Ladda ner - Forum för levande historia

Förintelsen? Det behöver inte sägas att debatten fördes i
ett mycket högt tonläge. Kring det senaste sekelskiftet stod
ytterligare en strid. Denna gång i samband med att den franska
boken Le livre noir du communisme (Kommunismens svarta bok)
översattes till tyska. Ett tidigare tabu mot att jämföra olika
folkmord upphävdes i praktiken i och med boken. 3
En avgörande skiljelinje i efterkrigstidens historikerdebatt
om Förintelsen har gällt huruvida nationalsocialismen var en
konservativ rörelse som gav uttryck för önskan att bevara något
rådande, eller om den var en modern och radikal rörelse som
ville förändra samhället och skapa en ny människa. Om det
senare är korrekt, fanns då beröringspunkter med den sociala
ingenjörskonstens politik? 4 Den senare tidens historiska
forskning visar att modernitet och katastrofer är varandras
följeslagare i många samhällen under 1900-talet. 5
I den svenska ideologiska och politiska debatten under
efterkrigstiden rådde en tydlig antifascistisk konsensus, som
gick över partigränserna. 6 Den kulturella retoriken kom däremot
att präglas av modernism och kulturradikalism. Konservativa
idéer kom på skam och ett nytt samhälle skulle formas. Johan
Östling visar i sin avhandling hur medborgarbildning och
vetenskaplig rationalitet ersatte nyhumanismens ideal och
folkstyrelsens nationalism. 7 Parallellt med denna teoretiska
liturgi förekom rashygien och tvångssteriliseringar i det svenska
samhället. I själva verket nådde tvångssteriliseringarna i Sverige
sin kulmen efter andra världskrigets slut. Historikern Mattias
Tydén menar att de som ansvarade för steriliseringslagarna inte
såg – eller inte ville erkänna – några paralleller mellan nazitysk
och svensk steriliseringspolitik. 8
läro- och kursplaner
Hur har den svenska skolans styrdokument förhållit sig till
frågan om folkmord och Förintelsen? Dagens undervisning
och lärarnas bild av den egna undervisningen kan här sättas
in i ett större historiskt sammanhang. De svenska läro- och
kursplanerna är under efterkrigstiden i påfallande grad
sparsmakade när det gäller att betona undervisning och
folkmord i allmänhet och Förintelsen i synnerhet.
Under 1950-talet är det innehållsliga målet med
historieundervisningen att »[o]rientera eleverna i vårt folks
historia.« 9 I folkskolans historieundervisning skulle, enligt den
nationella planen, svensk historia stå i fokus. Ett undantag finns
dock då man skriver fram »[v]ärldskrigen 1914–1918 och 1939–
1945 samt efterkrigsproblemen«. 10 Förutom den innehållsliga
styrningen, ger Skolöverstyrelsen även anvisningar för vilka
perspektiv som ska anläggas i undervisningen. Den ledande
tanken ska här vara att undervisa om fredliga strävanden och
samhällsordningen genom tiderna.
I realskolans kursplaner nämns för huslig linje att undervisning
i årskurs två ska förmedlas i form av en kort översikt av allmän
och svensk historia efter 1800-talets mitt. 11
Lärostoffet förtydligas emellertid och mellankrigstiden
beskrivs enligt följande:
Mellankrigstiden uppvisar å ena sidan de demokratiska
idéernas spridning över allt större delar av världen, å andra
sidan framväxten av de totalitära regimerna i Ryssland,
Italien och Tyskland. Det ekonomiska framåtskridandets
tvära avbrott genom den stora depressionen ger anledning att
stanna inför två helt olika försök att lösa krisen: Roosevelts
och Hitlers. 12
Ekonomiska lösningar prioriteras således framför de totalitära
regimernas brott mot mänskligheten.
Under 1960-talet infördes den obligatoriska nioåriga
grundskolan med sammanhållna klasser. I stoffanvisningar för
historieämnet finns det en formulering som kan tolkas som att
den avser studier om Förintelsen: »När det gäller behandlingen
av företeelser som upprör rättskänslan, t.ex. rasförföljelser och
minoritetsförtryck, bör deras historiska ursprung belysas.« 13
I stort sett en identisk ordalydelse återfinns i läroplanen från
1969, Lgr69, som kom ett knappt decennium senare. 14
Som kommentarmaterial till Lgr69 gav Skolöverstyrelsen
ut supplement. I supplementet Orienteringsämnen Högstadiet
framkommer skrivningar som syftar till att eleverna ska få en
uppfattning om hur relativt närliggande historiska händelser
ligger bakom aktuella och brännande oroshärdar i världen.
Man slår fast att »[d]e båda världskrigen och uppkomsten av de
totalitära ideologierna under mellankrigstiden bör behandlas«. 15
Formuleringen är även här påfallande kortfattad och tyder på
att skolmyndigheterna fortfarande under 1960-talet inte såg
Förintelsen och andra folkmord begångna under diktaturregimer
som värda att särskilt betona i historieundervisningen.
Perspektiven krig och våld återkommer dock då supplementets
exempel på lämpliga teman ger rubriken Att möta våld. Under
den rubriken ryms bland annat åsiktsförtryck, kamp mellan
samhällsklasser, internationella spänningar, olika former av
våld och »Det utvidgade våldsbegreppet«. 16 Ett annat tema
84 85