V å r a Ö a r - Björkö Arholma Hembygdsförening
27.09.2013 • Views
Share Embed Flag

V å r a Ö a r - Björkö Arholma Hembygdsförening

V å r a Ö a r - Björkö Arholma Hembygdsförening

V å r a Ö a r - Björkö Arholma Hembygdsförening

SHOW MORE
SHOW LESS
ePAPER READ
DOWNLOAD ePAPER
bjorkoarholma.se

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

START NOW

V <strong>å</strong> r a <strong>Ö</strong> a r<br />

Stort och sm<strong>å</strong>tt fr<strong>å</strong>n <strong>Björkö</strong>-<strong>Arholma</strong> <strong>Hembygdsförening</strong><br />

Nr 15/2012 40 kr<br />

Pojkstaden vid Ålands hav<br />

Av Kjell Weinius<br />

I slutet av 1930-talet funderade n<strong>å</strong>gra nyblivna<br />

Norra Latin-studenter p<strong>å</strong> möjligheten att<br />

starta en skollovskoloni för yngre pojkar vid<br />

sitt gamla läroverk. En av dem, Sigge Bruce,<br />

fick skolans rektor, n<strong>å</strong>gra lärare samt skolans<br />

inspektor positiva till tanken och efter att ha<br />

besett ett par möjliga omr<strong>å</strong>den för kolonin<br />

fastnade man för egendomen Sjövik vid Marum<br />

p<strong>å</strong> <strong>Björkö</strong>. Den ägdes av Barnens Dags<br />

Förening och hade nyttjats för koloniverksamhet<br />

men stod för tillfället ledig.<br />

Parterna kom snart överens och egendomen<br />

hyrdes ut till den för ändam<strong>å</strong>let bildade föreningen.<br />

Stället blev känt som Pojkstaden vid<br />

Ålands hav eller Norra Latins Sommarhem<br />

eller Sommis rätt och slätt.<br />

Sjövillan, Hamnkontoret och Hamnhuset 1956.<br />

1<br />

5000 grabbar p<strong>å</strong> Sommis<br />

Tillträde till egendomen fick inte Sigge Bruce<br />

och hans sex medhjälpare förrän den 7<br />

juni 1938 och sedan följde en br<strong>å</strong>d tid för att<br />

ställa allt i ordning. N<strong>å</strong>gra <strong>å</strong>r senare skrev<br />

Bruce själv: ”Allt, allt fingo vi göra själva<br />

och för hand. De olika villorna skulle inredas<br />

för att kunna taga emot de 60 norralatinare,<br />

som väntades, sportplatser ordnas, badstranden<br />

rensas, tvätthus byggas, ping-pongsalong<br />

inredas, fotbollsplan iordningställas, sängar<br />

monteras, sängkläder piskas, ved huggas,<br />

överallt m<strong>å</strong>ste s<strong>å</strong>g och hammare göra tjänst<br />

för att allt skulle bli s<strong>å</strong> användbart som möjligt.”<br />

Den 14 juni slog Norra Latins Sommarhem<br />

upp sina portar för den första kontingenten<br />

pojkar, som tillbringade 36 dagar här ute.<br />

Enligt en uppgift betalade varje pojke 1 kro-

na per dag för vistelsen! I mitten av sommaren<br />

började en andra period med 60 nya pojkar.<br />

Sommarloven var längre p<strong>å</strong> den tiden!<br />

Året därp<strong>å</strong> kunde föreningen köpa Sjövik av<br />

Barnens Dag och verksamheten p<strong>å</strong>gick därefter<br />

utan avbrott till 1979, dock efter 1965 i<br />

betydligt mindre skala. Omkring 5000 pojkar<br />

och en handfull flickor har tillbringat en eller<br />

flera sommarm<strong>å</strong>nader p<strong>å</strong> Sommis.<br />

Redan första <strong>å</strong>ret fanns allts<strong>å</strong> ett antal hus p<strong>å</strong><br />

egendomen. De användes främst som sovsalar,<br />

för m<strong>å</strong>ltider och hygien samt till praktiskt<br />

arbete. Under <strong>å</strong>rens lopp tillkom ytterligare<br />

byggnader. P<strong>å</strong> 1940-talet utvidgades köks-<br />

och matsalsbyggnaden och i slutet av <strong>å</strong>rtiondet<br />

flyttades en monteringsfärdig ”Barack för<br />

12 man + 1 kocka”(!) fr<strong>å</strong>n Stärbsnästrakten<br />

till Sjövik för att <strong>å</strong>ret därp<strong>å</strong> följas av ytterligare<br />

en likadan. P<strong>å</strong> 1950-talet tillkom hamnhus<br />

och hamnkontor och en ny tvätthall<br />

byggdes.<br />

Det märkligaste tillskottet kom 1957. D<strong>å</strong>varande<br />

SS (Stockholms Sp<strong>å</strong>rvägar) hade beslutat<br />

att göra sig av med de elektrifierade<br />

ledbussar av märket Alfa Romeo som trafikerat<br />

staden i n<strong>å</strong>gra <strong>å</strong>r men aldrig blivit särskilt<br />

populära bland stadens trafikanter. Sommarhemmets<br />

styrelse lade in ett bud (ryktesvis 1<br />

krona) p<strong>å</strong> en av bussarna och SS accepterade<br />

budet! En vacker v<strong>å</strong>rdag bogserades bussen<br />

ut till Sommarhemmet och gjordes om till tv<strong>å</strong><br />

sovsalar för de allra minsta killarna. Därmed<br />

kunde man totalt hysa ca 110 pojkar och ungefär<br />

30 anställda.<br />

Frihet under ansvar<br />

Det fanns redan fr<strong>å</strong>n allra första början tre<br />

verksamheter som var framträdande p<strong>å</strong> Sommarhemmet:<br />

sjöverksamheten, sporten och<br />

det praktiska arbetet. Allt eftersom Sommis<br />

byggdes ut, tillkom en icke obetydlig teknisk<br />

verksamhet.<br />

Alla verksamhetsgrenar hade som m<strong>å</strong>l att ge<br />

killarna kunskaper och färdigheter under lättsamma<br />

former. Det fanns enkla och tydliga<br />

regler för samvaron men ocks<strong>å</strong> ett för kolonier<br />

ovanligt stort m<strong>å</strong>tt av frihet. I grunden<br />

2<br />

handlade det naturligtvis om att hjälpa unga<br />

människor att bli socialt dugliga människor<br />

Arbetet sammanfattades s<strong>å</strong> sm<strong>å</strong>ningom i devisen<br />

”Frihet under ansvar”, ord som redan<br />

vid den fina ing<strong>å</strong>ngsportalen mötte alla som<br />

kom till Sjövik.<br />

Sjövik skulle ha kunnat stanna vid att bli ytterligare<br />

en i raden av kolonier p<strong>å</strong> Väddö.<br />

Men det fanns n<strong>å</strong>got som gjorde Norra Latins<br />

Sommarhem till n<strong>å</strong>got unikt: Hela verksamheten<br />

var organiserad som en stad med en<br />

stads alla funktioner. Här fanns politiska partier<br />

och val, stadsfullmäktige och domstol,<br />

hamnarbetare och sjukskötare, telefonister<br />

och poliser, nattvakter och bibliotekarier.<br />

Varje kille p<strong>å</strong> Sommis hade sin egen arbetsuppgift,<br />

ja, en del skötte flera sysslor. S<strong>å</strong> här<br />

skrev Sigge Bruce i en broschyr 1958:<br />

”...Du kommer till Sommarhemmet,<br />

’Pojkstaden vid Ålands hav’, som en aktad<br />

medborgare i ett litet pojksamhälle, där vi<br />

försöker l<strong>å</strong>tsas och leka det som en g<strong>å</strong>ng i<br />

Din framtid skall bli vardagligt allvar. P<strong>å</strong><br />

Sommarhemmet kan Du inte blott f<strong>å</strong> en trevlig<br />

sommarferie, Du f<strong>å</strong>r även vara med om en<br />

spännande och lärorik lektion i praktisk samhällslära.<br />

Vi försöker organisera v<strong>å</strong>rt sommarhem<br />

och leva där som man lever i det<br />

verkliga samhället utanför v<strong>å</strong>rt staket. V<strong>å</strong>r<br />

stadsverksamhet är visserligen en lek, men<br />

en lek med allvarlig bakgrund. Men samtidigt<br />

som vi leker, gör vi nytta. Vi bygger för<br />

framtiden. B<strong>å</strong>de när det gäller oss själva och<br />

Sommarhemmet.<br />

Kanhända blir Du inte genast ledamot av<br />

stadsfullmäktige, sjukhusdirektör eller radiochef<br />

p<strong>å</strong> Sommarhemmet, men i v<strong>å</strong>r lilla stad<br />

har varje pojke möjlighet att skapa sig en<br />

"samhällsställning", som motsvarar hans särskilda<br />

egenskaper och kunskaper - bara han<br />

vill och tar leken p<strong>å</strong> allvar. När Du blir vuxen,<br />

förvandlas den här leken till allvar. Det<br />

skadar inte att pröva sig själv och sina möjligheter<br />

redan nu. Det tillfället ger Dig Sommarhemmet<br />

och dess verksamhet. Gör Ditt<br />

bästa att vara en god kamrat och var med i<br />

leken fr<strong>å</strong>n början. D<strong>å</strong> blir Du en värdig medborgare<br />

i ’Pojkstaden vid Ålands Hav’."

Put<br />

Hur kunde man d<strong>å</strong> f<strong>å</strong> en s<strong>å</strong>dan l<strong>å</strong>tsaslek att<br />

fungera, som om det vore allvar? Jo, smörjmedlet<br />

i maskineriet var Sommis’ egen valuta,<br />

put. Puten kunde inte växlas till svensk<br />

valuta utan var endast g<strong>å</strong>ngbara p<strong>å</strong> Sommis.<br />

Vid periodens början fick varje kille ett startkapital<br />

p<strong>å</strong> 20 put och för allt arbete som han<br />

utförde fick han betalt i put. Detta gällde<br />

även de p<strong>å</strong> kolonierna vanliga sysslorna vedhuggning,<br />

dukning och diskning. Diskningen<br />

var ett mycket välbetalt jobb och till skillnad<br />

mot andra kolonier knotades det därför sällan<br />

när man hade ”disken” en dag. Det samma<br />

gällde dukning och städning i matsalen.<br />

Även för olika former av praktiskt arbete p<strong>å</strong><br />

egendomen utgick ganska hög lön. Det kunde<br />

gälla trädfällning, m<strong>å</strong>lning, gräsklippning,<br />

mm. Jag <strong>å</strong>terkommer till vedhuggningen.<br />

Nu har jag beskrivit inkomstkällorna. Till<br />

vad behövde man d<strong>å</strong> put? Först ska det framh<strong>å</strong>llas,<br />

att förmiddagspasset i hamnen eller p<strong>å</strong><br />

sportomr<strong>å</strong>det var gratis liksom bad och alla<br />

de tävlingar som arrangerades varje dag. Det<br />

ingick liksom i själva koloniverksamheten.<br />

Ville man däremot segla med n<strong>å</strong>gra kompisar<br />

Vad vore livet p<strong>å</strong> Sommis utan put?<br />

3<br />

en söndag eftermiddag, s<strong>å</strong> kostade det ett antal<br />

put i timmen att hyra en segelb<strong>å</strong>t. Sommarhemmet<br />

hade möjlighet att fr<strong>å</strong>n en radiocentral<br />

sända ut Sveriges radios eller egna<br />

program till varje rum p<strong>å</strong> omr<strong>å</strong>det. För killarna<br />

p<strong>å</strong> en lucka, ett sovrum, kostade radiolicensen<br />

n<strong>å</strong>gra put i veckan. När Sommis f<strong>å</strong>tt<br />

sin första TV kunde medborgarna i staden g<strong>å</strong><br />

till den stora logen, lösa inträdesbiljett för ett<br />

par put och titta p<strong>å</strong> Perry Mason och andra<br />

spännande svart-vita program en lördagkväll;<br />

det var bara p<strong>å</strong> lördagarna tv-tittande var<br />

möjligt.<br />

N<strong>å</strong>gon g<strong>å</strong>ng per period anordnades ett stadslotteri.<br />

Förutom rena penningvinster fanns<br />

hemliga vinster, som ofta relaterades till den<br />

kille som vunnit. En kille hade tjej p<strong>å</strong> flickkolonin<br />

Västra Edsvik och fick bjuda henne<br />

p<strong>å</strong> middag p<strong>å</strong> Sommis. Att middagen skulle<br />

serveras p<strong>å</strong> flotten ca 50 meter ut fr<strong>å</strong>n stranden<br />

fick han dock inte reda p<strong>å</strong> förrän samma<br />

dag! Slutligen var man ocks<strong>å</strong> tvungen att betala<br />

en slant för att f<strong>å</strong> stanna ute efter normal<br />

läggdags p<strong>å</strong> lördag kväll. Jag <strong>å</strong>terkommer<br />

även till detta.

Regelbrott bötfälldes<br />

Jag nämnde tidigare att det fanns ett antal<br />

enkla samlevnadsregler p<strong>å</strong> Sommis. Man<br />

fick inte svära, man skulle h<strong>å</strong>lla ordning p<strong>å</strong><br />

sina ägodelar och man skulle sköta sin dagliga<br />

hygien. Visst l<strong>å</strong>ter det enkelt, men var och<br />

en först<strong>å</strong>r att det inte alltid var s<strong>å</strong> enkelt för<br />

12-17-<strong>å</strong>ringar att följa dessa regler, inte ens<br />

p<strong>å</strong> den s.k. gamla goda tien.<br />

P<strong>å</strong> Sommis bestraffades överträdelser inte<br />

med h<strong>å</strong>rda ord, telefonsamtal till föräldrar<br />

eller aga. I stället bötfälldes den skyldige och<br />

böterna skulle naturligtvis erläggas i put. En<br />

borttappad tröja <strong>å</strong>terfick man morgonen därp<strong>å</strong><br />

mot en bot p<strong>å</strong> ett par put. En svordom renderade<br />

den svärande n<strong>å</strong>gra puts böter, om<br />

n<strong>å</strong>gon ledare hörde den; storleken p<strong>å</strong> boten<br />

varierade beroende p<strong>å</strong> grad av osande och<br />

omständighet. Hade man oordning i sitt sk<strong>å</strong>p<br />

kunde det kosta den felande 10 put. Fanns<br />

det dessutom smutsiga kläder i sk<strong>å</strong>pet, kunde<br />

beloppet dubbleras. Den som ertappats med<br />

att hoppa över kvällstvättningen fick, förutom<br />

att behöva springa ner till tvätthallen efter<br />

läggdags, även kraftiga böter.<br />

I denna stadsekonomiska avdelning ska jag<br />

nu koppla samman vedhuggningen med permissionen<br />

p<strong>å</strong> lördagkvällar. Tre km norrut<br />

l<strong>å</strong>g Västra Edsviks flickkoloni, eller damhem,<br />

som vi oftast kallade den. Där anordnades<br />

danser varje lördag kväll och till dessa<br />

inbjöds Sommiskillarna. Det var säkert ett<br />

alldeles utmärkt sätt för b<strong>å</strong>da parterna att f<strong>å</strong><br />

släppa ut lite av ton<strong>å</strong>rs<strong>å</strong>ngan i sig. Men för<br />

Sommiskillarna gällde, att man m<strong>å</strong>ste vara<br />

skuldfri för att f<strong>å</strong> permission. Talesättet ”den<br />

som är satt i skuld, är inte fri” skulle ha kunnat<br />

myntas redan för länge sedan p<strong>å</strong> Sommis!<br />

Det fanns självfallet killar som dragit p<strong>å</strong> sig<br />

höga böter för olika förseelser och/eller levt<br />

p<strong>å</strong> för stor fot och som hade en skuld till<br />

stadsbanken. När lördagen kom s<strong>å</strong>g permissionen<br />

ut att frysa inne. Men det fanns en<br />

räddning: vedhuggning! För varje lass ved<br />

utgick det självfallet ersättning i put och till<br />

slut kunde killen oftast kila upp till kansliet,<br />

lösa sin skuld och betala för permissionen,<br />

4<br />

rusa till bastun och sanera sig, byta till fina<br />

lördagskläder, vattenkamma sig, kasta i sig<br />

kvällsm<strong>å</strong>let, och susa i väg p<strong>å</strong> sin cykel genom<br />

skogen mot Västra Edsvik och den hägrande<br />

dansen. Se där vad penningens makt<br />

och kvinnans dragningskraft i förening kan<br />

<strong>å</strong>stadkomma!<br />

Sjö, sport, arbete och studier<br />

Sjöverksamheten var den del som tilldrog sig<br />

det största intresset bland killarna. Efter s<strong>å</strong>väl<br />

praktisk som teoretisk utbildning kunde de ta<br />

ett s.k. Sm<strong>å</strong>skepparbevis, vilket möjliggjorde<br />

för dem att p<strong>å</strong> egen hand föra Sommis’ b<strong>å</strong>tar.<br />

Det ordnades ocks<strong>å</strong> kurser i navigation och<br />

semaforering och m<strong>å</strong>nga lärde sig att göra de<br />

mest konstfulla sjömansarbeten. B<strong>å</strong>t- och<br />

badlivet omramades av f<strong>å</strong> men tvingande<br />

regler. Tack vare det inträffade under en<br />

drygt fyrtio<strong>å</strong>rig verksamhet inte en enda allvarlig<br />

incident, trots m<strong>å</strong>nga g<strong>å</strong>nger hundratalet<br />

badande och lekande ton<strong>å</strong>ringar och mer<br />

än 50 flytetyg ig<strong>å</strong>ng i hamnen och p<strong>å</strong> fjärden.<br />

Sportverksamheten var för det mesta traditionell<br />

med framför allt fri idrott och fotboll. P<strong>å</strong><br />

50-talet prövades dock ett antal egenp<strong>å</strong>hittade<br />

idrotter: ficklampsfotboll (ledde till för<br />

m<strong>å</strong>nga skador) och blindboxning (kunde ocks<strong>å</strong><br />

g<strong>å</strong> illa) avfärdades, men skogsgolf blev<br />

populärt och lever än. Det spelas i skogen<br />

med bandyklubba och tennisboll. H<strong>å</strong>len är<br />

gamla tvättbaljor av emalj. D<strong>å</strong> och d<strong>å</strong> förekom<br />

idrottsutbyte med framför allt Glämstakolonin<br />

och vid ett tillfälle förlade Djurg<strong>å</strong>rdens<br />

fotbollslag sitt träningsläger p<strong>å</strong> Sommis.<br />

Det praktiska arbetet leddes av Sommis’ förvaltare,<br />

Thure Westerlund, en gammal<br />

rospigg som blev m<strong>å</strong>nga unga läroverksgrabbars<br />

vän för livet. Med trygg hand och l<strong>å</strong>gmäld<br />

humor lärde han ut sina snickerikonster.<br />

Verkstan blev för en del killar, som varken<br />

var speciellt roade av vatten eller sport,<br />

en förnämlig tillflyktsort. P<strong>å</strong> samma sätt tilldrog<br />

sig Sommis’ radiocentral och telefonväxel<br />

en del killars stora intresse. Här fanns<br />

apparater att pilla med hela sommaren och

kilometerl<strong>å</strong>nga telefon- och radioledningar<br />

skulle underh<strong>å</strong>llas.<br />

S<strong>å</strong> länge de gamla student- och realexamina<br />

fanns kvar och elever kunde bli kvarsatta om<br />

de hade underkända betyg, ordnades ferieskola<br />

p<strong>å</strong> Sommis. Andra perioden varje sommar<br />

var det vanligen minst ett femtiotal killar<br />

som utnyttjade denna möjlighet. P<strong>å</strong> sextiotalet<br />

ordnades ocks<strong>å</strong> n<strong>å</strong>gra somrar konfirmationsundervisning<br />

i samarbete med <strong>Björkö</strong>-<br />

<strong>Arholma</strong> kyrka.<br />

I början av 1960-talet blev det allt sv<strong>å</strong>rare för<br />

Sommarhemmet att fylla det stora antalet<br />

platser tv<strong>å</strong> g<strong>å</strong>nger per sommar. Den ökade<br />

levnadsstandarden möjliggjorde för svenskarna<br />

att ordna sina somrar p<strong>å</strong> nya sätt. Utlandsvistelser,<br />

spr<strong>å</strong>kresor och egna sommarnöjen<br />

gjorde att behovet av sommarlovskolonier<br />

minskade. Lägg därtill att kraven p<strong>å</strong><br />

standard ökade liksom regelverket kring<br />

verksamheter som Sommis’.<br />

År 1966 beslöts därför att skära ner verksamheten<br />

till ett seglarläger med ca 30 ungdomar<br />

under tre perioder per sommar och nu välkomnades<br />

även flickor. Sommis började användas<br />

vid andra tider p<strong>å</strong> <strong>å</strong>ret (sportlovsaktiviteter<br />

hade ordnats sedan länge) för<br />

veckoslutskurser i bridge, filmkunskap, ornitologi,<br />

ledarskap, mm.<br />

Det faktum att skolan Norra Latin i Stockholm<br />

under hela 1970-talet levde under hotet<br />

att läggas ner, att den förlorade sin grundskoledel<br />

och att antalet gymnasieelever stadigt<br />

minskade, ledde sakta med säkert fram till<br />

beslutet att sälja egendomen. Efter <strong>å</strong>tskilliga<br />

turer köptes den 1980 av ett antal privatpersoner,<br />

varav flera varit p<strong>å</strong> Sjövik som kolonibarn<br />

och sedan ocks<strong>å</strong> arbetat där som ledare.<br />

När man i dag träffar äldre människor i Marumstrakten,<br />

kommer samtalet ofta in p<strong>å</strong><br />

”Gamla Norra Latin”. Lika ofta nämns sedan<br />

”Bruce”. Norra latinaren Sigge Bruce var den<br />

som 1938 vid 22 <strong>å</strong>rs <strong>å</strong>lder tog initiativet till<br />

kolonin Sommis och han förblev dess förest<strong>å</strong>ndare<br />

ända till slutet. Med enorm plikttro-<br />

5<br />

Sigge Bruce var den självklara centralgestalten p<strong>å</strong><br />

Norra Latins sommarhem p<strong>å</strong> <strong>Björkö</strong>.<br />

het och aldrig sinande uppfinningsrikedom<br />

fanns han till hands - i bakgrunden med välmenande<br />

r<strong>å</strong>d, för att vi unga skulle kunna<br />

klara av uppgifterna själva - i förgrunden<br />

med ledargestaltens självklara pondus, d<strong>å</strong><br />

läget var kärvt eller nya v<strong>å</strong>gspel planerades.<br />

Han delade frikostigt med sig av sin praktiska<br />

klokhet och stora levnadsvisdom till alla<br />

som tillbringade längre eller kortare tid p<strong>å</strong><br />

Sjövik. Hans var verket och vi är m<strong>å</strong>nga som<br />

tänker tillbaka och l<strong>å</strong>ter v<strong>å</strong>ra tacksamma tankar<br />

g<strong>å</strong> till honom.<br />

**<br />

Läs mer<br />

Googla p<strong>å</strong> Norra Latins sommarhem s<strong>å</strong> hittar<br />

du massor med trevlig läsning, kartor och<br />

hundratals bilder fr<strong>å</strong>n 1930-talet och fram<strong>å</strong>t.<br />

V<strong>å</strong>ra <strong>Ö</strong>ars redaktion tackar för att vi fick l<strong>å</strong>na<br />

n<strong>å</strong>gra bilder fr<strong>å</strong>n hemsidan.

<strong>Arholma</strong>s förste passb<strong>å</strong>tsskeppare<br />

Text och foto: Lennart Khan<br />

Vid ett sammanträde 29 mars 1953 med öbor<br />

p<strong>å</strong> <strong>Arholma</strong> väcktes tanken p<strong>å</strong> en reguljär<br />

b<strong>å</strong>tförbindelse mellan ön och fastlandet. En<br />

framställning gjordes till Länsstyrelsen vilken<br />

i sin tur remitterade ärendet till kommunalnämnden<br />

i Väddö (detta var före kommunsammanslagningarnas<br />

tid). Nämnden var<br />

mycket positiv till förslaget:<br />

”Kommunalnämnden tillstyrker p<strong>å</strong> det allra<br />

livligaste att högsta möjliga statsbidrag utg<strong>å</strong>r<br />

till ifr<strong>å</strong>gavarande passb<strong>å</strong>t, d<strong>å</strong> ön <strong>Arholma</strong><br />

endast en kort tid varje sommar trafikeras<br />

genom Vaxholmsbolagets b<strong>å</strong>tar och för övrigt<br />

är i avsaknad av reguljära förbindelser.”<br />

En av de drivande krafterna i nämnden var<br />

m<strong>å</strong>larmästare Sune Hansson. Trots hans och<br />

nämndens helhjärtade engagemang bollades<br />

ärendet fram och tillbaka och drog ut p<strong>å</strong> tiden.<br />

Först hösten 1955 blev det klartecken för<br />

företaget. Uppdraget att driva passtrafiken<br />

anförtroddes arholmabon Rudolf Jöesaar.<br />

- Han skulle som bidrag till inköp av lämplig<br />

b<strong>å</strong>t erh<strong>å</strong>lla 10.000 kr.<br />

- Han skulle för personbefordran f<strong>å</strong> ta en<br />

och femtio per person, enkel resa.<br />

- Han skulle för extra beställning f<strong>å</strong> ta tio<br />

kronor.<br />

- Han skulle för gods i större parti f<strong>å</strong> begära<br />

ett öre per kilo.<br />

- Han skulle erh<strong>å</strong>lla tretusen kronor i <strong>å</strong>rligt<br />

arvode.<br />

Beloppen verkar minst sagt blygsamma men<br />

m<strong>å</strong>ste givetvis ses mot bakgrund av den tidens<br />

penningvärde. De kom med <strong>å</strong>ren att höjas,<br />

men n<strong>å</strong>gon guldgruva blev verksamheten<br />

aldrig.<br />

Som passb<strong>å</strong>t inköpte Rudolf en större fiskeb<strong>å</strong>t<br />

fr<strong>å</strong>n Alnön i Sundsvall. B<strong>å</strong>tens lastrum<br />

överbyggdes och förs<strong>å</strong>gs med bänkar. Den<br />

fick flytvästar och övrig föreskriven utrustning<br />

för att kunna användas i passagerartrafik.<br />

Rudolf m<strong>å</strong>ste dessutom skaffa sig gällade<br />

6<br />

Rudolf Jöesaar i sin fiskeb<strong>å</strong>t<br />

nautisk behörighet för att till<strong>å</strong>tas frakta passagerare.<br />

Motorn var, som brukligt p<strong>å</strong> äldre fiskeb<strong>å</strong>tar,<br />

en tändkulemotor. Den startades genom uppvärmning<br />

med en kraftig, fotogendriven<br />

bl<strong>å</strong>slampa, som i sin tur m<strong>å</strong>ste förvärmas med<br />

en mindre bl<strong>å</strong>slampa. Efter den omständliga<br />

uppvärmningen skulle det stora svänghjulet<br />

dras ig<strong>å</strong>ng för hand. Det gällde att f<strong>å</strong> det att<br />

g<strong>å</strong> <strong>å</strong>t rätt h<strong>å</strong>ll. Gamla tändkulemotorer snurrade<br />

lika villigt fram som back. Startandet av<br />

en s<strong>å</strong>dan motor och övriga förberedelser som<br />

uppvärmning av passagerarutrymmet, borthackande<br />

av is med mera tog sin tid. Vissa<br />

bussturer tvingade upp Rudolf tidigt i vintermörkret.<br />

Vid de ny<strong>å</strong>r, som jag hade förm<strong>å</strong>nen<br />

att f<strong>å</strong> fira med familjen under en följd av <strong>å</strong>r,<br />

fann man alltid Rudolfs säng tom l<strong>å</strong>ngt före<br />

solens uppg<strong>å</strong>ng.<br />

Svenska fiskare styr sina b<strong>å</strong>tar fr<strong>å</strong>n aktern,<br />

och lägger ut nät föröver. Estländska fiskare<br />

styr sina b<strong>å</strong>tar fr<strong>å</strong>n fören och lägger ut näten<br />

akteröver. En tid s<strong>å</strong>g man fiskeb<strong>å</strong>tar av b<strong>å</strong>da<br />

slag i verksamhet bland öar och skär i Roslagen.<br />

Den b<strong>å</strong>t Rudolf köpte och byggde om<br />

var av svensk modell. Den var avsedd för fiske<br />

och givetvis ohanterlig som passb<strong>å</strong>t. Rudolf<br />

styrde sittande p<strong>å</strong> en toft akterut ovanför<br />

motorn. Vid landning eller andra manövrar<br />

tvingades han släppa rodret och hoppa ner till<br />

motorn för att komma <strong>å</strong>t reglagen. Endast en<br />

mycket snabb och vig person kunde föra en<br />

b<strong>å</strong>t p<strong>å</strong> det sättet. Rudolf var en s<strong>å</strong>dan.

De vintrar isen lade sig runt öarna kunde givetvis<br />

ingen överfart med b<strong>å</strong>t ske. Rudolf<br />

mötte d<strong>å</strong> passagerarna vid <strong>Ö</strong>stersjö brygga s<strong>å</strong><br />

fort isen bar. Han var utrustad med en ordentlig<br />

ispik och över axeln bar han en uppkransad<br />

lina. I hans sällskap kunde arholmabor<br />

tryggt ge sig ut i Granösundet. När isen bröts<br />

upp för passerande fartyg, och det var ofta p<strong>å</strong><br />

den tiden, hade han med sig en eka som släpades<br />

ut p<strong>å</strong> isen. Var det överhuvudtaget<br />

möjligt att lotsa över folk s<strong>å</strong> fanns Rudolf p<strong>å</strong><br />

plats.<br />

Men vem var egentligen denne <strong>Arholma</strong>s första<br />

passb<strong>å</strong>tsskeppare och isguide som de äldre<br />

av oss s<strong>å</strong> väl lärde känna? Rudolf var född<br />

1899 av estländska föräldrar i St.Petersburg.<br />

Han kom emellertid att växa upp i staden<br />

Kotlas dit föräldrarna flyttade. Kotlas är belägen<br />

ett <strong>å</strong>ttiotal mil öster om St.Petersburg.<br />

När han var i tjugo<strong>å</strong>rs<strong>å</strong>ldern lämnade familjen<br />

Ryssland och bosatte sig i Narva i Estland.<br />

Rudolf placerades som militär p<strong>å</strong><br />

Nargö, en mindre ö strax nordväst om Narva.<br />

P<strong>å</strong> Nargö träffade han sin fru, Ester, med vilken<br />

han fick barnen Maj-Gret f 1933 och<br />

Heino f 1935. Genom sin svärfar, som var<br />

fiskare, kom han att ägna sig <strong>å</strong>t dennes yrke.<br />

Familjens livssituation kom givetvis att p<strong>å</strong>verkas<br />

av det komplicerade politiska läge<br />

som d<strong>å</strong> r<strong>å</strong>dde. Enligt den pakt som Hitler och<br />

Stalin ingick 1939 skulle Estland tillhöra den<br />

ryska intressesfären. Estland besattes av ryska<br />

trupper och ryska flottbaser upprättades<br />

vid <strong>Ö</strong>stersjön, vilket i synnerhet var kännbart<br />

för kustbefolkningen. 1941 invaderades Estland<br />

av tyskarna, vilka givetvis hade samma<br />

intresse av kusten som ryssarna. Efter Tysklands<br />

nederlag 1944 <strong>å</strong>terintogs Estland av<br />

sovjetisk militär. Inför den sovjetiska <strong>å</strong>tererövringen<br />

hade m<strong>å</strong>nga f<strong>å</strong>tt nog och flydde i<br />

stort antal till Sverige. En del som hade egna<br />

b<strong>å</strong>tar lämnade landet i dessa. Somliga styrde<br />

direkt mot svenska kusten, andra nöjde sig<br />

med att korsa Finska viken för av via Hangö<br />

komma in i Finland och vidare till Sverige.<br />

Rudolf Jöesaar och hans familj föredrog den<br />

vägen. Med ett reguljärt passagerarfartyg, s/s<br />

Innaren, kom de fr<strong>å</strong>n Åbo till Stockholm vin-<br />

7<br />

tern 1944. Fiskeb<strong>å</strong>ten som man tvingades<br />

lämna kvar fraktades efter n<strong>å</strong>gon m<strong>å</strong>nad över<br />

till Sverige. Den gav Rudolf möjlighet att<br />

<strong>å</strong>teruppta sitt fiske. Det faktum att familjen<br />

gav bort en del medförda livsförnödenheter i<br />

Finland, som vid den tiden led brist p<strong>å</strong> det<br />

mesta, lär ha bidragit till att b<strong>å</strong>ten kom till<br />

Sverige s<strong>å</strong> snabbt. Denna flykt under brinnande<br />

krig var givetvis ett stort äventyr och<br />

värd sin särskilda berättelse.<br />

Man kan förmoda att svenska myndigheter<br />

hade problem d<strong>å</strong> det gällde att p<strong>å</strong> ett effektivt<br />

sätt ta hand om alla flyktingar som samtidigt<br />

och p<strong>å</strong> olika sätt kom till landet under en relativt<br />

kort period. Genom att placera dem i<br />

miljöer som de var vana att leva i och där de<br />

kunde försörja sig lyckades myndigheterna<br />

ganska snabbt integrera de inflyttade i det<br />

svenska samhället. De som kom till Sverige1944<br />

fick ofta hjälp av släktingar och vänner<br />

som tagit sig över tidigare. Roslagen var<br />

ett avfolkningsomr<strong>å</strong>de där det fanns tomma<br />

bostäder och möjlighet till försörjning utan<br />

nämnvärd konkurrens med befintlig ortsbefolkning.<br />

M<strong>å</strong>nga tidigare näringsf<strong>å</strong>ng p<strong>å</strong> öarna<br />

och utefter kusterna var redan nedlagda.<br />

Hit kom nu estländska familjer vars namn vi<br />

sedan länge förknippar med trakten som Jöesaar,<br />

Rosen, Luther, Klement, Espling m. fl.<br />

Efter en m<strong>å</strong>nad i Norrviken p<strong>å</strong> Vätö kom Rudolf<br />

Jöesaar och hans familj att hamna i byn<br />

Rumshamn, belägen mellan Simpnäs och <strong>Ö</strong>stersjö<br />

p<strong>å</strong> <strong>Björkö</strong>. Rumshamn hade p<strong>å</strong> den tiden<br />

ett tiotal fastboende. Jöesaars bodde första<br />

vintern hos Astrid och Kalle Jansson mitt<br />

i byn för att därefter disponera ett äldre hus,<br />

som en g<strong>å</strong>ng i tiden flyttats till Rumshamn<br />

fr<strong>å</strong>n Sängsmyren i Skeppsmyra. Här blev de<br />

boende i tv<strong>å</strong> <strong>å</strong>r, och Rudolf kunde, efter att ha<br />

f<strong>å</strong>tt tillbaka sin b<strong>å</strong>t, bedriva fiske.<br />

Vid denna tid hade mina föräldrar köpt en bit<br />

mark av rumshamnsbon Kalle <strong>Ö</strong>hrberg, som<br />

vi dittills hyrt en stuga av under n<strong>å</strong>gra <strong>å</strong>r. Familjen<br />

Jöesaar blev v<strong>å</strong>ra grannar och vänner.<br />

Rudolf, som sökte arbete vid sidan av fisket,<br />

kom att utföra <strong>å</strong>tskilliga uppdrag p<strong>å</strong> den fastighet<br />

som blev v<strong>å</strong>r sommarbostad. Hans

Rudolf och Ester Jöesaar<br />

energi och m<strong>å</strong>ngsidighet hade inga gränser.<br />

Än idag, efter drygt sextiofem <strong>å</strong>r, kan vi<br />

glädja oss <strong>å</strong>t mycket som han d<strong>å</strong> gjorde. Rudolf<br />

grävde brunnar, satte upp staket och<br />

hjälpte till med byggandet av sjöbodar och<br />

bryggor. Han var arbetsam och m<strong>å</strong>ngkunnig.<br />

Han tillhörde den grupp av människor som<br />

alltid tar sig fram trots motigheter och sv<strong>å</strong>ra<br />

livsbetingelser. Han skapade, i en sv<strong>å</strong>r tid,<br />

drägliga villkor för sig och sin familj med de<br />

medel och under de förutsättningar som stod<br />

till buds.<br />

1946 flyttade Jöesaars fr<strong>å</strong>n Rumshamn till<br />

<strong>Arholma</strong>. De bodde första tiden hos Strömbergs<br />

vid viken innanför Lambörarna. Närheten<br />

till sjön och tillg<strong>å</strong>ng till brygga möjliggjorde<br />

fortsatt fiske. Här bodde de i <strong>å</strong>tta <strong>å</strong>r.<br />

Familjens nästa hem blev en liten röd stuga<br />

vid Björkliden utefter vägen längre upp p<strong>å</strong><br />

ön. Rudolf var nu ansvarig för passb<strong>å</strong>ttrafiken<br />

och fick bygga en egen brygga och en<br />

mindre sjöbod inne i viken vid Norra bryggan.<br />

Efter sex <strong>å</strong>r var det <strong>å</strong>ter dags för byte av<br />

bostad. Denna g<strong>å</strong>ng blev lärarbostaden i den<br />

nedlagda skolan familjens hem.<br />

Efter sex <strong>å</strong>r i skolhuset inträffade n<strong>å</strong>got länge<br />

efterlängtat – möjligheten till ett eget boende.<br />

Efter tjugotv<strong>å</strong> <strong>å</strong>r, i tillfälliga och ofta bristfälliga<br />

bostäder, fick familjen möjlighet att<br />

8<br />

köpa en tomt belägen strax söder om B<strong>å</strong>kberget.<br />

Rudolf uppförde där ett modernt enplanshus<br />

med källare. Detta innebar en betydande<br />

förbättring av levnadsstandarden och<br />

hopp om ett tryggare boende p<strong>å</strong> <strong>å</strong>lderdomen.<br />

Tyvärr fick Ester och Rudolf inte njuta särskilt<br />

länge av det förbättrade liv som huset<br />

innebar. Ester dog 1971 och Rudolf fem <strong>å</strong>r<br />

senare.<br />

Sonen Heino gick till sjöss i unga <strong>å</strong>r. Därefter<br />

lämnade han föräldrahemmet och <strong>Arholma</strong><br />

och försörjde sig som resemontör, specialiserad<br />

p<strong>å</strong> innertak i industrilokaler. Han verkade<br />

även som egen företagare i säljbranschen.<br />

Han gifte sig och var i m<strong>å</strong>nga <strong>å</strong>r bosatt<br />

i Hedesunda tillsamman med sin fru, Eivi,<br />

och sina barn. S<strong>å</strong> sm<strong>å</strong>ningom flyttade han<br />

och Eivi till B<strong>å</strong>lsta och därefter till Kungsängen<br />

där Heino avled 1999.<br />

Dottern Maj-Gret, som efter Rudolfs död<br />

flyttade till Stockholm och arbetade p<strong>å</strong> Riksarkivet,<br />

<strong>å</strong>tervände efter sin pensionering<br />

1994 till <strong>Arholma</strong>. Hon har sedan dess bott i<br />

föräldrahemmet fram till hösten 2011, d<strong>å</strong> hon<br />

lämnade ön och flyttade till Älmsta. Därmed<br />

försvann den sista medlemmen av familjen<br />

Jöesaar fr<strong>å</strong>n <strong>Arholma</strong>; den ö de varit trogna i<br />

sextiofem <strong>å</strong>r.

Siri Derkerts tid i Simpnäs<br />

Av Annika Sandström<br />

Siri Derkert flyttade i mitten av 1920- talet<br />

till Simpnäs. Större delen av tiden bodde hon<br />

hos Gerda Hedström i flygelbyggnaden till<br />

Simpnäs redareg<strong>å</strong>rd, Flygeln allmänt kallad.<br />

Hur kom det sig att hon flyttade till Simpnäs?<br />

Hon som g<strong>å</strong>tt konstskolor i Stockholm och<br />

Paris, som rest i Algeriet och bott i Italien<br />

och Danmark. Hon som m<strong>å</strong>lat fantastiska kubistiska<br />

m<strong>å</strong>lningar och som försörjt sig som<br />

modetecknerska en tid. Det är sv<strong>å</strong>rt att f<strong>å</strong> svar<br />

p<strong>å</strong> vad det var hon sökte, men en förklaring<br />

kan vara att hon drabbats h<strong>å</strong>rt av den tidens<br />

dubbelmoral och kvinnoförtryck. Konstens<br />

värld var männens och Siri Derkert var ensamst<strong>å</strong>ende<br />

mor till tre barn, Carlo, Liv och<br />

Sara, som under m<strong>å</strong>nga <strong>å</strong>r bott hos fosterföräldrar.<br />

Carlo i Italien, Liv och Sara i Danmark.<br />

Siri längtade efter att f<strong>å</strong> leva med sina barn.<br />

Hon hade även beslutat sig för att p<strong>å</strong> allvar<br />

ägna sig <strong>å</strong>t konsten. I ett brev fr<strong>å</strong>n denna tid<br />

skriver hon: ”Jag känner ett behov av att arbeta och<br />

en tro p<strong>å</strong> att det ska lyckas… är fast besluten att inte<br />

l<strong>å</strong>ta n<strong>å</strong>got f<strong>å</strong> mig fr<strong>å</strong>n mitt m<strong>å</strong>leri förrän jag spruckit<br />

totalt, eller lyckats, en skön känsla som inger frid, allting<br />

annat rinner av mig som vatten p<strong>å</strong> en g<strong>å</strong>s.”<br />

För att klara av dessa b<strong>å</strong>da föresatser behövde<br />

Siri Derkert arbetsro. Att försörja sig som<br />

konstnär var en mycket sv<strong>å</strong>r uppgift, sm<strong>å</strong> inkomster<br />

förutsatte sm<strong>å</strong> utgifter. Ett billigt boende<br />

var en nödvändighet och det kunde<br />

Flygeln i Simpnäs<br />

9<br />

hon hitta i vintertomma sommarhus i skärg<strong>å</strong>rden.<br />

Där fanns heller inga dyra nöjen som<br />

lockade. Att det blev just Simpnäs verkar ha<br />

berott p<strong>å</strong> en väninna, Violet Bödtker, som<br />

sommartid bodde i byn. Hon tipsade Siri om<br />

ett litet hus nere vid hamnen, Signebo. Det<br />

huset verkar ha varit ett riktigt ruckel, s<strong>å</strong> efter<br />

ett <strong>å</strong>r, v<strong>å</strong>ren 1926, flyttade hon upp till Flygeln.<br />

Huset är en l<strong>å</strong>ngsträckt, timrad 1700talsbyggnad<br />

som i den norra delen inrymmer<br />

en bostad med stort kök och liten kammare.<br />

Om vintern värmde Siri bara upp i köket. Det<br />

fungerade även som sovrum och ateljé. Stugan<br />

var omodern, det saknades b<strong>å</strong>de vatten<br />

och elektricitet. Vedspisen gav hjälplig värme<br />

och fotogenlampan ljus.<br />

K<strong>å</strong>serier<br />

Under <strong>å</strong>retruntboendet i Simpnäs skrev Siri<br />

Derkert k<strong>å</strong>serier i Dagens Nyheter under<br />

pseudonymen ”Blonda frun”. Som konstnär<br />

var hon en tränad iakttagare och det märks<br />

även i k<strong>å</strong>serierna. Spr<strong>å</strong>ket är m<strong>å</strong>lande, hon<br />

skriver s<strong>å</strong> att man f<strong>å</strong>r bilder för sitt inre öga.<br />

Berättelserna kan handla om s<strong>å</strong> vitt skilda<br />

ting som potatisupptagning, syföreningsmöten,<br />

auktioner. I k<strong>å</strong>seriet ”Varsel” berättar<br />

hon om Frun, eller Vita frun, som bodde p<strong>å</strong><br />

g<strong>å</strong>rden i stora vita huset och som visade sig<br />

endast för utvalda. Gubben Lindgren i Vika -<br />

som porträtteras i V<strong>å</strong>ra <strong>Ö</strong>ar 6/ 2005 - var en<br />

av dem som p<strong>å</strong> sin tid kunde berätta att han<br />

mött Vita frun. Kanske var Siris pseudonym<br />

inspirerad av g<strong>å</strong>rdens vita fru?

Siri i kretsen av barn och grannar. <strong>Ö</strong>vre raden: Tyra Jansson, Siri Derkert med basker, Anna Jansson, Siris<br />

dotter Sara, Marja Hedström, Märta Alstrin, Susel Hedström-Huveröd, Karolina Carlsson. Nedre raden: Suzanne<br />

Törnqvist f. Holm, Lars Holm, Greta Alstrin och Maja Alstrin. Foto p<strong>å</strong> Larsdagen 1927.<br />

Siri och barnen<br />

Vid jultid 1927 lämnade Siri Simpnäs som<br />

<strong>å</strong>retruntboende. Men hon fortsatte att komma<br />

dit med sina barn somrarna 1929–32 samt<br />

sommaren 1935. P<strong>å</strong> g<strong>å</strong>rden vistades sommartid<br />

även Gerda Hedström med sina fyra barn<br />

Magnus, Christel, Susel och Marja. De hade<br />

ofta besök av släkt och vänner. Speciellt en<br />

av byns flickor, Greta Alstrin som var<br />

jämngammal med Liv, var ocks<strong>å</strong> ofta där.<br />

Siri samlade alla barn omkring sig. De var<br />

hennes modeller. Ibland kunde det bli för<br />

mycket stillasittande, speciellt för Siris egna<br />

barn. Liv skrev i sin dagbok 1931: ”Nu ska<br />

Greta och jag ligga modell igen inte s<strong>å</strong> tr<strong>å</strong>kigt<br />

idag när jag har Söderhavets vildar att<br />

läsa.” N<strong>å</strong>gra dagar senare: ”Idag har det inte<br />

varit n<strong>å</strong>gon vidare rolig dag för vi har legat<br />

modell för det mesta och jag kunde inte hitta<br />

n<strong>å</strong>gon rolig berättelse att läsa alla voro s<strong>å</strong><br />

sorgliga”.<br />

Men barnen behövde inte alltid sitta stilla.<br />

Ofta är det lekande barn som Siri f<strong>å</strong>ngar p<strong>å</strong><br />

papperet med levande, rytmisk pennföring.<br />

10<br />

Hon hade även m<strong>å</strong>larskola med barnen. De<br />

fick kol att rita med och i handelsboden hämtade<br />

de sockerl<strong>å</strong>dor att ha att sitta p<strong>å</strong>. Barnen<br />

m<strong>å</strong>lade själva sina l<strong>å</strong>dor i olika färger. Siri<br />

instruerade barnen, tränade dem att se, samtidigt<br />

som hon tecknade av dem. Hon respekterade<br />

barnen, tog dem p<strong>å</strong> allvar och s<strong>å</strong>g dem<br />

verkligen som medmänniskor. Susel Hedström-Huveröd<br />

och Suzanne Törnqvist<br />

minns Siri som en stor inspiratör och uppmuntrande<br />

pedagog som var övertygad om<br />

att vem som helst kunde träna upp sitt seende<br />

och sitt handlag. Susel och Suzanne berättar<br />

att de än i dag kan se Siri för sin inre syn,<br />

deklamerande: ”M<strong>å</strong>la kan alla människor,<br />

rita kan alla människor. Det är bra att lära sig<br />

se, se, se”. Orden gick rakt in i barnens medvetande<br />

och gav dem självkänsla.<br />

Säkert trivdes Siri med barnen omkring sig,<br />

barn är ju av naturen nyfikna och kreativa.<br />

För att citera henne igen: ”Glöm inte att leka.<br />

Man blir aldrig för gammal för att leka. Man<br />

m<strong>å</strong>ste kunna sl<strong>å</strong> sig lös för att kunna skapa!<br />

Man m<strong>å</strong>ste l<strong>å</strong>ta känslan i bröstet svara mot<br />

sinnenas upplevelse, inte bara i den spontana

Siri har m<strong>å</strong>larskola med ungdomar p<strong>å</strong> tunet framför<br />

Flygeln. Fr<strong>å</strong>n vänster: Märta Bilde, Siris dotter Liv,<br />

Sara, Christel Kriland f. Hedström, Siris son Carlo<br />

och Max Bilde. Foto c:a 1932.<br />

barndomen och ungdomen utan hela livet. Ty<br />

det märkliga är ju att när man inte är spänd<br />

utan avslappnad, d<strong>å</strong> kommer infallen, idéerna,<br />

de nya tankarna”.<br />

Dottern Liv intog en särställning bland Siris<br />

lärlingar och Liv blev ocks<strong>å</strong> viktig för Siris<br />

eget konstnärskap. Hon inspirerades av Livs<br />

sätt att arbeta och se. Liv hann bli en driven<br />

konstnär trots att hon s<strong>å</strong> tragiskt gick bort i<br />

unga <strong>å</strong>r.<br />

Sonen Carlo blev en fantastisk konstpedagog.<br />

Hans visningar av konst för barn var<br />

banbrytande, liksom Siri tog han barnen p<strong>å</strong><br />

största allvar. Om Siris konstnärskap under<br />

Simpnäs<strong>å</strong>ren har han sagt att det är symptomatiskt<br />

att Siri uttryckte sig expressionistiskt<br />

när hon hade barnen omkring sig. Innan hon<br />

tagit dem till sig, och sedan de flyttat hemifr<strong>å</strong>n,<br />

var hon mer kubistisk i sitt uttryckssätt.<br />

Siri själv var inte s<strong>å</strong> intresserad av -ismer.<br />

Hon ville inte stelna i n<strong>å</strong>gon form, hon strävade<br />

heller aldrig efter det fullbordade.<br />

Skicklighet och virtuositet tyckte hon var<br />

avskyvärt.<br />

Konstnär och ensamst<strong>å</strong>ende mor<br />

En av Siris <strong>å</strong>sikter var att det är mannen som<br />

det är sv<strong>å</strong>rt att leva ihop med när man har ett<br />

konstnärligt yrke. Barnen var inte samma<br />

hinder, de var b<strong>å</strong>de inspirationskällor och<br />

modeller. Det är fascinerande att se hur Siri<br />

löste konflikten mellan de tv<strong>å</strong> rollerna som<br />

11<br />

konstnär och ensamst<strong>å</strong>ende mor. Istället för<br />

att isolera sig med sitt m<strong>å</strong>leri och kräva arbetsro<br />

s<strong>å</strong> införlivade hon barnen i sitt skapande.<br />

Ett av de stora problemen var den ständiga<br />

bristen p<strong>å</strong> pengar. Att vara ensamst<strong>å</strong>ende<br />

mor p<strong>å</strong> den tiden innebar ingen hjälp fr<strong>å</strong>n<br />

samhällets sida, inget underh<strong>å</strong>ll, inga barnbidrag<br />

eller bostadsbidrag. Men Siri ans<strong>å</strong>g<br />

änd<strong>å</strong> att de yttre hindren inte var de största<br />

för en kvinnlig konstnär, utan de inre barriärerna.<br />

Det faktum att kvinnorna saknar<br />

kvinnliga förebilder att identifiera sig med,<br />

och att de inte förväntas vara aktiva och skapande.<br />

Siri har beskrivit dessa problem i anteckningar<br />

om manligt kontra kvinnligt m<strong>å</strong>leri,<br />

material som finns arkiverat i Kungliga<br />

Bibliotekets handskriftavdelning. ”Idealen<br />

har alla skapats av män, t.o.m. kvinnoidealen<br />

har hittills varit efter hans snitt. I detta samhälle<br />

ska kvinnan växa upp och göra sitt yrkesval.<br />

Vi är till stor del omedvetna om v<strong>å</strong>ra<br />

”mer” – sv<strong>å</strong>righeter som kvinnor – i v<strong>å</strong>rt arbete<br />

– v<strong>å</strong>rt liv – ute i samhället där ytterst lite<br />

är tillvarataget av vad kvinnor gjort. Kvinnan<br />

är utan tradition i fr<strong>å</strong>ga om social medbestämmanderätt.<br />

Kvinnans livsinställning –<br />

hennes ideal, m<strong>å</strong>ste uppmuntras och utformas<br />

– hon m<strong>å</strong>ste upptäcka sig själv genom<br />

sig själv. Vi m<strong>å</strong>ste f<strong>å</strong> en insikt i och kunskap<br />

om den kultur som vi medverkar att upprätth<strong>å</strong>lla.<br />

Vi m<strong>å</strong>ste f<strong>å</strong> respekt för och tro p<strong>å</strong> v<strong>å</strong>ra<br />

egna omdömen – v<strong>å</strong>ra egna värdesättningar.<br />

Befriade fr<strong>å</strong>n fördomar och griller som uppfostran<br />

och sed p<strong>å</strong>tvingat oss. Den kultur<br />

som överhuvudtaget vill leva skall slutligen<br />

nödgas lyssna till oss. Fria och fulla av levande<br />

erfarenheter ska vi f<strong>å</strong> mod att skapa<br />

även i konst. M<strong>å</strong>leriet och skulpturen skall<br />

även för oss bli ett medel till v<strong>å</strong>r personlighetsutveckling.<br />

Vägen är sv<strong>å</strong>r. Vi har det<br />

merhinder som heter att vara kvinna, men<br />

m<strong>å</strong>nga har trots allt lyckats”.<br />

Siris sätt att teckna förändrades under de <strong>å</strong>r<br />

hon vistades i Simpnäs. Fr<strong>å</strong>n rofyllda lite försiktiga<br />

studier av människor i vila till dynamiska<br />

karaktärstolkningar där pennföringen<br />

blivit fri och levande. Hennes idoga skissan-

de gav resultat i form av en ökad säkerhet<br />

och snabbhet när det gällde att gestalta figurerna.<br />

Hon tränade seendet under det ständiga<br />

skissandet. Det verkar som om hon ville<br />

n<strong>å</strong> fram till ett omedelbart spontant uttryck.<br />

Till handens omedelbara tolkning av vad<br />

ögat iakttog. Hon arbetade med ett motiv tills<br />

det satt i ryggmärgen. Men hon ville inte<br />

teckna bildlikt utan hon ville ge uttryck för<br />

känslan i det hon iakttog. Det gick fort när<br />

hon arbetade. Hon omprövade, förkastade<br />

och försökte om och om igen. Hildur Holm<br />

(syster till Gerda Hedström) beskrev sin minnesbild<br />

av Siri i ett brev, troligtvis inför den<br />

stora retrospektiva utställningen p<strong>å</strong> Moderna<br />

Museet 1960. ”Hur väl minns vi ej denna intensivt<br />

arbetande Siri, med ett snöfall av papper<br />

runt omkring sig p<strong>å</strong> golvet i det gamla<br />

trivsamma köket, tecknande en liten detalj<br />

<strong>å</strong>ter och <strong>å</strong>ter, koncentrerad och dock fullt<br />

medveten om den skara barn, egna och<br />

andras, som kvillrade runtomkring. Simpnässommar”.<br />

Man kan likna Siri Derkerts m<strong>å</strong>largärning<br />

vid en dokumentation av verkligheten färgad<br />

av hennes seende. Hon ville göra mer än<br />

Porträtt av Susel. Olja,1931<br />

12<br />

Porträtt av Susel. Kolteckning, ca 1925.<br />

konventionella porträtt, hon ville göra människoskildringar,<br />

ville hitta karaktären hos<br />

sina modeller. Uttalanden som ”Arbetande<br />

människor äro vackra – för de äro uttrycksfulla”,<br />

”en sp<strong>å</strong>rvagnsresa är mer värd som<br />

studium än ett museibesök” och ”jag gör aldrig<br />

karikatyrer, jag ser dem s<strong>å</strong>dana” är betecknande<br />

för Siri Derkerts syn p<strong>å</strong> sitt konstskapande.<br />

Hon ville inte <strong>å</strong>terge verkligheten<br />

exakt s<strong>å</strong> som ögats näthinna eller en kamera<br />

uppfattade den, utan s<strong>å</strong> som verkligheten s<strong>å</strong>g<br />

ut i hennes medvetande.<br />

**<br />

Källor<br />

Artikeln grundar sig p<strong>å</strong> min C-uppsats i<br />

konstvetenskap vid Ume<strong>å</strong> universitet 1996:<br />

”Siri Derkert. Hennes liv och konst i Simpnäs<br />

by i Roslagen p<strong>å</strong> 1920- och 30-talen”.<br />

Vill ni veta mer? Fredag 6 juli kl 18.30 är ni<br />

välkomna till Simpnäs redareg<strong>å</strong>rd av nuvarande<br />

ägare, Karin och Joakim Collin. Jag<br />

kommer d<strong>å</strong> att visa bilder och berätta mer om<br />

Siri Derkerts tid i Simpnäs och kanske läsa<br />

ur n<strong>å</strong>gra av ”Blonda fruns” k<strong>å</strong>serier. Varmt<br />

välkomna!

Mer om fastrarna fr<strong>å</strong>n Dalsland<br />

Av Stina Behm<br />

Under rubriken "Fastrarna, Dalslandarn och<br />

en tavla" skrev Siri Dahlberg i V<strong>å</strong>ra <strong>Ö</strong>ar nr<br />

7, 2005 bl a om Maria Kristina Johansson<br />

och Maria Sofia Svensson. De bodde sina<br />

sista <strong>å</strong>r i huset Skogshill vid Marums brygga.<br />

Tomten hade de styckat av fr<strong>å</strong>n Norrg<strong>å</strong>rden,<br />

Marum nr 5, när de s<strong>å</strong>lde g<strong>å</strong>rden till Olle Lemon<br />

<strong>å</strong>r 1900.<br />

Jag bor i ett hus, som tidigare hade fastighetsbeteckningen<br />

Skogshill 2, i Uppveda vid<br />

Vätösund. Enligt flera uppgifter har huset<br />

n<strong>å</strong>gon g<strong>å</strong>ng varit pensionat. Jag hittade fröknarna<br />

Maria Kristina och Maria Sofia i husförhörslängden<br />

boende p<strong>å</strong> Skogshill, och<br />

med titlarna hotellvärdinna och sömmerska.<br />

Jag blev intresserad av dem och tänkte att det<br />

kanske var dessa tv<strong>å</strong> som drivit pensionatet.<br />

Det var ett villosp<strong>å</strong>r men jag fann tv<strong>å</strong> intressanta<br />

kvinnor.<br />

Aldrig s<strong>å</strong> fattigt mer!<br />

Maria Kristina Johansson (Maja Stina Johansdotter)<br />

var född 14/8 1838 i Färgelanda,<br />

Dalsland. Modern Catharina bodde p<strong>å</strong> torpet<br />

Larstorp under Maja Stinas uppväxt. Fyra av<br />

hennes sex barn dog som späda, och även<br />

hennes man dog i kolik, (troligen blindtarmsinflammation)<br />

när hon väntade sitt yngsta<br />

barn Maja Stina. Hon bodde kvar p<strong>å</strong> torpet<br />

men fick flera g<strong>å</strong>nger hjälp fr<strong>å</strong>n fattigv<strong>å</strong>rden,<br />

s<strong>å</strong> det var säkert mycket fattigt.<br />

Hon tog även hand om rotehjonet, änkemannen,<br />

Lars Andersson, i n<strong>å</strong>gra <strong>å</strong>r. Men flyttade<br />

1852 till torpet Flintelid och änkemannen,<br />

torparen Andreas Hansson, som hon även<br />

gifte sig med. Han har i sitt hem tv<strong>å</strong> döttrar,<br />

Stina Maria, svagsint, och Lovisa, enfaldig.<br />

Lovisa f<strong>å</strong>r en dotter, Augusta Magnusdotter<br />

1860 med drängen Magnus Johansson.<br />

Maria Kristina började arbeta som piga 1853<br />

p<strong>å</strong> Färgelanda prästg<strong>å</strong>rd och sedan hos flera<br />

bönder i Färgelanda, innan hon 1860 flyttade<br />

13<br />

Skogshill<br />

till Kampenhofs bolagsfabrik i Uddevalla.<br />

Där tillverkades garn till segelduk och fiskeredskap<br />

mm. Efter n<strong>å</strong>gra <strong>å</strong>r där flyttade hon<br />

till Göteborg, troligen som piga.<br />

I Lundby utanför Göteborg föddes Maria Sofia<br />

Svensson 13/12 1841 som dotter till en<br />

timmerman. Hon arbetade ocks<strong>å</strong> n<strong>å</strong>gra <strong>å</strong>r<br />

som piga i Göteborg och förmodligen träffades<br />

de tv<strong>å</strong> där.<br />

Till Vänersborg flyttade de nämligen samtidigt<br />

och arbetade som pigor, Maria Sofia hos<br />

en gelbgjutare och Kristina n<strong>å</strong>gra <strong>å</strong>r hos en f<br />

d gästgifvare. Det var säkert där hon lärde sig<br />

om uthyrningsverksamhet.<br />

Men de tv<strong>å</strong> vill n<strong>å</strong>got mer! Jag kan tänka mig<br />

Maria Kristinas m<strong>å</strong>lsättning, att hon aldrig<br />

skulle ha det s<strong>å</strong> fattigt som hennes mor hade.<br />

Till Stockholm<br />

Tillsammans <strong>å</strong>kte de 1876 till Stockholm.<br />

Med sig hade de den 16-<strong>å</strong>riga Augusta,<br />

Catharinas styvdotterdotter, som sedan i flera<br />

<strong>å</strong>r arbetade hos dem som piga. Catharina<br />

hade dött 1875 och maken med sina döttrar<br />

hade blivit fattighjon.<br />

I Stockholm bosatte de sig p<strong>å</strong> Mäster Samuelsgatan<br />

63 och hyrde ut rum. S<strong>å</strong> sm<strong>å</strong>ningom

Norrg<strong>å</strong>rden (prästg<strong>å</strong>rden) 1931<br />

flyttade de till Norrlandsgatan 11, och nu hyrde<br />

de ut rum p<strong>å</strong> b<strong>å</strong>da ställena. I mantalslängden<br />

kan man se att det var ett otal människor<br />

som bodde hos dem. Vid den tiden fanns det<br />

inga egentliga hotell i Stockholm, utan det är<br />

rumsuthyrning som gällde. Maria Kristina<br />

kallade sig nu resanderumsinnehaverska.<br />

Maria Kristina m<strong>å</strong>ste haft stor släktkärlek och<br />

stor närhet till sin bror Andreas. Han var äldst<br />

i syskonskaran och var med om att fyra syskon<br />

dog, innan Maja Stina föddes.<br />

Han bodde kvar i Färgelanda och arbetade<br />

som torpare p<strong>å</strong> flera olika torp. Han fick<br />

m<strong>å</strong>nga barn i tv<strong>å</strong> äktenskap.<br />

Det skulle ha varit roligt att följa Maria Kristinas<br />

brevväxling med sin bror. För fyra av<br />

hennes brorsbarn kom att arbeta för henne.<br />

Den första var Josefina Katarina som kom till<br />

Stockholm 1881 och först arbetade som piga<br />

i n<strong>å</strong>gra familjer tills hon flyttade till Norrlandsgatan<br />

11. Hon var där som piga till 1893<br />

d<strong>å</strong> hon gifte sig. Innan dess hade hon f<strong>å</strong>tt en<br />

dotter 1892 och bodde d<strong>å</strong> kvar hos Maria<br />

Kristina i ett <strong>å</strong>r.<br />

14<br />

Augusta gifte sig 1886 och fick tvillingar<br />

1887. D<strong>å</strong> kom ännu en brorsdotter, Maria<br />

Kristina Andreasdotter och hjälpte henne.<br />

N<strong>å</strong>gon tid senare fortsätter hon som piga hos<br />

sin faster p<strong>å</strong> Norrlandsgatan.<br />

Till <strong>Björkö</strong><br />

1893 flyttade fröknarna till Marum efter att<br />

ha köpt Norrg<strong>å</strong>rden n<strong>å</strong>gra <strong>å</strong>r tidigare. Av<br />

egen kraft hade de arbetat ihop s<strong>å</strong> mycket att<br />

de hade möjlighet till detta. Med till Norrg<strong>å</strong>rden<br />

följde brorsdottern Maria Kristina Andreasdotter<br />

och tv<strong>å</strong> brorsöner, Jonas och Jan Jakob.<br />

Dessa tv<strong>å</strong> skötte g<strong>å</strong>rden. Brorsdottern arbetade<br />

sedan n<strong>å</strong>gra <strong>å</strong>r som piga p<strong>å</strong> olika ställen p<strong>å</strong><br />

<strong>Björkö</strong>, innan hon lämnade Sverige för Skottland<br />

1897.<br />

Till slut s<strong>å</strong>lde fröknarna Norrg<strong>å</strong>rden och bosatte<br />

sig vid Marums brygga. Av deras bouppteckning<br />

kan jag se att de hade ett gediget<br />

hem med m<strong>å</strong>nga soffgrupper, bokhyllor med<br />

böcker m m.<br />

S<strong>å</strong> deras arbete under alla <strong>å</strong>r gav det de önskade<br />

sig, fr<strong>å</strong>n fattigdom till ett välbärgat hem.

Bengt Segersten, sjöman och skeppare<br />

Av Olle och Anders Djerf (inledningen)<br />

Mitt eget minne av Bengt Segersten är när<br />

han, ofta i hällande regn i sin öppna Petterssonb<strong>å</strong>t,<br />

klädd i sitt väl inbodda oljeställ och<br />

sydväst, kom för att hämta oss vid bryggan<br />

p<strong>å</strong> <strong>Ö</strong>stra Lagnö för att köra oss till Vättersö<br />

södra och s/s STORSKÄR, för det <strong>å</strong>rliga<br />

sommarbesöket uppe hos morfar och mormor<br />

i Rumshamn.<br />

Det var ofta mamma, jag och min bror. Pappas<br />

semester var kort, och han kunde komma<br />

resande direkt fr<strong>å</strong>n Stockholm upp till <strong>Björkö</strong><br />

för ett kortare besök. Det är p<strong>å</strong> 1950-talet,<br />

flera <strong>å</strong>r innan vi hade skaffat bil.<br />

När Segersten ensam kom i sin Pettersonb<strong>å</strong>t<br />

hade den sin typiska slagsida <strong>å</strong>t styrbord,<br />

Bengt Segersten. Foto: Olle Djerf<br />

15<br />

förarplats p<strong>å</strong> styrbords toft midskepps med<br />

ratt fäst vid relingens insida.<br />

”S<strong>å</strong> det ska ut <strong>å</strong> <strong>å</strong>kas ida’ i regnet – ja de e ju<br />

s<strong>å</strong>n't där Lindbergsväder!” sm<strong>å</strong>flinade Bengt<br />

med sin omisskännligt gälla stämma, den<br />

hördes väl genom motorbullret.<br />

I Rospiggen 1957 finns en intervju med<br />

Bengt Segersten gjord av min pappa Olle<br />

1956. Som den lyssnande och noterande<br />

journalist han var, har pappa väl f<strong>å</strong>ngat Bengt<br />

Segerstens person. Pappa var ocks<strong>å</strong> en god<br />

fotograf med sin Rolleiflex.<br />

Jag har efter en titt i kyrkböckerna hittat<br />

kompletterande uppgifter om familjen Segersten,<br />

och f<strong>å</strong>tt göra en liten revidering av ori-

ginaltexten, som även är n<strong>å</strong>got kortad jämfört<br />

med Rospiggen 1957.<br />

1964 öppnar broförbindelsen mellan Västra<br />

och <strong>Ö</strong>stra Lagnö, och behovet av passb<strong>å</strong>t<br />

över Klintsundet upphör.<br />

Om familjen Segersten som handlande i<br />

Skeppsmyra vill jag <strong>å</strong>terkomma i ett kommande<br />

nummer av V<strong>å</strong>ra <strong>Ö</strong>ar.<br />

Till minne av pappa, som dessvärre somnade<br />

in en sista g<strong>å</strong>ng 23 juni 2011, 86 1/2 <strong>å</strong>r gammal,<br />

lämnar jag här över penna och kamera<br />

till honom.<br />

Bengt Segersten berättar<br />

Hemma hos Bengt i stugan p<strong>å</strong> Lilla Sundsholmen<br />

i Klintsundet, mellan Västra och<br />

<strong>Ö</strong>stra Lagnö, sommaren 1956.<br />

”Att f<strong>å</strong> trätjära p<strong>å</strong> fingrarna, det tyckte jag var<br />

trevligt! Tio <strong>å</strong>r gammal var jag bara när jag<br />

fick sitta och tjära segelgarn i lag med skeppare,<br />

styrmän och timmermän. Det var de<br />

mörka kvällarna efter julhelgen, och trasiga<br />

segel hade hämtats hem fr<strong>å</strong>n skutorna som<br />

l<strong>å</strong>g upplagda i vikarna. Man satt och lappade<br />

revor och bättrade p<strong>å</strong> dukarna, som under den<br />

sistlidna seglationssäsongen varit med om en<br />

hel del p<strong>å</strong>frestningar.”<br />

”Detta var god atmosfär för bedrifters berättande.<br />

Och jag satt där som lillpojken och<br />

lyssnade till historier om äventyrliga hamnbesök<br />

och om h<strong>å</strong>rda tag till sjöss. S<strong>å</strong> det var<br />

inte att undra p<strong>å</strong> att jag inte ville bli lantbrukare,<br />

när jag n<strong>å</strong>gra <strong>å</strong>r senare blev ombedd<br />

till detta. Om sjölivet hade jag hört s<strong>å</strong> mycket,<br />

att det inte gick för mig att tänka p<strong>å</strong> andra<br />

vägar.”<br />

M<strong>å</strong>nga i Roslagen känner honom och det är<br />

nog inte utan att han själv med sitt vakna intresse<br />

för människor känner lika m<strong>å</strong>nga. Fadern<br />

Henrik Viktor var handlare i Skeppsmyra.<br />

Han var född 16 september 1856 i Sex-<br />

dräga i Älvsborgs län, flyttade till Nysättra,<br />

Vätö 11 juni 1872 och till Skeppsmyra p<strong>å</strong><br />

16<br />

Bengt Segersten i berättartagen. Foto: Olle Djerf<br />

<strong>Björkö</strong> 2 november 1880. Han gifte sig med<br />

”hemmadottern” Emma Katarina f. Eriksdotter,<br />

fr<strong>å</strong>n Stridsby, 30 september 1885. Första<br />

barnet, Karl Viktor, föds 21 januari 1886.<br />

Bengt föds 5 februari 1887. Bengt fick 1889<br />

– 1903 ytterligare fem syskon.<br />

Skoltiden var uppdelad p<strong>å</strong> sm<strong>å</strong>skolan med<br />

Tilda Törnkvist i Kulla och p<strong>å</strong> folkskolan<br />

med magister Joel Hydén i Marum. Faderns<br />

skeppshandel i Skeppsmyra r<strong>å</strong>kade ut för d<strong>å</strong>liga<br />

konjunkturer, och gick i konkurs 1894.<br />

Bengt är sju <strong>å</strong>r, familjen tvingas flytta, de<br />

kommer till Väddö, där en släkting bor.<br />

Bengt kommer vid 12 <strong>å</strong>rs <strong>å</strong>lder, november<br />

1899, som fosterbarn till skeppsredare J A<br />

Johansson p<strong>å</strong> <strong>Ö</strong>ster Edsviks redarg<strong>å</strong>rd. J A<br />

Johansson blir hans fosterfar. Här finner sig<br />

Bengt väl tillrätta. J A Johansson har tagit sig<br />

an <strong>å</strong>tminstone ytterligare ett fosterbarn.<br />

Under de tjärdoftande samtalen med skeppare<br />

och sjömän vid segellagning och andra sysslor<br />

i redarg<strong>å</strong>rden föds längtan hos Bengt att<br />

g<strong>å</strong> till sjöss. Läste för prästen gjorde Bengt i<br />

komministerg<strong>å</strong>rden vid Hargs by, och v<strong>å</strong>ren<br />

d<strong>å</strong> han fyllt 15 var det dags för konfirmation i<br />

Vätö kyrka.<br />

”Den v<strong>å</strong>ren blev det tidigt ett häftigt töväder,<br />

isarna löstes upp och var snart slut. Hos

skeppsredarna blev det br<strong>å</strong>tt att f<strong>å</strong> i ordning<br />

för skutornas nya säsong, och ingen hemifr<strong>å</strong>n<br />

hade tid att g<strong>å</strong> med mig till kyrkan.<br />

Ensam p<strong>å</strong> hemväg fr<strong>å</strong>n nattvardsg<strong>å</strong>ngen m<strong>å</strong>ste<br />

jag över Sm<strong>å</strong>holmssunden, och jag tog<br />

mig en gärdesg<strong>å</strong>rdsstör under vardera armen<br />

för att ha n<strong>å</strong>gon chans om jag skulle hamna i<br />

en vak. Till mötes kom emellertid Rudolf<br />

Karlsson. Han var skeppare p<strong>å</strong> skonaren Niord,<br />

tillhörig skeppsredare Johansson, min<br />

fosterfar.”<br />

” Denne sistnämnde hade som sagts ingen<br />

framg<strong>å</strong>ng med sitt förslag, att jag skulle f<strong>å</strong> ta<br />

hand om g<strong>å</strong>rden, och d<strong>å</strong> han kände min inställning<br />

lät han mig mönstra p<strong>å</strong> Niord.<br />

Johansson hade alltid varit vänlig och först<strong>å</strong>ende,<br />

och nu ins<strong>å</strong>g han fuller väl vad jag<br />

skull trivas bäst med. ”<br />

”Skonaren Niords besättning bestod av sju<br />

man: Kapten Rudolf Karlsson, styrman Manne<br />

Lindström, timmerman Jan-Petter Jansson<br />

i Utan<strong>å</strong> och s<strong>å</strong> grabben Bengt Segersten och<br />

tre till.”<br />

Med hälsning fr<strong>å</strong>n Olle Djerf. Foto: Anders Djerf<br />

17<br />

"Hon var 90 fot l<strong>å</strong>ng och 33 fot bred, det säger<br />

en del om formen, men seglade bra. Men<br />

om sjön kom in akterligt eller om l<strong>å</strong>ringen,<br />

d<strong>å</strong> uppförde hon sig som ett as. Riggen var<br />

hög, och kölen hade samma form som p<strong>å</strong> en<br />

rospigg, s<strong>å</strong> hon vände fint. Och kastade man<br />

i en plankstump akteröver, kunde brädlappen<br />

ligga och snurra i kölvattnet flera dar. Fint<br />

sug, de!”<br />

Efter denna följde flera resor, p<strong>å</strong> olika fartyg.<br />

Efter sina ungdoms<strong>å</strong>r p<strong>å</strong> världshaven tog<br />

Bengt tjänst hos Waxholmsbolaget. Som befälhavare<br />

p<strong>å</strong> STORSKÄR blev han välbekant<br />

för resenärerna p<strong>å</strong> <strong>Arholma</strong>traden. Och nu<br />

som pensionerad har han slutligen gjort sig<br />

känd och oumbärlig p<strong>å</strong> <strong>Ö</strong>stra Lagnö, vilken ö<br />

av den vackra farleden Klintsundet är skiljd<br />

fr<strong>å</strong>n Västra Lagnö och nordöstra Ljusterölandet.<br />

Bengt Olof Natanael Segersten, L Sundsholmen, Västra<br />

Lagnö avled 3 juli 1962.

Salnölokalen - träffpunkt förr och nu<br />

Av Rolf Blomgren<br />

Vi vet nog alla som bor p<strong>å</strong> <strong>Björkö</strong> var SAL-<br />

N<strong>Ö</strong>LOKALEN st<strong>å</strong>r, lite s<strong>å</strong> där i gränsen mellan<br />

Barnens <strong>Ö</strong> och <strong>Björkö</strong>. Tittar vi p<strong>å</strong> verksamheter<br />

och historik är byggnaden väl värd<br />

att bevara och underh<strong>å</strong>lla.<br />

Väddöbacka Badhusförening u.p.a. äger själva<br />

Salnölokalen, som st<strong>å</strong>r p<strong>å</strong> mark som ägs<br />

av Stiftelsen Barnens Dag. S<strong>å</strong> sent som förra<br />

<strong>å</strong>ret var det tveksamt om lokalen skulle kunna<br />

vara kvar. Den d<strong>å</strong>varande styrelsen som<br />

verkligen arbetat med underh<strong>å</strong>ll och ekonomi<br />

med en tynande ”lönsamhet” krävde avlösning<br />

om lokalen skulle kunna beh<strong>å</strong>llas och<br />

verksamheten drivas vidare.<br />

En ny styrelse tog över ansvaret för föreningen,<br />

och lyckades genom olika aktioner och<br />

aktiviteter f<strong>å</strong> med över 150 medlemmar. Detta<br />

innebär att vi kan beh<strong>å</strong>lla lokalen och fortsätta<br />

att planera för aktiviteter i v<strong>å</strong>r och sommar.<br />

Det finns även en fotbollsplan p<strong>å</strong> den<br />

mark vi hyr, som används flitigt av ungdo<br />

18<br />

mar och vuxna tillsammans med ungdomsledare.<br />

Fast det m<strong>å</strong>ste till fler entusiaster med idéer<br />

och konkreta projekt. Lokalen ligger lätt <strong>å</strong>tkomlig<br />

vid Salnö vägskäl.<br />

Badhus<br />

Byggnaden har tidigare st<strong>å</strong>tt p<strong>å</strong> Söderarm<br />

och inköptes av Kronan 1947 genom anbudsförfarande<br />

och forslades via ”motorskuta” till<br />

Väddö. I bygdegemenskap byggdes huset<br />

upp 1948 p<strong>å</strong> den plats där det nu st<strong>å</strong>r. Lokalen<br />

har lite svaj p<strong>å</strong> taknocken vilket kan kännas<br />

arkitektoniskt lite pittoreskt, fast denna<br />

design fanns som befintliga sättningar i huset<br />

fr<strong>å</strong>n tidigare. Har blivit lite mer accentuerad<br />

efter markfyllnad framför byggnaden. En<br />

dränering till vägdike är en planerad <strong>å</strong>tgärd<br />

när vi har budget för det.<br />

Ett behov fanns vid denna tid att ordna bad,<br />

dusch och bastu för ortsbefolkningen. D<strong>å</strong><br />

S<strong>å</strong> här s<strong>å</strong>g planlösningen för Salnölokalen ut när huset användes som badhus (1947-ca 1960). Ritningen har<br />

gjorts av Ann Lindegren Westerman.

fanns det en vedeldad bastu, bad i tunnor<br />

samt duschar. Vatten handpumpades upp till<br />

fallhöjd. D<strong>å</strong> hade man möjlighet att bli riktigt<br />

ren en g<strong>å</strong>ng per vecka. Fast jag misstänker att<br />

man löste detta tidigare ocks<strong>å</strong>, men det var ett<br />

tidskrävande jobb med tvagning i köket med<br />

uppvärmt vatten fr<strong>å</strong>n spis samt hämtning av<br />

vatten fr<strong>å</strong>n brunn eller en monterad handpump<br />

för kallvatten.<br />

Privat sauna fanns hos vissa skeppare. Egentligen<br />

n<strong>å</strong>got som är sv<strong>å</strong>rt för oss att först<strong>å</strong><br />

idag, när vi har dusch och varmvattenberedare<br />

– fast vi oroar oss för elkostnaden. När<br />

dessa moderniteter kom in i skärg<strong>å</strong>rdshusen<br />

förändrades Salnölokalen. Den utnyttjades i<br />

m<strong>å</strong>nga <strong>å</strong>r som skola samt senare till föreningslokal<br />

och biograf.<br />

Mötesplats<br />

I mitten av 60-talet höll föreningsverksamheten<br />

p<strong>å</strong> att ”dö” ut varvid en generation av<br />

b<strong>å</strong>de fastboende och fritidsboende la ner ett<br />

enormt arbete för att f<strong>å</strong> lokalen till en fungerande<br />

samlingsplats b<strong>å</strong>de för unga och äldre.<br />

En stor satsning gjordes för ungdomen i bygden.<br />

P<strong>å</strong> vintern fanns en isbana framför huset<br />

med belysning. Det ordnades med skidsp<strong>å</strong>r<br />

och varm dryck och macka i lokalen m.m.<br />

Lokalen blev ocks<strong>å</strong> en kvalificerad filmlokal.<br />

Diskotek ordnades av medlemmar, vilket<br />

drog folk fr<strong>å</strong>n hela Norrtäljeregionen. Föreningen<br />

var under en period en av de föreningar<br />

i Norrtälje kommun som hade flest medlemmar!<br />

Bussförbindelserna var kanske n<strong>å</strong>got<br />

mer frekventa d<strong>å</strong> fast m<strong>å</strong>nga kom med b<strong>å</strong>t<br />

och la till vid Vedgrundet (en liten bit nedanför<br />

lokalen). Naturligtvis kom man ocks<strong>å</strong><br />

med bilar som p<strong>å</strong> 60-talet blev ”friheten”.<br />

En kul grej hörde jag av Björn Engardt; när<br />

det var dans i lokalen, d<strong>å</strong> var det nödvändigt<br />

att placera grammofonen hängande fr<strong>å</strong>n taket<br />

i fjädrande konstruktion. Javisst; man dansade!<br />

Jag har träffat m<strong>å</strong>nga par som träffats här<br />

och sedan bildat familj.<br />

Kanske var det ocks<strong>å</strong> här man hade sin första<br />

förälskelse. Har som hastigast tittat igenom<br />

19<br />

verifikationer fr<strong>å</strong>n denna tid och glasmästarinsatser<br />

var en del av utgifterna. S<strong>å</strong> visst gick<br />

det livat till, när det begav sig. Byggnadens<br />

historia före transporten fr<strong>å</strong>n Söderarm vet<br />

jag inget om (Ni som eventuellt vet; hör av<br />

er).<br />

Efter denna period blev lokalen en naturlig<br />

plats för fester, loppisar, utställningar, föreningsmöten<br />

osv. Detta för ett kanske lite för<br />

l<strong>å</strong>gt pris som inte motsvarade kostnader för<br />

underh<strong>å</strong>ll, el, försäkringar i relation till medlemsavgifter<br />

och uthyrningsavgift. Medlemmarna<br />

har lagt ned ett jättejobb för att ekonomin<br />

skulle g<strong>å</strong> ihop.<br />

Nya tag<br />

Men till slut var föreningen tvungen att säga<br />

upp vissa <strong>å</strong>taganden som bl.a. gällde badplats<br />

och hopptorn p<strong>å</strong> Vedgrundet. Försäkringen<br />

blev oh<strong>å</strong>llbar för dessa <strong>å</strong>taganden. Bl.a. togs<br />

tornet ner. Det var enligt föreningsstadgarna<br />

läge att riva lokalen och <strong>å</strong>terlämna marken<br />

till Stiftelsen Barnens <strong>Ö</strong>. Självklart kan vi<br />

inte göra det.<br />

En ny styrelse gick vidare med den gamla<br />

som backup. Under förra <strong>å</strong>ret sattes det upp<br />

en banderoll (BEVARA SALN<strong>Ö</strong>LOKA-<br />

LEN!) p<strong>å</strong> lokalen med inbjudan till öppet hus<br />

för att f<strong>å</strong> en uppfattning om intresset. Intresset<br />

var över alla förväntningar. Det anordnades<br />

filmaftnar, fester, öppet hus, fotboll m.m.<br />

Vi fick in över 150 nya medlemmar. Styrkta<br />

av detta har styrelsen ambitionen att föreningens<br />

medlemsantal ökar ännu mer under<br />

2012. Fast det viktiga är ju att vi fortsätter att<br />

tillsammans p<strong>å</strong> ön ordna roliga och intressanta<br />

aktiviteter! Och att inkomsterna kan täcka<br />

driften.<br />

Ambitionen är som tidigare att inte kollidera<br />

med aktiviteter som anordnas av <strong>Björkö</strong>-<br />

<strong>Arholma</strong> <strong>Hembygdsförening</strong> eller Skärg<strong>å</strong>rdsföreningen,<br />

vilket var viktigt redan förra <strong>å</strong>ret.<br />

Verksamheten ska vara ett komplement i<br />

samverkan fast lite längre ”norr ut”.

Planer för kommande säsong<br />

Vi kommer även i v<strong>å</strong>r att bjuda in till ett öppet<br />

hus, för att prata idéer och önskem<strong>å</strong>l. Lokalen<br />

ligger perfekt och kan användas till<br />

mycket! H<strong>å</strong>ll ögonen öppna för v<strong>å</strong>ra anslag!<br />

Fotbollsskola för tjejer och killar 7- 80 <strong>å</strong>r<br />

fortsätter först<strong>å</strong>s!<br />

Självklart ocks<strong>å</strong> möjligheterna för loppis och<br />

utställningar.<br />

Filmkvällar med servering för medlemmarna.<br />

Fester med dans för medlemmar.<br />

En byggnadsv<strong>å</strong>rdskurs med experter som lär<br />

ut slamfärgning, kitta fönster,<br />

kalkputsning och m<strong>å</strong>lning p<strong>å</strong> och i lokalen.<br />

Kanske en träff för byten, försäljning av<br />

skott (plantor) av äldre kulturväxter som<br />

överlevt och klarat sig bra p<strong>å</strong> ön?<br />

Kurs i motors<strong>å</strong>gsteknik till hösten.<br />

OBS att det g<strong>å</strong>r att hyra lokalen för annan<br />

förening eller privatperson för särskild dag<br />

och ändam<strong>å</strong>l. För uthyrning av Salnölokalen<br />

kontakta Maud <strong>Ö</strong>hman tel 93142 eller 0707<br />

528926<br />

20<br />

För att bli medlem betala 100 kr/vuxen, 50 kr<br />

för ungdomar upp till 18 <strong>å</strong>r. Inbetalningskonto<br />

plusgiro 57 42 77 - 0. Ange namn, adress,<br />

telefon, e-postadress. För ungdomar under 18<br />

<strong>å</strong>r även födelse<strong>å</strong>r (för ev ungdomsbidrag).<br />

**<br />

Kontaktpersoner för Väddöbacka Badhusförening<br />

Ann Lindegren Westerman (ordförande)<br />

93173 eller 0739 860775; E-post<br />

ann.w@albatross.se<br />

Rolf Blomgren (vice ordförande) 93165 eller<br />

0707 466863; E-post<br />

rolf.blomgren@spray.se<br />

Dyveke Frimodt (kassör) 0707 157881; Epost<br />

dyvekefrimodt@hotmail.com

Gustav Bergmarks bageri i Marum<br />

Av Kaj Wicklander<br />

"V<strong>å</strong>rt dagliga bröd giv oss idag" har för alla<br />

människor varit en viktig del i vardagen.<br />

Fransmännen har alltid, tidigt p<strong>å</strong> morgonen,<br />

givit sig iväg till sitt närbelägna bageri för att<br />

f<strong>å</strong> sitt färska bröd i form av en l<strong>å</strong>ng<br />

"baguette", som bärs under armen.<br />

I äldre tider bakades allt bröd vid den egna<br />

härden. Hos oss i v<strong>å</strong>r närhet fanns ett antal<br />

sm<strong>å</strong> bagerier. S<strong>å</strong> här minns Kalle Lindqvist:<br />

”En morgon innan jag skulle till skolan, var<br />

jag tidigt uppe för att g<strong>å</strong> ner till Sterbnäsbagaren<br />

Unge för att hämta halvöres– och ettöres<br />

skorpor, som min mor s<strong>å</strong>lde <strong>å</strong>t honom.<br />

När jag rusade in i det halvskumma bageriet<br />

stod den ofantligt tjocke bagaren naken och<br />

trampade i baktr<strong>å</strong>get. ’Du f<strong>å</strong>r vänta tills jag<br />

trampat färdigt.’<br />

Bäst det var slutade slutade han pusta och<br />

trampa, började skrapa av degsmeten med en<br />

träspak. Det tog l<strong>å</strong>ng tid innan han fick bort<br />

degen mellan t<strong>å</strong>rna, men goda var Unges<br />

skorpor!” (Ur ”Där jag och fäder vandrat”,<br />

1958)<br />

Slant för renovering<br />

Mitt tidigaste minne var i början p<strong>å</strong> 50-talet<br />

när jag besökte bagare Bergmark och hans<br />

trevliga hustru Lisa i Marum. Bageriet l<strong>å</strong>g<br />

inrymt i huset mitt emot den i dag fint renoverade<br />

väderkvarnen.<br />

Doften av nybakat bröd är alltid en välkomnande<br />

invit. En sak som jag tydligt kommer<br />

ih<strong>å</strong>g är att det fanns en bössa där man skulle<br />

lägga i en slant för renoveringen av den gamla<br />

väderkvarnen tvär över vägen. Det var lite<br />

spännande att bli upplyft av sin far, Folke<br />

Wicklander, och lägga ner slantarna i bössan.<br />

Det rasslade s<strong>å</strong> spännande.<br />

Som den lille gosse man var p<strong>å</strong> den tiden, s<strong>å</strong><br />

tänkte jag nog att bagaren i morgon g<strong>å</strong>r ut<br />

och renoverar kvarnen för de slantar som jag<br />

nerlagt i bössan. Troligtvis blev det inte n<strong>å</strong>gra<br />

större summor som flöt in i bössan, men<br />

21<br />

Gustav och Lisa Bergmark tar paus p<strong>å</strong> trappan med<br />

spetsen Vargo.<br />

bidragen kan ha inneburit att kvarnen fick<br />

lite tjära och n<strong>å</strong>gra friska plankor p<strong>å</strong> utsatta<br />

ställen. S<strong>å</strong> , Gustav Bergmark, du kan ha bidragit<br />

till att kvarnen inte förföll totalt utan<br />

n<strong>å</strong>gra <strong>å</strong>rtionden senare fick en kärleksfull<br />

renovering. Heder till dig!<br />

Bröd, läsk och kola<br />

Intill bageriet fanns ett hönshus där det hängde<br />

en stormlykta som lyste upp fönstret mot<br />

vägen. Det enda som idag p<strong>å</strong>minner om att<br />

det funnits ett bageri i huset är den enormt<br />

stora pannmuren.<br />

I bageriet kunde man inhandla bröd av olika<br />

slag, kakor och t<strong>å</strong>rtor, men även läskedrycker,<br />

t ex Sockerdricka, Pommac och Coca<br />

Cola, som introducerades i Sverige 1953. För<br />

barnen fanns det naturligtvis kolor, t ex<br />

Coco, Dixi samt lakrits- och nötkola. Där<br />

fanns även ett rikt utbud tablettaskar, s<strong>å</strong>som<br />

Viol, Domino, Tenor, Nigrol, Pix, Zig-Zag,<br />

Tutti Frutti, Trix, Tulo, Salmiak, Salta Katten<br />

och andra för tänderna nyttiga produkter.

.<br />

S<strong>å</strong> här fina var bagare Bergmans p<strong>å</strong>sar!<br />

Bröd levererades till bland andra Norra Latins<br />

sommarkoloni och det var inte sm<strong>å</strong><br />

mängder som gossarna konsumerade.<br />

Forden Jojo<br />

M<strong>å</strong>nga äldre kommer ih<strong>å</strong>g Gustav Berglunds<br />

mörkbl<strong>å</strong> Ford Junior, Jojo, som i l<strong>å</strong>ngsamt<br />

mak framfördes längs vägarna och runt omkring<br />

ilade hans lila svarta spets, som lystrade<br />

till namnet Vargo.<br />

P<strong>å</strong> äldre dagar blev synen p<strong>å</strong> Gustav Berglund<br />

allt sämre och framfarten med lilla Forden<br />

Jojo allt l<strong>å</strong>ngsammare. Det har berättats<br />

mig att v<strong>å</strong>ren innebar en stor lättnad för hans<br />

bilkörning och hans seende. Maskrosornas<br />

gula färg lyste upp dikeskanterna s<strong>å</strong> att bilfärden<br />

blev n<strong>å</strong>got säkrare.<br />

Gustav var född 16 augusti 1878 och han dog<br />

3 maj 1957. Auktion hölls den 25 augusti<br />

1957.<br />

P<strong>å</strong> 1910- och 20-talen fanns det en bagare p<strong>å</strong><br />

<strong>Björkö</strong> som kallades Bagar Olle och han<br />

stammade.<br />

Slutligen vill jag framföra ett stort tack till<br />

tv<strong>å</strong> trevliga damer, Anna p<strong>å</strong> Holmen och Sigrid<br />

i Sveden, för mycket information.<br />

22<br />

Missa inte <strong>å</strong>rets Ateljérunda!<br />

I str<strong>å</strong>lande solsken kom man cyklande, bilande<br />

och g<strong>å</strong>ende för att besöka de 16 utställarna<br />

p<strong>å</strong> 2011 <strong>å</strong>rs Ateljérunda. Det var den tredje<br />

konstrundan i rad som arrangerades av<br />

<strong>Björkö</strong>-<strong>Arholma</strong> <strong>Hembygdsförening</strong> och det<br />

blev en stor succé. Utställarna bjöd in till<br />

sina hem/ateljéer där man fick träffa konstnärerna<br />

själva och ta del av deras alster. M<strong>å</strong>lningar<br />

i olika tekniker, textilt skapande och<br />

diverse andra konstnärliga framställningar<br />

visades. Intresset var väldigt stort och varje<br />

konstnär hade närmare 100 besökare – mer<br />

än dubbelt s<strong>å</strong> m<strong>å</strong>nga som <strong>å</strong>ret innan. Det blev<br />

en fin final p<strong>å</strong> juli m<strong>å</strong>nads aktiviteter i <strong>Hembygdsförening</strong>en<br />

och m<strong>å</strong>nga besökare kunde<br />

glädja sig <strong>å</strong>t nya m<strong>å</strong>lningar att sätta upp p<strong>å</strong><br />

väggarna hemma.<br />

Vi i konstnärsgruppen vill gärna bjuda in flera<br />

deltagare till <strong>å</strong>rets Ateljérunda. Det skulle<br />

vara roligt att utöka gruppen med keramiker<br />

och andra konsthantverkare. Hör av er till<br />

Gunilla Jarnlert, tel 070 6905351.<br />

Och Ni – kära besökare – välkomna <strong>å</strong>ter och<br />

ta med era vänner!<br />

Ateljérundan 2012 kommer att bli 28-29 juli<br />

11-17.

Storskiftet – 1700-talets jordreform p<strong>å</strong> <strong>Björkö</strong><br />

Av Börje Justrell<br />

I nummer 14/2011 av V<strong>å</strong>ra <strong>Ö</strong>ar skrev jag om<br />

kartans historia och om de första svenska försöken<br />

att nyttja kartografin. Jag stannande<br />

vid mitten av 1600-talet och de s<strong>å</strong> kallade<br />

geometriska jordeböckerna, kartor som p<strong>å</strong><br />

byniv<strong>å</strong> beskriver hur <strong>Björkö</strong> s<strong>å</strong>g ut vid den<br />

tiden. I denna artikel g<strong>å</strong>r jag drygt 100 <strong>å</strong>r<br />

fram<strong>å</strong>t i tiden och behandlar kartmaterialet<br />

fr<strong>å</strong>n storskiftet, den första större jordreformen<br />

i Sverige.<br />

Skiftesreformerna<br />

Storskiftet innebar att marken i landsbygdens<br />

byar ägoskiftades. Syftet var att öka avkastningen<br />

i jordbruket genom att varje g<strong>å</strong>rd fick<br />

färre men större tegar. Innan storskiftet var<br />

ägorna i stora delar av landet, bl a Uppland<br />

och Roslagen, fördelade efter det s<strong>å</strong> kallade<br />

teg- eller solskiftet, vilket innebar att varje<br />

g<strong>å</strong>rd hade en andel mark i byns samtliga<br />

<strong>å</strong>kergärden och ängsmarker utlagda fr<strong>å</strong>n<br />

vänster till höger (dvs efter solens g<strong>å</strong>ng). Andelen<br />

i varje gärde motsvarade g<strong>å</strong>rdens andel<br />

av bytomten som därmed tjänade som<br />

”ägodokument”. Det handlade om rättvisa<br />

och riskspridning. Olika gärden kunde vara<br />

mer eller mindre bördiga, torra, sv<strong>å</strong>rplöjda<br />

mm. Resultatet blev oftast l<strong>å</strong>ngsmala <strong>å</strong>kertegar<br />

med relativt liten area som var sv<strong>å</strong>ra att<br />

bruka rationellt. De enskilda brukarna m<strong>å</strong>ste<br />

ständigt förflytta sig för att kunna utnyttja<br />

alla sina <strong>å</strong>kerremsor i de olika gärdena. P<strong>å</strong><br />

<strong>Björkö</strong> infördes solskiftet troligen under<br />

1200-talet i samband med att det utvecklades<br />

en stabil bybildning i skärg<strong>å</strong>rden med skattlagda<br />

g<strong>å</strong>rdar.<br />

Storskiftet var p<strong>å</strong> sätt och vis en vidareutveckling<br />

av solskiftet genom att jorden lades<br />

samman till ett mindre antal skiften per brukare.<br />

Men för att detta skulle kunna genomföras<br />

m<strong>å</strong>ste jorden först värderas utifr<strong>å</strong>n dess<br />

avkastningsförm<strong>å</strong>ga. En större areal av sämre<br />

jord kunde d<strong>å</strong> bli ersättning för en mindre<br />

areal av bättre kvalitet.<br />

23<br />

Initiativtagare till storskiftet var lantmäteriets<br />

chef, Jacob Faggot. Reformarbetet började <strong>å</strong>r<br />

1749, och 1757 utfärdades en statlig förordning,<br />

Storskiftesstadgan, om hur skiftet skulle<br />

genomföras. För att effektivisera de enskilda<br />

brukningsenheternas produktion s<strong>å</strong> begränsade<br />

Storskiftesstadgan den andel som<br />

varje g<strong>å</strong>rds skulle ha till maximalt fyra tegar<br />

per <strong>å</strong>kergärde eller äng. Till en början gällde<br />

en koncensusregel, där alla i byn m<strong>å</strong>ste vara<br />

överens om att genomföra ett storskifte, men<br />

i Storskiftesstadgan skärptes regeln s<strong>å</strong> att det<br />

räckte med att en bonde i byn begärde storskifte<br />

för att det skulle genomföras.<br />

Men genomförandet av reformen gick l<strong>å</strong>ngsamt,<br />

och de förväntade resultaten uppn<strong>å</strong>ddes<br />

inte. Det finns m<strong>å</strong>nga bevarade kartor fr<strong>å</strong>n<br />

storskiftet, cirka 40 000 stycken, och de visar<br />

att reformen ledde till en minskning av antalet<br />

<strong>å</strong>kertegar men inte alls i den omfattning<br />

som reformivrarna hade hoppats p<strong>å</strong>. För att<br />

skynda p<strong>å</strong> förändringsarbetet beslöts därför<br />

<strong>å</strong>r 1807 om enskifte som var betydligt mera<br />

radikalt, och som i sin tur att kom att följas<br />

av laga skifte fr<strong>å</strong>n 1827. Enskiftet innebar att<br />

en delägare i byn hade rätt att f<strong>å</strong> sina ägor i<br />

ett enda sammanhängande skifte, om han<br />

krävde det. Laga skifte gick ett steg vidare,<br />

och syftet var d<strong>å</strong> att oskiftade eller redan<br />

skiftade men fortfarande blandade ägor delades<br />

upp p<strong>å</strong> delägarna i byn i s<strong>å</strong> stora delar<br />

som det var möjligt.<br />

Storskiftet p<strong>å</strong> <strong>Björkö</strong><br />

För själva <strong>Björkö</strong>n, b<strong>å</strong>de de delar som ingick<br />

i Vätö socken och i Väddö socken, har jag<br />

funnit storskifteskartor för alla dagens byar<br />

utom Mulnäs och Glämsta. Även för Salnö,<br />

Granö och Lingslätö (Barnens <strong>Ö</strong>) finns det<br />

kartor kvar. Kartmaterialet är av tv<strong>å</strong> slag och<br />

ing<strong>å</strong>r bland de historiska kartor som lantmäteriet<br />

lagt ut p<strong>å</strong> sin hemsida (http://<br />

lantmateriet.se).

Man hittar där storskiftes kartor i<br />

Lantmäteristyrelsens arkiv som omfattar<br />

material fr<strong>å</strong>n <strong>å</strong>r 1630 fram till 1928. Här <strong>å</strong>terfinns<br />

förutom storskifteskartor ocks<strong>å</strong> vägkartor,<br />

läns- och landskapskartor, sockenkartor,<br />

stadskartor, geometriska jordeböcker samt<br />

och en del annat förrättningsmaterial fr<strong>å</strong>n<br />

lantmäterimyndigheternas arkiv.<br />

Lantmäterimyndigheternas arkiv som är<br />

ett virtuellt arkiv och som innefattar b<strong>å</strong>de de<br />

kommunala och de statliga lantmäterimyndigheternas<br />

förrättningsarkiv. Här finns bl.a.<br />

1700- och 1800-talets skifteskartor och<br />

m<strong>å</strong>nga andra lantmäteriförrättningar fr<strong>å</strong>n tiden<br />

före <strong>å</strong>r 1928.<br />

Det är gratis att titta p<strong>å</strong> kartorna efter att man<br />

laddat ned en s k ”plug-in” som behövs för<br />

att se dem. Vill man beställa kartor s<strong>å</strong> kan<br />

man göra detta mot avgift.<br />

Följande kartor fr<strong>å</strong>n <strong>Björkö</strong> har jag hittat<br />

bland de historiska kartorna p<strong>å</strong> Lantmäteriets<br />

hemsida.<br />

LM = Lantmäteriet och LS = Lantmäteristyelsen<br />

____________________________________<br />

Byar LM LS<br />

____________________________________<br />

<strong>Arholma</strong> 1 2<br />

Backa, Byle och<br />

Samkarby<br />

(gemensam karta) 1 1<br />

Blekunge 1 2<br />

Finnala 1 1<br />

Kulla 1 1<br />

Lervik 1 -<br />

Marum 3 2<br />

Simpnäs 1 1<br />

24<br />

Skenninge 1 1<br />

Skeppsmyra 2 1<br />

Stärbsnäs 1 1<br />

Stridsby 1 3<br />

Utan<strong>å</strong> 1 2<br />

Vika (utjord) 1 2<br />

Västra Edsvik 1 1<br />

<strong>Ö</strong>stra Edsvik 1 1<br />

____________________________________<br />

Av kartmaterialet framg<strong>å</strong>r att storskiftet p<strong>å</strong><br />

<strong>Björkö</strong> inte var n<strong>å</strong>gon enkel operation, och<br />

det drog därför ut p<strong>å</strong> tiden. Fr<strong>å</strong>n det skiftet<br />

p<strong>å</strong>började och till dess alla byar var skiftade<br />

tog det närmare 70 <strong>å</strong>r. Man började inte<br />

oväntat med öns största by, Marum. Under<br />

<strong>å</strong>rhundradenas lopp hade det ursprungliga<br />

Marum kommit att delas upp i tv<strong>å</strong> byar, Södermarum<br />

och Norrmarum, och för lantmätarna<br />

gällde det nu att försöka bringa ordning<br />

i byarnas ägoskiften som delvis l<strong>å</strong>g blandade.<br />

Uppmätningarna i Södermarum ledde fram<br />

till en karta som sammanställdes 1760 - 61.<br />

För Norrmarum gjordes en uppmätning av<br />

<strong>å</strong>ker och skog 1761 och av g<strong>å</strong>rdar och vretar<br />

1772 -73, d<strong>å</strong> ocks<strong>å</strong> all mark storskiftades.<br />

Men uppenbarligen s<strong>å</strong> var allt inte bra i och<br />

med detta, utan <strong>å</strong>ren 1823 - 1827 sammanställdes<br />

en ny karta över samtliga ägor i Norr<br />

och Södermarum som sedan fastställdes vid<br />

sommartinget i Bro och Vätö skeppslag i juni<br />

1827.<br />

Nu blev inte alla förrättningar s<strong>å</strong> komplicerade<br />

som i Marum, men processen tog l<strong>å</strong>ng tid<br />

även i andra byar. I Skeppsmyra gjordes uppmätningarna<br />

mellan <strong>å</strong>ren 1775 - 79, och en<br />

storskifteskarta kunde därefter fastställas vid<br />

vintertinget 1780. Därefter följde arbetet med<br />

att genomföra skiftet, vilket ocks<strong>å</strong> tog tid,<br />

och uppdelningen av skogsmarken i Skepps-

myra skedde först 1782. Den 29 juli det <strong>å</strong>ret<br />

började lantmätaren att tillsammans med delägarna<br />

i byn att se över gränserna mot kringliggande<br />

byar, och detta arbete var klart den<br />

4 oktober. Den karta som d<strong>å</strong> upprättades<br />

kunde sedan fastställas vid nästkommande<br />

vinterting i början av 1783.<br />

Även för Viks utjord, eller Banshalsen som<br />

den ocks<strong>å</strong> kallas p<strong>å</strong> storskifteskartorna, tog<br />

skiftet l<strong>å</strong>ng tid att genomföra. Delägare i utjorden<br />

var bönder i Simpnäs, <strong>Ö</strong>stra Edsvik<br />

och Skenninge. År 1772 upprättades en konceptkarta<br />

som delägarna godkände, men först<br />

1784 upprättades den slutliga kartan som sedan<br />

fastställdes vid vintertinget i februari<br />

1785.<br />

Slutord<br />

Genom att nyttja webbtjänsten Historiska<br />

Kartor hos Lantmäteriet är det möjligt att<br />

idag komma <strong>å</strong>t mer än en miljon historiska<br />

kartor fr<strong>å</strong>n hela Sverige, bl a storskifteskartorna.<br />

Men - det är bara ett urval av det totala<br />

kartbest<strong>å</strong>ndet som är digitaliserat och tillgängligt<br />

via Internet. Vill man se vad som<br />

finns i övrigt f<strong>å</strong>r man kontakta Riksarkivet i<br />

Stockholm.<br />

Det finns ocks<strong>å</strong> andra felkällor att beakta.<br />

Till exempel kan de digitaliserade kartorna<br />

redovisas under fel socken. Ett s<strong>å</strong>dant exempel<br />

är storskifteskartan för Rosättra och Björhövda<br />

i Vätö socken som <strong>å</strong>terfinns under<br />

Väddö socken.<br />

Men oberoende av detta s<strong>å</strong> är storskifteskartorna<br />

p<strong>å</strong> Lantmäteriets hemsida en guldgruva<br />

för den som vill skaffa sig kunskap om hembygden<br />

och de enskilda byarna under andra<br />

halvan av 1700-talet.<br />

För den som är intresserad av att fördjupa sig<br />

i kartan som källmaterial har Släktforskarförbundet<br />

gett ut en handbok om kartforskning.<br />

Den finns att köpa p<strong>å</strong> deras hemsida.<br />

Adressen är http://genealogi.netrix.se/shop<br />

25<br />

<strong>Björkö</strong>hus p<strong>å</strong> Gräddö<br />

Hej, sedan 1950 äger och bebor min familj<br />

ett timrat och panelat hus med m<strong>å</strong>tten 17,6 x<br />

9,4 meter, beläget centralt i Gräddö. Huset är<br />

enligt uppgift nertaget och flyttat över isen<br />

fr<strong>å</strong>n Marum och <strong>å</strong>truppfört p<strong>å</strong> Gräddö n<strong>å</strong>gon<br />

g<strong>å</strong>ng under senare delen av 1800-talet.Vid en<br />

smärre ändring av rumsdispositionen konstaterades<br />

märkning av timmerstockarna och att<br />

vid <strong>å</strong>teruppförandet vissa lite ankomna stockar<br />

tidigare legat utsatta för väder och vind<br />

placerats som mellanväggar i garderober etc.<br />

Det är ju känt att vid nedg<strong>å</strong>ngen av bondeseglationen<br />

och partrederiernas konkurser när<br />

<strong>å</strong>ngfartygen tog över fraktmarknaden s<strong>å</strong><br />

tvingades en del av "<strong>Björkö</strong>adeln" avyttra<br />

sina hus och fastigheter. Det vore mycket<br />

intressant om det inom <strong>Björkö</strong>-<strong>Arholma</strong><br />

hembygdsförening finns n<strong>å</strong>gon förteckning<br />

öch dokumentation över s<strong>å</strong>dana försäljningar<br />

och ägarbyten där man kan sp<strong>å</strong>ra v<strong>å</strong>rt hus,<br />

dess ursprungliga placering, <strong>å</strong>lder, ägare och<br />

<strong>å</strong>rtal för flytten till Gräddö. Det är känt att<br />

huset under 1920-talet fungerade som pensionat<br />

under namnet Villa Strand.<br />

Vi skulle med stor tacksamhet ta emot information<br />

om huset och dess öden.<br />

Carl Hyberg, Gräddö<br />

carlhyberg@gmail.com<br />

<strong>Björkö</strong>huset p<strong>å</strong> Gräddö

Starkt engagemang för vindkraft p<strong>å</strong> v<strong>å</strong>ra öar<br />

Av Jerker Persson<br />

Camilla Forsberg och Claes <strong>Ö</strong>rtendahl p<strong>å</strong><br />

<strong>Arholma</strong> är tv<strong>å</strong> eldsjälar som brinner för<br />

vindkraft, en klyscha som här känns självklar.<br />

Redan för n<strong>å</strong>gra <strong>å</strong>r sedan började de undersöka<br />

intresset för ett vindkraftverk p<strong>å</strong> <strong>Arholma</strong><br />

eller n<strong>å</strong>gon närliggande ö. De samlade<br />

en grupp arholmabor som studerade vindkraft<br />

och hur man skulle kunna driva ett eget<br />

projekt. De väckte tanken p<strong>å</strong> att bilda en förening<br />

och gärna i samverkan med <strong>Björkö</strong>.<br />

Sagt och gjort, hösten 2011 startade man föreningen<br />

<strong>Björkö</strong> <strong>Arholma</strong> Vindkraft, ekonomisk<br />

förening med syftet "att främja medlemmarnas<br />

intresse genom planering för miljövänliga<br />

och ekonomiskt fördelaktiga lösningar<br />

p<strong>å</strong> medlemmarnas behov av elkraft,<br />

genom samverkan för produktion av och/<br />

eller inköp av vindkraftsproducerad elektricitet.<br />

Föreningen skall ocks<strong>å</strong> sprida saklig upplysning<br />

om lokal produktion av elektricitet."<br />

Vid <strong>å</strong>rsmötet den 17 mars valdes följande<br />

styrelse: Camilla Forsberg (ordförande), Dan<br />

Johansson, Per-Erik Nordin, Hans Wahllöf<br />

och Claes <strong>Ö</strong>rtendahl. Till ersättare uts<strong>å</strong>gs<br />

Torbjörn Jansson och Klas Widström.<br />

Verksamhetsplan<br />

Föreningen har en ambitiös verksamhetsplan<br />

för det kommande <strong>å</strong>ret. Först och främst gäller<br />

det att bredda och fördjupa kunskapen om<br />

26<br />

energifr<strong>å</strong>gor, och därför planerar man bl a en<br />

seminarieserie i höst p<strong>å</strong> Väddö folkhögskola.<br />

Föreningen studerar för närvarande tio platser<br />

där det är tänkbart att bygga vindkraftverk.<br />

Det är ett arbete som kräver m<strong>å</strong>nga avvägningar<br />

och hänsyn, bl a tillg<strong>å</strong>ng p<strong>å</strong> lämplig<br />

vind, markägares, nätägares och berörd<br />

befolknings synpunkter. Även försvaret och<br />

tillst<strong>å</strong>ndsgivande myndigheter m<strong>å</strong>ste vara<br />

med p<strong>å</strong> noterna.<br />

När ett lokaliseringsalternativ förefaller möjligt<br />

att fullfölja är det dags att göra en noggrann<br />

driftskostnads- och priskalkyl. Den<br />

ligger till grund för ett prospekt och en riskanalys,<br />

som föreningen f<strong>å</strong>r ta ställning till.<br />

Prospektet ger även en bild av hur projektet<br />

skall finansieras.<br />

Enligt verksamhetsplanen kan det ta mellan<br />

tv<strong>å</strong> och fem <strong>å</strong>r innan ett vindkraftverk är p<strong>å</strong><br />

plats och producerar el - om man nu f<strong>å</strong>r tillst<strong>å</strong>nd.<br />

Under tiden undersöker föreningen<br />

möjligheterna att bli delägare i redan befintliga<br />

vindkraftprojekt.<br />

Stöd det här positiva projektet genom att bli<br />

medlem i <strong>Björkö</strong>-<strong>Arholma</strong> Vindkraft, ekonomisk<br />

förening. Sätt in 200 kr p<strong>å</strong> bankgiro<br />

771-0015, varav 100 kr är din insats och 100<br />

kr din <strong>å</strong>rliga medlemsavgift.<br />

Vindkraftföreningens styrelse. Fr<strong>å</strong>n vänster: Camilla Forsberg, Claes <strong>Ö</strong>rtendahl, Dan Johansson, Hans Wahllöf<br />

och Torbjörn Jansson. Per-Erik Nordin och Claes Widlöf saknas p<strong>å</strong> bilden. Foto: Lena Svenonius

Grattis, Ingrid!<br />

Ingrid Nordstrand var en av ganska m<strong>å</strong>nga<br />

som löste korsordet i V<strong>å</strong>ra <strong>Ö</strong>ar nr 14. Hon<br />

vann ett b<strong>å</strong>tkort p<strong>å</strong> Waxholmsbolaget och<br />

kan därför tuffa runt i skärg<strong>å</strong>rden för sammanlagt<br />

1000 kr. Grattis! Här är den rätta<br />

lösningen:<br />

Bildtävlingen Förr och Nu<br />

Den här tävlingen g<strong>å</strong>r ut p<strong>å</strong> att samla in gamla<br />

och nya bilder fr<strong>å</strong>n <strong>Björkö</strong>. S<strong>å</strong> här g<strong>å</strong>r det<br />

till:<br />

I början av maj, juni, juli, augusti och september<br />

lägger vi ut ett gammalt fotografi<br />

med motiv fr<strong>å</strong>n <strong>Björkö</strong>. Den som vill vara<br />

med och tävla letar upp en egen bild p<strong>å</strong> samma<br />

plats eller tar med sig kameran och fotograferar<br />

platsen. Skicka bilderna som original<br />

eller som e-post till Lena Svenonius,<br />

<strong>Ö</strong>ster Edsvik 5480, 760 40 Väddö<br />

info@bjorkoarholma.se senast den 25 i respektive<br />

m<strong>å</strong>nad. Alla originalbilder scannas<br />

och returneras.<br />

Varje m<strong>å</strong>nad lottas tv<strong>å</strong> priser ut, ett till dem<br />

som skickat in en gammal bild och ett till<br />

dem som skickat in en nytagen bild. Priserna<br />

27<br />

S T Å L Ä G L I G<br />

O R D A G R A N N<br />

T I O N D E T R O<br />

B A R T E N D E R<br />

A N T I K O R D A<br />

D G E S O N <strong>Ö</strong> N G<br />

A L L A N E M I L<br />

R A N G O R D N A<br />

P R Y O M V A G N<br />

delas ut söndagen den 23 oktober kl 15, d<strong>å</strong> vi<br />

träffas p<strong>å</strong> Lyckhem för att titta p<strong>å</strong> gamla bilder.<br />

Här n<strong>å</strong>gra exempel p<strong>å</strong> bilder fr<strong>å</strong>n förr:<br />

m/s Slite vid Simpnäs brygga<br />

Tidigare Blekunge-bor<br />

Barken Agda som byggdes p<strong>å</strong> <strong>Björkö</strong> 1872<br />

V<strong>å</strong>ra <strong>Ö</strong>ar. Ansvarig utgivare: Lena Svenonius Redaktör: Jerker Persson<br />

Redaktionens adress: <strong>Ö</strong>ster Edsvik 5480, 760 40 Väddö<br />

Tel: 0176-916 70 e-post: marant@lopgruppen.se<br />

Alla äldre nummer av V<strong>å</strong>ra <strong>Ö</strong>ar— med bilderna i färg — finns p<strong>å</strong><br />

hembygdsföreningens hemsida www.bjorkoarholma.se

28<br />

R1 11<br />

R2<br />

R3<br />

R4<br />

R5<br />

R6<br />

R7<br />

R8<br />

R9<br />

K1 K2 K3 K4 K5 K6 K7 K8 K9 KX<br />

12 13 14 15 16 17 18 19 1X<br />

21 26 29<br />

31 33 34 3X<br />

41 42 43 45 46<br />

51 54<br />

61 64 67 69 6X<br />

71 75 77<br />

81 83 86 87<br />

91 98<br />

VÅGRÄTA ORD<br />

R1 11(10) G<strong>å</strong> i kvav<br />

15(6) G<strong>å</strong> i l<strong>å</strong>s<br />

18(3) G<strong>å</strong> upp i rök<br />

R2 21(6) Det norska fallet med det tunga vattnet<br />

26(5) Chans att stärka styrelsen?<br />

R3 31(2) En korsordens vattengud<br />

33(8) Var nog skumraskaffären som senare<br />

uppdagades<br />

R4 41(5) Bildas av närst<strong>å</strong>ende<br />

46(5) Traumatisk upplevelse<br />

R5 51(5) Gör muren i folkmun<br />

54(6) Den ger banken miljarder<br />

R6 61(4) Snäll naturgas<br />

64(4) Oftast träkarl i spalterna<br />

67(4) Likaledes, ofta i tr<strong>å</strong>kig text<br />

R7 71(4) I tub p<strong>å</strong> böljan bl<strong>å</strong><br />

75(4) Vasavirket<br />

77(4) Skapas av goda föredömen<br />

R8 81(2) Stockholms universitet<br />

83(4) Är först<strong>å</strong>ss esset i rockärmen<br />

86(3) F<strong>å</strong>r plats p<strong>å</strong> pallen<br />

87(4) Skörda vinbär eller öva ny pjäs<br />

R9 91(10) Dock-alternativ<br />

98(3) H<strong>å</strong>ller kungen<br />

Kors-<br />

ordet<br />

De tv<strong>å</strong> först öppnade<br />

rätta lösningarna<br />

vinner var sitt<br />

presentkort à 500 kr,<br />

som gäller för köp av<br />

konst under <strong>å</strong>rets<br />

ateljérunda!<br />

Konstruktör: Per Svenonius<br />

LODRÄTA ORD<br />

K1 11(9) Jungmans favorit, gärna med nubbe<br />

K2 12(3) Gammal gotländsk kyrka<br />

42(6) Oansenligt grundämne, faktiskt lättast av<br />

alla metaller<br />

K3 13(3) <strong>Ö</strong>ppen om sjö enligt sjöbussen<br />

43(6) Innebär full förfoganderätt<br />

K4 14(2) Ofta lätt över axlarna<br />

34(7) St<strong>å</strong>r högt i Ekvatorialafrika<br />

K5 15(3) Apa i Thailand, husgud i Rom<br />

45(6) Filmade Mobergs epos om utvandrarna<br />

K6 16(3) L<strong>å</strong>ter medlidsamt<br />

46(6) S<strong>å</strong>g och förstod som en aha-insikt<br />

K7 17(8) Äkta hög hatt<br />

K8 18(9) Mängd, av n<strong>å</strong>got mätbart<br />

K9 19(1) Alfa i Aten<br />

29(5) Släkting p<strong>å</strong> manslinjen<br />

69(4) K<strong>å</strong>ta p<strong>å</strong> prärien<br />

KX 1X(2) Betyder mycket för oss p<strong>å</strong> orten<br />

3X(3) Utpekande med här och där<br />

6X(4) Blir aldrig araben<br />

Till V<strong>å</strong>ra <strong>Ö</strong>ar, <strong>Ö</strong>ster Edsvik 5480, 760 40 Väddö<br />

- senast den 15 juni 2012

logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie policy
Cookie settings
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2024 Yumpu.com all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!