You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Ledare<br />
2<br />
Innehåll<br />
Behöver Sverige kärnkraften?<br />
Alexandra Braf sidan 3<br />
Forma en borgerlig miljödebatt<br />
Hugo Fiévet sidan 6<br />
Artiklar<br />
En lagstiftning för miljön<br />
Nicklas Skår sidan 8<br />
Ur led är tiden<br />
Erika Karlénius sidan 13<br />
Är koldioxidskatten befogad? sidan 17<br />
Wibjörn Karlén<br />
Den stilla provinsens lov sidan 22<br />
Simon O. Petterson<br />
Löständer och döda katter sidan 28<br />
Betula Alba<br />
Tidskriften <strong>Heimdal</strong><br />
Tradere et resistere<br />
Organ för <strong>Föreningen</strong> <strong>Heimdal</strong><br />
Redaktör: Hugo Fiévet<br />
Ansvarig utgivare: Alexandra Braf<br />
Adress:<br />
Tidskriften <strong>Heimdal</strong><br />
Svartmangatan 14<br />
753 12 UPPSALA<br />
ordf@heimdal.nu<br />
Telefon: 018 - 69 45 03<br />
För annonser och signerade artiklars<br />
innehåll svarar respektive annonsör<br />
och författare.<br />
<strong>Föreningen</strong> <strong>Heimdal</strong> är Sveriges största<br />
och äldsta politiska studentförening.<br />
<strong>Föreningen</strong> verkar sedan 1891 för en<br />
reformvänlig konservatism.<br />
<strong>Föreningen</strong> <strong>Heimdal</strong><br />
- Andligt välstånd och materiellt förfall
LEDARE<br />
Behöver Sverige kärnkraft? Det är<br />
en fråga som har diskuterats fram<br />
och tillbaka under många år och<br />
såväl sakliga som osakliga skäl<br />
har framhållits i diskussionerna.<br />
I debatten brukar det låta som om<br />
kärnkraften skulle vara någonting<br />
dåligt som Sverige helst skulle ha<br />
gjort sig av med i går, och definitivt<br />
inte skall fortsätta utveckla. Det är<br />
farligt, dyrt och skjuter problemen<br />
på kommande generationer, brukar<br />
det låta. Men är det verkligen så?<br />
Det är värt att fråga sig vad som<br />
är alternativet. Om Sverige inte<br />
skulle använda sig av kärnkraft,<br />
vore gas eller olja alternativet.<br />
Vindkraft och solkraft i all ära –<br />
men det räcker knappast till att<br />
försörja Sverige med den elkraft<br />
som behövs. Att Sverige inte har<br />
gas eller olja som sina huvudsakliga<br />
energikällor bör vi vara glada<br />
för. Detta av flera anledningar.<br />
Dels på grund av att gas och olja<br />
är mycket sämre för miljön, dels<br />
för att vi slipper göra oss bero-<br />
3<br />
Behöver Sverige kärnkraften?<br />
Alexandra Braf<br />
ORDFÖRANDE<br />
FÖRENINGEN HEIMDAL<br />
ende av länder såsom Ryssland<br />
och Saudiarabien. Fördelarna med<br />
att inte vara beroende av rysk gas<br />
blev övertydligt när Ryssland valde<br />
att stänga av Ukrainas gastillförsel<br />
mitt under den kalla vintern. Att<br />
hävda att sådana utpressningar<br />
inte skulle kunna användas mot<br />
Sverige, om vi var beroende av<br />
rysk gas, är endast naiva drömmar.<br />
Det är dock inte endast av politiska<br />
skäl som Sverige bör förlita sig på<br />
kärnkraft istället för andra energikällor,<br />
utan även miljömässiga<br />
sådana. I en tid då klimatalarmismen<br />
går på högvarv och koldioxidutsläppen<br />
ses som någonting<br />
skadligt och farligt för vår framtid<br />
här på jorden, är det klokt att<br />
förlita sig på en energikälla som<br />
inte släpper ut så mycket koldioxid,<br />
nämligen kärnkraften. Att<br />
den svenska industrin minskade<br />
sina svavel- och koldioxid-utsläpp<br />
då kärnkraften började byggas<br />
ut är naturligtvis ingen slump.<br />
Visst har kärnkraften sina baksidor,<br />
det skall man inte sticka<br />
under stol med. Men i jämförelse<br />
med nackdelarna med olja och gas<br />
är kärnkraftens slutförvaring och
strålningsrisker inget större problem.<br />
Att avveckla den nuvarande<br />
kärnkraften till förmån för ökade<br />
koldioxidutsläpp och risken att ge<br />
länder som Ryssland ökat politiskt<br />
inflytande i Sverige är rena<br />
galenskapen. Att åberopa Japan<br />
och Tjernobyl som två exempel<br />
på hur det går om man använder<br />
sig av kärnkraft är osakligt, eller<br />
i varje fall ohederligt. Naturligtvis<br />
bör Sverige och andra länder<br />
ta lärdom av vad som hände i de<br />
respektive kärnkraftverken, men<br />
den minst sagt speciella kombinationen<br />
av en jordbävning och<br />
flodvåg som tillsammans attackerade<br />
kärnkraftverket torde vi<br />
inte behöva råka ut för i Sverige.<br />
Med detta inte menat att kärnkraft<br />
skall vara den enda energikällan<br />
Sverige bör använda sig av, men det<br />
bör vara den primära. Med fortsatt<br />
forskning kommer säkerligen forskarna<br />
hitta nya, såväl mer effektiva<br />
som billigare energikällor. Och när<br />
det väl händer är det läge att byta.<br />
Men den tiden är inte kommen ännu.<br />
<strong>Heimdal</strong> behöver dig!<br />
Betala din medlemsavgift och bidra till ett<br />
bättre, friare och mer borgerligt Sverige.<br />
Sätt in 250 kr på bg 739-2723 SEB<br />
OBS! Notera det nya kontonumret.<br />
4
LEDARE<br />
5<br />
Forma en borgerlig miljödebatt!<br />
Hugo Fiévet<br />
REDAKTÖR<br />
TIDSKRIFTEN HEIMDAL<br />
Skall borgligheten kunna<br />
utmanana vänsterns dominans i<br />
miljödebatten krävs en ideologisk<br />
inventering. Marknadsekonomi,<br />
äganderätt och förkärlek för hembyggden<br />
är några livsviktiga komponenter<br />
att slå vakt om på vägen.<br />
Trots att miljöfrågor enligt SOMinstitutets<br />
undersökningar har<br />
klättrat stadigt nedåt på intresseskalan<br />
bland svenska folket fortsätter<br />
den att leva i den offentliga<br />
debatten. Kontroversiella filmer<br />
som ”En obekväm sanning” förändrade<br />
på något sätt debattklimatet<br />
radikalt i Västvärlden.<br />
Miljöfrågeställningarna har ofelbart<br />
kommit att installera sig på den<br />
politiska dagordningen för framtiden.<br />
Borgligheten och Alliansen<br />
ligger steget efter i dessa frågor,<br />
både intellektuellt och förtroendemässigt.<br />
Störst förtroende ger väljarna<br />
till Miljöpartiet och djupare<br />
utvärdering av den som anser sig<br />
anamma ett ekoperspektiv lyser<br />
ofta med sin frånvaro. Två borg-<br />
liga strategier finns att anamma för<br />
att bemöta detta faktum. Det första<br />
är att anamma den position som<br />
ofta benämns den klimatskeptiska<br />
och försöka skjuta undan frågan.<br />
Valstrategiskt må detta vara förståligt<br />
men intellektuellt är det<br />
ohederligt. Att klimatförändringar<br />
skulle vara skapade av människan<br />
råder utbrett vetenskapligt konsensus<br />
om, samtidigt som graden är<br />
omdiskuterad. Till detta kommer<br />
även stora frågekomplex kring<br />
framtidens energi- och transportpolitik.<br />
Ett försiktighetsperspektiv,<br />
eller kanske mest korrekt uttryck,<br />
ett beredskapsperspektiv borde<br />
därför anammas. Om inte högern<br />
är beredd på debatten, kan vi vara<br />
säkra på att vänstern kommer vara<br />
det för att torgföra sina lösningar.<br />
De två borgerliga institutioner<br />
som måste försvaras och utvecklas<br />
för att klimatomställning inte<br />
skall bli vänsteromställning är den<br />
personliga friheten och marknadsekonomin.<br />
Kollektivlösningar och<br />
statliga ingrepp har inget naturligt<br />
företräde framför individ- och<br />
lokalsamhälleslösningar. Att säkerställa<br />
att samhällets olika sfärer får<br />
behålla sin autonomi och att lagstift-
ning inte pressas fram för sakens<br />
skull är fundamentalt. Modern<br />
miljöpolitik verkar till stor del ha<br />
varit synonymt med nya tvångsåtgärder.<br />
Detta måste förändras.<br />
Den andra principen skulle kunna<br />
innebära ett fokus på hållbara och<br />
försiktiga omställningar inom<br />
energipolitiken. Från borgligt håll<br />
finns all anledning att oroa sig<br />
över det stora beroendet av fossila<br />
bränslen. Kolutvinningen i Europa<br />
är sinande och oljan gör oss beroende<br />
av diktaturer i Mellanöstern.<br />
Samtidigt bör naturförstöring<br />
betraktas som ett vanligt brott, inte<br />
som en storslagen systemfråga,<br />
och förorenaren betalar-principen<br />
(PPP) skulle t.ex. kunna förstärkas.<br />
Vid sidan av denna mer dag-tilldag<br />
inriktade samling förslag finns<br />
anledning till en mer djuplodad<br />
ideologisk debatt om miljöutmaningar.<br />
Den moderna miljörörelsen<br />
präglas av två fundamentalt problematiska<br />
drag vilka finns anledning<br />
att skärskåda. Den brittiske<br />
filosofen Roger Scruton kritiserar<br />
i sin bok ”How to Think Seriously<br />
about the Planet: The Case for an<br />
Environmental Conservatism”<br />
(2012) miljörörelsens förkärlek<br />
för storskaliga över-huvudet-lösningar.<br />
Mot detta sätter han vad<br />
han kallar ”oikofili”, kärleken till<br />
den egna lokalmiljön. Att skydda<br />
och vårda fiskebestånd och skogar<br />
faller sig naturligt för den som bor<br />
i området men förstås inte naturligt<br />
lika väl av politiska byråkrater.<br />
En borgerlig miljöpolitik bör<br />
ta denna dimension på allvar och<br />
fundera på hur miljöpolitiken kan<br />
decentraliseras på detta sätt göras<br />
till en vardagsangelägenhet. Den<br />
andra invändningen gäller den<br />
moderna miljörörelsens biocentrism.<br />
Tanken att människan är<br />
jämlik med andra djur och makten<br />
över naturen utgör exploatering<br />
är vantligt förekommande. Vid<br />
sidan av detta arguments minimerande<br />
av människovärdet utgör<br />
det ett legitimerande av ansvarslöshet.<br />
Att acceptera människans<br />
ensamma ansvar för naturen och<br />
resurserna måste vara en självklar<br />
utgångspunkt. Bara människor<br />
har rättigheter och därför har<br />
bara hon plikter som förvaltare.<br />
Det är dags för en seriös<br />
borgerlig miljödebatt.<br />
6
Kalendarium ht 2012<br />
Sittningar m.m Torsdagstalare<br />
27 oktober: Dechargestämma<br />
följt av Storbritanniensexa<br />
6 november: Gustav II Adolfdagen<br />
firas med fika på föreningen<br />
24 november: Seminarium med<br />
FMSF + sexa.<br />
15 december: Lussesexa<br />
18 oktober: Mathias Sundin<br />
25 oktober: Per Dahl<br />
8 november: Lisa Abramowicz<br />
15 november: Peter Luthersson<br />
22 november: Claes Arvidsson<br />
29 november: Eric Bylander<br />
6 december: Walburga Habsburg<br />
Douglas
En lagstiftning för miljön<br />
Nicklas Skår<br />
Jurist på Svenskt<br />
Näringsliv<br />
Över hela världen ser vi samhälleliga<br />
strukturförändringar som<br />
en följd bland annat av globaliseringen,<br />
befolkningsökningar, en<br />
snabbt ökande urbanisering och en<br />
förskjutning av ekonomiska centra.<br />
Samtidigt och som en följd av den<br />
samhälleliga utvecklingen ser vi<br />
också miljömässiga förändringar<br />
till exempel genom klimatpåverkan<br />
och ett ökande hot mot ekosystemen.<br />
Båda dessa förändringstrender<br />
skapar i sin tur en ökande konkurrens<br />
om energi, råvaror, markarealer<br />
samt mat och vatten.<br />
Världen står med andra ord inför<br />
stora utmaningar under överskådlig<br />
tid. Utmaningar som Sverige<br />
borde ha stora möjligheter att bidra<br />
med lösningarna till. Som ett av<br />
få länder har vi de senaste 40 åren<br />
lyckats att reducera de nationella<br />
utsläppen med i snitt cirka 80 procent,<br />
för vissa substanser upp mot<br />
8<br />
99 procent, samtidigt som vår BNP<br />
flerfaldigats. Det innebär inte att<br />
det saknas miljöpåverkan eller<br />
att det inte finns mer att göra för<br />
att reducera utsläppen nationellt.<br />
Men i en värld där miljöfrågorna är<br />
globala och gränslösa måste man<br />
ställa sig frågan om det regelverk<br />
vi har i Sverige verkligen lever<br />
upp till sin portalparagraf ”att<br />
främja en hållbar utveckling som<br />
innebär att nuvarande och kommande<br />
generationer tillförsäkras<br />
en hälsosam och god miljö” Styr<br />
det primära styrmedlet miljöbalken<br />
våra resurser åt rätt håll?<br />
Sverige fick år 1999 världens<br />
strängaste och mest heltäckande<br />
miljölagstiftning med miljöbalken.<br />
Samma år tillsattes en utredning<br />
för att ”utvärdera tillämpningen av<br />
miljöbalken och lämna förslag till<br />
nödvändiga reformer”. I princip har<br />
balken utretts oavbrutet sedan dess.<br />
Idag består den av fler än 480 paragrafer<br />
som kompletteras av fler än<br />
4 500 paragrafer i förordningar och<br />
föreskrifter, till vilket ska läggas<br />
oräkneliga lokala bestämmelser.
Totalt har omfattar förarbetena till<br />
lagstiftningen mer än 9 000 sidor.<br />
Trots det är det svårt att påstå att vi<br />
har en väl fungerande lagstiftning<br />
år 2012. Den anklagas från många<br />
håll för att ha blivit komplicerad,<br />
svåröverblickbar och svårtolkad.<br />
Samtidigt är lagstiftningen ett viktigt<br />
styrinstrument. Rätt använd<br />
innebär den ett stöd för genomförande<br />
av nya tekniker men<br />
kan också hindra företeelser<br />
som anses oönskade av ekonomiska,<br />
hälsomässiga eller andra<br />
skäl. En del hävdar att den är<br />
instrumentell för utvecklingen,<br />
vilket ifrågasatts från annat håll.<br />
Men oavsett lagstiftningens roll,<br />
är den utveckling Sverige upplevt<br />
såväl miljömässigt som ekonomiskt<br />
odiskutabelt en följd av<br />
företagens investeringar i bättre<br />
teknik. Nya framgångar kräver<br />
också att företagen investerar.<br />
Men miljölagstiftningen som<br />
borde uppmuntra detta förefaller<br />
tvärtom motverka utvecklingen.<br />
Satsningarna i Sverige blir nämligen<br />
allt mindre. Investeringskvoten,<br />
det vill säga investeringarna<br />
i näringslivet jämfört med BNP,<br />
är sedan länge betydligt lägre än<br />
i våra viktigaste konkurrentländer.<br />
Svenska företags direktinvesteringar<br />
i utlandet har ökat 55 gånger<br />
sedan år 1980 medan motsvarande<br />
investeringar i Sverige ligger långt<br />
efter. Det betyder i realiteten att<br />
vi halkar efter i utvecklingen.<br />
Det finns flera skäl till detta men<br />
med tanke på tillgången på kompetent<br />
arbetskraft, liten korruption<br />
och andra viktiga faktorer<br />
borde Sverige vara attraktivt som<br />
investeringsland. Investeringsviljan<br />
är emellertid också beroende<br />
av att relevant lagstiftning<br />
är ändamålsenligt utformad.<br />
Miljölagstiftningen anses av<br />
företagen som allt för godtycklig.<br />
Den upplevs skapa en<br />
byråkratisk ordning som inte resulterar<br />
i någon ytterligare miljönytta.<br />
Ett tydligt exempel på detta<br />
är systemet för miljötillstånd.<br />
I våras presenterade konsultföretaget<br />
Ramböll en studie av hur<br />
lång tid det tagit att genomföra<br />
projekt som kräver miljötillstånd<br />
åren 2007-2010. Närmare 3 000<br />
fall studerades och slutsatsen var<br />
att tiderna inte bara är långa, de<br />
ökade också avsevärt under den<br />
aktuella perioden. Snittiden för<br />
en verksamhet var fyra år oav-<br />
9
sett miljöpåverkan. Mest ökade<br />
tiderna, ca 30 procent, för små<br />
verksamheter med normalt sett<br />
liten eller mycket liten påverkan.<br />
Ett företag som står inför en investering<br />
i Sverige kan alltså förvänta<br />
sig att det tar lång tid att genomföra<br />
den men också att resultatet<br />
av en prövning är mycket svårt att<br />
förutse. En grundläggande orsak<br />
till detta är att miljöbalken tilllåtits<br />
bli ett överlastat byråkratiskt<br />
system där de formella kraven<br />
går längre än vad som är fallet<br />
i våra grannländer med i botten<br />
samma lagstiftning från EU.<br />
Antalet verksamheter som är skyldiga<br />
att söka tillstånd har länge<br />
varit nästan fem gånger så många i<br />
Sverige än som krävs av de bakomliggande<br />
reglerna från EU. Vidare<br />
krävs fullständiga miljöprövningar<br />
av åtgärder som enligt EU-direktiv<br />
kan lösas antingen genom en anmälan<br />
till tillsynsmyndigheten om att<br />
åtgärden är vidtagen, och sedan<br />
kontrolleras via tillsynen, eller<br />
genom att endast åtgärden som<br />
sådan prövas medan man i Sverige<br />
närmast automatiskt prövar hela<br />
verksamheten. Även under prövningen<br />
skiljer sig de svenska reglerna,<br />
där företagen gör mellan 2-4<br />
000 miljökonsekvensutredningar<br />
10<br />
varje år när till exempel företag i<br />
Finland gör 25. Skillnaderna kan<br />
inte förklaras av industristrukturen<br />
eller sämre miljöskydd i Finland.<br />
Det vore med andra ord enkelt<br />
att åtgärda en del av problemen<br />
genom att anpassa de svenska reglerna<br />
till de krav som gäller enligt<br />
EU:s regelverk. Men det finns<br />
många andra regelförenklande<br />
åtgärder som skulle kunna vidtas.<br />
Frågan är bara om det räcker<br />
med regelförenkling för att<br />
möta de utmaningar jag beskrivit<br />
inledningsvis. Min uppfattning<br />
är att det kommer att kräva<br />
en mer omfattande reformering.<br />
Till att börja med kan konstateras<br />
att miljölagstiftningen i allt för hög<br />
grad präglas av den miljösituation<br />
vi hade för 40 år sedan. Vi riskerar<br />
alltså att försöka lösa morgondagens<br />
problem med gårdagens<br />
metoder. Ansatser görs emellanåt<br />
att förnya systemet men när<br />
moderna styrmedel som utsläppshandel<br />
prövas, lagras de ofta på<br />
varandra och dubbleras gärna.<br />
Vi måste vara beredda att använda<br />
andra verktyg än de vi har idag<br />
och använda dem på nya sätt.<br />
Ofta används förbuds- och straff-
modeller, när incitamentsstyrda<br />
system kan leda till bättre effekter.<br />
Ett exempel är PFE (program<br />
för energieffektivisering) som<br />
utgått från att företag kan få skatterabatter<br />
när de vidtar energieffektiviseringar<br />
i sina verksamheter.<br />
Samtidigt blir företagens påverkan<br />
en allt mindre del av den totala<br />
påverkan i Sverige. Fokus behöver<br />
då flyttas i lagstiftningen. Detta har<br />
börjat ske med de så kallade miljökvalitetsnormerna,<br />
som utgår från<br />
ett mål för miljökvaliteten oavsett<br />
vem som genererar utsläpp som<br />
påverkar målet. Ofta vidtas dock<br />
åtgärder mot företag, även problemen<br />
kan finnas på andra ställen,<br />
eftersom företagen är enkla<br />
att identifiera och ställa krav på.<br />
Ett exempel är diskussionen om<br />
utsläpp av kolväten inom sjöfarten<br />
där nu i och för sig nya styrmedel<br />
kan komma att införas. Varje år<br />
genererar 600 000 utombordsmotorer<br />
drygt 14 000 ton kolväteutsläpp<br />
under sommarperioden. Övrig<br />
sjöfart svarar för totalt 2 000 ton.<br />
Men det finns inga självklara val<br />
av styrmedelsmodeller. Renodlade<br />
ekonomiska instrument som<br />
skatter och utsläppshandel är till<br />
exempel fördelaktiga i situationer<br />
där miljöproblemet är oberoende<br />
av vem eller var utsläppen sker,<br />
som exempelvis utsläpp av koldioxid.<br />
I andra situationer är mer<br />
traditionella hanteringsmodeller att<br />
föredra. En framtida miljölagstiftning<br />
kommer att behöva bygga på<br />
en större variation av styrmedel<br />
som tar bättre hänsyn till förutsättningarna<br />
och de möjliga resultaten.<br />
En så genomgripande förändring<br />
som skisseras ovan kräver<br />
dock en grundlig analys av både<br />
problem och möjligheter för att<br />
garantera en bra lösning för såväl<br />
företagen som miljön. Det förutsätter<br />
i sin tur en öppen och förutsättningslös<br />
debatt. I en sådan<br />
kan inte politiska slagord baserade<br />
på vilken fråga som för dagen<br />
styr debatten få bli vägledande.<br />
Eller som Alston Chases säger i<br />
boken In a Dark Wood – The Fight<br />
over Forests and the Myths of<br />
Nature: “When the search for truth<br />
is confused with political advocacy,<br />
the pursuit of knowledge is<br />
reduced to the quest for power.”<br />
?
Ny bok från Timbro!<br />
Ute i september!<br />
I Kammarmusik möter Per Dahl, tidigare politisk chefredaktör<br />
för tidningen Barometern-OT, den breda läsekretsen i<br />
ett format långt utanför ledarsidornas krav på snabba ställningstaganden.<br />
I linje med essägenren diskuterar Per Dahl en bredd<br />
av ämnen: det klassiska arvet från antiken, modernismen som<br />
frihetsprojekt, bristen på bra svenska deckare, den politiska<br />
adeln och borgerlighetens framtid.
Lokes smädelser<br />
Det behövs någon som städar i Quick-rötan.<br />
Men Kwast vägrar.<br />
Centern har problem i opinionen - att<br />
skyla sig med Lööf hjälper inte.<br />
Justitierådet Lambertz har bestämt sig för en<br />
karriär som stå upp-komiker. Han utlovar idel<br />
quickheter.<br />
Tillväxtverket: Först växte buken, sen växte<br />
byken och då var det slut på Lugnet.<br />
Bellman ny sommarplåga på europeiska<br />
finansdepartmenten: Mina tankar de vrides<br />
när jag tänker på Euclides.<br />
12
Guldklubben 122:a<br />
verksamhetsåret<br />
Jörgen och Inger Backlund<br />
Gustaf och Elsa Björck<br />
Magnus Åkerman<br />
Daniel Engberg och Marta Obminska<br />
Per Ström<br />
Medlem i Guldklubben blir man genom att donera 1000 kronor till <strong>Föreningen</strong>. Äkta<br />
makar donerar 1500 kronor och studenter 500 kronor. <strong>Föreningen</strong> <strong>Heimdal</strong>s styrelse vill<br />
framföra sitt varma tack till alla som gått med i Guldklubben under 122:a verksamhetsåret<br />
och uppmuntra flera att göra det. Utan er kan <strong>Föreningen</strong> inte driva vidare den typ<br />
av veksamhet vi idag bedriver.<br />
11
I en del av världen rinner glaciärerna<br />
iväg nedför bergstopparna<br />
och isbjörnarna simmar för livet.<br />
I en annan del ligger jorden rödsprucken<br />
och törstig efter månader<br />
av torka. Skördar går om intet och<br />
befolkningen svälter.<br />
I en del av världen lever ett fåtal<br />
som om det fanns minst tre jordklot<br />
till. I en annan del har ett flertal<br />
mindre än sju kronor om dagen<br />
att leva på. Livsstilen för fåtalet<br />
leder till kortslutning i klimatsystemen<br />
men som får mest kännbara<br />
konsekvenser för flertalet. Ur led<br />
är tiden, som Shakespeares Hamlet<br />
skulle ha sagt. Klimatförändringarna<br />
har politiska orsaker, och<br />
kan lösas genom politiska åtgärder.<br />
Problemet är inte att politiker<br />
saknar kunskap eller verktyg för att<br />
lösa klimatfrågan. Det är att för få<br />
vågar.<br />
Det svenska transportsystemet är<br />
i dagsläget starkt beroende av fos-<br />
13<br />
Ur led är tiden<br />
Erika Karlénius<br />
Språkrör för Miljöpartiets<br />
studentförbund,<br />
Gröna Studenter<br />
sila bränslen och inrikes transporter<br />
svarar för nästan en tredjedel av<br />
Sveriges totala utsläpp av växthusgaser.<br />
Vi vet att oljan är en ändlig<br />
resurs och att priset på olja kan<br />
stiga plötsligt någon gång under de<br />
närmaste åren. Man behöver inte<br />
vara en kraxande olyckskorp för<br />
att inse att sättet vi transporterar<br />
oss på måste förändras.<br />
Bensinpriset. Det finns inte många<br />
politiska frågor som väcker så<br />
mycket reaktioner som just den<br />
frågan. Jag är själv född och uppvuxen<br />
i Kiruna och fick muttrandet<br />
om literpriset på bensin med bröstmjölken.<br />
Kanske var det faktum att<br />
jag sen gick och blev miljöpartist<br />
lite utav min försenade tonårsrevolt,<br />
jag vet inte.<br />
Klimatförändringarna bör ses som<br />
ett marknadsmisslyckande av<br />
enorma proportioner. Därför utgör<br />
de ekonomiska styrmedlen de viktigaste<br />
och mest kraftfulla verktygen.<br />
Koldioxidskatten är central<br />
för Sveriges klimatstrategi och en<br />
höjning har efterfrågats i ett antal<br />
utredningar. Den bakomliggande<br />
anledningen till varför den är så
efterfrågad är att den kostnadsbelägger<br />
det som är själva grundproblemet<br />
- alla utsläpp. Det blir också<br />
lönsamt att minska utsläppen oavsett<br />
vilken teknik man väljer för att<br />
göra det, vilket innebär att vi undviker<br />
mer eller mindre missriktade<br />
subventioner till de senaste miljöpolitiska<br />
modetrenderna.<br />
Ett vanligt motargument är koldioxidskatten<br />
påstås utgöra en<br />
välriktad smalbensspark mot låginkomsttagare.<br />
Forskare vid Göteborgs<br />
Universitet har tittat på hur<br />
mycket bensin- eller dieselskatt<br />
varje inkomstgrupp betalar som<br />
en andel av sina totala utgifter. De<br />
visar att den andelen är lägst för<br />
den fattigaste tiondelen av befolkningen<br />
och stiger sedan. Först när<br />
man kommer till de två rikaste<br />
tiondelarna av befolkningen sjunker<br />
andelen en aning. Skatten är<br />
alltså svagt progressiv.<br />
Den största anledningen till att vara<br />
pessimistisk i klimatfrågan ligger i<br />
de politiska systemens oförmåga<br />
att fatta obekväma och långsiktiga<br />
beslut när det är kortsiktighet<br />
och opportunism som premieras.<br />
Politiskt sett är det mer populärt<br />
att ge bort subventioner till ”miljöbilar”<br />
än att höja skatten på fossila<br />
drivmedel, trots att det senare<br />
är mycket effektivare för miljön.<br />
Priset på klimatförändringarna<br />
kommer främst att drabba framtida<br />
generationer, medan ekonomiska<br />
kriser är här och nu. Det innebär<br />
inte att vi är moraliskt berättigade<br />
i att strunta i problemet med klimatet,<br />
men det kan kännas lockande<br />
att använda ekonomin som ursäkt<br />
för att skjuta problemet framför oss<br />
som en springnota för våra efterkommande.<br />
Ska vi lösa klimatfrågan behövs<br />
föregångarländer och fler modiga<br />
politiker som visar att förändringar<br />
är möjliga. Jag tror på människans<br />
förmåga att ta ansvar och klara av<br />
tuffa uppgifter. Men jag är också<br />
realist och en vän av långsiktigt<br />
tänkande. För att minska transportsektorns<br />
klimatpåverkan måste<br />
fordonen bli mer energieffektiva<br />
och andelen fordon som drivs med<br />
förnybara bränslen öka.<br />
Hamlets replik som jag citerade<br />
inledningsvis har en viktig fortsättning<br />
som är lika giltig för oss<br />
idag: ”…ve att jag blev den som<br />
föddes att den vrida rätt igen”.
Är CO2-skatten motiverad?<br />
Wibjörn Karlén<br />
Professor emeritus i<br />
Naturgeografi<br />
I ett antal debattinlägg argumenteras<br />
för ökade insatser inom klimat-<br />
och miljöpolitik. Det hävdas<br />
att insatser i Sverige är viktiga<br />
trots landets lilla befolkning och<br />
begränsade yta. Koldioxidskatterna<br />
(CO2-skatterna) är i Sverige<br />
redan höga. Effekten av höga<br />
skatter blir att företag och därmed<br />
arbetstillfällen flyttas utomlands.<br />
Samtidigt kan vi konstatera att en<br />
ensidig svensk insats helt saknar<br />
betydelse för den globala miljön.<br />
Vi behöver avgjort vårda landets<br />
miljö. Inte minst behöver vi hitta<br />
metoder för bättre rening av utsläppen<br />
från våra reningsverk, minska<br />
utsläppen från våra odlade fält<br />
och vår skog. Uppenbarligen finns<br />
rester av kemikalier och mediciner<br />
i det vatten som nu når vattendrag<br />
och kuster. Efter en del av dessa<br />
ämnen kan allvarligt skada bl.a.<br />
fiskens reproduktion bör dessa<br />
problem undersökas. Huruvida vi<br />
behöver satsa ytterligare miljarder<br />
skattekronor på forskning om<br />
effekten av CO2 är däremot högst<br />
tveksamt. Allt fler inser att påverkar<br />
av CO2 på klimatet är mindre<br />
än det ofta hävdats. Orsaken till<br />
att så mycket resurser har satsats<br />
på utsläppen av CO2 är skickligt<br />
genomförda kampanjer initierade<br />
av Greenpeace, World Wildlife<br />
Foundation m.fl. organisationer.<br />
Dessa har fått många att sätta likhetstecken<br />
mellan CO2 och klimat,<br />
en uppfattning som saknar vetenskapligt<br />
stöd.<br />
Miljöorganisationer har skrämt<br />
världen för de effekter CO2 möjligen<br />
kan ha på klimatet. En<br />
uppvärmning under 1980- och<br />
1990-talen har ofta använts som<br />
argument för att denna gas medför<br />
uppvärmning. Förekomsten av<br />
tidigare tillfällen av markant uppvärmning<br />
då koncentrationen av<br />
CO2 i atmosfären var liten har<br />
förtigits. Försäljningen av boken<br />
”Tyst Vår” (R. Carlsson) visade<br />
att det fanns många människor<br />
med starka miljöintressen och att<br />
dessa kunde utnyttjas för att driva<br />
igenom deras egen, personliga,<br />
syn på CO2 och industrisamhället.<br />
Från början var målet säkert att<br />
värna miljön men flera organi-<br />
17
sationer fann snart att de kunde<br />
stärka sin ekonomi och därigenom<br />
bli än starkare lobbyorganisationer<br />
genom att skrämma världens<br />
befolkning för utmålade katastrofer,<br />
som anses kunde härledas<br />
till människans utsläpp av CO2<br />
Många har låtit sig påverkas. En<br />
del forskare och organisationer<br />
framhåller att världen enbart kan<br />
räddas genom snabb och markant<br />
minskning av CO2-utsläppen<br />
Ett antal välplanerade och inkomstbringande<br />
kampanjer initierades.<br />
Få isbjörnar torde ha fått ett bättre<br />
liv för att många svarat på WWO:s<br />
annonser om isbjörnars nöd och<br />
skickat bidrag till deras räddning<br />
från drunkning och svält, då istäcket<br />
i Arktis hävdas var på väg att<br />
minska p.g.a. global uppvärmning.<br />
Har utsläppen av CO2 påtagligt<br />
bidragit till höjd global temperatur?<br />
Uppfattningarna är delade om hur<br />
mycket CO2 påverkar klimatet.<br />
Många hävdar att enighet råder<br />
beträffande CO2:s betydelse och<br />
att en snabb och markant minskning<br />
av utsläppen är av central<br />
betydelse för att en katastrofal,<br />
global uppvärmning skall kunna<br />
hindras. Medan man inom Intergovermental<br />
Panel on Climate<br />
Change (IPCC) hävdar att en fördubbling<br />
av koncentrationen av<br />
CO2 leder till en uppvärmning på<br />
mellan 1,5 och 4,5 oC menar andra<br />
att effekten är avsevärt mindre,<br />
klart mindre än 1 oC. En fördubbling<br />
av mängden CO2 i atmosfären<br />
är emellertid svår att uppnå.<br />
Mängden olja och kol räcker inte<br />
till för att fördubbla mängden CO2<br />
i atmosfären. En uppvärmning på<br />
någon enstaka grad vid en mindre<br />
ökning av CO2-koncentrationen i<br />
atmosfären kan inte förväntas ha<br />
någon katastrofal effekt vare sig på<br />
klimat eller på havsytans nivå.<br />
Möjligen bör en mindre uppvärmning<br />
hälsas välkommen då<br />
jorden är på väg mot en ny istid<br />
och en uppvärmning fördröjer<br />
den tidpunkt när avkylning försvårar<br />
livet i nordliga områden.<br />
En måttlig ökning av atmosfärens<br />
koncentration av mängden<br />
CO2 har dessutom en liten positiv<br />
effekt på jordbrukets produktion.<br />
Data från såväl iskärnor som vegetation<br />
(pollenstudier) och glaciärundersökningar<br />
visar att klimatet<br />
18
var förhållandevis varmt för 8000<br />
år sedan och de närmast följande<br />
årtusendena, men därefter har<br />
temperaturen sjunkit och är nu<br />
ett par grader lägre än den var för<br />
8000 år sedan. Temperaturen har<br />
vid upprepade tillfällen ökat med<br />
någon grad för att sedan följas av<br />
en avkylning. Den är nu lägre än<br />
vid tidigare varma perioder. Efter<br />
den senaste kalla perioden, den<br />
under 1600-talet, har temperaturen<br />
ökat med någon grad. Det är inte<br />
omöjligt att det nuvarande varma<br />
klimatet kommer att följas av en<br />
avkylning, något som skulle utsätta<br />
samhället för en svår prövning.<br />
Fram till för ca 5000 år sedan var<br />
klimatet i åtminstone norra Afrika<br />
betydligt mer nederbördsrikt än<br />
nu. Fossil och klippmålningar<br />
visar att i nuvarande Sahara levde<br />
typiska savanndjur, som krävde<br />
bete och dricksvatten. Spår efter<br />
sjöar har identifierats i nu mycket<br />
torra områden. Enstaka sjöars<br />
nivåer har lokalt överstigit dagens<br />
nivå med något 100-tal meter.<br />
En trolig orsak till denna förändring<br />
i nederbörd kan ha varit<br />
kopplad till den s.k. Intertropiska<br />
Konvergensens (det ekvatoriala<br />
regnbältets) årliga förflyttning<br />
norrut i samband med norra halv-<br />
klotets sommarsolstånd och sedan<br />
förskjutning mot söder efter midsommar.<br />
Tidigare tycks detta<br />
regnbälte ha förskjutits längre mot<br />
norr än nu efter det att klimatet<br />
blivit svalare. Huruvida en mindre<br />
uppvärmning på grund av ökad<br />
mängd CO2 i atmosfären skulle<br />
medföra fuktigare klimat i området<br />
söder om Sahara, Sahelområdet,<br />
är troligt men inte odiskutabelt.<br />
Användningen av fossila bränslen<br />
beskattas dyrt; energiskatt, bensinskatt.<br />
Ett par framförda motiveringar<br />
för den höga skatten är att de<br />
fossila bränslena kommer att ta slut<br />
och att höga priser på dessa förväntas<br />
sänka förbrukningstakten. Dessutom<br />
anses, som nämnts ovan, den<br />
CO2 som bildas vid användningen<br />
av fossila bränslen kunde höja<br />
den globala temperaturen. Ytterligare<br />
skatter diskuteras och risken<br />
för att nya energiskatter adderas<br />
till redan höga skatter är påtaglig.<br />
I samband med att skatter föranledda<br />
av CO2 utsläpp diskuteras<br />
bör man beakta att inverkan på<br />
klimatet av denna gas är mycket<br />
mindre än vad som ofta hävdas.<br />
Ytterligare beskattning medför,<br />
för Sveriges del, ökad utflyttning<br />
av industri till områden utomlands<br />
där företag har en bättre<br />
möjlighet att undvika CO2-skatt.<br />
19
Klimatforskningen har kostat världen<br />
mycket stora belopp. En hel del<br />
konstruktiv forskning har bedrivits,<br />
men något avgörande bevis för att<br />
utsläpp av CO2 medför en allvarlig<br />
klimatförändring har ännu inte presenterats<br />
och kommer förmodligen<br />
inte heller att kunna presenteras.<br />
En avsevärd del av de resurser som<br />
nu läggs ner på klimatforskningen<br />
borde avsättas på problem där dessa<br />
medel kan ha en positiv effekt.<br />
Åsikter om vad som är centralt<br />
varierar säkert. Många torde dock<br />
kunna hålla med om att livsmedelsförsörjningen,<br />
som inte ens i dag<br />
medger att delar av jordens befolkning<br />
får en rimlig daglig kost, bör<br />
prioriteras. Med en ökande världsbefolkning<br />
blir livsmedelsförsörjningen<br />
ett allt större problem.<br />
Tillgång på fossila bränslen till ett<br />
rimligt pris ökar möjligheterna att<br />
förse samhällen med vatten, något<br />
som är nödvändigt för att produktionen<br />
av mat skall kunna öka.<br />
20<br />
För att kunna minska bristen på<br />
livsmedel, i dag och i framtiden, är<br />
försörjningen av rent vatten en helt<br />
central fråga. Till delar är möjligheten<br />
att få fram vatten beroende av<br />
tillgången på ”billig” energi. Att nu<br />
försvåra för områden med redan nu<br />
knapp försörjning genom att höja<br />
avgifter på utsläpp av CO2 är inte<br />
rimligt. Vi får inte låta en tro på<br />
koldioxidens inverkan på klimatet<br />
allvarligt försämra levnadsförhållandena<br />
för människor som redan<br />
lever under knappa förhållanden
<strong>Föreningen</strong> <strong>Heimdal</strong>s<br />
lokal behöver din hjälp!<br />
Nu när hösten kommit och aktiviteterna på <strong>Föreningen</strong><br />
är i full gång har det blivit tid att göra diverse förbättringar<br />
och renoveringar i lokalen. Exempelvis behöver<br />
elen dras om, lokalen ska målas om, golven ska fräschas<br />
upp, diverse mindre ombyggnationer skulle behöva<br />
göras, och nya möbler måste införskaffas. Listan kan<br />
göras lång, och det kommer att göras så mycket som det<br />
finns pengar till.<br />
Vill du bidra till detta? Sätt in valfri summa på föreningens<br />
BG-konto 739-2723 (SEB) och märk din inbetalning<br />
med ”lokal”. Alla gåvor är välkomna, stora som små. Alla<br />
pengar som kommer in för detta ändamål kommer oavkortat<br />
att gå till att göra lokalen fräschare och bättre.
Den stilla provinsens lov<br />
Simon O Petterson<br />
Fil. stud med tyska<br />
som huvudämne<br />
Jag har aldrig sökt storstadens<br />
larm. I provinsen har jag levt – i<br />
Visby, i Freiburg och i Uppsala.<br />
Visst kunde man förklara det med<br />
tillfälligheter, men det vore ett<br />
självbedrägeri. De platser som jag<br />
sökt hör samman med den människa<br />
jag är, med vilket slags liv<br />
jag velat leva, med vad som med<br />
ett slitet populärt ord kan kallas<br />
min livsstil. Kan en sådan hållning<br />
också vara intellektuell? Skulle<br />
man kunna formulera ett tänkande<br />
med provinsen som utgångspunkt?<br />
Det saknas inte alls försök, och i det<br />
följande skall det göras ett försök<br />
att följa detta tänkande i spåren.<br />
En som tänkte länge och djupt på<br />
dessa frågor var Martin Heidegger<br />
(1889-1976). Bilder från hans<br />
levnad visar en man inte olik en<br />
badisk bonde vandrande genom<br />
Schwarzwaldskogen i fullständig<br />
harmoni med sitt heimat; själv har<br />
jag också vandrat i dessa trakter,<br />
och vet vilken upplevelse de bjuder.<br />
När han år 1933 erbjöds en professur<br />
i Berlin kunde han inte anta<br />
den, ty storstaden var ingen plats<br />
för honom. Han försvarade sig i en<br />
kort text med titeln ”Schöpferische<br />
Landschaft: Warum bleiben wir<br />
in den Provinz”, som först lästes i<br />
radio och sedan trycktes i några tidningar.<br />
Ofta kan man i korta texter<br />
som denna, långt bortom den svårforcerade<br />
terminologin och väldiga<br />
anspråken i t.ex. Sein und Zeit finna<br />
det mest intressanta hos Heidegger.<br />
Han börjar här med en beskrivning<br />
av sin arbetsmiljö, som i sin precision<br />
närmast erinrar om Leviticus:<br />
”I det sydliga Schwarzwald, vid en<br />
djup, högt belägen dals [Hochtal;<br />
ordet förefaller saknas på svenska]<br />
brant står på 1150 meters höjd en<br />
liten skidstuga. Dess grundritning<br />
mäter 6 till 7 meter. Det nedre taket<br />
täcker tre rum: köket, sovrummet<br />
och en studiecell.” Därefter följer<br />
en beskrivning av landskapet och<br />
omgivningarna. Som en god berättare<br />
låter han beskrivningen plötsligt<br />
och överraskande avbrytas,<br />
och perspektivet växla. Han menar<br />
att detta är besökarens perspektiv.<br />
Själv betraktar han över huvud<br />
22
taget inte landskapet, han lever det.<br />
Kanske ekar det hos den trägne<br />
Heideggerläsaren av begrepp som<br />
Vorhandensein. Det missar emellertid<br />
poängen; Heidegger vill här<br />
snarare beskriva en personlig erfarenhet<br />
än att skissera ett filosofiskt<br />
system, och det filosofiska arbetets<br />
villkor har kanske aldrig beskrivits<br />
vackrare än här: ”När i den vilda<br />
vinternatten en snöstorm med sina<br />
vindstötar drar omkring stugan<br />
och täcker och höljer allt, då är det<br />
hög tid för filosofi. Då måste dess<br />
frågor bli enkla och väsentliga”.<br />
Vi bjuds i denna text också på<br />
många fina bilder från de omgivande<br />
böndernas liv. De lugna,<br />
mestadels tigande samvaron under<br />
piprökande, och den särskilda<br />
trohet som där kunde utvecklas.<br />
Man ser här ett alternativ till storstadens<br />
ytliga pladdrighet skisseras.<br />
Det är lätt att ironisera över<br />
en sådan idylliserande beskrivning<br />
av allmogen, och visst förstår<br />
man Thomas Bernhard när han i<br />
Alte Meister låter den monomane<br />
huvudkaraktären påstå att Heidegger<br />
har förkitschat den tyska filosofin<br />
på samma sätt som Adalbert<br />
Stifter har förkitschat den österrikiska<br />
litteraturen. Frestelsen till att<br />
avfärda Heidegger på den grunden<br />
kan emellertid vara väl enkel, och<br />
ett mycket fint exempel på den<br />
bondska enkelhetens förtjänster<br />
ges i textens avslutning, där så att<br />
säga själva huvudärendet, Berlinprofessuren,<br />
introduceras: ”Nyligen<br />
fick jag den andra kallelsen<br />
till Berlin. Vid ett sådant tillfälle<br />
drar jag mig från staden tillbaka<br />
till stugan. Jag hör vad bergen och<br />
skogen och bondgårdarna säger.<br />
Jag kommer då till min vän, en<br />
sjuttiofemårig bonde. Han har hört<br />
om Berlinkallelsen. Vad kommer<br />
han att säga? Han flyttar långsamt<br />
sina klara ögons säkra blick mot<br />
mina, håller munnen stramt sluten,<br />
lägger sin trogna lugna hand på min<br />
axel och – skakar knappt märkbart<br />
huvudet. Det vill säga: obönhörligt<br />
nej.” Den enkla levnadsvisdom<br />
där ett ja är ett ja och ett nej<br />
är ett nej, och det som är därutöver<br />
är av ondo, känner jag igen från<br />
den gotländska miljö varifrån jag<br />
stammar; även om det där snarast<br />
skulle heta att ett jo är ett jo och<br />
ett naj är ett naj. Man saknar den<br />
lätt bland all politrukjargong och<br />
Eichmannadvokatyr som breder<br />
ut sig i vårt internationaliserade<br />
samhälle. Den brist på ärlighet<br />
och det tal med kluven tunga som<br />
får människor att svälja de värsta<br />
oförrätter och liksom låtsa sällskapliga<br />
förbindelser, istället för<br />
att ärligt utbrista: ”ja’ hata di!”
Sökandet efter det enkla och<br />
väsentliga var avgörande för Heideggers<br />
civilisationskritik. Ett<br />
annat vackert exempel, också här<br />
med badiska interiörer, är texten<br />
”Der Feldweg” (åkervägen). I<br />
denna text beskriver Heidegger vad<br />
en åkerväg betytt för honom. Vi får<br />
här en sympatisk ögonblicksbild ur<br />
en ung filosofs levnad: ”Vid dess<br />
[åkervägens] rand hälsar den på<br />
en hög ek, under vilken det står en<br />
grovtimrad bänk. Därpå låg emellanåt<br />
den ena eller den andra skriften<br />
av de stora tänkarna, som en<br />
ung tafatthet sökte att dechiffrera.<br />
När gåtorna blev alltför påträngande<br />
och ingen utväg bjöds, hjälpte<br />
åkervägen.” Heidegger är inte här<br />
blott nostalgisk utan adressen blir<br />
snart tydlig: ”Åkervägens tröst<br />
[Zuspruch; notera ordvitsen] talar<br />
bara så länge, som det finns människor<br />
som kan höra. […] Faran<br />
hotar, att de nuvarande människorna<br />
förblir döva för dess språk.<br />
För dem hörs ännu endast apparaternas<br />
larm, som de nästan håller<br />
för att vara Guds röst”. Heidegger<br />
talar om en förlorad enkelhet. Den<br />
nuvarande människan förstår inte<br />
den enkla skönheten i en åkerväg,<br />
hon förstår över huvud taget vad<br />
det vill säga att avstå, och tillse<br />
sina grundläggande behov, att<br />
söka upp det enkla och väsentliga.<br />
Hon kräver mer ljud, mer intryck,<br />
mindre reflektion. Man får vara<br />
glad att Heidegger slapp uppleva<br />
de ynglingar som så litet står ut med<br />
sina egna tankar, att de ständigt<br />
måste gå omkring med elektronisk<br />
musikspelarutrustning i öronen.<br />
Tur hade Heidegger också i det<br />
att han kunde leva i provinsen,<br />
i Schwarzwaldsskogens relativa<br />
lugn. Värre var det för neurasteniske<br />
kollegan Arthur Schopenhauer<br />
(1788-1860), som tillbragte<br />
den senare delen av sitt liv i Frankfurt<br />
am Main, där det förefaller<br />
ha varit ett förskräckligt oljud om<br />
man får tro texten ”Ueber Lerm<br />
und Geräusch”. Värst av alla ljud<br />
var pisksnärten. Hur förskräckliga<br />
än hamrandet, skällandet och småbarnskriken<br />
var kunde de på inte
sätt mäta sig med just pisksnärten.<br />
Det var också helt meningslöst, ty<br />
det eviga piskandet hade bedövat<br />
hästarna så pass, att det förfelat<br />
sin verkan. Schopenhauer föreslog<br />
lagstiftningsåtgärder: varje piska<br />
måste förses med en ljuddämpande<br />
knut i änden. Även om problemet<br />
med pisksnärtar verkar löst, så<br />
skickar Schopenhauer ändå en aktuell<br />
hälsning till vår tids ljudälskare:<br />
”Det finns emellertid människor, ja<br />
ganska många, som skrattar över<br />
detta; eftersom de är okänsliga för<br />
ljud; de är också de som är okänsliga<br />
för orsaker, för tankar, för<br />
konstverk, ja för själsliga intryck<br />
över huvud taget: det beror på den<br />
sega beskaffenheten och handfasta<br />
texturen hos deras hjärnmassa.”<br />
Egentligen är det förstås som<br />
Geijer skriver i Odalbanden:<br />
”Vad stort sker, det sker tyst”.<br />
Jag fortsätter traditionen genom<br />
att ta fram ett punschindränkt<br />
exemplar av Phänomenologie<br />
des Geistes, tända en cigarill,<br />
och blicka ut över det öde landet.<br />
Not: översättningarna är mina egna.<br />
Heideggeruppsatserna återfinns<br />
i: Heidegger, Martin Gesamtausgabe<br />
band 13: aus der Erfahrung<br />
des Denkens (1983), och Schopenhauertexten<br />
i elegant fraktur<br />
i Schopenhauer, Arthur Sämtliche<br />
Werke: sechster Band (1919)
Löständer och döda katter<br />
Betula Alba<br />
Regina Silvae,<br />
Amicus hominum<br />
Löständer och döda katter. Det<br />
var vad det kommunala reningsverket<br />
klarade av i kåsörens barndom.<br />
Det var samma tid då den<br />
frejdige Björn Gillberg tvättade<br />
skjortor i TV i Prädd, som var ett<br />
gräddersättningsmedel för kaffe.<br />
Mycket aningslöshet har försvunnit<br />
sedan dess och miljömedvetandet<br />
är tack och lov ett helt annat.<br />
Även <strong>Föreningen</strong> <strong>Heimdal</strong> har fått<br />
del av denna utveckling. Fast inte<br />
minst naturintresset har anor i <strong>Föreningen</strong><br />
och är inte någon nyhet. På<br />
sjuttiotalet var en del av dem som<br />
kom till föreningen fältbiologer,<br />
inte minst nuvarande professorn<br />
i statskunskap Emil Uddhammar.<br />
<strong>Föreningen</strong>s hedersledamot riksdagsmannen<br />
Lars Ahlmark var en<br />
fin naturmänniska och en stor fjärilssamlare.<br />
Hans främsta intresse<br />
var nattfjärilar, vilket en del behagade<br />
skämta om. Otaliga gånger<br />
samlade Lars föreningsaktiva i sin<br />
gamla Vauxhall Viva till utflyk-<br />
ter i den uppländska terrängen, på<br />
hösten rörde det sig om svamputflykter,<br />
ofta till trakterna runt Tämnaren.<br />
Väl återkomna till grottan<br />
tillagades svampen av deltagarna<br />
som en del i en läcker måltid.<br />
Kärnkraften var den miljöfråga<br />
som orsakade störst oenighet.<br />
Starka förespråkare både för och<br />
emot fanns i styrelsen. Det hade<br />
kunnat bli en veritabel härdsmälta<br />
för <strong>Heimdal</strong>, men framåt folkomröstningen<br />
1980 hade motsättningarna<br />
planats ut. En styrelsemedlem<br />
disputerade på kärnkraftsdebatten.<br />
Att miljöfrågor skulle vara vänster<br />
jävades av det livliga intresset i<br />
<strong>Föreningen</strong> för 30 år sedan.<br />
Miljöpartiet hade några år ett<br />
språkrör som hette Jan Axelsson.<br />
Även <strong>Föreningen</strong> hade en senior<br />
med exakt samma namn. Kring<br />
detta utspann sig en del lustigheter.<br />
De två var ju ett mycket omaka<br />
par. Vår Jan Axelsson tog vid en<br />
svamputflykt med sig hela Carolina<br />
Redivivas förråd av svampböcker<br />
för en verkligt vetenskaplig<br />
analys på plats. Vår Axelsson var<br />
inte nykterist. Därför myntade<br />
en medlem följande uttryck: ”Ni<br />
har språkröret Jan Axelsson(mp)<br />
28
– Vi har helröret Jan Axelsson”.<br />
I den inre miljön har tobaksröken<br />
varit den fråga som följt <strong>Föreningen</strong>.<br />
Länge hade vi två frekventa<br />
och framstående medlemmar varav<br />
den ena kedjerökte Gaulois utan<br />
filter och den andre kedjerökte<br />
cigarrer. Dimmorna i Lützen hade<br />
varit ett intet mot föreningslokalen<br />
en lördagsförmiddag på den tiden.<br />
Frågan om en effektiv fläkt ältades<br />
i det eviga, men först nu har problemet<br />
fått sin verkliga lösning när<br />
rökningen begränsats i grottan.<br />
Beställ de senaste snuskbilderna av<br />
Elisabeth Ohlson-Wallin!<br />
Både lågt och slarvigt gjorda!<br />
Tidskriften Tiden<br />
Kontakt: 070-337 79 49<br />
PS. De 30 första får ett signerat porträtt av<br />
Judith Butler
Change language