Untitled

SÖLVES
BORG

VÄLKOMMEN TILL

SOL!
SOMMAR!!
FEST!!!
Picknick på Slottsudden – i väntan på...
Killebomfesterna
inleds första onsdagen
i juli!
Marknadsvimmel med allt från korgar till karameller. Gycklare,
karuseller, gatuserveringar och öltält lite överallt. Och
massor med glada människor!
KILLEBOM!
Killebomdagarna förvandlar
Sölvesborg!
Festligheterna inleds med
sommarmarknaden första onsdagen
i juli och avslutas traditionellt
på söndagskvällen med en konsert
på Slottsudden.
Och däremellan musik, överallt,
från visa till dixieland!
...Magnus Uggla!

HAMN-
FESTER PÅ
LISTER!
Listerlandet är unikt och ett givet mål
för besökaren. Köpa rökt fisk, promenera
i hamnarna, äta en bit – kanske
stekt sill på grovt bröd?
Eller dansa på hamnplanen till dragspelsmusik?
Eller lyssna till dixielandmusik, äta rökt
lax, skölja strupen med källarsvalt öl...
Och lyssna till havet däremellan, se
ljusblänket från Hanö fyr och hålla sin
vän i handen...
Njuta i nuet men också se fram mot
morgondagens sol och bad.
Dagar och kvällar att minnas!
Blekingeeka i Hälleviks hamnbassäng
Gamla fiskets dag i Hällevik...
Moderna fiskets dag i Nogersund...
Ålafiskets dag i Hörvik...
Och därtill återkommande hamnfester
överallt i Listers gamla fiskelägen!
Hela sommaren!

LISTERLANDET
Västra Näs
idylliskt fiskeläge med aning av hur
det var en gång
Sandviken
kommunens bästa badplats med vida
sandstränder
Torsö
genuint fiskeläge, lite avskilt, fina bad
Hällevik
badstrand, rökerier, fiskaffärer, restauranger,
hotell, butiker, fiskemuseum
Nogersund
aktivt fiskeläge, modern fiskehamn,
båt till Hanö
Hörvik
restaurang, båthamn, badstrand, modern
fiskehamn, rökeri, fiskbutik
Krokås
liten fiskehamn i avskilt läge nära
naturen
Djupekås
avskild idyll, en gång hemmahamn för
många skutor trots sin grunda hamn
Istaby
gammal by med verklig bykänsla från
tiden före skiftena
Mjällby
centralorten på Lister med mångsidigt
näringsliv, byggmarknader etc.
Lörby
lantbruk, konsthantverk, natur
Listerlandet är speciellt. Besökaren
inser direkt att jordbruksnäringen är
viktig och ganska snart att även fisket
spelar stor roll härute. Han ser
kanske inte direkt att här finns välskötta
anläggningar för uppfödning
av mink, svin och broilers. Nästan
hälften av Sveriges minkfarmar finns
i Sölvesborgsområdet.
Sommargästen anar nog detta,
men primärt är det säkert annat som
drar: ett varv på golfbanan, ett strög
i något fiskeläge, en lunch i nära
hamnkontakt, några timmars sol och
bad eller en vandring i strandkant.
Den kloke besökaren missar inte
Listers badstränder, inte heller det
vänliga Hällevik, inte en rundtur till
de gamla fiskelägena, verkligen inte
ett besök på Listershuvud nära Hörvik
eller Stiby backe vid Hällevik.
Den som vill studera fågelliv eller
blommor, fiska eller bara söka
avskildhet, tar sig till de långsträckta
uddarna ut i havet, t.ex. Sillnäsudde,
Björkenabben eller Kråkenabb.
!
bad
golf
fiske
utflykter
god mat
rökt fisk
camping
Fiskemuseet i Hällevik
är väl värt ett besök
för att få en inblick i
hur man bedrev fiske
förr. Ett slit vi idag har
svårt att föreställa oss!
Nyrökt sill, stenugnsbakat
bröd, inlagd sill efter gamla
recept. Mat är viktigt! Besök
Hällevik eller Hörvik
när du blir sugen!

Med Hanö börjar den
blekingska skärgården!
Namnet Hanö känner vi igen från väderleksrapporterna.
Här finns förutom en väderstation
också en fyr, 70 m över havet
och Östersjöns ljusstarkaste med en lysvidd
på 43 km. Den byggdes 1904-05.
Hanö fiskeläge har ett 50-tal bofasta,
men som mest har här bott ca 260 personer
– hamnen var då alldeles full av fiskebåtar.
Man har haft nära förbindelser med
det rakt söderut liggande Bornholm, men
givetvis även med Karlshamn, dit man
rodde eller seglade för att sälja fisk.
Idag är Hanö en mycket populär gästhamn.
Man når Hanö med båten Hanösund,
som utgår från Nogersund (turlista finns på
turistbyrån).
Hanö tillhörde förr Sölvesborgs slott och användes tillfälligtvis av
fiskare redan på 1600-talet (husgrundsrester kan ses i Snuggeboda,
söder om hamnen). Under Napoleonkrigen 1810–12 var Hanö bas för
den engelska flottan. I sundet mellan Hanö och fastlandet samlades då
flera hundra fartyg för att gå i konvoj, varannan vecka västerut.
1810 fanns t.o.m. Nelsons flaggskepp HMS Victory här (befälhavare var
dock inte Nelson utan amiral Saumarez). Den engelska kyrkogården är ett
minne från denna tid (träkorset restes 1973).
Den permanenta bosättningen på ön tillkom troligen omkring 1830.
Hanö är liksom Listerlandets övriga restberg en urbergskägla, som slipats av
inlandsisen. Den är 60 m hög. Man kan tydligt se klapperstensfält, t.ex. strax söder
om fyren. Dessa är gamla strandvallar från istidens slut då Östersjön stod mycket
högre än i dag och landet var nedtryckt av isens tyngd.
På 1600- och 1700-talen avverkades Hanös skogar bl.a. för fartygsbyggen. I
början av 1900-talet var ön mycket kalare än nu. Lövskogen är sakta på väg tillbaka!
På norra Hanö finns öppna gräsmarker, i söder avenbokskog med inslag av lind
och alm. Det finns ett antal promenadstigar runt ön, som idag betas av dovhjortar.
Hanö har mycket att erbjuda sina gäster. Promenad
i hamnen, kanske med en glass eller stekt still
på grovt bröd. Strosa omkring i det idylliska fiskeläget.
Gå upp till fyren och beundra den fantastiska
utsikten med Karlshamns skärgård i nordost.
Vägen nedåt passerar lämpligen den engelska
kyrkogården och Bönsäcken, en strandsporre på
nordspetsen där miljontals stenar av havet slipats till
mjuka former. Bönsäckens form ändras ständigt.
På Hanö finns ett populärt
STF vandrarhem och en bygdegård
med en kaffeservering.
Vindhalla på östra sidan av ön
är den bästa badplatsen med
runda klippor och vid horisont
mot Östersjön.

VESAN – RYSSBERGET
Sölvesborgs kommuns gräns mot Skåne går uppe
på Ryssberget. Mellan berget och E22 ligger den i
början av 1900-talet invallade sjön Vesan. Den goda
åkermarken ligger här delvis under havsytans nivå
och hålls torr genom en pumpstation vid Norje.
Gammalstorps kyrka (bilden t.v.) ligger på vad som
före invallningen varit en ö i sjön Vesan. På platsen
har funnit en romansk kyrka från slutet av 1100talet,
som revs då nuvarande kyrka började byggas
1790. Det originella läget, skilt från byn och ute på
en ö, kan möjligen förklaras med att platsen varit
en gammal hednisk kultplats.
Vägen till Ryssberget över Vesan startar lämpligen
vid Ysane kyrka, belägen alldeles vid E22
och helgad åt de vägfarandes skyddspatron S:ta
Gertrud och följdriktigt nu en vägkyrka.
Av den medeltida Ysane kyrka återstår bara en
del av långhusets östra del samt koret, som ännu
täcks av munkpannor i original (se bild t.h.). I övrigt
är kyrkan ett resultat av två stora ombyggnader, 1777
och 1862. Interiören försågs med målningar i mitten
av 1400-talet och vissa återstår ännu, främst bland
dessa en i koret, föreställande Jesu intåg i Jerusalem.
Målningarna är signerade Nils Håkansson 1459.
Vid E22, öster om Vesan, finner vi
också byn Norje (uttalas med grav accent
som i ”Börje”) och den idylliska
Norje kanal, som utgör mynningen av
Västra Orlundsån. Denna rinner bitvis
invallad ovanför markytan i den tidigare
sjön Vesan. Ån avvattnar sjön Orlunden
(f.ö. värd ett besök på grund av
den vackra utsikten vid den s.k. Valhalls
ättestupa) i Olofströms kommun.
Vid mynningen i Norje passerar ån
en vacker valvbro i sten, uppförd i slutet
av 1820-talet.
I Norje är det nära till havsbad i Pukaviksbukten.
Här finns också det tidigare
Listers härads tingshus (läs mer om
detta på näst sista sidan).

Från kulturlandskap till vidsträckta bokskogar
”Vägen gick in i detta ljusgröna
dunkel, detta solspel i nyskapat
lövverk, som är ett av majvårens
under”.
(Carl Fries i Den svenska södern)
Ryssberget , ca 150 m högt, är ett enastående strövområde med Blekinges
största sammanhängande bokskog, allra vackrast vid lövsprickningen
första veckan i maj. Bebyggelse saknas nästan helt, men här
finns många vägar, anlagda på 1940-talet för skogsbrukets behov. De
kommer väl till pass också som cykel- och vandringsleder.
I äldre tider hade Ryssberget en mycket öppnare
karaktär och omtalas under dansktiden som ”Riisbier”,
det risskogsbetäckta berget. Förr höll man ollonsvin
och kor på skogen. Från mitten av 1900talet
har bokskog till viss del avverkats och ersatts
med gran. Fortfarande är dock inslaget av bok stort.
Över Ryssberget går en allmän väg från Gammalstorp
till Barnakälla på västsidan. Det går alltså
utmärkt att kombinera bil och fotvandring. Vandringsleden
Skåne-Blekinge passerar Grundsjön, som
är en populär sportfiskesjö. Här finns eldstad och
vindskydd för övernattning.
Har man tur kan man träffa på älg och rådjur
häruppe. Här finns också mycket skygga vildsvin.

SÖLVESBORGS SLOTT
Allra senast vid 1200-talets mitt har på den danske kungens initiativ en mäktig borg projekterats och uppförts på en flack
sandbank i Sölvesborgsvikens inre del. Med sitt ypperliga strategiska läge intill den trånga passagen mellan Ryssberget och
havet blev borgen den viktigaste medeltida befästningen i Östdanmark. Härifrån kunde kommunikationerna till lands effektivt
kontrolleras och den kustnära sjöfarten hållas under noggrann uppsikt. Platsen valdes med stor omsorg och skicklighet.
Att inneha ett fäste av denna storlek blev en väsentlig förutsättning för att erövra och bibehålla makten över riket. Den
som behärskade de flesta och starkaste borgarna var i praktiken landets herre. Därmed hade regenten
både försäkrat sig om ett kraftfullt värn för sitt territorium mot yttre fiender och rest ett svårforcerat
bålverk mot inre opposition från såväl aristokrati, ärkebiskop som upproriska bönder.
Borgen
Slottets byggnadshistoria är i stora drag känd genom arkeologiska och skriftliga vittnesbörd. Överst på
den 9–10 meter höga, till större delen konstgjorda kullen, byggdes från början en enklare träbefästning.
Anläggningen, en s.k. motte, skyddades genom ett sinnrikt system med dubbla vallgravar. Alldeles i
närheten iordningställdes samtidigt en betydligt svagare befäst förborg. På denna uppfördes enklare
bostäder, fähus, magasin samt byggnader för olika slags hantverk. Broar av trä förenade borgkullen,
förborgen och fastlandet.
Sannolikt någon gång under kung Erik Menveds regeringstid (1286–1319) restes ett mycket
kraftigt, cirka trettio meter högt, tegelklätt stentorn, vars fundament och murrester fortfarande sätter
sin prägel på ruinkullen. Tillsammans nådde kulle och torn upp till ungefär samma höjd som
Kärnan i Helsingborg. Kring kärntornet låg fyra huslängor, som inramade den stensatta borggården.
Från danskt till svenskt
I historiska källor omnämns borgen i Sölvesborg första gången 1343. Under senmedeltiden
utgjorde den periodvis en mötesplats, dit unionstidens regenter – t.ex. drottning Margareta
– kallade sina råds- och länsherrar för att överlägga och fatta beslut om rikets angelägenheter.
Från våren 1525 till hösten 1526 var Sören Norby, ”Guds vän och hela världens fiende”,
herre över Sölvesborgs slott och län.
Med den medeltida stridstekniken var borgen närmast ointaglig och betvingades heller
aldrig med storm. Efter det nordiska sjuårskriget, under vilket den 1564 stacks i brand av sin
egen besättning, minskade dess militära betydelse. Fram till freden i Roskilde 1658 bibehöll
emellertid slottet sin ställning som administrativt centrum.
Det tidigare danska slottslänet förvandlades efter nationalitetsbytet till ett svenskt
grevskap, som dock i samband med Karl XI:s reduktion drogs in till kronan. Den
siste greven av Sölvesborg blev Carl Gustaf Wrangel. Under det skånska kriget
1675–1679 ödelades all bebyggelse på slottet.
Från 1680-talet drevs slottsegendomen som ett större jordbruk, först genom att
arrenderas ut och sedan, efter försäljning vid mitten av 1700-talet, helt i privat regi.
Nya bostadshus uppfördes nedanför borgruinen. Den nuvarande mangårdsbyggnaden
byggdes 1802 i en våning men fick efter ombyggnad 1841–1843 även en
övervåning. De massiva uthuslängorna i sten med sina väldiga vasstak samt den anslutande
inspektorsbostaden färdigställdes 1833–1835. En stor, parkliknande trädgård
anlades. Efter laga skifte och ägostyckning 1915 såldes slottsskogen
på Ryssberget till Sölvesborgs stad, medan övrig jord avyttrades till
småbruk och egna hem.
I vår egen tid
För både kommuninvånare och turister är det historiskt intressanta slottsområdet,
som under 1990-talet blivit föremål för en genomgripande
upprustning, ett välbesökt och omtyckt utflyktsmål. Här kan man i dag
komma såväl natur som kultur nära; njuta av en trädgård i renässansstil
med gammaldags perenner, kryddväxter och klängrosor, äta en bit mat,
titta på glasblåsning och fågelliv, eller bevista återkommande större evenemang
som konserter, teaterföreställningar och julmarknader anno
dazumal.
Hans Milton

VALJE GÅRD
I närheten av Ryssbergets sydligaste utlöpare och alldeles intill en naturskön halvö i den långsträckta havsvik, som skiljer
Blekinge från Skåne, ligger Valje gård mjukt inbäddad i lummig grönska.
Det omgivande, mångskiftande kulturlandskapet och den småskaliga herrgårdsmiljön är resultatet av en successiv utveckling
genom sekler, då jordbruk tillsammans med boskapsskötsel var den självklara ekonomiska basen för gårdsdriften.
Valjehalvön är i dag ett naturreservat med värdefulla kulturlämningar och ett rikt djur- och växtliv. Området präglas av
ädellövhagar med hundraåriga ekar och kraftiga bokar. Floran rymmer talrika näringskrävande arter som gulsippa, skogsbingel
och tandrot.
Bondgården
Redan under förhistorisk tid uppehöll sig människor på platsen för Valje gård och fann sin utkomst där. Flera spår från såväl
sten-, som brons- och järnåldern har påträffats.
Exakt när den från historisk tid kända fasta bebyggelsen etablerades är inte känt. Senast på 1400-talet fanns här dock en
gård, som tillhörde ärkebiskopen i Lund och brukades av en bonde mot ett årligt arrende.
I samband med reformationen drogs egendomen 1536 in till den danska kronan men övergick småningom genom freden i
Roskilde 1658 i den svenska kronans ägo. Den uppläts därefter först till ryttarhemman och sedan till landsbokhållaren Hans
Billingsköld, som 1704 på förmånliga villkor kunde byta till sig gården av staten.
Herrgården
Efter det att bondgården avvecklats, uppfördes omkring 1740 det nuvarande corps-de-logiet
jämte två flygelbyggnader i trä. I norr anlades samtidigt en trädgård i enlighet med barockens
symmetriska planmönster.
Fram till 1700-talets mitt residerade Hans Billingskölds äldsta dotter Magdalena Charlotta
på herrgården, som därnäst i tur och ordning innehades av överstelöjtnant Jon Rosenquist
samt borgmästaren i Kristianstad Carl Schultén.
År 1764 förvärvade friherre Gabriel Erik Sparre Valje gård. Han blev senare både fajansfabrikör
i Sölvesborg och landshövding i Kristianstads län samt genom sitt äktenskap med
Helena Juliana Coyet permanent bosatt på (Trolle-)Ljungby slott. Parets enda barn, Ulrika
Lovisa Maria, gifte sig 1780 med justitiekanslern Carl Axel Trolle-Wachtmeister.
På Sparres tid revs den västra flygeln och i dess ställe tillkom 1782–83 ett
”Kokhus” i tegel. Den s.k. Jaktstugans till hälften nedgrävda källare stod färdig
någon gång 1754–70, men själva huset torde utgöra gårdens äldsta kvarvarande
byggnad med rötter i 1600-talet, troligen ditflyttat från Kristianstad.
Maison de plaisance
Valje gårds egen jordbruks- och kreatursdrift skulle på 1800-talet sakta men
säkert komma att minska i betydelse för att slutligen helt upphöra, varefter
den produktiva marken arrenderades bort. Den prydliga lilla herrgården blev
främst ett exklusivt sommarnöje, ett ”maison de plaisance”, för familjen Trolle-
Wachtmeister, släkten och vännerna.
Under århundradets andra hälft undergick karaktärsbyggnaden vissa förändringar
utan att fördenskull berövas sin egenart. Den östra
flygeln ersattes med ”Gästvillan”, som speglar den schweizerarkitektur,
vilken i nationalromantisk och punschpatriotisk anda
blev en i Sverige ofta förekommande villaform.
De tre befintliga ekonomilängorna var nu fallfärdiga och
jämnades med marken. I stället uppfördes 1856 först en samt
1873 ytterligare en ladugård i gråsten med gavelspetsar och
tak av tegel.
Innehavare av Valje gård är sedan 1994 intendent Jan Karlsson
vid Valje Aktivitetscenter. Gården används nu för kurser
och konferenser. Ägorna har genom ett markbyte med
Trolle-Ljungby fideikommiss övergått till Sölvesborgs
kommun.
Hans Milton

STADSVANDRING
Sölvesborgs stad har vuxit fram på sluttningen mellan Ryssberget i väster och
havsviken i öster. Själva stadskärnan med sitt torg, sina gator och kvarter
återspeglar fortfarande väl den medeltida köpstadens rumsliga struktur och
dimensioner. Omkring 1800 sträckte sig en del av bebyggelsen bortom tullarna
men först på 1870-talet sprängde staden mera definitivt sina hävdvunna
gränser. Den bebyggda arean vidgades betydligt, varvid tidigare odlings- och
betesmarker togs i anspråk. Det ”moderna” Sölvesborg började sakta men
säkert finna sin egen identitet och sin nutida form.
1. Stortorget
9
10
Det kvadratiska Stortorget, där åtta gator från alla fyra väderstrecken mynnar ut, är sedan medeltiden stadens traditionella
centrum. Merparten av de kringliggande byggnaderna, som t.ex. den väl bevarade ”Köpmannagården”, har sitt ursprung i
1800-talet. Mitt på torget står sedan 1948 Stig Blombergs mäktiga torgbrunn i vit marmor, krönt med skulpturen ”Ask och
Embla”, den fornnordiska mytologins första människor.
2. Rådhuset
En storbrand lade 1801 stadens centrala delar i
aska och gjorde ett stort antal borgare husvilla.
Vid sidan av annan återuppbyggnad påbörjades
redan efter några år arbetet med ett nytt rådhus,
som ritades av den framstående arkitekten
Fredrik Blom men inte förrän 1833 kunde färdigställas.
År 1913 genomfördes en större ombyggnad, varvid bl.a. rådhusets
karakteristiska klocktorn kom på plats.
8
5
6
7
4 3
3. Nicolaigården
Denna nyklassicistiska byggnad
uppfördes 1830 som ett ”spruthus”
för borgarbrandkårens räkning. Efter
påbyggnad med en andra våning
tjänstgjorde den åren 1857–
1908 som telegrafstation, men är idag privatbostad.
Det närbelägna ”nya” spruthuset i gulrött
tegel med sitt flacka, valmade plåttak och sin
fem välvda portar mot gatan byggdes 1867.
4. S:t Nicolaikyrkan
Stadskyrkan, som uppkallats efter köpmännens och
sjöfararnas skyddshelgon S:t Nicolaus, utgör den enda
kvarstående medeltida byggnaden i staden. Dess olika
delar har tillkommit i etapper och är över lag uppförda
i gotisk (”spetsbåge”) stil.
Det rakavslutade, rektangulära koret bör ha stått färdigt
något före eller senast år 1300. Ett par decennier senare
tillfogades det bredare och högre långhuset. Under 1300-talet sista hälft
uppfördes i söder ett kapell samt i väster ett massivt torn. Omkring år
1400 byggdes slutligen ett vapenhus, som nu också rymmer ”Stentoftenstenen”, en runsten med den längsta
kända inskriften på urnordiskt språk. Invändigt är kyrkan rikt dekorerad med sengotiska kalkmålningar. I koret
täcks det s.k. Mariavalvet helt av uttrycksfulla bilder med motiv ur den heliga jungfruns liv.
År 1486 grundades ett karmeliterkloster i Sölvesborg. Detta ”Vårfrukloster” uppfördes strax norr om och
byggdes delvis samman med Nicolaikyrkan, som fram till den lutherska reformationen på 1530-talet blev både
församlings- och konventskyrka för vitbröderna.
Sedan medeltiden har Sölvesborg dessutom ett eget lokalhelgon, S:t Enevold, till vars kapell och undergörande
källa söder om staden många fromma pilgrimer vallfärdade.
5. Norregatan
Ett bra exempel på småstadens okonstlade
egenart och med kvardröjande behaglig
1800-talsprägel utgör denna krökta och
kuperade gata, ett av de första bebyggda
områdena utanför den gamla tomtindelningen.
Här bodde ursprungligen folk i begränsade
ekonomiska omständigheter som
arbetskarlar och småhantverkare.
6. Stadshuset
Flertalet av kommunens förvaltningar kunde flytta in i
det ändamålsenliga stadshus, som stod färdigt 1985. Som
en byggnadsdel (närmast kameran)
ingick då även det
mönstergilla f.d. varmbadhus,
vilket åren 1923–1979 med
den äran hade betjänat både
stadsbor och tillresande.
2
1
12
11

7. Hästtorget
Detta torg togs i bruk och fick sitt namn på 1840-talet, sedan staden fått
tillstånd att hålla årliga kreatursmarknader. Den öppna platsen kom också
länge flitigt att utnyttjas för biograf-, cirkus-, varité- och andra offentliga
nöjestillställningar. Alldeles invid det med tiden kraftigt förändrade torget
finner man både den originella fontänen med grodorna och skulpturen
Ariel med omgivande, sparsmakade planteringar.
8. Stadshotellet
Den monumentala hotellbyggnaden med sin ännu i vår tid ovanligt storslagna fasad och nästan palatslika huvudentré uppfördes 1909–
10 efter ritningar av dåvarande stadsarkitekten i Helsingborg Alfred Hellerström. Vid invigningen lördagen den 14 januari 1911 lovordade
stadens borgmästare Philibert Humbla byggnaden, ”vilken genom sina väl afvägda proportioner och sin tilltalande arkitektur i
öfrigt smeker våra ögon och höjer vår stads utseende”.
Innehavaren av Sölvesborgs slott, legationsrådet Fredrik Rappe, spädde vid samma tillfälle på: ”I Amerika, detta de
dådkraftiga handlingarnas hemland, hade man kommit till insikt om att skulle en plats gå framåt fordrades först och främst
en järnväg, så en kyrka, en bank och ett hotell. Sedan kommer folket af sig själft och platsen blomstrar snart upp”.
Arkitekt Hellerström skulle dessutom komma att svara för rådhusets omgestaltning 1913 samt det 1914 i granit
och hårdbränt tegel nybyggda sparbankshuset.
9. Tingshuset
Listers härads tingshus är Sölvesborgs utåt mest välkända och omtalade
byggnad. Huset, som byggdes 1919–1921, är ett verk av
mellankrigstidens ledande arkitekt i Sverige, Gunnar Asplund, huvudarkitekten
för Stockholmsutställningen 1930. In i allra minsta detalj
genomsyras den djärvt originella byggnaden av upphovsmannens
tjugotalsklassicism med rötter i nyantik och tidigt 1800-tal.
10. Järnvägsstationen
Järnvägen och tågen förde staden och dess invånare närmare värl-
"Sedan inom nämnden erinrats, att ärendet, vid det förhållande att byggnadsplatsen
låge utom stadens planlagda område, icke omedelbart vore af nämndens
handläggning beroende, men att vid gåfvan fästats som vilkor, att
byggnadsritningarne skulle underställas nämndens bedömande, beslöt nämnden
efter granskning af ritningarna förklara, att, äfven om det, enligt nämndens
åsikt, skulle hafva varit önskvärdt, att, i fråga om facaderna och särskilt den åt
Ungersgatan vettande, anspråken på smak och prydlighet blifvit bättre än som
synes hafva skett, tillgodosedda, granskningen likväl icke föranledt till någon
i byggnadsstadga eller byggnadsordning grundad anmärkning."
Byggnadsnämndens protokoll efter granskning av Asplunds ritningar, undertecknat
av dess sekreterare, borgmästare Philibert Humbla den 12 februari
1920.
den runtomkring. År 1874 färdigställdes sträckan mellan Kristianstad och Sölvesborg. Förbindelsen vidare österut till Karlskrona
fullbordades 1889. Tio år därefter invigdes det numera som byggnadsminne förklarade nya stationshuset. Härifrån öppnades
dessutom 1901 en särskild linje för tågtrafik till Älmhult och 1922 ”Listerbanan” över Mjällby och Hällevik till Hörvik. Båda
dessa senare linjer är numera nedlagda.
11. Skeppsbron
I Sölvesborg har av naturliga skäl handelssjöfarten från allra första stund varit själva grunden och
förutsättningen för stadens framåtskridande och välstånd. Hamnen samt den från skeppsbron rakt
mot torget, rådhuset och kyrkan löpande Skeppsbrogatan blev genom sekler den givna pulsådern i
stadssamhällets ekonomiska liv.
Utmed denna gata låg även det av friherre Erik Gabriel Sparre grundade fajansbruket, vars
verksamhet 1773–1798 var typisk för en manufaktur, där arbetet delades upp mellan specialiserade
och skickliga hantverkare. Produktionen hade hög teknisk och konstnärlig kvalitet men inriktades
företrädesvis på enklare vardagsgods som tallrikar, fat, koppar, skålar och burkar.
12. Museet
Sölvesborgs museum mellan hamn och torg speglar från många olika utgångspunkter stadens
och omlandets innehållsrika historia från forntid till nutid. Museibyggnaden är från 1830-talets
början och fungerade länge som brännvins- och spannmålsmagasin, innan den 1982 började
användas som stadsmuseum.
På nedre plan finns spännande utgrävningsfynd från såväl Listerlandets
förhistoriska tid, särskilt yngre stenåldern, som slottet och karmeliterklostret. På
övre plan visas en mångsidig samling kulturhistoriskt intressanta föremål och
miljöer från främst 1800-talet.
I likhet med museet är den mittemot belägna och ungefär jämngamla konsthallen inrymd i ett stabilt
gråstensmagasin. I murverket sitter alltjämt de järnringar, vid vilka dragdjur och lastvagnar brukade förankras.
Hans Milton

BYGGNADER I SÖLVESBORGS KOMMUN
”En värld av vänlig närhet med landet inpå sta’n och gärna
täppa bakom planket, där man bryr sig om varandra och
finner glädje i det lilla” (Anders Claesson). Dessa ord beskriver
den allt mer sällsynta svenska småstaden. De stämmer väl
in på Sölvesborg, en under århundraden framvuxen stad. Där
har den medeltida stadsplanen och det tidiga 1800-talets bebyggelse
oupplösligt förenats i en helhet av trivsam idyll och
levande stadskärna.
Sölvesborg är en stad där Stortorget är litet, de båda Storgatorna
små och smala. En älskvärd stad med utblickar mot
vattenblänk och en vid havshorisont och med intima gaturum,
som formar sig kring stensatta gator. En grön stad där Ryssbergets
bokskogar växer in i bebyggelsen. Med god respekt
för helheten försöker vissa byggnader framhäva sig en aning.
Främst är det byggnader som sedan länge har eller har haft
offentliga uppgifter. Kyrka och prästgård, rådhus och tingshus,
fattighus och badhus. Folkskola och realskola, telegrafstation
och järnvägsstation, stadshotell och sparbankshus. Under senare
år har konsthall och museum, gymnasium och bibliotek, stadshus och polishus kommit till,
alla utformade med hänsyn till Sölvesborgs egenart.
Redan i järnvägsstationen från år 1899 men särskilt
i stadshotellet och sparbankshuset återspeglas framtidstron
i Sölvesborg i början av 1900-talet. Dessa båda
byggnader är utformade av den välrenommerade
stadsarkitekten i Helsingborg, Alfred Hellerström
(1863–1931). Stadshotellet från 1910 är en festlig och
pompös skapelse i neobarock med inslag av jugendstil.
Hotellets festsal med gipsornament och magnifika
kristallkronor är en välbevarad sevärdhet.
Sparbankshuset från 1914 har ett kärvare uttryck,
med en utformning inspirerad av holländsk renässans
och med de gedignaste av material i gatufasaderna,
hårdbränt tegel och granit. Därmed
visas symboliskt, att även banken är gedigen och solid.
I Sölvesborgs kommun finns ett antal intressanta byggnader från gustaviansk
tid (1772–1809). Kyrkorna i Gammalstorp och Mjällby från 1793 respektive
1796 är båda fina exempel på den sengustavianska tidens stora, ljusa kyrkorum,
från en tid då tämligen få kyrkor byggdes i Sverige.
Bilder denna sida: Överst t.v. utsikt från golfbanan
mot Sölvesborgs stad. Därefter medsols:
Stadshotellet, Sparbankshuset, Mjällby och
Gammalstorps kyrkor samt järnvägsstationen.
Bilder nästa sida: Mangårdsbyggnaden till
Sölvesborgs slott, Norje tingshus, Listers härads
tingshus samt rådhuset.
Förutom Sölvesborgs slott, järnvägsstationen,
Listers härads tingshus är Valje gård, f. d. fattighuset
och gamla telegrafstationen (Nicolaigården)
förklarade som byggnadsminnen enligt kulturminneslagen.

av stadsarkitekt Jan Lagerås
Mangårdsbyggnaden vid Sölvesborgs slott bär årtalet
1802 på fasaden. Den fick år 1841 ytterligare
en våning. Efter en genomgripande utvändig restaurering
år 1999 är den nu en värdefull företrädare
för sin tids byggnadsskick.
En annan byggnad med gustavianskt ursprung är
rådhuset i Sölvesborg, som började byggas år 1804.
Hur många rådhus som föregått det nuvarande är obekant,
det äldsta kända omnämnandet är från 1548. Närmast
föregående rådhus förstördes i den stora stadsbranden
den 6 juni 1801. Arkitekten Fredrik Blom
(1781–1853), främst känd för Skeppsholmskyrkan och
Rosendals slott i Stockholm, svarade för ritningarna.
De godkändes av Kungl. Maj:t, dvs Gustav IV Adolf,
den 9 juli 1803. Först 30 år därefter var rådhuset färdigbyggt.
Det fick sitt nuvarande utseende år 1913, då
det försågs med klocktorn och en portomfattning i
renässansstil. Därigenom skulle stadens rådhus få ett
mera värdigt utseende.
Listers härads tingshus i Norje stod färdigt
år 1795, uppfört efter ritningar som fastställdes
av Kungl. Maj:t, dvs Gustav III, den 30 maj
1791. Det är en till det yttre i stort sett oförändrad
röd tegelbyggnad, där i synnerhet entréfasaden
präglas av en stram och måttfull elegans.
Invid tingshuset finns fånghuset från 1854,
med en av de åtta cellerna bevarad i ursprungsskick.
År 1918 hölls det sista tinget i Norje och år 1921 kunde häradsrätten flytta in i det nya tingshuset i Sölvesborg. Det är ett
verk av arkitekten Erik Gunnar Asplund (1885–1940). Han är den ende svenske arkitekt som har fått ett bestående internationellt
inflytande. Asplund är främst känd för Skogskyrkogården i Stockholm, som numera är upptagen på den s. k. världsarvslistan.
Tingshuset präglas av den så kallade 20-talsklassicismen. Det är ett konstverk, där helhet och detalj i exteriör och
interiör har fått en omsorgsfull och estetiskt medveten utformning.
Tingshusbygget föregicks av en arkitekttävling, med Asplunds förslag som det vinnande. Byggnadens placering i fonden
av Ungersgatan anges i ett stadsplaneförslag från 1910. Den har stationshuset som ett välberäknat motstycke i gatans andra
ände. För att uppnå en imponerande verkan låter
arkitekten tingshuset vända en monumental gavel
mot gatan. Det halvcirkelformade entrépartiet har
en motsvarighet i stationshuset, men dess främsta
förebild finns i Botanicum i Uppsala, uppfört kring
sekelskiftet 1800. Denna byggnad har på flera sätt
inspirerat tingshusets klassicistiska formspråk, med
påverkan av gustaviansk
nyantik. Sölvesborg
har i tingshuset
en byggnad
med ett rykte långt
utanför Sveriges
gränser.

TURISTINFORMATION
Medborgarkontoret i Sölvesborg
Stadshuset, Repslagaregatan 1
Telefon: 0456-10 088
Telefax: 0456-12 505
Postadress: Sölvesborgs kommun
Medborgarkontoret Sölvesborg
294 80 Sölvesborg
Medborgarkontoret Listerlandet
Skolvägen 4, Mjällby
Telefon: 0456-16 400 – 16 401
Telefax: 0456-50 297
Postadress: Sölvesborgs kommun
Medborgarkontoret Listerlandet
294 80 Sölvesborg
E-postadress: turistbyran@solvesborg.se Internet: www.solvesborg.se
© Sölvesborgs kommun och författarna, 2000
Motivet på omslaget är från Listers huvud, bilden på uppslaget därefter
från Krokås. Gatumotivet är från Norregatan i Sölvesborgs stad. Interiörbilden
med utsikt över vatten är från Valje gård. Badbilden är från Torsö
och på motsatt sida en vitsippsbacke i Stiby samt hamnen i Djupekås.
Projektgrupp: Ulf Bjälkenborn, Jan Lagerås, Jonte Göransson, Hans Milton, Bo Sandqvist
Omslag: Jan Lagerås Historik: Hans Milton Foto: Jonte Göransson Grafisk form: Bo Sandqvist
Produktion: HB Sonolab, tel 0456-13 195, 14 970 Tryck: Elanders Berlings, Malmö 2005