas har tak-
”
Hjärnans seger
över kroppen.
tiken helt klar
för sig gentemot
dem...
– Jag tänker
inte låta mig luras
med i deras
tempo på dagen.
Jag plockar dem på natten istället,
säger han och garvar.
Hur är formen?
– Bra. Jag körde fem mil i lördags
och det var inga problem. Det är en
njutning att sätta sig på cykeln och
köra iväg. Jag kan inte tänka mig en
bättre motionsform.
Motionär i all ära...
Novemberkåsan beskrivs av vissa
som ett helvete. Ett kraftprov som bara
den starkaste klarar av. Ett kraft-
Självklart har Niclas Blom en jacka med texten kåsakungen. En
titel han sannerligen gjort sig förtjänt utav.
prov där kroppen utsätts för maximal
påfrestning.
Niclas Blom vet.
Hustrun Anna har också ett hum
om hur kroppen reagerar efter 30
mils tuff körning.
– Det var nästan obehagligt när jag
såg hur utpumpad han var efter en
kåsa när vi precis hade träffats. Han
darrade i hela
kroppen, hade
kramper och var
iskall. Han var
riktigt tagen.
Så här brukar
det vara.
– Jag lägger
alltid upp loppet
så att jag precis
orkar ta mig i
mål. Det gäller att gå ut lugnt och sedan
öka på natten om det går.
”Hjärnans vinst”
Att kunna klara att ta sig mål
handlar inte bara om fysiken och
konditionen, utan lika mycket om det
mentala.
– Man måste bestämma sig för att
man s k a i mål. Arne Wallerstedt sa
en bra sak för länge sedan om hur det
är att klara en kåsa: ”det är hjärnans
seger över kroppen”.
En vilja av stål är givetvis ett måste
om man ska klara av att åka 15-16
timmar, varav flera på natten.
Det krävs också ett bra serviceteam:
– Jag måste berömma Bengt Roos
och hans grabbar Oskar och Herman.
De gör ett jättebra jobb med servicen.
Jag är också tacksam mot de som
hjälpt mig tidigare.
Vad tycker du om årets bana?
– Det är otroligt fina stigar och en
förmån att få köra här. Det är snällt
av markägarna att släppa till mark.
VMS och arrangörerna har helt klart
gjort ett jättejobb. De har lagt ner
många timmar.
Vad har du mött för reaktioner
på att du gör comeback i novemberkåsan?
– Enbart positiva. De tycker väl
det är roligt att kåsakungen bor här
i Vimmerby. Att jag fick startnummer
ett är också en bekräftelse på att
många tycker det är roligt att jag ska
köra. Det brukar också vara många
som hejar på utefter banan. Det är
kul.
Kul blir det också om han lyckas ta
sig i mål - för 22:a gången.
Torbjörn Allvin
Lugn och trygg. Det känner sig Niclas hustru Anna Saxholm Blom
inför årets novemberkåsa. ”Han har tränat så pass bra”.

26
Torbjörn Allvin
0492-161 41
Magnus Strömsten
0492-161 10
Thomas Karlsson
0492-161 40
Joakim siktar
på en dubbel
”Jag känner mig i mycket bra form”
ENDURO
Han är bara 23 år, men har redan förnämliga meriter: kåsavinnare, juniorvärldsmästare,
SM-segrare...
– Jag siktar på att bli världsmästare i stora klassen, säger Joakim Ljunggren.
Men först av allt vill han ta en ny kåsa-titel i helgen.
Förra årets kåsa i Trollhättan
var upplagd för hemmaföraren
Andreas Thoresson. Han
ledde länge, men fick till slut
ge sig för Joakim Ljunggren.
– Han tog helt slut och då
hjälpte det inte att Thoresson
körde i hemmaterräng, säger
Ljunggren som alltså vann
novemberkåsan i sitt femte
försök.
Han tror på en hård och
tuff fight om segern med i
första hand hemmaåkaren
Calle Bjerkert, Anders Eriksson
och Björne Carlsson.
Stark säsong
Joakim Ljunggren får ändå
ses som huvudfavorit med tan-
Carl-Eric
Gustafson
ordförande VMS
Torbjörn
Busk
Tävlingsspeaker
Bengt
Roos
serviceman
ke på fjolårsvinsten och årets
kanonfina resultat. Han kom
sexa i senior-VM och var framme
och nosade på tredjeplatsen
innan han fick en hjärnskakning
i somras, vilket hämmade
körningen. I SM var han
suverän och vann allt.
Allt om Novemberkåsan 2008
– Jag har i princip kört tävlingar
varenda helg sedan nyår.
Det här är ju mitt yrke, precis
som för Anders Eriksson
Joakim Ljunggren var på plats i Vimmerby i fredags och laddade
upp inför helgens tävling. Foto: Torbjörn Allvin
Vad är det som gör
Novemberkåsan
så speciell?
– Därför att det är den enda traditionella
tävling som fortfarande körs. Jag tror
den har tradition så långt tillbaka som
1915. Då var den tuff och hård, och det
bestämdes att det ska så förbli.
– Det är ett riktigt mandomsprov för
dom som kör motorcykel, på samma
sätt som de skidåkare som kör Vasaloppet.
Det är ett prov på hur mycket
kroppen tål.
– Det är bara de tuffaste grabbarna
som klarar av den utmaning som Novemberkåsan
är. Sedan är det kul att
följa den ”cirkus” som det alltid är kring
tävlingen.
Lördagen den 15 November 2008
och Björne Carlsson. Det är en
stor förmån, säger den sympatiske
killen som kör för Karlskoga.
Pappa var duktig
Precis som de allra flesta tror
han att tävlingen kommer att
avgöras på de sista sträckorna
på natten. Det är då
den starkaste vinner.
Hur är formen?
– Det känns väldigt bra.
Jag har inga krämpor och
känner mig fräsch i kroppen.
Varför är just du så
bra?
– Jag började köra redan
som femåring. Jag antar att en
del sitter i generna. Min pappa
Christer var duktig och var i
topp i SM och körde tio kåsor.
Själv har han alltså redan
klarat fem kåsor, men han har
förstås en bit kvar till Niclas
Bloms 21, eller 22 som det kan
bli.
– Det är otroligt bra gjort.
Det är ett jäkla slit med kåsan.
Han tycker förutsättningarna
är goda att det kan bli en
bra tävling i Vimmerbyskogarna:
– Det verkar helt okey. Det
funkade bra under SM här i
Vimmerby och jag tror att kåsan
kommer bli lång och tuff,
men kanske ändå inte jättejobbig.
”Allt kan hända”
Joakim Ljunggren, som kör
en Husaberg 450, verkar lugn
inför mandomsprovet idag.
Vem tror du
vinner i helgen?
Och det är klart, han har varit
med ett par gånger, men allt
kan förstås ändå hända som
han själv uttrycker sig:
– Det går att förbereda sig
inför en kåsa hur länge och
hur mycket som helst, sedan
kan du köra in i en sten och
Teamchefen håller tummarna för Bjerkert
”Har alla möjligheter att blanda sig i segerstriden”
ENDURO
Joakim Johansson är chef
i Team Honda MPE Sweden -
och hemmahoppet Carl-Johan
Bjerkerts boss vid tävlingarna.
– Calle är både fysiskt och
mentalt mycket stark, en klar
segeraspirant, säger Joakim
Johansson om Bjerkerts chanser
i ”Kåsan”.
Vi befinner oss i Hondas
teamtält. Vid 16.30-tiden på
fredagen, var det ALV-parke-
ringens största tältplats. Calle
Bjerkert trivs hos Honda. ”Ett
uppdukat smörgåsbord” brukar
han kalla förutsättningarna
i stallet.
Calle trivs med Honda - och
Honda trivs med Calle. Teamchefen
Joakim Johansson är
som sagt optimistisk inför helgen.
– Jag tror det kan gå riktigt
bra för Calle, jag tror han lyfter
sig ännu ett snäpp till helgen.
Han har en väldigt stark
vilja, nästan för stark, så han
måste nog dämpa sig lite för
att få ut maximal prestation,
säger Joakim Johansson.
Joakim Johansson själv
tävlade i enduro på elitnivå
i många år. Han skulle kört
1989, när Novemberkåsan avgjordes
i Vimmerby senast.
Men en avsliten ryggmuskel
stoppade de planerna.
Sedan 1992 driver han Hondastallet
i Sverige och förutom
Calle Bjerkert kommer även
– Det gör Jocke Ljunggren eller Calle
Bjerkert. Har Bjerkert inget strul, så vinner
han.
– Om han inte får några problem, så
blir det Jocke Ljunggren. Men jag har
ett ess i rockärmen. Hemmaföraren
Calle Bjerkert. Han har inte vunnit tidigare,
men varit med i många kåsor.
Varför inte?
– Det är väl 5-6 förare som gör upp om
det, men det kan hända så mycket på
vägen så det är svårt att säga vem som
lyckas bäst. Måste jag välja någon så
blir det Joakim Ljunggren, men jag håller
förstås på Calle Bjerkert.
Kvällsred: 0492-16 17 0 g Fax: 0492-141 02
Mobil: 070-212 45 03 g E-post: sporten@vimmerbytidning.se
Full fräs. Joakim Ljunggren är en av de största favoriterna till segern i Novemberkåsan.
Foto: Roger Hultgren
Niklas Gustafsson till start
från Honda MPE i helgen.
Hur är förutsättningarna
att köra i Vimmerby?
– Som alla Kåsor, kommer
det att vara tufft, blött, kallt
och mörkt. Men Vimmerby är
speciellt, det är stenigt och
kräver sin man. Marginalen
för misstag är väldigt liten.
Men det är Calles före. Jag
tror på honom, säger Joakim
Johansson.
Thomas Karlsson
det är slutåkt. Det gäller att
ha lite flyt.
Hur stort är egentligen
novemberkåsan?
– Hur stort som helst. Till och
med min chef från Österrike är
här och tittar. Han ville uppleva
kåsan på plats. Det är prestige.
Vad är ditt starkaste
Kåsa-minne?
– Det är ju 1989 när vi arrangerade senast.
Det var en hård kåsa, men det
var bra förhållanden. Håkan Lundberg
vann, och han kom fram och tog i hand
och sa att han inte behövt lyfta cykeln
någon gång på 45 mil. Det är bra.
– Som dalmas så är det väl när vår egen
Mats Nilsson vann tre år i rad, men jag
minns en kåsa i Hässleholm när Anders
Eriksson vann. Det var bara tolv förare
som kom i mål den gången, det var
otroligt blött.
– Det var nog från en Kåsa på 70-talet
som kördes i Hindås utanför Göteborg.
Det var inte mer än en handull
förare som tog sig runt eftersom
vädret hade gjort spåren i princip bottenlösa.
Om allt går som Joakim
Ljunggren tänkt sig får han
sträcka upp händerna i en segergest
igen på söndag morgon.
I så fall för andra gången i
rad.
Torbjörn Allvin
Joakim Johansson håller tummarna för Hondas hopp Calle Bjerkert.
Foto: Thomas Karlsson
Hur ska du själv
följa tävlingen?
– Jag sitter i juryn, så att jag kommer
ha olika uppdrag under tävlingen. Där
vi får åka runt till olika platser och kolla
upp saker och ting.
– Jag ska vara speaker under hela helgen.
Jag kommer att släppa iväg och
ta emot förarna här. Jag har aldrig varit
i Vimmerby innan, men jag måste
säga att det verkar vara en fantastisk
plats.
– Jag ingår i Niklas Bloms serviceteam
och har en del uppgifter att sköta där,
men vi kommer säkert hinna ut och
följa en del sträckor också förhoppningsvis.

Anders Eriksson gjorde sin
första start i Novemberkåsan
1991.
Tre gånger har han vunnit
”Kåsan”, senast var det 2003 i
Hässleholm.
Nu jagar han fjärde segern.
Trots alla
framgångar
i VM-serien,
så är
”Kåsan” än-
nu mer speciellt
för AndersEriksson.
En seger här betyder ännu
mer.
– Den som vinner Kåsan är
starkast den säsongen, därför
vill alla vinna, säger 35-årige
Anders Eriksson.
Äta och dricka
Han har varit med länge, och
erkände för vår tidning att han
i veckan inte varit jättemotiverad
för tävlingen - men så...
– När man kommer närmare
tävlingsplatsen, ser skogen
längs vägen, då får man suget.
Då tänds nya krafter. När man
dessutom kommer in på en asfaltscamping
blir man positiv,
det är vi inte vana vid, säger
Anders Eriksson
och
syftar till
ALV-parkeringensser-
viceområde.
Allt om Novemberkåsan 2008 Det är
krafter det
handlar om för att klara av en
”Novemberkåsa”.
– Det är oerhört viktigt att
man dricker och äter mellan
sträckorna. Missar man det
kan det räcka med en liten
omkullkörning, och du måste
anstränga dig för att lyfta
cykeln, så kan det vara kört.
Kroppen kan ta slut.
Som alla andra rutinerade
förare talar han om att ”Kå-
Lördagen den 15 November 2008 27
”Den som vinner Kåsan är starkast”
Sjufaldige världsmästaren Anders Eriksson jagar sin fjärde Kåsa-seger
ENDURO
Med sju individuella VM-guld och tre segrar i Novemberkåsan
är Anders Eriksson Sveriges bästa enduroförare
genom tiderna. I helgen är han en av förhandsfavoriterna
när ”Kåsan” körs i Vimmerby.
Bitter. Jag? Absolut inte, jaa ä inte
bitter - men nog 17 är det hög tid
för någon av de verkliga hjältarna
att få Bragdguldet.
När Robert Gustafsson iklädd Tony
Richardssons läderställ suckar över alla
hockeyspelare, friidrottare, fotbollsspelare
och utförsåkare - som alltid,
alltid kommer före i kön till bragdguldet
- så påstår han sig mycket ironiskt
inte vara bitter alls;
”Närå, ja ä inte bitter - men det är
märkligt att det blir ett sånt hallå när
ett gäng deoderantdoftande pojkar
springer omkring på en gräsmatta och
fnittrar.”
Och det där stämmer ju. Det går faktiskt
att jämföra sport med sport. Faktiskt.
Jag vet att bollkänsla i Zlatan-klass
är få eller ingen förunnad. Jag vet att
endast en känguru har bättre balans
och studs i benen än Christian Olsson,
att Jidhes brorsa, han på sporten ni vet
- hans brorsa, minns inte namnet, ja
ni vet - har en speluppfattning som få
och kan fatta beslut snabbare än Fantomen.
Men ändå, när Tony Richardsson
och hans kollegor på kolstybben, forsar
fram på ovalerna med millimeterprecision,
med benpiporna som mest
utstickande kroppsdelar - ja, då är det
något helt annat. Något helt annat.
Närå, ja ä inte bitter.
n Och ändå. Inse sanningen. I helgen
är det dags för Novemberkåsan
i Vimmerby. Denna tävlingarnas tävling.
Här kan man tala om prestationer
utöver det vardagligt trista grå.
Det fanns ett TV-program som först
hette något med Naturrutan och sedan
döptes om till Mitt i naturen och
sedan blev Ett med naturen.
De vet inte riktigt vad de yrar om de
där TV-snubbarna. Enduro, det är verkligen
Ett med naturen det.
n Alla, oavsett kön, ålder, bakgrund
och intressen - alla måste ta
chansen att ta sig ut i skogen kommande
helg. Att missa Novemberkåsan
när man väl har chansen på
hemmaplan, vore som att glömma
plocka ut tipsvinsten när man vunnit
jackpott.
Att speedway är en sport för riktiga
tuffingar, det vet vi. Men jämfört med
enduro är det rena söndagsutflykten.
Jag menar, stå där och klaga på
banan innan start, om det har
kommit några regndroppar - stå
där och sparka och kräva uppskjutna
matcher. Vad är det? Är
de rädda att förstöra frisyren?
I enduro är det ofta så mycket
vatten att hela hojen försvin-
ner ner i avgrunden vid fel spårval.
Enduroföraren får absolut
inte släppa greppet om gashandtaget
när han begraver sin
motorcykel i något av blöthålen,
för då hittas den aldrig mer. Möjligtvis i
någon arkeologisk utgrävning om 500
år eller så.
n Fotbollsspelarna ligger där och
vrider sig av smärta så fort de råkar
tappa andan, eller någon motspelare
råkar stöta emot dem. Då blir det
tre minuters tillägg.
Hockeyspelarna är strået tuffare och
handbollspelarna ännu kaxigare.
Men speedwayåkarna är tuffast av
dem alla. Här ryker kroppsfragment,
fingrar och tår, på löpande band. Och
vid omstarterna sekunder efteråt är ofta
hela kvartetten på plats igen.
Ändå är det inget mot enduro och
Stark som Pippi. Anders Erikssonär i Vimmerby för att ta sin fjärde seger i Novemberkåsan. Foto: Thomas Karlsson
san” avgörs på natten - i mörkret.
– Jag ska inte säga att dagsträckan
är ointressant, för det
får inte hända något stort där
heller. Men är man fem-tio minuter
efter inför nattsträckorna
är det inga problem, för så
otroligt mycket kan hända då.
Det kan man plocka ifatt.
– Man ska veta att när man
kommer in till service efter
tredje sträckan på sista nattetappen
återstår två timmars
körning. Då avgörs allt.
Speciell terräng
Anders Eriksson var med
i våras när en av SM-deltävlingarna
avgjordes i Vimmerby.
Men då gick det inget vidare
för Tibro-föraren.
– Jag fick en allergichock och
hade inget att komma med.
Novemberkåsan.
Om du vid ett besök i skogen får se
en gråtande enduroförare sitta vid något
kärr bredvid en sönderkraschad
hoj så är det inte den pajade cykeln
som framkallar tårarna.
Inte heller de brutna benen, det
öppna såret under den söndertrasade
hjälmen, knäskålen som hamnat på
låret eller grangrenen som envist borrat
sig fast i den ena vaden.
Nej, han gråter hejdlöst för att han
tvingats bryta. En riktig enduroförare
bryter inte. Det finns inte ens med som
alternativ. Mål, vidare, fasen också, kör,
mål, kör, jäklar, vidare, mål. Mål.
Men jag bitter? Närå, jaa ä inte bitter.
Så, alla Vimmerbybor, oavsett om ni
är sportintresserade eller inte, ta chansen
och knata ut i skogen och kika på
ett helt gäng riktiga bragdvinnare. Köp
ett program, eller två, stötta det fantastiska
motorsällskapet vi har, där ser ni
vilka tider som gäller, och var publikplatserna
finns.
n Vadå, Ett med naturen förresten,
vad menar han?
Vad tycker du om Vimmerbys
sträckor som Kåsaterräng?
– Det är en väldigt speciell
terräng, den kan vara förrädisk
och det finns inga marginaler
för misstag. Skillnaden
mellan succé och fiasko i vår
sport är hårfin. Sedan har arrangören
gått ut och sagt att
vi ska köra om segern, istället
för att bära cykel. Jag gil-
Jo, efter bara en specialsträcka av
15 är ytter- och innertemp kalibrerade.
Detta innebär att kroppstemperaturen
är densamma som omgivande
utetemp. Svårigheten att ständigt hålla
käften när man kör, har gjort att innehållet
i kroppen också är kalibrerad. På
samma sätt. Samma gyttja på backen
som i magen.
Och är det någon lera som råkat missa
munnen, så sitter geggan istället för
evigt etsad på endurokläderna. Körningen
sker inte på naturen, den sker
genom naturen. Likt ett vildsvin forcerar
enduroföraren specialsträckorna på
minus 0,5 meters djup.
Omgivande träd ska vi inte bara tala
om. Eftersom spårbildningen på en
tävling av detta slag är kraftfull så sker
också en hel del oförklarliga trädkollisioner.
Vid körning i ett djupt spår gäller
att antingen köra sakta och ha benen
utfällda som landningställ.
Sitting Bull-stilen kan vid behov även
ersättas av en mer våghalsig metod. Full
gas och låtsas som man kör på Riksväg
33 på väg till Frödinge. Resultatet blir
obönhörligt att man förr eller ännu tidigare
tappar balansen. Utåt.
lar den tanken, säger Anders
Eriksson.
Vilka gör upp om segern?
– Det är många om budet
tror jag. Det är jag, Jocke
Ljunggren, Björne Carlsson
och Calle Bjerkert främst. Det
kommer bli en stenhård kamp,
säger Anders Eriksson.
Thomas Karlsson
Välkomna ut i skogen för en riktig naturupplevelse
” Han gråter
hejdlöst för att
han tvingats bryta.
Novemberkåsan är en riktig utmaning. Alla som fullföljer den är på sitt sätt
värda ett bragdguld. Foto: Magnus Strömsten
Inget går att göra - hjulen sitter som
gjutna i spåret och lutningen blir samtidigt
alltmer snedbrutal.
Det är då omgivande träd kallar på
uppmärksamheten. I bästa fall tvingas
man som förare köra igenom ett grangrensparti.
Då ska ni veta att den tjockaste
taggigaste grangrenen alltid hamnar
i halshöjd, den tuggar sig in i det
magra halsköttet och är lång som sjutton.
Väl ute på andra sidan, efter en
upplevelse lång som en jordenruntsegling
med Optimistjolle, vet man inte vad
man heter, man ser inte ett barr och har
inte en kotte att fråga om vägen.
I sämsta fall ser man i ögonvrån en
enormt tätvuxen Vimmerbygran närma
sig i expresstågfart. Explosionen blir tät
och de inre blödningarna sprutar som
fontäner. Men bryta, nej, aldrig.
Jag, bitter, nä jaa ä inte bitter.
n Tag chansen. Hylla varenda förare
som startar, avguda varenda förare
som tar sig i mål. Det finns ett
gäng Vimmerbyförare att hålla tummarna
förr, men glöm inte de alla. De
är bragdvinnare, hela bunten.
Och Nicklas Blom, nej, det finns inte
ord. Att ha kommit mål i 21 Novemberkåsor
är utomjordiskt.
Han får tillåtelse att vara bitter på alldeles
riktigt. Han borde få det riktiga
bragdguldet.
Men vi som går ut i skogen vet i alla
fall. Nicklas Blom är kanske Vimmerbys
största idrottare genom tiderna.
Och då är konkurrensen ändå stenhård.
Jag tänker inte på ständigt fjädringsjusterande
crossåkare som Anders Bengtsson,
Jonas Fjöke Andersson, Nicklasson,
Svärdvik och Anders Hermansson - utan
gamla endurohjältar som Arne Wallerstedt,
pappa Beppe Blom, Janne Skidis
Carlsson och Lennart Thorsson, eller
nyare endurohjältar som alla Blombarn
med 2,5 procent oljeblandat i blodet
redan från födseln.
Och kanske framför allt Calle Bjerkert
- vrålstark aspirant till årets totalseger.
Alf Wesik
Med egen Kåsapokal i hyllan

16
Måndagen den 17 November 2008
Allt om Novemberkåsan 2008
Allt om Novemberkåsan 2008
En pojkdröm gick i uppfyllelse
för Calle Bjerkert
Vann Novemberkåsan på hemmaplan • ”Idrottsligt det största som har hänt mig”
Calle Bjerkert åkte stabilt och klarade svårigheter som det här
vattenhålet galant. Foto: Roger Hultgren
Calle Bjerkert jublar efter målgång med pappa Rolf i bakgrunden.
Prispallen fr.v: Tvåan Björne Carlsson, vinnaren Calle Bjerkert
och trean Joakim Ljunggren.
ENDURO
Astrid Lindgren kunde knappast ha skrivit en bättre saga.
På hemmaplan i Vimmerby körde Carl-Johan Bjerkert
ifrån Sverigeeliten och vann sin första Novemberkåsa.
– Det är en pojkdröm som går i uppfyllelse, helt sjukt,
säger Carl-Johan Bjerkert bara några minuter efter att
han fått motta publikens jubel.
Joakim Ljunggren, Björne
Carlsson och Anders Eriksson.
Tre storstjärnor inom endurosporten
- som inte hade
en chans att hota hemmahoppet
Carl-Johan Bjerkert.
Visst, det skilde aldrig mer
än tre och en halv minut mellan
Bjerkert och tvåan i det
över 30 mil långa kraftprovet.
Men det var alltid hemmasonen
Bjerkert som hade övertaget.
”Kaos i skogen”
Efter det första av tre varv,
som kördes på dagen, ledde
hemmafavoriten med över två
minuter. Det första rycket kom
på specialsträcka fyra (varje
varv innehöll fem sträckor)
då Bjerkert körde ifrån Joakim
Ljunggren, som länge låg
tvåa, med en knapp minut. Inför
nattetappen ledde Hondaföraren
med över två minuter.
Efter det första nattvarvet
var tidsskillnaden i stort sett
densamma. Carl-Johan Bjerkert
hade skaffat sig ett drömläge
- till viss del tack vare den
månghövdade hemmapubliken
i skogarna kring Vimmerby.
– Det var fullständigt kaos
i skogen, det var jättemycket
publik överallt. Visst ger det
en extra kick även om man
inte ser folket, men man hör
dem.
”Säker” ledning
På det sista varvet tappade
värsta konkurrenten Joakim
Ljunggren allt mer tid. Istället
för att jaga förstaplatsen
tappade han sin andraplats (se
separat artikel). Inför den 15:
e och sista sträckan ledde 34årige
Calle Bjerkert med nästan
tre och en halv minut före
nya tvåan Björne Carlsson.
Men mycket kan som bekant
hända i en Kåsa...
Vad tänkte du i det läget?
– Jag tänkte bara på att hålla
ihop det och försöka ta det
lite lugnt där jag visste att det
fanns surhål. Kanske tog jag
lite vidare svängar än tidigare
för att vara på den säkra sidan.
Carlsson tog förvisso in nästan
en minut på den sista
sträckan, men Vimmerbyförarens
segermarginal blev ändå
säkra två minuter och 36 sekunder.
Strax efter klockan två
natten till söndag var segern i
hamn.
”En vanlig dräng”
I sin tolfte Novemberkåsa
fick Calle Bjerkert alltså kliva
högst upp på pallen. Sedan
tidigare hade han som bäst en
andraplats från 2005 när tävlingen
avgjordes i Skillingaryd.
– Jag har ju nästan hunnit
bli pensionär, skrattar Bjerkert.
Det är helt sjukt, för jävla
roligt. Det är få förunnat att
vinna en Kåsa. Att göra det är
en prestation utöver det vanliga,
inget man får gratis.
Kåsavinnaren tillägger, på
nytt med ett skratt:
– Att få slå Jocke och Björne...
det här är ju deras jobb,
jag är bara en vanlig dräng.
När förstod du att det var
klart?
– Inte förrän jag kom i mål.
Det strulade lite på den sista
sträckan, men det gjorde det
säkert för Björne också.
Betyder mycket
Det är ingen tvekan om att
Calle Bjerkert, som bor i Eksjö,
värderar den här framgången
mycket högt.
– Idrottsligt är det det största
som har hänt mig. Jag har
både EM- och SM-silver, men
det här är helt klart det största.
Kändes det som att det
var sista chansen för dig
att vinna en Kåsa?
– Nej, men det kändes som
att det var läge, säger Bjerkert
med ett snett leende.
Ett leende som Sveriges nya
”endurokung” säkert kommer
att bära ett bra tag framöver.
Linus Johansson
Calle Bjerkert visade vart skåpet skulle stå
Det var ett grant skåp som ställdes
framför ögonon på 104 kåsaförare
i Vimmerby tidigt i lördags
morgon. Många av dem hade synpunkter
på var det skulle placeras.
Men det dröjde inte många meter
in på den 30 mil långa tävlingen
förrän saken
var klar. Med en
övermänsklig
endurokörning
tog Vimmerbys
egen Carl-Johan
Calle Bjerkert,
gasen i egna
händer.
Han visade direkt
var skåpet
skulle stå, och
ingen annan
fick ens chansen
att protestera.
Visserligen var det under den 15
etapper långa Novemberkåsan aldrig
någon större marginal än några
minuter till närmaste konkurrent.
Men läget var hela tiden under full
kontroll. Eller som Calles far Rolf
lugnande sade till mig vid pausen
mellan dags- och nattetappen;
”Cykeln går perfekt, servicepersonalen
och alla andra i teamet har läget
under full kontroll och Calle är i
finfin fysisk form. Det kommer att gå
bra.”
Och visst blev det som Rolf sade.
Calle visade världsklass med sin körning.
Han vann inte på grund av att
andra stjärnor
inte kom
till start, han
vann inte därför
att andra
konkurrenter
” Största
idrottsprestationen
någonsin av en
Vimmerbybo.
bröt en efter
en.
Han vann
därför att han
var bäst. Han
drog ifrån alla
före detta
endurokungar
en efter en efter en. Spelade ingen
roll hur många världsmästartitlar och
segrar de än radade upp i jakten på
Vimmerbyföraren.
Han var snabbast, säkrast och
bäst av dem alla. Carl-Johan Bjerkert
är ny regerande endurokung
i Sverige. Enligt min mening finns
det ingen endurotävling över hu-
vudtaget som är lika fysiskt svår att
vinna. Jag tror att de tävlingar – alla
sportkategorier - som är mer fysiskt
ansträngande överhuvudtaget
är mycket lätträknade.
Enligt mitt förmenade har Carl-Johan
Bjerkert svarat för den största idrottsprestationen
någonsin av en Vimmerbybo,
åtminstone under modern tid.
Intresset för tävlingen har varit
enormt. Det sändes liveradio över internet
från hela tävlingen och på hemsidans
gästbok har under tävlingsdagarna
nästan 23 000 besök gjorts –
från hela världen. En person satt och
följde tävlingen live från Brasilien.
Ute i skogen var det tusentals
och åter tusentals åskådare som
drack glögg och knaprade brända
korvar och småtrivdes - och förundrades.
Ett gott betyg åt tävlingen. Arrangerande
Vimmerby MS, med medarrangören
SMK Eksjö, kan gotta sig åt
idel lovord. Att ledarstaben kan sin sak
visst vi sedan länge – men de som ska
ta åt sig äran över alla strödda rosor är
alla de hundratals VMS:are och funktionärer
som ställt upp ideellt och gjort
2008 års Novemberkåsan till en knallsuccé.
Calle Bjerkert firar segern i Novemberkåsan på hemmaplan genom att tradittionellt
spruta champagne, allt under stort bifall från publiken som hejat fram honom i skogarna under dagen och natten.
Foto: Roger Hultgren
Calle Bjerkert tar sig en välförtjänt dusch i champagne efter segern i Novemberkåsan.
Foto: Roger Hultgren
En framgång som kröntes av Carl-
Johan Bjerkerts formidabla vinst.
Det var aldrig något snack om var
det granna skåpet skulle stå. Calle
Bjerket ställde det på plats med en
gång och spikade fast det i golvet så
att det står på exakt samma plats för
alltid.
Alf Wesik
Ljunggren kroknade rejält på natten
Tappade andraplatsen till teamkamraten Björne Carlsson
ENDURO
Stjärnskottet Joakim Ljunggren
såg länge ut att vara det
största hotet mot Carl-Johan
Bjerkert. Men krafterna tröt
för 23-åringen.
– På slutet kändes det som
att jag körde så sakta att folk
i skogen hade kunnat springa
förbi mig, suckade Ljunggren
besviket.
2007 års segrare i Novemberkåsan
och årets VM-sexa, Joakim
Ljunggren, kom till korta
i tävlingen i Vimmerby. Efter
att länge ha varit det största
hotet mot Bjerkerts seger var
Ljunggren i mål nästan tio minuter
efter segraren.
– Jag började i ett lagom
tempo och det kändes bra under
dagsettappen. Sen startade
jag natten bra också och
gjorde ett försök att rycka. Det
lyckades bra till det att jag
fick problem med hjälmlyset,
då tappade jag den tiden igen.
Och då hade jag tagit ut mig
rejält.
Efter det var Sverigeettan
en slagen man.
– Jag fick problem med händerna
och hade ingen kraft
i handlederna. Jag kunde
knappt hålla i cykeln. Vet inte
vad det berodde på, men något
fel måste jag ha gjort, konstaterade
Joakim Ljunggren,
som inte var nöjd med tredjeplatsen.
– Jag körde för att vinna så
jag är inte särskilt nöjd. Men
det är bara att ta nya tag.
Istället blev det en annan
Husabgersförare, Björne
Carlsson, som knep silvret och
han var betydligt mer tillfreds
med sin placering.
– Jag är lite förvånad över
min andraplats och att jag hade
både Jocke och Anders (Eriksson)
efter mig. Den här säsongen
har störts av knäskador
och jag har knappt kunnat
träna så det kändes bra att få
avsluta så här.
Blom tolva
Carlsson gav tävlingen i
Vimmerbyskogarna högt betyg.
– Det har varit ett bra arrangemang
och det var kul att
Måndagen den 17 November 2008 17
Björne Carlsson körde ifrån teamkamraten Joakim Ljunggren i
kampen om andraplatsen. Foto: Roger Hultgren
köra om segern istället för att
bära cykeln som det ofta brukar
bli i en Novemberkåsa.
Fyra i seniorklassen slutade
Fritz Andersson medan flerfaldiga
världsmästaren Anders
Eriksson blev femma.
• Övriga Vimmerbyförares
placeringar i seniorklassen:
12. Jonas Blom, 13. David
Landberg, 16. Daniel Jönsson,
18. Kim Nilsson, 24. Herman
Blom, 30. Christian Petersson.
Linus Johansson
Björne Carlsson gratulerar segraren.
Konkurrenterna
hyllade segraren
ENDURO
Världsstjärnan Joakim
Ljunggren och Björne Carlsson
hade inget att sätta
emot hemmahoppet Carl-
Johan Bjerkert. Och de var
minst sagt imponerade av
Vimmerbyförarens framfart.
Joakim Ljunggren var
först ut i hyllningskören:
– Calle var jäkligt duktig i
dag. Pressen var stor på honom
i och med att han kör-
de på hemmaplan, men han
var fruktansvärt stark.
Tvåan bland seniorerna,
Björne Carlsson, stämde in
i hyllningskören:
– Kul för Calle att få vinna
på sin hemmaplan, han
var jättesnabb, helt enkelt
för snabb den här gången.
Han brukar alltid kunna
strula till det lite, men den
här gången kändes det aldrig
som att jag fick någon
chans att komma i kapp.
Linus Johansson
Teamchefen jublande
glad efter vinsten
ENDURO
Hondabossen Joakim Johansson
sprudlade av glädje
efter Carl-Johan Bjerkerts
triumf.
– Vi fick ett SM-guld genom
Niklas Gustafsson tidigare
den här säsongen, men
det här smäller nog högre,
en Kåsaseger är stort, säger
Joakim Johansson.
Att Bjerkert
skulle stå överst
på prispallen efterhemmatävlingen
var ändå
inget som förvånade
Joakim Johansson,teamchef
för Team
Honda MPE
Svweden.
– Nej, jag var
övertygad om
att det här skulle stå mellan
Calle, Jocke och Björne.
Att slå så här många duktiga
åkare, det säger en del om
Calles prestation.
På frågan varför just Carl-
Johan Bjerkert körde hem
segern, svarar Johansson:
– Detta var hans dag, terrängen
passade honom som
handen i handsken. En kåsa
är jobbig och då mår Calle
som bäst. Han har haft fokus
på rätt saker och varit
ganska säker på sig själv och
motorcykeln. För att lyckas
gäller det också
att vara bra förberedd
och det är
Calle alltid.
Har du märkt
någon skillnad
på honom jämfört
med andra
tävlingar?
– Ja, jag tycker
att han har
varit lugnare än
vanligt och inte
stimmat upp
så mycket. Och det var tydligen
ett bra segerrecept, säger
Joakim Johansson med
ett skratt.
Linus Johansson
Vimmerby stod för ett
bra arrangemang
ENDURO
De allra flesta verkar vara
överens. Vimmerby MS, med
medarrangören SMK Eksjö,
stod för ett topparrangemang.
– Det har gått bra, vi är
nöjda, säger tävlingsledaren
Fredrik Johansson.
Och förutom en bra tävling
har det också varit
folkfest i skogarna
kring Vimmerby.
– Det är omöjligt
att säga hur
mycket folk det
är som har sett
tävlingen, men
det har varit väldigt
mycket folk i
rörelse. Det sägs
att det var mellan
2 500 och
3 000 personer
på mossen på
sträcka fyra, berättar Fredrik
Johansson.
De cirka 200 funktionärerna
har sett till att tävlingen
har flutit på utan några större
bekymmer.
– Det har inte inträffat
några större grejer. Förarna
Tävlingsledaren
Fredrik Johansson.
har varit nöjda och vi har inte
fått in en enda protest vilket
måste ses som ovanligt.
På förhand var vi oroliga för
att det skulle bli trafikproblem,
men den biten verkar
också ha flutit på bra.
Av de runt 120 startande
tog sig 49 i mål.
– Det är ett rätt så normalt
resultat när man kör en så
pass lång sträcka.
Är man inte bra
tränad är det tufft
att klara av det, säger
Fredrik Johansson.
Den sista föraren
kom inte i mål förrän
klockan sex på
söndagsmorgonen
så nog hade funk-
tionärsstaben att
göra...
Tävlingsledaren
gladde sig förstås
lite extra åt att
det blev hemmaseger i seniorklassen
genom Carl-Johan
Bjerkert.
– Det kändes riktigt bra
att han fick vinna, han var
värd det. Dessutom ger det
bra PR till hela klubben.
Linus Johansson

18
Allt om Novemberkåsan 2008
Måndagen den 17 November 2008
Veteranen Niclas Blom i otäck krasch
Kåsakungen tvingades bryta och uppsöka sjukhus
ENDURO
Novemberkåsan på hemmaplan
blev inte vad rekordmannen
Niclas Blom hade hoppats
på. Istället för målgång en 22:
a gång tvingades han uppsöka
sjukhus efter en otäck krasch.
– Jag är mörbultad, men allt
var helt invärtes, berättar Niclas
Blom.
Efter kraschen spreds snabbt
rykten om att Niclas Blom var
allvarligt skadad. Men när vår
tidning fick tag i honom på söndagskvällen
var han på väg
hem från sjukhuset
i Västervik
och kunde komma
med lugnande besked.
– Det värsta är
att mjälten har
fått en rejäl smäll,
men som tur var
så höll den. Jag
bet också av en
halv tand, vänster
hand är en halv
gång så stor som
Niclas Blom.
den ska vara, nacke, höger armbåge
och axel är ömt. Ja, hela
jag är mörbultad.
Åkte klart sträckan
När Niclas Blom 2005 gick
i mål i en Novemberkåsa för
21:a gången slog han Ingemar
Östenbergs tidigare rekord. Det
var också tänkt att bli hans sista
Kåsa. Så blev det inte. När
Vimmerby tilldelades Kåsan
kunde Blom inte låta bli att göra
comeback.
Målsättningen var att komma
i mål en 22:a gång - så blev
det alltså inte.
Vad var det som hände?
– Jag var ute på fjärde sträckan
på första varvet och kände
mig stark så jag ökade allt
mer. Då kom jag för fort vid ett
backkrön och var inte tillräckligt
uppmärksam. Jag ville för
mycket och borde egentligen veta
bättre, det var en av de värsta
smällar jag gjort, säger Niclas
Blom och fortsätter:
– Det var en hård
landning på ett kalhygge
bland stubbar, jag låg
nog kvar ett tag. Efter
en stund tog jag mig ändå
upp och åkte sträckan
ut och tänkte även starta
på sträcka fem, men det
gick inte.
Kvar över natten
En fortsättning var inte
att tänka på och istället
blev Blom tvungen
att uppsöka sjukhuset i Västervik
där han blev kvar över natten
och under söndagen.
Hur kändes det att behöva
bryta en Kåsa på hemmaplan?
– Som att jag nog har gjort
mitt, men man ska aldrig säga
aldrig... Det var inte skoj alls.
När jag låg där tänkte jag ”är
det så här tvärt det ska sluta”.
Linus Johansson
På väg fram. Kenneth Gilbert gjorde en stark första halva, men
tröttnade ju längre tävlingen gick. Foto: Roger Hultgren
Sydafrikanen Kenneth
Gilbert tröttnade på slutet
ENDURO
Sydafrikanen Kenneth Gilbert
var på väg mot en pallplats
bland juniorerna i sin
första Novemberkåsa - men
stumnade rejält på slutet och
slutade femma i klassen.
För det första: hur kommer
det sig att Novemberkåsan
fick en så långväga gäst?
Jo, Kenneth Gilbert, som till
vardags tävlar i USA, har fått
kontakt med ett svenskt gäng
och det var de, med Vanja Kollmann
i spetsen, som fick över
honom till Sverige och Novemberkåsan.
– De bjöd in mig hit, jag fick
veta att det skulle vara ett
tufft race. Jag tyckte att det
kunde vara roligt att testa och
en bra förberedelse inför en
extrem tävling som jag ska köra
i Sydafrika snart.
Den sympatiske 22-åringen
hade inget uppsatt resultatbaserat
mål inför tävlingen.
Han låg dock länge och väl
med på en pallplats i juniorklassen,
men kroknade rejält
på det sista varvet och slutade
femma, en bra bit efter medaljörerna.
– Jag var här för att komma
Kenneth Gilbert slutade
femma.
i mål, inte för att vinna, så jag
är ändå nöjd. Det var riktigt
kul att köra.
Vad hände när du började
tappa tid på topptrion?
– Jag blev bara riktigt trött
(skratt). Det här var den längsta
tävling som jag kört på en
och samma dag, det var tufft.
Tack vare helgens tävling i
Vimmerby har sydafrikanen
Kenneth Gilbert fått ordentlig
smak för det svenska kraftprovet.
– Jag kommer tillbaka och
kör den här tävlingen nästa år
också, säger han utan minsta
tvekan.
Linus Johansson
Kåsaveteranen och Vimmerbybon Niclas Bloms comeback slutade på sjukhus i Västervik. Som tur var så klarade han sig undan allvarligare
skador. Foto: Roger Hultgren
Kylig Berg bäst bland juniorerna
Knäskadan stoppade Kalle Svensson
ENDURO
Karlskogas Fredrik Berg dominerade
Novemberkåsans
juniorklass från början till slut
och körde hem en väntad seger.
– Jag försökte ta det lugnt
och vara kall istället för att
förivra mig, förklarar Berg segerreceptet.
Precis som Calle Bjerkert
tog Fredrik Berg kommandot
från början. 20-åringen körde
ganska snabbt till sig en klar
ledning och vann till slut med
nästan nio minuter före tvåan
Viktor Karlsson från Lerum.
Gillar grus bättre
Detta trots att han inte gillar
underlaget kring Vimmerby
särskilt bra.
– Sten är inte mitt favoritunderlag,
jag vill hellre ha sand.
Men den här gången fungerade
det bra. De andra tog i kapp
lite tid i början av natten, men
jag hade en växel till att lägga
i, kommenterade Berg.
Karlskogaföraren har tidigare
kört två Kåsor, men aldrig
varit i närheten av helgens resultat.
– Det här var en riktigt skön
avslutning på säsongen.
Tvåa blev alltså Viktor
Karlsson medan Kåsadebutanten
Martin Larsson från
Bollnäs slutade trea.
Bäste Vimmerbyjunior blev
Albin Carlsson på en 14:e plats
tätt följd av Jonas Gustafsson,
15, och Herman Selin, 16.
Tog bort menisken
En hemmaförare som säkert
hade kunnat blanda sig i
toppstriden är Kalle Svensson.
Dessvärre är han inte kvitt
knäskadan som har förföljt honom
större delen av säsongen.
För en tid sedan operera-
Succé för Barnkåsan i ALV
VIMMERBY
Det blev en succé utan like
detta med ”Lilla Novemberkåsan”
för alla barn och ungdomar.
En bra bit över 100 startande
i de två olika klasserna kom
till Astrid Lindgrens värld men
de ”stora pojkarna” körde ute i
skog och mark så valde småt-
Fredrik Berg i mitten vann juniorklassen före Martin Larsson till vänster och Viktor Karlsson.
Foto: Roger Hultgren
tingarna en trevligare bana inne
i sagoparken.
En av konstaplarna höll ordning
på kön av tävlande och en
proffsspeaker fanns på plats
och förmedlade allt till publiken.
Efter väl genomförd tävling
var det som sig bör prisutdelning
och alla fick pris.
Janne Strömsten
de han sitt sargade knä, som
visade sig vara mer skadat än
befarat och därmed missade
han Novemberkåsan.
– Meningen var att de skulle
plocka bort en bit av menisken,
men under operationen
visade det sig att de var tvungna
att ta bort hela. Dessutom
är korsbandet av, berättade
Kalle Svensson.
Han är trots skadan på gott
humör och kämpar hårt för att
kunna köra enduro igen inom
kort.
– Jag hade hoppats kunna
köra Kåsan, men nu var ju
skadan lite värre än de trott.
Just nu kör jag sjukgymnastik
för att bygga upp musklerna
i knät.
Linus Johansson
Konstapel
Kling kollarcyklarna.

Måndagen den 17 November 2008
Tomas Johansson visade vägen under kåsan
46-åringen från Lerum: ”För att lyckas krävs ett starkt psyke”
ENDURO
Han ropar, lutar sig fram,
skriker på nytt - och visar med
hela kroppen vilket spår som
är bäst. Gång efter annan blir
han nedsmutsad, men det är
inget som bekymrar 46-årige
Tomas Johansson från Lerum.
Tvärtom. Han har själv kört
novemberkåsan två gånger,
och vet vilket enormt kraftprov
det är.
– Under en kåsa har man
1000 anledningar att bryta,
men det gäller att övertyga sig
själv att fortsätta, förklarar Tomas.
Tomas Johansson utmärker
sig något från den övriga publiken
under novemberkåsan.
Det är inte att han hjälper förarna
med spårvalen som skiljer
honom från mängden, det
är vanligt förekommande. Men
få gör det med samma engagemang
och glöd som Tomas Jo-
Allt om Novemberkåsan 2008
Kåsan i bilder
hansson från Lerum. Han hukar
sig ned, visar med hela
kroppen vilken väg som är
lämpligast, och ropar på bred
göteborgska hur terrängen ser
ut framför förarna. Inte sällan
smutsas han ned av leran från
cyklarna som gasar förbi, men
det är inget som stoppar honom.
– Det ska vara lite smutsigt,
det är bara skoj, berättar Tomas
Johansson och borstar
rent jackan.
Brutit två gånger
Faktum är att Tomas är
långt ifrån en nykomling i endurosammanhang.
Han har
kört två novemberkåsor i sina
dagar, men tvingats bryta i
båda. Eller hur var det egentligen?
– Ärligt talat hade jag nog
kunnat ta mig i mål under ett
av loppen, men det var psyket
som inte höll. Lyset gick sön-
Så här såg det ut i skogarna kring Vimmerby när Novemberkåsan avgjordes under lördagen och natten mot söndag. Foto: Roger Hultgren
der på näst sista nattsträckan,
och plötsligt fick jag en väldigt
bra anledning att bryta, säger
Tomas med ett skratt.
– Under en kåsa finns 1000
skäl att bryta, och det verkligt
svåra är att övertyga sig själv
att fortsätta.
Hur uppkom ditt motorintresse?
– Det har varit medfött, har
alltid funnits i blodet helt enkelt.
Dessutom bodde vi granne
med en bana under uppväxten,
och på den vägen är det.
Jag började med trial i fem år,
innan jag övergick till enduro
i tre år. Tidsbristen gjorde sedan
att jag tvingades att ta ett
uppehåll.
Kör i motionsklassen
Uppehållet blev längre än
väntat. Det är nu 25 år sedan
Tomas Johansson körde enduro
”på riktigt”, men på senare
år har han börjat lite smått
igen. Under SM i Vimmerby
för en tid sedan var han faktiskt
bland de tio bästa i motionsklassen.
– Att köra enduro är väldigt
bra motion, tycker han.
Det brukar vara 200-300 förare
bara i motionsklassen, och
jag tycker fortfarande att det
är väldigt roligt.
Men novemberkåsan i Vimmerby
valde han att se från sidan.
Räkna med att såväl publik
som trötta förare uppskattade
hans hjälp och engagemang.
Rickard Petersson
Tomas Johansson visar vilket
spår som är bäst.
Foto: Roger Hultgren
I tisdagens tidning
kommer hela
resultatlistan och
mer om Kåsan

22
Torbjörn Allvin
0492-161 41
Per-Ove Pettersson fick både
brons och silverplaketter vid
prisutdelningen...
Brons och
silver till P O
Pettersson
VIMMERBY
När det drar ihop sig till tävlingar
inom Vimmerby MS behövs
mycket folk som funktionärer,
en som ställer upp i
vått och torrt är Per-Ove Pettersson...
Den gode P O har i många
år varit depåchef vid alla större
motorcykeltävlingar från
Kåsan 1972, och 1989 och nu
2008...
Skulle man räkna upp alla
tävlingar, små och stora dör P
O styrt och ställt i depån skulle
listan bli lång...
Som ett bevis på uppskattning
fick P O i samband med
prisutdelningen vid Kåsan i
helgen motta SVEMO´s förtjänstplakett
i BÅDE brons
och silver.
Janne Strömsten
Magnus Strömsten
0492-161 10
Thomas Karlsson
0492-161 40
Tisdagen den 18 November 2008
Kvällsred: 0492-16 17 0 g Fax: 0492-141 02
Mobil: 070-212 45 03 g E-post: sporten@vimmerbytidning.se
”Folk ringer och gratulerar hela tiden”
Kåsavinnaren Calle Bjerkert njuter av segern
ENDURO
Det är dagen efter triumfen.
Eller TRIUMFEN, ska det vara
med stora bokstäver.
Men tro inte att Kåsa-vinnaren
ligger och tar igen sig på
sofflocket för den skull.
– Jag är i Kisa och borrar i
en källare, säger Calle Bjerkert.
I sjunde himlen.
Det var väl ungefär så som
Vimmerbysonen Carl-Johan
Bjerkert kände sig när han
kom i mål i söndags natt.
Känslan var...obeskrivlig.
– Det var en pojkdröm som
gick i uppfyllelse. Det var helt
otroligt och det är knappt jag
fattar det än. Jag blev rörd
när gamla ”rävar” som Hasse
Hansson kom fram och gratulerade
efteråt och sa att nu är
du med bland de stora grabbarna.
– Det kändes också stort när
tidigare världsmästare, SMsegrare
och kåsa-vinnare som
Anders Eriksson, Jocke Ljunggren
och Björne Carlsson kom
fram och från sina hjärtan
grattade mig och sa att jag var
starkast den här gången.
”Oförskämt bra”
Bjerkert berättar att telefonen
nästan ringt oavbrutet sedan
segern:
– Ja, det har varit mycket
snack i telefonen och jag har
fått många SMS. Det är kanonroligt.
Hur mår du nu då?
– Bra. Ja..., faktiskt oförskämt
bra. Och det är klart att
det underlättar att jag vann.
Det kanske inte hade känts så
bra i kroppen om jag slutat 25:
a.
Hur firade du vinsten?
– Jag tog det lugnt med familjen.
Anna (sambo) och jag
delade en flaska champagne i
söndags kväll. Vi tyckte att vi
var värda det.
Lika glada för kåsatriumfen
var Bjerkerts Hondateam. Det
var första gången som Honda
vann Novemberkåsan.
– De var nöjda som spelemän.
De har kämpat för den här segern
och vi gläds tillsammans.
Calle Bjerkert vann med
över två och en halv minut före
tvåan Björne Carlsson. Segern
tog han dock inte ut förrän
strax innan målgången:
– Det är så mycket som kan
hända. Ett ögonblicks verk så
kan det vara kört.
Var du orolig någon
gång?
– Nja, man tänker inte så.
Du måste vara fullt fokuserad
hela tiden medan du kör.
Ta meter för meter och inte
stressa. Men visst, det var lite
småstrul på sista sträckan.
Jag vurpade en gång. Och ibland
fick man springa vid sidan
av surhålen och det kändes
som att lungorna höll på
att sprängas, men det gick ju
vägen.
Låta kroppen få läka
I måndags var Calle Bjerkert
tillbaka på jobbet. Som
vanligt. Det spelade ingen roll
att han är färsk kåsa-vinnare.
Dagen tillbringade han
bland annat med att borra i
en källare i Kisa.
Calle Bjerkert följdes av mycket publik i spåret i helgen och dagen efter segern är det många som ringt
och gratulerat till segern i Novemberkåsan. Foto: Victor Karlsson
Vad händer nu?
– Jag ska bara ta det lugnt
och låta kroppen få läka. Jag
har haft bekymmer med nacken
en tid. Nu ska familjen få
sitt också. Hösten är hektisk
med tre stortävlingar på ganska
kort tid.
Innan han börjar satsningen
på nästa år kan Calle Bjer-
kert luta sig tillbaka ett tag,
tänka tillbaka på kåsan och
bara njuta av segerns sötma.
Det är han väl värd.
Torbjörn Allvin
Resultatlista och bildsvep från Novemberkåsan 2008
Per Haarus gasar på, men Vimmerbyföraren tvingades bryta till slut. VMS Jonas Blom kom tolva. Kim Nilsson kom på 18:e plats. Foto: Roger Hultgren
Seniorer
1 Carl Johan Bjerkert Vimmerby MS 06:58:25
2 Björne Carlsson Folkare MK 07:01:01
3 Joakim Ljunggren Karlskoga EK 07:07:57
4 Fritz Andersson Göta MS 07:18:33
5 Anders Eriksson Tibro MK 07:19:00
6 Niklas Gustafsson Göta MS 07:41:56
7 Kristofer Almén SMK Värnamo 07:41:57
8 Christoffer Gustafsson FMCK Eksjö 07:47:18
9 Fredrik Georgsson Tibro MK 07:52:00
10 Sebastian Adielsson Mk pionjär 08:01:41
11 Olle Löthman Östhammars MK 08:14:07
12 Jonas Blom Vimmerby MS 08:32:02
13 David Landberg Vimmerby MS 08:39:31
14 Stefan Eriksson Västerås MK 08:40:09
15 Christer Jansson SMK Värnamo 08:40:25
16 Daniel Jönsson Vimmerby MS 08:42:57
17 Henrik Johansson FMCK Falun 08:45:17
18 Kim Nilsson Vimmerby MS 08:47:29
19 Joacim Bengtsson MA Lerum 08:50:14
20 Patrik Erlandsson Varbergs MK 08:55:37
21 Joakim Dahlberg ET Örebro 09:06:07
22 Jonas Karlsson Göta MS 09:17:37
23 Mikael Wiberg Hallsbergs MK 09:44:10
24 Herman Blom Vimmerby MS 09:56:58
25 Anders Nordqvist Hällefors MK 10:05:48
26 Mikael Andersson Göta MS 10:06:03
27 Per Rydberg SMK Östgöta 10:18:15
28 Mats Igelström Linköpings MS 10:21:29
29 Daniel Pålsson Teckomatorps CT 10:30:05
30 Christian Petersson Vimmerby MS 10:56:05
31 Magnus Oscarson Hallsbergs MK 10:59:11
32 Jon Grevæg Rakkestad MK 11:37:12
Juniorer
1 Fredrik Berg Karlskoga Ek 07:59:25
2 Viktor Karlsson MA Lerum 08:08:05
3 Martin Larsson Bollnäs MK 08:09:06
4 Jonas Bengtsson FMCK Falun 08:17:22
5 Kenneth Gilbert Sydafrika 08:24:17
6 Linus Fasth Linköpings MS 08:28:34
7 Calle Sjöö Tibro MK 08:35:35
8 Markus Johnsson ET Örebro 08:47:11
9 Emil Gustavsson Laxå MK 09:00:33
10 Oscar Wigstrand Växjö MS 09:26:50
11 Emil Andersson Fmck Hässleholm 09:31:52
12 Robert Nyberg Ulricehamns MK 09:32:07
13 Emil Meijer Götene MK 10:02:43
14 Albin Carlsson Vimmerby MS 10:08:34
15 Jonas Gustafsson Vimmerby MS 10:18:24
16 Herman Selin Vimmerby MS 10:21:35
17 Jonas Dahlgren MK Tranan 11:56:50
Herman Blom kom till slut på 24:e plats trots problem här.
Daniel Jönsson kom på 16:e
plats.
Robert Alm bröt...
... och det tvingades även Johan
Wallerstedt göra.
Albin Carlsson var 15:e man
bland juniorerna.
Herman Selin kom på 16:e
plats i juniorklassen.
Pontus Pettersson tog sig inte
runt hela Kåsan.