Rut Wallius EMTC Hans-Olof Johansson Regla Katarina Pernler ...

F M S M U S I K T E R A P I 1 5 / 2 0 0 7
R E G L A N O V E M B E R 2 0 0 6
Till den som väntar kommer allting punktligt
eller det blir aldrig som man tänkt sig.
10
Till den som väntar kommer allting
punktligt eller det blir aldrig som man
tänkt sig.
Redan när jag gick ut från Ingesund
1994 hade jag en dröm om att kunna
tala för FMT i ett spansktalande land.
Jag trodde det skulle bli Spanien men
när jag talade med musikterapeuter
vid Världskongressen i Baskien 1996
förstod jag att det skulle bli svårt. De
var väldigt protektionistiska och sa att
man måste vara utbildad i Spanien.
Det blev efter många turer hit och dit
istället Kuba. Som kombinerad semester/födelsedagsfirande
och arbete
kom jag till Havanna i november
2006 för två veckors vistelse. Vi hade
haft ett intensivt utbyte av mail innan
jag for, för att planera allt i minsta
detalj. Jag hade tagit fram en tidsplan
av Hans–Olof Johansson
för en veckas introduktionskurs i FMT
och skickat detaljerade listor över instrument
och annat som behövdes.
Så med stor tillförsikt åkte iväg. Den
första veckan ägnade jag åt att planera
och att kolla mina översättningar. En
vecka med ett ganska behagligt liv.
Upp varje morgon klockan sex och
springa en runda på fem kilometer
på femte avenyn och utmed havet.
Sedan hem till en skön dusch och en
enkel frukost med färskpressad blodgrapejuice,
rostat bröd, ost och kaffe.
Förmiddagen ägnades åt FMT på
spanska fram till lunch då kom husets
franska ägarinna hem och vi äter tillsammans,
samtalande om musik, kultur,
skillnad på franskt och svenskt.
Hon håller på att lära sig svenska så
Entrén till musikhögskolan i Havanna, ISA
hon hade många frågor. Lunchen avslutas
med rom, cigarr och en siesta.
Väl utvilad ägnades eftermiddag/
kväll åt kulturella aktiviteter såsom teaterbesök,
konserter mm. Jag träffade
också min kontakt Idida och Dr Gil
för att planera kursen nästkommande
vecka. Det visade sig vara omöjligt att
få fram några instrument då allt som
man skulle kunna få låna var upptaget
inför Fidel Castros kommande födelsedagskalas
och firandet av landstigningen
vid Santiago de Cuba femtio
år tidigare med skeppet Granma. Så
en dag med praktik fick strykas från
schemat.
I ett planeringsmöte med Dr Gil frågar
han när jag vill börja på morgonen.
Jag frågar när man brukar börja men
han insisterar och säger att det får jag
bestämma så jag säger klockan nio.
Den första kursdagen är jag där tjugo
minuter innan och är ensam i lokalen,
klockan nio är jag fortfarande
ensam. Tjugo över nio börjar det dyka
upp folk och en timma senare har alla
kommit. En så kallad kulturkrock. En
del kom sent på grund av de dåliga
transporterna och så bodde de på andra
sidan Havanna andra kom sent för
de skulle uträtta några ärenden innan.
De hände även att man gick iväg
under kursen för att man måste jobba
men lovade med ett leende att man
skulle komma snabbt tillbaka.
Deltagarna var studenter, sjuksköterskor,
sjukgymnaster, psykiatriker, psykologer,
läkare, musiklärare och musikprofessorer
från musikhögskolan i
Havanna. En av dessa frågade om jag
11