Arkeologi och lokalhistoria i Skön - Norra Berget

norraberget.se

Arkeologi och lokalhistoria i Skön - Norra Berget

Arkeologi och lokalhistoria i Skön

Rapport över det pedagogiska arbetet vid en arkeologisk utgrävning i Birsta (RAÄ 150)

Foto: Murberget Länsmuseet Västernorrland

Arkeologi och lokalhistoria i Skön

Rapport över det pedagogiska arbetet vid en

arkeologisk utgrävning i Birsta (RAÄ 150)

Ulrika Stenbäck Lönnquist och Johanna Ulfsdotter

Norra Berget Kulturhistoriska verksamhet, Sundsvalls museum


Arkeologi och lokalhistoria i Skön

Rapport över det pedagogiska arbetet vid en arkeologisk utgrävning i Birsta (RAÄ 150)

Innehållsförteckning

Inledning sid 3

Syfte och målsättning med projektet sid 4

Skön - en historisk bakgrund sid 5

Birsta och Ljusta - två byar som försvann sid 6

Arkeologi och lokalhistoria sid 7

Hur gick arbetet till? sid 8

Sammanfattning och reflektioner sid 10

2


Arkeologi och lokalhistoria i Skön

Rapport över det pedagogiska arbetet vid en arkeologisk utgrävning i Birsta (RAÄ 150)

Inledning

Norra Bergets Kulturhistoriska verksamhet förmedlar Medelpads historia och har bland annat

som sin uppgift att fungera som ett komplement och en resurs i skolornas historieundervisning.

Mycket av den upplevelsebaserade pedagogiken är förlagd till friluftsmuseets miljöer, som representerar

Medelpads historia från medeltid via 1700- och 1800-talets jordbrukssamhälle fram till

1900-talets arbete i skogen.

Verksamheten ger en bra möjlighet till att etablera olika perspektiv som klass, kön eller ursprung

hos eleverna på ett praktiskt och konkret sätt eftersom historieundervisning ger ett tidsdjup och en

bild av människan som kulturskapad varelse. Vi har i vår verksamhet också ett krav på att det ska

finnas en vetenskaplig grund till det vi förmedlar. Det är viktigt att den nya forskningen som görs

vid Universitet, Högskolor och Museer kommer skolan och kommunens övriga innevånare till

nytta och vi strävar därför efter att fungera som en länk mellan institutionerna och allmänheten i

denna förmedling.

Under augusti 2007 genomförde Norra Bergets Kulturhistoriska verksamhet en arkeologisk utgrävning

i Årskogen tillsammans med SCA Merloarkiv, Mittuniversitetet och Sundsvalls museum

(se Rapport Utgrävningen av en kolarmiljö i Årskogen 2007). Utgrävningen skedde i skogsmiljö

och gav oss möjlighet att förmedla skogens historia med dess människor länkat till den ekonomiska

utveckling som karaktäriserar Medelpads industriella historia. Projektet syftade bland annat

till att låta skolelever delta i utgrävningarna och på så vis ge insikt i hur ny kunskap blir till och

samtidigt öka kännedomen om den lokala historien.

Spisen grävs fram. Från utgrävningen 2007

Projektet blev lyckat och när Murberget Länsmuseet Västernorrland under hösten 2008 kom med

en förfrågan om ett liknande samarbetsprojekt togs beslut om att på nytt göra ett arkeologiskt

utgrävnings-projekt. Det beslöts att Norra Bergets kulturhistoriska verksamhet skulle ansvara för

den pedagogiska delen av utgrävningen, det vill säga ta emot skolelever och besökare på utgrävningsplatsen.

Den arkeologiska undersökningen ansvarade Länsmuseet för. Ljustadalens skola

valdes som målgrupp och eleverna togs emot mellan den 13 och den 15 maj. Sammanlagt besökte

cirka 149 elever utgrävningsplatsen. Åldrarna på eleverna var allt från årskurs 2 till årskurs 8.

Varje grupp fick 90-120 minuter på platsen.

Utgrävningen var ett led i de undersökningar som gjorts och som pågår i Birsta området (se rapport

2009:7 Maria Lindeberg, Länsmuseet Murberget ). Här ska bussgata och nya verksamheter

anläggas. De spår som finns ovan och under marken måste undersökas och dokumenteras

innan de nya anläggningarna tar form. Under dessa undersökningar har en rad spår efter verk-

3


Arkeologi och lokalhistoria i Skön

Rapport över det pedagogiska arbetet vid en arkeologisk utgrävning i Birsta (RAÄ 150)

samhet hittats, bland annat en kvarn och en smedja. På platsen för ”vår” arkeologiska utgrävning

har en keramikverkstad funnits, troligen använd under 1600- och 1700-talet. Alla de uppräknade

verksamheterna samt keramikverkstaden ligger längs med Ljustabäcken och har fått sin eventuella

kraftförsörjning från vattendraget.

Utgrävningsplatsen innan vi började

Syfte och målsättning

En central tanke i vår pedagogiska verksamhet är att hela tiden återkoppla upplevelsen av historia

i friluftsmuseets konstruerade miljöer till de egentliga kulturmiljöerna ute i landskapet. Att knyta

historia till sin närmiljö är också viktigt för att eleverna ska se samband och upptäcka att historiska

skeenden i Sverige och övriga världen återspeglas i deras eget närområde och i de människor

som var verksamma där.

”Hur får man veta allt som står i skolböckerna?”

En viktig del är också förståelse över hur innehållet som eleverna läser i sina skolböcker skapas.

Hur blir ny kunskap egentligen till och hur ser forskningsprocessen ut. I den arkeologiska utgrävningen

i Ljusta gavs möjlighet för eleverna att få kunskap om sin närmiljö på ett spännande

och givande sätt samtidigt som arkeologin visade ett vetenskapligt sätt att skapa ny kunskap om

historia.

”Men här finns ju bara ett stort shoppingcenter!”

Området där utgrävningen ägde rum förändras i snabb takt. På några årtionden har Birsta förvandlats

från bördig jordbruksbygd till gigantiskt shoppingområde. Många som idag bor i närområdet

har inte följt denna förändring. Att tillsammans med lärare och eleverna försöka återskapa

en bild av det äldre samhället i deras område var för oss också ett centralt mål. Med hjälp av

fotografier sammanställda av Norra Sköns intresseförening, äldre kartor och berättelser gavs

områdets förflutna tillbaka till eleverna.

4


Arkeologi och lokalhistoria i Skön

Rapport över det pedagogiska arbetet vid en arkeologisk utgrävning i Birsta (RAÄ 150)

Skön – En historisk bakgrund

Under äldre järnålder etableras en bofast jordbrukande befolkning i Skön vid foten av Birstaberget

och kring den höjd där kyrkan ligger idag. Ljustabäcken utgjorde då en havsvik och vid

vikens stränder etableras gårdar som senare utgör byar i Sköns socken. Sta- namnen härstammar

från denna tid och berättar om dessa boplatser. I Skön finns inte mindre än tio byar med sta-namn.

Knölsta, Finsta, Huggsta, Birsta, Römsta, Hårsta, Råsta, Färsta, Hillsta och Ljusta, visar alla ursprunget

till denna rika järnåldersbyggd. De två runstenarna vid Sköns kyrka vittnar om kristendomens

analkande till bygden under 100-talet. Fynden från trakten visar att Skön var betydande

trakt. Pärlor, vestlandskittel, fingerring i guld är några exempel. I Birsta och Sund har dessutom

två silverskatter från vikingatid dokumenterats.

Runstenen i Skön

Sköns medeltida kyrka

Under Medeltiden blir Skön, tillsammans med Selånger, Medelpads administrativa center där

lagman, prost, fogde, kungsår och stormän hade sin hemvist. Den gamla medeltidskyrkan som

uppfördes vid slutet av 1100-talet, hade ett västtorn, vilket var speciellt för kyrkor vid betydande

platser. Kyrkan revs på 1840-talet men en del finns bevarat, bland annat en dopfunt från 1100talet

och en spännande gravhäll, från Fale-släkten. En av de stormannafamiljer som hade sin

hemvist i här.

5


Arkeologi och lokalhistoria i Skön

Rapport över det pedagogiska arbetet vid en arkeologisk utgrävning i Birsta (RAÄ 150)

Sköns kyrka och sägnen om Fale Bure

Sägnen berättar att en anfader, Fale Bure, räddade konungasonen Knut vid slaget vid Lena 1208

hem till sitt slott i Birsta. För sitt hjältemod blev han adlad och fick sitt eget vapen, en sköld med

en krökt arm, två yxor och hjälm. Ätten kom att få stort inflytande över Mellannorrland och en av

dem, Fale hin Unge, var lagman i Medelpad på 1360-talet. Gravhällen visar stormannafamiljens

vapen, vilket är det enda heraldiska vapnet i Norrland.

Dopfunten i Sköns kyrka

Skönsbygdens byar utvecklades till välmående jordbruk och 1811 grundas Skönsviks glasbruk av

häradsskrivare Olof Borgh i Birsta och Olof Lidén i Sundsvall. Skolan invigdes 1848 och var belägen

i sockenstugan invid kyrkan. Vid 1800-talets mitt anläggs lastageplatser och skeppsbyggerier

på böndernas gamla sjötomter vid Skönsmon, Heffners, Petersvik, Korsta, Näs och Skönvik.

Platser där sågverksamhällen senare växer fram med industrimän som Fredrik Bünsow i spetsen.

Här i Skön etablerades också en av Sveriges första ångsågar 1849 vid Tunadal.

Birsta och Ljusta - två byar som försvann

På bykartan från 1761 omnämns Backe Qvarn utefter Ljustabäcken. Smedja och keramikverkstad

har dokumenterats från 1600-talets med hjälp av den arkeologiska utgrävningen. Ljusta by, bestod

på 1700-talet av tre gårdar och en backstuga (mindre torp som beboddes av lantarbetare som

ej ägde sin jord). Bynamnet och arkeologiska fynd visar att gårdarna hade sina rötter i järnålderns

bebyggelse. Bondgårdarna var stora och i ett av dem hölls också tingslag under en tid.

Birsta, den by som gett dagens område dess namn, var ursprungligen den by som vätte upp mot

Birstaberget, väster om E4:an. Här finns flera rika fynd från folkvandringstid och vikingatid.

Sägnen berättar att det var här, på Birstas marker, som Fale Bure hade sin medeltida borg vilken

senare blev ombyggd till kyrka. Ljusta och Birsta var en del av Medelpads tidiga maktcentra och

fram till 1950-talet utgjorde denna dalgång Medelpads största odlingsslätt. En bygd som vi idag

endast ser resterna av när shoppingens byggnader tillträder gammal jordbruksmark.

6


Arkeologi och lokalhistoria i Skön

Rapport över det pedagogiska arbetet vid en arkeologisk utgrävning i Birsta (RAÄ 150)

Arkeologi och lokalhistoria

Birstaområdet bär som vi kan se på en lång historia med spår efter flera tusen år av verksamhet.

Många av de här spåren från förr ligger runt omkring både skolan och dagens bostadsområden.

”Den där tråkiga gravhögen kan väl inte lära mig nå’t”!

Spåren reflekterar vi sällan över utan de ligger bara där stumma och till synes helt intetsägande.

En del syns väl, som till exempel gravfält, medan andra inte syns alls förrän man tittar riktigt

noga. Andra märks inte ovanför marken utan ligger bortglömda under ytan och väntar på att bli

upptäckta. Så var det med lämningarna utefter Ljustabäcken. De arkeologiska undersökningarna

gav möjligheten att upptäcka vad som fanns under markytan. När man började gräva fann man

rester efter flera verksamheter. Bland annat en keramikverkstad som försvunnit ur den muntliga

traditionen och hittills verkar den även saknas i de skriftliga källorna. Den arkeologiska undersökningen

visar därför på en ny del av den lokala historien som man inte tidigare känt till. (Se

kommande rapport Maria Lindeberg, Murberget Länsmuseet Västernorrland).

Arkeologin kan även användas till att levandegöra de lämningar som redan syns. När det gäller

de gravar och gravfält som ligger synliga i området så finns en hel del kunskap och information

att söka om det som kanske gömmer sig i deras inre. Relativt många gravar från järnåldern (ca

500 f.kr-1060 e.kr) har grävts ut i Västernorrland och det finns en hel del kunskap att söka för

att förstå vilken spännande historia gravarna kan berätta. Utställningen om järnåldern och Högomsfynden

på Sundsvalls Museum är ett bra exempel på detta. En del utgrävningar är gjorda i

området sen tidigare och det går att söka rapporter över dessa (se Murbergets Länsmuseet

Västernorrlands hemsida, rapporter, Sköns socken).

Att använda tolkningar från arkeologiska undersökningar och fynd på detta sätt och samla kunskap

om de lämningar som finns i skolans närmiljö gör att lämningarna får liv och mening. Plötsligt

kan kunskap och inlärning knytas till den lokala konkreta miljön och fantasi och nyfikenhet

kan hjälpa till att väcka intresse att ta reda på mer.

Eleverna får en lokalhistorisk lektion av Johanna Ulfsdotter

7


Arkeologi och lokalhistoria i Skön

Rapport över det pedagogiska arbetet vid en arkeologisk utgrävning i Birsta (RAÄ 150)

Hur gick arbetet till?

Vår del i projektet började med att vi sökte information om områdets historia. Vi läste på om

vilka spår som fanns och hur landskapet hade förändrats över tid. Rapporter och litteratur gicks

igenom och vi tittade på kartor och foton. Vi tog också kontakt med Norra Sköns intresseförening

för att samarbeta med en lokal intresseförening som hade mycket kunskap om området. Vi kom

också fram till att en mindre monterutställning skulle kunna finnas tillgänglig för allmänheten i

den närliggande ICA Maxi butiken. Kontakt togs med butikschefen och han tyckte det var en bra

idé. Vi fick en monter från Murberget Länsmuseet Västernorrland och där placerades fynd från

utgrävningen som gjorts på platsen året innan. Resultatet blev en liten hörna där kunder i butiken

kunde få information om utgrävningen som pågick ute på fältet straxt intill.

Sen började vi planera elevernas besök på utgrävningsplatsen. Vid vår planering bestämdes att vi

skulle dela in besöket i två delar. Det blev en lokalhistorisk del där områdets historiska bakgrund

förmedlades och en arkeologisk del där utgrävningen visade den arkeologiska arbetsmetoden för

eleverna. Detta gjorde också att elevgrupperna blev mindre och att möjligheten att vara lyhörd för

varje elevs behov och svara på deras frågor blev större. Tiden för varje besök blev ca 90-120 min.

Utställning på ICA Maxi

”Arkeolog, det är en sån som gräver efter skelett och sån’t va”?

I den arkeologiska delen samlades vi och diskuterade frågor som:

• Vad gör en arkeolog?

• Hur vet man var man ska gräva?

• Vad blir kvar i marken från förr i tiden?

• Hur minns man var man hittade alla fynd?

• Vad händer med fynden man hittar?

• Vad kan man lära sig av en utgrävning?

• Hur får andra veta vad arkeologen hittat?

Med utgångspunkt i dessa frågor fick eleverna kunskap om den arkeologiska arbetsprocessen.

Sen satte vi igång att gräva. Med stor entusiasm och nyfikenhet tog de sig an uppgiften. Man

turades om att gräva och att sålla den jord som grävdes upp. En hel del fynd gjordes av eleverna,

mest keramikskärvor men även djurben och en del av en trefots järngryta. Utgrävningen var vid

det tillfället placerad vi de funna resterna efter ett antal keramikugnar. Under tiden vi grävde fun-

8


Arkeologi och lokalhistoria i Skön

Rapport över det pedagogiska arbetet vid en arkeologisk utgrävning i Birsta (RAÄ 150)

Grävning och sållning vid utgrävningsplatsen

derade vi kring hur de som skötte ugnarna kan ha använt platsen och vilka de var. Var det kvinnor

eller män? Fanns det barn som arbetade där? Vilka saker kan man tänkas ha tappat och var vilade

och åt man? Fantasin flödade men också viljan att förstå en plats och de människor som använt

den, vilket också är grunden i all arkeologisk forskning. Resultatet av utgrävningen på platsen

kommer att presenteras i en kommande rapport från Murberget Länsmuseet Västernorrland.

”Vad fanns det i Birsta innan IKEA kom”?

Den lokalhistoriska delen var en väldigt viktig del av förmedlingen och en grundförutsättning för

hela projektet. Tanken var att ge eleverna en bild av hur området hade utvecklats genom historien.

Ett spännande arbete eftersom området har förändrats så mycket. Utifrån gamla sockenkartor,

landhöjningskartor och gamla bilder från Skön, fick eleverna en förståelse för hur området

förändrats från ett medeltida maktcentra till jordbruksbygd och senare industrisamhälle. Genom

bilderna lotsades eleverna genom historien för att med nya ögon kunna läsa landskapet och förstå

platsens betydelse och förändring. På Ljusta gamla bykarta från 1761 kunde vi se Backe Kvarn

markerad, och när vi sedan gick ner till bäcken kunde eleverna själva beskåda dammanläggningen

som vittnar om dess existens. Likaså kunde vi lokalisera dagens gårdar och se att de låg på

samma ställe som 1761 års karta visade. Med diskussioner om hur den gamla byordningen och

sockensamhället fungerade kunde vi sätta in keramikverkstaden i ett historiskt sammanhang och

fundera över dess funktion i Ljusta på 1600-talet.

9


Arkeologi och lokalhistoria i Skön

Rapport över det pedagogiska arbetet vid en arkeologisk utgrävning i Birsta (RAÄ 150)

Sammanfattning och reflektioner

Under våren 2009 deltog vi ett samarbetsprojekt tillsammans med Murberget Länsmuseet

Västernorrlands arkeologer. Projektet var en del i de arkeologiska undersökningar som görs i

Birsta på grund av de exploateringar som ska göras i området. Länsmuseet ansvarade för utgrävningen

ochNorra Bergets kulturhistoriska verksamhet tog hand om den pedagogiska verksamheten.

Detta innebar att skolelever tillsammans med sina lärare fick undervisning på platsen och

även möjlighet att delta i utgrävningen. Utgrävningsprojektet i Birsta gav eleverna i Ljustadalen

en möjlighet att upptäcka sin närmiljös historia på ett spännande och konkret sätt.

Att lära känna den plats man befinner sig på just nu är viktigt och kan hjälpa till att skapa

identitet och samhörighet. Att som elev själv få skrapa fram spår efter människor som funnits

på platsen före dem ger tidsdjup och möjlighet att fundera och diskutera de sätt vi lär oss om

historia. Det stimulerar också till att själv lära sig att analysera och tolka de källor som finns

men framför allt så främjar det nyfikenheten och fantasin som är utmärkta redskap vid

all inlärning.

Vi använde oss av ett arbetssätt som skapade samarbete mellan skolan, museivärlden och

den lokalhistoriska föreningen i området, vilket också kan leda till att skolundervisningen får

en bättre förankring i lokalsamhället framöver. Förhoppningsvis kommer vi att kunna göra

liknande projekt i framtiden så att fler skolor får möjlighet att skrapa fram sin lokala historia

och upptäcka sitt närområdes spännande förflutna.

Sundsvall oktober 2009

Ulrika Stenbäck Lönnquist och Johanna Ulfsdotter,

Norra Bergets Kulturhistoriska verksamhet, Sundsvalls museum

10

Similar magazines