Bohusarvet 2010:4 - Utgångspunkten

Bohusarvet 

Tidskrift för Bohusläns Hembygdsförbund 2010:2 2010:4 

1

Främre omslag: Badande flicka, röd klippa av Ivan Ivarson omkring 1932. Göteborgs Konstmuseum 

Bakre omslag: Papyrus, Mölndal. Foto: Dan Kristensson 

Ur innehållet 

Bohusarvet – en tidskrift för alla kulturarvsintresserade 3 

Rekonstruktion av dräkt funnen i torvmosse 4 

Bruket berättar 6 

Nu skall Papyrus historia bli film 6 

Professionella och ideella i samverkan 10 

8 fjordar 11 

Mattraditioner på Käringön 12 

Kulturministern invigde Hembygdens Helg 14 

Det var på Capri vi mötte varandra 16 

Ivan Ivarson – färgen och livet 19 

Regional kulturplan – Västra Götalandsregionen 23 

Kulturarvet och toleransen 26 

Sveriges Hembygdsförbund kommenterar 26 

Sverigedemokraternas kulturpolitik 26 

Mångspråkiga mötesplatser 27 

Det svenska julfirandet är en mix från många kulturer 28 

Programtips från Bohusläns museum 30 

Den gamla onda tiden 31 

Tema tak 31 

Boktips 32 

Frimärke till Jonsered 33 

Maritimt på Hyllan 34 

Bohusläns 

Hembygdsförbund 

Adress: Box 403, 451 19 Uddevalla 

E-post: bohuslans.hembygdsforbund@vgregion.se 

Hemsida: www.hembygdbohus.se 

Plusgiro: 52 31 88-1 

Bankgiro: 303-8486 

Kansli: Unni Andersson, tfn 0522-65 65 61 

Kulturarvskonsulent: Marika Russsberg, tfn 0522-385 67 

E-post: marika.russberg@vgregion.se 


Ansvarig utgivare: Ulla Swedberg 

Redaktör: Marika Russberg 

Layout och grafisk form: Ove Drejenstam 

Tryck: IT-Grafiska AB, Uddevalla, 2010 

ISSN 1654-2274 

2

Bohusarvet – en tidskrift för alla 

kulturarvsintresserade 

Allt och alla genomgår olika utvecklingsstadier. 

Så även Bohusarvet. Till 

en början, på 1980-talet, var det bara 

fråga om två nummer per år av ett fyrasidigt 

A5-alster med namnet Brev till 

hembygdsföreningarna. Även om omfånget 

var anspråkslöst, fyllde informationsbladet 

en viktig funktion som 

länk mellan Bohusläns Hembygdsförbund 

och dess föreningar. 

Efter några år ökades sidantalet och 

papperet blev tjockare och Brevet mer 

greppvänligt. Samtidigt publicerades 

fler artiklar och notiser. Material 

som berörde utställningar och aktiviteter 

på Bohusläns museum togs också 

in liksom bl.a. kurserbjudanden från 

Kulturvårdscentrum. En annan nyhet 

var bilderna i häftet. De var tryckta i 

svart-vitt med betoning på svart, eftersom 

tryckkvalitén inte var den bästa. 

Det tredje steget för tidskriften blev 

iögonfallande. Nytt namn, färgbilder, 

tjockare omslag, fler sidor och ett bredare 

innehåll. Namngivning är ju inte 

alltid en lätt sak. Därför inbjöd vi till 

en namngivningstävling. Valet föll 

då på Bohusarvet. Vann gjorde Rune 

Hasslöf i Kungälv med det fyndiga 

namnförslaget. Hans belöning: ett par 

biljetter till en trevlig kväll på Göteborgsoperan. 

Det Bohusarvet ni nu håller i handen 

är det fjärde steget. Den förändring 

man ser först är tidskriftens storlek, 

nästan A4-format. Men vi ville 

inte ha just det formatet utan något 

mindre. Vi ansåg att tidskriften skulle 

bli trevligare och behändigare då, vilket 

även har bekräftats av många läsare. 

Textmassan blev större och bilderna 

fler. Nu engagerades ännu fler skribenter 

utanför vår egen sfär. Många av Bohusläns 

museums duktiga och positiva 

medarbetare har välvilligt medverkat 

som artikelförfattare. BHFs nära kon- 

takt med museet återspeglas också på 

andra sätt, t. ex. genom presentationer 

av museets utställningar och programverksamhet. 

Bredare kulturspegling 

Under tidskriftens olika utvecklingsfaser 

har största uppmärksamheten 

ägnats våra föreningar och deras verksamhet. 

Fattas bara annat! Det har ju 

i första hand varit till dem Bohusarvet 

vänt sig. Men nu är något av ett systemskifte 

på väg. Bohusarvet har fått 

många nya prenumeranter runt om i 

Sverige och tidskriften skickas även 

till USA. Vi har alltså fått en bredare 

läsekrets, som är intresserad även av 

vad som sker i hela Västra Götalandregionen. 

Vi ämnar därför efter vår förmåga 

försöka spegla kulturutbud som 

bjuds i hela regionen. Detta bör intressera 

även läsarna i Bohuslän, som 

vi uppfattat som allmänt intresserade 

av kulturens skiftande yttringar utanför 

våra gränser. Därför är det angeläget 

att kulturföreträdare ute i Västra 

Götalandsregionen medverkar 

med artiklar i Bohusarvet. Kanske 

kan man till och med säga att det är 

en liten skyldighet; det finns ju inte 

så många kulturtidskrifter som speglar 

kulturlivet just i vår region. Eftersom 

Bohusarvet har sådan spridning, 

ger tidskriften en mycket bra möjlighet 

att brett föra ut information till 

både allmänhet och kulturpolitiker i 

regionen. Så välkommen i detta sammanhang! 

Inriktningen mot föreningarna 

Naturligtvis kommer inte våra 99 anslutna 

föreningar i skymundan genom 

vår nya bredare inriktning. Tvärtom! 

Vi skickar ut digitala Nyhetsbrev till 

föreningarna och då inte bara till ordföranden, 

utan till alla dem som vi 

3 

Jan Sjöberg 

Ordf. i Bohusläns Hembygdsförbund 

har e-postadresser till. Därför riskerar 

vi inte heller att vår information 

fastnar hos en ordförande utan når åtminstone 

alla styrelseledamöter. 

Föreningarna kommer vi även fortsättningsvis 

att möta i Bohusarvet. 

Men då vill vi i första hand ta fasta på 

föreningarnas utåtriktade verksamhet. 

Många föreningar är fängslande besökmål 

med sina skiftande arrangemang, 

utställningar eller museer. Detta är ju 

synnerligen intressant för en kulturintresserad 

allmänhet. Om sedan kommunerna 

hade förstånd att ta vara på 

den möjlighet ett samarbete med föreningarna 

ger, skulle detta berika medborgarna 

i hela kommunen. 

Ett litet orosmoln finns dock för Bohusarvet 

– kan tidskriften finansieras 

i framtiden? Föreningarnas medlemmar 

visar med sin anslutning till föreningen 

att de är intresserade av kulturarvet. 

Därför är det, som jag ser 

det, föreningsstyrelsens skyldighet att 

informera sina medlemmar om Bohusarvet, 

och om att de till mycket liten 

penning kan prenumerera på den. Vi 

har tryckt en särskild informationsfolder, 

som kan användas i detta sammanhang. 

Vi ser gärna att Bohusarvet skapas 

tillsammans med våra läsare. Därför är 

vi öppna för förslag om innehåll, intressanta 

händelser, märkliga föremål i 

samlingarna, sägner i den egna hembygden, 

arrangemang och varför inte 

debattartiklar, lokalbetonade matrecept 

och lite mathistoria?

Rekonstruktion av dräkt funnen i torvmosse 

J. C. Svabo skriver i en reseberättelse 

från Färöarna 1781 – 1782 

om en plats kallad Vaaklettur, här 

brukade vadmal valkas genom att 

tyget kommer i rörelse när vågorna 

slår mot berget. Svabos beskrivning 

verkar inte syfta på en naturlig 

bassäng där tyget lagts för att valkas 

utan mer att tyget förankrats på 

land och att det sedan valkats genom 

att slås mot klipporna med 

hjälp av vågorna. 

Spår i språket 

Från Shetlandsöarna kommer orden 

tøvakudda eller tevakudda (tefakod- 

Att valka ylletyg i havet 

da, tøvakoddi) och på fornnordiska beskriver 

ordet kudda en väska eller något 

väskliknande, det kan också betyda 

kuddliknande. Platsnamn kan innehålla 

varianter på dessa ord även om inte alla 

de platser som innehåller orden eller varianter 

av orden har karaktären av att vara 

naturformationer med formerna beskrivna 

ovan. Orden kan beskriva platser med 

karaktären av rundad sten eller liten bassäng 

vid havet och många platser där orden 

förekommer i platsnamnet har dessa 

formationer. 

Från Orkney kommer platsnamn som 

tovacuthoe, som kan härledas till namnen 

ovan. 

4 

Mitt i bilden syns den inre bassängen, 

rännan ut till havet är dold. Tyg som 

läggs i bassängen/rännan kommer i 

rörelse med hjälp av vågorna och på 

så sätt valkas tyget av sig självt. 

Foto: Lena Hammarlund 

Att valka tyg i havet 

Att valka eller stampa ylletyger görs för 

att få dem att krympa och bli täta, vatten- 

och vindtåliga. Även stickade varor 

kan valkas. 

Att valka eller stampa vadmal för 

hand eller för fot, som man gjort senare, 

för husbehov är väldigt tidskrävande 

och tungt så om man kan låta

havet sköta arbetet så är det 

till bra hjälp. Fast då undrar 

man varför denna metod 

övergavs senare? Men 

ibland är inte alla förändringar 

som sker praktiska eller 

rationella. Tyg har även 

valkats i valkkvarnar/stampkvarnar 

som drevs med vattenkraft, 

men kvarnar fanns 

det inte tillgång till för alla. 

Vårt ord tova, att tova eller 

filta ullfibrer, är detsamma 

som i de shetländska orden. 

Det finns alltså skriftliga 

källor för denna gamla valkningsmetod. 

Rekonstrueringsprojektet 

Bakgrunden till projektet 

om valkning i havet är ett 

rekonstruktionsprojekt av 

en manskostym i ylle som 

kommer från ett torvmossefynd 

från Gunnister mosse 

på Shetland. Kläderna 

var välbevarade och bestod av skjorta, 

byxor, rock och jacka av valkat ylletyg, 

strumpor, fingervantar, två mössor och 

en börs av stickat ullgarn. I börsen hittade 

man ett sidenband, två holländska 

och ett svenskt mynt från 1683. Detta 

gör att fyndet kan dateras till sekelskiftet 

1700. När ett nytt museum byggts i 

Lerwick på Shetlandsöarna startade en 

fullskalig reproduktion av kläderna under 

ledning av curator Carol Christiansen. 

Själv fick jag, som är hantverkare 

och textilforskare i Göteborg, uppdraget 

att spinna garn samt väva och valka 

tygerna. Tillskärning och sömnad har 

Martin Ciszuk, doktorand vid Textilhögskolan 

i Borås, ansvarat för. 

När ett tyg ska rekonstrueras krävs 

kunskaper om hela tillverkningsprocessen, 

från den minsta detaljen – fibrerna, 

till hur tyget efterbehandlas. Allt 

påverkar resultatet. Att rekonstruera 

gamla textilier ger värdefull kunskap 

om alltifrån material och redskap till 

Foto: Shetland Museum and Archives 

människorna som tillverkat textilierna 

och även använt dem. 

Kunskap om valkning i havet i 

Sverige efterlyses 

Tygerna i kläderna var alla valkade 

och under arbetet med rekonstruktionen 

började vi diskutera olika möjliga 

valkmetoder. 

Eftersom valkning i havet har gjorts 

på Shetland ville vi nu göra ett test av 

hur det kan fungera och hur den typen 

av valkning påverkar ett tyg och 

om den skiljer sig från andra metoder 

för valkning. Skiljer det sig utseendemässigt 

från de tyger som vi använt i 

Gunnister-mannens kläder? Flera av 

tygerna till hans kläder har handvalkats 

i balja på valkbräda, så vi har jämförelsematerial. 

Tyger har nu vävts både i handspunnet 

och maskinspunnet garn för att 

testas i havet. Om vi kan hitta nå- 

5 

gon typ av belägg, antingen 

skriftliga eller av platser 

som liknar bassängen 

på Shetland, kommer vi 

också att pröva metoden 

på västkusten i Sverige. Då 

kommer ett tyg vävt med 

garn spunnet av någon typ 

av svenskt allmogefår att 

användas i det försöket. 

Jag har hört rykten om 

får som skulle likna det 

gamla Bohusfåret och om 

detta stämmer kommer 

jag att försöka få tag i ull 

av det. Annars kommer jag 

att gå igenom de beskrivningar 

som kan finnas för 

att försöka hitta ull som 

kan likna den. Av denna 

anledning är jag också intresserad 

av information 

om det gamla Bohusfåret 

eller om det nya fåret som 

påminner om Bohusfåret. 

Spår i språkbruk kan 

vara ord som valmar eller 

valmer som beskriver tyg 

av vadmalstyp. 

Lena Hammarlund 

hantverkare och textilforskare 

Efterlysning 

Känner du till om tyg valkats i 

havet? 

Har du hört om platser där orden, 

delar av, eller varianter av orden 

tøvakudda, tevakudda, tefakodda, 

tøvakoddi förekommer? 

Vet du några platser med naturliga 

bassänger vid havet som skulle 

kunna vara platser där tyger kan 

ha valkats i havet? 

Har du kunskap om Bohusfåret, 

äldre typer av ull eller nya som 

motsvarar de äldre typerna? 

Kontakta Lena Hammarlund! 

Tfn: 031-40 17 07, e-post: 

hammarlund@hem.utfors.se

Först fanns bara forsen. Men sedan 

kom alla verksamheter igång i Mölndals 

Kvarnby som drevs av vattenkraften 

i Mölndalsån. Här fanns kvarnar, 

stampar, spinnerier, oljeslagerier och 

inte minst pappersbruk. 

Papperstillverkningen i 

Mölndal 

Mölndal har haft en lång historia när 

det gäller papperstillverkning. Redan 

1653 grundade boktryckaren Thomas 

Kuhn det första pappersbruket i 

Mölndal. 

Mölndalsfallen delades in i kvarnfall. 

Det fanns 16 kvarnfall på vardera sidan 

om strömmen, alltså totalt 32 stycken. 

Dessutom fanns här två hemman, 

Holmen på södra sidan och Korndal 

Bruket berättar 

Nu skall Papyrus historia bli film 

på norra sidan. Den som samlade dessa 

två gårdar och flera av kvarnfallen under 

en ägare och gjorde pappersindustrin 

till en storindustri var David Otto 

Francke, kallad ”Kungen av Mölndal”. 

Men han var också väldigt djärv i affärer. 

Han startade både Rosendahls Fabrikers 

AB och Korndals AB. 

Det senare bolaget led av kapitalbrist 

och när Francke dog 1892 gick 

det i konkurs. Bruket kunde inte drivas 

vidare och arbetslösheten blev stor 

i Mölndal. 

Wallenbergs intåg 

Stockholms Enskilda Bank hade lånat 

pengar till Korndals AB och banken 

sände vice häradshövding Marcus 

Wallenberg till Mölndal. Alla tillgångar 

6 

David Otto Francke, kallad 

”Kungen av Mölndal”. 

Bilden från Wikipedia. 

Mölndals Fall ur Erik Dahlbergs 

monumentalverk Suecia antiqua et hodierna

skulle säljas på auktion, men eftersom 

inga intressenter var intresserade av att 

lägga några högre bud, köpte Wallenberg 

in alla fastigheter och alla större 

inventarier. Dessa auktioner förrättades 

1893, men vägen tillbaka var lång. 

AB Papyrus grundades den 31 oktober 

1895, men papperstillverkningen 

kunde återupptas 1897. 

Tack vare den långa och obrutna raden 

av Wallenbergare som haft stort 

inflytande över Papyrus har det alltid 

varit ett välskött företag med gott renommé 

i hela världen. Tekn. Dr. Marcus 

Wallenberg delade alltid personligen 

ut medaljer och guldklockor till 

förtjänta medarbetare vid högtidliga 

ceremonier i Fässbergs Kyrka. 

Papperstillverkningens era 

över 

Vid en rad företagsförsäljningar under 

slutet av 1900-talet och i början 

av 2000-talet kom Papyrus att ägas 

av både Stora och Stora-Enzo. I april 

2002 blev Klippan AB ny ägare. 

Men vid Klippans konkurs i juli 

2006 var den industriella papperstillverkningens 

saga all och en över 350 

år lång tradition bruten. Över 300 anställda 

fick gå från sina jobb. Traditionen 

förs vidare av frivilliga krafter i 

Kvarnbyns Handpappersbruk som är 

en ideell förening. 

För Mölndal har papperstillverkningen 

vid Papyrus inneburit en 

starkt identitetsskapande faktor och 

många Mölndalsbor har haft sin ut- 

Ur Papyrus arkiv hos Föreningsarkivet 

i Sydvästra Götaland. 

komst av bruket. Jobben har ofta gått 

i arv i inom familjen och det var inte 

ovanligt att man fick två guldklockor 

då man arbetat i över 50 år på samma 

arbetsplats. 

Det fanns en speciell bruksanda som 

bland annat tog sig 

uttryck i denna lojalitet 

mot företaget. 

Papyrus tog väl 

hand om sina anställda 

med förmånliga 

lån till olika 

ändamål, som 

exempelvis om man 

ville bygga eget hus. 

Papyrus ägde även 

semesterbyar och 

ordnade med olika 

fritids- och motionsaktiviteter. 

Historien blir film 

Papyrus startade 1895 och Dan Kristenssons 

film berättar historien om 

människorna bakom tillverkningen. 

Det är en intressant industrihistoria 

som tar oss med genom papperstillverkningen 

under drygt hundra år och 

skildrar arbetsförhållandena och livet 

vid och utanför bruket. 

Allt detta vill filmaren Dan Kristens- 

7 

Från Kvarnbyn i Mölndal. 





son skildra i det filmprojekt som han 

initierat och som han hållit på med sedan 

i november 2009. Dan vill spegla 

både den tekniska och den sociala delen 

av Papyrus verksamhet i Mölndal. 

Tonvikten ligger dock på intervjuer 

med människor som har arbetat vid 

bruket, både tjänstemän och arbetare. 

Både kvinnor och män, även om kvinnorna 

var få.

Dan har bland andra intervjuat Kerstin 

Rapp som arbetat som sekreterare 

på kontoret i 27 år, Leif Carlsson, som 

varit verkstadsingenjör, Per-Olov Larsson 

som varit truckförare och skyddsombud 

i färdigställningen, Ingrid 

Karlsson som jobbat som sortererska 

i 50 år och Klas Kronqvist som varit 

teknisk direktör för Papyrusgruppen 

fram till 1982. Men många fler personer 

att intervjua återstår. Bland andra 

forskare på Göteborgs Universitet. 

Genom intervjuer med dem som arbetat 

vid Papyrus och genom djupdykningar 

i arkiven vaskas de intressanta 

historierna fram. 

Det fanns gott om så kallade original 

vid bruket i gångna tider. ”Travarns 

Erik” var en av dem. Även andra, nu 

levande, intervjupersoner kan berätta 

levande om honom och om andra 

”original” som ”Slarvern”, ”Soparn”, 

”Kallaballa”, ”Bleckans Harry” och andra. 

Dan har i sitt arbete med filmen tillgång 

till ett rikt arkivmaterial i form 

av foton, filmer, kartor, korrespondens 

och bokföringsmaterial tack vare 

goda kontakter med Mölndals Museum 

och med Föreningsarkivet i Mölndal. 

Nytagningar varvas alltså med 

arkivmaterial. Musik och viss speakertext 

kompletterar. Övriga intressenter 

i projektet är bland annat Vuxenskolan 

i Mölndal och Mölndals hembygdsförening. 

Filmprojektets målsättning 

Projektet vill visa framförallt den yngre 

generationen hur ett industriarbete 

och livet kring detta kunde se ut 

i svunna tider, men ändå inte för så 

längesedan. Det är bara ett par generationer 

bort. 

Tanken är att det skall bli två filmer. 

En längre på max 1 timme för 

TV-sändning och DVD-distribution 

och en kortare på cirka 5 minuter, 

lämplig för till exempel utställningar 

och webb-visning. Filmerna beräknas 

vara klara under 2012. Lämpliga målgrupper 

för den längre filmen kan vara 

8 

Foto: Dan Kristensson 

hembygdsrörelsen, industrihistoriska 

sammanslutningar som ArbetSam, 

skolan (via landets AV-Centraler), studieförbunden, 

fackföreningsrörelsen, 

museer, besöksnäringen och en intresserad 

allmänhet som kan köpa filmen 

på DVD. Filmen kommer också att erbjudas 

för TV-sändning i någon rikstäckande 

kanal. 

Projektet drivs av Dan Kristensson 

som är en fristående filmare och producent 

som i det här projektet samarbetar 

med produktionsbolaget Scenic 

Television AB. Budgeten ligger på cirka 

418 000 kronor och i dagsläget har 

bidrag till filmen lämnats av Svenska 

Pappersindustriarbetarförbundet. Fler 

bidrag behövs dock om filmen skall 

kunna färdigställas. 

Om Ni är intresserade av att bidra 

på något sätt eller vill veta mer om 

projektet kan Ni kontakta Dan Kristensson 

via e-post (se faktaruta). 

Marika Russberg

Dan Kristensson 

Fristående filmare och producent, Göteborg. 

Har sedan början av 70-talet 

arbetat med video- och TV-produktion. 

Har bland annat arbetat på 

Journalisthögskolan i Göteborg och 

varit fotograf på SVT Väst. Dans specialintressen 

som filmare är industrioch 

teknikhistoria, byggnadsvård och 

byggnadsrestaurering samt arkitektur 

och arkitekturhistoria. 

Dan samarbetar med bland andra Melica 

miljökonsulter och Scenic Television 

AB i Göteborg. Är medlem i Melica 

Media Förlag, www.melicamedia.se. 

Har bland annat producerat film om 

”Hembygdens År 1984” och ”Hembygdens 

Dag 1984 på Skansen” på 

uppdrag av Riksförbundet för Hembygdsvård. 

Andra, senare exempel på 

produktioner är ”Nio Liv” (2009) om 

renoveringen och räddningen av ett 

gammalt landshövdingehus på Karl Johansgatan 

i Göteborg. Fler av Dans titlar 

kan man se om man går in på Melica 

Medias nätbutik under ”videofilmer”. 

Dan kan kontaktas via: 

dan.kristensson@comhem.se 

Utställningstips 

Personligt stickade smycken 

Stickning har blivit hett – det finns 

massor av bloggar om stickning, nya 

sticktidningar startar, kurser i stickning 

är fullbokade, det hålls sticksymposium 

och det är trångt på 

stickcaféer och i garn- och stickbutiker! 

I Bohusarvet nr. 1 2010 kunde du 

läsa om Bohus Stickning som blir 

allt populärare igen efter dess storhetstid 

under 1940-1960-talet. Bohusläns 

museum tar emot allt fler 

beställningar på stickpaket Bohus 

Stickning, bland annat från Japan 

och USA. På Bohusläns museums 

hemsida kan du läsa mer om och beställa 

stickpaket Bohus Stickning, 

www.bohuslansmuseum.se 

Sticknätet 

Nätverket startade för åtta år sedan 

och är också ett forum för stickintresserade 

i Västra Götaland. Nätverket 

arrangerar kurser och aktiviteter, 

caféer och utställningar och sprider 

idéer och kunskap om stickning. 

9 

Just nu visar Sticknätet utställningen 

Personligt stickade smycken. 

Smyckena är till största delen 

stickade i naturmaterial, men dekorativa 

detaljer är i andra material. 

Utställningen hoppas väcka tankar 

kring vad ett smycke är och ge idéer 

och inspiration till att kanske skapa 

egna stickade smycken. 

Kontaktperson för Sticknätet är 

Susanne Harrysson, länshemslöjdskonsulent. 

Läs mer om Sticknätet 

på www.hemslojd.se 

Utställingen visas 

6 dec – 21 jan: biblioteket i 

Stenungsund 

27 jan – 19 feb: Slöjdens Hus i 

Skövde 

21 feb – 6 mars: Falköping 

7 mars – 20 mars: Textilmuseet i 

Borås 

25-27 mars: Stickfest i Väst på 

Grötö 

4 april – 24 april: Lödöse Museum 

29 april – 17 maj: Kulturhuset i 

Mölnlycke 

God Jul och Gott Nytt År! 

Önska God jul med en prenumeration på Bohusarvet! 

Se sidan 35

Professionella och ideella i samverkan 

Kulturdepartementet kallade till dialog – BHF deltog 

Potential för utveckling av 

kultursektorn 

Regeringens nya kulturpolitik bygger 

på den stora kulturutredningen från 

februari 2009, den första sedan 1970talet, 

och har fokus på samverkan på 

många fronter. 

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth 

poängterade att det gäller att göra 

den ideella sektorns viktiga arbete mer 

synligt och att få till stånd viktiga samarbeten 

mellan den ideella kultursektorn 

och den så kallade professionella 

kultursektorn. I en ekonomi som inte 

kan räkna med stora uppräkningar 

gäller det att ta vara på alla goda krafter. 

Utgångspunkten är att alla behövs. 

Kulturministern gjorde en jämförelse 

mellan kultur- och idrottsvärlden: 

både proffs och amatörer krävs för utveckling 

och utan ungas medverkan 

blir det inga vuxna proffs! 

Idag finns mer än 200 000 föreningar 

i Sverige och därutöver en mängd 

enskilda kulturutövare, så vi har en 

otrolig potential för utveckling av kultursektorn 

vilket ger pluseffekter för 

hela samhället. Den nya ekonomiska 

modellen där statliga kulturmedel 

fördelas ut i regionerna utan detaljstyrning, 

den så kallade portfölj- eller 

koffertmodellen, kan förstås ge olikheter 

över landet, vilket säkert är naturligt 

eftersom förutsättningarna är olika 

och eftersom man vill lägga kraft på 

olika saker. Detta ger en kreativ mångfald 

i sig menade kulturministern. 

Prioriteringar inom kulturen 

En tydlig prioritering inom dagens 

kulturpolitik är fokus på barn och 

unga, ett område som i tidigare kulturprogram 

märkligt nog inte funnits 

med. Kulturministern lyfte fram projektet 

Skapande skola, där utövande 

konstnärer, skådespelare, musiker 

med flera kulturutövare kan medverka 

i skolan, ger inspiration och delaktig- 

Representanter från BHF deltog i 

konferensen, på bilden Verna Rydén, vice 

ordf. BHF och Lars Nordström, ordf. i 

Västra Götalandsregionens kulturnämnd. 

Foto: Jan Sjöberg 

het och har varit och är lyckosamt. På 

liknande sätt skulle man kunna jobba 

med andra kulturyttringar, ge de unga 

mer plats och ta vara på deras kreativitet 

inte minst via den virtuella världen. 

Via skolan når man också dem som 

inte har kulturvana med hemifrån. 

Västra Götalandsregionens 

kulturpolitik 

Kulturministern poängterade att Västra 

Götalandsregionen redan arbetat 

på ett så här långsiktigt och nydanande 

sätt och gett många impulser till 

den nya kulturpolitikens utformning. 

Ny kulturplan för Västra 

Götalandsregionen 

Lars Nordström, ordförande i regionens 

kulturnämnd, poängterade att 

både bredd och kvalitet är tydliga mål 

i den kulturplan som håller på att arbetas 

fram för regionen. För ett par år 

sedan införde regionen treårig medelstilldelning, 

så kallade kulturstrategiska 

uppdrag. För hembygdsförbuden har 

detta inneburit minskade anslag med 

argumentet att ge plats för att nya aktörer 

också ska kunna komma in på 

kulturmarknaden. Lars Nordström 

menade att det nu är upp till bevis för 

10 

de verksamheter som får stöd att visa 

hur samverkan skall kunna utvecklas. 

Breddad kultursyn och kulturen 

som en del av det goda 

livet 

Lars Nordström strukturerade debatten 

till två ståndpunkter: 

Professionens behov av att utveckla 

sin kompetens − publiken kommer 

att ställa allt högre krav på kvalitet och 

Breddad kultursyn – ge plats även åt 

andra och släppa loss kreativitet. 

Eller ett annat sätt att uttrycka det: 

De som jobbar professionellt skall vara 

internationellt konkurrenskraftiga! De 

som är ideella ska engagera mycket 

folk! 

Lars Nordström avslutade med att 

poängtera att vi lever i en global värld, 

detta kräver kunskap och förståelse 

och också kulturmöten över alla gränser. 

Detta gäller även det så kallade civilsamhället 

som innefattar föreningslivet. 

Att få igång dialog på alla fronter 

är en utmaning och det blir en spännande 

framtid som kräver anpassning 

av alla, även byråkraters förhållningssätt. 

Under hösten har det i regionens 

regi hållits temaseminarier med fokus 

på barn och unga, på digitalisering och 

tillgänglighet i vid mening. 

Kulturen som social kraft är värd att 

uppmärksamma. Allt fler börjar också 

få upp ögonen för att kultur krävs för 

ett gott liv. 

Under konferensen diskuterade deltagarna 

olika teman: Civilsamhällets 

roll, Barn och unga, Delaktighet i vid 

mening, Mångkulturens kompetens 

med flera ämnen. 

Huvudbudskapet från regionens 

kulturansvariga var: Hitta nya samverkansmodeller 

för att ge skapande fritid 

åt både unga och äldre, men begär inte 

i första hand mer pengar! 

Verna Rydén, vice ordf. BHF

8 fjordar 

2002 började kommunerna 

Kungälv, Stenungsund, Tjörn, 

Orust och Uddevalla att diskutera 

tillståndet i de åtta fjordarna 

innanför Orust och Tjörn. 

Resultatet av detta blev ett samarbete 

kring Leaderprojektet 8 

fjordar, förutom kommunerna 

ingår Naturskyddsföreningen 

och Sportfiskarna (Sveriges 

Sportfiske- och Fiskevårdsförbund). 

Målet med projektet är bland 

annat att sammanställa information 

om fjordarna innanför 

Tjörn och Orust, från Marstrand 

i söder till Nötesund 

i norr. Informationen kommer 

att utgöras av följande delar: 

Områdets biologiska särart; 

Värdefulla miljöer; Traditioner 

kring vattenbruk och fiske; Dagens 

friluftsliv samt Samhällets 

planering och administration. 

De åtta fjordarna är de ingående 

fjordarna Byfjorden, Havstensfjorden, 

Kalvöfjorden, 

Stigfjorden, Halsefjorden, Askeröfjorden, 

Hakefjorden och 

Älgöfjorden. Förutom vattenområdena 

ingår även öar och 

kuststränder i utredningsområdet. 

Tanken är att resultatet skall 

kunna användas som beslutsunderlag 

för eventuella skyddsåtgärder; 

hur skall miljön användas 

och utvecklas på bästa sätt? 

Det skall även kunna användas 

som underlag för framtida projekt, 

såväl offentliga som privata 

initiativ. 

I förlängningen är målet med 

projektet att bidra till det nationella 

miljömålet Hav i balans 

samt levande kust och skärgård. 

Mer information finns hos 

Länsstyrelsen. 

11

Mattraditioner på Käringön 

Stödföreningen på Käringön har sedan 

några år tillbaka arrangerat kulturkvällar 

under namnet Hemma på 

Öa. En av kvällarna hade Mattraditioner 

på ön som tema och under kvällen 

diskuterades deltagarnas matminnen, 

de flesta deltagarna var mellan 60 

och 80 år. 

Ur minnesanteckningarna: 

Frukost 

Som barn åt deltagarna kaffe och 

bröd, och det har de fortsatt med. På 

vardagarna var det margarin på brödet 

och på söndagar smör och någon gång 

även ost. Några minns havregrynsvälling 

där grynen silats bort och en ägggula 

tillsattes. 

Lunch för skolbarnen 

De äldsta deltagarna berättade att de 

på skolrasten fick gå hem och slenpåvesp 

tillagades snabbt av mamma. 

Slenpåvesp består av en tjockare 

pannkakssmet som slängdes i kokande 

mjölk med hjälp av en trävisp. Det 

blev en mjölkvälling med klimpar 

som åts med sked. Ibland serverades 

det istället pannkakor på rasten. Någon 

berättar om stekt gröt med lingonsylt. 

Någon annan minns att det 

under en period serverades mjölk som 

mellanmål i skolan, enbart mjölk. De 

som gick i skolan på 1950-talet fick 

skolmat som var skickad från Orust. 

På ett foto såg vi att det kommer en 

låda med postbåten och det står Käringö 

skola på låda som innehöll skolmat. 

Ända in på 1970-talet gick barnen 

hem och åt, men från 1980-talet lagades 

mat i skolan. 

På temat lunch berättar en kvinna 

som har barn födda på 1980-talet att 

ordet lunch inte användes på Käringön, 

men en kille kommer hem efter 

att ha lekt med en annan kille från 

Stockholm. Hans mamma undrar hur 

han vet att killen är från Stockholm? 

Jo, han skulle hem och äta lunch, svarar 

sonen. Slutsats: lunchen kom till 

Käringön från Stockholm! 

Vad åt man på fiskebåtarna? 

Ingen mat som var lagad med ägg fick 

tas med ombord på båten! Men helt 

ägg gick bra. Hårt bröd var vanligt att 

fiskarna hade med sig, som tunnbröd 

som torkats på vinden eller Käringölimpor 

som var kluvna på mitten och 

torkade. Kaffe hälldes i en spillkôbb 

(se nedan) och så doppades det hårda 

brödet. 

Sullebarulle 

Ordet sullebarulle betyder bröd uppblött 

i kaffe och ordet har även använts 

för skorpa med mjölk. Ordet betyder 

att hårt bröd blöts upp i vätska 

och detta åts med sked. I Ångermanland 

kallar man detta sull och i Mälardalen 

åts sluring som är soppa gjord 

på veckans rester. Är det samma ord? 

Kanske kom ordet sullebrulle till Käringön 

från Hunnebostrand, i den familj 

där ordet sullebarulle användes 

mest kom mamman ifrån Hunnebostrand. 

Baltastjärnor 

Fiskare på långafiske vid Shetland kunde 

vara borta tre till fem veckor och 

som mest kunde det blir fyra resor på 

en sommar. De fiskare som varit i land 

i Baltasound köpte Baltastjärnor med 

hem till barnen. Detta var en sorts karameller 

som var blekt pastellfärgade 

och lite oregelbundna till formen. Till 

konsistensen påminner de om de godishalsband 

som finns att köpa idag. 

Baltastjärnor hade ingen distinkt smak 

utan beskrivs som att de inte smakade 

någonting eller möjligtvis som krita. 

På varje Baltastjärna stod ett bud- 

12 

Baltastjärnor, 

ur Föreningen 

Mollösunds samlingar. 

Foto: Marika Russberg 

skap på engelska som I love you eller 

I need you. 

En av deltagarna berättar att de 

barns vars pappor hade med Baltastjärnor 

hem blev populära och att alla 

andra barn ville vara kompis och smaka. 

I samband med att minnen av Baltastjärnor 

diskuterades kom minnen 

av när män, pappor och bröder skulle 

ge sig av på sina långresor. Alla som 

var samlade på bryggan tog fiskarna 

i hand. Det kunde vara sista gången 

man sågs. Ibland kunde barnen få åka 

på släp i lillebåten en bit ut, sedan fick 

de ro iland själva. 

När fiskarna väntades hem gick man 

och tittade efter båtarna. Skymtades 

en båt gick ryktet snabbt, men vilken 

båt det var visste ju ingen, kanske var 

det en båt från ett av de många närliggande 

fiskelägena? Att se den båt som 

ens pappa eller bror var med på komma 

mot land var en känsla som inte 

kan beskrivas berättar deltagarna. 

Bånken lubb 

Lubb som fiskats vid Shetlandsöarna 

fick ligga stuvad uppe på bingarna i

åten hela vägen hem och fisken blev bånken – 

ankommen. Den surnade fisken åts med potatis 

och äggsås. I vissa hem kokades inte fisken inne 

i köket på grund av den speciella och starka doften. 

Ett annat matminne är att hummer åts med 

skirat smör och potatis. 

Några av 

deltagarna på 

berättarkvällen 

hade tagit med sina 

gamla röre-käppar. 

Foto: Malin Holm 

Spillkôbb 

Foto: Malin Holm 

Röre-käpp 

En käpp som användes 

för att röra den tunga 

degen till Käringölimpa 

kallas röre-käpp. Att röra 

den kokvarma degen tills 

den svalnat till 37 grader 

var karlarnas uppgift. I ett 

bak brukade det bli fjorton 

limpor som alla kunde gräddas 

samtidigt i ugnen eftersom 

husen hade stora tegelugnar 

som tog upp stor del 

av husets yta. Idag bakas det 

inte så stora satser åt gången 

och många har gått över till 

att ha maskin till hjälp. 

Spillkôbb (spilkum – liten skål) i lite varierande 

storlek som kaffet dracks ur. Spillkôbben hade 

ett användnings område till! När fiskarna närmade 

sig hemön efter några veckor på havet användes 

spillkôbben som rakkopp! Männen rakade sig 

även på söndag när de låg i land och skägget började 

klia. 

Agneta Holm 

Käringöns stödförenings historiografiska sektion 

Hur får vi fisken tillbaka 

i Bohusläns innerfjordar? 

Under många år har det kommit larmrapporter om tillståndet i 

skärgårdens havsmiljö och om att torsk, kolja och bleka minskat 

kraftigt. Läs mer på sid 11! Naturvårdsprojektet 8 fjordar, med representanter 

från fem kommuner, flera intresseorganisationer för 

fisket samt naturvården, vill kartlägga miljövärden och beskriva 

vad/vem som påverkar området. 

Att fiskbestånden sjunkit kraftigt i innerskärgård finns det en stor 

enighet kring från myndigheter, forskare och fiskare. Däremot 

råder det blandade uppfattningar till varför det ser ut som det 

gör. Myndigheters och forskares beståndsuppskattningar av olika 

fiskarter står ofta i motsats till yrkesfiskarnas bedömningar. 

Nu finns ett beslut om att området från Tjörnbron, norrut till 

Uddevalla samt fjordarna västerut till Nordströmmarna samt hela 

Stigfjorden mellan Orust och Tjörn skall omfattas av fiskeförbud 

av torsk, kolja och bleka under hela året. Här kommer det ändå att 

vara tillåtet att fiska med handredskap och skaldjursburar. Inom 

två områden i vattnen mellan Uddevalla och Orust kommuner är 

fiskereglerna ännu hårdare. Öster om Vindöbron råder totalt fiskeförbud 

och i ett område mellan Slussen och Åh är fiske endast 

tillåtet från land under perioden 1 april till 30 september. 

Beslutet om begränsningar i fisket har mötts av kritik från boende 

vid kustområdet, fritidsfiskare och de få yrkesfiskare som idag 

bedriver fiske i dessa vatten. Begränsningar i fisket finns idag på 

flera håll utmed Bohusläns kust och begränsningar av olika typer 

av fiske utmed Bohusläns kust har funnits i olika former under 

många olika tider. 

Vad tycker du om fiskeförbud och inrättande av fredningsområden 

för fisk i våra farvatten? 

Gå in på Synpunkten på Bohusläns museums webbplats och utställning 

Utgångspunkten och läs mer och lämna din åsikt i frågan 

i debattforumet på www.utgångspunkten.se och klicka på Synpunkten 

eller skriv till Utgångspunkten, Bohusläns museum, Box 

403, 451 19 Uddevalla. 

Baltastjärnor karameller inköpta i Baltasound på Shetlandsöarna. 

Bånken lubb lubb som surnade genom att ligga stuvad 

uppe på bingarna i båten. Fisken blev då ankommen. 

Röre-käpp käpp som användes för att röra den tunga degen 

till Käringölimpa. 

Slenpåvesp tjock pannkakssmet, slängdes i kokande mjölk 

med hjälp av en trävisp, och blev en mjölkvälling med klimpar 

som åts med sked. 

Spillkôbb spilkum – liten skål. Användes som kaffekopp 

och rakkopp. 

Sullebarulle hårt bröd uppblött i vätska, åts med sked. 

13

”Alla har vi en hembygd, 

de flesta av oss har nog 

flera. Det behöver inte 

vara en plats där man 

är född och uppvuxen, 

hembygden är den plats 

där vi har våra hem eller 

där vi på olika sätt känner 

samhörighet. 

Jag är lyckligt lottad som har två 

hembygder. Stockholm, där jag räknar 

mig på min mors sida som tredje eller 

på min far sida minst femte generationen 

Stockholmare, med de minnen 

de förmedlat till mig. På Käringön, dit 

jag kommit tack vare min man, i Bohusläns 

yttersta skärgård, en tidigare 

schartauansk fiskarmiljö, där allt färre 

talar det gamla målet, kan förklara 

de gamla fiskeredskapens betydelse eller 

ens kanske kan namnge dem. Men 

den lilla fiskestugan från 1700-talet, 

ett av landets många arbetslivsmuseer, 

och adopterad av öns hembygdsförening, 

gör sitt för att värna ett viktigt 

kulturarv. 

Men vad menar vi egentligen med 

begreppet kultur? Under mina fyra år 

som kulturminister har jag märkt att 

begreppet kultur kan skapa problem. 

Och att det är känsligt att överhuvudtaget 

prata om detta. Men jag tycker 

det är ett problem att kultur ofta uppfattas 

som något svårtillgängligt, som 

inte är till för alla. 

Ganska få uppger i undersökningar 

att kultur är särskilt viktigt, något 

som ska stå högt på politikens agenda. 

Men pratar vi om kulturens olika uttryck 

blir bilden en annan. Då märks 

ett starkt engagemang i just kultur! 

För nästan alla tycker det är viktigt 

med bibliotek och att de har generösa 

öppettider, att offentliga konstverk 

smyckar gator och torg, att museerna 

ska ha spännande och aktuella ut- 

Kulturministern invigde 

Hembygdens Helg 

Under helgen 23-24 oktober samlades hembygdsföreningar 

från hela landet på Historiska museet i Stockholm 

för Hembygdens Helg – ett samarrangemang mellan 

Historiska museet och Sveriges hembygdsförbund. 

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth invigningstalade 

och menade att kommuner som inte satsar på kultur 

kommer att förtvina 

ställningar. Nästan alla vill ha konst på 

väggarna, lyssna på musik, tycker om 

att dansa, se på film, forska i släktarkiven, 

måla, skriva eller sjunga i kör, för 

att nämna några exempel. Fast de kallar 

det inte alltid kultur! 

Det viktigaste är inte att slå vakt om 

begreppet kultur, utan att förstå att 

kulturens olika skiftande uttryck kan 

utvecklas och berika alla människor. 

Jag hävdar att kulturen borde vara 

ett av samhällets viktigaste åtaganden 

och att den kommun eller region som 

inte satsar på kultur kommer att förtvina 

- och dö. Varför då? Jo, därför att 

kulturen är kittet mellan människor. I 

dag möter jag också ett klart ökat kulturintresse 

när jag träffar företrädare 

för landets kommuner, landsting och 

regioner. Man inser att kulturen inte 

bara har ett värde i sig självt, för det 

har den, utan också bidrar till miljöer 

där människor vill bo, att den skapar 

tillväxt och sysselsättning. 

I regeringens kulturpolitik finns för 

kommande mandatperiod några tydliga 

prioriteringar. 

Förutom det självklara att bevara 

och utveckla kulturarvet handlar det 

om barns- och ungas rätt till kultur, 

bättre villkor för den nyskapande kulturen 

och – vilket blir allt mer angeläget 

– att stödja kulturlivets internationalisering. 

Ni som är uppmärksamma känner 

igen prioriteringarna från förra mandatperioden. 

Rubrikerna är desamma - 

14 

men innehållet kan utvecklas 

och förändras. 

Det finns fortfarande 

mycket att göra för att 

stärka barns och ungas 

rätt till kultur, som nu 

för första gången också 

är ett nationellt kulturpolitiskt 

mål. 

Det finns intressanta frågeställningar, 

inte minst när vi talar om att värna 

och utveckla kulturarvet - för VEMS 

kulturarv talar vi om? Är det mitt, jag 

som är stockholmare sedan flera generationer 

tillbaka? Min grannes, som 

flyttat runt på olika orter i Sverige? 

Eller min kollegas Nyamko Sabuni, 

som kommer från Burundi men som 

är uppvuxen här och känner sig som 

stockholmare och svensk? Människor 

har alltid flyttat runt, kvinnor mer 

än män, men det förra seklets flyttlass 

är nog utan motsvarighet i historien. 

En följd är rotlöshet – men också 

ökat intresse för sin hembygd eller 

hembygder. För kyrkan där förfäder 

ligger begravda, där föräldrarna kanske 

är döpta, för bygdens historia, det 

nedlagda bruket, den nyfödda turistnäringen 

– eller vad det nu må vara. 

Många har kanske sommarstuga i förfädernas 

bygd. 

Vi har behov av att leta fram nycklarna 

till vårt kollektiva minne. Och 

för alla dem – eller alla oss snarare – 

spelar hembygdsrörelsen en viktig roll. 

Som svar på frågan ”Vem är jag?” men 

också - när den är som bäst - som nav 

för framtiden. VAD ska komma härnäst? 

Hur håller vi liv i bygden? 

Regeringens satsning på Hus med 

historia handlar bland annat om att 

vårda det viktiga kulturarv som finns 

i våra hembygdsgårdar. Under två år 

satsas 30 miljoner kronor. Tanken är 

att gårdarna ska kunna bli nav för att

evara och utveckla lokala byggnadstraditioner. 

Men husen är inte bara 

byggnader, utan också nav för berättelserna, 

det lokala hantverket, matkulturen, 

visorna, dansen, traditionerna... 

De blir en nyckel för att förstå historiska 

sammanhang och ge perspektiv 

på tillvaron, inte minst för barn och 

unga. Det handlar om rötterna. Kunskapen 

bakåt. Om man inte kan sin 

historia, snudd på omöjligt att orientera 

sig i samtiden – och hopplöst att 

ta ut riktningen framåt. 

För mig är det viktigt att kulturen 

kommer närmare medborgarna. Jag är 

övertygad om att den nya modell för 

stöd till den regionala kulturverksamheten, 

som ni hört talas om som portfölj- 

eller koffertmodellen, kommer 

betyda att fler tar ansvar och blir delaktiga. 

Landstingen får större ansvar 

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. 

Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix 

att fördela de statliga bidragen till regionala 

kulturverksamheter. Det ökar i 

sin tur möjligheterna till regionala prioriteringar 

och variationer. Det är också 

meningen. 

I samverkan med länets kommuner 

och efter samråd med länets professionella 

kulturliv och det civila samhället, 

där ju hembygdsrörelsen ingår, 

ska landstingen ta fram fleråriga handlingsplaner. 

Redan nästa år går starten och fem 

län ingår; Skåne, Västra Götaland, 

Halland, Norrbotten och Gotland. 

Men många andra regioner är redan 

igång med sitt arbete och står på tur 

för att kliva in i den nya modellen från 

och med 2012. 

15 

Vi ska kunna vara stolta över vår kultur 

och vårt kulturarv, krafter i samhället 

som inte är exkluderande och stänger 

människor ute, utan tvärtom bjuder 

in, väcker nyfikenhet och lägger grunden 

till gemenskap. Till det kitt som 

binder människor samman. 

Kulturen är till sin själ gränslös. 

Det är svårt att sätta etiketter; detta är 

svensk kultur – alternativt detta är inte 

svensk kultur. Det går inte att låsa in 

och monopolisera kulturen. Kulturen 

är gränslös, det är också därför den är 

så lockande - och för somliga - uppfattas 

som så farlig! 

Men som ett kuriosum hörde jag 

på radion häromdagen, apropå att det 

denna dag var exakt 200 år sedan den 

blivande Karl XIV Johan anlände till 

Helsingborg och därmed för första 

gången satte sin fot på svensk mark. 

Det var, enligt Dick Harison och Herman 

Lindqvist, denne fransman – Jean 

Baptiste Bernadotte – som visserligen 

aldrig lärde sig svenska, men till 

stor del byggde det svenska varumärket, 

formade nationella symboler och 

skapade mycket av det som idag är vår 

bild av Sverige. 

EU har utnämnt nästa år, 2011, 

till ”Europeiska året för frivilligarbete 

för främjande av aktivt medborgarskap”. 

Ungdomsstyrelsen, som statsrådet 

Nyamko Sabuni ansvarar för, har 

fått uppdraget att planera, förbereda 

och samordna temaårets genomförande 

i Sverige. 

Och frivilligarbete är ett bekant område 

för hembygdsrörelsen. 

Från regeringens sida fortsätter vi 

också att följa upp och utveckla villkoren 

för det civila samhället och dess 

organisationer. Det handlar om dialog 

och samråd, möjligheter att på fler områden 

utföra samhällstjänster och samtidigt 

ge röst åt medlemmarna, stöd genom 

tydliga och stabila bidragssystem 

och goda möjligheter till självfinansiering. 

En självklar utgångspunkt är att 

det ska innebära så lite administrativ 

börda på ideellt arbete som möjligt.”

Det var på Capri vi mötte varandra 

Min familj skaffade nyligen ett andelshus 

vid bohuskusten, där vi ett 

par veckor per år kan koppla av och 

möta kustnaturen. Det är en av 89 lägenheter 

med servicehus, som flockas 

längs en strandsträckning nära Källvik 

sju kilometer nordväst om centrala 

Strömstad. Området runt bebyggelsen 

är naturreservat. Långörännan och 

Dynekilen ger goda kommunikationsmöjligheter 

för båtägare. 

Capri får sitt namn 

Orten har inget vanligt svenskt namn. 

Den heter Capri, vilket ursprungligen 

är ett italienskt ortnamn, som betecknar 

en klippö med någon stadsbebyggelse 

utanför Neapel. Drottning Victoria 

av Sverige var ofta på Capri i Italien 

för sin hälsa under 1920-talet. Hennes 

läkare Axel Munthe skänkte sin där 

belägna villa San Michele till svenska 

staten 1948. Ortnamnet kan med latinsk 

grundform anses innehålla subst. 

capreae ’getter’. Det verkar alltså ha 

grundbetydelsen ’getön’. 

Fru Linnea Lotzner var pälsaffärs- 

och biografägare i Strömstad. År 1940 

inköpte hon tillsammans med sin man 

Eddie ett tomt- och strandområde vid 

Källvik utanför Strömstad. Under de 

närmaste åren lät hon där bygga en 

täckt dansbana med kafé samt anläg- 

Text och bild: Reinert Kvillerud, professor emeritus, Karlstad 

ga en badplats med hytter, bryggor 

och campingplats. Hennes son Roy 

(1932–2008) valde från början namnet 

Capri för anläggningen, inspirerad 

av Sven Olof Sandberg (SOS). Denne 

hade gjort en grammofoninspelning 

1934 med den kända texten ”Det var 

på Capri vi mötte varandra”. Man blir 

därigenom omedelbart förflyttad till 

Italien: ”Vid Neapels vik, fylld av romantik, 

/ Capri i solljuset drömmer.” 

Sandberg hade översatt texten från 

grammofonskivan Isle of Capri, lanserad 

samma år av den engelske sångaren 

Nat Gonella. 

Caprivisan 

Jag har sett ett äldre, färgglatt vykort 

med hälsning från Strömstads Capri. 

På detta ses fyra nu föråldrade vyer över 

området. Möjligen är bilderna från slutet 

av 1960-talet, eftersom Strömstads 

kommun år 1967 hade bildats av de 

tidigare enheterna Strömstads stad och 

Vette härad. Källvik hade tidigare varit 

en del av Skee socken, såsom det förhöll 

sig enligt äldre indelning. På kortet 

återges Caprivisan, gjord på 1940talet 

av revymakaren och affärsmannen 

John Björk. Den har en text, som verkar 

vara inspirerad av Sandbergs version 

och kan vara ett beställningsarbete. 

Stroferna gör tydlig turistreklam för 

det svenska Capri: 

16 

Capri sent 1960-tal. Foto: Bengt Johansson 

Det var på Capri vi mötte varandra. 

Det var på Capri vi gingo i land, 

där vi på härliga sandstränder vandra 

uppå västkustens vänaste strand. 

Det var om sommar och solsken vi 

drömde, 

när vinter rådde med isar och snö, 

det var om Capri, som aldrig vi glömde 

med dess stränder och blånande sjö. 

Ljuvlig är väl sommarnatten, 

lek och smek och dragspelslåt, 

över dessa vida vatten 

Amor styr sin lilla båt. 

Det var på Capri vi mötte varandra 

Det var på Capri vi möttes en gång, 

där vi på härliga sandstränder vandra. 

Det var kärlek och solsken och sång. 

Strömstadsvisan 

Poeten och tandläkaren Göran Svenning, 

Kostervalsens textskapare, lade 

också vid denna tid märke till traktens 

skönhet enligt Strömstadsvisan: 

Strömstad, vår sommarstad, du är oss 

kär, 

grann är din skärgård med holmar och 

skär, 

Koster, Alaska och Furholmens strand, 

Capri och Styrsö med furor och sand. 

Det sägs att Caprivisan brukade 

sjungas först och sist under danskväl-

larna på Capris rotunda. Det krävde 

direktör Roy Lotzner. Spelmän från 

Strömstad samt Dalslands- och Värmlandsorkestrar 

anlitades för musiken. 

Sven Ingvars orkester från Värmland 

slog igenom på Capri 1958. Musikern 

Ingvar Karlsson i Karlstad minns 

ännu, att det på den tiden var långt 

och svårt att ta sig fram med musikinstrumenten 

från stora vägen till anläggningen 

vid havet. 

Capri från 1970-talet och fram 

till idag 

Dansbanan Capri revs i mitten av 

1970-talet, och på berget ovanför uppfördes 

den stugby, som nu dominerar 

platsen. Av handlingar på Lantmäteriet 

i Göteborg framgår, att namnet Capri 

blev officiellt år 1977, då området 

Källvik 1:24 med nybyggda fastigheter 

inköptes av bostadsrättsföreningen 

Capri från husbyggaren och närmast 

föregående ägaren, Kullenbergs byggnadsföretag. 

I praktiken hade namnet 

brukats ända från Lotzners start 

på 1940-talet. Det avser numera både 

gruppbebyggelsen och det från 1978 

anslutande naturreservatet vid Sveriges 

västligaste fastlandsudde. Dessa områden 

gränsar till Källvikens Kursgård 

(ursprungligen tillhörig försvarsmakten), 

som sedan 2010 drivs i ny, privat 

regi och med en modern formulering 

kallas Källviken Turist & Konferens. 

”Capri fritidsby är belägen vid 

Strömstads bästa badplats, som har en 

välskött sandstrand med kiosk, toaletter 

och lekredskap för barnen. /…/ På 

bekvämt avstånd finns promenadstigar, 

Strömstads golfbana, centrum och 

en underbar natur.” Så positivt kan 

området presenteras i reklamen. Men 

vissa personer kan tydligen uppleva semesterbyn 

Capri negativt. Wilhelm 

Hansson suckar uppgivet i sin bok 

Norra Bohusläns övärld utgiven 1980, 

nämligen i anslutning till ett återgivet 

Caprifoto: ”Är detta framtidens sommarstugeby? 

Stugorna ligger nere vid 

stranden och sätter därmed vår berömda 

allemansrätt ur funktion.” 

Capri, Alaska och Monte Carlo i 

Strömstadstrakten 

Ortnamnet Capri har som nämnts en 

musikalisk syftning och en utländsk 

förebild. I trakten finns också liknande 

geografiska uppkallelsenamn, såsom 

Alaska och Monte Carlo. Det 

förstnämnda av dessa båda har närmare 

kommenterats av Hansson. På 

Nord-Långön uppförde fru Hilma 

Svedahl, som hade varit guldgrävare i 

Nordamerika, under 1920- och 1930talen 

en större fritidsanläggning, som 

hon benämnde Alaska. Detta namn 

gäller ju ursprungligen en delstat i 

USA och tycks komma av ett eskimåord 

med betydelsen ’fastland’! Monte 

Carlo kallas i bygden en berggrotta, 

där man på 1930-talet spelade kort 

med satsade pengar. Den gavs därför i 

folkmun detta antydande och jämförande 

namn. 

Capri och Monte Carlo är namn av 

italienskt ursprung. Att Capri inte är 

ett nordiskt namn utan är inlånat, det 

framgår av ändelsen -i, som inte finns 

i äktsvenska ortnamn av idag. Monte 

Carlo motsvaras språkligt faktiskt 

av det nordiska Carlsberg. En roande 

17 

Artikelförfattaren Reinert Kvillerud i semesterbyn Capri. 

Foto: Gunnel Kvillerud 

benämning, som förefaller vara både 

italiensk och svensk, är namnet på en 

sommarstuga Villa Costa mera i Bokenäs 

socken nära Uddevalla. Huset hade 

kostat mycket mer att bygga än beräknat! 

Det är ett lustigt sammanträffande, 

att den södra, äldre grannbyn till 

Capri också har ett till djur hänvisande 

namn, nämligen Seläter med innebörden 

’liggplats för sälar’. Ekonomiska 

kartan har den något mera lättolkade 

formen Sälläder. Man kan av den inse, 

att ortnamnet innehåller både djurnamnet 

säl och det ovanliga bohuslänska 

dialektordet läter/läder ’läger, liggplats 

(för djur)’. 

Ortnamnet Capri kan alltså räknas 

till de litterära uppkallelsenamnen. 

Detta understryks av att namnet 

också enligt ortnamnsforskaren Catarina 

Röjder, Göteborg, finns som ett 

alternativt brukat namn för torpet Utäng 

nära Ljungbytorp i Tanums socken. 

Det anges vara inspirerat just av 

Sandbergs låt men har märkligt nog 

använts om ett ställe långt från hav 

och sjö. Traktens ungdomar träffades 

ibland där, och Capriskivan gick då 

varm på grammofonen. Andra, delvis 

>>

liknande fall förekommer i Bohuslän. 

Man kan sålunda observera det grekiskt 

klassiska namnet Olympen för 

ett berg i Marstrand och det bibliska 

namnet Jeriko på ett torp under gården 

Linnebo i Bokenäs. 

Capri har i dagens Sverige ofta en 

delvis annan och specifik funktion, 

nämligen som namn på italienska restauranger 

och pizzerior fördelade över 

hela landet. Lägg också märke till Capri-Kiosken 

i Åmål samt t.ex. bilmodellen 

Ford Capri och dammodets capribyxor, 

som kännetecknas av att de 

är knälånga. 

Vanligare än Capri som ”inlånat” 

utländskt ortnamn är sådana uppkallade 

bohuslänska namn som Amerika, 

Hamburg, Nyborg, Petersburg, Pommern 

och Sibirien. De kan gälla platser 

som stora åkrar och ängar, mindre 

gårdar och torp med speciellt – ofta 

avlägset – läge eller särskilt angiven 

första ägare, såsom en Petter för torpet 

Petersburg. Namnet Nyborg kan brukas 

om orter i Bohuslän, som har haft 

goda handels- och fiskeförbindelser 

med staden Nyborg på ön Fyn i Danmark. 

Det verkar dessutom ibland helt 

enkelt kunna beteckna ett nybygge. 

Men detta är väl strängt taget en annan 

historia, som kan berättas utförligare 

i annat sammanhang. 

Till sist… 

För upplysningar om den bohuslänska 

bygden tackar jag främst ordföranden 

i Seläters hembygdsförening Leif Olsson, 

Strömstad. Jag har utnyttjat ortnamnslitteratur 

för min artikel men 

nöjer mig här med att särskilt nämna 

bokserien Ortnamnen i Göteborgs och 

Bohus län, del 1–20, Göteborg 1923– 

2009. För orterna Alaska och Capri 

ges andra tolkningar. Personligen uppfattar 

jag Capri som ett somrigt, bohuslänskt 

kustnamn, vilket genom en 

antydande liknelse kan väcka föreställningar 

om sydeuropeisk värme, musik 

och poesi. Det verkar passa en semesterby 

utmärkt. 

18 

Bilder på denna sida: Capri på 1950-talet. 

Foto: Strömstads stadsfotograf. Ur Strömstads museums samlingar

Ivan Ivarson – färgen och livet 

Ivan Ivarson hade två 

barndomsvärldar. Hans 

far, packmästaren Ivar Johansson 

var musikalisk, 

spelade bohuslänska låtar 

på fiol, man sjöng och 

spelade ofta i hemmet. 

Ivan föddes 1900 i Göteborg 

och hade två syskon. 

Familjen bodde på 

Stampgatan 58. Mittemot 

hemmet låg Stampens 

kyrkogård: TÄNK 

PÅ DÖDEN stod det och står det över 

porten till den muromgärdade kyrkogården 

som var syskonens lekplats. 

På söndagseftermiddagarna gick hela 

familjen till ett kapell vid kyrkogården. 

En gång blev Ivan så upprörd över något 

prästen hade sagt att han ville skrika 

men just som han skulle höja rösten 

fick han en känsla av att hela kyrkan 

skulle störta samman och han förlorade 

medvetandet. Helvetesskräcken 

förföljde honom hela livet. 

Hans andra barndomsvärld var 

Hjärtum. Här bodde både hans mor- 

och farföräldrar och hit kom han varje 

sommar. Här fick han leva i ett öppet 

och fritt landskap med vida utsikter 

över grönskande fält och så den mäktiga 

Göta älv som speglade himlen. 

Ivan återvände till sin barndoms paradis 

och här föddes hans livslånga kärlek 

till fiske. Hjärtumsomrarna var för 

Ivan frihet och lek, värme och sinnlighet. 

På mormoderns vind fanns gamla 

klädesplagg som barnen klädde ut sig 

med – lusten att spela roller följde honom 

genom livet. 

Ivan Ivarson blev kontorist men det 

var konstnär han ville vara. Föräldrarna 

hade inte lagt några hinder i vägen 

när Ivan 1922 sökte in på Valands målarskola 

för Tor Bjurström och bättre 

lärare hade han inte kunnat få. Styrkan 

i Bjurström pedagogik var att han 

inte försökte påtvinga sina elever sin 

En av våra främsta målare var Ivan Ivarson. Han var 

född i Göteborg, men bördig från Hjärtum och tillbringade 

där många av barndomens somrar hos 

mor- och farföräldrarna. Som konstnär kom han att 

bli den ledande gestalten bland Göteborgskoloristerna 

med målningar som uppvisar intensiva färger 

där rött och blått dominerar. En stor del av Ivarsons 

produktion kan nu ses på Göteborgs konstmuseum, 

där en förnämlig utställning av hans verk visas fram 

till den 16 januari 2011. Förste Intendent Håkan Wettre, 

som ansvarat för utställningen, berättar i här om 

Ivan Ivarson och hans kärlek till färgen och livet. 

stil, han lät var och sjunga sin egen 

melodi. 

Ivarson var en blyg yngling men i 

umgänget med kamraterna på skolan 

kom hans komiska talanger fram. Oftast 

var det han och Ragnar Sandberg 

som stod för underhållningen som 

kunde vara bitsk och rolig. På festerna 

levde han upp, spelade dragspel och 

dansade men mot slutet av elevtiden 

klagade Ivan ofta över sömnlöshet och 

ängslan. Mamman beklagade att den 

skötsamme Ivan blivit alltmer revolterande. 

1927 blev hans sista år på skolan och 

på elevutställningen visade han några 

mörka målningar som en kritiker be- 

19 

skrev som små svarta lappar. 

Tack vare stöd från Torgny 

Segerstedt kunde Ivarson 

våren 1927 resa ut, till 

Italien där han i Rom slog 

följe med en kamrat från 

målarskolan, Märta Taube. 

Hon var äldsta flicka bland 

13 syskon och elva år äldre 

än Ivan. Hon hade fått 

ett stipendium ur Charlotte 

och Otto Mannheimers 

fond och de fortsatte till den lilla 

bergsstaden Fiesole ovanför Florens 

och vidare till Frankrike och slog sig 

ner i Renoirs gamla stad Cagnes väster 

om Nice. 

Här målade Ivarson vardagslivets 

tvätterskor, caféer med sina parasoller, 

trädgårdar på sluttningarna mot havet. 

I värmen och ljuset levde han upp, 

målningarna blev alltmer färgskimrande. 

1928 gifte sig det unga paret och på 

sommaren fick de låna Carl Kylbergs 

Hulda och Ivar Johansson med 

barnen Annie, Ivan och Gustav. 

Foto från 1913 tillhörigt 

Dan Andersson, Hjärtum. 

>>

hus i Helsingör och här föddes deras 

son. 

Följande år återvände de till Göteborg 

där de bodde i en stuga på föräldrarnas 

villatomt i Hagen. På sensommaren 

1929 fick de emellertid låna en 

sommarstuga på Stenungsön. Längst 

ute på en udde låg ett badhus och detta 

blev Ivarsons sommarateljé. På målningarna 

förvandlades badhuset till ett 

grekiskt tempel med sina pelare mot 

havet. Här målade han helst på morgonen 

när blicken var klar och luften 

ren, här tog han sitt morgondopp i viken, 

levde det sunda livet nära naturen, 

vandrade, umgicks med familjen, 

fiskade och åt ute i det fria. 

Fram i oktober tvingade kylan familjen 

bort från sommarön och in till Göteborg 

eftersom sommarstugan i Hagen 

inte var vinterbonad. Som ateljé 

fick han använda ett rum i föräldrarnas 

hus. Än en gång kom räddningen 

i form av ett stipendium ur Mannheimers 

fond och de överlevde vintern. 

Frampå vårkanten flyttade de åter ut 

till Stenungsön. 

Inne på fastlandet ligger Stenungsund 

och dit hade kamraten från målarskolan, 

Ragnar Sandberg, återvänt 

Badande flicka 1936 

Göteborgs Konstmuseum 

till sitt barndomshem. Hans far hade 

en speceriaffär inrymd i familjens hus, 

en gul villa med ett torn och en brygga 

ut i viken avsedd för båtarna som 

skulle bunkra proviant. Ragnar Sandberg 

hade slutat måla men Ivarson 

målade Det gula huset och hans entusiasm 

fick Sandberg att återuppta måleriet. 

1931 blev det åter en sommar på 

Stenungsön. En dag hälsade familjen 

på hos Ernst Röhlander som vid 

denna tid bodde i Stenungsund och 

han skulle bli ett stöd för Ivan i svåra 

stunder. 

År 1931 ställde Märta och Ivan Ivarson 

ut i Gamla Högskolan vid Kungsportsavenyn 

mellan Parkgatan och 

Nya Allén. Här visade han målningar 

från Rivieran, Danmark och Bohuslän. 

I en tidningsintervju sa Ivarson: 

”Ty att måla, det är främst att återge i 

färg – spelar inte färgen första rollen, 

kan det visserligen vara konst, men 

inte måleri”. Detta citat är typiskt för 

Göteborg där det har varit finare och 

ädlare att vara målare än konstnär. 

Det är själva hantverket, arbetet med 

20 

färg och penslar som är det viktigaste, 

inte Konsten. 

1932 flyttade Ivan från familjen och 

bodde på egen hand, först vid Skeppsbron 

med utsikt över Stenpiren och 

skärgårdsbåtarna. Ivan flanerade längs 

kajerna, slog sig i slang med skutskeppare 

och hamnarbetare och vid Basarbron 

lärde han känna blomsterflickorna 

som stack till honom buketter som 

han kunde måla. 

Hösten 1933 flyttade Ivarson till 

Rialtohuset vid Järntorget och härifrån 

målade han utsikten över hustaken 

bort mot Hagakyrkans tornspira. 

Slutligen, från 1934, bodde han i 

Hertziahuset vid Packhusplatsen och 

då började han umgås mer med sina 

konstnärskollegor bland andra Ragnar 

Sandberg som bodde vid Lilla Bommen. 

I kamratkretsen var musiken närvarande. 

Ivan trakterade både violin 

och dragspel och med musiken föddes 

ibland ord. Ivan skrev små diktstrofer 

som han sällan eller aldrig visade för 

någon. 

Ivarson hade haft en uppmärksammad 

utställning på galleri Paletten 

men annars var kampen för överlevnad 

ofta förknippad med ett förnedrande 

ackorderande om priser. 

Den som hade den största samlingen 

Ivarson-målningar var kanske hovmästare 

Westerberg på restaurang Neptun 

som var ett stamlokus för konstnärerna. 

Hösten 1933 reste Ivan till Bornholm 

med kamraten från Valand och 

Duvorna cirka 1935 

Göteborgs Konstmuseum

Stenungsön, Ernst Röhlander. Där 

fick de uppleva en rykande storm och 

fick se en tvåmastare kastas av och an i 

den grova sjön men en väldig våg förde 

skutan förbi klipporna och avvärjde 

en katastrof. Detta gjorde ett starkt intryck 

på Ivarson som skulle måla flera 

skeppsbrott. 

1936 blev Ivarson inbjuden att ställa 

ut på Färg och Form i Stockholm och i 

den gruppen fanns det två ”färgmålare” 

som hade släktskap med Göteborgskoloristerna 

(som då inte fanns som begrepp), 

Albin Amelin och Sven Erixson. 

De båda var utpräglade kolorister 

men de använde färgen för att berätta 

och beskriva, för att särskilja detaljer 

och tydliggöra bilden. För göteborgarna 

var färgen mer ett sinnestillstånd 

eller ett förtätat ögonblick. Färgen bär 

snarare fram ett poetiskt budskap än 

en berättelse. 

Självporträtt 1927-1929 

Statens porträttsamlingar, Gripsholm 

På försommaren 1937 hade Ivarson 

fått sälja några målningar och kunde 

äntligen åka söderut. Efter ett par 

månader i Paris reste han till S:t Georges-de-Didonne, 

en liten stad vid Atlantkusten 

norr om Bordeaux. Så här 

skriver han i ett brev till en vän: 

”S:t Georges är en underbar liten 

plats med ungefär 3 000 invånare, trev- 

ligt folk hela högen. Hela Oceanen har 

man framför och det betyder en hel del 

när man är van vid saltluft. Skogen går 

ända ner till stranden och längre inåt 

land har man vingård på vingård så 

långt ögat når. Hamnen är inte stor. 

Det finns på sin höjd ett dussintal fiskebåtar, 

men det ser ut att vara tillräckligt. 

Fisken är mycket billig här. Jag har 

en härlig trädgård med persiko-, fikon- 

och körsbärsträd och en massa rosor.” 

Hamnkanalen, Göteborg 1932-1933 

Tillhör Skandinaviska EnskildaBanken 

21 

Älvlandskap, Hjärtum 1933-1935 

Göteborgs Konsmuseum 

Ivarson drogs mot havet, målade 

mycket på pirerna, gjorde utflykter 

till Bordeaux, Cognac, Royan och 

La Rochelle. Tiden här nere förändrade 

Ivarsons måleri, det gick mot en ny 

mognad med brutna och sammansatta 

toner. 

Men vi fick inte se hur hans konst 

kunde ha utvecklats. På försommaren 

1939 gjorde Ivarson ett besök i Paris, 

där han dog plötsligt den 28 juni, 38 

år gammal. 

Håkan Wettre 

Utställning 

Ivan Ivarson visas på Göteborgs 

Konstmuseum till den 16 januari 

2011. 

Utställningen omfattar ett 60-tal 

verk, både inlånade och från museets 

egna samlingar. Det är första 

gången sedan 1975 som Göteborgs 

konstmuseum visar en utställning i 

stort format och med Ivan Ivarsons 

mest betydande verk.

Kanoter och trikå i Ljungskile 

Resan går från Partille och norrut genom 

Bohuslän. Vi passerar Ljungskile 

och blir påminda om Harry Macfie 

(1879-1956) som vid 17 års ålder 

utvandrade till Kanada, där han lärde 

sig bygga kanadensare och försörjde 

sig som pälsjägare. När han återkom 

till Sverige började han att producera 

och sälja kanadensare och hade en utställning 

på Svenska Mässan i Göteborg 

1932. 

I Ljungskile ligger också trikåfabriken, 

där långkalsonger och häftiga 

damunderkläder tillverkades. 

Slaget vid Kvistrum i 

Munkedal 

Vi fortsätter mot Munkedal. Här återfinns 

bland annat Kvistrum, där ett för 

Sverige inte särskilt ärofyllt slag ägde 

rum mot norska trupper år 1788… 

Strömstadstrakten med 

en av Sveriges största 

skeppssättningar 

Skeppssättningen vid Blomsholm. 


Vid Vik tar vi upp Torsten Torstensson 

från Skee hembygdsförening. På 

resan mot Blomsholm berättar Torsten 

bland annat om motorvägsbygget 

genom norra Bohuslän. Det uppkom 

stora förseningar i Tanum på grund av 

världsarvet med sina hällristningar. 

Än så är det långt till vår… 

men dröm om vår och en resa genom Bohuslän när våren kommer 

Här har arkeologiska undersökningar 

genomförts innan vägen kan byggas. 

Det är ännu inte bestämt när hela 

sträckan till norska gränsen blir klar. 

Framme vid Blomsholm Säteri serveras 

förmiddagsfika i den gamla statarlängan, 

som Skee hembygdsförening 

disponerar. Säteriet anlades 1625 

av en tysk adelsman som hette Anders 

Blume. Statarlängan hyste från början 

fyra statarfamiljer. Den renoverades i 

mitten av 1990-talet till sitt ursprung, 

så att man i dag kan se hur en statarfamilj 

bodde och levde. Efter kaffet tar 

vi en promenad upp till fornlämningsområdet 

med gravfält och en av vårt 

lands största skeppssättning; 42 meter 

lång. 

I landskapet runt om finns många 

tydliga gravar från brons- och järnåldern 

som tillsammans gör Blomsholmsområdet 

till ett av de mäktigaste 

gravfälten i Bohuslän, berättar Torsten 

Torstensson. 

Kyrkor, badhus och minnen av 

kungliga fester 

Vi fortsätter resan till Skee kyrka, vilken 

är en av Bohusläns äldsta kyrkor, 

uppförd på 1100-talet, i huggen granit. 

Torsten berättar om altaret och 

koret är från 1200-talet liksom dop- 

22 

Badanstalten i Strömstad, 

idag träningscenter. 


funten vilken är en kopia av originalet, 

som förvaras på Statens Historiska 

Museum i Stockholm. Altarskåpet 

är från 1490-talet. Predikstolen är tillverkad 

1671 och är en gåva från Sven 

Rank, dåvarande ägare till Blomsholms 

Säteri. 

Det är sedan dags för lunch vilken vi 

avnjuter på Strömstads Golfkrog. Efter 

lunchen har vi en guidad tur genom 

Strömstad där Torsten Torstensson 

bland annat berättar om det gamla 

badhuset, Strömstad station som idag 

är restaurang, och Restaurang Skagerack 

där kända kungligheter från både 

Sverige och Norge har roat sig, bland 

annat i samband invigningen av Svinesundsbron 

1946. 

Tillbaka söderut genom 

Bohuslän 

Nu reser vi åter söderut, men resan 

är dock inte slut här utan vi fortsätter 

till Uddevalla och Bohusläns museum. 

Här är dags för eftermiddagsfika vid 

Bäveån och museets utställningar 

Sigbritt Jenhed, 

Partille hembygdsförening

Regional kulturplan – 

Från och med 2011 kommer Västra 

Götalandsregionen att förhandla med 

staten om hur de nationella medlen 

till kulturen ska fördelas i Västra Götaland 

enligt den så kallade kultursamverkansmodellen 

(även kallad koffertmodellen). 

Underlag till regional kulturplan 

2011-2012 

Den 2 november godkände Västra 

Götalandsregionens beredningsgrupp 

för kultur underlaget till regional kulturplan 

2011-2012. Planen innehåller 

flera viktiga utvecklingsområden och 

visar vad Västra Götalandsregionen 

vill med de statliga medlen till kulturen 

i länet. Kulturplanen är ett underlag 

för Västra Götalandsregionens förhandling 

med staten om de nationella 

medlen till kultur under de kommande 

två åren. Förutom uppräkning på 

de 290 miljoner som redan fördelas 

till kulturverksamheter i dagens system 

ansöker Västra Götalandsregionen 

om medel till helt nya utvecklingsområden 

samt för att förstärka områden 

som regionen redan stödjer och har 

hög kompetens på - sammanlagt cirka 

30 miljoner kronor. 

– Om staten är beredd att utöka anslagen 

som ingår i kultursamverkansmodellen 

har regionfullmäktige sagt 

sig vara villigt att möta det med egna 

anslag, säger Lars Nordström, ordförande 

i Västra Götalandsregionens 

kulturnämnd. 

Västra Götalandsregionens 

kulturplan till Statens Kulturråd 

Den 5 november presenterade Västra 

Götalandsregionen ett förhandlingsunderlag 

till Statens Kulturråd om hur 

de nationella medlen till kulturen ska 

fördelas 2011 till och med 2012 i Västra 

Götaland. För att få fram ett väl 

Västra Götalandsregionen 

förankrat underlag har ett intensivt arbete 

pågått under hösten med möten 

och seminarier med olika intressenter 

på kulturområdet i Västra Götaland. 

Grupperna har varit Kommunal 

samrådsgrupp: Göteborgs stads presidium 

och Skaraborgs, Fyrbodals och 

Sjuhärads kommunalförbund har utsett 

tre personer var. Göteborgsregionens 

nätverk har utsett politisk representation 

för gruppen. Gruppen är ett 

samrådande organ. Västra Götalandsregionens 

beredningsgrupp för kultur 

har den formella beslutsrätten. Konstnärlig 

referensgrupp: Gruppen består 

av personer som företräder sig själva 

och som ska se till att de konstnärliga 

perspektiven finns med i planen. Referensgrupp 

för horisontella perspektiv: 

Gruppen består av personer som ska 

se till att perspektiven mångfald, tillgänglighet, 

barn och unga, jämställdhet, 

regional utveckling och miljöfrågor 

finns med i planen. 

Prioriterade områden 

I samarbete med den nationella nivån 

vill Västra Götalandsregionen framför 

allt utveckla 13 olika områden och 

verksamheter: filmens framtidsformer, 

Trappan, dansområdet, Musik Direkt, 

Dialekter i Bohuslän 

23 

kulturarvsområdet, den samtida musiken, 

El Sistema, interkulturell pedagogik, 

bild och formområdet, en plattform 

för ungas delaktighet, nationell 

plattform för arkitektur med fokus på 

barn och ungdomars deltagande och 

ett tidskriftscentrum. 

– Underlaget visar att Västra Götalandsregionen 

är offensiv och att vi vill 

ha ett utökat samarbete med staten på 

kulturområdet, säger Claes Rydberg, 

Västra Götalandsregionens kulturchef. 

Underlaget har tagits fram i ett brett 

samarbete med kommunalförbund, 

kommuner, kulturverksamheter, kulturutövare, 

civilsamhälle och näringsliv 

i Västra Götaland. Det har granskats 

av en grupp som företräder så 

kallade horisontella perspektiv, genus- 

ungdoms-, funktionshinder-, delaktighets- 

mångfalds-, miljö- och regionutvecklingsfrågor 

och en grupp som 

företräder de konstnärliga perspektiven. 

– Vi har drivit på och kommer att 

fortsätta driva på för att det verkligen 

ska bli den decentralisering av kulturpolitiken 

som avsågs i betänkandet, säger 

Lars Nordström. 

Läs mer på: www.vastragotalandsregionen.se 

Dialekter är en fantastisk del av vårt kulturarv. 

På Bohusläns museum finns många inspelningar som har 

mycket spännande att berätta om vår historia. 

På museets webbplats Utgångspunkten, www.utgangspunkten.se, 

kan du lyssna på exempel ur bohuslänska dialekter från 

bland annat Lane-Ryr, Bullaren, Skee och Bovallstrand. 

Materialet kommer att utökas med fler dialekter efterhand. 

Har du någon intressant dialekt som du vill bevara samt höras 

av en större publik, kontakta Bohusläns museum, Jonny Elfving, 

tfn 0522–385 54.

Lyckorna torp har fått nytt tak 

SHF har under många år lyft fram 

hembygdsgårdarnas betydelse och 

att vården av det lokala kulturarvet 

är en nationell angelägenhet. 

Under 2010 och 2011 satsar regeringen 

totalt 30 miljoner kronor 

på vården av Sveriges hembygdsgårdar 

för att särskilt uppmärksamma 

det betydelsefulla arbete som 

ideella krafter bidrar med på kulturområdet 

och främja det ideella 

engagemanget för det byggda kulturarvet. 

Hus med historia avser att 

lyfta fram det lokala kulturarvet, att 

med vården av byggnaderna som 

utgångspunkt skapa aktiviteter 

som lockar besökare och främjar 

intresset för historien. SHF:s strävan 

att fler människor ska ta del av 

kulturarvet förutsätter att det är tillgängligt. 

Därför är både SHF:s tillgänglighetsarbete 

och satsning på 

utveckling av kulturturism knutna 

till projektet. 

Hembygdsföreningar kan i Hus med 

historia söka bidrag hos länsstyrelsen 

för byggnadsvårdsinsatser och 

för informationsinsatser i samband 

med byggnadsvården. 

Läs mer på: www.hembygd.se 

klicka på Aktuella projekt och på 

Hus med historia 

Taket renoverat med 

nygamla tegelpannor och 

nya takrännor och stuprör. 

Foto: Rolf Hermansson 

med bidrag från Hus med historia 

Ljungskileortens hembygdsförening äger tio 

byggnader, mycket arbete läggs ner på vård och 

underhåll av byggnaderna. Varje hus har en 

spännande historia. 

Föreningen fick bidrag från projektet Hus med historia 

till renoveringen av taket på Lyckorna torp. 

Takrenovering 

Lyckorna torp fungerar som samlingspunkt under 

kvarnkvällar och Bygdens dag som föreningen arrangerar. 

Torpet är tillsammans med soldattorpet Vadet 

föreningens äldsta byggnader, uppförda under 1700talet. 

Renoveringen började med att takteglet på den så 

kallade framsidan plockades ner. Knappt hälften av 

takteglet fick kasseras och ersättas med äldre tegel i 

bättre skick. På undertaket lades masonit för att skydda 

huset mot eventuellt kommande läckage. Hängrännor 

och stuprör av galvaniserad plåt sattes upp. 

Arbetet utfördes av föreningens medlemmar, en avlönad 

snickare och en lönebidragsanställd från Uddevalla 

kommun. Arbetet följdes av och besiktigades av 

Bohusläns museums byggnadsantikvarie Lars Rydbom. 

Föreningen är glad för det anslag på 40 000 kr 

från Hus med historia som hjälpte till att finansiera 

renoveringen. För föreningar är det nödvändigt att kunna få 

24

Taket renoverat med 

nygamla tegelpannor 

och nya takrännor 

och stuprör. 

Foto: Rolf Hermansson 

bidrag för att kunna bevara kulturhistoriska 

byggnader för framtiden. 

Upprustningen av Aröds 

kvarn 

Föreningen har tidigare utfört flera 

upprustningar av föreningens byggnader, 

bland annat av Aröds kvarn 

1982-1989. Det var Gunda Olofsson, 

sonhustru till den siste mjölnaren vid 

Aröds kvarn, som efter makens död 

fick igång arbetet med att rusta upp 

kvarnen. En kvarnkommitté bildades 

och en studiecirkel startades. Här 

diskuterades och planerades renoveringen 

av kvarnen. Sammankallande i 

kvarnkommittén var Ragnar Olsson, 

han var också den store eldsjälen. 

Ett nytt vattenhjul tillverkades för 

att ersätta det gamla murkna hjulet, 

nya träluckor – dämme, tillverkades 

och ny vattenränna. Dessutom lades 

taket om och många fler arbeten utfördes. 

Efter sju års hårt arbete hade 

den förfallna kvarnen förvandlats till 

Stig Holmberg, Helge Dahlberg och 

Åke Andersson vid det murknade 

vattenhjulet till Aröds kvarn. 

Ur Ljungskileortens 

hembygdsförenings samlingar 

en kvarn som återigen kunde mala 

mjöl som förr efter att ha stått tyst 

och stilla i 48 år. 2016 kommer kvarnens 

200-årsjubileum att firas. 

Arbetet utfördes av ovärderliga ideella 

krafter. Företag stöttade genom 

att låna ut specialverktyg och lokaler 

så att delar till kvarnen kunde nytillverkas; 

företag utförde svets- och mekaniska 

arbeten. Ett företag skänkte 

timmer och ett annat sågade upp tim- 

25 

ret. Listan kan göras lång över de personer 

utanför kvarnkommittén som 

stod i kö för att göra en insats för kvarnen. 

Naturligtvis kostade renoveringen 

en hel del, bidrag söktes och kom från 

Riksantikvarieämbetet och Uddevalla 

kommun samt genom en donation. 

Via arbetsmarknadsåtgärden AMS 

kunde en snickare anlitas. 

Rolf Hermansson

Hembygdsrörelsens ideologiska grundsyn 

är att Hembygdsrörelsen är öppen 

för alla oavsett bakgrund. 

Hembygdrörelsen lyfter genom sitt 

demokratiska och humanistiska synsätt 

fram kulturarvet som en gemensam 

tillgång för alla. Hembygdsrörelsen 

är, som Sveriges största kulturella 

folkrörelse, en betydande humanistisk 

motvikt när främlingsrädda grupper 

för fram en kultursyn där Sveriges historia, 

kultur och traditioner används 

för att utestänga människor. 

Sammanfattning av projektet 

I hembygdsrörelsens förnyelsearbete 

prioriteras synliggörande och tillgängliggörande. 

Att arbeta i projektet Kul- 

Vi gläds åt det mångkulturella samhället 

Sveriges Hembygdsförbund, SHF, 

organiserar den svenska hembygdsrörelsens 

1950 hembygdsföreningar och 

26 regionala förbund. Rörelsen omfattar 

cirka 430 000 medlemmar varav 

omkring 40 000 beräknas vara aktiva 

medlemmar. 

SHF har noterat att Sverigedemokraterna 

vill satsa stora resurser på arbetet 

med det svenska kulturarvet, 

däribland hembygdsföreningarna, och 

minska stödet till kulturyttringar som 

enligt partiets synsätt syftar till att provocera 

och chockera. 

SHF förespråkar ett starkt stöd för 

arbetet med att ”främja ett levande 

Kulturarvet och toleransen 

turarvet och toleransen, innebär en 

praktisk möjlighet att prioritera dessa 

förnyelsefrågor. 

Utgångspunkten för projektet är att 

hembygdsrörelsen gemensamt lyfter 

fram kulturarvet och historien som en 

generöst inkluderande och dynamisk 

kraft. Hur detta görs är olika beroende 

på var i landet man befinner sig i. 

SHF utvecklar projektet i dialog med 

de regionala hembygdsförbunden och 

hembygdsföreningarna. Diskussionen 

om hur, varför och med vilka konsekvenser 

kulturarvet används i vår samtid, 

förs såväl inom hembygdsrörelsen, 

som med andra organisationer. 

SHF arbetar i hela landet. Samarbete 

och samverkan mellan olika regio- 

kulturarv som bevaras, används och 

utvecklas” (statliga kulturpolitiska målet). 

Mot bakgrund av Sverigedemokraternas 

väl kända invandrarkritiska 

inställning vill vi dock påtala följande: 

SHF:s värdegrund är att hembygdsrörelsen 

är öppen för alla människor 

oavsett bakgrund. Vi gläds åt det 

mångkulturella samhället och ser intresset 

för kulturarvet som en förenande 

faktor, en resurs för integration och 

utveckling. Den nära femtedel svenska 

medborgare som har utländsk bakgrund 

har en självklar rätt att i Sverige 

få utöva sin kultur och vårda sitt 

kulturella arv. SHF ser här inget hot 

mot det som vanligen uppfattas som 

26 

nala hembygdsförbund är en viktig del 

av arbetet. SHF har i ett första fördjupande 

steg fokuserat på de regionala 

hembygdsförbunden som sedan i olika 

takt går vidare till sina hembygdsföreningar. 

Mål för projektet Kulturarvet och 

toleransen 

• att föra samman demokratiska krafter 

• att skapa beredskap för att motverka 

främlingsrädsla 

• att synliggöra och tillgängliggöra 

hembygdsrörelsen som samhällsaktör. 

Kontaktperson: SHF:s generalsekreterare 

Jan Nordwall, tfn: 08-441 54 

84, e-post: 

jan.nordwall@hembygd.se 

Sveriges Hembygdsförbund kommenterar 

Sverigedemokraternas kulturpolitik 

Av Jan Nordwall, generalsekreterare 

Sveriges Hembygdsförbund 

traditionellt svenska kulturyttringar. I 

ett mångkulturellt, generöst och öppet 

samhälle finns plats för alla. Hembygdsrörelsens 

omsorg och intresse är 

lokalsamhället, byn, kvarteret eller förorten, 

där vi bor – oavsett om vi är 

muslimer från Iran, kristna från Etiopien 

eller ateister från Nybro. 

Det är också SHF:s övertygelse att ett 

levande kulturliv förutsätter ett kraftfullt 

offentligt stöd och att kulturutövare och 

kulturproducenter tillåts verka på armlängds 

avstånd från politiker. Det är vår 

uppfattning att ökad politikerstyrning av 

kulturformer i förlängningen utgör ett 

hot mot grundläggande medborgerliga 

fri- och rättigheter.

Mångspråkiga mötesplatser 

Folkbiblioteken som resurs för integration 

Flerspråkighet är en rikedom för såväl 

individen som samhället, förutsatt 

att möjlighet finns att befästa och vidareutveckla 

såväl svenskan som andra 

modersmål och studiespråk. Folkbiblioteken 

kan erbjuda unika möjligheter 

genom att tillhandahålla böcker, läromedel, 

e-media, tidningar på många 

språk och som studiemiljö, mötesplats 

och offentligt vardagsrum. 

Bibliotek – en viktig resurs för 

integration 

Folkbiblioteken är inne i en process av 

omställning. Biblioteken är en viktig 

resurs för integration då de erbjuder 

ett brett utbud av media för språkträning 

och samhällsorientering och t.ex. 

handböcker för att klara vardagslivet i 

nya miljöer. 

Samtidigt erbjuder biblioteken möjligheter 

att genom böcker, tidningar 

och IT hålla kontakt med de språk och 

de kulturer man geografiskt lämnat. 

Projektet 

Kultur i Väst med stöd från Europeiska 

Socialfonden 2009-2011 arbetar 

UNESCO:s 

Folkbiblioteksmanifest 

”Frihet, välfärd, samhällelig och personlig utveckling 

är grundläggande mänskliga värden. 

De kan bara förverkligas genom välinformerade 

medborgare med möjlighet att utöva sina demokratiska 

rättigheter och därigenom spela en aktiv roll i 

samhällslivet. 

Medborgarnas egna deltagande i utvecklingen av 

demokratin är beroende av en fullgod utbildning 

samt en fri och obegränsad tillgång till kunskap, 

tankar, kultur och information. 

Folkbiblioteket som lokalt kunskapscentrum utgör 

en grundförutsättning för ett livslångt lärande, ett 

självständigt ställningstagande och en kulturell utveckling 

för den enskilde och för olika grupper i 

samhället.” 

med projektet Det mångspråkiga biblioteket 

– utveckling av interkulturella 

mötesplatser. 

Att utveckla folkbibliotekens kompetens 

och verksamhet så att de kan 

leva upp till UNESCO:s Folkbiblioteksmanifest 

(se faktarutan här brevid) 

och kraven i det mångspråkiga samhälle 

som Sveriges nu är, är en utmaning 

och en nödvändighet för folkbiblioteken. 

Målet är att få fler att inse bibliotekens 

roll och möjligheter vad gäller integration. 

Syftet är att sprida kunskaper, 

erfarenheter och goda exempel och 

skapa grogrund för lokal samarbete. 

Inom projektet har kurser, diskussionsforum 

och seminarier ingått, vid 

ett seminarium medverkade bland andra 

Sveriges Hembygdsförbunds generalsekreterare 

Jan Nordwall och presenterade 

SHF:s projekt Kulturarvet 

och toleransen, läs mer här bredvid. 

För mer information, kontakta 

Lisbeth Stenberg 

tfn: 031-368 33 92 

e-post: Lisbeth.Stenberg@lit.gu.se 

27 

Filmer från Bohuslän 

Dokumentärfilm är en fantastisk del av vårt 

kulturarv. 

På Bohusläns museum finns många filmer som 

har mycket spännande att berätta om vår moderna 

historia. På museets webbplats Utgångspunkten, 

www.utgangspunkten.se, kan du se 

avsnitt ur bohuslänska filmer kommunvis. 

Materialet kommer att utökas med fler filmer 

efterhand. Har du någon intressant film som 

du vill visa för en större publik kontakta Bohusläns 

museum, Jonny Elfving, tfn 0522– 

385 54. 

Idag kan du se klipp ur filmer som Societetslivet 

i Strömstad 1927, kungabesöket i Dingle 

1955, Töserna på Önnered och filmer om 

makrillfiske, om stenbrottet Rixö och en hel 

del annat.

Det svenska julfirandet 

är en mix från många kulturer och tidsepoker 

Vem vet hur julen ska firas? Måste 

man titta på Kalle Anka? Kan det stå 

en skål med Tzatziki på julbordet? 

Funderingarna är många när invandrade 

familjer bestämmer sig för 

att introducera nya firanden och traditioner. 

Som en del av projektet Helger 

och högtider - Folklore, migration 

och kulturarv intervjuades en grupp 

människor med migrationserfarenhet 

om hur de förhåller sig till julfirande i 

dagens Sverige. 

Flertalet av de beståndsdelar som 

ingår i en ”riktig svensk” jul kommer 

ursprungligen någon annanstans 

ifrån. Adventsstjärnan började tillverkas 

i Tyskland under 1880-talet, engelsmännen 

var först med att skicka 

julkort och tomten är en hybrid mellan 

den lille grå gårdstomten och den 

rundkindade S:t Nikolaus. Julen och 

julfirandet är en viktig familjehögtid 

för många, även för ickekristna och 

sekulariserade kristna. Vårt intresse 

handlar därför främst om hur ett antal 

personer förhåller sig till julen så som 

den firas av majoritetssamhället i Sverige, 

beskrivs av massmedia och förmedlas 

av svenskfödda arbetskamrater, 

släktingar och vänner. 

Hur vet man hur man ska göra? 

Ravina har bott i Alby sedan hon flyttade 

till Sverige 1989 från den indiska 

delstaten Punjab. I familjen ingår 

Ravinas make, även han från Punjab, 

och deras två söner som är i skolåldern. 

Familjen umgås mycket med makens 

tre bröder och deras familjer. I Indien 

är julen förvisso en helgdag, men varken 

Ravina eller någon av släktingarna 

firade jul innan de kom till Sverige. 

De första åren var familjen bjuden till 

en släkting som är gift med en svensk 

kvinna, men år 2003 föll det 

på Ravinas lott att för första 

gången ordna julfirandet 

hemma hos sig. 

Ravina visar en bild på familjens 

julgran. Samtidigt berättar 

hon att en av hennes 

kvinnliga arbetskamrater hade 

erbjudit sig att hjälpa till med 

råd och tips inför julfirandet. 

Arbetskamraten berättade när 

julgranen ska ta in och bäras 

ut. På hennes initiativ klädde 

hon och Ravina julgranen på 

jobbet tillsammans för att Ravina 

skulle lära sig hur det ska 

gå till. Kvinnan bidrog också 

till dekorationen av Ravinas 

julgran genom att göra små 

hjärtformade papperskorgar 

Tomtebesök hos familjen Aslan- 

El Khoury, julafton 2005. 

Bild tagen med engångskamera. 

Ur boken Mellan 

Påsk och Kadir. 

28 

Text: Ann Pettersson och Anna Ulfstrand, 

redaktionsgruppen LEDUNGEN, Stockholms läns 

museum och Stockholms läns hembygdsförbund. 

att lägga godsaker i och berättade att 

Kalle Anka klockan tre ingår i firandet. 

Julfirandet hos familjen var influerat 

inte bara av arbetskamratens engagemang 

utan också i hög grad av de 

två sönernas erfarenheter från daghem 

och skola. Ravina berättade stolt att 

hennes söner kan alla julsånger och vet 

hur dansen kring granen går till, även 

om de nu är så stora att de börjar tycka 

att det hela är en smula löjligt. 

Maten viktig 

I dokumentationen visade sig julbordet 

vara ett utmärkt studieobjekt för 

livsstils-förändringar, mattrender och 

familjesyn. Vi har lagt märke till att 

när människor som vill förmedla hur 

de balanserar mellan gamla medflyttade 

traditioner och nytillkomna, gärna 

gör det genom att berätta om vad de 

äter och om hur matvanorna har förändrats. 

När Daniel och Nadia från 

Syrien diskuterar sitt syrianska julfirande 

förklarar Daniel sin hållning genom 

att berätta om deras julbord: ”Vi 

har ingenting emot att berika vårt sätt 

att fira jul med andra ingredienser.” 

Hans hustru Nadia fyller i: ”Ja, om vi 

tycker det är gott. Vi tar in skinkan eftersom 

vi tycker det är gott, men vi tar 

inte in sillen för den tycker vi inte om. 

Det är som vilken annan kultur som 

helst. Det som är bra är bra, men det 

som är dåligt vill man ju inte veta av.” 

Att fira är att vara med i ett 

sammanhang 

För sex år sedan kom Sirwe med sina 

föräldrar och sina tre syskon till Sverige 

från irakiska Kurdistan. Familjen 

är praktiserande muslimer. I Sverige 

fanns redan sedan många år Sirwes 

farbror, faster och kusiner. För Sirwe 

är det en självklarhet att firandet sker 

hemma hos släktingarna. ”De har bott

här i femton år, dom vet allt. Det är 

därför som vi alltid kommer hem till 

dom och aldrig firar jul hemma hos 

oss”, berättar Sirwe, och det är speciellt 

hennes faster som har en nyckelroll 

i julfirandet. Hon har pyntat hemmet 

med jultomtar, ljusstakar, klätt 

granen och lagat julmaten. Sirwe berättar 

att det på julbordet finns skinka, 

köttbullar, prinskorvar och rödbetssallad. 

Rätterna kategoriseras som ”typisk 

svensk julmat” eller som ”kurdiska”. 

I den svenska kategorin placeras 

allt som inte uppfattas som kurdiskt. 

”Lasagnen, korven och skinkan” kategoriseras 

därför av Sirwe som exempel 

på svensk julmat. 

Sirwe säger att de firar jul trots att 

de är muslimer. Lite trotsigt ifrågasätter 

hon varför de inte skulle kunna 

göra det – de bor ju i Sverige. Hon beskriver 

sättet att fira med uttryck som 

”vi gör som alla andra svenskar”. När 

hon blickar framåt ser hon det som en 

självklarhet att fortsätta med julfirandet. 

Att skapa nytt 

Ett mönster som framträtt i studien är 

att förebilderna till firandena hämtas 

från samtiden. Det kan handla om arbetskamrater 

eller dagispersonal som 

förmedlar bilden av hur firandet ska 

gå till. Det kan också vara teveprogram 

och tidningsbilagor, eller som en 

ung man från Kazakstan berättade, ett 

besök på Ikea som inspirerade till inköp 

av juldekorationer av olika slag. 

Hade vi gjort en liknande undersökning 

bland etniska svenskar, skulle vi 

självfallet ha fått ta del av en mängd 

olika berättelser. Julfirandet har varit 

olika under olika tidsperioder, men 

variationen beror också på vem som 

tillfrågas. Julen i en våning på Östermalm 

i början av 1900-talet skiljde sig 

naturligtvis från hur den firades i en 

statarlänga i Södermanland vid samma 

tid. Det intressanta är att den svenska 

julen oftast firas mot en fond av tidigare 

jular. ”Hos min mormor var det 

så, där skulle man först äta smörgås- 

bordet, lutfisken och sen gröten och 

sen skulle man gå ut och diska och jag 

kommer ihåg att jag aldrig var så duktig 

i köket som då, för jag visste att 

det kommer ingen tomte förrän det 

var diskat”, berättar Åsa som är född 

och uppvuxen i Tumba. 

Några vill återskapa barndomens 

jular, andra tar avstånd från dem. I 

massmedia och i dagligt tal sammanförs 

ofta den svenska julen med begrepp 

som julångest. Umgänget med 

släktingar, liksom familjemedlem- 

29 

Julbordet uppdukat hos en kurdisk familj 

som bor i Sverige och firar svensk jul. 

Bild tagen med engångskamera. 

Ur boken Mellan Påsk och Kadir. 

marnas olika förväntningar, förutsätts 

ofta vara konfliktfyllda och besvärliga. 

Dock har ingen som deltagit i studien 

refererat till den diskussionen. Flertalet 

har istället beskrivit sitt firande 

på ett lustfyllt sätt, eller kanske ännu 

mer, om ett firande präglat av lekfullhet, 

nyfikenhet och nyskapande! 

Boken Mellan Påsk och Kadir 

I mitten av 2000-talet, inför två jular, delade vi ut engångskameror till 

fjorton personer i Stockholms län. Vi bad dem att dokumentera vad de 

gjorde den 24 eller 25 december. När bilderna var framkallade samtalade 

vi med var och en om vad de hade fotograferat. Deltagarna vid det första 

tillfället var i de flesta fall i tonåren eller strax däröver. Vid det andra tillfället 

riktades undersökningen mot ett antal vuxna personer. I gruppen 

som fotograferade ingick personer med bakgrund i Iran, Syrien, Storbritannien, 

Grekland, Uruguay, Indien, Kuba, Kazakstan och Sverige. Hur 

länge de hade levt här varierade. Några var födda här, men hade invandrade 

föräldrar. En av deltagarna hade ingen invandrarbakgrund. Vissa var 

troende kristna, andra var muslimer, en var hindu, medan flera kan beskrivas 

som sekulariserade. 

Studien bygger på tanken att inte bara människor migrerar, även sätt 

att leva och hela tankesystem flyttar. Vi var främst intresserade av att undersöka 

hur ett antal personer med migrationserfarenhet förhöll sig till ett 

inhemskt traditionskomplex som den svenska versionen av julfirande. 

Studien blev en bok, Mellan Påsk och Kadir, (Mångkulturellt centrums 

förlag) där man kan läsa mer om hur människor från när och fjärran förhåller 

sig till helger och högtider. Boken går att beställa hos Mångkulturellt 

centrum, Botkyrka, 147 85 Tumba. tel. 08-531 850 21, http://mkc. 

botkyrka.se/

Programtips från 

Bohusläns museum 

29 december kl 11 - 14 

Jullovsaktivitet: 

Drömverkstad! 

Ibland vill man fantisera om riktigt läskiga drömmar och ibland kanske 

man vill drömma sig bort till en fantasivärld. I drömverkstaden gör vi modeller 

i papp av våra egna fantasier. 

För barn i åldrarna 6-12 år och gärna i sällskap med någon far- och morförälder 

eller med en förälder. 

Biljetter löses i receptionen, Kostnad 20:-/barn. 

30 december kl 11 - 14 


Molnverkstad - himla kul! 

Snöstorm, åskväder eller en klar och solig vinterdag - har Du tänkt på att 

molnen ser olika ut i olika väder? 

Kom och gör Ditt eget moln i molnverkstaden. 

För barn i åldrarna 6-12 år och gärna i sällskap med någon far- och morförälder 

eller med en förälder. Biljetter löses i receptionen, Kostnad 20:-/barn. 

4 januari kl 11.00 


Mata och titta på vinterfåglar runt husknuten. 

Tips och information om vilka fåglar man kan se, hur man känner igen dem 

och vilken mat man bör utfordra dem med. Jan Uddén, museibiolog. 

Stora och små barn välkomna! 



Mata och titta på vinterfåglar runt husknuten. 

Tips och information om vilka fåglar man kan se, hur man känner igen dem 

och vilken mat man bör utfordra dem med. Jan Uddén, museibiolog. 

Stora och små barn välkomna! 


Julgransplundring. 

Vi dansar ut julen. Tomten kommer! 

Fiskdamm 20:-. Avgiften går oavkortat till barnavdelningen på NÄL. 


Den gamla onda tiden. 

Arkeolog Niklas Ytterberg visar utställningen. 


Med anledning av utställningen Den gamla onda tiden: Vi visar filmen 

Drömmen om Amerika, från 1976 med Janne ”Loffe” Carlsson i huvudrollen. 

Sverige, 98 minuter. 

30 

CHECKLISTOR 

Det finns en mängd checklistor till 

föreningarnas hjälp i det skadeförebyggande 

arbetet. Checklistor för 

egenkontroll av elanläggningar, för att 

förebygga vattenskador, för regelbunden 

översyn av hembygds-gården 

och för systematiskt brandskyddsarbete. 

Checklistorna är en förmån 

för de föreningar som försäkrar sina 

byggnader och lösegendom genom 

Hembygdsförsäkringen. 

NY KALL OCH SNÖRIK VINTER? 

För att förebygga frysskador är det 

viktigt att ha tillräckligt god underhållsvärme 

i byggnaden, så att den klarar 

en köldknäpp. Man ska dessutom ha 

en kontinuerlig tillsyn av byggnaden. 

Stora snömassor utgör en risk för att 

taken rasar in om snötrycket blir för 

stort. För sådana skadehändelser 

gäller inte försäkringen. Istappar och 

snöras kan också orsaka skador på 

förbipasserande människor och fordon. 

Föreningen som fastighetsägare 

riskerar då att bli skadeståndsskyldig 

gentemot den skadedrabbade. 

SÅ SKYDDAR VI KULTURARVET 

Det finns fortfarande bidrag att ansöka 

om för de föreningar som vill förbättra 

sin säkerhet. 

UPPDATERA FÖRSÄKRINGEN 

Till sist påminner vi om att den uppdaterade 

försäkringsteckningen måste 

göras snarast även om ingen 

förändring skett i föreningens försäkrings-behov. 

Har ni frågor kontakta försäkringskansliet! 

Hembygdsförsäkringen, 

Östra Långgatan 30A, 

432 41 Varberg

Den gamla onda tiden 

Just nu presenteras Tjörns hembygdsförening 

i BHF:s monter 

i Utgångspunkten på Bohusläns 

museum. Temat för hela Utgångspunkten 

är Den gamla onda tiden 

– grymma straff i Sverige och världen. 

I år är det 100 år sedan den 

sista avrättningen utfördes i Sverige. 

I utställningen kan du se en 

bödelsyxa och piskor, du kan möta 

Sveriges siste bödel och se bilder 

på de platser där galgarna en gång 

stod och få reda på mer om den 

sista avrättningen i Sverige. 

Den gamla onda tiden är namnet 

på ett projekt där Bohusläns 

museum inventerar galgbackar 

i Bohuslän och Dalsland. Projektledare: 

Niklas Ytterberg, tfn: 

0707-17 56 17, e-post: niklas. 

ytterberg@vgregion.se 

Besök utställningen eller gå in 

på Utgångspunktens webb för att 

läsa mer: www.utgangspunkten.se 

BHF, Västergötlands Hembygdsförbund, 

Bohusläns museum, Byggnadsvård 

Nääs/Västarvet och Regionmuseum 

Västra Götaland/Västarvet 

arrangerade i oktober byggnadsvårdskurser 

på tema tak i Bohuslän och Västergötland. 

Kurserna innehöll föredrag 

om traditionella taktyper och kring arbetsmiljö 

och arbetsskydd vid renoveringsarbeten 

samt tillgänglighet på 

hembygdsgårdar. 

Det finns de som säjer att det inte går, 

att ingen kan och att materialen inte 

finns. Sluta lyssna på dem som inte vill 

och vänd dig till någon som förstår vad 

du menar. 

Byggnadsvård Nääs är Västsveriges 

byggnadsvårdscentrum. 

Nu byter Byggnadsvård Nääs namn 

till Slöjd och byggnadsvård i väst. 

Här kan du få råd och inspiration, här 

finns kompetens inom material, tekniker 

och kulturhistoria. 

Passa på att besöka butiken där du hittar 

varorna som byggvaruhusen inte 

trodde fanns! 

31 

Tema tak 

En av kurserna ägde rum hos Bokenäs hembygdsförening. 

Till vänster Gunnar Olhson, ordförande Bokenäs hembygdsförening, och till höger om honom 

Gunnar Häger, tillgänglighetskonsulent, Sveriges Hembygdsförbund. Foto: Lars Rydbom 

Dessutom diskuterades frågor som 

praktiskt underhåll av tak, inför renovering 

av tak, vilka åtgärder som påverkar 

byggnadernas historiska värde. 

Kurserna hölls av byggnadsantikvarier, 

hantverkare och Sveriges Hembygdsförbundstillgänglighetskonsulent. 

Utbildningen kunde genomföras 

tack vare ekonomiskt bidrag från projektet 

Hus med historia. 

Gamla hus är värda att vårda 

Här kan du handla färg, pigment, olja, 

tjära, tapeter, beslag, bruk, lister och 

mycket mer. 

Du kan hyra verktyg för fönsterrenovering 

och färgborttagning med mera. 

I bokavdelningen finns ett stort utbud 

med inspirerande och faktaspäckade 

böcker om byggnadsvård. 

Öppettider 

Butik och utställning om traditionella 

hållbara material: 

Ons och tors kl 13-18. 

Telefonrådgivning 

Tis – fre under kontorstid, 

Tfn: 0302 – 52 05 30

1900-talet. Handbok i att minnas 

ett sekel 

Redaktörer: Gunilla Lindberg och Peter 

Johansson 

Historien pågår hela tiden; de mest tritriviala inslagen i vår vardag kan vara värda 

att dokumenteras. Om ett tiotal år 

är det mesta glömt. Den här boken gör 

nedslag i 1900-talet. Det är en läsebok 

med förslag på områden som borde 

omfattas av nutidsdokumentationen. 

134 sid. 150 kr 

ISSN: 0345-7982. 

Beställs från Sveriges Hembygdsförbund 

via www.hembygd.se Klicka på 

Bokservice 

Handbok i hembygdsturism 

Gunilla Lindberg 

Hembygdsrörelsen är specialist på 

svensk kulturhistoria. Här fi nns mycket 

att visa upp för den nyfi kne besökaren: 

hembygdsgårdar och hembygdsparker, 

specialmuseer, industrihistoriska byggnader 

och minnesmärken, torp, fornlämningar 

och mycket mera. Hembygdsrörelsen 

har en unik möjlighet 

att utveckla turismen i större skala så 

våga satsa på det föreningen redan har 

och ta dig an nya utmaningar. Pengar 

fi nns att hämta för föreningar som 

vill ge sig in i turistnäringen på allvar. 

Många praktiska tips och idéer för föreningar. 

59 sid., 50 kr. 

Boktips 

(Du kan kostnadsfritt beställa ett förslag 

till studieplan till handboken.) 

ISSN: 1101-4571. 



Bokservice 

Industrihandboken 

Så tar vi hand om vår egen tids 

historia 

Gunilla Lindberg 


Vi har lämnat 1900-talets industrisamhälle 

bakom oss. Ett sekel fullt med ny 

teknik, framtidstro, ökat välstånd och 

folkhem, men också massproduktion, 

miljöförstöring och sociala orättvisor. 

Det handlar om vår egen tids historia 

och om hur den kan dokumenteras. 

Den här handledningen är tänkt 

att inspirera de hembygdsföreningar 

som vill undersöka sin orts nutidshistoria; 

dokumentera, ta hand om eller 

levandegöra industrisamhällets kulturarv. 

Fylld med goda exempel. 

93 sid. 

50 kr. 

ISSN: 1101-4571 



Bokservice 

32 

OBS! 

Nutidshistoria som 

Bokpaket 

Handbok i hembygdsturism 

Industrihandboken 

1900-talet – Handbok i att 

minnas ett sekel 

98 kr för alla tre, du 

sparar 152 kr! 

Porto och frakt tillkommer. 

Beställs från 


via www.hembygd.se 

Klicka på Bokservice 

Utblickar från Munkedal. 10 000 

år av bohuslänsk förhistoria. 

Red: Håkan Petersson och Christina 

Toreld, Bohusläns museum 

Boken är en antologi och en riktig te-tegelsten; 

det krävs ju för att berätta en 

10 000 år lång historia. Antologin är 

ett resultat av Bohusläns museums arkeologiska 

undersökningar utanför 

Munkedal 2003-2005. Ett dussin arkeologer 

ger sin syn på olika perioder i 

Munkedals förhistoria. 

Munkedal beskrivs som en bygd med 

skogar och åkerbruk, men också med 

kontakt med kusten och Västerhavet; 

området har alltid varit en kontaktyta 

mellan kust och inland. 

Antologin börjar med en tillbakablick 

i närtid: bröderna Carlåhs insamlingar 

för ca 80 år sedan och en skildring 

långt, långt tillbaka i tiden när Munkedalsbygden 

fi ck sina första invånare. 

Sedan följer avsnitt på tema kult 

som beskrivs som händelser utöver det 

vanliga men väl inkorporerade i den 

forntida människans vardag. Ett avsnitt 

berättar om en utgrävd smedja

och beskriver järnbearbetning, vidare 

behandlar kapitlen skålgropar, gravar 

och begravningskick. 

Boken är rikt illustrerad med foton, 

skisser, kartor och planer över utgrävningsplatser, 

anläggningar, fynd m.m. 

Författarna skriver om amatörarkeologer, 

om byggnadskonstruktioner, om 

gravar, ritualer och järnsmide, och om 

skålgropar. 

Författarna diskuterar hur förhistorien 

i och med arkeologiska undersökningar 

kan bli allt mer komplicerad och 

Frimärke till Jonsered 

På kulturarvsdagen den 12 september presenterades under 

pompa och ståt ett frimärke med motiv från Jonsered. 

Dragspelsorkester spelade, en trollkarl roade barnen, 

en filatelistförening var på plats och en utställning om 

frimärken visades. Det fanns också möjlighet att se bandvävning, 

knyppling, paketinslagning och naturligtvis att 

förse sig med kaffe och tårta. 

Frimärket ingår i en serie om fem med motiv från 

bruksmiljö, som kommer ut i mars 2011. Reidun Larsson 

från kungliga postverket höll tal där hon så avslöjade, 

komplex, berättar om användningen 

av människoben för att härda järn till 

stål och om hur återbruk av begravningsplatser 

kan ha ingått i ett led av 

identitetsskapande handlingar. Författarna 

tar också upp många, många fler 

intressanta och spännande frågeställningar 

som förhistorien kan bära svaret 

på. 

Varje kapitel inleds med en engelsk 

sammanfattning och har i övre hörnet 

en bild av t.ex. en nål, en häll med 

skålgropar eller en pärla så att läsaren 

33 

Bo Harringer; 

välrenommerad filmfotograf 

och dokumentärfilmare 

i Göteborg och Reidun 

Larsson, Postverket. 

Foto: Kenneth Herpel 

att hon trots att hon är från Göteborg, aldrig varit i Jonsered. 

Hon tyckte det var roligt att postverket valt att uppmärksamma 

Jonsered med ett eget frimärke. 

Invigningstalet hölls av hembygdsföreningens nestor 

Bengt Samuelsson. Stefan Svensson från Partille kommun 

gratulerade Jonsered till frimärket och menade att nu sätts 

både Partille och Jonsered på kartan än mer. 

Kenneth Herpel 

Jonsereds hembygdsförening 

lätt hittar tillbaka till rätt kapitel. 

Munkedals senare historia är lika spännande 

den: med medeltida kyrkomiljöer 

som plats för möten och sakrala 

hemligheter, med skrönor om kungliga 

damer och om det svenska försvarets 

kurragömmalek med den tidigare 

hemliga ubåtsbasen i Skredsvik skriver 

redaktörerna i inledningen, men detta 

får berättas i ett annat sammanhang. 

351 sid. 

ISSN: 1102-528X 

Säljs på Bohusläns museum för 150 kr.

Maritimt på Hyllan 

En helg i november varje år flyttar en 

liten bit av det maritima kulturarvet 

in på Hyllan på Bohusläns museum. 

Föreningar och projekt presenterar sin 

verksamhet med bilder och föremål, 

med miniutställningar och miniföredrag 

och med berättelser. 

I år var det ett tiotal föreningar och 

projekt som medverkade och temat 

för programpunkterna var bland annat 

muntligt berättande. Cia Lantz 

från Upplevelsecentrum i Lysekil och 

Maria Kjellson från projektet Sillen 

som kulturbärare pratade om berättelser 

och om maten som bas för turistisk 

utveckling och Kerstin Thuresson från 

Berättargruppen 3:e vingen berättade 

om Stormklockan. Berättelsen handlar 

om två bröder, den ene präst och den 

andre kapare, som genom livet träter 

om sina olika livsval och där kulmen 

nås under en stormig natt nära ett litet 

skär i den bohuslänska skärgården… 

T.v.: Sigvard Fjellsson berättade historien 

om Föreningen Allmogebåtar som började 

en smällkall februaridag för trettio år sedan. 

Till vänster Christer Johansson, 

Föreningen Allmogebåtar. Fr. v.: Arne Wagersten och Bengt Arne Runnerström 

som presenterade Långedragsjulleregistret, 

Nedan t.v.: Kerstin Thuresson, professionell 

berättare, Berättargruppn 3:e vingen. 

34 

Text och foto: Marika Russberg 

Cia Lantz, projektledare Upplevelsecentrum 

Lysekil och Maria Kjellsson, projektledare Sillen 

som kulturbärare, bjöd på sillavsmakning. 

Museiföreningen Svenska Fritidsbåtar och Västkustens 

Träbåtsförenings tankar på ett Fritidsbåtsmuseum 

i anslutning till Bohusläns museum.

Bok & Bibliotek 

Namn: …………………………………………………………………………………............................... 

Adress:…………………………………………………………………………………............................... 

E-post:…………………………………………………………………………………............................... 

* ll de första 200 prenumeranterna 

Skicka ll Bohusläns Hembygdsförbund 

Box 403, 451 19 Uddevalla 

eller: bohuslans.hembygdsforbund@vgregion.se 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 

Jag vill ge bort en prenumeraon på Bohusarvet för 100 kr/år. Prenumeranten får sin 

första dning + e digare nummer*. 

Namn på prenumeranten……………………………………………………................................ 

Adress:…………………………………………………………………………………............................... 

Fakturamoagare, namn:……………………………………………………................................ 

Adress: ………………………………………………………………………………................................. 

* ll de första 200 prenumeranterna 


Jag vill prenumerera på Bohusarvet för 100 kr/år och 

får min första dning + e digare nummer*. Däreer 

får jag Bohusarvet som llsvidareprenumeraon. 

Skicka ll Bohusläns Hembygdsförbund, 

Box 403, 451 19 Uddevalla 

eller bohuslans.hembygdsforbund@vgregion.se 

35 

BHF och Bohusläns museum medverkade 

på Bok & Bibliotek med en gemensam 

monter. T.v. på bilden Viveka 

Overland, verksamhetsansvarig Bohusläns 

museums förlag och t.h. Lina 

Carlsson, förlagsassistent, Bohusläns 

museum. Montern bemannades också 

av representanter från BHF:s styrelse 

och BHF:s kulturarvskonsulent. Montern 

var välbesökt, många intressanta 

möten och samtal ägde rum, böcker 

och varor såldes i strid ström och Bohusarvet 

fick nya prenumeranter. 

Rättelse 

I förra Bohusarvet angavs fel årtal 

för fotot som valts till ”Bilden”. 

Rätt år är 1960. 

Bohusläns 

Hembygdsförbund

Bohusarvet 2010:4 - Utgångspunkten

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?