3/12 - Örebro Läns Folkmusikförbund

Ordförande har ordet
När jag skriver detta har hösten börjat
sitt intåg. Ett kraftigt regnväder
i går sänkte temperaturen från
23 till 10 grader. Slut för detta år
med utomhusstämmor i vackra
kulturmiljöer. En härlig sommarfinal
blev vår Wadköpingsstämma i år med
många spelmän, väl tilltagen publik
och jättefin konsert med Bengan
och Eva Janson, allt i ett strålande
sensommarväder. Fina minnen
att tänka tillbaka på under kulna
höstdagar!
Men vi går knappast i ide. Nu tar
höstens arbete och förlustelser vid.
Redan den 15 september har vi
höstens första spelträff på mysiga
Hallagården. Den följs av traditionella
Kopparbergsträffen redan den 6
oktober. Flera spelträffar är på
planeringsstadiet. Unga Glysars
handledningsmaterial i folkmusik för
musiklärare testas runt om i länets
musik- och kulturskolor. Mycket
spännande!
Styrelsen planerar för årsmötet,
som även nästa år blir samordnat
Stämning
Medlemstidning för Örebro Läns
Folkmusikförbund
årgång 26
med Svenska Folkdansringens
distriktsårsmöte. Även ett par andra
samarbetsprojekt finns på höstens
agenda. Folkmusiken fortsätter
att ljuda i stugor, föreningslokaler
och bygdegårdar genom alla våra
spelgrupper.
Vi ses på höstens spelträffar hoppas er
ordförande
Gunnel
Till minne - Fiolspelmannen
Ansvarig utgivare & redaktör
Andreas Svensson
Redaktion
Ingvar Olsson
Andreas Jacobsson
Layout
Olof Hällqvist
Tryck
Örebro universitet
Nästa nummer
utkommer i december
manusstopp
Kontakt för god Stämning
Telefon: 0768-93 43 38
E-post: homosociologicus@hotmail.com
Medverkande i tidningen ansvarar var för sig
för sina artiklar.
Folkmusikaliskt relevanta annonser införs
gratis!
Äldre Stämningar finns på www.olfm.se
omslaget:Helge Johansson är en av länets
äldsta aktiva spelmän. 95 år gammal deltar han
varannan vecka på Café Skogen i spelgruppen
Stråkbälgarna. Foto Andreas Svensson
Fr.v. Pehr Falkenström, Eva Karlsson, Thomas Eriksson, Ulf Karlsson, Karin S. Nordberg, Lars-Henric Ohlström, Olle Linder,
Kersti Johansson, Anders Norudde
Erik Hallsbergs-Lasse Larsson. 1916-2012 Det nio man och kvinnor starka Närkebandet
Bergslag och Bondebygd intog Korröfestivalen
under några dagar i slutet av juli.
Foto: Christer Olsson
Närkesuccé på Korrö
KORRÖ. Bergslag och
Bondebygd startade som
ett projekt efter den stora
Riksspelmansstämman
på Skansen för två år
sedan. I Stockholm träffades ett antal
riksspelmän som under åren antingen
spelat upp på låtar från Örebro
län – eller var bosatta i Närke vid
uppspelstillfället. Vi hade en trevlig
kväll och Ulf Karlsson tog sedan
initiativet att vi skulle träffas igen.
Det första målet blev en spelning på
Ransäter 2011 och i år var det dags för
Korröfestivalen, efter att ha smygrepat
lite grann också på Bingsjöstämman.
En Närkebaserad kärna har under året
träffats och övat, samt valt repertoar.
Dessa har oftast varit, förutom
undertecknad; Pehr Falkenström, Olle
Linder, Anders Norudde, Ulf Karlsson
och Karin S. Nordberg (som inte ännu
är riksspelman, men som nyss erhöll
Zorns diplom efter bronsmärke).
Samspelt röj
På fredagen 21.00 var vi laddade och
genomförde en sju kvart lång, bejublad
dansspelning i det största tältet. Vädret
var toppen och antalet dansande
par många. Vi kände oss nöjda och
många kom efteråt fram och tackade
och tyckte det hade varit samspelt
och röjigt! Vid sidan av att vi spelade
tillsammans, delade vi också in oss i
mindre konstellationer, som avlöste
“storbandet”.
Närkelåtarna var i majoritet,
men även några låtar spelades från
Bergslagsdelen av vårt län. Man inser
verkligen hur dansanta våra låtar är,
och att det känns roligt att sprida dem
till dansgolven. Hamburgskorna sätter
fart på fötterna och våra slängpolskor
passar både att dansa sörmländskt runt
i rummet och östsvenskt “på fläck”.
Kö till örebrolänningarna
Vi hade också för vårt gage allihopa
blivit inlagda i stämmans program
“Svenska låtar”. Denna programpunkt
ägde rum i den intima lokalen
Kvarnen, där var och en av oss fick
en kvart att spela solo och berätta om
musiken. Lokalen var alltid fullsatt och
kön utanför lång, så även där kunde vi
missionera om våra låtar.
Vad nästa projekt blir vet vi inte, det
får tiden utvisa, men det är i alla fall
roligt att träffas och spela och att ha ett
mål att sikta mot.
Thomas Eriksson
2 3

Färgsprakande alster med
folkmusikalisk touch
Pernilla Sundin har skrivit en färgsprakande bok
med berättelser från förr i Kilsbergen. Till denna
har en CD spelats in med 24 unika låtar.
ÅNNABODA. I början av september
presenterade folksångerskan Pernilla
Sundin, Örebro, sin efterlängtade
bok med CD i folkton – Blå bergens
sång; upptäcktsfärd i tid och rum – på
De Blå bergens dag i Ånnaboda. Den
här dagen i Ånnaboda firades flera
jubiléer, Bergslagsleden fyllde 30 år,
Ånnabodaanläggningen 50 år och
Örebro kommun har blivit utvald till
årets friluftskommun. Pernilla säger
att förlaget, Votum & Gullers förlag,
siktar på att ge ut den före jul, omkring
den 15 december. I bakgrunden i för
dagen soliga Ånnaboda hör vi några av
låtarna spelas upp i ljudanläggningen.
Det låter bra. Mycket bra.
Bockhorn och sopranblockflöjt
Boken är smått fantastiska 512 sidor
tjock och innehåller mängder av bilder
i en regnbågsliknande kavalkad. Till
boken kommer en fullängdsskiva med
24 låtar och korta berättarstrofer på
dialekt. 18 personer har medverkat
vid inspelningen av CD:n, som till
största delen har spelats in i Gunnar
Hjorths studio i Fjugesta under
sommaren. Ett spår med bockhorn
där Thomas Lundqvist, Spannarboda,
spelar har tillkommit vid Bocksbosjön.
Hinspolskan spelades in i Östergårdens
kapell, Vretstorp. Men huvuddelen av
låtarna har spelats in av Gunnar Hjort,
som Pernilla framhåller är fantastisk
att jobba med. Sist att spelas in på
skivan var Hélène Nevers som med sin
sopranblockflöjt i olivträ har bidragit
med det lilla extra på ett par av spåren.
”Jag hade också fem flickor med som
sjöng in en sång i Kils kyrka! Och
Sven skramlar med koskällan och
hästpinglan från sitt Lisselängen, så
deltagarna var från 8-88 år gamla
faktiskt! Ett bra spann”, säger Pernilla
glatt.
Nordens främsta kännare
Även det medeltida instrumentet
psalmodikon figurerar på två låtar.
Av en lycklig slump kom Pernilla i
kontakt med Nordens främste kännare
av psalmodikon, Rodney Sjöberg,
Trollhättan. Rodney är 80 plus och still
going strong, som Pernilla säger.
”Han byggde och målade ett nytt
psalmodikon till mig som jag använde
sen på inspelningarna. Det är speciellt
att spela på tvinnade fårtarmar!”,
berättar Pernilla.
Boken handlar framförallt om
människoöden i Kilsbergen: fyra
generationer i torpet Lisselängen,
som ligger på en plats avskärmad
från civilisationen, men som många
skidåkare känner till eftersom skidspår
går förbi. Torpet Hyttebacken, spelman
Glys och kolmilan i Lockhyttan
behandlas också.
Releasefest för skiva kommer att ske i
samband med bokutgivningen.
Mer info: www.pernillastund.blogspot.
com
Text: Andreas Svensson i samarbete med
Pernilla Sundin
4 5

Årets spelmansprofil på Wadköpingsstämman - Bosse Brewitz, Örebro, underhöll med berättelser och sina låtar.
Fotograf: Gunnel Sandberg
Betraktelse över
Wadköpingsstämman Del
Bengan och Eva Janson
inledde kvällen med ett
mycket professionellt
och medryckande
scenprogam i den härliga höstsolen.
Medan den klarblå himlen djupnade
fortsatte stämman med dans
och spel i Teaterladan. Utanför
hördes spelgrupper i det ljumma
sensommardunklet som värmde
upp till spontan dans. I caféet var
stämningen och volymen hög av alla
spelsugna som drog på så att osten
dallrade på smörgåsarna.
Jan-Anders Andersson
Spellördag i Adolfsberg
De tre barnen heter Elsa, Karin och Axel i den ordning som de sitter från vänster till höger.
Framtidens spelmän med
föräldrar samlades lördagen
11 augusti på fritidshemmet
Björken i Adolfsberg till
en kursdag med spelmannen och
suzukipedagogen Elisabeth Hälleberg
Lundberg som lärare.
Det var ÖLFM-medlemmen Franck
1: Vandring…
Det var en solig o varm
hösteftermiddag. Vi blev en grupp
på 15 personer som gick vandringen
till Lunnasjön tillsammans. Det
är en sjö högt uppe i Kilsbergen.
Biotopen är sällsynt där för att läget
är så skuggigt. Vi hittade en solig
klippa som vi fikade på. Där gissade
vi gåtor och funderade över hur djup
Lunnasjön kunde vara. Den ser mörk
och djup ut. Ingen visste säkert, men
vi kom överens om att den var, så
som min mamma Ingegerd brukar
säga, ”ett stenkast djup”. Väl tillbaka
på Hallagården kändes det svårt att
lämna solen för att gå in och lyssna på
konserten. Inne var det inte mycket
folk och vi började fundera på om
Siljestrand Kamoun som tagit
initiativet till denna spel-lördag som
arrangerades i samarbete med ÖLFM.
Inbjudna var nybörjare och ringrostiga
spelmän i alla åldrar. Sju barn och
åtta vuxna deltog. Några av barnen,
de yngsta 7 år, är elever till Elisabeth i
Betelkyrkans Suzukiundervisning, men
Höst på Hallagården
men plötsligt, som om någon hade
trollat, var konsertrummet fullt
och resten av publiken fick sitta i
rummen intill. Kvällens förband till
konserten bestod av Johanna Nystad
Skoglund 10 år från Skålbyn i Dala
Järna och mig, Brita Wideberg från
Lekhyttan. Vi spelade och sjöng ”Nils
Nilsson i Vika, han fria te frökna” och
fick dessutom hela publiken att sjunga
med. Härligt!
meddelar Brita Wideberg
Del 2: …och spelträff
Ja, det var en mycket trevlig upptakt
till kvällens spelträff. Efter detta bjöds
vi på en härlig minikonsert av två av
årets Zornuppspelsaktuella ÖLFMmedlemmar,
nämligen Karin Svensson
även andra barn och vuxna deltog. Det
blev en lyckad och inspirerande dag
som gav mersmak.
Tack Franck för ett bra initiativ!
Gunnel Sandberg
säckpipa. De spelade låtar från Blekinge
respektive Närke. I en av låtarna spelade
Anton tillsammans med sin kompis
Patrik Ahlberg, fiol. Därefter vidtog
buskspel i alla vrår och även ute på
gården i kvällssolen. Ett 20-tal spelmän i
alla åldrar deltog. Yngst var Karins dotter
Stina Nordberg, 3 år, men där fanns
också, förutom Johanna 10 år, systrarna
Alvina och Greta Herbinger-Rygne,
12 resp. 7 år från Örebro. Ytterligare
ungdomligt inslag utgjordes av Elias
Bremer 16 år, saxofon, från Latorp och
Fabian Lemte 18 år, trombon, från
Örebro, som hängde med fint i svängiga
låtar på sina i detta sammanhang
mindre vanliga instrument. ÖLFM har
anledning att se ljust på framtiden!
meddelar Gunnel Sandberg
vi skulle flytta ut till trädgården Nordberg, fiol och Anton Olausson,
6 7

Från sommarens händelser
T.v:Ingalill Ohlström, Ställdalen, ute i
det gröna.
Överst t.h: Thomas Lundqvist, Spannarboda,
i Siggebohyttan.
Nederst i mitten:Kersti Larsson och
Lovisa Larsson, Askersund.
Nederst t.h: Detlev Briese, spelman från
Riddarhyttan, bland tusentals i Bingsjö.
8 9

Anton Olausson ny
riksspelman 2012
Anton Olausson har inte spelat säckpipa speciellt länge.
Särskilt om man beaktar att han i år blev riksspelman vid
uppspelningarna i Borås. En av de fem som utsågs till
riksspelman.
Säckpipetraditionen hade under många decennier fört
en tynande tillvaro och var nästan försvunnen fram
till 1980-talet. Länkarna bakåt var få – troligen är
säckpipeblåsarna Gudmunds Nils Larsson och Ture
Gudmundsson två av de ytterst få som eftervärlden
har att tacka för att säckpipan idag lever och frodas
– tillsammans med säckpipebyggaren Leif Eriksson
i Insjön. Det var han och Per Gudmundson som på
uppdrag av Dalarnas museum 1981 tog fram ett spelbart
instrument, en kompromiss mellan de tolv gamla
instrument man hade bevarade och kraven för
samspel med dagens moderna folkmusikinstrument.
Sedan dess verkar Närke vara ett av de landskap
där instrumentet fått en riktig skjuts framåt. Tre av
landets åtta riksspelmän finns i Närke idag. Anders
Norudde, Ulf Karlsson och nu Anton Olausson.
”…skickligt och dansant…”
Tvärflöjt var första instrumentet Anton gav sig på.
Av en händelse så stötte han på riksspelmannen Olle
Gällmo på youtube och frälstes direkt. Efter att ha
skaffat sig en säckpipa, tog Anton några lektioner för
Stefan Ekedahl, cellolärare på Sjöviks folkhögskola.
Stefan spelar också säckpipa och är även känd från
bandet Blå bergens borduner. Sedan lektionerna har
Anton utforskat instrumentet på egen hand. Vilket
han uppenbarligen har gjort så grundligt att han nu
– bara fem år efter första tonerna blivit riksspelman.
”För skickligt och dansant spel på säckpipa” säger
motiveringen till Antons prestation.
Ulf Karlsson berättade att hans mål var att få juryn
att le under hans uppspelning. Hur såg juryn ut när
du spelade upp?
”Det var sista uppspelsdagen för veckan, så juryn var
kanske lite trött. De skrattade inte i varje fall. Men
det gick ju bra i alla fall!”
CD med säckpipslåtar på gång
Under hösten väntar en spelning på Kumla bibliotek
samt inspelning av en CD med säckpipslåtar
från Närke. Anton berättar att skivan är på
planeringsstadium, men hoppas på att den ska
bli realitet under det här året. Sérgio Crisóstomo,
lärare på Sjöviks folkhögskola, och aktuell som ljudtekniker
i projektet Unga Glysar, kommer att spela in Anton. Den
nyblivne riksspelmannen vill passa på att sprida Närkelåtar till
andra säckpipsblåsare i landet genom CD:n. Det är förstås ett
arbete som folkmusikförbundet ser mycket positivt på!
Fler framgångar för Örebro län
28,57% örebrolänningar fick diplom efter bronsmärke. Det är
en hög andel – precis som ifjol när man tittar på resultaten för
örebrolänningarna. De knappa 30% motsvarar två personer av
de sju som fick diplom efter brons – Jörgen Stenlund, Latorp
och Karin Svensson Nordberg, Stora Mellösa. Båda spelade
upp ifjol i Örebro och har alltså nått ett pinnhål högre i år på
uppspelningarna. Jörgen fick följande motivering från juryn:
”för traditionsmedvetet spel av västerbottenslåtar”. Och Karin:
”för dansant spel av låtar från Blekinge”.
Årets guldmärke gick till Erik Pekkari, Värna, Åtvidaberg för
”mästerligt, briljant och traditionsmedvetet spel på tvåradigt
durspel”. Nästa års uppspelningar sker i Tobo, v.24 2013, på
Eric Sahlström Institutet.
Riktig traditionsbärare på årets ETHNO
Hedvig Magnusson, 19 år, har fint påbrå när det gäller folkmusicerande.
Farfars farfar hette Johan Vilhelm Magnusson och deltog i spelmanstävlingen
i Lindesberg 1909. Fröken Magnusson tillhör den exklusiva skara i Örebro
län som spelar folkmusik i obruten tradition
BINGSJÖ. Örebro län tillhör inte det
område i Sverige där det finns gott
om obrutna folkmusiktraditioner.
Det är bättre beställt med den
saken i många andra landskap.
Men i Lindesbergstrakten finns
ett helt släkte som trakterar flera
stråkinstrument och har intresserat sig
för väst-västmanländsk folkmusik i
generationer – släkten Magnusson.
Cellon, som inte synts till i svensk
folkmusik så förskräckligt många år, är
Hedvigs instrument. Hedvig berättar
att hon nog började spela cello mest
för att storasyster Agnes och kusinen
spelade. När Hedvig fick nys om
ETHNO var det ingen tvekan om att
vilja åka. Hon ansökte om att få åka
på ÖLFM/SSR:s stipendium och fick
chansen att fara iväg.
Med 94 unga drivna spelmän från 14
länder var Hedvig i energiskt sällskap.
Hedvig berättar att man hade tre-fyra
spelpass om dagen under de tio dagar
som ETHNO-lägret varar. Utöver spel
så dansades det i mängder, med alla
möjliga dansgenrer blandade.
Hedvig har spelat sitt instrument i
tio år och i Lindesbergs kulturskola,
Garnalia, hade hon Camilla Friman
Malén som lärare. Nu är det Bollnäs
folkhögskola som gäller, där hon
utbildar sig i klassiskt spel.
Vad tar du med dig från ETHNOupplevelsen?
”Det var kul hela tiden! Höjdpunkten
var Bingsjöstämman där alla spelade
på scen inför jättepublik! Även den
sista konserten på Sollidenscenen på
Skansen i Stockholm var en mäktig
upplevelse. Jag vill också tacka
folkmusikförbundet för att jag fick
åka!”, säger Hedvig glatt.
Text o bild: Andreas Svensson
10 11

Tidningens adress:
Stämning c/o Ingvar Olsson
Lägervägen 15 B
71334 Nora
12
Powermeet:
bluegrass
och klezmer
Mer info:
www.silverfura.se
B föreningsbrev
Konsert: Kaja & Abalone Dots
Lördag den 13 oktober kl.19.00
Nya China, Storgatan 19, Örebro
Arrangörer: Huvudfinansiär:
Örebro 1
Porto betalt
Port payé
P15