Läs nu - Yrkesförbundet Sveriges Socialarbetare

Recommendations

Info

6 ur-sinnet Var inte alltid så ordentlig Kreativitet och humor är två vapen mot utbrändhet. Men det viktigaste är att komma till insikt och kunna ”bo i sin kropp”, i alla fall enligt före detta riksspelmannen Gert Olsson. Att ägna sig åt ett kreativt arbete som man trivs med, där det alltid finns nya projekt att kasta sig in i kan i värsta fall vara inkörsporten till utbrändhet. Gert Olsson vet. Han arbetade som riksspelman på fiol och nyckelharpa och engagemanget tog i princip aldrig slut, all tid gick Gert Olsson åt till musiken, konserterna, evenemangen... Vändpunkten blev en bil- olycka där han ”velade i gränslandet” mellan liv och död, men överlevde. Vid olyckan skadades Gert så att han inte kunde spela mer. Han insåg att han hade minst två decennier kvar att leva och vände den utbrännande kreativiteten till en positiv kreativ spontanitet. –Utbrända har svårt att prioritera, när man möter sin död blir det lätt att prioritera, berättar Gert Olsson. Idag arbetar han som terapeut i en form som kallas uttryckande konstterapi, som innebär att patienterna får uttrycka sig via musik, målning, dans och andra kreativa former. För Gert Olsson är den centrala, och självklara, frågan när det gäller utbrändhet: ”Varför jäktar folk när de vet att de blir sjuka av det?” Han tar exempel ur olika forskningsrapporter på faktorer som utlöser utbrändhet på arbetsplatsen och/eller hos individen. På arbetsplatsen är de viktigaste faktorerna oklara mål och otydligt ledarskap. Andra faktorer är förbud, ointresse för nya idéer, ingen uppmuntran eller uppföljning, dolda bestraffningar eller att arbetstagaren har dålig överblick över verksamheten. Individuella karaktärsdrag som främ- jar utbrändhet är dåligt självförtroende och att ha svårt att sätta gränser för sig själv och mot andra. Helst vill man göra flera saker samtidigt, men då blir man lätt ett offer eller en martyr. Den mest utpräglade formen kallar Gert ”hjälpterrorister”, dvs att man har ett överdrivet behov av att ha kontroll, ”om inte jag sköter allt så kommer ingenting att fungera, jag är oumbärlig”. På en arbetsplats där många av dessa faktorer sammanfaller är ofta inställningen ”Nu är det mycket, det blir bättre sen. Här ska det lidas!” – När lidandet får hög status är hela arbetsplatsen sjuk, säger Gert. Det anses vara ett tecken på ansvarskänsla om man lider. Om man däremot har roligt är man oansvarig. Orimliga krav För att undvika att bli utbränd bör man, enligt Gert, fundera över framför allt två begrepp: Tid: Han talar om ”fortvärlden”, allt ska gå fortare, men vad är poängen? Det enda som händer är att stressen ”bygger bo i kroppen”. Han tar ett exempel: Om jag använder ett modem som skickar mig ett mejl inom tio sekunder så säger någon att jag borde skaffa ett snabbare modem som kan ta emot samma mejl inom fem sekunder istället, en tidsrymd jag knappt hinner märka. Skillnaden är att jag får mejlet nu istället för... nu. Krav: De största kraven ställer jag på mig själv, ofta orimliga både privat och i arbetslivet. Man har svårt att prioritera. Man blir ett offer, ibland till och med en martyr, ”hela arbetsplatsen ramlar ihop om inte jag fixar allt”. Att välja, att prioritera och att bestämma själv, är Gert Olssons främsta recept mot utbrändhet. – Lär dig sätta gränser, ta över ansvaret för kraven på dig själv. Bestäm dig vad du vill göra, låt inte andra styra. Det är vad man inte får gjort som man blir trött av. Det som man gör blir man inte lika trött av. Gert tar familjen som exempel: Det viktigaste är att föräldrarna mår bra, då mår också barnen bra. De vuxna ska vara barnens förebilder. Att föräldrarna sliter ut sig för att barnen ska få mat och få skjuts till ishockeyträningen håller inte i längden. Han säger skämtsamt: – Vi måste värna om svälten, den skapar kreativitet och behov. Om inte mamma störtar hem och lagar mat till barnen så blir de hungriga efter säg tre dagar och tröttnar på chips och börjar laga mat själva. Likadant med leken. Om barnen alltid blir underhållna när de säger att de har tråkigt, så slipper de ju tänka ut något själva. Den andra sidan är barn med sönderstressade magar, där föräldrarnas orimliga krav på sig själva sprids till barnen som slits mellan träning, balett, ja allt. Sedan har vi de dödas krav, sommarstugan som du känner kravet att sköta om som farföräldrarna lämnat efter sig, fast du egentligen inte vill? Och vilka krav lämnar du efter dig själv när du dör? –Det är viktigt att kunna prata om det här, säger Gert sammanfattningsvis. Att ha ett öppet samtal om den psykiska hälsan, att man sätter gränser och lyssnar på kroppens varningssignaler och söker hjälp i tid. Humorn viktig Så här gör Gert själv för att må bra: –Jag tycker om att göra det gott för mig, till exempel med ”bara vara-dagar”. Tidigare började jag med att fylla varje ny almanacka med uppdrag, nu fyller jag den först med ”egna” dagar. Det är min tid och min almanacka. Ostörd tid är vår tids stora bristvara. –Jag bor i min kropp. Gert åskådliggör detta begrepp med en episod när han och hans kamrater ”fastnade” på en flygplats i USA: –Medan kamraterna sprang omkring och räknade den tid de förspillde när flyget försenats nio timmar, satt jag och njöt av att ha fått nio timmar ostörd tid. ”Om jag bor i min kropp spelar det ingen roll var jag har den”. Men det viktigaste knepet är ändå humorn: Det är viktigt att ha roligt i livet och inte vara så präktig och ordentlig. –Vi behöver flippa ut mer helt enkelt, säger Gert. Jag är själv jätterädd för att bli för ordentlig. Men min fru säger att det inte är någon risk! Anna Rask
På Roslagens elevhem i Täby är naturligtvis barnen i centrum. Men även föräldrarna får behandling. Ett viktigt redskap i terapin är chokladsås. I stora mängder. På Roslagens elevhem är målet med behandlingen är att möta varje barns och förälders speciella behov av att bli sedd och respekterad utifrån sin specifika situation och erfarenhet med hjälp av individual- och miljöterapi på psykodynamisk grund. – Kan vi inte nå föräldrarna kan vi inte heller nå barnen, säger vårdchef Christine Román. På hemmet finns 20 platser för pojkar och flickor i åldern 12-18 år. Majoriteten är tvångsomhändertagna. Ofta har barnen varit på andra institutioner tidigare där behandlingen har misslyckats. –Det är ingen som orkar med dem, förklarar Christine Román. Trasiga familjer Barnen ser sig själva som värdelösa och har ingen tillit till vuxenvärlden. Erfarenheter av fysisk eller sexuell misshandel, fattigdom, drogmissbruk, svek och övergivenhet är inte ovanligt. Ofta har de utvecklat en egen ”överlevnadsstrategi” som kan innebära att provocera bråk med vuxna istället för att på nytt bli ett utsatt offer. De kommer från ”trasiga familjer”, ofta med en ensam mamma. Den biologiska pappan är vanligtvis försvunnen, till exempel efter en skilsmässa. Det är vanligt med flera olika styvpappor. Målet med behandlingen av föräldrarna är att ge dem upprättelse och ökad självrespekt. Att ens barn tas in på behandlingshem upplevs ofta som det definitiva nederlaget och beviset på ett totalt tillkortakommande i föräldrarollen. Deras livssituation är oftast kantad av negativa erfarenheter och konflikter med dagis, skola, PBU och sociala myndigheter. Behandlingspersonalen vill lätta föräldrarnas skuldbörda, visa dem att de har gjort så gott de har kunnat. I första hand vänder man sig till mammorna, de är enklast att nå. En av grundtankarna är att ”freda” barnets behandling, eftersom föräldrarna ofta blir avundsjuka på barnet som får all uppmärksamhet, något som föräldrarna behöver lika mycket. I mammagruppen får mammorna träffa andra mammor i samma situation. –Det blir en lättnad att inse att man inte är konstig eller annorlunda och framför allt att den uppkomna situationen inte är deras fel, berättar Christine Román. En viktig del i terapin är att ge kvinnorna självrespekt. Efter en tid kan de se mönster i sina relationer till partner och barn och därigenom få möjligheter att göra nya val i sitt liv. 7 ur-sinnet När chokladsås ökar självrespekten Varje mamma som kommer till elevhemmet får en kontaktperson. Dennes första uppgift är att locka mamman till gruppen, vilket inte alltid är lätt. Ofta är mamman lika ”trasig” som sitt barn, med samma negativa självbild. Kontaktpersonen ska vara en medmänniska som ger uppmärksamhet och bli en länk mellan mamman, elevhemmet och barnet. För närvarande ingår fem, sex kvinnor i mammagruppen. De träffas två gånger i månaden på Hotell Royal Viking i Stockholms city. Poängen är att kvinnorna ska känna att de får uppskattning, att de är värda en eftermiddag i lyx, långt från sin vardagliga miljö. Resan är betald och träffen inleds med lunch. I början är kvinnorna blyga och oroliga, men efter bara några träffar har terapeuterna noterat positiva förändringar. –Det är underbart att se när dessa kvinnor börjar ta för sig, som i något så enkelt som att de tillrättavisar servitö- ren och säger: ”Du har glömt salladsskålen idag”, berättar Christine Román. Ett annat exempel är kvinnan som, när hon fick huvudrätten framför sig, direkt ringde upp sin partner på mobiltelefonen och berättade vad hon skulle få att äta. Lunchen avslutas med att mammorna beställer efterrätt som ska serveras till eftermiddagskaffet, som en paus i eftermiddagens gruppsamtal. Mest populärt är glass med chokladsås. Och det ska vara mycket sås, den serveras numera i tillbringare. För en gångs skull får mammorna chansen att frossa. Tidigare har de trott att de måste sätta barnets behov och önskningar i första rummet. Nu får de möjlighet att tänka bara på sig själva, att unna sig något själva. –De lär sig att även de får ta plats. De känner att ”jag kan, jag duger också”. Det leder i sin tur till att de kan börja ställa krav på sin omgivning, som till exempel att säga nej till barnet eller andra. Paddla kanot Så sakteliga har även en pappagrupp kommit igång. Papporna är svårare att nå än mammorna, eftersom de ofta tidigt har försvunnit ur barnens liv. Men terapeuterna har noterat att det faktiskt är barnen som i flera fall har påverkat sina fäder att gå med i gruppen. –Ett barn kan till exempel berätta för ett annat barn att ”min pappa är med i en pappagrupp.” Och detta barn kan då fråga sin pappa ”Varför är inte du också med i pappagruppen?”, berättar Christine. Hittills har manlig personal haft ett par träffar med några fäder. Syftet är detsamma som i mammagruppen, att ge papporna egenvärde och självrespekt. Aktiviteterna skiljer sig dock åt. Männen har velat flyga sportflygplan, köra gocart, fiska och paddla kanot snarare än att sitta och prata. Än så länge har inga samtal förts. Men den senaste gången var det faktiskt två pappor som hade synpunkter på programmet, de ville ha mer tid för att prata med varandra. Anna Rask
Page 1 and 2: ur-sinnet 3 2000 Arbetstiden räcke
Page 3 and 4: Ledare: Arbetstiden räcker inte ti
Page 5: a gränser där disciplin tillsamma

Läs nu - Yrkesförbundet Sveriges Socialarbetare

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?