Boendes svarsdokument - Sundbyberg

• PARK LEK
•
• EN KONSTNÄRLIG INTERVENTIONSPROCESS / MARABOUPARKEN LAB
• ETT MODELLPROJEKT FÖR ACKUMULERANDE SAMHÄLLSBYGGNAD
• ETT SAMRÅDSSVAR PÅ ETT FRAMLAGT PROGRAMFÖRSLAG OM FÖRTÄTNING AV STADSDELARNA HALLONBERGEN OCH ÖR
•
• KERSTIN BERGENDAL / SUNDBYBERG 2012

BAKGRUND
Ett konstprojekt av Kerstin Bergendal
Koordinering samtalsprocess
Karin Sandstedt, Kulturcentrum
Koordinering / stadsutvecklingskoncept
Arkitekt Marie Cathrine Trabut Jørgensen
Stadsplanerare Peter Schultz Jørgensen
I samarbete med
Arkitekt Gustav Appell
Landskapsarkitekt Johan Paju
Stadsarkitekt Karin Milles
Arkitektstuderende Filippa Palmgren
samt
Studerande vid KTH:
Laura Alonso
Lovisa Berg
Klara Bergdahl
Per Crona
Christoph Duckart
Irene Gazzillo
Clara González Fernández
Maria Norén
Francisc o Rocha
Catrin Stengård
Karl Tyrväinen
Marta Vännman
Teckningar
Marie Cathrine Trabut Jørgensen
Kerstin Bergendal
Foto
Kerstin Bergendal
Marie Cathrine Trabut Jørgensen
Peter Schultz Jørgensen
Kartmaterial
Sundbybergs Kommun
Modell
Nina Jouchims
Gubbverkstaden
Laura Alonso
Clara González Fernández
Sara Ocklind
Karin Milles
Marie Cathrine Trabut Jørgensen
Realiserat av
Marabouparken Konsthall
Sundbybergs Kommun
Samverkan om gestaltning av offentliga miljöer
Tack till
Samverkan om gestaltning av offentliga miljöer
Byggherregruppen HÖR
Sundbybergs Stad framlade 2011 ett
programförslag till sina medborgare, genom
vilket man föreslog en förtätning av två stadsdelar
- Hallonbergen och Ör. En helt normal
samrådsprocess inleddes den 1 oktober.
På initiativ av Marabouparken Konsthall,
valde man samtidigt att låta mig genomföra
ett konstprojekt med utgångspunkt i detta
samråd - PARK LEK.
Konstprojektet återanvänder samma
struktur och operativa rum som den bemannade
lekplatsen - parkleken - hade: En
rad redskap och metoder , en person med
kunskap om hur man använder dessa
metoder - och frivilligt deltagande. Därav
projektets titel.
PARK LEK tog form genom ett slags långsträckt
konstnärlig performance. Projektet
inleddes genom en öppen fråga från mig till
stadsdelarnas boende och lokala aktörer:
Hur ser staden ut från ditt fönster ? Frågan
uppträdde på en affisch i stadsrummet, och
på det lokala bostadsbolagets informationskanaler.
Deltagarna ombads söka upp mig
via en koordinator.
Mellan oktober 2011 och maj 2012 vandrade
jag så från ställe till ställe, och fick från vart
och ett med mig en pusselbit av Hallonbergen
och Ör. Jeg videofilmade nästan alla
genomförda samtal och gorde dem offentligt
tillgängliga i form av ett fyrtiotal 6-7 minuter
långa videoporträtt, på en hemsida med
adress www.parklek.com. Genom hemsidan
kan deltagarna och deras familjer se och
höra varandras synpunkter, och genom detta
uppstår indirekt ett öppet offentligt samtal om
stadsdelarnas framtida utformning.
Detta samtal tog också fysisk form. Under ett
antal öppna möten och arbetssituationer träffades
deltagana för att tillsammans formulera
en kompletterande bild av programområdets
möjliga utformning. Till sin hjälp fick deltagarna
en mycket stor modell av området och
professionella arkitekter agerade bisittare
och “översatte” efterföljande alla framkomna
förslag till det “språk”, som kommunens politiker
och planerare använder. PARK LEKs
rådslag redovisades också på hemsidan.
Summan av samtal, förslag och dokumentation
samlades därefter till en illustrativ tredimensionell
bild, som föreställer en annan
organisation av programområdet. Även om
denna sammanfattning helt tydligt bygger
vidare på de boendes förslag, talar den inte
på vägnar av gruppen av deltagare. Den
visar, (bevisar?) i stället, att det är konkret
möjligt att planera stad på ett sätt som inkluderar
förhistoria, vardagsrytm, relationer
och den känsla ägarskap, som kommer av
tillhörighet. drömmar, engagemang och livserfarenhet.
Alltsammans något som närmast
alltid lämnas utanför utformningen av våra
gemensamma rum.
Genom filmer, hemsida och bild kan PARK
LEK uppfattas som en prototype för en en
ackumulerande stadsplanering. PARK LEK
s egentliga slutpunkt är därför ett förslag till
en organsationsstruktur, som mer permanent
kunde flytta initiativet i en stadsutveckling från
planerare och entreprenörer, till boende och
lokala aktörer.
.
Men till syvende og sist är PARK LEK ett
konstverk. En åtta månaders performance,
som i sig själv har uppodlat ett temporärt,
strikt lokalt offentligt rum i Hallonbergen och
Ör. En ny slags skulptur: En amöbagtig zon
mellan det offentliga och det privata. Och
slutligen ett porträtt av två stadsdelar i Sundbyberg
i 2010-talet.
Kerstin Bergendal
2012
,
PARK
LEKII
Hur ser stadsdelen ut
från ditt fönster?
Jag kommer att gå runt
i Hallonbergen 11-20 nov 2011
och i Ör 20-29 januari 2012.
Om du vill vara med:
Ring projektsekreterare Karin
Sandstedt på Kulturcentrum i
Hallonbergen 08-706 84 13 /
0766-214 256. Eller skicka ett mail
karin.sandstedt@sundbyberg.se
öppen dialog/
öppen konflikt
Jag heter Kerstin Bergendal, jag är utbildad skulptör och bosatt i Danmark.
Sundbybergs stad har gett mig i uppdrag för att utforma förslag
till de offentliga rummen i området - eller till gemensamma rum, mellan
husen.
Just nu arbetar Sundbybergs stad på att utveckla Hallonbergen och
Ör. Ett förslag ligger framme, som visar en möjlig utveckling av stadsdelarna.
Här föreslås dels att stärka dem var för sig, men också att
stärka sambandet mellan dem, bland annat genom ny bebyggelse
längs Ursviksvägen.
Men, staden vill inte genomföra några förändringar, utan att först höra
vad ni som bor och arbetar i området, tänker och önskar er. Du kan
ju alltid reagera på förslag genom de vanliga kanalerna. Men den här
gången får du också en annan möjlighet.
Du kan vara med i PARK LEK II.
Det förslag som nu er framlagt, visar oss en möjlig framtid för
Hallonbergen och Ör, sedd med planerarnas blick.
Det som jag och PARK LEK är på jakt efter, är den kunskap och
erfarenhet som finns bland er boende i stadsdelarna, men som
inte har kommit med i förslaget. Hur ser stadsdelarna och deras
framtid ut - med dina ögon, och från ditt fönster?
Mitt ena uppgift är alltså, att fråga och lyssna mig fram till din syn
på saken. Därför vill jag träffa dig, för att höra om hur det är att
bo och leva i Hallonbergen och Ör. Samtalet varar ungefär en
halvtimma. Du kan till exempel visa mig området utanför ditt hem,
eller utanför din arbetsplats, din skola eller helt enkelt en favoritplats
i området. Jag vill gärna fråga dig om vad du tycker behövs,
för att man kan få en bra kontakt till sina grannar. Sist men inte
minst, vill jag veta, hur du önskar att det egentligen skulle se ut,
utanför just ditt fönster. När jag får se dessa platser samtidigt som
du berättar om dem, blir det lättare för mig att förstå och senare
förklara för andra, hur de olika platserna skulle kunna användas.
Efter samtalet är det nämligen också min uppgift, att ”översätta”
dina och dina grannars visioner, erfarenheter och drömmar till förslag,
ritningar och modeller. Alltså - till just det språk som politiker,
tjänstemän och byggherrar normalt använder. Jag skall så visa
detta för den grupp av professionella, som står bakom det förslag
som nu ligger framme. På så sätt kommer dina tankar till sist att
bakas in i nästa steg av planen, vid vid en workshop i maj 2012.
bild av en
möjlighet
Så hör av dig - jag behöver din hjälp.
gemensamma minnen
och delad tid
Hälsningar Kerstin Bergendal, I samarbete med
närläsning

PARK LEK PROJEKTET - DEN KORTA VERSIONEN
Kan ses på www.parklek.com
EN RAD MÖTEN OCH DISSKUSSIONER
Ett “aktörsamråd”, debattmöte med Stella Novas
föräldrar, kritikmöte mellan ungdomar i Hallonbergen och
politiker och ett Sopptoppmöte mellan Verdandis och
Träffpunktens soppgrupper.
Hemsidan www.parklek.com samlar alla delar av
projektet till ett lokalt offentligt rum.
Kan ses på www.parklek.com
SAMTAL MED BOENDE
och aktörer i Hallonbergen och Ör. Samtalen videofilmades,
och redigerades till 6 -7 minuter långa tematiserade
saporträtt.
TVÅ-DAGARS WORKSHOPS
Under en rad arbetsdagar utformade boende och
lokala aktörer sina svar på kommunens programförslag
för en kommande utbyggnad av Hallonbergen
och Ör.
Kan ses på www.parklek.com
N Skala: 1:2000 A1
1
A
Parker stråk och grönsstruktur
Parklek Hallonbergen
Workshop 120324 - 120325
Deltagare:
Adil Hassan
Alexandra Sjepeleva
Henrik Giese
Ingrid Larsson
Moniva Haj Abdalla
Natalja Eriksson
Rolf Sundström
B
B
Teckenförklaring
Värdefull grönstruktur
som bör bevaras
C
C
D
Ökad grönska samt
omgestaltning av det
offentliga rummet
1
B
Potentiella platser
för kommande
exploatering
E
B
F
Bygga på befintliga Cykelväg samt ny bro Ny träbro över Stråk som bör
tak och tillföra separerad från övrig bäcken som knyter framhävas
grönska på dem trafik
ihop gångstråken
G
H
1
I
I
2
K
3
1
Trädallé
M
K
1
Specifikationer
av värdefull
grönsstruktur
ÅTTA GENOMARBETADE FÖRSLAG
Åtta olika grupper av boende / aktörer - formulerade
var sina förslag som komplettering av det
programförslag, som Sundbybergs Kommun har
lagt fram för Hallonbergen och Ör.
J
L
A
Specifikationer
för exploatering
och gestaltning
Se mera på sidorna 16-31 i denna redogörelse
MODELL AV ALTERNATIVA MÖJLIGHETER
De olika förslagen samlades därefter till en helhet,
för att visa hur en möjlig “översättning” av PARK
LEK- rådslaget skulle kunna se ut.
EN ACKUMULERENDE PLANERING
De boendes engagemang, ideer och förslag pekar
på att det inte handlar om bara hus, utan också om
livet mellan husen.
PARK LEKs konklusion är en ackumulerande
planering, som utförs inifrån, och på områdenas
premisser, som ett löpande samråd mellan olika
kommunala förvaltningar, byggherrar, lokala plattformar
och boende i stadsdelarna.
Se PARK LEKS förslag till en sådan organisation
på sidan 36 i denna redogörelse.
ETT ANNAT KONCEPT FÖR PROGRAMOM-
RÅDET
De boende vill, att staden skall låta de två
stadsdelarna få fortsätta vara åtskilda, behålla
sin bro och få expandera, var och en på sina
premisser.
Istället för att bara pressa in en nystadsdel
mellan dem.
EN ORGANISATIONSMODELL
En ackumulerande planering förutsätter en
annan organisering, av planarbetet.
PARK LEK skissar en bild av en sådan
organisation.
Se denna skiss på sidan 36 i denna
redogörelse

RESEBREV

Några av deltagarna
i PARK LEK II
2011-12
Park Lek 8
Park Lek 9
Resebrev
I stadens programförslag redogörs uteslutande för de fysiska förhållanden, som kännetecknar
Hallonbergen och Ör. Man väger alltså primärt in fysiska förhållanden, när man beslutar hur
ny bebyggelse kan och bör fogas in i områdena. Man skriver inte in någonting om människorna,
eller om den vardag som de är en del av.
Med det följande vill jag som motvikt sammanfatta de upplysninger och upplevelser av att
leva och arbeta i området, som mina samtal med olika aktörer och boende har genererat.
Men den här typen av projekt kommer oftast att locka med den typen av boende, som har ett
extra engagemang och överskott. Deltagarna i PARK LEK kan alltså inte sägas vara statistiskt
representativa för alla medborgare i Hallonbergen och Ör. Och jag, som genomför PARK
LEK, är bildkonstnär. Inte etnolog, planerare eller journalist. Mitt intryck kan alltså heller inte
sägas vara objektivt.
Följande är nog det rakt motsatta: Det är ett resebrev. En rad pusselbitar från några vandringar
i stadsdelarna. Kanske kan mina intryck komplettera den bild, som programförslaget
lägger fram. Men vill man höra de boendes egna ord, får man besöka projektets hemsida
www.parklek.com
Närmast genomgående har deltagarna ett och
samma utgångspunkt, när börjar berätta för mig
om sina stadsdelar:
Hallonbergen och Ör är två helt olika samfund.
Förbundna genom en bro, en tunnelbana, genom
tid, vänskapsband och skola - men alltid två olika
områden, med var sin identitet.
Från båda håll beskriver man också sina områden
som välplanerade , trivsamma - men slitna och
bortglömda. Som om man har legat “i skuggan”
av en helt annan och mer positiv utveckling, som
resten av Sundbyberg har genomgått.
Denna skugga verkar inte bara ha varit negativ.
Boende från båda områdena säger sig ha en
känsla av bo i en småstad. Alla känner alla,
och man har fler och mer trivsamma gemensamma
traditioner, självstyrda aktiviteter, fester,
hemgjorda fågelholkar, gemensskap omkring
egna parkrum och planteringar. Det verkar
finnas en relation mellan det engagemang och
de nätverk som jag möter i mitt projekt, och det
faktum att stadsdelarna har lämnats orörda under
lång tid.
Men särskilt hos Hallonbergsborna dyker det upp
en aspekt av skuggan mer som genomgående
”administrativ diskriminering”. Som om politiker,
ämbetsmän och bostadsbolag nerprioriterar eller
helt enkelt avstyckar delar av Hallonbergen med
en fullkomlig självklarhet. Självklart skall Hornbach
ligga i Hallonbergens skog. Självklart är det
i Hallonbergen, att man inte behöver ha en skola,
en kyrka. Självklart behöver man inte följa upp på
löftet om en ny Toppstiga. Det är ju Hallonbergen.
I Ör möter jag påfallande många som har bott där
så länge, att de minns stadsdelens skapelsetid på
sextiotalet. Andra har först bott några år i Hallonbergen,
innan de valde att flytta till Örs stora lugn
och ro.
“Lugn och ro.” Så säger de, nästan alla Örbor, om
sitt Ör. Också barnen. Och ofta som en motsats till
Hallonbergen. Som om Ör har den grannsämja
och den natur, som man menar fattas Hallonbergen.
Man berättar om sin glädje över den blandning
av natur och lågmält byggeri, som kännetecknar
stadsdelen. Om hur man nuter sina gröna gårdar
och skogsdungar och att kunna följa naturens
gång från köksfönstret. Om Lötsjöparken, Råstasjön
och de andra naturområdena som ligger
just omkring knuten. Här kan barnen bygga kojor
och se djur och fåglar passera helt tätt inpå. Och
samtidigt hur tunnelbana och bussar är lika nära.
Men också Ör har sina dilemmor:
Många äldre, vars barn är utflugna, bor helt
ensamma i tre, eller fyrarummare. Trots att de ofta
inte själva kan komma ut ur sina lägenheter, där
det inte finns hiss. De vill bo i Ör resten av livet,
Men det finns inte något trygghetsboende i Ör.
Ett tiotal av deltagarna har tidigare tagit aktiv del
i Örs utveckling genom sitt engagemang i Hyresgästföreningen
i Ör. Föreningen har stått för
utformning och underhåll av gemensamma grillplatser,
för en flaggstång och för välkomnandet av
nya hyresgäster till området.
Hos denna grupp möter jag en markant besvikelse
över, hur lite intresse bostadsbolaget har
haft i att bygga vidare på deras engagemang i
sin stadsdel. Känslan av att i stället bara ses som
bråkig och regelryttare - i stället för att upplevas
som den hjälpande hand man faktiskt ville vara.
Ombildningarna i Ör verkar vara ett känsloladdat
ämne. Ett tidigare försök att ombilda sägs ha fört
till konflikter bland boende i de olika uppgångarna.
Några såg ombildningen som en jättebra idé -
man kunde ju få initiativet över sin bostad, och ta
mera aktiv del i dens förvaltning. Andra såg det
som ett brott mot almennyttans grundidé. Som att
bara ge bort gemensam egendom.
Resultatet blev en time-out - processen avbröts,
vilket sägs ha satt ett mentalt ärr på grannsämjan.
på vissa ställen.
De rätt stora hyreshöjningar, som kan väntas, i
kölvattnet på kommande omfattande renoveringar
av fastigheterna i Ör.
Omkring 3000 kronor mer i månaden - då frågar
man sig naturigtvis, varför Förvaltaren inte hade
kunnat lägga upp underhållet av fastigheterna
på ett sådant sätt, så att man hade betalat lite i
taget? Och dessutom vet man ju, att man genom
sin hyra har varit med och betlat för renoveringen
av andra områden i staden.
Varför blir det så inte Örs tur nu?
Flera känner en viss förtvivlan - om man nu inte
har pengarna? Om man inte kan få ett lån?
Måste man då flytta bort från det område man har
bott i hela sitt vuxna liv?
Anar man en dold förbindelse här? Är renovering
och ombildning två led

Vi vill inte ha pengar på fickan. Vi
vill inte kräva något .
Vi vill bara ha det, som de andra i
Sundbyberg får.
i en medveten plan om att pressa ut alla svagare
hyresgäster från Ör, till fördel för yngre och ekonomiskt
starkare boende?
De yngre, de nya Örborna, berättar motsatt
synpunkt: De har faktiskt valt att flytta till Ör just
precis för att de gärna ville äga sin egen bostad.
Helst i ett område som är lugnt för barnen och som
har möjligheten för att idka ett aktivt friluftsliv.
Flera av dessa säger samtidigt, att de kanske helst
hade bott i det centrala Sundbyberg. Om de hade
haft råd. Ör är ju rätt grått och trist att se på. Och
Hallonbergens Centrum känns absolut inte tilltalande.
Man önskar sig färg på facderna, gärna
som nere i centrala Sundbyberg. Det roströda och
ockergula, till exempel.
Gårdarna och lekplatserna, Malins Park och Örs
Centrum verkar tilltala de nya Örborna. De har inte
minnen med varje sten och träd. Som det är nu,
säger flera av de nya, ”skulle man nog inte slå sig
ner där”. Hellere gå ner i centrala Sundbyberg och
de fina parkerna där. Jag får intrycket att områdets
parkrum gradvist utvecklar sig till rena mellanrum.
Snart kanske som en slags barriärer mellan områdets
olika bebyggelser. En ombilningsprocess kan
förstärka denna uppdelning av de boende.
Vad tänker Örborna då om programförslaget?
Tanken om att bebygga de utpekade grönområdena
beskrivs som kapital felprioritering. Som
konstig idé. Absolut ogenomtänkt.
Särskilt om staden vill bygga bostadsrätter där. Det
är ju grönomådena som är det tyngsta argumentet
för att köpa en bostadsrätt i Ör. Tar man bort det
gröna, räcker inte dagens gråa Ör som motvikt.
Men om man i stället bygger i ”hålet” där Ursviksvägen
i dag ligger, och samtidigt renoverar parkrum,
gårdar och fastigheter - då kunde Ör bli den bästa
platsen att bo i hela Stockholm.
I Hallonbergen möter jag också många, som kan
ge mig minnen från områdets allra första tid på sjuttiotalet.
De har stannat här sen dess, för de helt enkelt har
trivts. Hallonbergen är trots sitt dåliga rykte rent
faktiskt det område i Sunbyberg, där folk stannar
längst. Det visar Förvaltarens statistik också.
Men Hallonbergen verkar hela tiden ha två sidor,
sett med de boendes ögon.
Mycket känns verkligen så genomtänkt; Stora, ljusa
lägenheter. Fantastisk utsikt. Bilfria gårdar med
30%
29%
28%
27%
26%
25%
24%
23%
22%
21%
20%
19%
18%
17%
16%
15%
14%
13%
12%
11%
10%
9%
8%
7%
6%
5%
4%
3%
2%
1%
0%
32%
31%
30%
29%
28%
27%
26%
25%
24%
23%
22%
21%
20%
19%
18%
17%
16%
15%
14%
13%
12%
11%
0-6 år 7-19 år
10%
9% 20-34 år 35-54 år 55-64 år 65-79 år 80-w år
32%
31%
30%
29%
28%
27%
26%
25%
24%
23%
22%
21%
20%
19%
18%
17%
16%
15%
14%
13%
12%
massor av olika träd 11% – vilket bra sätt att planera!
10%
Bara tjugo minuter till “stan”. Ett superfint bibli-
9%
8%
otek. En fotbollsbana med konstgräs. En Topp-
7%
stugepark, som man uppskattar, ...trots att den
6%
absolut aldrig blev, 5% vad den en gång har varit.
4%
3%
Hallonbergsborna 2% är också stolta över sina
fantastiska grönområden. Man menar att man
8%
7%
6%
5%
4%
3%
2%
1%
0%
Befolkning efter ålder i % per distrikt jämfört mot hela Sundbybergs kommun och riket totalt
0-6 år 7-19 år 20-34 år 35-54 år 55-64 år 65-79 år 80-w år
Befolkning efter ålder i % per distrikt jämfört mot hela Sundbybergs kommun och riket totalt
I Hallonbergen bor det fler barn och unga, än i Ör.
i Ör bor det i gengäld fler äldre. Särskilt många
boende hittar vi i åldersgruppen över 65 år.
Många har bott där sedan Ör byggdes.
10%
inledningsvis: Att det känns som om Hallonbergen
1%
0%
delar dessa med Örborna, och med Duvbo.
0-6 år 7-19 år 20-34 år 35-54 år 55-64 år 65-79 år 80-w år
Att bo i Hallonbergen känns tryggt. ”Som att bo
i en småstad”, förklarar man för mig. ”Alla känner
ju alla.” Många har vuxit upp i området och följts
åt genom institutioner och skolor. I gatubilden
upplever jag också, betydligt oftare än hemma
i Köpenhamn, hur folk stannar till, skakar hand,
klappar om varandras barn och sen står en stund
och småpratar.
Många berättar också om starka sociala nätverk,
självstyrda informella platformar, och om
vännerna, man alltid kan lita på just för att man
har växt upp tillsammans.
“Hallonbergen är förort,” säger en av deltagarna,
“och jag - är förort.”
30%
25%
20%
15%
10%
5%
0%
Hallonbergen
Ör
Rissne
Storskogen
Lilla Alby
Centrala Sundbyberg
Sundbyberg kommun
Riket
Men samtidigt får jag oftast straxt efter höra om den
andra sidan av Hallonbergen, som jag var inne på
närmast konsekvent blir nerprioriterad administrativt:
De bilfria gårdarnas princip är bra, men de gröna
rummen förfaller ju. Lekverktygen är ju så gamla
och otidsenliga.
Gårdsrum och parker är byggda för att skapa
gemenskap. Men kvartersvärdarna har ju inte
längre samma tid och medlarroll i gårdsrummet.
Portarna har låsts, för att hindra stölder. Och skolan
som dessutom nerlagd. Då blir grannarna främmande
för varandra, och man lär sig inte längre
av varandra hur man skall hantera sopor och hålla
ordning. Mellanrummen mellan byggnaderna har
blivit nerslitna och mer ödsliga än de var förr. Alltså
bortsett från ett par hektiska eftermiddagstimmar
och helger, när stora grupper av sysslolösa barn tar
över tomheten, med allt för skrik och bråk.
Många av deltagarna nämner att de saknar gemenskapen
i gården. Med den försvann en djupare
kontakt till ens grannar. Särskilt en oplanerad kort
kontakt, mitt i vardagen. Eller bara det att veta
vad grannen heter. Några nämner att de gärna
35%
30%
25%
20%
15%
5%
0%
35%
30%
25%
20%
15%
10%
5%
0%
Hallonbergen
Ör
Rissne
Storskogen
Lilla Alby
Centrala Sundbyberg
Sundbyberg kommun
Riket
Hallonbergen
Ör
Rissne
Storskogen
Lilla Alby
Centrala Sundbyberg
Sundbyberg kommun
Riket
När det gäller utbildning, ligger både Ör och
Hallonbergen under gennemsnittsnivån i Sverige.
Detta faktum betyder bara att man inte har en
formell utbildning, men inte att stadsdelarnas
invånare saknar kompetens.
ville kunna prata med grannen på samma språk,
om än bara för att berätta, att man har en hund,
och fråga om den nu skäller för mycket? Eller att
kunna säga till varandras barn, emellanåt. I dag
flyter barngrupperna runt, och drar ner äppelkart
och kastar på fönstren. Normlösheten skpar
otrygghet, särskilt för de äldre.
Och kanske just för att man inte känner varandra,
känns den eviga problematiken med sopor i alla
tänkliga former som ställs ut på absolut fel platser,
som något som är på väg att nå gränsen för, vad
man orkar. Det är förödmjukande. Varje dag. Var
enda dag står det sopor
i ens trappuppgång eller garage. Det var inte det
man ville, när man flyttade hit. Man ville bo trevligt,
och ha det trevligt med sina grannar. Lära
sig, hur man bor i Sverige.
I riktigt många samtal med deltagre från Hallonbergen
återkommer den frånva-rande skolan.
Skolan, som såldes för några år sedan efter att
en film i TV satte fingret på en rad problem. Alla
“goda” föräldrar tog sin Matts ur skolan, och när
det till sist bara var sex elever kvar, kunde inga
vettiga politiker försvara att använda så mycket
pengar på bara sex elever. Därför stängde man
skolan, och hyrde dessutom ut den till en privat
grundskola, med fokus på kreativa ämnen. Igen
och igen berättar man för mig om hur fel det
känns, att skolan inte längre samlar stadsdelen.
Och ungdomarna återkommer ofta till den vrede,
de ka¨nner, när de ser alla barnen från andra
stadsdelar som får gå i ”deras” skola. När inte de
själva får.
Särkilt bekymrade är föräldrarna till dagens
många förskolebarn. De beskriver hur detta
har gjort Hallonbergs-barnen “hemlösa” när det
gäller skola; Att Hallonbergens inte enligt dem
barn har någon första prioritet till en skola. Men
istället skeppas runt som ren utfyllnad av andra
områdens skolor. Hur en och samma grupp barn
i förskolan sprids ut på många olika skolor, så
att ett ensamt sexårigt barn kan hamna på ena
skolan, mens alla hans kamrater hamnar på en
annan.
I samtal med föräldrarna, reser detta faktum en
känsla av maktlöshet. Man upplever det som en
nervärdering av sig själv som medborgare och av
sina barn.
Dessutom får detta konkreta konsekvenser i
den vardagen: En och samma förälder till två
barn, skall hinna lämna sina två barn på två
olika ställen innan jobbet börjar klockan åtta.
På så sätt påminns man varje morgon om, att
kommunen inte erbjuder en samma service som
man tror att alla andra delar av Sundbyberg får.
En skola som barnen själva kunde gå till - genom
de vackra bilfria gårdarna.
Detta verkar vara en typisk paradox för Hallonbergen:
Å ena sidan känns det som, att man alltid har
varandra. Å andra sidan som om om, att man
bara har varandra.
Ungdomsgruppen i Hallonbergen känns vara
strikt könsuppdelad. Tjejerna får inte vistas ute
i stadsrummet på samma sätt som killarna. De
är också tystare som grupp, och tar betydligt
mindre plats. De berättar igen och igen om ett
mycket begränsat utrymme, både i relation till
sina föräldrar, och i relation till kommunala institutioner.
De tycker att killarna tar platsen, fokuset
och pengarna. Som ett initiativ har fritidsgården
vikt en av veckans kvällar till bara flickor. Men då
står killarna hela tiden utanför dörrarna och stör.
Tjejerna vill att de vuxna skall ge dem ett tjejrum.
En del av fritidsgården, som skall vara tjejernas
egen, där man kan laga mat och mysa.
Men killarna försvarar att bråkar över sin förlorade
kväll. Under min vistelse i programområdet stötte
jag ofta på en markant killgrupp i 13 - 17 årsåldern
som håller till i centret. Deras berättelser förmedlade
en lankonisk uppgivenhet: När fritidsgården
är stängd, eller fotbollsplanen används av andra,
hade de nte möjlighet att träffas hemma hos en
av dem. Familjerna är för trångbodda.
Gruppen känner sig inte välkomna till aktiviteter
i Kulturcentrum. Här tar man inte emot dem, om
de är “oledsagade”. Detta uppfattar de själva som
att de är så krävade, att Kulturcentrum önskar att
fritidsgården skall ha ansvaret för dem under aktiviteten.
Men fritidsgården inte tillräckligt med personal
för att göra detta. Alltså fungerar Kulturcentrum
i praktiken inte som ett möjligt alternativ för killgruppen.
I Hallonbergen och Ör bor det genomsnittligt fler
personer, som har bott på samma ställe längre än 35 år,
än det gör i det centrala Sundbyberg.
I gengäld är det fler som flyttar ut efter att ha bott 5- 30 år,
än i centrala Sundbyberg.
Park Lek 10
Park Lek 11

Tidigare hade fritidsgården en helt annan typ
lokaler inne i skolan, med många olika faciliteter
som kunde distrahera testosteron-laddade unga
män. När skolan lades ner, flyttades fritidsgården
in i en av kontorslokalerna i centrum. Nu kan man
bara göra det, som man kan göra i en lägenhet.
Kopplingen till centrum som en utvidgad mötesplats
för de unga har därmed stärkts. Securitas
vagter berättar om hur killarna bara driver runt i
centrum, och slår ihjäl den tid de delar.
När det är kallt, och centrum är stängt, hänger
pojkarna i parkeringskällarna - för där är det
varmt. Och det hade dom kanske fått lov att göra,
om de inte hade skräpat ner och skapat oro för
andra.
Gradvist har avståndet mellan de unga och de
vuxna ökat. De boende är rädda för att gå ner i
källaren efter klockan nio. Pojkarna är så många.
”ingen talar till dem”, säger en av Förvaltarens
anställda. Att åka in till någon kulturaktivitet i
Stockholm är inte en option om man inte har de
pengar som detta kostar.
Ett par gånger har de försökt sig som gäster på
någon klasskamrats party, i Bromma eller centrala
Sundbyberg. Men ”vi går ju klädda som vi gör”,
och kom till festerna som grupp. Båda gångerna
ringde någon till polisen, som hämtade dem i en
polispiket och körde dem tillbaka till Hallonbergsplan.
Den enda motivering de fick var, att polisen
visste att de “hör hemma i Hallonbergen”.
Pojkarnas berättelse är deras. Den omfattar
naturligt nog inte allt det bråk, de mobilstölder,
den förstörelse och alla spänningar gentemot
polisen som jag också ser tydliga spår av i Hallonbergen.
Och som har gett polisen i området en
otacksam roll.
Men faktum kvarstår: Killarna känner att i vått och
torrt - då har de bara varandra. Många grundvillkår
omkring dem synes motverka, att de kan
definera sig som något annat, än som en del av
ett “Hallonbergsgäng”.
Vad tycker då Hallonbergsborna om programmet?
Reaktionerna på programmet är genomgående
präglad av stadsdelens paradox. Man är djupt
medveten om att stadsdelen behöver ett utvidgat
spektrum av boende, och nya kunder i butikerna.
Och man menar också att staden, Jonas Nygren
och Förvaltaren i flera omgångar redan frågat
ut de boende, om vad man önskar sig, utan att
detta har fört till en reel förändring. Att man i
kommunen mycket väl är medveten om ungdomarnas
problem, problematiken med arbetslöshet
och frånvarande skola - men hellere vill
bygga för helt andra typer av människor.
Genom att inte ens skriva in dessa redan formulerade
behov i planen, samtidigt som man satsar
ett mycket stort belopp på helt nya medborgare
(“med fler pengar på fickan”) förstärks känslan av,
att “dom” bara kommer och tar bort allt som givit
värdighet och samhörighet.
Att “dom” inte ens vill kännas vid Hallonbergen
så mycket, att de nya invånarna skulle kunna ta
samma tunnelbaneuppgång.
Och viktigast av allt - att planen inte tillvaratar allt
det, som faktiskt är bra med Hallonbergen.
För sett med de boendes ögon, är det mer än
möjligt att göra något åt problemen I Hallonbergen.
Speciellt om man låter de Hallonbergsborna
själva vara med och arbeta på saken.
För stadsdelen innehåller, utöver sina problem-
sidor, en rad aktörer, som engagerar de boende i
självstyrda plattformar.
Verdandi, Hallonbergens IF, Sygruppen på Träffpunkten,
soppgrupper, kvinnogrupper, Den Stora
Måltiden, Sundbybergs IF - en rad aktörer som
tillsammans med de boende kunde ändra på
saker och ting.
Därför bör en utbyggnad av planområdet kopplas
till en finansiering av en rad tilltag, som en gång
för alla tar fatt i skuggan över Hallonbergen.
Genom att inte ens skriva in dessa redan formulerade
behov i planen, samtidigt som man satsar
ett mycket stort belopp på helt nya medborgare
(“med fler pengar på fickan”) förstärks känslan av,
att “dom” bara kommer och tar bort allt som givit
värdighet och samhörighet. Att “dom” inte ens vill
kännas vid Hallonbergen så mycket, att de nya
invånarna skulle ta samma tunnelbaneuppgång.
Framför allt återkommer man till om sin oro för
barnen - varför har planen inte inkluderat en bra
skola? Varför säger den inte något om ungdomarnas
situation? Varför tänker man inte in de
fritids och utbildningsinstituioner, som man har
byggt i andra stadsdelar?
Park Lek 12
Park Lek 13

TILLÄGG TILL STADENS
PROGRAM-FÖRSLAG

1. UTVIDGAT PROGRAMOMRÅDET
“Jag fattar inte, vadå bygga
nytt, bygga nytt?
Varför reparerar dom inte
det, vi redan har ?
Avgränsning av planområdet enligt beslut i kommunfullmäktige 30 nov 2009
Park Lek 16
Park Lek 17
UTVIDGAD OPTIK 1
I programmet motiveras en utbyggnad av
programområdet, med en önskan om att lyfta
bägge stadsdelarna.
Det faktiska programområdet består bara av ett utsnitt av
området mellan stadsdelarna. Resten av Hallonbergen och
Ör inkluderas inte i programmet. För den bor I Hallonbergen
eller Ör, känns denna avgränsning som rent administrativt
betingad – särskilt om man vill ta programmets målbeskrivning
på allvar.
När deltagrna skall bedömma förslaget, jämnför de med hela
den verklighet och vardag, som de befinner sig i.
Deltagarnas överväganden tar därför utgångspunkt
i en utvidgad definition av programområdet
- hela Hallonbergen och hela Ör.
UTVIDGAD OPTIK 2
Programförslagets ord ”stärka” provokerar –
eftersom det ju bara handlar om att tillföra ny
bebyggelse och nya boendeformer.
Förslaget innebär relativt djupa fysiska ingrepp i Örs naturområden.
Därmed innebär det också en ändring av stadsdelens nuvarande
utformning på ett avgörande plan – balansen mellan bebyggelse
och omgivande natur. Samtidigt upplevs de gröna zonerna inte av
deltagrna som bara en del av Ör. Flera v dem är också en avgörande
del av Hallonbergen.
Den viktigaste moroten/det avgörande argumentet hos deltagarna
FÖR att realisera programmet, hade kunnat vara att det gav båda
stadsdelarna konkreta nya möjligheter: Att det fanns en klar koppling
mellan intäkterna från försäljning av marken, till en genomtänkt och
konkret social insats i det existerande på båda sidorna: Men e ny
stadsgata längs Ursviksvägen erbjuder inte lösningar på de stora
sociala och ekonomiska problem, som Hallonbergen slåss med.
Alla förslag som redovisas i det följande, tar sin
utgångspunkt i en utvidgad uppfattning av ordet
”stärka”:
Att det handlar om mer än hus.
UTVIDGAD OPTIK 3
När de boende visar ett så starkt engagemang, som
de har gjort i Hallonbergen och Ör, lägger det press på
stadsplaneringen; Man bör hitta andra vägar för att
planera för det sammansatta stadsrummet.
Planering av fysiska rum och planering av det liv, som skall levas i dessa
rum skiljs åt i programmets planering.
Normalt är det också helt olika personer och instanser, som står för
utformningen av de olika aspekterna. Så det är traditionellt inte ett
helhetssyn som avgör utformningen av ett stadsrum. I stället brukar det
vara den budget som bestämmer totalutgiften till anlägg och byggnation,
som avgör hur staden kan komma att se ut.
För att kunna göra en sådan budget, måste man ju först bestämma, vilka
typer av utgifter man tar med. Därmed kommer man indirekt att besluta,
hur den kommande staden blir organiserad.
Det mesta blir sedan beräknat med utgångspunkt i helt generelle
normer for färdige lösningar. Detta är en relativt enkel metod att räkna
sig fram till stora fysiska anläggningar. Men egentligen är den mycket
dyr. Man räknar ju inte in specifika lokala förhållanden. Man gör heller
inte beräkningar av, hur mycket man möjligen kunde spara genom att ta
utgångspunkt i platsen, i dens resurser eller de aktörer som redan finns
på plats.
Man kunde säga, att man återanvänder ett recept på hur en stadsbebyggelse
skall se ut. Budgeten blir den kakform, i vilket man bakar sin
stad. När väl denna kakform ligger fast, brukar alla instanser ställa in
sina kikare på den, och arbeta för att verkliggöra den – ofta oavsett vad
som dyker upp längs vägen. Och sist, men inte minst viktigt, bygger man
ju så mycket som möjligt på den utvalda platsen.
Mycket lite lämnas åt slumpen – eller framtidens boende.
I Hallonbergen och Ör är en rad långsiktiga förändringsprocesser
för stadsdelarna i spel – samtidigt. Det planeras för en
omorganisation av Hallonbergens Kraftledningsgata, en förnyelse
av Hallonbergens centrum, en milliardutgift är avsatt till en tjugo
årig renovering av alla Förvaltarens fastigheter och gårdsrum,
Freden Större skall utbyggas och E18 skal nergraderas. Alla
dessa kunde samtänkas med programmet förslag.
Alla de boendes förslag vilar på tanken denna att
denna samtidighet ger möjlighet för långsiktighet.
.

2. SKILLNAD ÄR ETT KARAKTÄRISTISKT DRAG
“Vad tänker du då, när du hör att de vill bygga i skogen
därborta?
Jag tänker på alla djuren. Och på alla kojor som jag
har byggt där. Var skall dom vara?”
Varför vill man planera en så gammaldags stad?
Det tar trettio år att få lika fullvuxna träd igen.
Alla vet ju att man kommer att behöva grönområden i
städerna.
Varför bygger dom inte, där det INTE finns träd?
Nivåskillnad
Hallonbergen og Ör ligger som två öar på var sin
höjd. Mellan dem löper en sänka. Nivåskillnader
blir därmed ett huvudtema i båda stadsdelarnas
arkitektur.
Skillnad i nivå används i arkitekturen på olika sätt,
bland annat för att inkretsa och dela upp områderna.
I Ör bestämmer landskapet indirekt husens höjd.
Högre hus står på lägre terräng, mens låga hus
omkransar höjdområden. Hallonbergen ligger
uppdelat på berget, som en slags tripp-trappstruktur.
De gående får ett föränderligt landskap
passera igenom. Trafiken kan ledas in i ett annars
bilfritt område. Dessa nivåskillnader blir också en
utmaning för de gående. Tillfartsvägarna bryter
också in i arkitekturen, och bildar barriärer av
biltrafik.
Det konkreta samspelet med,
och respekten för de omgivande
naturområdena, önskas fasthållt.
Två små städer, som vilar på en grön säng
Båda stadsdelarna placerades, så att byggnaderna omges av
natur och gröna stråk. Därför upplevs de, som två småstäder.
Det är de gröna rummen, som kopplar ihop dem. Och som
kopplar dem till alla andra stadsdelar i området. Därför
upplevs de gröna områderna inte som “oanvänd mark” av de
boende. Heller inte bara som paus, luft och natur.
Alla vi talar med, som bor i stadsdelarna eller i närheten av
dem, uttrycker ett starkt ägaskap till dessa grönområden.
Stadsträdgårdsmästaren säger att detta ägarskap beror på
den utformning som grönområderna har i dag. Att deras
storlek och sammansättning, som ger utrymme för många
olika slags personer och behov - samtidigt.
Zoner av träd längs bostadsområdena får parken att verka
större, än den är i verkligheten. Samtidigt fyller de många
underfunktioner: De skiljer det gemensamma rummet från
bostadsområdernas territorier. De fungerar som habitat för
en rad fåglar och djur. De används som alternativ gångväg
av boende och hundägare. Flera informella, men väl
upptrampade stigar korsar igenom dem. De används av barn
och av institutioner för barn, som introduktion till djur och
växter. Slutligen fungerar de som en självstyrd social platform
mellan barn i området, eftersom de erbjuder naturliga platser
för kojor.
Skillnaden mellan stadsdelarna är en tillgång.
Den kan sättas i spel.
En bro, som är mer än en bro
Två broar länkar ihop de olika nivåerna i landskapet,
och i vardagen. Men bron mellan Hallonbergen och Ör
är mer än en bro.
Den har symbolkaraktär, i sin egenskap av “det som
skapar skillnad”. Särskilt för de boende i Ör är det en
konkret skillnad, på att bo i Ör och att bo i Hallonbergen.
Det mentala landskapet är alltså lika uppdelat som
det är i naturen. Identiteten i de två stadsdelarna vilar
tydligt på denna åtskillnad. Man önskar inte att den skal
upphävas. Man önskar inte att den skall förstärkas,
genom att en tredje stadsdel pressas ner mellan de två.
Båda stadsdelarna skall expandera, men
på sina premisser - och utan att mista sin
identitet.
Byggbar mark
Eventuell byggbar mark
Varsam exploatering
Plats/grönområde som
bör förvaltas bätte
Bevarandevärd mark
Föreslagen dragning av
Ursviksvägen respektive
Madensvägen
Park Lek 18
Park Lek 19
Generellt behöver
gårdsmiljön i Hallonbergen
förbättras genom
tydligare diffrentiering
mellan privat och
offentligt. Gärna
möjlighet till kolonilotter.
Bevara denna parkmark i Hallonbergen då
den är en viktig plats för området med
fantastisk utsikt.
Men öka tryggheten/
synligheten - kanske genom några få
byggnader med parkkaraktär. Eventuellt
religiöst center eller ny toppstuga.
Gör den gamla kraftledningsgatan till
ett sammanhållande parkstråk med
bevarad siktlinje
Område med potential
Motverka “betongkänslan” i
Hallonbergen genom att göra
Rissneleden till en grön allé,
gärna med bebyggelse också
på norra sidan
Eventuell exploatering,
gärna i souterräng med
hänsyn till Hallonbergens
bebyggelse. Bygg gärna
vidare på Golfängarnas
parkkänsla.
En bättre lösning för att
hantera skillnaden i höjd!
Gör om parkering
till lekplats Skateboardpark eller
sporthall?
Studenthus?
Ny grön parkkil som en förlängning av
Golfängarna. Möjlighet till ny
bebyggelse längs Ursviksvägen som
kan vara högre men med hänsyn till
husen vid Hallonbergsplan
Populär pulkabacke och
solaltan som hela
Sundbyberg nyttjar
Förbättra Hallonbergsplan
men behåll tillgängligheten
till bussarna
Golfängarna är en viktig del av parkstråket i Sundbyberg
som helhet som bör bevaras då det är välanvänt
och är positiv för folkhälsan
Byggbar mark
Eventuell byggbar mark
Varsam exploatering
Plats/grönområde som
bör förvaltas bätte
Bevarandevärd mark
Föreslagen dragning av
Ursviksvägen respektive
Madensvägen
Denna del bör bevaras då det
är ett viktigt grönstråk för
gående och cyklister upp
vidare till Ursvik
Möjlighet till eventuell
expolatering, förslagsvis
punkthus söder om vägen och
lägre bebyggelse norr om
vägen. Generellt viktigt att
bevara den nära relationen till
naturen och topografin som
de boende upplever som
karaktäristisk för Ör.
Möjlighet till eventuell expolatering
dock med hänsyn till
kringliggande bebyggelse, natur
och terräng. Gärna småskaligt av
typen stadsradhus
Viktigt att behålla kontakten
med naturen och sjön för de
befintliga husen
Nytt högt seniorboende för att
frigöra större lägenheter och
ge liv till centrum
Bostadsgårdarna är en viktig
del av Örs identitet och sociala
liv
Viktig plats för hägrar som
värderas högt av de boende
Bevara denna parkmark i Hallonbergen då
den är en viktig plats för området med
fantastisk utsikt.
Men öka tryggheten/
synligheten - kanske genom några få
byggnader med parkkaraktär. Eventuellt
religiöst center eller ny toppstuga.

3. ETT ANNAT MÅL FÖR PLANERINGEN
KOMMUNENS PROGRAMFÖRSLAG
I detta förslag tänks en ny stadsbebyggelse införd som en arkitektoniskt och logistisk självständig enhet mellan två existerande stadsdelar.
Man föreslår också att nya bostadsområden, med nutida arkitektoniska uttryck, placeras in i existerande bebyggelse i den ena stadsdelen.
Man anger också områden till ny bebyggelse längs med och delvist inne i en existerande lokal park.
Förslaget infogar ny stad en egen enhet, mellan två existerande stadsdelar.
Två existerande stadsdelar expanderar, och växer ut mot varandra
.
De boende infogar ny stad så att existerande stadsdelar expanderar på sina egna vilkår.
Park Lek 20
Park Lek 21
PARK LEKS RÅDSLAG
Genom att ackumulera olika aktörers kunskaper om programområdet, kompletterades ett traditionellt fokus på fysiska rum för
nybyggnation, med ett fokus på hur det är att leva i de aktuella stadsdelarna. Och på de sociala och kulturella problemställningar
som karakteriserar dem. Den nya bebyggelsen ses här som en anledning till att tänka om i förhållande till det existerande. Här
avvisas tanken på att bara bygga nytt mellan stadsdelarnaoch tanken om att använda grönområden till att bygga på. Man understryker
till att gröna rum inte är lediga rum, men resurser och brobyggande sociala motorer. Man föreslår i stället att stadsdelarna
får expandera, var och en på sina premisser.

4. FLYTTA VÄGAR - FÅ PLATS TILL BÅDE NYA HUS OCH NYA GRÖNA RUM
RENSA UT I VÄGNÄTET
Örsvängen mynnar ut i Ursviksvägen utan att man
kan korsa denna. Och Ursviksvägen och Gesällvägen
löper ett långt stycke bredvid varandra.
Om man ger Örsvängen en ny anslutning till
Ursviksvägen, så kan man lättare köra upp mot
Rissne. Och lägger man om Ursviksvägen, så den
smyger sig upp till Hallonbergsplan och sedan
fortsätter över i Gesällvägen, öppnar man ett rätt
stort område, som man kan bebygga.
Samtidigt uppstår också en möjlighet att bilda ett
eller flera nord-sydliga gröna stråk, från Lötsjöparken
upp till Ursvik. Hallonbergen Centrum får
samtidigt en ny och starkare roll i området.
En nya bebyggelsen blir därmed en naturlig expansion
av Ör. Hallonbergen kan på sin sida expanderar
ut mot parken längs Ursviksvägen i söder,
men utan ätt knapra sig in i parkens öppenhet.
Hallonbergens Centrum tar plats
i Sundbybergarnas meddvetande.
Bron bildar en naturlig gräns för ny bebyggellse, och port till det grönstråk, som den nya bebyggelsen kan vila i.
Gröna korridorer i nord sydlig riktning kan öppna förbindelsen mellan Ursvik och Lötsjöparken.
När E18 nerprioriteras, kan dessa medverka till att samla ny och befintlig bebyggelse.
Dessutom kan man välja att införa en “dogm” om, att i Hallonbergen/ Ör, har alla tillgång till gemensamma trädgårdsrum.
Hallonbergens Centrum kan få ett nytt liv, om Ursviksvägen kommer närmare intill.
Men de boende i fastigheterna närmast Hallonbergsplan skall skärmas från trafiken
med kontor eller studentbostäder närmast vägen.
Park Lek 22
Park Lek 23

5. BYGG MER ÖRS PRINCIP
HALLONBERGEN KAN EXPANDERA SÖDERUT
Här tänker man på fastigheter för 10 - 15 lägenheter, som placeras i skogslänten söder
om Hallonbergen. Det är inte de boendes önskan att mn skall fälla träden på hela slänten -
men gallra ut så att man kan infoga bebyggelsen bland träd. Trädgårdar till de boende kan
placeras på taken.
Park Lek
24
PUNKTHUS LÄNGS ÔRSVÄNGEN
Några av de boende pekar på möjligheten att bygga punkthus längs Örsvängen. Men här
står punkthusen placerade i clusters, på fyra eller fem punkthus vardera. Denna princip
ser man i så fall gärna respekterad, så att man inte bara flyller ut varenda kvadrameter.
De boende önskar sig också att man bibehåller en enhetlig karaktär i Ör - men många
önskar sig variationer i kulör. Flera fastigheter är nybildade bostadsrättsföreningar som
helst inte vill ha att en ny bebyggelse förstör utsikten över Råstasjön och de omkringliggande
naturområdena, och därmed minskar lägenheternas värde.
BYGG HÖGT I ÖVERGÅNGSZONEN TILL PROFI OCH HORNBACH.
I sänkan norr om bensinmack och transformatorstation, menar en majoritet
av de boende att det bör byggas högt - riktigt högt. Dels eftersom Hallonbergen
lyfter sina tak rätt högt alldeles intill. dels eftersom Profi också bygger
högre fastigheter. Men dessutom eftersom det kan ge en extra ro åt Lötsjöområdet,
att bebyggelsen sluttar ner mot parken från en rätt hög höjd.
BYGG ETT SENIORBOENDE I ÖR
De boende Önskar sig ett nytt senior-och trygghetsboende
i Ör, som skulle placeraa i nuvarande
Örs Centrum.I dag bor en mängd äldre helt
ensamma i tre eller fyrarummare, för att det inte
finns ett boendeformer som pasar äldre och
handicappade i i Ör.
GULT = föreslaget område för
ny bebyggelse

6. HELÅRSSTAD / TRÄDGÅRDSSTAD: RENOVERING AV GÅRDSRUMMEN KAN BILDA EN FINMASKIG STADSVÄV
BEHÅLL BERÖRINGSYTORNA
Inom de närmaste åren genomför bostadsbolaget
Förvaltaren en genomgripande renovering av alla
gårdar i Hallonbergen. Samtidigt renoveras också
många av fastigheterna i Ör.
Detta griper massivt in i de boendes vardag. För
många kommer renvoveringarna att betyda, att de
kortvarigt måste flytta från sin lägenhet. Man kan då
närmast mekaniskt räkna med, att de boende kommer
att ha starka känslor omkring denna process
Detta barska förhållande kan faktiskt betraktas
som en planeringsmässig gåva. Med en välkänd
belastad social struktur i Hallonbergen, och ett
gradvist generationskifte i Ör, upplever de boende
att avståndet mellan dem har ökat. Man har blivit
främmande för varandra.
Då blir en oundviklig förändring i kombination med
ett starkt engagemang, en möjlighet att vrida den
processen tillbaka.
De boende vill känna sin granne. De vill, att gårdarna
skall vara olika. Och de vill själva vara med och
utforma sina kommande gårdar. Man vill skapa
Trädgården, man har tillsammans.
Det skall vara skillnad på att stå inom, och utanför
en gård. Olika sätt att sluta gårdsrummen, men utan
att helt stänga till och privatisera dem. Man vill också
mycket gärna dra nya, och helst svenska boende till
områdena. Många med invandrarbakgrund påpekar,
att de faktiskt mycket gärna vill lära sig det svenska
sättet att bo och leva, men att de inte kan det som
det är nu. Ett sätt , är att utforma vad som har kallats
för “amöba- byggerier” - boendeformer som kilar sig
in sig i de nuvarande mellanrummen mellan husen. I
gluggar, på taket, längs tomma väggpartier osv.
Att man helt enkelt skapar ett gytter, och
samtidigt stärker gården som en gemensam
zon, mellan det privata och det offentliga.
Park Lek 26
Park Lek 27

7. RYGGRADEN
KRAFTLEDNINGSGATAN
Hallonbergen består av hårda, klara strukturerer som lägger sig rakt
ovanpå landskapet. Bebyggelsen präglas dock mer av något som faktiskt
inte längre finns - nämligen den högspänningsledning som tidigare gick
rakt igenom stadsdelen. Man fick inte bygga under ledningen - därför har
Hallonbergen i dag sin karakteristiska spalt. Ett brett stråk hela vägen
igenom bebyggelsen, som faktiskt är relativt outnyttjat
Kraftledningsgatan fortsätter organiskt över bron, in in Ör, där den blir
till Örs huvudgata - Örsvängen. Denna sväng är också bara en sväng -
och allt annat än en huvudgata i en stadsdel.
Kraftledningsgata - Örsvängen förbinder alltså de båda områdena.Detta
faktum, och spaltens rätt stora bredd, öppnar möjligheten för att tänka
den som en lång park. De boende beskriver en drömversion som ett
förlopp av goda och olikartade mindre rum. Rum, där nivåskillnaderna
används som en upplevelse. Med ett fokus på att gåënde hela tiden kan
känna sig omslutna av ett rum, och inte som i dag, att man längs stora
delar korsar öppenhet som är just lite för stor.Eller att man tvingas upp
och genom olika slags slitna trappor och tunnlar, som inte alltid känns
trygga eller nödvändiga.
Samtidigt kan det läggas ett större fokus på tvärgående förbindelser
i syd-nordlig riktning. Dessa är i dag nästan frånvarande, och
Hallonbergen kan bland annat därför upplevas som slutet omkring sig
självt.
Örs huvudgat kunde, som en förlängning av Kraftledningsgatan,
markeras med en annorlunda beläggning, och med en tätare
trädplantering och små parkrum, längs sitt lopp.
Satsar man ordentligt här, kan Kraftledningsgatan radikalt
påverka båda stadsdelarnas status radikalt.
AKTIVERA BERÖRINGSYTAN
Kraftledningsstråket är både ett rum man kan vandra igenom, og en beröringsyta för aktiviteter.
Kraftledningsstråket er ett “stads-park-rum”.
Park Lek 28
Park Lek 29

PROGRAMFÖRSLAGET
Byggeområder
Eventuelle byggeområder
Særlig handlingsplan
Områder hvor små forandringer kan
Glesare kompleteringsbygnation
MÖJLIGT ALTERNATIV
Park Lek 30
Park Lek 31
Fælleshuse
Institutioner/funktioner
Byggeområder
Kraftledningsgatan
Planområde
Tværgående forbindelse

PLANERINGMODELL
FÖR
EN SAMMANSATT STAD

DEN RÖDA TRÅDEN - DELTAGARNAS SVAR OMSATT TILL PRAKTIK
DELTAGARNAS SVAR - SOM “DOGMER”:
Förslag från PARK LEKs rådslag redovisas på hemsidan, samt i ett eget material.
Nedan sammanfattas dessa förlsag som “dogmer”:
Rör inte de gröna rummen!
De är inte lediga rum. Vi träffar varandra där.
Boende från många olika stadsdelar, fåglar och djur använder
dagligen dessa områden.
Tar man bort dem, tar man bort ett argument att bo här.
Tar man bort skogsdungarna, tänker man inte klimatsmart.
Båda oss behålla topografi, historia och identitet !
Lägg ttil detl, som vi saknar idag.
Måste ni bygga - bygg då med respekt för existerande
lokala förhållanden.
Låt alla ingrepp samspela med den existerande topografien
och med existerande arkitektur.
Ta inte bort de få fördelar, som vi har idag.
Tänk inte bara på var det kan ligga hus.
Tänk också på livet mellan husen.
Säkra trygghet genom att stärka sociala relationer mellan oss.
Planera långsiktigt för en levande sammansatthet.
Använd våra nuvarande naturområden och gårdar som en prototyp för
planeringen av nya bebyggelser.
Det handlar inte bara om att förtäta.
Det handlar också om att rätta till det, som ni faktiskt redan VET att det inte fungerar.
Det räcker inte att ni bara bygger nya bostadsrättslägenheter.
Äldre, kvinnor, barn och ungdomar i båda områdena mår inte bra.
Hallonbergens Centrum fungerar inte bra.
Det behövs en skola i Hallonbergen.
Det behövs en annan slags fritidsgård.
Malinspark måste renoveras.
Det behövs en ny Toppstuga.
Bind pengar från såld mark, till konkret underhåll och förstärkning av
det existerande -
SUMMA
Bestäm inte utan oss.
LÅT OSS FORTSÄTTA VARA DELAKTIGA
I PLANERINGEN AV VÅRA OMRÅDEN !
LÄRDOM
Deltagarna har svarat prompt och konkret.
De har visat hur deras erfarenhet av att leva i
området, och deras engagemang kan berika
analysen av ett programområde.
Processen har också visat något annat:
Samtalet mellan de medverkande kan sättas
i ett samspel, så att det kombineras med
erfarenhet, kunnande och verktygslådaor hos
anställda vid kommunen och bostdsbolaget.
En bred krets av lokala aktörer i området vill
deta i ett öppet samtal.
På var sitt sätt har aktörerna pekat på en
problematik i det existerande Hallonbergen
och Ör. Och sagt att de vill medverka till att
lösa dessa problem - tillsammans.
DE BOENDES UPPLEVELSE KAN
FAKTISKT OVERSÄTTAS TILL
HANDLINGSPLANER
I EN KOMERCIELL VERKLIGHET.
MEN
Om kommunen skulle tillämpa PARK LEKs
modellskiss direkt i förhållande till en normal,
sektor-indelad kommunal planering, skulle
det inte vara i enlighet med de boendes klara
budskap.
För då skulle ju locken smälla i, och samtalet
mellan parterna i området tystna. Staden
skulle ges en fast form i vilken de boende,
inte skulle spela någon avgörande roll.
MAN MÅSTE ARBETA
PÅ ETT ANNAT SÄTT.
.
GRIP SAMTIDIGHETEN !
Båda stadsdelarna omfattas i skrivande stund
av fler planer än dem, som programmet lägger
fram som sin förutsättning:
En renovering av alla Förvaltarens fastigheter
i områdena, en kommande arkitekttävling
om ny organisation av Kraftledningsgatan,
nytt byggeri på Freden Större, en kommande
nerprioritering av både Ursviksvägen och
E18 och en planering för en ny grön korridor
i nord-sydlig riktning ....för blott att nämna
några....
Skulle dessa processer koordineras, kunde de
ge planeringen en mycket lång tidshorisont att
arbeta på.
Och möjligheten uppstår för att planera i
relation till andra ekonomiska ramar.
Som dessutom bara blir mer elastiska av att
samtänkas.
Slutligen berörs de boende och de lokala
aktörerna direkt av alla dessa förändringar.
De kan därför förväntas vilja engagera sig i
utvecklingen sina stadsdelar.
DET FINNS JU HELT UNIKA
FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR
PLANERINGEN AV OMRÅDENA,
SOM PROGRAMFÖRSLAGET
INTE ÄR INSKRIVET I.
Park Lek 34
Park Lek 35
.
BYT SPÅR !
Så här brukar det oftast gå till när ny stad
planeras:
Staden får sin form genom processer som
försiggår långt bort från stadsdelarnas vardag.
Arbetet utförs av personer som inte har,
eller skall bo i staden.
Man brukar bygga efter standardmodeller -
en slags backspegel-logik eller som det
verkade bra att bygga häromåret.
Man brukar bygga så mycket man bara kan få
plats till.
Allt det man bygger, skall framstå så färdigt
som möjligt - från första stund.
Byggnationen omfattar inte utgifter till
efterföljande drift.
HÄR ÄR DE BOENDE BARA ÅSKÅDARE.
STADEN SOM DEFINERAS
GENOM SIN FYSISKA FORM,
DEN ÄR BEREDD PÅ ALLT DET
MAN TYCKTE VAR BRA -
JUST NÄR DEN BYGGDES.
Externa konsulter ritar ny stad
...långt bort från de boende...
BYT SPÅR! :
ANVÄND EKONOMI OCH TID
SOM ETT DYNAMISK INSTRUMENT
PLANERA ACKUMULERANDE.
EN STAD SOM DEFINERAS AV
SINA ACKUMULERADE FÖRMÅGOR
DEN STÅR BEREDD PÅ ATT MÖTA ALLT DET
MAN INTE VISSTE SKULLE KOMMA
Externa konsulter ritar ny stad - men mitt inne i
den stad det gäller och i tät dialog med stadens
aktörer
Man bör kombinera och koordinera.
Genom att koordinera alla olika utvecklingprojekt
och ressurser som riktas mot områdena, får man
både en mer robust ekonomisk ram, och en mer
långsiktig tidsplan.
Allt behöver inte vara färdigt på en gång. Bara
man behåller helhetsperspektivet.
Medborgarnas deltagande kan framkalla andra
prioriteringar.
Halvfabrikat och standardmodeller kan vara
betydligt kostsammare, än lösningar som utformas
specifikt, till en given plats. Med tillgång
till stor lokalkännedom, får man fler specifika
planeringsmöjligheter.
Externa konsulenter som arbetar på plats,
och med hjälp av de boende, kan utarbeta
mer långsiktiga, men framför allt elastiska
utvecklingsstrategier. Medarbetarna på
kommunen kan tänkas vidare-utveckla allianser
med aktörer och boende, vilket kan styrka en
fortsatt, löpande utveckling. Man kan uppodla
långsiktiga samarbeten mellan fastighetsägare
och upprätta blandformer i byg-gerier osv.
Man kan flytta utgifter från drift, till en proaktiv
social insats.
I förbindelse med ombyggnad och nybyggnad, kan
man medvetet dra in de boende i en överordnad
planering av gemensamma utrymmen.
När medborgare och lokala aktörer lär känna
varandra genom samarbete, uppstår mekaniskt
täta nätverk och en vilja till att tänka fram nya
lösningar. Staden kan på sikt bli mer tätmaskad
och socialt välfungerande, när man känner
varandra.
Kostnaden för en mer aktiv gårdsvärd i varje gård
i ett par år, kan visa sig bli lägre, än dagens utgift
till skadegörelse.
Ett större ägarskap hos de boende, visar sig
ofta genom lägre utgifter till underhåll.
Om man tänker in klimatsmarta lösningar i
utformningarna, när man involverar de boende,
kan de långsiktigt bli bättre på att undgå
ressursspill.
En framåtriktad organisationsmodell kan
förmodligen hämta externa resurser till
innovation.
Genom att arbeta på plats inom och tillsammans
med existerande nätverk, uppstår möjligheten
för modellutveckling av planering för
miljonprogramområden.

HUR ORGANISERAR MAN EN ACKUMULERANDE PLANERING?
SAMÄGARSKAP
Fastighetsägarna och Sundbybergs Kommun
har en rad gemensamma interessen, som
man kan väga mot varandra i ett partnerskap.
Detta partnerskap kan också välja att dela
på utgifterna till en utbyggnad av staden. Man
kan avtala att ingå i en utvecklingsstrategi
med fokus på att lyfta Hallonbergen och Ör.
LOKAL OCH
PROJEKTSTYRD
STADSUTBYGGNAD
En lokal koordinerende samarbetsgrupp kunde
upprättas. Den kan ledas av kommunen. Den
bör bestå av representanter för markägare och
boende i områdena.
Gruppen har formellt ansvar for att utformning
och genomförande av en samlad helhetsstrategi
för stadsdelarna.
Till samarbetsgruppen kopplas ett sekretariat,
som skal genomföra denna strategi. Sekretariatet
leds av en projektledare, som skall säkra
helhetssyn och reella samarbeten mellan alla
aktörer och delprojekt i relation til stadsdelarna.
Under utvecklingsperioden godkänner
styrelsen årliga handlingsplaner från sekretariatet.
PROJEKTSEKRETARIAT
Ett sekretariat skall utgöra en utförande enhet
för samarbetsgruppen. Sekretariatet skall framlägga
årliga handlingsplaner för samarbetsgruppen.
I sekretariatets arbete ingår att:
- koordinera strategiutveckling, program för
nybyggeri med renovering,
- aktivt arbeta för att integrera ungdomar i den
konkreta utvecklingen av stadsdelarna,
upprätta praktikplatser, upprä
- aktivt understödja beröringsytor mellan
boende och lokala aktörer,
- stimulera självstyrda lokala dialoger / akti
viteter, kulturak tiviteter inom sport, musik,
events osv.
- upparbeta, stödja och säkra förutsättningar
för samar bete mellan aktörer, boendegrupper,
lokala plattformar och lokala institu
tioner.
ICKE KOMMUNALA
Hallonbergen / Ör gruppen
Staden
Förvaltaren
Markägare
Hyresgästföreningar
Boendeförening
Hallonbergen / Ör
sekretariat
SUNDBYBERGS STAD
KOMMUNSTYRELSE
EXPLOATERINGS-
UTSKOTT
SAMARBETSPARTNES Kulturama
Bibliotek
externa projekt
koordineras med H/Ö
sekretariatet
Delprojekt
upparbetas genom
dialogprocesser
mellan olika lokala aktörer, i
och samarbete med kommunala
ämbetsmän och externa partners
BOENDE OCH LOKALA AKTÖRER
SJÄLVSTYRDA PLATTFORMAR
Existerande lokala plattformar
PROJEKT SOM SKALL
STYRAS AV STADEN
koordineras med H/Ö
sekretariatet
ROLLBYTE
Kommunen kan ta en roll som aktivt initierande,
men sedan gradvist släppa taget, och
ge ansvaret till lokalområdet
och fastighetsägarna.
Man målinriktar i stället konsekvent planeringen
mot ett bättre utnyttjande av ressurser
- och av ekonomin.
Man går efter fler resultat för samma pengar.
Man uppmuntrar medborgarna att delta i
vården av staden.
Ett Sundbyberg som samlar på lösningsmodeller
- och på resultat.
ACKUMULERANDE PLANERING
I Hallonbergen och Ör finns många duktiga och engagerade
aktörer. dessa och den boende kan med denna organisering ges
möjligheten att få en aktiv roll och för att ta medansvar för sin
stadsdels utveckling.
Deras aktiva medborgarskap kan kanaliseras genom öppna, självstyrda
nätverk. Nätvekr som sedan kan aktiveras, varje gång man
skall planera nytt.
Park Lek 36
Park Lek 37
Trafpunkten
Verdandi
Bostadsrättföreningarna
Svenska Kyrkan
Örskolan
Stella Nova
Näringslivet Aktörrådslag för de
unga i Hallonbergen.
Förvaltaren
Hallonbergen IF