Ur innehållet - Sveriges Telehistoriska SamlarFörening

Transponeringarna samlades till speciella transponeringsstolpar, som återkom med
regelbundna avstånd. Av skäl som ligger utanför utrymmet för denna artikel måste
avståndet mellan dessa vara relativt litet för att ett lyckat resultat skulle uppnås. Det
normala avståndet var 200m på senare år, vilket motsvarade var fjärde stolpe. Hos
vissa äldre ledningstyper förekom avstånd på upptill 500m, medan ledningar som
var avsedda för bärfrekvensdrift kunde vara transponerade i varje stolpe. Som det
redan bör ha framgått korsades inte alla trådar samtidigt i transponeringsstolparna,
utan dessa bar upp nästan undantagslöst både korsade ledningar och sådana som
gick rakt fram. Transponeringarna utfördes enligt två skilda metoder, som det
framgår fortsättningsvis.
Stolptransponering
Vid stolptransponering
utfördes platsväxlingarna
punktvis i stolparna.
Speciella transponeringsdon
utförda av bockade plattjärn
användes till
stamledningarna, varvid en
planskild korsning mellan
trådarna uppkom enl. fig. 3.
Ordinära dubbelpinnsreglar
utnyttjades för
fantomförbindelsernas
vidkommande, där
överkoppling skedde från
Fig. 3
regelns ena sida till den
andra medels isolerad tråd. Fig. 4 visar arrangemanget sett snett uppifrån och från
regelns undersida.
Stolptransponerade ledningar var dyra att bygga, men transmissionstekniskt sett var
de dock utmärkta. Redan med standardbyggda linjer (40cm trådavstånd och 200m
mellan transponeringsstolparna) uppnåddes prestanda som medgav överföring av
ca 30kHz på stamledningarna, vilket möjliggjorde parallelldrift av trekanals
bärfrekvenssystem.
18
Fig. 2