Välgjorda textilier i Bhutan
Välgjorda textilier i Bhutan
Välgjorda textilier i Bhutan
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Överst från v.<br />
Handvävda och broderade tyger.<br />
Brickvävda band med broderier.<br />
Handvävda tyger till salu.<br />
Böneflaggor i vinden.<br />
Utsikt från en gammal fästning.<br />
28<br />
<strong>Välgjorda</strong> <strong>textilier</strong> i <strong>Bhutan</strong><br />
I det vackra och avlägsna <strong>Bhutan</strong> utövas fortfarande många hantverk<br />
aktivt, framför allt det textila. Med sitt vackra landskap och<br />
intressant kultur är det ett uppskattat resmål för ett begränsat antal<br />
turister. Även den textilintresserade får här sitt lystmäte stillat.<br />
<strong>Bhutan</strong> är ett litet land i Himalayas bergskedja, med ca 670 000 invånare. Det<br />
ligger inklämt mellan de två stormakterna Indien och Kina, och har förblivit ett av<br />
de mest stängda och mytomspunna kungadömena i världen. Det inhemska namnet<br />
på detta buddistiska land är Druk Yul, vilket betyder ”Drakens land”. Mest känt<br />
är landet kanske för uttrycket ”bruttonationallycka” som myntades av landets förra<br />
kung. <strong>Bhutan</strong> är ett mycket vackert land, där blandningen av höga bergstoppar och<br />
djupa dalar gett ett klimat som varierar från arktiskt till subtropiskt och dessutom<br />
erbjuder fantastiska vyer.<br />
Förutom visum måste alla turister ha avtal med en turistfirma som guidar runt<br />
hela tiden man är inom landets gränser. På så sätt har man försäkrat sig om att alla<br />
besökare får en kvalitativ vistelse med förklaringar och beskrivningar om <strong>Bhutan</strong>s<br />
historia, nutid, kultur och sevärdheter. Dessutom begränsas turismens inflytande på<br />
den egna identiteten, som man är mycket mån om.<br />
Eftersom landet i princip varit stängt för besökare ända fram till för några årtionden<br />
sedan, så har traditioner, hantverk och värderingar förändrats långsamt jämfört<br />
med många andra länder. Det innebär att även det textila hantverkskunnandet och<br />
utövandet fortfarande har en stark ställning i <strong>Bhutan</strong>. För att bevara det inhemska<br />
måste alla som jobbar inom stat, kommun, landsting och turism bära traditionell<br />
klädsel. Barnen har skoluniform, även den i traditionellt utförande. På senare år<br />
har dock industrialismen gjort sitt intåg även här, och de lokala hantverkarna och<br />
väverskorna har fått allt svårare att konkurrera med de billiga, massproducerade<br />
importerade produkterna.<br />
Många av dagens väverskor använder köpta bomullsgarner. I vissa delar av <strong>Bhutan</strong><br />
används silke, och några av de grövre <strong>textilier</strong>na på landsbygden görs av jak-ull. Till<br />
de vanligaste <strong>textilier</strong>na är bomullsgarnet mycket tunt, nästan som vanlig sytråd.<br />
Varpning sker mellan pinnar fastsatta i marken, där solven läggs in samtidigt med<br />
varpen och integreras i den.<br />
Vävningen sker på traditionell ryggbandsvävstol och lämnar inget, eller minimalt<br />
med spill. Varpen har nämligen ingen början och slut såsom vi är vana vid, utan går<br />
”runt”. Om tyget ska ha frans i ändarna, klipper man ner i mitten av den varp som<br />
återstår när tyget är klart. I de fall tyget skall fållas eller användas till skrädderi av<br />
något slag, vävs det så långt som möjligt. På detta sätt blir det bara någon decimeter<br />
eller två av varpen som går till spillo.<br />
Solvögat nr 4 2012
De lite smalare vävarna används till exempelvis halsdukar och sjalar. Men<br />
även bredare vävar sätts upp, vilka används till raka traditionella kjolar, kläder<br />
och andra dekorativa <strong>textilier</strong>. I dessa vävstolar används uteslutande tuskaft.<br />
Ibland är det enfärgade tyger, men oftast är de randiga eller rutiga. Mönster<br />
plockas ibland in vid vävningen. Ibland broderas de på i efterhand med<br />
millimetersmå stygn. Vanligtvis består broderierna av plattsöm med inslag av<br />
kedjestygn, och garnet är antingen silke eller bomull. Oavsett teknik så är det<br />
vackra, färggranna, icke figurativa mönster.<br />
Även brickbandsvävning är en flitigt förekommande teknik. Trots att<br />
tekniken är samma som den vi använder i Sverige, så nyttjas inte möjligheten<br />
till mönstring vid själva vävningen, såsom vi är vana vid. Brickbanden vävs<br />
oftast enfärgade eller randiga, i enstaka fall med ett enkelt varpat mönster. De<br />
smalare brickbanden, ca 3-4 cm breda tar en dag att väva och används som bälte<br />
till herrarnas traditionella dräkt. Priset är ca 35 SEK. De bredare banden, ca 10-<br />
12 cm, broderas på samma sätt som tygerna och används till kvinnornas dräkt,<br />
dock inte som bälte. Vid högtidligare tillfällen läggs de över ena axeln, och vid<br />
dans läggs de i kors på ett speciellt sätt över axlar och rygg.<br />
På museer finns många välbevarade klädesdräkter och <strong>textilier</strong> att beskåda,<br />
vissa ända från 1400-talet. Det torra klimatet gör att de är i förvånansvärt gott<br />
skick, och de erbjuder en fantastisk inblick i en gammal kultur, som ändrats<br />
relativt lite de senaste århundradena.<br />
Solvögat nr 4 2012•<br />
T.v. Arbete med garnvinda. Mitten: Vävning i ryggbandsvävstol, notera att varpen går runt.<br />
T.h. Varp - på den tjockare pinnen sitter den gula solven.<br />
För den som vill se filmer på hur varpning och vävning utförs i <strong>Bhutan</strong>, så<br />
finns länkar på hemsidan under rubriken Solvögat.<br />
Text och foto: Marina Henningsson<br />
Västerbottensvävarna<br />
Ovan: Handbroderat.<br />
Nedan:<br />
Jag kunde inte motstå att köpa denna.....<br />
T.v. Punakha Dzong, en byggnad som inrymmer både lokala myndigheter och buddistiskt kloster.<br />
Mitten: Ingången till Punakha Dzong. T.h. Bostadshus.<br />
29