Att möta och skapa berättelser på barns och ungas ... - BibliotekMitt

Att möta och skapa berättelser på
barns och ungas egna villkor
- en förstudie i Jämtlands län
Åsa Andersson,
Barnbibliotekskonsulent, Jämtlands län
2013-05-17

Innehållsförteckning
Bakgrund ______________________________________________________________________ 2
Mål, frågeställningar och organisation ______________________________________________ 3
Mål _________________________________________________________________________________ 3
Frågeställningar _______________________________________________________________________ 3
Organisation _________________________________________________________________________ 3
Genomförande __________________________________________________________________ 4
Planerade aktiviteter __________________________________________________________________ 4
Genomförda aktiviteter ________________________________________________________________ 5
Tidskriftsklubbar _____________________________________________________________________________ 5
Studiebesök ________________________________________________________________________________ 5
Växthusdag _________________________________________________________________________________ 6
Intervjuer __________________________________________________________________________________ 6
Observation och samtal _______________________________________________________________________ 6
Resultat och reflektioner __________________________________________________________ 7
Mål _________________________________________________________________________________ 7
En webbplats för barns och ungas berättande ______________________________________________ 8
En webbplats för berättande för 4-5åringar _______________________________________________________ 8
Norrvikens bibliotek __________________________________________________________________________ 8
Webbplatser och appar ______________________________________________________________________ 10
Växthusdag ________________________________________________________________________________ 10
Observation och samtal ______________________________________________________________________ 11
Reflektioner _______________________________________________________________________________ 12
En webbplats för berättande för 12-13åringar ____________________________________________________ 14
Berättarministeriet __________________________________________________________________________ 14
TioTretton _________________________________________________________________________________ 15
Växthusdag ________________________________________________________________________________ 17
Intervjuer _________________________________________________________________________________ 19
Reflektioner _______________________________________________________________________________ 21
Vad kan utvecklas på bibliotekmitt.se? __________________________________________________________ 23
Reflektioner kring framtida läsfrämjande projekt i Jämtlands län ______________________________ 25
Källförteckning ________________________________________________________________ 29
Rapporter _________________________________________________________________________________ 29
Webbplatser och appar ______________________________________________________________________ 29
Studiebesök _______________________________________________________________________________ 29
Intervjuer och observationer __________________________________________________________________ 29
Växthusdag ________________________________________________________________________________ 29
1

Bakgrund
För att stimulera barn och unga till läsning är det viktigt att ta till vara deras
egna intressen, drömmar och berättelser på många olika sätt. En berättelse är
så mycket mer än vad som ryms i en bok. Det är en upplevelse som kan
skapas i många olika former, med hjälp av flera olika konstarter, både
digitalt och analogt. Barn och ungdomar ska ha en plats där någon lyssnar
på deras berättelser och drömmar, denna plats kan vara ett bibliotek. I ett län
som Jämtland där stora delar är mycket glesbefolkde måste bibliotek och
berättelser nå barn och ungdomar där de är. Det innebär inte alltid den
fysiska byggnaden, biblioteket, utan även digitala kanaler, samt andra
fysiska platser.
Målet för denna förstudie har varit att ringa in hur barn och ungdomar vill
att en webbplats för berättande ska se ut för att den ska vara attraktiv att
besöka och stanna kvar på. Förstudien har tittat på resultaten både ur ett
regionalt och nationellt perspektiv. En av förstudiens frågeställningar har
varit hur biblioteken i Jämtlands län kan gå vidare med ett framtida projekt
kring barns och ungas eget berättande. Därför kommer rapporten även att
handla om utveckling av digitala kanaler samt barns och ungas eget
berättande kopplat till läsfrämjande arbete i Jämtlands län.
2

Mål, frågeställningar och organisation
Mål
Det första målet för förstudien har varit att undersöka hur barn och
ungdomar vill att en webbplats för berättande ska se ut för att det ska vara
intressant för dem att använda den. Det andra målet med studien har varit att
se vilka idéer om digitalt berättande som finns hos konsulenter för olika
konstformer samt hos verksamma konstnärer inom olika områden.
Frågeställningar
Hur vill barn och ungdomar att en webbplats om bibliotek och berättelser
ska se ut för att det ska vara intressant för dem att använda den?
Är skrivande den enda formen för berättande?
Vad har redan gjorts i Sverige?
På vilket sätt ska ett framtida projekt utformas?
Organisation
Styrgruppen för biblioteken i Jämtlands län, där chefer för länets
kommunbibliotek ingår, har haft ett övergripande ansvar för förstudien.
Arbetsgruppen för förstudien har bestått av följande personer Åsa
Andersson, barnbibliotekskonsulent, Cecilia Pettersson, barn- och
ungdomsbibliotekarie i Östersunds kommun och Per-Jakob Kamienski,
barn- och ungdomsbibliotekarie i Härjedalens kommun.
3

Genomförande
I de följande avsnitten gås de planerade och genomförda aktiviteterna i
förstudien igenom. De planerade aktiviteterna såg delvis annorlunda ut än
de faktiskt genomförda.
Planerade aktiviteter
När ansökan om medel för förstudien skrevs planerades tidskriftsklubbar,
studiebesök, intervjuer och observationer som aktiviteter för att få underlag
för att kunna uppnå de mål som satts upp för studien.
I en tidskriftsklubb läser man artiklar och diskuterar dessa enligt en viss
mall. Detta genomfördes för att få en bild av barns och ungdomars
medievärld idag. Med mer kunskap om barns och ungdomars medievärld är
det också lättare att få en bild av vad målgruppen tycker om att göra och
därmed vad som är en attraktiv webbplats för dem.
Även studiebesök i Sörmlands län planerades för att se arbetet med
”Bubblan – berättelser på väg”. Ett besök på Länsbibliotek Östergötland
som har konstruerat Squoosh planerades också. Studiebesöket på Bubblan
planerades utifrån att detta projekt tagit fasta på barns och ungdomars eget
berättande på ett bra sätt. Studiebesöket hos Länsbibliotek Östergötland
planerades utifrån att Squoosh är en relativt ny webbplats och att
Länsbibliotek Östergötland har startat projektet “Skriv överallt” som är
kopplat till webbplatsen.
För att få kreativa idéer kring hur man kan arbeta med berättande inom olika
konstformer, inte bara skrivande, planerades att bjuda in konsulenter inom
olika konstformer samt professionella konstutövare till en växthusdag.
Under växthusdagen skulle deltagarna skapa modeller till berättarverktyg
för barn och ungdomar i olika åldersgrupper. Modellerna kunde vara såväl
digitala som fysiska platser. Tanken var att idéerna skulle få fritt spelrum
och att barnkonventionen ska ligga till grund för arbetet.
För att få barns och ungdomars syn på berättande förbereddes intervjuer av
målgruppen ungdomar 12-13 år i stad och landsbygd. Även observationer av
barn i åldern 4-5 år planerades.
Tidskriftsklubbar, studiebesök, växthusdag, intervjuer och observationer har
genomförts inom ramen för förstudien, dock har upplägget blivit lite
annorlunda än vad som planerades.
4

Genomförda aktiviteter
Tidskriftsklubbar
Den första tidskriftsklubben hölls via Adobe Connect, på grund av stora
avstånd mellan arbetsgruppens medlemmar. Denna tidskriftsklubb handlade
om barns och ungas medievärldar. Deltagarna hade läst "Svenskarna och
internet 2012", ”Småungar och medier 2010” samt ”Det unga internet”.
Den andra tidskriftsklubben blev en heldag då en förskolepedagog, Monica
Niemi, som arbetar mycket med iPad och berättande i förskolan, bjudits in.
Hon föreläste under förmiddagen om intressanta appar för berättande och
om hur man kan arbeta med dessa i barngrupper. Eftermiddagen ägnades åt
att testa appar och webbplatser för berättande. Detta var inte en
tidskriftsklubb i ordets rätta bemärkelse, mer en studiedag som var mycket
givande för förstudiens arbetsgrupp.
Studiebesök
De studiebesök som arbetsgruppen för förstudien planerat att göra gick av
olika anledningar inte att genomföra. Planeringen landade då i något helt
annat, som skulle visa sig bli mycket lyckat.
Gruppen besökte Norrvikens bibliotek i Sollentuna, som specialiserat sig på
små barns berättande. Norrvikens bibliotek arbetar aktivt med de minstas
eget berättande och det var av den anledningen ett mycket värdefullt besök
för arbetsgruppen. Gruppen deltog också i en volontärsutbildning på
Berättarministeriet i Södertälje, som har en verksamhet som helt och hållet
ägnar sig åt barns och ungdomars eget berättande. Att få möjlighet att gå en
volontärsutbildning gav en bra inblick i verksamheten. Även TioTretton i
Stockholms kulturhus besöktes just för att man där lägger stor vikt vid
besökarnas inflytande på verksamheten och det egna berättandet. Gruppen
skulle även resa till Linköping för att intervjua Annika Holmén om
Squoosh. Tåget till Linköping var dock inställt så detta besök fick ställas in.
(Kontakt med Annika Holmén planerades till ett senare tillfälle.)
Strax efter studiebesöken meddelade en av medarbetarna i gruppen att han
inte längre kunde delta i förstudien. Det var inte möjligt att ersätta honom
med en annan person. Detta medförde att inte lika många intervjuer som
planerats genomfördes, men det har troligtvis inte påverkat förstudiens
resultat. Till växthusdagen kunde en konsulent tillfälligt ställa upp och
medverka som gruppledare i en grupp.
5

Växthusdag
För att få kreativa idéer kring hur man kan arbeta med berättande inom olika
konstformer, inte bara skrivande, genomfördes en växthusdag med
konsulenter, pedagoger och konstnärer inom olika områden. Under
växthusdagen skapade deltagarna modeller till berättarverktyg för barn och
ungdomar i olika åldersgrupper. Modellerna som skapades var både digitala
och fysiska platser. Barnkonventionen låg till grund för arbetet.
Femton personer deltog i växthusdagen. Alla deltagare ställde upp ideellt
och engagemanget var enormt stort. Deltog gjorde en dramapedagog, en
konstkonsulent, en samordnare för Designcentrum, en projektledare för
UngKultur, en konstpedagog, en animatör, en litteraturpedagog, två
arkivpedagoger, en filmkonsulent, en designer samt en verksamhetsledare
för Jamtlis pedagogiska verksamhet. Som gruppledare agerade
medarbetarna i gruppen för förstudien och en extra bibliotekskonsulent.
Intervjuer
Intervjuer med 20 ungdomar i 12årsåldern genomfördes inom förstudien.
Arbetsgruppen för intervjuade 10 ungdomar på en skola i centrala Östersund
samt 10 elever på en skola i Funäsdalen i Härjedalens kommun. Varje
elevgrupp bestod av tio elever. Intervjuerna genomfördes som
gruppintervjuer då fem elever åt gången intervjuades. De fem elever som
inte intervjuades svarade under tiden på en enkät.
Observation och samtal
Arbetsgruppen observerade fyra förskolebarn under en stund då de
tillsammans med en pedagog skapade en berättelse med hjälp av appen
PuppetPals. Barnen hade själva tagit bilder som de klippte ut detaljer från
och använde som karaktärer i sagan. Barnen var 4-4,5 år gamla och vana att
skapa egna berättelser. Det märktes tydligt att barnen och pedagogen var
medvetna om att de blev observerade och pedagogen påpekade också att
barnen inte betedde sig som vanligt. I reflektionerna kommer därför stor
vikt kommer att läggas på det efterföljande samtalet med pedagogen.
6

Resultat och reflektioner
Mål
Målet med förstudien var att undersöka hur barn och ungdomar vill att en
webbplats för berättande ska se ut för att det ska vara intressant för dem att
använda den. Förstudien skulle även undersöka vilka idéer om digitalt
berättande som finns hos konsulenter för olika konstformer samt hos
verksamma konstnärer inom olika områden.
Har förstudien svarat på de frågor vi ställt och har vi uppnått målen? Svaret
på den frågan är naturligtvis inte enkel. Allt material vi samlat in under
förstudien har gett svar på de frågor vi ställt oss, men även gett oss svar på
andra frågor inom helt andra områden än vad som varit målet med studien.
Naturligtvis har också nya frågor kommit upp. Frågor som det inte alltid
finns självklara svar på.
Målet var först och främst att se hur barn och ungdomar vill att en
webbplats för berättande ska se ut för att det ska vara intressant för dem att
använda den. Trots att den frågan ställdes i enkäten var det få ungdomar
som svarade på den. Vi har istället fått titta på hur de bibliotek som
ungdomar går till ser ut, vad de gör på Internet idag och hur deras drömplats
på Internet ser ut. En viktig aspekt är också hur deras drömplats i
verkligheten ser ut.
Det andra delmålet var att undersöka vilka idéer om digitalt berättande som
finns hos konsulenter för olika konstformer samt hos verksamma konstnärer
inom olika områden. Under växthusdagen fick vi många idéer från
konsulenter, pedagoger och konstnärer. Alla arbetar de mycket med unga
människor och på så sätt har de också en insikt i vad målgruppen vill ha.
Det jag kommer att göra i följande avsnitt är att genom det samlade
materialet försöka ge svar på förstudiens frågeställningar och reflektera
kring hur en webbplats för berättande skulle kunna se ut.
7

En webbplats för barns och ungas berättande
Ett av de centrala målen i den här förstudien har varit att ta reda på hur barn
och ungdomar vill att en webbplats för berättande ska se ut för att det ska
vara attraktivt att använda den. Två olika åldersgrupper har undersökts, 4-
5åringar och 12-13åringar. I det följande avsnittet kommer jag att gå igenom
förstudiens resultat och reflektera över vilka funktioner barn och unga kan
tycka vara viktiga på en webbplats för berättande. Jag reflekterar utifrån det
material som samlats in under förstudien, det är mina och arbetsgruppens
tankar och funderingar, inga vetenskapliga rön.
En webbplats för berättande för 4-5åringar
För att kunna få en bild av hur 4-5åringar berättar sina egna historier samt
vilken slags webbplats de skulle vilja besöka har det i förstudien genomförts
några olika aktiviteter. Studiebesök har gjorts på Norrvikens bibliotek i
Sollentuna, som har ett tydligt barnfokus. På en förskola i Östersund har 4-
5åringar observerats när de skapat berättelser. Samtal har förts med två
förskolepedagoger som arbetar mycket med berättande. En del appar som är
bra när man ska arbeta med barns eget berättande har testats. Under den
växthusdag som arrangerades hade en av grupperna i uppgift att skapa ett
berättarverktyg för just denna målgrupp. I en av tidskriftsklubbarna lästes
rapporten “Småungar och medier 2010” från Statens medieråd, denna
jämfördes med resultaten i “Svenskarna och Internet 2012” av Olle Finndal.
Utifrån materialet från dessa aktiviteter reflekterar jag i det följande
avsnittet över av vad som skulle kunna fungera för 4-5åringar.
I rapporten “Småungar och medier 2010” nämns inte datorplattor alls.
Antagligen för att ingen använde sig av dessa i speciellt stor utsträckning
vid tiden för undersökningen. “Svenskarna och Internet 2012” visar att det
hänt otroligt mycket på den fronten under bara ett år. I den rapporten har
man inga uppgifter om 4-5åringar men utifrån de resultat författarna sett för
något äldre barn konstaterar de ändå att: “Vi har idag inga uppgifter om de
yngre barnen men sannolikt använder även förskolebarnen de surfplattor
som finns i hemmen.” Under 2012 gjordes åter en datainsamling till “Ungar
och medier”. Det ska bli väldigt spännande att läsa den rapport som skrivs
utifrån detta material.
Norrvikens bibliotek
Norrvikens bibliotek ligger i Sollentuna kommun, i Norrvikens skola. Från
början var Norrvikens bibliotek ett integrerat folk- och skolbibliotek. När
framtiden för biblioteket såg osäker ut sökte personalen pengar för att göra
ett bibliotek inspirerat av Reggio Emilia-pedagogiken och helt dedikerat till
8

småbarnsfamiljer. På den vägen är det och idag är det ett kombinerat
skolbibliotek och småbarnsbibliotek.
På Norrvikens bibliotek känner man sig välkommen med barnvagn och
krypande, ålande, lekfulla barn. I golvet finns ord som förklarar var
skogränsen går och var man kan ställa barnvagnar. Just skogränsen är
väldigt viktig. Innanför den får inga ytterskor vistas och inte heller några
skolelever. Det gör att föräldrar kan låta sina små barn leka fritt på golvet
utan risk för sand och grus att stoppa i munnen, samt att sakerna inte slits
lika mycket som om skolbarnen också skulle använda dem.
Norrvikens bibliotek
Personalen i Norrviken jobbar med barnens eget berättande på flera olika
sätt. De har sagostunder då förskolegrupper och familjer får lyssna till sagor
som berättas muntligen. Efter sagostunden skapar personalen och barnen en
saga tillsammans, sedan får barnen gå till stafflier för att måla. Det är fritt
fram att måla vad man vill men det kan ofta bli något som är inspirerat av
sagan barnen just hört eller skapat. Just den dag vi kommer till biblioteket
sitter målningar som 2-3åringar har gjort på väggarna.
Personalen berättar att stafflierna ofta inte räcker till, alla barn vill måla. Då
har man en vacker sagoborg med utklädningskläder och dockor där barnen
också kan få utlopp för sin kreativitet och berättarlusta.
9

Webbplatser och appar
Barnbibblan, som är den del av Barnens bibliotek som riktar sig mot de
minsta barnen, har idag ingen funktion för de små barnens eget berättande.
Barnbibblan är en vacker webbplats med många mycket bra funktioner men
just eget berättande finns inte med.
En populär webbplats som har en funktion för berättande för den här
målgruppen är Sveriges radios Radioapan. Här kan barnen välja olika
scenarier i sagan och sedan få den uppläst.
Tittar man på appar för surfplattor finns istället många verktyg för små
barns eget berättande. Monica Niemi, förskolepedagog i Östersunds
kommun, visade några av apparna för arbetsgruppen. Gruppen testade tre av
apparna. Sockpuppets, där man spelar in sagor med hjälp av handdockor
gjorda av sockor. Mycket enkelt att använda och tilltalande för barn.
Storywheel är en app som är uppbyggd kring slumpade bilder som man
berättar kring och gör till en hel saga, bra för barn som har svårt att komma
igång. Med Storywheel kan också turordningen bland barnen styras på ett
bra sätt. Puppetpals är en avancerad men mycket lättanvänd app där barnen
kan välja karaktärer som finns i appen eller att ta egna foton och klippa ut
från dessa. Här kan barnen också göra egna bakgrunder till sina sagor.
Monica pratade även om flera appar för produktion av böcker, något som
kan användas såväl för dokumentation som skapande av berättelser. Hon
använder apparna både med enskilda barn och med grupper. Gemensamt för
alla apparna är att de är baserade på bild och ljud och att slutprodukten
liknar en film.
Växthusdag
Deltagarna i växthusdagen delades in i tre grupper. Den första tiden ägnades
åt att ge en bakgrund till förstudien samt att gå igenom barnkonventionen.
En av grupperna fick i uppdrag att skapa ett berättarverktyg för 4-5åringar.
Resultatet blev en stor husvagn i form av en prinsesstårta som skulle kunna
komma ut till förskolor. I husvagnen skulle det finnas allehanda material för
berättande, småsaker för pyssel, utklädningskläder, dockor och musik. När
barnen skapat sin berättelse skulle det på slutet också finnas en stor
datorplatta, där de inte bara kunde se sin saga utan också kliva in i den och
ta med sig sina föräldrar och kompisar. Lite som ett Narnia för små barn,
beskrev deltagarna i gruppen. I husvagnen skulle det också finnas en
pedagog som tog emot och hjälpte de barn som kom in, högst två-tre barn åt
gången. Tanken var att husvagnen skulle kunna stå ca en vecka på samma
ställe, till exempel en förskola.
10

En berättartårta växer fram
Observation och samtal
Under en stund observerades några förskolebarn på en förskola i Östersund
när de tillsammans med en pedagog gjorde en saga i appen Puppetpals.
Medarbetarna i förstudien var väl medvetna om att barnen reagerade
annorlunda än vad de normalt skulle göra, om inte två utomstående vuxna
observerade dem.
Barnen i gruppen var 4-4,5 år gamla. I sagan de gjorde utgick de ifrån bilder
på föremål de tyckte om och själva hade fotat. Barnen fick motivera varför
de valde just en speciell bild. En hamster, en fot, en mamma och en bebis
var karaktärerna som fanns med i sagan. Barnen fick bestämma
karaktärernas egenskaper och pedagogen ledde dem med hjälp av öppna
frågor, hon såg också till att varje barn fick ungefär lika mycket utrymme.
Om ett barn inte ville säga något så var det okej, pedagogen väntade tills det
barnet var redo och lät då dennes karaktär “gömma” sig en stund för att
sedan komma fram.
Barnen visade varandra hur man kan göra och samarbetade, men blev
väldigt störda om någon råkade röra deras karaktär. Ett ord som de för
övrigt är väldigt bekanta med. När sagan var klar bestämde barnen ett namn
på sagan och de fick också motivera varför sagan skulle ha den titel den
fick. Pedagogen avslutade när barnen var nöjda. Pedagogen frågade barnen
11

hur det gick att komma på idéer och de svarade att de tyckte att det var lätt
och roligt. Barnen var dock vid det laget så påverkade av situationen att en
pratstund fick avsluta observationen. Då började de spontant berätta om spel
de hade spelat och om hur deras rum såg ut hemma. Barnen fick sedan
springa iväg och leka och samtalet fortsattes med pedagogen.
Hon berättade att barnen ofta berättar med inlevelse om både spel de spelat
på dator och datorplatta och böcker de läst med föräldrarna. De berättar
dock oftare om spel än om böcker. Förskolan jobbar mycket med berättande.
Vid vilan efter lunchen läser personalen böcker och barnen berättar också
själva. Favoritformen för berättande bland barnen är det de kallar
“Favoritsakssaga”. Då får ett barn välja en sak som ska vara med i sagan,
sedan hittar alla barnen på sagan tillsammans med pedagogen. Det är
pedagogen som styr ganska mycket men barnen är också delaktiga. Just
momentet med att få använda en favoritsak verkar vara det bästa med den
aktiviteten, säger pedagogen vi pratar med. Att titta på och samtala om
bilder från förmiddagens aktivitet vid vilan eller samlingen är också en form
av berättande. Pedagogerna jobbar mycket med att dokumentera leken och
det barnen berättar och till detta använder de ofta iPad. På så sätt är det lätt
att visa föräldrarna vad som hänt under dagen. Barnen tycker alltid att det är
roligt att visa föräldrarna vad de har gjort.
Så vad säger intrycken från våra aktiviteter? Nedan kommer jag att
reflektera kring hur biblioteken skulle kunna tänka kring små barn och
berättande.
Reflektioner
Små barn behöver ofta en vuxen som stöd när de ska berätta något.
Ordförrådet är inte så stort och en vuxen kan behöva ställa frågor för att föra
berättelsen framåt. Förstudiens aktiviteter har visat att bilder och den vuxnes
stöd spelar en central roll. Om man vill skapa en webbplats med möjlighet
för små barn att berätta sina egna berättelser så bör det vara en webbplats
där barn och vuxna tillsammans kan skapa något. Små barn är stolta över sin
närmiljö och de bilder de själva har gjort. Om man kan skapa en miljö där
de själva kan lägga in egna foton och rita teckningar för att använda i
berättandet kan man nå de små barnen, tror jag. Om man tänker på vad
barnen i gruppen som observerades ville berätta om så var det ganska
vardagliga saker. En fot, en hamster, en mamma och en bebis var
karaktärerna för sagan. En fot kan ta lika stor plats som karaktär som en
mamma, alla är lika viktiga!
Datorn är ibland lite svåranvänd för små barn då det är ett avstånd mellan
tangentbord, mus och skärm. Datorplattan är mer direkt och lätt att använda
12

var som helst. Jag tror att en appversion av en berättarwebbplats skulle bli
en succé för de små barnen. Det finns fina webbplatser för små barn redan
idag, Barnbibblan, som är en del av Barnens bibliotek, är den enda som har
en anknytning till bibliotek. Om man till de redan existerande funktionerna
där även kunde lägga in en funktion för berättande skulle
användningsområdet för platsen kunna öka, tänker jag.
Referensramarna för ett litet barn är inte så stora, men blir större hela tiden.
Att, som på Norrvikens bibliotek, få bli inspirerad av en saga innan man
själv börjar berätta kan vara stimulerande för ett litet barn. PuppetPals är
den app som användes på den förskola som besöktes och som även används
i hög grad av den förskolepedagog som föreläste under en av
tidskriftsklubbarna. Här har barnet eller barnen möjlighet att sätta in både
egna karaktärer och bakgrunder. Barnen på förskolan som besöktes började
spontant berätta om saker de hade varit med om och spel de hade spelat. Vi
började tänka på andra barn vi pratat med och förskolepedagoger som
berättat om sitt arbete. Ofta vill barnen prata mycket om och leka sin
favoritkaraktär i en bok, ett spel eller ett TV-program. Förskolepedagogen vi
pratade med under observationen sade att barnen oftare berättar om spel de
spelat än om böcker de läst hemma.
Fanfiction är ett ord som tillkommit på senare år men sannolikt har
fanfictionliknande aktiviteter utövats på olika sätt, omedvetet eller medvetet
under mycket lång tid. Både små och stora barn och ungdomar ägnar sig åt
detta. Att utveckla, leka och berätta om en favoritkaraktär eller sak är en stor
grej för de flesta. Tänk bara på att formen “Favoritsakssaga” var den mest
populära på förskolan vi besökte. Barn leker TV-program och spel, kanske
inte lika mycket böcker. Kan vi på biblioteken bjuda in till
fanfictionliknande lek på våra webbplatser och i biblioteken? Det är inte
svårt att prata med små barn om böcker och författare och ju tidigare de
inttroduceras i att samtala om böcker desto större är chansen att de ska
fortsätta med detta. På den förskola som besöktes pratade
förskolepedagogen om dokumentation av leken som en form för berättande.
Och visst är leken en form av berättande, det tycker jag att man kan utnyttja
i både boksamtal och på webbplatser för små barn. Ett samtal behöver inte
alltid vara så att deltagarna sitter stilla och pratar med varandra.
Barn i åldern 4-5 år kan oftast inte läsa själva. Webbplatsen eller appen
behöver därför vara bildbaserad med mycket form och färg. Barnen gillar att
leka med bokstäver och rimmar gärna så dessa element behöver inte helt
uteslutas, men bilderna bör nog ändå vara det centrala. Alla de appar som
testats i förstudien bygger helt och hållet på bilder.
Så vad är slutsatsen? En app som fungerar till alla surfplattor, där barn och
vuxna kan lyssna på sagor, leka med bokstäver och rim, måla och göra
13

collage, sätta in egna bilder eller använda redan existerande karaktärer som
de känner igen från böcker. Sedan kan de tillsammans skapa en saga där de
kan vistas en stund, spara för att återkomma och samtala om den. Jag tycker
att det känns naturligt att i ett utveklingsarbete av detta slag utgå från den
redan existerande webbplatsen Barnbibblan som redan idag har många
mycket bra funktioner för målgruppen.
Det här kan göras både digitalt och analogt naturligtvis. På biblioteken
kanske man har sagostunder där det ingår att barnen själva också berättar
vidare på ett eller annat sätt. På bibliotekets webbplats eller app kan man
göra samma sak.
Det ska kännas lite som att åka rutschkana in i den där prinsesstårtan. Att
både få ta del av och skapa egna berättelser i en inbjudande miljö, där det
finns en intresserad vuxen som lyssnar och leker med.
En webbplats för berättande för 12-13åringar
För att få en bild av hur 12-13åringar ser på berättande och hur de vill att en
webbplats för berättande ska se ut har det genomförts en del aktiviteter i
förstudien. Tjugo ungdomar i Östersund och Funäsdalen har intervjuats,
rapporten “Ungar och medier 2010” samt “Svenskarna och internet 2012”
av Olle Finndal har lästs och diskuterats. I förstudien har även TioTretton i
Kulturhuset i Stockholm och Berättarministeriet i Södertälje besökts. Två av
grupperna under växthusdagen hade i uppdrag att göra ett berättarverktyg
för den här målgruppen.
Rapporten “Svenskarna och Internet 2012” visar att nästan varje ungdom i
Sverige har tillgång till en så kallad smart mobiltelefon. Den visar också att
killar i större utsträckning än tjejer spelar på Internet medan tjejerna läser
och skriver i bloggar. Ska biblioteken se detta som en tillgång vid
läsfrämjande arbete eller som ett hot mot läsning och berättande? En
möjlighet så klart!
Berättarministeriet
I förstudien gavs möjlighet att inte bara besöka Berättarministeriet i
Södertälje, utan också delta i en volontärsutbildning. Berättarministeriet är
ett samverkansprojekt mellan kommun, näringsliv och den ideella sektorn.
Den första skrivarverkstaden ligger i Södertälje centrum och våren 2013
planerar man att öppna en skrivarverkstad i Järva. Verksamheten riktar sig
till barn och ungdomar i åldern 8-18 år och drivs av volontärer som arbetar
ideellt. På förmiddagarna kommer skolklasser, åk 2-5, och gör böcker
tillsammans. På eftermiddagarna har man längre projekt för 13-18 åringar.
14

Berättarministeriet har också familjeaktiviteter på helgerna.
Berättarministeriets vision är ett Sverige där alla barn och unga är trygga i
det skrivna ordet och ges förutsättningar att aktivt delta i samhällslivet.
Arbetsgruppen för förstudien kom till Alien supermarket i Södertälje
centrum utan att riktigt veta vad som väntade. Alien supermarket är en affär
med alla slags konstiga saker, som t.ex. Dragningskraft på burk och
Saturnusjord på flaska. Namnlappar delades ut och alla blev fotograferade.
Sedan fick alla i uppdrag att komma på ett lösenord till den hemliga dörr
som fanns någonstans i lokalen. När rätt lösenord sades öppnades en hylla i
väggen och deltagarna kunde gå in till ett stort rum med vita
halvgenomskinliga tyger hängandes från taket. Det var en ganska stor grupp
av vuxna som ville bli volontärer och gruppen fick gå igenom precis samma
sak som barnen som kommer till Berättarministeriet får. Tillsammans med
ledarna, och under väldigt kreativa former, skapades början på en berättelse.
Inramningen var att ledarna skulle bli utan arbete om de inte producerade
bättre berättelser, det hade den elake redaktör Schwartz bestämt. Genom en
dörr hördes Schwartz röst men han syntes aldrig. Ledarna berättade att
barnen blir både nyfikna, lite rädda, arga och inspirerade av redaktör
Schwartz. Det har flera gånger hänt att barn har skickat brev till honom.
Efter att tillsammans ha skapat en spännande inledning får eleverna sätta sig
i grupper och skriva och rita vidare på berättelsen. När dagen är slut får
varje elev en bok med sig hem, med sin egen berättelse och ett
författarporträtt.
För de äldre ungdomarna har Berättarministeriet lite längre projekt som
författarskola, bloggskola mm. Målet är att skapa något som blir publicerat i
en eller annan form, samt att få möjlighet att lära sig mer om och utveckla
sitt skrivande. I den här verksamheten utgår Berättarministeriet mycket från
vad ungdomarna själva vill göra och tar hjälp av lokala aktörer. Till exempel
har man genomfört en kurs i journalistiskt skrivande med hjälp av
journalister från lokaltidningen i Södertälje.
TioTretton
TioTretton ligger i Stockholms Kulturhus och är ett bibliotek som endast är
till för ungdomar i åldern 10-13 år. Vuxna får bara komma på studiebesök
innan biblioteket öppnar klockan 15.00. En viktig regel som personalen är
noga att hålla.
På TioTretton är ungdomarna och deras intressen verkligen i fokus. Det
finns inte så många planerade aktiviteter vid ett visst klockslag, en viss dag
utan personalen utgår alltid från vad ungdomarna vill göra när de kommer.
15

Personalen har upplevt att ungdomarna i den här åldern inte själva styr så
mycket över sin tid och då ska det alltid gå att göra något spännande när de
väl kommer till TioTretton. Personalen strävar också efter att ha ett klimat
som inbjuder till att ungdomarna är med och påverkar verksamheten direkt.
Ungdomarna bjuds inte bara in till fokusgrupper eller liknande. Personalen
menar att eftersom ungdomarna gärna vill se resultat av sina förslag direkt
vill de ta tillvara idéer så snabbt och spontant som möjligt. Till exempel går
man till datorn och köper in en bok som en besökare lämnar inköpsförslag
om direkt. Personalen köper in boken så att den som lämnat förslaget kan se
att det görs och hur det görs. Personalens förhållningssätt gör också att de
måste vara modiga och våga ge sig ut i det okända. Om en besökare vill
göra något som personalen inte riktigt själv behärskar, då får man
tillsammans försöka klura ut det. Det är viktigt att kunna visa att man inte
kan allt men är villig att lära sig, menar Amanda Stenberg, som vi träffade
på TioTretton.
Ett kök för berättande
På TioTretton kan ungdomarna laga mat, göra musik, klä ut sig, filma, spela
spel, pyssla och så klart läsa och låna böcker. Och det viktigaste av allt, bara
vara och få en lugn stund och att ha närvarande vuxna som har tid. Amanda
Stenberg menar att gränsen mellan analogt och digitalt är ganska flytande.
Det du kan göra analogt, kan du göra digitalt och det ena är inte bättre än det
andra. På TioTretton blandar man gärna olika former av berättande, t.ex.
matlagning och animering. Just matlagning och berättande fungerar väldigt
bra ihop, anser Stenberg. Aktiviteter i köket inbjuder till muntliga samtal
och ungdomarna vågar prata med sådana de inte känner sedan förut.
16

Personalen samtalar mycket om böcker med ungdomarna, något som i
högsta grad är en form av berättande. Att kunna reflektera över det man har
läst och att sätta ord på sina tankar om boken är viktigt även för förståelsen
av texten. Det är också viktigt att kunna se att alla inte ser samma saker i en
text. Det är även okej att bara sitta med och inte säga någonting. Även om
någon inte deltar så kanske de börjar fundera över dikter, berättande och
läsning, menar Stenberg.
Växthusdag
Under den växthusdag som genomfördes fick två grupper i uppdrag att
skapa ett berättarverktyg till ungdomar. En grupp fick sig tilldelade en kille i
11-12årsåldern att utgå ifrån och en grupp fick en tjej i 13-15årsåldern.
Moderskepp och satelliter för berättande
Gruppen som fick killen ville ordna möjligheter för honom och hans
kompisar att skapa platsen för berättande själva. Det var dels en mobil
verksamhet, kanske en husvagn eller en skåpbil. Gruppen liknade denna
verksamhet vid ett moderskepp, innehållande handledare med kunskap samt
teknisk utrustning. Moderskeppet skulle kunna komma ut och hjälpa till vid,
vad gruppen kallade mindre satelliter, i form av små kulturhus, som skapas
av ungdomarna själva i befintliga tomma lokaler ute i byarna. Det skulle ge
möjligheter för ungdomarna att träffas och t ex hålla på med 3D animering,
skrivande, konst mm.
17

Gruppen som fick i uppdrag att skapa ett berättarverktyg för en tjej i 13-
15årsåldern gjorde en grundlig bakgrundsberättelse om sin person. De hade
satt den här tjejen i glesbygden och hon hade inte så många kompisar som
delade hennes intresse. Men hon ville gärna möta nya kompisar via nätet.
En webbplats för berättande
Gruppen skapade en webbplats där hon kunde göra just detta. Platsen skulle
vara ett medlemsnätverk för de som gillar att skriva och är 13-20 år.
Deltagarna skulle kunna ge varandra feedback på texter, se hur texter växte
fram och i slutändan skulle man också kunna ge ut en bok som skulle säljas
till självkostnadspris på webbplatsen. Webbplatser som liknar denna finns
redan idag t.ex. Sockerdricka.nu och Haket.com och naturligtvis Barnens
18

ibliotek, Polarbibblo och Squoosh som hör samman med biblioteksvärlden.
Intervjuer
Inom förstudien genomfördes intervjuer med 20 ungdomar i 11-13årsåldern.
Tio elever på en skola i Östersund och tio elever i Funäsdalen i Härjedalen
intervjuades. Eleverna fick även svara på en enkät. Intervjuerna
genomfördes i grupper om fem elever åt gången.
När eleverna fick frågan om de kunde beskriva en drömplats på Internet,
något som inte redan finns, så blev det ganska svårt för dem att svara. Om
de istället fick jämföra med det som redan finns och som de gillar gick det
lättare. Samstämmigt från alla grupper var att ungdomarna ville ha en
webbplats där allt var samlat så att man inte skulle behöva surfa runt så
mycket. Att allt dessutom skulle vara gratis var alla också eniga om. Det
ungdomarna gillade att göra på Internet var att titta på filmklipp på Youtube,
spela spel och vara sociala med kompisar.
När frågan om en drömplats i verkligheten kom upp blev svaren genast
mycket mera målande och uttömmande. Många ville att det skulle vara
varmt och att man skulle kunna bada. En hel del av ungdomarna ville också
att det skulle finnas ett nöjesfält, ungefär som Gröna Lund eller Liseberg.
Men då var det noga med säkerheten, tyckte de flesta. Säkerhet och trygghet
var väldigt viktigt för många och någon uttryckte att det skulle vara en plats
helt utan brottslighet. Godis var annars ett mycket viktigt inslag i
drömplatsen.
Frågan om drömplats återkommer också i enkäten. Vid intervjuerna skiljde
sig inte svaren så mycket åt mellan tjejer och killar. Ser man däremot till
enkäten så är det stora skillnader. De flesta killarna skriver om spelrum, TV,
bio och datorer, och även fotbollsplan. När det gäller tjejerna handlar det
mycket om djur och natur, varma pooler, ställen för lek, slott mm. Eleverna
satt i ett angränsande rum och fyllde i enkäterna, så jag kan inte spekulera i
varför svaren blev som de blev. Det är bara intressant att se hur lika svaren
är inom könen och hur olika de är mellan könen. I den ena gruppen lämnade
flera killar denna fråga tom med kommentaren att de inte hann eller orkade
skriva.
Intervjuerna kretsade mycket kring berättelsens form och innehåll och hur
det är att prata om böcker och spel. Det blev mycket prat om datorspel och
mindre om böcker. En fråga som intresserade oss mycket var skillnaden
mellan berättelsen i en bok och i ett datorspel. Ungdomarna hade nog inte
reflekterat över denna fråga innan men de hade en hel del tankar om det
19

efter en stunds samtal. En sade att “Böcker läser man bara, dataspel både
läser och spelar man.” En tyckte att det är ”mer ansträngande att läsa böcker
än att spela datorspel.” Flera uttryckte att i spelet är det man själv som gör
något, man följer inte vad någon annan gör. Man kan t.ex. inte “ändra
vapen” i en bok och heller inte dö själv, alltså den karaktär man spelar.
Ungdomarna fick också frågan om det var någon skillnad mellan att berätta
för en kompis om en bok som de läst eller om ett spel de spelat. Svaren blev
ganska samstämmiga. Om de pratade om böcker berättade de bara om det
var en bra eller dålig bok. Om de någon gång berättade handlingen så var
det om det var en rolig bok de läst, aldrig en sorglig. När det gällde spel
berättade de ingående om vad som hänt i spelet och vad de gjort i spelet.
Vissa ungdomar som inte spelade tyckte att de som spelade hade ett helt
eget språk, det var svårt att förstå vad de pratade om.
Det var inte så många av ungdomarna som använde sig av någon form av
surfplatta, men flera angav att en fritidssysselsättning var att hålla på med
mobilen, och då främst för att spela. Nästan alla spelade dock någon form av
datorspel eller TV-spel och vad de spelade skiftade ganska mycket. Det var
många som spelade krigsspel som Call of Duty, Halo, Battelfield mm. Men
flera spelade också Sims och Mario Wii. Det som alla visste något om och
flera spelade var Minecraft. Det var dock skillnad på vad killar och tjejer
spelade. Det var tjejerna som uppgav att de spelade Sims och Mario och
killarna uppgav att de spelade krigsspel. Dock var det en grupp som var
mycket upprörda över webbplatsen spela.se som har en kategori som heter
“tjejspel”. Under den kategorin finns spel som handlar om att ta hand om
djur, sminka sig och laga mat. En kille uttryckte att han gärna ville spela
matspelen men att han kände sig lite olustig när han var inne på kategorin
“tjejspel”. Ungdomarna var också upprörda över att det inte fanns någon
kategori som hette “killspel”, uppenbarligen ansågs killarna kunna spela alla
spel på webbplatsen, men tjejerna behöver en egen kategori för att kunna
spela, var ungdomarnas slutsats.
I enkäten ställdes en fråga om vad ungdomarna gillade att läsa och de flesta
svarade att de tyckte om att läsa fantasy, deckare och äventyr. Alternativet
för skräck fanns inte med men tre stycken skrev till det själva. Flera gillade
också att läsa roliga böcker. Hästböcker och kärlek var inte alls populärt.
När det gäller hur ungdomarna får tips om böcker svarade många att de får
tips från kompisar, föräldrar och biblioteket. En del söker själva på Internet
eller läser i Kamratposten. Flera lämnade dock den frågan obesvarad. Vi
försökte också få svar på vad ungdomarna ville ha på en
bibliotekswebbplats men det hade de väldigt svårt att svara på. Flera
lämnade frågan obesvarad och de allra flesta skrev att de ville “titta på
20

titlarna”, antagligen menas att söka efter böcker, eller läsa.
Reflektioner
Vi har genomfört många olika aktiviteter för att få reda på vad denna
målgrupp vill ha av en webbplats för berättande. Alla svar vi fått rör inte den
här frågan och jag kommer i nästa avsnitt därför ta upp hur man mer allmänt
skulle kunna arbeta läsfrämjande utifrån de resultat vi har fått. Här kommer
jag dock att reflektera över kring hur man skulle kunna utveckla de idag
redan existerande webbplatserna.
Klart och tydligt visar ungdomarna att de inte vill behöva surfa runt så
mycket. När de har hittat sin favoritwebbplats vill de att allt ska finnas där.
Jag tycker att detta talar för att biblioteken bör samarbeta kring en
webbplats för litteratur och berättande riktad mot denna målgrupp. Idag
finns tre webbplatser med just denna inriktning, Barnens bibliotek,
Polarbibblo och Squoosh. Jag tycker att det känns onödigt att bygga en
fjärde sådan webbplats. Nedan kommer jag att utveckla detta resonemang.
Berättarministeriets verksamhet är mycket populär och uppskattad bland
barn och ungdomar som besöker dem. Där finns vuxna närvarande för att ge
respons och stöttning. Inramningen är också spännande och inspirerande.
Även TioTretton är populärt och också där finns de vuxna med som stöd och
uppmuntran och miljön inbjuder till eget skapande. Gemensamt för båda
platserna är också att ungdomarna är där själva, på Berättarministeriet får
lärarna hålla sig i bakgrunden vid besöken och på TioTretton får de inte
komma in alls. Till Berättarministeriet kan ungdomarna dock komma med
sina föräldrar på helgerna. Det som genomsyrar båda verksamheterna är ett
förhållningssätt om att vuxna och ungdomar lär tillsammans. De vuxna är
inte experterna.
Många av de ungdomar som vi pratat med spelar mycket datorspel. Ska
biblioteken se det som ett hot mot läsning eller en möjlighet till dialog och
en ingång till läsning och berättande? Jag tänker att detta borde biblioteken
kunna utnyttja i webbplatser för berättande. Inte bara författare till böcker
behöver bjudas in till skrivarskolor, kanske också spelutvecklare. På så sätt
skulle man möta ungdomarnas värld och ge dem en större inblick i att det
faktiskt ligger en berättelse till grund för det spel de spelar. Visst ska
biblioteken inte tappa bort böckerna, men en väg in i boken kan gå genom
det egna intresset för berättelser i andra former.
Under intervjuerna märkte vi att ungdomarna uppskattade väldigt mycket att
det var några vuxna som lyssnade på deras intresse för spel och läsning. I en
av grupperna blev ungdomarna mycket intresserade av om vi också spelade
21

några datorspel och vilka böcker vi läste. Det utvecklade sig till ett mycket
givande samtal. Att ge av sig själv kan också ge upphov till att andra öppnar
sig mera. Jag tror att vi måste våga föra mera samtal med ungdomar där vi
också visar vilka vi är och att vi är nyfikna på deras värld. Det här kan göras
både digitalt och analogt.
Polarbibblo, Squoosh och Barnens bibliotek arbetar med olika läs- och
skrivprojekt även utanför webbplatsen och vänder sig i olika grad till barn
och ungdomar på fritiden och på skoltid. Jag tror att det är nödvändigt för att
nå nya besökare till både webbplatsen och biblioteken. De ungdomar vi
pratade med använde sig inte speciellt mycket av bibliotekets webbplats och
visste följaktligen inte heller vad de skulle kunna önska sig fanns där. Det
finns många webbplatser som ungdomarna besöker innan de besöker
bibliotekens platser. Med attraktiva projekt som knyter an till bibliotekens
webbplatser kan fler upptäcka dessa. Precis som Amanda Stenberg, på
TioTretton, säger så tror jag att det är dags att sudda lite på gränserna mellan
digitalt och analogt.
Alla de webbplatser jag nämner ovan har flera bra funktioner för barn och
ungdomar. Det finns spel, skrivhjälp och möjlighet att publicera på sidan,
boktips från personal och kompisar. På Barnens bibliotek kan man också ha
ett eget krypin och vara social med sina vänner där. Gemensamt för alla tre
webbplatserna är att man utgår från det skrivna ordet, även om man också
kan rita och göra bildberättelser. Kanske ska det vara så? Eller ska
användarna ha möjlighet att komponera en berättelse på olika sätt, genom
att tala in sin berättelse, rita eller animera? Jag kan tycka att ett minimikrav
är att de ska kunna tala in sin berättelse för att nå de som inte vill eller kan
skriva. Om man sedan också får in flera olika konstarter i berättandet tror
jag att det kan höja intresset för målgruppen.
Vi har idag i Sverige tre mycket bra webbplatser med berättarverktyg som
på ett eller annat sätt är knutna till bibliotek. Varför då göra ännu flera lokala
sådana webbplatser? Det måste gå att bygga vidare på det som redan finns.
Utifrån de intervjuer vi gjort och de rapporter vi läst tror jag att det vore bra
om man kunde utveckla en app för mobiler och datorplattor. Barnens
bibliotek har utvecklat en sådan, som fungerar mycket bra. Här kan
användarna få boktips, göra sina egna boklistor och skapa en
maskingenererad saga utifrån ord de skriver in i olika fält. Polarbibblo och
Squoosh är anpassade så att besökarna kan använda den i såväl dator som
mobiler och surfplattor. Om ett samarbete mellan flera bibliotek i Sverige
utvecklades skulle man kanske kunna göra mer av dessa webbplatser och
utveckla en ännu bättre app.
I rapporten “Bättre användarupplevelse i bibliotekens digitala kanaler”, som
22

sammanställts av Stockholms stadsbibliotek, skriver man också om behovet
av en nationell samordning för en webbplats för barn och unga. Här skriver
man bara om Barnens bibliotek, men jag tror att det är viktigt att ta med
erfarenheter från såväl Squoosh och Polarbibblo som Barnens bibliotek. Här
föreslår man att det ska utvecklas en nationell pilottjänst för barn och unga.
Det föreslås att flera bibliotek ska ingå i utvecklandet av piloten. Jag tror att
detta är en mycket bra framkomlig väg, på väg mot en attraktiv
bibliotekswebblösning för barn och unga. Det finns en hel del tekniska
utmaningar på vägen mot en sådan lösning och biblioteken behöver
samordna sig för att kunna trycka på de leverantörer av webbsystem som
används idag.
Om en pilotverksamhet kommer till stånd får man heller inte glömma att ta
med barn och ungdomar från början. Jag tror att nyckeln till att få till något
som de vill besöka är att de känner sig delaktiga i platsen. Alla de tre
ovannämnda webbplatserna arbetar med delaktighet bland användarna på ett
kontinuerligt sätt och det bör tas tillvara på. Den spontana påverkan som det
ges möjlighet till på både Berättarministeriet och TioTretton bör också
genomsyra en webbplats av detta slag. Blandat med nyfikna, stöttande
vuxna som är villiga att lära sig nya saker tillsammans med besökarna.
Det finns idag ett nätverk för bibliotek som har webbplatser för barn och
ungdomar. Där ingår representanter för alla de tre webbplatser jag ovan har
nämnt. Detta nätverk bör vara en bra startpunkt för ett nationellt samarbete
kring en webbplats för barn och ungdomar.
Vad kan utvecklas på bibliotekmitt.se?
Kommunbiblioteken i Jämtlands län har gått samman och skapat
webbplatsen bibliotekmitt.se. Där finns sidor för barn och unga. Dessa sidor
är idag nästan helt utan interaktivitet. Barn och ungdomar kan skicka in
boktips samt skicka in talonger för Sommarlovsboken men det är också det
enda. Det finns en grupp som arbetar med att utveckla sidorna men
deltagarna i denna grupp har ingen reell tid avsatt i sina tjänster för att
kunna arbeta med detta. Barnbibliotekskonsulenten har tid avsatt i tjänsten
för att leda och sammankalla gruppen samt arbeta med utveckling.
Tiden som kan läggas på webbplatsen räcker dock inte till för någon verklig
utveckling mot interaktivitet. Även om idéer till mer avancerad utveckling
finns ställer ofta tekniken, tiden och kunnandet hinder i vägen för detta.
För små barn finns ingen interaktivitet alls utan där finns länkar till andra
sidor som vänder sig till denna målgrupp.
23

Gruppen skulle kunna utveckla interaktiviteten till en viss del men det
kräver också en större arbetsinsats, en tid som inte finns idag. Under
sommaren 2013 kommer det att finnas en skrivartävling på webbplatsen,
men bidragen kommer inte att kunna skrivas direkt på sidan. Det planeras
också intervjuer med ungdomar som berättar om sina intressen samt filmade
boktips.
Med en nationell samordning och större teknisk frihet skulle det kunna
göras mera även lokalt. Många bibliotek sitter i samma situation som
biblioteken i Jämtlands län. Det finns en vilja att utveckla webbplatsen men
det stannar vid tidsbrist, brist på kunnande och tekniska hinder.
Det som skulle behöva utvecklas i Jämtlands län är också läsfrämjande
projekt som är kopplade till webbplatsen och barn och ungdomars egna
berättande. I nästa avsnitt utvecklas tankarna kring detta.
24

Reflektioner kring framtida läsfrämjande projekt i
Jämtlands län
Aktivitet efter aktivitet i denna förstudie visar att vi på ett bättre sätt bör ta
till vara på barns och ungas egna intressen och berättelser i det läsfrämjande
arbetet. Visst är det bra att i alla lägen prata med barn och ungdomar om
nyttan av att läsa, eller? Ska vi kanske satsa på vikten av lusten till läsning?
Det är nyttigt att läsa av många olika anledningar, men om man inte tycker
att det är roligt att läsa, kommer man inte att göra det med någon större
inlevelse. Flera av ungdomarna i våra intervjuer tyckte att det var roligt att
spela datorspel och levde sig in i och pratade mycket om sitt spelande med
varandra. Precis så vill vi att det ska vara med läsningen! Hur når vi dit?
Kanske genom att vi bjuder in till lustfyllda samtal om litteratur. Det känns
naturligt för barnen och ungdomarna i intervjuerna att prata om innehållet i
datorspel, men inte om läsupplevelser. De uttrycker själva att de gärna pratar
om spel, både om innehåll och om vad de gör i spelen. Bland de ungdomar
vi intervjat är det några få som berättar för kompisar om vad de har läst, och
då berättar de bara om boken var bra eller dålig. Helst berättar de om roliga
böcker, sällan om sorgliga eller jobbiga.
Idag arbetar folkbiblioteken mycket med bokprat, där bibliotekarien berättar
om böcker för elever i skolan. Boksamtal, där barn och ungdomar själva är
medskapare är ett annat sätt att jobba läsfrämjande på. Många bibliotek
genomför redan boksamtal och gör det väldigt bra. Man kan genomföra
ganska styrda boksamtal med en grupp barn eller ungdomar som har läst
samma bok, kanske efter Aidan Chambers modell. Men man kan också ha
mer spontana boksamtal med barn och ungdomar som har läst olika böcker
där man kan se samband, likheter och olikheter mellan olika texter. Med
mycket små barn kan man ha boksamtal om bilderna, om berättelsen och om
författaren. Dessutom kan man, som jag tidigare nämnt också utnyttja leken
till boksamtal. Precis som Amanda Stenberg på TioTretton menade så är det
viktigt att ta sig tid att prata om böcker med de barn och ungdomar som är i
biblioteket för stunden. På det sättet kan personalen förmedla en känsla av
vuxna som är intresserade och har tid att lyssna.
Fanfiction eller liknande aktiviteter är något som alltid har funnits i någon
form. Det är skönlitterära berättelser, skapade av icke professionella
och/eller professionella skribenter, med utgångspunkt i en redan existerande
bok, TV-serie, film eller spel. Det finns flera webbplatser där barn,
ungdomar och vuxna skapar fanfiction. Fanfiction om Harry Potter är t.ex.
väldigt stort. Men jag tänker att det inte behöver vara skrivna berättelser för
att likna fanfiction. Små barn som leker sitt favoritprogram på Bolibompa
eller är Pippi Långstrump när hon lyfter sin häst, skapar de inte också en
25

sorts fanfiction? Ungdomarna som med inlevelse berättar och broderar ut
sina spelupplevelser, skapar också en slags fanfiction utan att vara medvetna
om det. Det här är något biblioteken borde vara bättre på att ta vara på. Visst
sker det här helt utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse, men man får ju
fantisera fritt och man behöver ju inte publicera det som skapas. Biblioteken
kan inbjuda till att leka bokkaraktärer, till att ha en kväll helt inspirerad av
Hungerspelen eller en eftermiddag där alla får vara Pippi eller Lillebror
Kanin som går vilse i den fruktansvärda delen av skogen. Eller varför inte
inbjuda till en spelkväll med efterföljande samtal där bibliotekarien också
får lära sig ett och annat. Det kanske inte precis är fanfiction, men väl
inspirerat av detta.
Som jag tidigare skrivit tror jag att just lusten till läsning är det viktigaste
för folkbiblioteken att förmedla. I enkäten fick ungdomarna i studien frågan
om varför det var så roligt att spela. På frågan svarade de flesta att “det bara
är det”. Kanske hade de gett andra svar om frågan hade ställts under
intervjuerna då ungdomarna var mycket mer mångordiga. Jag tänker hur
som helst att ungdomarna får höra från alla håll hur nyttigt det är att läsa,
det får de aldrig höra om datorspel. Får de höra lika ofta att det är roligt att
läsa?
Jag tror på att lyssna på barns och ungdomars intressen och berättelser och
att bjuda på sina egna upplevelser av både spel, lek och läsande, samt att
bjuda på sin okunskap för att kunna lära tillsammans med barn och
ungdomar.
Fanfictionliknande lek och temakvällar på bibliotek, boksamtal och bokprat.
Vilka ungdomar skulle komma till sådana aktiviteter om de inte låg på
skoltid? Antagligen de som redan läser ganska mycket och tycker att det är
roligt att prata om böcker. Hur fångar biblioteken de som inte redan läser
eller de som läser men inte tycker att det är speciellt lustfyllt? Det är en svår
nöt att knäcka. Biblioteken når flera barn och ungdomar via förskolan och
skolan, men läsningen i skolan kanske inte alltid är så lustfylld. Men om
skolbesöket på biblioteket är någonting alldeles extra, kanske barnen och
ungdomarna vill komma tillbaka efter skolan. Om man träffar en nyfiken
och lyssnande bibliotekarie som tycker det man gör är superhäftigt, då
kanske man vågar sig in även om man är en skoterkille som inte läser så
mycket? Jag har inga givna svar på dessa frågor men det tål att funderas på.
Det var inte många av ungdomarna i intervjuerna som hade besökt
bibliotekmitt.se. För att få dem att besöka webbplatsen tror jag att de först
måste ha en positiv relation till biblioteket, bibliotekarien och läsning.
Därför bör biblioteken i Jämtlands län arbeta mer aktivt med läsfrämjande
projekt direkt kopplade till webbplatsen så att barn och ungdomar vet att
sidan finns. Personalen bör också visa sidorna för barn och ungdomar på ett
26

aktivt sätt vid visningar i biblioteken. Utmaningen här är att det idag inte
finns resurser för att utveckla sidorna på ett tillfredställande sätt. Men kan
biblioteken arbeta mer aktivt med sommarboken på webben och boktips
som skickas in kommer man en bit på vägen. Det är också önskvärt att
någon från biblioteken i Jämtlands län ingår i ett nationellt pilotprojekt.
Barnbibliotekarier är bra på läsfrämjande arbete och många lägger ner hela
sin själ i arbetet med att få barn och ungdomar att läsa mera. Men kan man
utveckla en mer formell kunskap i läsfrämjande arbete? I
litteraturutredningen “Läsandets kultur” skrivs det en hel del om att lärare
och förskolepedagoger bör få utbildning i läsfrämjande arbete, men
ingenting om bibliotekariernas fortbildning. Det finns idag ingen
vidareutbildning i läsfrämjande arbete för bibliotekarier, inte heller i
universitetens och högkolornas utbildningar finns detta med. Hur lär man
sig att bli en läsfrämjare som bibliotekarie då och hur utvecklar man nya
metoder? Jag kan inte i den här rapporten svara på denna ganska omfattande
fråga men jag tycker ändå att det är intressant att lyfta och fundera över den.
Jag tror att många kommuner och län lägger mycket pengar på att själva
utbilda bibliotekarier inom detta område.
För att få mer kunskap om läsfrämjande samt få med barn och ungdomars
egna intressen, drömmar och berättelser i det läsfrämjande arbetet i
Jämtlands län föreslås här hur biblioteken skulle kunna gå vidare.
Under hösten 2013 genomförs ett internat för barnbibliotekarier under två
dagar. Innan internatet ombeds alla deltagare att tänka igenom sitt
nuvarande läsfrämjande arbete och hur de skulle kunna utveckla detta mot
att involvera barn och ungdomar mera.
Under internatet kan föreläsningar om nyskapande former för läsfrämjande
arbete erbjudas samt workshops och diskussioner. Varje deltagare
formulerar, ensam eller tillsammans med någon eller några kollegor, en plan
för hur arbetet ska utvecklas i hemkommunen. Det kan vara en omfattande
utveckling eller en mindre, allt utifrån de förutsättningar som finns i
kommunen. Viktigast av allt är att tänka på hur barn och ungdomars egna
berättelser kan stimulera läsandet och hur man kan jobba med utveckling
både analogt och digitalt.
Efter internatet kommer en period av experimenterande med de nya
metoderna och möjlighet till handledning från en forskare. Allt som görs ska
dokumenteras för att sedan kunna presenteras i ett slutseminarium.
På detta sätt skulle bibliotekarierna få möjlighet till fortbildning, lära sig att
dokumentera sitt arbete och presentera det för andra. Barnbibliotekarierna i
27

Jämtlands län får en egen idébank som det sedan är möjligt att fylla på. Efter
ett sådant arbete kan också en mer genomarbetad plan för läsfrämjande i
Jämtlands län arbetas fram.
28

Källförteckning
Rapporter
”Bättre användarupplevelse i bibliotekens digitala kanaler”, Det digitala
biblioteket, Stockholm 2012
”Läsandets kultur” Slutbetänkande av Litteraturutredningen, (SOU
2012:65), Stockholm 2012
"Svenskarna och internet 2012"; författare Olle Findahl, Organisation .SE
(Stiftelsen för Internetinfrastruktur), Stockholm 2012
”Småungar och medier 2010”; Statens medieråd, Stockholm 2010
”Det unga internet”; Svensk Biblioteksföreing i samarbete med Statens
medieråd
Webbplatser och appar
Barnens bibliotek www.barnensbibliotek.se
Squoosh www.squoosh.se
Polarbibblo www.polarbibblo.se
PuppetPals, Polished Play LLC
Sockpuppets, Smith Micro Software, Inc; Costumer Division
Storywheel, EverAge Consulting Inc.
Studiebesök
Berättarministeriet, Södertälje
Norrvikens bibliotek, Sollentuna
TioTretton, Stockholms Kulturhus
Intervjuer och observationer
Intervjuer med tjugo ungdomar i 12-13årsåldern
Observation av förskolebarn i 4-4,5årsåldern
Samtal med två förskolepedagoger
Växthusdag
Konstnärer, konsulenter och pedagoger från olika konstarter skapade
modeller för berättande.
29

Författarens tack
Tack till medarbetarna i arbetsgruppen
för förstudien, Cecilia och Per-Jakob!
Ett speciellt tack till Cecilia Pettersson,
Helen Asklund och Anna Ring som läst,
skrivit och kommenterat tillsammans
med mig!
Åsa Andersson, barnbibliotekskonsulent,
Jämtlands län
30