Välgjorda textilier i Bhutan

Överst från v.
Handvävda och broderade tyger.
Brickvävda band med broderier.
Handvävda tyger till salu.
Böneflaggor i vinden.
Utsikt från en gammal fästning.
28
Välgjorda textilier i Bhutan
I det vackra och avlägsna Bhutan utövas fortfarande många hantverk
aktivt, framför allt det textila. Med sitt vackra landskap och
intressant kultur är det ett uppskattat resmål för ett begränsat antal
turister. Även den textilintresserade får här sitt lystmäte stillat.
Bhutan är ett litet land i Himalayas bergskedja, med ca 670 000 invånare. Det
ligger inklämt mellan de två stormakterna Indien och Kina, och har förblivit ett av
de mest stängda och mytomspunna kungadömena i världen. Det inhemska namnet
på detta buddistiska land är Druk Yul, vilket betyder ”Drakens land”. Mest känt
är landet kanske för uttrycket ”bruttonationallycka” som myntades av landets förra
kung. Bhutan är ett mycket vackert land, där blandningen av höga bergstoppar och
djupa dalar gett ett klimat som varierar från arktiskt till subtropiskt och dessutom
erbjuder fantastiska vyer.
Förutom visum måste alla turister ha avtal med en turistfirma som guidar runt
hela tiden man är inom landets gränser. På så sätt har man försäkrat sig om att alla
besökare får en kvalitativ vistelse med förklaringar och beskrivningar om Bhutans
historia, nutid, kultur och sevärdheter. Dessutom begränsas turismens inflytande på
den egna identiteten, som man är mycket mån om.
Eftersom landet i princip varit stängt för besökare ända fram till för några årtionden
sedan, så har traditioner, hantverk och värderingar förändrats långsamt jämfört
med många andra länder. Det innebär att även det textila hantverkskunnandet och
utövandet fortfarande har en stark ställning i Bhutan. För att bevara det inhemska
måste alla som jobbar inom stat, kommun, landsting och turism bära traditionell
klädsel. Barnen har skoluniform, även den i traditionellt utförande. På senare år
har dock industrialismen gjort sitt intåg även här, och de lokala hantverkarna och
väverskorna har fått allt svårare att konkurrera med de billiga, massproducerade
importerade produkterna.
Många av dagens väverskor använder köpta bomullsgarner. I vissa delar av Bhutan
används silke, och några av de grövre textilierna på landsbygden görs av jak-ull. Till
de vanligaste textilierna är bomullsgarnet mycket tunt, nästan som vanlig sytråd.
Varpning sker mellan pinnar fastsatta i marken, där solven läggs in samtidigt med
varpen och integreras i den.
Vävningen sker på traditionell ryggbandsvävstol och lämnar inget, eller minimalt
med spill. Varpen har nämligen ingen början och slut såsom vi är vana vid, utan går
”runt”. Om tyget ska ha frans i ändarna, klipper man ner i mitten av den varp som
återstår när tyget är klart. I de fall tyget skall fållas eller användas till skrädderi av
något slag, vävs det så långt som möjligt. På detta sätt blir det bara någon decimeter
eller två av varpen som går till spillo.
Solvögat nr 4 2012

De lite smalare vävarna används till exempelvis halsdukar och sjalar. Men
även bredare vävar sätts upp, vilka används till raka traditionella kjolar, kläder
och andra dekorativa textilier. I dessa vävstolar används uteslutande tuskaft.
Ibland är det enfärgade tyger, men oftast är de randiga eller rutiga. Mönster
plockas ibland in vid vävningen. Ibland broderas de på i efterhand med
millimetersmå stygn. Vanligtvis består broderierna av plattsöm med inslag av
kedjestygn, och garnet är antingen silke eller bomull. Oavsett teknik så är det
vackra, färggranna, icke figurativa mönster.
Även brickbandsvävning är en flitigt förekommande teknik. Trots att
tekniken är samma som den vi använder i Sverige, så nyttjas inte möjligheten
till mönstring vid själva vävningen, såsom vi är vana vid. Brickbanden vävs
oftast enfärgade eller randiga, i enstaka fall med ett enkelt varpat mönster. De
smalare brickbanden, ca 3-4 cm breda tar en dag att väva och används som bälte
till herrarnas traditionella dräkt. Priset är ca 35 SEK. De bredare banden, ca 10-
12 cm, broderas på samma sätt som tygerna och används till kvinnornas dräkt,
dock inte som bälte. Vid högtidligare tillfällen läggs de över ena axeln, och vid
dans läggs de i kors på ett speciellt sätt över axlar och rygg.
På museer finns många välbevarade klädesdräkter och textilier att beskåda,
vissa ända från 1400-talet. Det torra klimatet gör att de är i förvånansvärt gott
skick, och de erbjuder en fantastisk inblick i en gammal kultur, som ändrats
relativt lite de senaste århundradena.
Solvögat nr 4 2012•
T.v. Arbete med garnvinda. Mitten: Vävning i ryggbandsvävstol, notera att varpen går runt.
T.h. Varp - på den tjockare pinnen sitter den gula solven.
För den som vill se filmer på hur varpning och vävning utförs i Bhutan, så
finns länkar på hemsidan under rubriken Solvögat.
Text och foto: Marina Henningsson
Västerbottensvävarna
Ovan: Handbroderat.
Nedan:
Jag kunde inte motstå att köpa denna.....
T.v. Punakha Dzong, en byggnad som inrymmer både lokala myndigheter och buddistiskt kloster.
Mitten: Ingången till Punakha Dzong. T.h. Bostadshus.
29