BERÄTTELSEN I drygt 20 år kallades norrmannen Ole Aunaas för ...

BERÄTTELSEN I drygt 20 år kallades norrmannen
Ole Aunaas för ”mäklarvärsting”. När han i somras
valde att berätta om branschens smutsiga
sidor blev han hotad och misshandlad av
sina tidigare kollegor.
Droger och insideraffärer var i somras
stora snackisar i Norge. Inte minst bland
folk i finanskvarteren Aker Brygge i Oslo.
Det var om dem och deras verksamhet
journalisten Bjørn Olav Nordahls roman
Skyggeland, som föranledde snacket,
handlade. Till romanen, som har sin
utgångspunkt i verkliga händelser, har
Nordahl haft den före detta ”mäklarvärstingen”
Ole Aunaas som namngiven
källa.
En kväll i juni bjöds därför Aunaas
in till en privat boksignering hos en
gammal affärsbekant. Han tänkte att
det kunde bli ett kul sätt att träffa gamla
vänner, varpå han tackade ja.
Hos den förre affärsbekante mannen
väntade den kvällen fler folk på Ole
Aunaas än han hade väntat. Handslagen,
ryggdunkarna och de glada återseendena
var till en början många. De grattade
text JOHAN PERSSON
foto HAMPUS LUNDGREN
honom och Bjørn Olav Nordahl till
förstaplatsen på boktoppen.
– Det var trevligt, säger Ole Aunaas.
Folk var väldigt nyfikna på boken. Men
plötsligt, som ur det blå, ändrades allt.
Ole fick ett knytnäveslag över hakan
av en tidigare kollega. Mannen slog ytterligare
slag mot honom. Men nu lyckades
Ole värja slagen. Och med hjälp av
en mer fredligt sinnad gammal kollega
så småningom fly från den urspårade
tillställningen.
Oles käke smärtade. Och han var skärrad.
Därför ringde han sin pappa som
bodde i närheten. Han lyckades sluddra
fram vad som hänt och att han behövde
få skjuts till sjukhuset.
På akutmottagningen på Ullevåls
sykehus konstaterades att 48-årige
Ole Aunaas hade brutit kindbenet och
att hans käke var ur led. Anledning;
han hade i Bjørn Olav Nordahls bästsäljare
avslöjat för mycket om den norska
finansbranschens smutsiga affärer.
– Jag vet precis hur denna bransch
fungerar, säger Ole Aunaas. Folk har
känt sig hotade av det och hotat mig. Jag
anser att det är ett bevis på att det som
jag sagt är sant.
”Skyggeland”
Oslo, mars 1999
”Björnar sprider ut dokumenten över
bordet. Magdalena kikar in i främmande
värld.
– Ok, detta är grejen. Jag har fått tips
om ett system i gråmarkedet.
– Gråmarkedet?
Björnar Nergård suckar tungt, tar sig
samman och jobbar fram ett leende.
– Marknaden för onoterade aktier,
bolag som inte är på börsen, men som
44 34 FINANSLIV NR 8 7 • 2012

"Jag drack en flaska
sprit och tog fyra, fem
gram kokain om
dagen. Det gjorde att
jag fick dåligt omdöme.
Min kompetens fanns
där, men missbruket
tog över", berättar
Ole Aunaas.
FINANSLIV NR 7 8 • 2012
45 35

ehöver kapital för att realisera goda
eller mindre goda idéer. Finansbranschens
bakgård.
– Vad är skillnaden mellan gråmarkedet
och börsen?
– Bra fråga. Först och främst bristen på
regler och insyn. Detta är vilda västern. Och
det är den saken det ska handla om.
– Jaha. Vilda västern?
– Som bedriver hausse av värdelösa
bolag och dumpning av aktier. Pensionärer
och småsparare på landsbygden står slutligen
med skiten, medan riskkapitalisterna
här i stan kammar hem medan kursen är på
topp. Fattar du?
[…]
– Det finns en liten grupp på Akers
Brygga som har gjort detta till en sport och
använder sig av ruttna metoder. Poängen är
att det är satt i system. Det sker om och om
igen. Ständigt nya bolag, ständigt samma
riskkapitalister.”
I BÖRJAN AV 2000-TALET gick Ole Aunaas
under beteckningen ”mäklarvärsting” i
norska medier. Kredittilsynet – Norges
motsvarighet till Finansinspektionen
– hade ständigt ögonen på honom. De
granskade honom både ofta och grundligt
för att ha manipulerat obligationer och
lämnat insidertips till kunder. Men Aunaas
blev aldrig varken åtalad eller dömd
för någon ekonomisk brottslighet. I stället
fortsatte pengarna att rulla in för honom
– i en strid ström. Ole Aunaas var en man
på den absoluta finanstoppen, med ett 25
miljoners sommarhus i Larkollen, utanför
Oslo. För honom var pengarna allt man
kunde önska. Pengar och kokain.
– Jag tjänade under en lång period
exceptionellt mycket pengar. Det blev att
pengarna styrde mitt liv. De betydde allt.
Jag jobbade i många år hutlöst mycket.
Det var många representationer med
kunder och kontakter. Droger och alkohol
var där alltid en naturlig del av vardagen,
säger Ole Aunaas.
I drygt 20 år hade han arbetat som investerare
och aktiemäklare åt bland annat
mäklarhuset ABG Sundal Collier ASA. Nu
hade han bestämt sig för att bli privat riskkapitalist.
Han skulle inte längre behöva
dela kakan med någon annan. Pengarna
skulle tillfalla honom. Enbart honom.
Ole umgicks sedan länge med sina tidigare
kunder. Nu blev det ännu viktigare att
skapa nära relationer med dem.
– Jag var skrupellös, säger Ole Aunaas.
Jag gjorde allt för mina kontakter. Jag
introducerade dem, om de önskade, för
både prostituerade och droger. Det var ett
"Jag var skrupellös", säger Ole Aunaas.
"Jag gjorde allt för mina kontakter. Jag
introducerade dem, om de önskade, för
både prostituerade och droger. Det vare
ett sätt att knyta band till dem."
36 FINANSLIV NR 8 • 2012

FINANSLIV NR 8 • 2012
» Finansbranschen har lika
stora moraliska brister som
andra branscher. Problemet
inom finans är att pengarna
är så stora och därmed är det
så mycket som står på spel...«
OLE AUNAAS
sätt att knyta band till dem. Jag gjorde det
mesta de bad om.
Så levde Ole livet. Tills en söndag innan
julen 2009. När han då vaknade på en
soffa insåg han att allting ”har gått åt
helvete”. Lyxvillan i Larkollen var såld
på exekutiv auktion. Hans nästan 300
miljoner norska kronor hade ersatts av en
skuld på närmare 60 miljoner.
– Jag var en av de allra främsta mäklarna.
Problemet var att jag fick missbruksproblem.
Jag drack en flaska sprit och
tog fyra, fem gram kokain om dagen. Det
gjorde att jag fick dåligt omdöme. Min
kompetens fanns där, men missbruket tog
över. Berusningsmedlen styrde nu mitt liv,
inte längre pengarna, säger han.
Allt som hade betytt någonting för
honom var som bortblåst. Ole funderade
över om det var värt att fortsätta leva.
”Skyggeland”
Marbella, september 2000.
”Han betraktar förvandlingen.
Kokain.
[…]
Är det det som ger tillvaron mål och
mening?
Fart, i alla fall. Självsäkerhet. Höjd.
Till vardags är många av dem grå,
introverta kostymnissar. Men nu; vältalande,
utåtriktade, hyperkul folk. Som tar
flygvärdinnorna med storm, som snackar
belevat med de andra på business class,
över snittet begåvade, charmerande fräcka.
Ett härligt gäng som beställer drinkar
stup i kvarten. Tål det. Linorna de drar på
toaletten gör det möjligt att dricka mer
alkohol än vanligt. Och eftersom de är
relativt färska med kola så syns ännu inte
det slitna draget över kindbenen. Kokainet
gör dem världsvana, intressanta och kanske
lite i överkant snacksaliga. Men vem bryr
sig om det när det är god stämning och
hundralapparna lätt och obemärkt försvinner
ner i flygvärdinnornas fickor. För de
är i alla fall inte så gröna på kola att de
låter det gå över styr. Nej, i dag är blandningen
av narkotika och alkohol sådan
att de skulle kunna stega fram till vilken
supermodell som helst, avlägga en replik
på perfekt engelska och komma undan med
det… ja, i alla fall nästan felfritt.
– En GT till, är du snäll, säger
mäklarnissen Christopher Langmyhr och
smeker flygvärdinnan lätt över benet.”
I SLUTET AV 2009 – NÄR Ole Aunaas mådde
som sämst – ringde journalisten Bjørn
Olav Nordahl honom. Nordahl hade ett
par år tidigare skrivit om insiderskurkar
och hade god kontakt med Aunaas. Eftersom
Ole mådde som han gjorde hade han
plötsligt ett behov av att prata.
– Det var inte många andra som ville
prata med mig. Jag hade bestämt mig för
att ändra livsstil. Jag var inte så stolt över
den person jag hade varit, jag hade moraliska
betänkligheter med det som hade
varit min vardag. Ett sätt att bearbeta
det var att berätta om det, som namngiven
källa.
Samtalen mellan Ole Aunaas och Bjørn
Olav Nordahl utvecklades snart till ett
bokprojekt om bristande moral i den
”korrupta finansmiljön”, vilket blev känt i
Oslos finanskretsar: Skyggeland.
– De visste att jag bistod Nordahl med
37

information till hans bok. Och
de visste vad jag visste. Därför
kände de sig hotade. Och då
började hoten mot mig och
min familj komma.
Personer från organiserade
kriminella gäng i Oslo dök
med jämna mellanrum upp
utanför dörren till Ole Aunaas
och hans sambos hem. Lika
ofta fick de hotfulla telefonsamtal
och mejl. Budskapet
från hans tidigare branschkollegor
var att han skulle
tänka på vad han berättade
för Bjørn Olav Nordahl. Helst
hålla helt tyst. Annars skulle
det hända otäcka saker.
– Finansbranschen har
lika många och lika stora moraliska
brister som andra branscher. Problemet
inom finans är att pengarna är så stora
och därmed är det så mycket som står
på spel att det blir uppenbart att ingen
önskar att detta blir omskrivet.
Hoten om våld stannade vid att vara hot
tills i somras. I samband med att Skygge-
För fyra år sedan bröt Geraint
Anderson mot tystnadens kultur
inom Londons finanskvarter
med boken Cityboy. Även
han hotades då av tidigare
kollegor.
Den före detta aktiemäklaren Geraint
Anderson skapade ramaskri i Londons
finanskvarter med boken Cityboy för fyra
år sedan. I boken beskrev han – i än högre
grad än Skyggeland – tvivelaktiga och
giriga metoder som han upplevde dem
under de tolv år han var en del av Londons
finansbransch. Och hur han och hans kollegor
”lekte” med droger och folks pengar.
Cityboy fick fina recensioner och sålde
i över 200 000 exemplar. Men Geriant
Andersons tidigare kollegor uppskattade
inte att han hade brutit mot tystnadens
kultur.
– Det var saker som man gärna fick ägna
sig åt, men inte skriva om. Många tidigare
kollegor menade därför att jag hade brutit
mot branschens code of silence, vilket
Efter utgivningen av
Skyggeland har hoten
mot Ole Aunaas och
hans familj avtagit,
men inte upphört.
land utgavs blev Ole Aunaas
alltså misshandlad. Mannen
som slog av hans kindben är
i dag polisanmäld. I övrigt
har hoten mot Ole och hans
familj minskat, men inte upp-
hört.
– Hoten kom mest medan
vi skrev boken. Nu är det för
sent att hota oss. De märkte
också att de inte var namngivna.
Jag hade inget behov av
att få dessa människor arresterade.
Min avsikt har varit att
bidra till att detta ska bli en
bok som trovärdigt skildrar
finansbranschen i Oslo, satt i
en skönlitterär kontext. Och
framför allt ändra min livsstil.
Det menar han att han har lyckats med.
I dag är Ole Aunaas nykter och drogfri.
Men än kommer det hot mot honom och
familjen.
– Hot har blivit en situation som vi har
fått lära oss leva med. Men jag sover gott
om natten. Bättre än jag gjorde som en del
av finansbranschen. n
London-mäklare roade sig
med droger och folks pengar
inte var särskilt populärt, säger Geriant
Anderson.
Missnöjet bland hans tidigare branschkollegor
har vid en rad tillfällen omvandlats
till hot.
– Två gånger när jag har varit på barer
har jag blivit hotad. Båda gångerna blev
jag omkringputtad av gäng som tyckte
att jag hade berättat för mycket om deras
värld, säger han.
En annan gång fick han ett paket hemskickat
till sig med ”märkligt innehåll”.
Ingen av gångerna har han skadats fysiskt.
Geraint Anderson, som nu är aktuell med
boken Payback time, menar att han aldrig
känt sig särskilt rädd, trots hoten,
– Att folk reagerar som de gör beror väl
på att de innerst inne vet att det är de som
har gjort fel.
JOHAN PERSSON
» Jag blev omkringputtad av
gäng som tyckte att jag
hade berättat för mycket
om deras värld.«
38 FINANSLIV NR 8 • 2012

FINANSLIV NR 8 • 2012
"Hot har blivit en situation som vi
har fått lära oss leva med. Men jag
sover gott om natten. Bättre än jag
gjorde som en del av finansbranschen",
säger Ole Aunaas.
39