svensk-finland

Ola Dykr.
Det högtidligaste ögonblick var för mig samlingen vid fanborgen pa
Stadion vid edens avläggande.
De Olympiska spelen har säkerligen även denna gång fört åtminstone
världens idrottsutövande lager närmare varandra och redan nu har man
läst om tävlingsinbjudningar från ett land tili ett annat. Impulsen till
dessa har troligtvis i många fall utgått från Spelens tävlingar och stora möjligheter
finnes väl att dessa gästspel skall ge upphov till mera utvidgat
samarbete i framtiden.
Lennart Lindberg:
BÄSTA OLYMPIADEN?
Lennart Lindberg, häckstjärna som låg i intensiv träning för Spelen men
som på grund av skada aldrig fick vara med, säger:
- Det minnesrikaste och högtidligaste ögonblicket i Stadion under
sommarspelen var finalen på 1.500 meter. Just därför att den okände
Barthel gick segrande fram. Och prisceremonin, ja, det var ett ögonblick
som länge stannar kvar i minnet.
- J ag tänker mig att Spelen i Helsingfors verkligen färde nationerna
närmare varandra. Det var ju första gången Sovjet var med, aldrig kan
man glömma den jättelika poängkampen mellan 'Sovjet och USA. Spelen
betydde antagligen oerhört mycket för alla framtida Olympiader. Nog
70
Lennart Lindberg.
hade det varit värdefullt att få vara med på annat vis än som läktaråskådare.
Gertrud Wickmann:
VI B ÖR LÄRA OSS SpRAK
Det starkaste och oförglömligaste intrycket gjorde på mig öppningshögtidligheten
eller egentligen publikens hållning under densamma. Publiken
var i detta fall vårt folk. Det var ju den stund vi väntat på i över 10
år, stunden då den olympiska elden skulle tändas i vårt vita stadion och
olympia-flaggan hissas mellan vårt eget lands och Greklands - olympialandet
framom andra. Men regnet kom och förtog mycket av den festivitas
som annars kunnat vila över festöppningen. Men allvarliga och högtidliga
vällde massorna in genom portarna och fyllde stadion tili sista plats. Man
kände vad var och en kände - besvikelsen över att stunden icke blev det
som vi drömt och hoppats att den skulle bli. Kanske fanns i människornas
uttryck något av detta patos som man brukar beskylla oss finländare
för att gå omkring med. Men också något a'J" detta - vanan att bära motgång,
detta »trots allb, som så mången gång förut fått vårt folk att bära
motgångarna och växa sig över svårigheterna. Vi hade ju gått in för spelen
icke blott som inför ett stort idrottsevenemang, utan för något som var av
långt större bärvidd för oss och landet i sin helhet. Såväl publikens som
71