"Översyn av socialt stöd till kvinnor, flickor och pojkar - offer ...

Socialt stöd för offer för trafficking/Kvinnoforum
3.2 Aktuell situation - flickor och pojkar
Det är än svårare att komma i kontakt med barnen än det är med de vuxna kvinnorna.
Rikskriminalpolisens rotel för särskilda objekt påträffar många barn som är utsatta för
trafficking, men de finns på bilder. De finns också i kontaktannonserna. Ett fåtal offer för
trafficking har varit flickor under 18 år, men ingen som deltar i undersökningen nämner något
fall med flickor eller pojkar under 15 som utsatts för trafficking. Rikskriminalpolisens och
migrationsverket samarbetar för att förhindra att barn blir utnyttjade och lurade Vid fall som
upptäcks av polisen eller Migrationsverket där den utsatta är under 18 år kopplas alltid
socialtjänsten in. När det är ett ensamt barn som kommer till Sverige så har Socialtjänsten
enligt lagen lika stort ansvar för det som för svenska barn. Prostitutionsgruppen i Göteborg
har vid ett tillfälle omhändertagit en flicka under 18 år. I övrigt finns inte mycket erfarenhet
av unga som utsatts för just trafficking, och därför inte heller någon handlingsplan. På Rädda
Barnen har man beredskap att behandla barnen med psykoterapi.
Enligt Justitiedepartementet fick Brottsoffermyndigheten 2001 i uppdrag att inrätta ett
viktimologiskt forskningsprogram. Barn som utsatts för brott har i uppdraget pekats ut som en
särskilt viktig grupp att forska om. Regeringen har vidare gett Socialstyrelsen i uppdrag att
bedriva ett utvecklingsarbete till stöd för socialtjänsten i dess arbete med brottsofferfrågor.
Uppdraget fokuserar särskilt på utsatta barn.
Vad gäller pojkar och manlig prostitution uppger Migrationsverket att rykten om trafficking
av pojkar och unga män förekommit i samband med att pojkar kommit från Östeuropa. Inget
har dock kunnat bevisas.
3.3 Strukturella och praktiska hinder
Många av de intervjuade har nämnt finansiella problem som det allvarligaste hindret för
socialt stöd för kvinnor och barn offer för trafficking. I och med att det inte finns någon tydlig
ansvarsfördelning när det gäller stödet till dessa människor uppstår frågan vem som ska göra
vad, och framförallt, vem ska betala? Detta har lett till diskussioner mellan polis och
socialtjänst. Även bland frivilligorganisationer önskar man att man hade mer medel att utbilda
specialjourer i utsatta områden.
Både socialtjänst och polis upplever att det inte finns beredskap för att hantera
traffickingoffer i lagstiftningen. Det behövs praxis när de ska få stanna och vem som ska vara
ansvarig för dem när de är här. Det hälsomässiga stödet är mycket litet, eftersom det inte finns
någon organisation för det. I de fall som läkarvård behövts har man fått använda egna
kontakter, och det har blivit problem med betalning. Direktiv om hur man ska ta hand om
kvinnorna efterfrågas, även från frivilligorganisationerna.
Många intervjuade uppger att det är svårt få tag i information, att veta vart man ska vända
sig när man har ett fall. Det behövs ökade kunskaper om trafficking hos myndigheter och
organisationer, och även ute i samhället. Det har funnits en känsla av att trafficking inte är
något som är ett problem här i Sverige. Många menar dock att detta håller på att förändras nu.
Att kvinnor utvisas ur landet ses av flera aktörer som ett problem. Många pekar på den
humanitära aspekten, att eftersom det är här i Sverige som kvinnorna utnyttjas bör de även få
stanna här och få hjälp och stöd, om de inte vill eller har möjlighet att återvända. Från
polishåll anser man att utvisningar kan försvåra utredningarna. Offren riskerar att skickas hem
innan de hunnit höras ordentligt, och de har också mindre incitament att hjälpa till vid en
eventuell rättegång när de kommer att skickas hem så snart den är över. Det finns ett intresse
7