Canis – vi förändrar hundvärlden!

En kunskapstidning för aktiva hundägare 

Nr. 2/10 Årgang 13 

Canis – vi förändrar hundvärlden! 

www.canis.se

Sök i 

teori och 

praktik 

Cecilie Køste och Morten Egtvedt har under flera år varit bland 

Nordens mest populära brukshundsinstruktörer. Och nu har 

äntligen deras sedan länge efterfrågade bok om sök kommit! 

I boken ”Sök i teori och praktik” får du lära dig hur du tränar för att 

få en duktig sökhund, oavsett om du tränar tävlingssök, räddningshund/tjänstehund 

eller endast som aktivering och för att ha kul. 

Författarna delar in söket i fyra huvuddelar och går systematiskt 

igenom inlärningen av varje enskild del. Sök i system, lokalisering, 

markering och lydnad tränas in var för sig, innan man slutligen 

sätter ihop hela sökövningen. 

Det läggs stor vikt vid noggrann inlärning av de viktigaste 

grundfärdigheterna innan man flyttar träningen ut i skogen. Att göra 

saker noggrant och grundligt från början i stället för att försöka rätta 

till felen i efterhand, är också ett huvudbudskap genom hela boken. 

Ja, jag vill gärna beställa 

_____ ex av 

”Sök i teori och praktik” à 314 kr. 

Porto 59 kr tillkommer. 

Boken kan också beställas direkt från www.canis.se 

Namn: ____________________________________________________________________________________ 

Adress: ___________________________________________________________________________________ 

Ort: ________________________________________________________________________________________ 

Cecilie Køste och Morten Egtvedt har tidigare skrivit böckerna 

”Klickerträning för din hund” och ”Lydnadsträning i teori och 

praktik”. Samma träningsprinciper är centrala även i den här boken. 

Flera av inlärningsteknikerna som beskrivs i boken är helt banbrytande 

och har inte tidigare beskrivits i andra böcker om sök. 

Du lär dig bland annat hur du kan shejpa in sökmönstret med 

minimalt användande av hjälp, hur du kan baklängeskedja 

rullemarkeringen, och inte minst hur du kan lägga upp träningen 

för att kunna ha en bra säkerhetsmarginal mot blindmarkering och 

andra vanliga problem. 

Beställ boken på www.canis.se eller via beställningsformuläret här 

nedan. 

Pris 314 kr (i bokhandeln 359 kr). 

Porto 59 kr tillkommer. 

Canis AS 

Svarsending 9103 

0098 Oslo 

NORGE

Vi som tränar hund bör hela tiden vara intresserade av att utvecklas 

som tränare. Detta är viktigt, så man inte tror att man 

är färdiglärd även om man vet att man kan mycket – då är 

slaget förlorat. Det är stor skillnad på att ha en erfarenhet i 20 

år och 20 års erfarenhet, särskilt när det gäller hundträning 

som har utvecklats så mycket de senaste åren. 

Om vi vill lära oss av våra erfarenheter, måste vi prata om dem, 

sätta dem i system och gärna relatera dem till en teoretisk 

grund. Personligen är jag en ivrig bloggläsare (men inte särskilt 

ivrig att blogga själv), och lär mig mycket av att läsa om 

andras hundträning. Jag är imponerad av dem som ständigt 

uppdaterar sin blogg och gör en seriös insats för att lära sina 

läsare om hundträning. Det är viktigt att ge dessa ivriga 

bloggare positiv feedback (detta är deras betalning!) så att vi 

håller träningsbloggarna levande. Det är inte bara underhållande 

och utvecklande att läsa andras bloggar, utan det kan 

även ge bra motivation till egen träning. 

Ta dig en titt på vårens kursplaner hos Canis Hundskola. Att 

gå kurs ger ofta en motivationsinjektion utan dess like och är 

en utmärkt möjlighet att dela med sig av sina erfarenheter! 

God hundträning! Q 

Marthe Groven 

(redaktör) 

3

UTGIVARE 

Canis Sverige 

Box 3110, 831 03 Östersund 

Tel. (+47) 72 87 86 50 Fax: (+47) 72 87 86 55 

E-mail: kundservice@canis.se 

Internet: www.canis.se 

REDAKTION 

Marthe Groven 

Knut Eilertsen 

Gerd Mortensen 

Dina Doctermann 

Elisabeth Kempemo 

LAYOUT 

FunkIT Grafisk Design 

TRYCK 

Merkurtrykk 

Hundtidningen Canis 

Nr. 1/2010, årgång 13 

ISSN 1501-0341 

Ansvarig utgivare: Canis AS 

COPYRIGHT 

Allt innehåll i denna tidskrift är skyddat enligt 

”lag om upphovsrätt till konstnärligt verk”. Inga 

delar av innehållet får kopieras eller på annat 

sätt användas utan tillåtelse från Nordiska 

hundförlaget AB och våra artikel författare. 

Framsidan: 

Torunn Smevik 

Innehållet i Canis står för de respektive 

författarnas/annonsörernas räkning och är inte 

nödvändigtvis i enlighet med redaktionens åsikt. 

Canis är tryckt på miljövänligt papper. 

4 

Separationsångest . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 

Gry Løberg 

Border collien – en vallhund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 

Anna Larsson 

Bakombyten – förr och nu . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 

Anna Larsson 

Vittringsprov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 

Thomas Stokke 

Att gå fint utan koppel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 

Thomas Stokke 

Ren & smutsig klickerträning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 

Morten Egtvedt 

Canis Challenge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 

Eva Bertilsson 

MATERIALDAGAR OCH UTSKICK 

Utgåva nr 3-10 4-10 5-10 6-10 1-11 2-11 

Materialdag 10/4 10/6 10/8 1/10 1/12 10/2 

Utskick 1/6 1/8 1/10 20/11 1/2 1/4 

Innehåll 

ANNONSPRISER 

Baksida: 5000 kr 

Omslag 2-3: 4500 kr 

1/1 sida: 4000 kr 

1/2 sida: 2500 kr 

1/4 sida: 1500 kr 

Alla priser är exklusive moms. Helårsannonsörer ges 15% rabatt. För beställning av annonsplats 

kontakta oss på telefon (+47) 72 87 86 50, fax, (+47) 72 87 86 55 eller e-maila 

canis@canis.se. Vi erbjuder annonsering på vår internetsida. Ta kontakt för mer information. 

Om Canis 

Canis startade 1997. Vår målsättning är att sprida kunskap om träning med positiv 

förstärkning. Vår verksamhet består i dag av: 

Hundtidningen Canis Nordens ledande hundfackliga tidskrift. Vänder sig först och främst 

till de mest aktiva hundägarna. Ges ut i Sverige, Norge, Danmark och Finland. 

Canis Förlag Ger ut hundböcker om positiv hundträning. 

Nätbutiken Canis.se Försäljning av hundböcker och hundutrustning över Internet. 

Canis Hundskola Canis Hundskola har sammanlagt 27 avdelningar i Norge, Sverige och 

Danmark. Hundskolans målsättning är att erbjuda kurser till hundägare som vill lära sig 

mer om klickerträning.

Foto: Bigstockphoto 

Text: 

Gry Løberg 

SEPARATIONSÅNGEST 

Ett av de vanligaste problemen vi ser på vår beteendeklinik 

är separationsproblem. Ett separationsproblem är alla typer 

av problem som inträffar när hunden är ensam hemma. Det 

kan vara hundar som förstör saker, både lösa föremål och 

möbler, eller så försöker de gnaga sig ut. Sedan har vi hundar 

som skäller, ylar och skriker, de som springer omkring, 

springer fram och tillbaka, de som kissar inne, bajsar inne 

eller kräks. Och sedan har vi de lite mer sällsynta, de som 

ger sig på sig själva med slickande, sugande, gnagande eller 

bitande. 

Vardagslydnad 

Inte alla dessa har separationsångest även om de utgör majoriteten. 

De hundar som kommer till kliniken och har separationsångest 

kan delas in i flera typer. Vi har hundar som 

kommer relativt unga och som aldrig har klarat av att vara 

ensamma hemma, och vi ser hundar som utvecklar separationsångest 

efter att de blivit vuxna. Sedan har vi de hundar 

som har så kallad vanlig separationsångest. Detta är hundar 

som måste vara tillsammans med någon, det spelar ingen roll 

vem det är, bara de slipper vara ensamma. Dessa hundar kan 

oftast vara ensamma i bilen, men hemma går det inte så bra. 

Och sedan har vi dem som har så kallad äkta separationsångest. 

De måste vara tillsammans med en given person 24 

timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Om dessa hundar har man 

5

tidigare sagt att de har haft hyperanknytning, men under 

senare tid menar man att de har det man kallar en otrygg 

anknytning. Detta uppstår ofta efter en specifik händelse. 

Dessa är som tur är mer sällsynta. 

Och slutligen har vi den grupp av hundar som utvecklar separationsångest 

när de blivit gamla. Man antar att detta kan 

hänga samman med Cognitiv Dysfunktions Syndrom (CDS) 

eller demens. 

Det kan finnas många orsaker till att hundar utvecklar separationsångest: 

RISKFAKTORER 

Ärftliga faktorer. Alla raser kan utveckla separationsångest, 

men vissa raser har större benägenhet för att utveckla det än 

andra. Vi ser att separationsångest förekommer oftare hos vissa 

raser. Vi har inga bra undersökningar om detta här i Norge, men 

av de hundar vi får på kliniken hos oss förekommer ofta separationsångest 

hos bl a Grosser Münsterländer, Gordon Setter, 

Cocker Spaniel och Boxer. 

Kastrerade. Kastrerade hanar har oftare separationsångest än 

okastrerade hanar. 

Socialisering och miljöträning. Vi ser också att hundar som 

är dåligt socialiserade och miljötränade oftare upplever att 

saker där ute i den stora världen är läskiga. Dessa hundar söker 

sig till hundägaren för att få trygghet och stöd. Detta leder till 

att hunden knyts starkare till hundägaren än normalt, och 

därför kan ha större problem med att vara ensam hemma. 

Såld för sent. Hundar som säljs relativt sent kan ha fått för lite 

erfarenhet av att vara ensamma om de har varit tillsammans 

med andra hundar fram till försäljningen. En annan faktor är 

att de blir starkt knutna till uppfödaren och uppväxtmiljön. Det 

att bli såld sent kan därför leda till att hunden knyts extra starkt 

till nästa ägare. Om en hund har bristande socialisering och 

miljöträning, kan detta också hänga samman med att den 

såldes sent. 

6 

Foto: Trude Granhus 

Miljö- eller familjeförhållanden. Vissa hundar som ligger på 

gränsen till att utveckla separationsångest kan klara sig mycket 

bra. Andra kan utveckla separationsångest om något i omgivningen 

förändras. 

Familjen har flyttat. Hunden känner sig trygg och klarar 

sig bra i kända omgivningar hemma och i närmiljön. En 

flytt kan skapa den lilla extra otryggheten som kan leda till 

separationsångest. 

Sjukdom. När någon i familjen blir sjuk eller sjukskriven 

över längre tid, kan detta påverka hunden på flera sätt. 

Hunden får en period där den inte är ensam, eller är 

väldigt lite ensam. Övergången till heltidsarbete efter en 

sjukdomsperiod kan bli för stor eller för hastig för hunden. 

Sjukdom kan också leda till att hundägaren blir deprimerad 

eller ängslig, och detta kan i sin tur göra att hundägaren 

binder hunden starkt till sig och de får en ömsesidig 

stark bindning. 

Död. Dödsfall i familjen kan ha två effekter på hunden. 

Den ena är att familjemedlemmarnas sorgereaktion kan 

påverka relationen till hunden på samma sätt som ångest 

och depression kan göra. Den andra effekten är att det 

faktiskt är en person som inte längre finns där. 

Ändrade samlevnadsförhållanden. Uppbrott i familjen 

kan arta sig väldigt olika. Därför kommer också sättet 

hunden reagerar på att variera. Vi kan se några av de 

samma effekterna som sker vid dödsfall. En person finns 

inte där längre och det kan bli sorgereaktioner, depression 

osv till följd av uppbrottet. Vid en del skilsmässor lyckas 

parterna att fortsätta ha bra kontakt, och några hundar 

bor lite här och lite där. För många hundar går detta bra, 

men för en hund som är disponerad för separationsångest 

är det inte så säkert att detta går bra. 

Nytt arbete. Ett nytt arbete betyder ofta ändrade rutiner 

för när man kommer och när man går. Detta kan för vissa 

hundar upplevas som oförutsägbart i förhållande till 

gamla rutiner. 

Skiftarbete. Det har visat sig att ägare som jobbar skift 

oftare har hundar med separationsångest än andra. Detta 

har något med oförutsägbarheten att göra som sådana 

hundar kan uppleva. Det är också hundar som har separationsångest 

gentemot en husse som t ex jobbar på plattform 

i Nordsjön. Hunden har endast separationsångest 

under hans hemmaperioder, men fungerar normalt när 

husse är på plattformen. 

Barn som flyttar hemifrån. Det finns exempel på att 

Foto: AK

hundar utvecklar separationsångest när barn flyttar 

hemifrån. Detta varierar med hundens disposition samt 

relationen till den som flyttar. 

Semester. Längre semester där hund och familj har varit 

tillsammans hela tiden, kan ibland få en snabb övergång 

till vardagen med jobb och skola. Denna övergång kan 

med fördel göras gradvis. Oavsett kan vissa hundar få 

separationsångest till följd av semester. Det finns också 

fara för återfall efter sådana semestrar. 

Omplacering. Omplacering kan leda till separationsångest 

då hunden kan binda sig starkare till den nya ägaren 

eller familjen. 

Ägare som bor ensam. När hunden bor tillsammans 

med en enda person, kommer den helt naturligt binda sig 

hårdare till denna person än om det varit flera i hushållet.. 

SYMPTOM 

Förutom att hunden t ex vokaliserar, urinerar, förstör eller har 

hög aktivitetsnivå när den är ensam, kan den även ha vissa 

symptom när ägaren är hemma tillsammans med hunden. Ofta 

är hundarna nära ägaren eller där familjen är. Om möjligt vill 

de också ha fysisk kontakt. Men det finns variationer även på 

detta. Vissa hundar lägger sig på strategiska ställen där de har 

överblick över där folk är, t ex i hallen där hunden har överblick 

över kök, vardagsrum och vilka som försvinner. Hundar som 

inte lägger sig på strategiska platser kan lunka efter den 

person som hunden är mest bunden till. Vi ser oftare detta 

lunkande när hunden bor med en enda person, eller när det 

endast är en i familjen som är hemma tillsammans med 

hunden. 

Andra symptom kan vara hundens reaktion när du ska lämna 

den. De flesta hundar får förväntningar på att få följa med när 

du klär på dig, men hundar lär sig också att förstå att den ska 

vara ensam hemma pga de rutiner du har innan du t ex ska till 

jobbet. Hundar med separationsångest blir ofta extra ängsliga 

Foto: Lina Johansen 

när de förstår att de ska vara ensamma hemma. Vissa hundar 

blir också väldigt frustrerade. Om frustrationen blir tillräckligt 

stark, ser vi också att vissa hundar blir aggressiva mot ägaren 

när ägaren ska lämna hunden ensam hemma. 

Om man har som rutin att låta hunden vara i bur när den är 

ensam, kan hunden vilja undvika buren eller springa och 

gömma sig för att försöka slippa bli instoppad i buren. 

DIFFERENTIALDIAGNOSER 

Även om hunden vokaliserar, kissar, förstör saker etc när den 

är ensam hemma är det inte säkert att den har separations - 

ångest. 

Hunden kan vokalisera av andra orsaker än av separationsångest. 

Hunden kan t ex vara rädd för att vara ensam hemma 

därför att den har blivit skrämd eller för att den är rädd för höga 

ljud, den hör kanske andra hundar skälla ute, eller den skäller 

för att den är territoriell och skäller på förbipasserande. 

Har du en hund som förstör saker hemma kan detta ha många 

orsaker: rädd för ljud, hunden kan vara territoriell och förstöra 

saker när den hoppar omkring för att skälla på förbipasserande, 

och även förstöra saker när den leker eller utforskar saker. 

Hundar som förstör saker inne i buren eller det den kan nå från 

buren, kan göra detta för att den inte klarar av att vara i bur. 

Hundar som kissar, bajsar eller kräks inomhus kan göra detta av 

medicinska orsaker som t ex urinvägsinfektion, bristande rumsrenhet, 

inkontinens, inomhusmarkering eller att hunden rastas 

för sällan och måste göra sina behov. 

Det är fördelaktigt om man kan filma hunden när den är ensam 

hemma, eller göra ljudupptag. Grannar som talar om vad de 

hör är också en god hjälp. 

7

8 

Prognoser 

Alla hundar har olika prognoser, och prognosen är 

beroende av flera faktorer: 

God prognos 

E Beteendeproblemet kan enkelt och lätt diagnostiseras 

E Alla stimuli kan lätt identifieras och kontrolleras 

E Lindrigt problem med kort varaktighet 

E Beteendet utgör liten risk 

E Låg grad av upphetsning, det är lätt att få 

hundens uppmärksamhet 

E Låg motivation bakom beteendet 

E Förvärvat beteendeproblem 

E Ett enkelt problem 

E Historiskt sett god prognos för detta beteendeproblem 

E Motivationen och familjens möjlighet att träna är 

hög 

E Bra kommunikation inom familjen 

E God förståelse för och möjlighet att träna hunden 

Dålig prognos 

E Liten förståelse för beteendeproblemet eller de 

bakomliggande orsakerna 

E Svårt att hitta, kontrollera och avlägsna utlösande 

stimuli 

E Omfattande och komplicerat beteendeproblem 

med lång varaktighet 

E Beteendet är farligt 

E Hög grad av intensitet och grad av allvar 

E Hunden har ett ohämmat beteende och har gjort 

stor skada 

E Hög grad av upphetsning, svårt att få hundens 

uppmärksamhet 

E Hög och oförutsägbar frekvens 

E Stor ärftlig faktor, beteendena är välkända hos 

arten, hos rasen eller linjen 

E Komplext och flera beteendeproblem tillsammans 

E Komplex familjesituation, familjemedlemmarna 

kommunicerar dålig med varandra 

E Svårt att generalisera förebyggande och behandlande 

tekniker till likartade situationer 

E Beteendemodifierande tekniker har provats utan 

resultat 

E När hundägaren inte förstår själva beteendeproblemet 

och principerna för behandlingen 

E När hundägaren inte är särskilt villig att behandla 

hunden 

E Familjen vill egentligen omplacera eller avliva 

hunden 

E Hundägaren har svag anknytning till hunden 

Foto: Ann Kristin Braathen 

ÅTGÄRDER 

Vi ser ofta att hundar med separationsångest även har 

problem med höga ljud, och att många även har uppmärksamhetssökande 

beteenden. Det är därför viktigt att man kartlägger 

om det finns flera av dessa beteendeproblem när du 

upplever ett av dem. Alla dessa problem behöver inte finnas 

där, men det är inte ovanligt. Om en hund med separationsångest 

även har ljudfobi och uppmärksamhetssökande beteenden, 

är det viktigt att behandla alla tre beteendeproblem för 

att prognosen ska bli så god som möjlig. 

Åtgärderna bör delas in i faser så att man inte gör allt på en 

gång. Varje hund ska ha sin unika uppsättning av åtgärder som 

har anpassats till miljön den lever i, hur familjen bor och lever 

och vilka beteendeproblem hunden har.

Många hundägare som har hund med separationsproblem 

funderar på att skaffa sig ytterligare en hund för att hjälpa den 

första hunden. Detta kan vara en bra idé, men det kan också 

sluta med att man får två hundar med separationsångest. Den 

nya hunden bör i så fall vara en vuxen hund som inte har 

problem med att vara ensam hemma. 

Att sätta hunden i bur eller ha hunden på ett avgränsat område 

kan också vara en bra idé, men vissa hundar klarar detta sämre 

än om de hade ett större område att röra sig på. 

Några hundägare har försökt med antiskällhalsband på 

hunden. Detta avråder jag starkt då det bl a leder till att hunden 

mår betydligt sämre och får sämre prognos. Denna typ av 

åtgärd minskar eventuellt symptomen, men gör inget för att 

bota det underliggande problemet. 

De huvudåtgärder som jag ofta rekommenderar går ut på att 

göra hunden mer självständig och mindre bunden till hundägaren, 

samtidigt som hundägaren gradvis lär hunden att vara 

ensam. 

Det är få studier som har visat hur varaktigheten av beteendeproblem 

påverkar prognosen för förbättring av problemet. Ett 

undantag är forskarna Takeuchi et al (2001) som studerade tre 

olika beteendeproblem och undersökte om det fanns någon 

skillnad i förbättring av problemen beroende på hur länge 

hundarna hade haft problemet. De fann att 80 % av hundarna 

blev bättre som hade haft separationsångest kortare tid än ett 

år, medan bara 40 % av hundarna blev bättre som haft separationsångest 

längre än ett år. 

Oberoende av varaktigheten 

verkar det som att 

prognosen för hundar 

Författaren 

deltar på ett nätmöte 

den 20 april där du kan ställa 

frågor och kommentera 

artikeln. Gå in på 

www.canis.se/nettmote 

Foto: Verena van de Putte 

generellt också varierar något med typ av symptom. Efter ca 3 

månaders behandlingstid blev i genomsnitt 62 % av hundarna 

bättre. 

SAMMANFATTNING 

Separationsångest kan orsakas av många olika saker, både ärftliga 

faktorer och miljöfaktorer kan ha betydelse. 

Separationsångest är för hunden ett stort välfärdsproblem, 

men det är inte alla hundägare som är medvetna om att 

hunden har separationsångest och därför inte sätter in åtgärder 

för att minska problemet. I en undersökning gjord av 

Jörgen Damkjer Lund i Danmark visar det sig att 32 % av 

hundarna i undersökningen har problem med att vara 

ensamma hemma. 80 % av dessa hundägare uppfattade inte 

själva detta som något problem, och endast 20 % av hundägarna 

tyckte alltså att det var ett problem att hunden hade 

separationsångest. Av dem som uppfattade detta som ett 

problem, var det endast 22,9 % som valde att söka råd för beteendeproblemet. 

Separationsångest är ett stort välfärdsproblem både för 

hund och ägare, och det är för hundens bästa att man 

vidtar åtgärder så fort som möjligt. Ju snabbare man 

vidtar åtgärder, desto bättre prognos för hunden. Q 

Lund, JD (2007) Afdækning af årsager til aflivning af familiehunde i 

Danmark. Institut for Produktionsdyr og Heste. Det 

Biovidenskabelige Fakultet. Københavns Universitet. Og Dyrenes 

beskyttelse http://www.dyrenes-beskyttelse.dk/hunderapport 

Takeuchi,Y.; Ogata, N.; Houptc, KA.; Scarlett, JM. (2001) Differences in background 

and outcome of three behavior problems of dogs. Applied Animal 

Behaviour Science 70 (2001) 297±308 

Gry Løberg är beteendekonsult på beteendekliniken 

Manimal AS och har arbetat med beteendekonsultationer 

i 10 år. Gry Løberg har MSc 

Companion Animal Behaviour Counselling. Dessutom 

föreläser Gry på egen klinik och vid förfrågan, 

och hon är sakkunnig vad gäller hundlagen och 

lagen om djurs välfärd. Manimal AS har lokaler på 

Hövik i Bärum, där de har konsultationer, kurser och 

miniseminar. Du hittar mer information på 

www.manimal.no. 

9

MEST NÄR DET 

GÄLLER! 

Är en bok i mental träning 

där du bland annat får veta 

hur du hittar flytet när du 

tävlar och hur du får koll 

på pirriga tävlingsnerver. 

SLALOM I PAR 

En film om hur du och din 

kompis kan träna in slalom 

tillsammans. Filmen innehåller 

också övningar med 

sikte mot tävling. 

STUDERA MEST 

Studie- och fördjupningsmaterial 

till boken Mest 

när det gäller! 

Läs mer och beställ på www.anitaaxelsson.se 

Canis söker bra 

artikelförfattare! 

Kan du något om hund och hundträning som du 

vill dela med dig till andra hundägare? Canis är 

alltid på utkik efter bra artiklar inom ämnena 

∑ Lydnad 

∑ Bruks 

∑ Agility 

∑ Klickerträning 

∑ Jakthund 

∑ Vardagslydnad 

∑ Inlärningspsykologi 

∑ Etologi 

∑ Hund & hälsa 

∑ Avel & uppfödning 

∑ Och andra teman som är 

intressant för aktivt hundfolk. 

Om du har skrivit en bra artikel kan du maila den 

till canis@canis.se för bedömning. Ersättning 

utgår för artiklar som publiceras i Canis.

Text & Foto : 

Anna Larsson 

BORDER COLLIEN 

– EN VALLHUND 

Min målsättning med den här artikeln är att ge den nyfikne 

läsaren en första inblick i hur en border collie arbetar och 

fungerar. Det är inte ovanligt att på hundforum och frågespalter 

läsa att folk letar efter hundar med ”mindre vallning”, 

eller att hundar som låser sig och fixerar föremål i vardagen 

sägs ha ”mycket vallning” i sig. Man utgår vid sådana resonemang 

ifrån att vallning är ett beteende/anlag som den enskilda 

hunden sedan har i större eller mindre mängd. Så är 

inte fallet. Vallanlagen är flera olika anlag och hur mycket 

hunden har av de olika anlagen, samt självklart hur den fått 

en chans att utvecklas, är vad som kommer att avgöra hur 

den blir som vallhund. 

Vallhund 

Jag hoppas att på ett enkelt sätt kunna ge lite mer inblick i vad 

vallning är, dvs hur relationen mellan vallhunden och djuren 

fungerar. För att göra det enklare har jag valt att enbart skriva 

om får eftersom det var som fårhund rasen uppstod. Men en 

border collie kan även användas till att valla många andra djurslag 

även om den i praktiskt arbete används framför allt till att 

hantera får och nöt. 

VAD ÄR EN VALLHUND? 

En vallhund används för att kontrollera och flytta djur. Olika 

djurslag och olika raser inom de djurslagen, ställer olika krav 

på den hund som hanterar dem. Vilka djur man haft och hur 

man har hållit dessa, har runt om i världen skapat olika vallhundsraser 

som anpassats efter dessa behov. Av dessa raser är 

border collien den i särklass mest spridda, använda och allsidiga 

vallhunden. 

11

Ursprunget till dagens border collies finns i de hundar som 

herdarna på de brittiska öarna avlade fram. Får hölls på de stora 

områden som inte gick att odla upp – de skotska högländerna, 

på hedarna i gränstrakten mellan England och Skottland och i 

Skottlands och Wales bergstrakter. Det var stora hjordar med 

förvildade får som betade på enorma ytor. 

Border collien är främst avlad för att hämta djur. På de stora 

områdena som de brittiska herdarna arbetade på krävdes det 

en hund som på egen hand kunde hämta djur på flera kilometers 

avstånd, samla ihop dem och driva dem över svår 

terräng tillbaka till herden. Hundarna måste kunna arbeta självständigt 

samtidigt som de skulle vara samarbetsvilliga nog att 

ta styrning och kommandon på mycket långa avstånd. 

Eftersom fåren var mer vilda än tama och lätt tog till flykten, 

avlade man fram en hund som naturligt gick ut i en vid båge, 

tog sig runt fåren utan att störa dem, dök upp på lagom 

avstånd bakom flocken och därifrån började driva dem tillbaka 

mot herden. Den stora, naturliga utgången hos hunden var ett 

måste för att man inte skulle missa några av de vitt utspridda 

fåren. 

12 

Den idealiska vallhunden ska ha mod och styrka nog att 

övertyga och flytta motsträviga och aggressiva djur, 

samtidigt som den ska vara lugn och hålla sig tillbaka för 

att inte skrämma lättfotade djur på flykten. 

VILKA EGENSKAPER KRÄVS? 

En bra vallhund måste ha en god känsla för att läsa får, dvs 

kunna förutse deras rörelser och placera sig och agera utifrån 

detta. Den måste kunna anpassa sina rörelser och sin attityd 

gentemot djuren beroende på vad uppgiften kräver. Den ska 

vara totalt fokuserad och koncentrerad på djuren och på egen 

hand kunna sköta sin del av arbetet, men måste ändå samtidigt 

vara öppen att ta in förarens kommandon och reagera 

ögonblickligen på dessa. Den idealiska vallhunden ska ha mod 

och styrka nog att övertyga och flytta motsträviga och aggressiva 

djur, samtidigt som den ska vara lugn och hålla sig tillbaka 

för att inte skrämma lättfotade djur på flykten. Ovanpå allt 

detta ska den ha en fysik och uthållighet som gör den lämpad 

för många timmars hårt arbete. Den ska kunna hämta djur på 

långt håll, flytta stora flockar eller hålla upp och parera en 

enskild tacka. Det är sannerligen inte lite vi kräver av en bra 

vallhund! En väl grundtränad vallhund ska kunna användas i 

alla situationer i djurhanteringen, ifrån att hämta djur på 

mycket långa avstånd till att arbeta inne i fårstallet vid lammningen. 

Några av de bitar som ingår i en bra vallhund är balans, 

tryck, eye, koncentration och förutseende. 

BALANS – ATT UPPNÅ JÄMVIKT 

Balans brukar ofta förenklat beskrivas med hjälp av liknelsen 

vid en klocka. Om fåren befinner sig mitt i urtavlan och föraren 

är placerad klockan sex, tänker man sig att hunden för att 

uppnå balans ska befinna sig klockan tolv. Om föraren i detta 

läge börjar röra sig mot klockan fyra, kommer hunden att vilja 

röra sig mot klockan tio för att upprätthålla balansen. Liknelsen 

är inte fel men den lurar lätt läsaren att tro att balans är något

som måste inbegripa föraren och att hunden alltid är placerad 

mitt emot denne. Så är det inte alls. Balans handlar om hundens 

placering i förhållande till djuren och inte till föraren. 

Balans är hundens förmåga att hålla flocken i jämvikt och baserar 

sig på fårens rörelser och hundens respons på dessa. Man 

brukar tala om att hunden strävar efter att nå balanspunkten, 

den placering som ger den bäst kontroll över djuren oavsett 

om dessa står still eller befinner sig i rörelse. Vi kan tänka oss 

följande scenario: 

Rörelse (eller intention till rörelse) hos fåren åt ett visst håll, 

kommer att skapa vad vi kan kalla ett drag eller tryck som 

hunden känner av. Hundens reaktion på fåren blir att försöka 

placera sig så att den återtar kontrollen över djurens rörelse 

och motverkar det tryck som fåren skapat. När hunden nått 

balanspunkten har jämvikt åter etablerats mellan fårens tryck 

och hundens tryck. Hunden arbetar med sin balans både när 

den håller får orörliga, när den håller fåren balanserade mot 

föraren och när hunden driver fåren bort från föraren. I det sista 

fallet är det balansen som hjälper hunden att hålla fåren på en 

rak linje. Förutsättningen för att hunden ska kunna balansera 

flocken är att den har tillräckligt med koncentration, förutseende 

och djurkänsla. 

TRYCK – ATT FÅ FÅREN I RÖRELSE 

Tryck är en term som man ofta talar om i vallning. Tryck (eller 

press) skapas som jag skrev ovan både från fårens rörelser och 

från hundens rörelser, men också från föraren. Förarens placering 

och rörelser kan också skapa ett tryck gentemot fåren, 

något som används bland annat när fåren ska tas in i fålla (föraren 

kan med sitt tryck, på sin sida av fållan, påverka var fåren vill 

gå eller inte vill gå) eller när man delar en flock med får (förarens 

tryck på djuren skapar en lucka i flocken). Är vi inte 

medvetna om det tryck vi själva lägger på fåren, kan vi ofrivilligt 

komma att pressa dem mot hunden istället för att hjälpa 

hunden att balansera upp dem. Termen tryck (eller press) 

Hundar med för lite eye har lättare att tappa 

koncentrationen på sitt arbete. 

används också ofta för att beskriva förarens tryck gentemot 

hunden. Då oftast i fråga om röst, kroppsrörelser eller placering 

som en hjälp att få hunden att agera på ett visst sätt i en 

viss situation. 

Tryck hos själva hunden är dess förmåga att sätta djur i rörelse. 

Om vi tänker oss att hunden har uppnått balanspunkten och 

jämvikt etablerats, måste sedan hundens tryck på fåren öka för 

att den ska kunna sätta dem i rörelse. Har inte hunden tryck 

nog att flytta djuren, kommer dessa inte att röra sig. Trycker 

hunden på för kraftigt, kan den komma att skrämma djuren 

och kanske splittra flocken. En bra hund anpassar självmant sitt 

tryck utifrån vad de olika djuren och situationerna kräver. 

Ibland måste hunden släppa en del på sitt tryck för att djuren 

ska våga gå undan från den. 

När man talar om olika hundars tryck nämns ofta hur långt 

ifrån hunden arbetar, dvs på vilket avstånd hunden kan befinna 

sig från flocken och ändå påverka den. En hund som kan 

kontrollera och flytta djur på långt avstånd sägs ha stort tryck 

och en hund som måste komma mycket närmare innan djuren 

reagerar, menar man har ett mindre tryck. 

13

Men avståndet till fåren handlar inte bara om det tryck hunden 

utövar, utan styrs också av fler faktorer så som hundens arbetssätt, 

rörelser, erfarenhet samt de svårdefinierade egenskaperna 

som mod och pondus. Många som sett en ung, oerfaren hund 

valla, vet att de ofta kan påverka fåren på ett rätt långt avstånd 

så länge de är på en öppen plats. Unghundens ofta hetsiga 

rörelser, överarbetande och spända uppträdande, får lätt 

djuren att ta det säkra före det osäkra och de ser till att hålla 

ett stort avstånd till den heta hunden. Om samma hund däremot 

måste pressa in fåren i ett litet utrymme, kan det visa sig 

att fåren inte alls kommer att gå undan för hunden som nu 

kanske kommer att bli attackerad av fåren istället. På samma 

sätt kan en lugn, trygg hund som har självförtroende och 

pondus, arbeta nära djur utan att störa eller oroa dem, och 

fåren kommer ändå att flytta sig för hunden i svåra situationer. 

EYE, KONCENTRATION OCH FÖRUTSEENDE 

En arbetande vallhund måste ha åtminstone en viss mängd 

”eye” och det är något han måste vara född med. Eye innebär 

inte enbart att hunden stirrar på djuren, det är mycket mer än 

så. Vad vi kan se utifrån hos en hund som visar eye är en mer 

eller mindre hukad kroppsställning, smygande rörelser, en 

sänkt svans, en blick och attityd som utstrålar stark koncentration. 

Man brukar säga att 

hundens eye till viss del har en 

hypnotisk effekt på fåren. 

Hundens eye är också vad som 

håller den tillbaka och skapar 

avstånd till djuren och får den att 

känna av gränsen där dess rörelser 

påverkar men inte skrämmer 

djuren. Utan eye skulle hunden 

inte kunna känna av den optimala 

placeringen i förhållande till 

djuren. 

Mängden eye varierar mycket 

mellan olika individer och 

hundens grad av eye likställs ofta 

med dess grad av koncentration i 

arbetet. I aveln är det inget mål att 

uppnå så mycket eye som möjligt, 

utan man strävar efter en optimal 

nivå av egenskapen. En hund med för mycket eye kan låsa sig 

och bli orörlig. Riktigt extrema eyehundar har så mycket 

koncentration och så mycket överdriven djurkänsla att de inte 

vill flytta djuren utan helst bara ligger still och fixerar dem med 

blicken. En vallhundsförare jag lyssnade på en gång beskrev 

de extrema eyehundarna som ”hundar som hellre kryper runt 

i dikena än riskerar att störa djuren”. En hund med så mycket 

eye är självklart svår att arbeta med och inget man önskar sig 

och det är just därför mycket sällan man stöter på dessa hundar 

idag i rasen. Hundar som ligger åt den för höga graden av eye 

kan vara långsamma att reagera på förarens kommandon och 

de kan vara svåra att få att sätta igång orörliga får. 

Hundar med för lite eye har lättare att tappa koncentrationen 

på sitt arbete. De kommer också att få använda sin kropp mer 

och röra sig mer för att flytta och styra djuren vilket inte är opti- 

14 

malt. Hunden kommer att ha mycket svårare att med små 

medel flytta och kontrollera djuren och när det kommer till att 

hålla upp enskilda djur, kan hunden inte klara av 

det om den inte har eye, koncentration och djurkänsla 

nog. En hund med för lite eye kommer att 

kräva mycket mer kompensation från förarens 

sida (hur vi hjälper hunden genom att styra den) 

för att samma arbete ska kunna utföras. 

Förutseende är enkelt beskrivet hur bra hunden 

är på att läsa fårens intentioner redan innan de 

rör sig. En hund med väldigt stort förutseende 

eller stor djurkänsla kan vara svårare att få att 

lyssna på förarens kommandon i situationer när 

dessa kommer att gå emot vad hundens instinkt 

säger den. En hund med för lite förutseende 

kommer att placera sig fel, tappa djur och orsaka 

en massa onödigt extraarbete. 

HUR TESTAS EGENSKAPERNA? 

Den som läst så här långt undrar kanske nu – men 

hur testas och utvärderas alla de här egenskaperna? 

Självklart främst i praktiskt arbete, men ända sedan ISDS 

– the International Sheep Dog Society – skapades i början av 

1900-talet har tävlingar med vallhundar ansetts vara en viktig 

del i utvecklandet av border collien som ras. Det är vad nästa 

artikel ska handla om – hur det går till på vallhundstävlingar! Q 

Anna Larsson är instruktör vid Canis Hundskola, 

avdelning Sörmland. Hon tävlar i vallning, agility och 

lydnad och delar huset med tre border collies och en 

holländsk herdehund (och tack och lov en hundgalen 

sambo, tillägger Anna!). Vill du kontakta Anna, lämna 

synpunkter på artikeln eller ställa frågor så besök gärna 

hennes hemsida www.3vallare.se

Annons 

Fästingar och loppor är parasiter som utgör ett hot mot hundar 

och katters hälsa. Därför är det viktigt att skydda husdjuren. 

Det finns många goda skäl till att Frontline är 

världens mest sålda medel mot fästingar och loppor. 

Här är några av dem: 

1. Frontline skyddar BÅDE 

mot fästingar och loppor 

Många ektoparasitmedel fungerar 

ANTINGEN mot fästingar ELLER 

mot loppor. Om du vill skydda 

mot båda kan du därför behöva 

köpa både ett fästingmedel och 

ett loppmedel. Samtidigt får 

många av dessa medel inte användas 

tillsammans med andra 

liknande medel. Vad gör man då? 

Den typen av problem slipper du 

när du använder Frontline – här 

har du ett medel som verkar 

både mot fästingar och mot 

loppor. 

2. Frontline fungerar på BÅDE 

katt och hund 

Många hem har både katt och 

hund, därför är det praktiskt att 

man kan använda samma 

produkt på båda två. Frontline 

är dessutom det enda medlet 

som fungerar mot fästingar hos 

katter. 

3. Frontline verkar BÅDE 

förebyggande och som 

behandling 

Om Frontline används regelbundet 

får hundar och katter ett 

gott skydd mot både fästingar 

och loppor. Frontline är också en 

effektiv behandling om det redan 

FINNS loppor eller fästingar i 

pälsen, eftersom de elimineras 

inom loppet av några dygn. Om 

du sedan upprepar behandlingen 

var fjärde vecka i minst fyra 

månader säkerställer du att 

eventuella loppor, som kläcks i 

den närliggande miljön och 

hoppar upp på djuret, snabbt dör. 

4. Frontline kan också 

användas på dräktiga och 

digivande katter och hundar 

Hundar och katter som inte är 

behandlade med loppmedel 

kan enkelt ”smitta” sina ungar 

med loppor. De kan utan fara 

behandlas med Frontline så att 

detta inte sker. 

5. – och på kattungar och 

hundvalpar 

Frontline kan användas på kattungar 

och hundvalpar från det 

att de är åtta veckor gamla. 

6. Frontline verkar endast 

utvärtes 

Frontline verkar utvärtes via kontakt 

och inte via blodet. Loppor 

och fästingar behöver alltså inte 

bita först för att dö. Medlet 

droppas på huden från en liten 

pipett och sprider sig sedan till 

hudens talgkörtlar och därifrån 

via hudfettet vidare över hela 

hudytan. Lopporna och 

fästingarna dör en relativt kort 

tid efter att de kommit i kontakt 

med medlet i pälsen. Frontline 

påverkar däremot inte hunden 

eller katten. 

7. Frontline kan användas 

även om din hund eller katt 

har loppallergi 

Vissa hundar och katter är 

överkänsliga mot loppor och kan 

reagera med kraftig klåda, 

eksem, sår i huden och håravfall. 

Det finns fira storlekar på Frontline Comp-förpackningarna för 

hund (från 3–>60 kg) men endast en storlek för katt. 

Då är det naturligtvis extra 

viktigt att skydda dem mot ytterligare 

loppangrepp och Frontline 

är idealiskt i det avseendet, 

eftersom lopporna dör så fort de 

kommer i kontakt med medlet i 

pälsen – utan att lopporna först 

behöver bita. 

8. Frontline är vattenfast 

och luktfritt 

Frontline är fettlösligt, inte vattenlösligt, 

så din hund och katt 

kan både bada och vara ute i 

regnigt väder utan att effekten 

avtar. Du bör dock inte tvätta 

djuret med schampo 48 timmar 

före och efter behandlingen. 

9. Frontline är enkelt att 

använda 

Frontline är en vätska som 

levereras i en praktisk liten 

pipett. Pipettens innehåll trycks 

ut på hundens eller kattens hud 

i nacken. Det är lätt att göra och 

tar bara några sekunder. 

Sära på pälsen i nacken åt så 

att huden syns och tryck ut 

pipettens innehåll direkt på 

huden. Svårare än så är det 

inte. 

10. Det finns förpackningar 

för alla hundstorlekar och 

för katt 

Det behövs mer Frontline för att 

skydda en stor hund än en liten. 

Därför finns det flera olika förpackningsstorlekar 

för olika viktklasser, 

så det är enkelt att hitta 

den förpackning som bäst passar 

till din hund. 

NYHET i SVERIGE 

Frontline Comp – en unik 

2-i-1 lösning 

Nu finns Frontline Comp 

äntligen på svenska apotek. 

Den är en vidareutveckling av 

tidigare Frontline-produkter 

och den ger dig alla de ovannämnda 

egenskaperna plus 

en till: Frontline Comp gör så 

att loppägg, larver och puppor 

inte utvecklas och förhindrar 

därmed utvecklingen av nya 

loppor. Det betyder att även 

envisa och långvariga 

loppangrepp kan bekämpas 

effektivt med hjälp av en 

enkel produkt 

– Frontline Comp. 

Vill du veta mer? 

Gå in på vår hemsida. 

Här hittar du 

massor av konkret 

information – och 

många fler skäl till 

att Frontline är 

världens mest 

sålda medel mot 

fästingar och 

loppor. 

www.frontlinecomp.se 

Receptfritt på apoteket 

FrontlineComp Spot-on. 

Datum för senaste översyn 

av produktresumén: 20090703. 

Merial Norden A/S, 

tel.: 040 60 60 605. 

För mer information: 

www.fass.se 

FL/SWE/030

Agility 

BAKOMBYTEN – FÖRR OCH NU 

Om man skulle ta en enskild handlingsmanöver och utkora 

den till agilityns vanligaste, så skulle jag tro att bakombytet 

ligger bra till! Bakombyten har funnits med i agilityn ända från 

sportens barndom. Möjligheten att utnyttja hundens fart och 

vilja framåt och själv kunna ändra den egna placeringen på 

banan under tiden, är en tanke som är lätt att ta till sig även 

för helt nya agilityförare. Men även om bakombyten funnits 

länge, är det inte samma sak som att de automatiskt är enkla 

att utföra. Bakombytena ska inte bara ge information till din 

hund om var den ska härnäst på banan – är de rätt utförda ska 

de också se till att du som handler inte hamnar på efterkälken! 

16 

Text: Anna Larsson 



Den följande texten kommer att gå igenom hur du som handler 

kan utveckla dina bakombyten för att göra dem tydligare för din 

hund. Grunden till artikeln är en bakombyteskurs jag deltog i med 

Fanny Gott som instruktör, samt Greg Derretts dvd-filmer om 

agilityträning. Tankarna kring utförandet av bakombytet bygger 

på agilityföraren Greg Derretts system men det går bra att 

använda sig av tipsen och tänkandet kring utförandet av bakombytena 

även om du inte följer Gregs system. Oavsett om du redan 

valt ett handlingsystem i agilityn eller fortfarande provar dig fram 

med olika lösningar, kommer du att tjäna mycket på att sätta dig 

mer in i hur du kan effektivisera dina bakombyten. 

DÅTID: BYTEN PÅ RAKA LINJER 

När jag lärde mig bakombyten på åttiotalet, sprang nästan alla 

dem som ett L. Dvs om jag kom med hunden på vänster sida

och skulle byta så att jag fick hunden på höger, så sprang man 

rakt på och sedan vinklade man och slank in bakom hunden så 

att förarens rörelse såg ut som ett L i formen. Många överdrev 

vinkeln ännu mer (det ser man än idag hos dem som satt den 

rörelsen i system i sin handling) så att de först vred sig och 

skickade hunden åt höger och sedan "kastade tillbaka den" åt 

vänster (på engelska pull-and-flick). Andra varianter har varit 

att "kasta" hunden med bortre armen (visa med höger arm om 

hunden är på vänster sida och föraren gör bytet till höger sida). 

När jag lärde mig bakombyten lärdes byten dessutom ofta in 

på en rak linje, dvs det var bara föraren som bytte sida, däremot 

var sidbytet inte per automatik en signal till hunden att 

den skulle svänga! Man kunde till exempel hitta övningar med 

tre hopphinder på rak linje för att öva bakombyten medan 

hunden sprang på rakt fram, eller en annan vanlig variant var 

att öva bakombyten när hunden var inne i tunneln (så hunden 

kom ut helt oförstående om att vi vips nu dök upp på "fel" 

sida!). Nåja, fördelen med att ha gått igenom dessa varianter är 

att jag idag vet vad jag INTE vill göra! 

NUTID: BAKOMBYTET SKAPAR SVÄNGEN! 

Först ett förtydligande: bakombytena skapar svängen efter det 

hindret där vi utfört dem! Bakombyten ska alltså alltid signalera 

sväng till hunden. 

Bakombytena vi gick igenom på kursen lärdes ut så som Greg 

Derrett lär ut dem, dvs det enda som svänger hunden är att vi 

korsar hundens linje bakom den, vilket ska ske när hunden ska 

ta av för att hoppa nästa hinder. Vi använder ingen arm i 

bakombytet, och vi använder oss inte av "pull and flick". 

Om vi tänker oss en kombination med tre hinder där 1 och 2 

står rakt efter varandra och nr 3 står 90 grader åt vänster efter 

nr 2 och vi kommer med hunden på vår vänstra sida löser vi 

kombinationen så här: Strax innan hinder nr 1 ska vi vara 

bakom eller optimalt jämsides med (men aldrig framför) 

hunden. Så snart hunden hoppar hinder nr 1 och driver på 

framför oss, springer vi på en tänkt diagonal från första hindrets 

högra (närmsta) hinderstöd mot andra hindrets vänstra 

(bortre) hinderstöd. Samtidigt som hunden tar av för att hoppa 

hinder nr 2 korsar jag hundens väg och min kropp och axelriktning 

ska nu stödja den nya vägen (i detta fall raka vägen 

mot hinder nr 3). Att jag korsar hundens linje är vad som får 

den att vända åt vänster och springa mot hinder nr 3. Jag har 

alltså nu hunden på min högra sida. 

DEN DIAGONALA LINJEN 

Första delen av den diagonala linjen (sträckan innan föraren 

korsar hundens väg) ska ge hunden information om att det är 

troligt att ett bakombyte kommer att ske. Men hunden ska fortfarande 

bara svänga när handlern kliver över hundens linje! Att 

hundar lär sig att ”förutspå” bakombyten kan leda till att de 

byter riktning för tidigt och är något som vi måste undvika i 

vår träning. 

Varför är det viktigt att vi springer på en diagonal linje? Jo, om 

vi inte gör det, kommer föraren att vara efter hunden när den 

hoppar hinder nr 2! Det blir inte tydligt för hunden vart den 

ska ta vägen efter bytet och ligger föraren efter hunden är det 

lätt att lära in en "flick", dvs att hunden svänger bort från mig 

på banan. Den diagonala linjen är mycket viktig för att bibehålla 

konsekvensen i bakombytet. 

17

PROBLEM MED INKONSEKVENTA ARMSIGNALER 

Om föraren använt sin bortre arm (armen längst ifrån hunden) 

till att signalera bakombyte, är det lätt hänt att hunden har 

svårt att särskilja mellan framförbyten (där den bortre, nya 

armen ingår i signalen för bytet) och bakombyten. När hunden 

ser den bortre armen komma upp, ska den då svänga in mot 

dig (framförbyte) eller svänga bort ifrån dig (bakombyte)? 

Ett annat problem skapas om föraren använt sin inre arm för att 

få hunden att svänga bort ifrån föraren. Då kan hunden bli 

snabb på att ”flicka” (svänga bort ifrån) handlern även när 

denne springer och bara rör armarna naturligt på grund av 

farten. 

Ett annat problem kan skapas om handlern använder sig av att 

först rotera åt fel håll och sedan drar hunden tillbaka i bytet 

(pull-and-flick). Första rörelsen som handlern gör här (roterar 

bort från hunden) är samma rörelse som föraren gör när man 

vill att hunden bara ska följa axlarna vid 180 och 270 graders 

svängar! Risk finns att hunden vid dessa svängar (när man bara 

vill att den ska följa axlarna) halvvägs i vändningen vänder om 

och svänger bort ifrån föraren eftersom hunden läser den 

första delen som början av ett ”pull-and-flick”-bakombyte! Det 

går säkert att lösa detta med att särskilja rörelserna (t ex hur 

mycket man roterar eller vinklar kroppen) men ett problem 

kvarstår i alla fall – vid ett pull-and-flick bakombyte har du inte 

alls samma position jämsides med hunden som om du 

springer de diagonala bakombytena. Man blir helt enkelt snabbare 

på banan genom att vara konsekvent med den diagonala 

linjen och hur bytet utförs! 

Vi hade flera övningar där man kunde se att hur bakombytet 

utfördes (vilket tempo föraren höll, om man använde inbromsning 

eller acceleration etc) kunde ge bra information till 

hunden om hur tight sväng den förväntades att göra och vart 

den skulle ta vägen efter svängen. Men det kräver timning och 

övning hos bägge parter! 

ATT KOMBINERA BAKOMBYTEN 

MED ANDRA HANDLINGMANÖVRAR 

Dag två gick vi igenom kombinationer där threadles och 

bakombyten kombinerades. En threadle är ett armbyte som 

du gör för att ta hunden in mellan hinder eller för att ta den av 

en linje. Threadle har ett rörelsemönster som sker i tre steg: 1. 

18 

Plant – tar hunden av den tidigare linjen 2. Step back – öppnar 

upp och ger hunden utrymme 3. Send – skickar hunden i den 

nya riktningen. 

Första övningen var över två hinder ståendes rakt efter 

varandra (så hunden sprang fram och tillbaka över hindren och 

vände längs ena "långsidan" av kombinationen hela tiden). 

Direkt efter din threadles sista steg ("send") skulle du korsa 

hundens linje i ditt bakombyte och när hunden hoppade 

utföra den nya threadlen. Senare blev det riktiga längre kombinationer 

med threadles och bakombyten mixade. Här blev det 

uppenbart att handling är en mekanisk färdighet som man 

som förare bör torrträna innan man försöker sig på att sätta 

övningen med hunden! Har vi inte koll på var vi sätter våra 

fötter, hamnar vi fel i vår timing och placering, ja då blir vi otydliga 

och hunden kan inte annat än gissa vart den ska ta vägen 

på banan. Undvik att skapa frågetecken i huvudet på din hund 

– torrträna först! 

FRAMTIDEN? 

Rätt utförda är bakombytena snabba och effektiva, de ger 

hunden tydlig information och håller föraren väl ikapp med 

hunden på banan. Så jag tror säkert att bakombytet kommer 

att stå sig som en av de vanligaste handlingmanövrarna även 

i framtiden. Spring den diagonala linjen och lycka till på 

banorna! Q 

Anna Larsson är instruktör vid Canis Hundskola, 

avdelning Sörmland. Hon tävlar i vallning, agility och 

lydnad och delar huset med tre border collies och en 

holländsk herdehund (och tack och lov en hundgalen 

sambo, tillägger Anna!). Vill du kontakta Anna, lämna 

synpunkter på artikeln eller ställa frågor så besök gärna 

hennes hemsida www.3vallare.se

Fråga experten 

Tugg på apporten 

Jag tränar hålla fast apporten. Jag har använt klicker vid 

inlärning av hålla fast. Problemet är att väldigt ofta börjar 

han tugga på apportföremålet. Jag har försökt byta mellan 

hårda och mjuka föremål. Han tuggar kanske lite mindre på 

hårda föremål. Jag har försökt få hunden att springa samtidigt 

som han har föremålet i munnen, men han lyckas även 

då att tugga. Idag försökte jag ge honom apportföremålet 

när jag kom hem från jobbet, då hunden är extra varvad. Det 

blev bara tugg, så jag fick avsluta träningen. Har du några 

supertricks för hundar som älskar att tugga på apporten? 

I ”Fråga experten” kan du ställa frågor om 

hund och hundträning och få svar av hundboksförfattare 

och instruktörer vid Canis Hundskola. 

Gå in på www.canis.se/ekspertpanel/ och 

hitta tusentals frågor och svar i vårt 

arkiv. Tveka inte att skicka in frågor 

till våra experter! 

Ofta får man bara prova sig fram för att hitta ett träningsupplägg 

där hunden håller fast så pass stadigt att man hinner 

klicka för rätt beteende. 

Något som ofta hjälper på de värsta tugghundarna är att i 

början få dem att fokusera mer på belöningen än på föremålet. 

Detta kan göras genom att sätta en godbitskål på golvet 

framför hunden, eller eventuellt fresta hunden med en godbit 

i den ena handen samtidigt som man presenterar apportföremålet. 

Om man får hunden att gripa apporten medan den fortfarande 

stirrar på belöningen, ”glömmer” den ofta att tugga, 

och då har du fått ett beteende att förstärka. Detta bör upprepas 

många gånger innan man efterhand frestar hunden 

mindre (eller sätter godbitskålen längre bort) och slutligen tar 

bort hjälpen helt. Om detta fungerar bra kan du återgå till att 

fresta eller köra avståndsbelöning/godbitskål när du tränar nya 

variationer, t ex hålla fast under rörelse, med nya föremål osv. Ta 

bort hjälpen när även den nya varianten fungerar bra. 

Jag föreslår att du försöker detta först (med det ”enklaste” föremålet 

du har). Jag kan naturligtvis inte garantera att det fungerar 

på din hund, men det finns bara ett sätt att ta reda på det. 

☺ 

Lycka till! 

Mvh 

Morten Egtvedt Q 

19

Baklänges slalom 

och backa runt 

Hur kan man börja träna baklänges slalom och backa runt 

föraren? Har nu lärt min hund mycket, men inte så många 

bakåtrörelser, endast backa in mellan benen, följa mig bakåt 

mellan benen och backa från mig. Hoppas därför att vi snart 

får ihop ett litet program. 

☺ Hälsningar Anne Lise 

Hej Anne Lise 

Tack för din fråga, trevligt att få hjälpa dig vidare med dessa 

övningar. Låter ju som du är bra på gång, så då är det absolut 

på sin plats med lite fler ”bakåtrörelser”. Dessa övningar finns 

beskrivna i min bok ”Freestyle, å danse med hunder”, men 

naturligtvis finns det flera sätt att göra det på. En stor fördel är 

att du har en klickertränad hund som frivilligt erbjuder rörelser 

och som redan har erfarenhet av att backa i andra situationer. 

Det jag brukar börja med för att lära hunden att backa runt 

föraren, är att ställa mig med hunden stående på vänster sida, 

med en vägg bakom oss, och en vägg på höger sida. (Jag står 

inne i ett hörn, parallellt med högra väggen). Så klickar jag och 

belönar alla små bakåtrörelser. Har man en hund som redan 

har klickats för backandet i fot eller front, tar det inte lång tid 

förrän hunden erbjuder ett backande i den här situationen. 

Kräv inte mycket till en början, klicka för allt som är riktat bakåt 

medan du själv står stilla och belönar från vänster hand, på utsidan 

av hunden. (Låt inte hunden går ur positionen efter belöning). 

Ganska snart kommer hunden att backa mer och mer, 

och då väggen hindrar den från att backa långt bakåt, kommer 

den efterhand att få bakdelen åt motsatt håll, på höger sida 

om dig. Och eftersom det även finns en vägg på höger sida, 

hindras den från att backa för långt bort. När den har kommit 

över på höger sida med bakdelen först, serverar du belöningen 

strategiskt i förhållande till nästa steg som förväntas, dvs du 

belönar med höger hand. Belöningsplaceringen är viktig. 

Flaskhalsen är när du har fått hunden att gå nästan en gång 

runt och den står bakvänd på höger sida. Det är då det är bra 

att ha en targettränad hund så att du kan leda honom till fortsatt 

backande på rätt väg förbi din framsida och in i startposition 

på vänster sida. Eventuellt kan du flytta dig lite inför nästa 

pass, så att du hindrar hunden från att försvinna för långt ut 

med bakdelen på framsidan om dig. Eller du kan avvakta – det 

beror på vad hunden gör, och hur snabb den är. Flytta på dig så 

att du hela tiden står placerad på ett ändamålsenligt sätt i 

förhållande till var du behöver ha väggen, för att hunden ska 

backa runt dig, nära – och sedan repetera. Sätt igång bara, så 

ser du hela tiden vad som blir nästa steg. 

När hunden backar bra intill sådana spärrar ska du prova om 

det går utan. Som alternativ kan du stå inne i en trång ”valp- 

20 

hage” och klicka och belöna alla bakåtrörelser runt dig. Detta 

har jag inte gjort själv, men det borde vara möjligt. Många 

sorters spärrar funkar, men kom ihåg att dessa måste tas bort 

så snabbt som möjligt, helst så fort hunden frivilligt går ett varv 

runt i lagom tempo med bra teknik. En spärr är ändå smart att 

använda redan från början för att få fram rörelser som annars 

inte finns på hundens repertoar. 

Har du däremot en ”galen” hund som helt naturligt jobbar nära 

dig, som erbjuder att stå i utgångsposition och annars är av 

den snabba typen, då är det bara att sätta igång att shejpa – 

det är det bästa, men en kombination av shejping och användande 

av spärrar är helt ok, tycker jag. 

För baklänges slalom är det också en bra utgångspunkt att ha 

hunden stående på vänster sida, redo för backande. (Klicka 

gärna för att den ställer sig i positionen!) Och jag tror att det är 

fördelaktigt att du tränar de två övningarna backa runt föraren 

och backa slalom, i denna följd. Alltså, sätt ditt högra ben bakåt 

så att hunden kan backa in mellan dina ben. Led den eventuellt 

in mellan benen med hjälp av vänster targethand. Klicka för 

backarörelsen som hunden erbjuder, och servera godbiten med 

höger hand, lite på utsidan av hundens huvud, på höger sida. 

Flytta nu vänster ben bakåt, nästan samtidigt som hunden äter 

godbiten, så att hunden står redo att backa igen, in och över 

mot vänster. Jag tycker det är viktigt att jobba lugnt under detta 

moment. När hunden kommer tillbaka till vänster sida belönar 

du med vänstra handen. Ja, man behöver nästan trolla lite med 

dessa godbitarna – jag tycker själv att det går bra att ha dem i 

fickan, då är det lättast att snabbt få tag i en! 

Se till att gå långsamt fram, dvs bakåt, och belöna mellan varje 

benundergång till en början. Efterhand tar ni fler och fler steg 

bakåt innan belöningen kommer. Du kan då eventuellt 

använda båda händerna som target, alltså en hand/arm på 

varje sida, att leda hunden med. En annan bra slalomövning är 

förresten att du backar medan hunden går framåt. 

Lycka till med alltihop, jag ser verkligen fram emot att se ditt 

program! 

Många svängande hälsningar 

Merete A. Huser 

www.kreativtrening.blogspot.com Q

Text & Foto: 

Thomas Stokke 

VITTRINGSPROV 

Vittringsprov är ett moment i lydnadsklass 3 och Elit, där 

hunden ska söka upp den av sex pinnar som har förarens 

vittring. Generellt sett kan man dela in momentet i två 

delar: att välja rätt pinne (luktdiskriminering) och apportering. 

Utmaningen ligger bland annat i att få en ivrig och 

apporteringsvillig hund att använda näsan och koncentrera 

sig på att välja rätt pinne när den kommer springande 

i full fart. Momentet blir nämligen underkänt i 

elitklass om hunden provsmakar på fel pinne. Därför lönar 

det sig att träna de två delarna helt åtskilda tills hunden är 

riktigt duktig på båda. I den här artikeln beskrivs själva 

luktdiskrimineringen. 

Lydnad 

Det finns många olika metoder att träna detta på, men här 

kommer ett förslag: 

Jag föredrar att lära hunden att välja min doft med hjälp av 

post it-lappar. Fördelen med att börja med post it-lappar istället 

för pinnar är att lapparna inte är lika lockande för hunden att 

gripa. Dessutom kan det vara en extra säkerhet att jobba med 

något som inte påminner om det färdiga momentet när du 

provar dig fram och känner dig lite osäker på tillvägagångssättet. 

Skulle det gå helt galet med lapparna, så har du ändå 

inte förstört själva momentet! 

1) För att vi ska kunna se att hunden har valt rätt lapp och 

inte bara nosar runt lite här och där, så lär vi hunden en 

temporär markering, nämligen att frysa nosen 3-4 sekunder. 

Markeringen bör vara så pass lång att du tydligt kan 

21

se att hunden har gjort ett val, men om den blir för lång 

(5-10 sekunder) kan det sedan bli svårt att få hunden 

att gripa pinnen. Det är ganska lätt att lära hunden att 

först frysa nosen i din hand. Att kvalitetssäkra med 

omvänt lockande gör det lättare att öka tiden. 

2) Därefter sätter du en post it-lapp i handen och låter 

hunden frysa nosen på den i 3-4 sekunder, utan att bita. 

3) Sedan sätter du lappen på golvet eller på väggen. Har 

du en aktiv hund som har lätt för att trampa runt på 

lapparna och röra till det, är det enklare att börja på 

väggen. Hunden ska kunna hitta lappen utan din hjälp 

och frysa nosen på den i 3-4 sekunder. Var noga med 

att hunden fryser exakt på lappen. Om du låter hunden 

slarva och bli oprecis är risken större för att du sedan får 

felmarkeringar. 

4) Nu är det viktigt att hunden använder näsan för att 

hitta lappen. Vissa hundar gör detta automatiskt, men 

med andra måste du vara lite kreativ för att få igång 

dem. Se till att bakgrunden har samma färg som 

lappen, eller använd en bit maskeringstejp på en vit 

bakgrund. Det kan bli nödvändigt att riva lappen till ca 

1x1 cm och ”gömma” den i hörn och vrån. Ofta ser (och 

hör) man tydligt när hunden slutar titta efter lappen 

och börjar använda näsan. 

5) När hunden använder näsan för att hitta lappen brukar 

det sällan var något problem att lägga till fler lappar 

som störning. Hunden ska vara helt inställd på ”kanal 

näsa”. Du kan gärna fortsätta med en liten lapp med 

din lukt, medan du sätter ganska många andra lappar 

som du har hanterat med plasthandskar (eller låt en 

medhjälpare hantera de andra lapparna) en bit bort. 

Det är fördelaktigt att låta någon annan hantera de 

”luktfria” lapparna (så är det i elitklass). Det gör inget 

om hunden nosar på de andra lapparna, så länge den 

inte stannar och fryser. Om den skulle felmarkera, 

brukar jag på det här stadiet ignorera detta och låta 

hunden fortsätta tills den förhoppningsvis letar reda på 

rätt lapp och markerar den. Flytta lappen med din lukt 

vid varje repetition, och flytta den gradvis närmare de 

andra lapparna. Det lönar sig också att för varje repetition 

ta en ny lapp med din lukt på. Den blir fort våt och 

luktar därmed mer hund än dig. Ge hunden olika utmaningar 

så att du ser att den vet vad den ska leta efter. Får 

du problem kan du backa och låta hunden leta efter en 

liten lapp utan andra lappar. Lär hunden att leta länge 

utan att ge upp, även om lappen har gömts väl. När 

hunden är säker och ignorerar de andra lapparna, är det 

dags att låta din lapp bli lika stor som de andra (om du 

har kört med liten lapp) innan du går vidare. 

6) Ganska snart avbryter jag om hunden fryser nosen på fel 

lapp för att undvika att hunden kan gissa sig fram till 

belöning och göra egna oönskade beteendekedjor. Det 

finns olika sätt att hantera felmarkeringar på. Själv föredrar 

jag att bygga upp en felrutin där jag plockar upp 

22

ätt lapp och retar hunden lite med den för att visa den 

att den gick miste om belöningen. På så sätt undviker jag 

att blanda in negativa känslor som osäkerhet i momentet. 

Här kan du prova dig fram och hitta vad som passar 

bäst för dig och din hund. 

7) Om du har haft lapparna på väggen, är det nu dags att 

lägga dem på golvet. Det kan vara fördelaktigt att 

ganska tidigt lära hunden att söka systematiskt. Lägg 6 

lappar på rad (ca 2 meter långt) eller i en cirkel (ca 1 

m/diameter). Lär hunden att alltid starta från samma 

ställe och låt den bara nosa en gång på varje lapp. När 

hunden har nosat på alla lapparna en gång utan att 

markera, tar du helt enkelt hunden bort från lapparna 

och ger den sedan ett nytt försök. Målet är att hunden 

ska vara koncentrerad hela tiden och markera första 

gången den är i kontakt med rätt lapp. 

8) I början är det bra att låta hunden starta nära lapparna 

och att den är lugn och avslappnad, men efterhand kan 

du också testa om hunden även lyckas när den kommer 

springande mot lapparna från lite avstånd eller direkt 

efter häftig lek. Ta med lapparna utomhus. Du kan sätta 

dem på en av plankorna från hopphindret för att de ska 

fästa på underlaget. Träna också när det blåser. Det 

vanliga är att hundar markerar på första bästa lapp när 

de känner lukten av rätt lapp i vinden. 

9) Nu kan du lägga till vittringspinnar som störning, först på 

lite avstånd, och sedan blanda dem med lapparna. Om 

hunden är väldigt intresserad av pinnarna blir det lättare 

om du lägger många pinnar i en stor hög istället för att 

lägga dem utspridda. 

10) Nu kan du sätta lappar på pinnarna. Ta i både pinnen och 

lappen som ska ha din lukt. Variera mellan att låta 

hunden markera på bara lapp, lapp med pinne eller bara 

pinne med din lukt. Ju apporteringsvilligare din hund är, 

desto viktigare är det att den kan markera genom att 

frysa nosen på rätt pinne. 

11) Gå gradvis över till att bara träna med pinnar. Även om 

du lägger dem på avstånd så att hunden måste springa 

till dem, fortsätter du själv att stå nära pinnarna så att du 

lugnt och stilla kan avbryta om hunden skulle felmarkera. 

12) Nu lägger du på apporteringen. Med vissa hundar 

kommer detta ganska lätt av sig självt om du bara väntar 

ut hunden (särskilt om den har gjort momentet tidigare), 

medan med andra hundar kan det vara klokt att repetera 

lite pinnplockning strax innan du ber hunden söka. När 

du har lagt till apporteringen kommer hunden säkerligen 

att ta fel pinne ibland. Denna testfas är det bara att 

jobba sig igenom (se punkt 6). Eventuellt kan det vara 

nödvändigt att köra en eller flera repetitioner med frysmarkering 

(som under punkt 9) om det blir alltför mycket 

provsmakning. Börja närmare och håll hunden lugn om 

du skulle få problem. 

Tycker du att detta verkar vara ett väldigt omständligt tillvägagångssätt? 

Som nämnts finns det många olika vägar till ett 

bra vittringsprov, och med många hundar fungerar det säkert 

att ta några genvägar här och där. Personligen föredrar jag 

metoder som klart och tydligt förklarar för hunden hur den ska 

lösa uppgiften. Om det skulle dyka upp oförutsedda problem 

med just din hund (och det gör det som oftast!), så är det bara 

att backa till föregående steg (”point of success”) där jag vet 

att hunden kan lyckas, istället för att byta metod och börja om 

från början. 

Lycka till! Q 

Thomas Stokke har tränat och tävlat med 7 egna 

hundar av 6 olika raser (dalmatiner, rottweiler, border 

collie, strävhårig vorsteher, engelsk setter och cocker 

spaniel) varav samtliga är premierade på lydnads-, 

bruks- och/eller jaktprov. Han är också mastergradstudent 

i etologi vid UMB. Tillsammans med Fanny 

Gott driver han Klickerklok HB som erbjuder kurser 

för aktiva hundägare. Läs mer på 

www.klickerklok.se. 

23

läsarnas bilder 

Jan Nedkvitne 

Malin Abrahamsen 

Catrine Frøland 

Skicka oss DINA fullträffar! 

Gå in på www.canis.se/canisbilder 

Kristin Hoeyem 

I

Lotte Nordli 

da Elisabeth Andersson 

Øyvind Svartsund 

Lisa Manfredsson 

Jeanette Loensethagen 

Silje Lerfald

Böcker som förän 

Klickerträning för din hund 

(Morten Egtvedt & Cecilie Køste) 

Här lär du hur du kan använda klickerträning för att få 

en lydig hund i vardagen – och häftiga konster för att 

imponera på grannarna! En klicker medföljer boken 

när du beställer den från Canis! 

Pris 241 kr. 

Lydnadsträning i teori och praktik 

(Cecilie Køste & Morten Egtvedt) 

Äntligen är den här - sannolikt den mest omfattande 

bok som har skrivits om tävlingsinriktad lydnadsträning 

tills nu. Boken tar upp inlärning av samtliga lydnadsmoment 

i SBK:s lydnads- och bruksprov. Men inte nog 

med det. Den tar sig också an den inlärningsteori som 

ligger bakom metoderna, mer än vad någon annan 

hundbok tidigare har gjort. Detta är en avancerad bok 

för den seriösa hundägaren som vill utveckla sina egna 

träningsfärdigheter så långt som möjligt 

Pris 499 kr. 

Sök i teori och praktik 

(Morten Egtvedt & Cecilie Køste) 

I boken ”Sök i teori och praktik” får du lära dig hur du 

tränar för att få en duktig sökhund, oavsett om du 

tränar tävlingssök, räddningshund/tjänstehund eller 

endast som aktivering och för att ha kul. 

Pris 314 kr. 

Hundmassage och Stretching 

(Kerstin Haase & Jörn Oleby) 

I denna färgglada bok lär du dig grundläggande massage- 

och stretchingtekniker. Enkla steg för steg instruk - 

tioner hjälper dig att själv kunna massera och stretcha 

din hund. Även grundläggande muskellära behandlas, 

liksom när du inte ska massera och stretcha. 

Pris 198 kr. 

Klickerglädje! 110 frågor 

och svar om klickerträning 

(Melissa Alexander) 

Har du også upplevt att få kritiska frågor från folk som 

är skeptiska till klickerträning? I så fall är denna boken 

genial – här hittar du tydliga svar på alla de vanligaste 

frågorna. Och bortse inte från att även du lär dig något 

nytt... 

Pris 171 kr. 

Namnam! 

Hemlagat godis till din hund 

(Författare: Helle Haugenes & Magrete Breivik) 

Det här är boken din hund har väntat på! Boken 

innehåller en stor samling recept på hemlagat godis 

som garanterat kommer att få din hund att dregla. 

Pris 116 kr. 

Klickerträning & lugnande signaler 

(Emma Parsons) 

När Emma Parsons, beteendekonsulent för hundar, 

upptäckte att hennes egen hund var aggressiv, utvecklade 

hon innovativa och effektiva strategier för att lugna 

ner, ändra och forma om utagerande beteenden hos 

hennes egen hund, så väl som hos klienternas hundar. 

Nu finns Parsons strategier, som alla grundar sig på 

positiv förstärkning, tillgängliga för alla. Med mer än 40 

tydliga övningar som presenteras i ett receptformat som 

är enkelt att följa. 

Pris 249 kr. 

Skjut inte hunden 

(Karen Pryor) 

Aldrig förr har ett så komplicerat ämne som inlärningspsykologi 

behandlats på ett så lättfattligt och inte 

minst humoristiskt sätt. Denna bok kan vända upp och 

ned på din syn på hundträning – och i övrigt påverka 

hur du samverkar med människor du möter till vardags. 

Pris 198 kr.

drar hundvärlden! 

Vad gör jag när 

hunden drar i kopplet? 

(Turid Rugaas) 

I boken beskriver Turid Rugaas hur du både kan förebygga 

och lösa problem med att hunden drar i kopplet. 

Med illustrativa färgbilder och enkla steg-för-steg träningsprogram 

visar hon hur du på ett positivt sätt kan 

lära hunden att gå fint i koppel, en gång för alla. 

Pris 198 kr. 

Beställ 

minst tre böcker, 

och få den billigaste 

GRATIS! 

Beställ snabbt och enkelt genom att skicka in beställningsblanketten! 

Du kan också beställa direkt från www.canis.se. 

Ja tack, jag vill gärna beställa: 

___ ex. Klickerträning för din hund, 241 kr. 

___ ex. Klickerglädje! 110 frågor och svar om klickerträning, 171 kr. 

___ ex. Med sikte på 10 an, 249 kr. 

___ ex. Namnam! Hemlagat godis till din hund, 116 kr. 

___ ex. Vad gör jag när hunden drar i kopplet?, 198 kr. 

___ ex. Sök i teori och praktik, 314 kr. 

___ ex. Skjut inte hunden, 198 kr. 

___ ex. Klickerträning och lugnande signaler, 249 kr. 

Kontaktkontraktet 

(Eva Bodfäldt) 

I Kontaktkontraktet delar Eva Bodfäldt med sig av 20 

års erfarenhet av inlärningspsykologi och samspelet 

människa-hund. Boken innehåller en mängd praktiska 

tips om hur man får en följsam hund som lyder med 

glädje och en unik samling exempel, tagna ur verkligheten. 

Pris 239 kr. 

Med sikte på 10´an 

(Niina & Kenth Svartberg) 

I den här boken kan du läsa om hur man med hjälp av 

belöningar får hunden aktiv, initiativrik och positiv 

under såväl träning som tävling. Och, inte minst 

viktigt, hur man lär hunden att utföra snygga prestationer 

som ger höga betyg på tävlingsplanen. 

Pris 249 kr. 

Beställ en hundbok i dag! 

___ ex. Kontaktkontraktet, 239 kr. 

___ ex. Hundmassage och Stretching, 198 kr. 

___ ex. Lydnadsträning i teori och praktik, 499 kr. 

___ ex. Sök i teori och praktik, 314 kr. 

Porto 59 kr. tillkommer. 

Min adress: 

Namn:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Postadress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Land: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Telefon och/eller e-post: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Värva 2 nya Canis-prenumeranter 

och erhåll en gratis hundbok! 

Jag har frågat dessa två personer och de har sagt att de önskar prenumerera på Canis. 

Namn _____________________________________________________________________________________ A d r e s s _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _Postadress _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Namn _____________________________________________________________________________________ A d r e s s _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _Postadress _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Värvare väljer fritt en hundbok från www.canis.se (max pris kr 350:-). 

Jag önskar ______________________________ (titel) i värvningspremie. 

Mitt namn och min adress: 

Klipp ut denna sida och skicka den till Canis. Om du inte vill klippa i tidningen kan du istället ta en 

kopia av sidan eller skriva upplysningarna på ett annat ark (eller e-mail) och skicka det till oss. 

Canis AS 

Svarsending 9103 

0098 Oslo 

NORGE

Text & Foto: 

Thomas Stokke 

Många hundägare blir imponerade av hundar som gör det 

de är framavlade för, eller fågelhundar som håller sig lugna 

i uppflog, hundar som kommer på inkallning eller hundar 

som vinner lydnads- eller agilitytävlingar. Folk som inte har 

hund imponeras gärna av hundar som kan roliga tricks. Men 

få imponeras av en hund som kan gå fint i koppel eller följa 

sin ägare utan koppel. Det är liksom något man tar för givet. 

Den här artikeln riktar sig till dig som imponeras av hundar av 

som klarar av att gå ”vardagsfot” och som tillhör en ras som 

ligger över genomsnittet i aktivitet. Artikeln ger dig nyttiga tips 

för hur du ska kunna lyckas med att lära din hund att följa dig, 

med eller utan koppel, och hur du undviker vanliga fel. 

Vardagslydnad 

ATT GÅ FINT UTAN KOPPEL 

VARFÖR SKA HUNDEN KUNNA DETTA? 

När du får hem en ny valp är det kanske inte koppelträningen 

som har första prioritet. Valpen följer ju efter dig oavsett! Valpen 

är heller inte färdigutvecklad, vare sig fysiskt eller mentalt, och 

är därför ganska lätt att gå med i koppel. När vallnings- eller 

jaktlusten vaknar, förväntningarna ökar på att komma sig fram 

fortast möjligt, och intresset för andra hundar också ökar, så har 

kanske hunden redan lärt sig en massa ovanor. Därför är det 

en bra investering att lära hunden att följa dig på trevliga 

promenader, och det gör att den får vara med på längre turer 

och vara mer tillsammans med dig. Det blir behagligare både 

för dig och hunden, och ditt humör blir bättre. En hund som 

går bredvid och följer våra rörelser är lättare att kontrollera i 

mötessituationer med hundar och människor än en hund som 

stretar och drar framför dig. Har du en hund som har lärt sig att 

följa din kropp (istället för att ignorera dig), har du även fördel 

29

av detta när du ska styra hunden på agilitybanan, till skogslydnaden 

i söket eller vid inträdet på lydnadsplanen. Kom ihåg att 

hunden gör endast det du har lärt den, och glöm inte detta när 

du bär tungt, är stressad och har lågt blodsocker. 

MÅLSÄTTNINGEN 

Som i all annan hundträning gäller det att ha en tydlig och 

konkret målsättning. Jag har sällan eller aldrig sett någon 

lyckas med målsättningen ”gå som du vill, bara du inte drar i 

kopplet”. Få hundar förstår vad vi är ute efter om vi inte gör en 

tydlig definition. Om du väljer att lära hunden att gå på höger 

eller vänster sida och/eller bakom dig, spelar mindre roll. Gör 

det som passar dig. Jag föredrar att ha hunden vid min vänstra 

sida, men är du orolig för att hunden ska blanda ihop tävlingsfot 

med vardagsfot, kan du välja att ha hunden på höger sida. 

Personligen upplever jag inte detta som något problem, då du 

har en helt annan kontakt med hunden på lydnadsplanen och 

situationerna är ganska olika. Det som är viktigt är att du 

bestämmer dig för vad som är godkänt, och vad som inte är 

godkänt. Om hunden ska gå vid sidan, ska den gå med huvudet 

eller skuldran i höjd med ditt ben? Och är det ok att den 

går med bogen, magen eller höften i höjd med benet? Detta 

måste du bestämma dig för och sedan hålla fast vid det. (Om 

du håller konsekvent på kriterierna under hundens första 

levnadsår, eller tills beteendet har etablerats ordentligt, brukar 

detta vara ganska lätt att upprätthålla i fortsättningen.) 

När du har bestämt dig för hur du vill ha hunden, återstår det 

att lära hunden vad den ska göra för att hålla rätt position när 

du rör dig. Hundens uppgift är ganska enkel och varje del kan 

tränas för sig: 

E Gå i mitt tempo när jag går 

E Bromsa när jag bromsar 

E Stanna när jag stannar 

INLÄRNING 

Detta är inte avancerad hundträning. Utmaningen är att hålla 

på kriterierna och få det att fungera i alla situationer. Det finns 

många sätt att lära hunden att följa dig. Här kommer ett förslag: 

DET LÖNAR SIG ATT FÖLJA MED 

Om hunden inte tidigare har lärt sig att följa förarens rörelser 

eller är valp, så föredrar jag att gå baklänges under de första 

passen. Det vill säga att jag backar medan valpen följer efter 

mig framifrån. Detta gör det lättare för valpen och lättare för 

mig att se vad valpen gör. På det här stadiet är det inte viktigt 

vilken position valpen går i, jag belönar all rörelse mot mig. Det 

är inget krav att valpen ska titta på mig, men en fördel om den 

tittar upp. Ofta börjar valpen uppmärksamt att själv titta upp 

när vi belönar ofta och generöst. Nu ska vi ge valpen en anledning 

att vilja följa dig, det ska löna sig att följa dig! För att öva 

koncentrationen och göra träningen mer spännande, lägger 

jag redan från början små utmaningar som att gå zik zak, byta 

riktning, gå från ett underlag till ett annat, osv. Jag varierar 

också hur jag gör i starten. Vid igångsättningen är det fördelaktigt 

om valpen är fokuserad på mig när jag börjar gå, och om 

jag använder godis som belöning, väntar jag tills valpen har 

tuggat, svalt och på nytt tar kontakt innan jag fortsätter gå. 

30 

Skulle valpen bli distraherad, byter jag bara riktning och fortsätter 

att gå en annan väg utan att locka på valpen. När valpen 

upptäcker att jag är borta och kommer springande belönar jag 

ordentligt. Jag föredrar att träna på ställen där jag kan ha 

valpen lös, men där chansen för att valpen ändå väljer mig är 

relativt stor. 

BELÖNA BRA VAL 

Det jag tittar efter och belönar är bra val. Kriteriet för belöning 

är dynamiskt. Det kan vara ett löv som blåste förbi i vinden, 

men att valpen ändå valde att fokusera på mig. Eller att den 

följde mig extra länge, följde med i en vändning, eller att en 

annan hund skällde, några andra leker intensivt med sin valp 

nära oss, men att den ändå väljer att följa mig. Ganska tidigt 

varierar jag belöningarna, både vad jag belönar med och hur 

länge valpen måste följa mig för att få belöning. Det är bra att 

börja med en mix av olika smakliga godbitar, men endast 

godbitar kan snabbt bli tråkigt. I samband med inlärning av 

”varsågod” lär jag valpen att följa mig bort från och mot en skål 

eller något annat som lockar. Bra val belönas med ”varsågod”, 

i början ganska ofta. Samtidigt gäller det att inte alltid belöna 

med ”varsågod” direkt efter en störning eller att följa ett fast 

mönster. Variera hur långt du går och hur du belönar så mycket 

som möjligt. Det är viktigt att valpen ska kunna ignorera frestelser 

och hellre ta belöningen från mig. Observera valpen. Om 

du ser att den har registrerat en störning, men sedan väljer att 

följa dig, kan du belöna med ”varsågod” så fort det ser ut som 

om valpen har glömt det som frestat. Ett vanligt fel är att föraren 

ger hunden godbitar för att den inte ska gå iväg, istället för 

att belöna när valpen väljer att hålla sig till dig. Andra belöningsformer 

är att leka med föremål, eller att säga ”varsågod”

och låtsas som du hittar ett föremål eller godis i gräset eller i 

dikeskanten. På valpträff eller på kurs kan det vara en bra idé att 

lära valpen att om den följer dig lika bra som den gör hemma, 

då kan den få lov att hälsa på andra valpar eller människor. I 

fortsättningen kommer detta att få nosa, hälsa, kissa på stolpe, 

få springa lös, få jaga eller valla eller söka, eller helt enkelt få 

komma framåt att bli de stora belöningarna. 

ATT GÅ VID SIDAN 

Nu är det dags att lära hunden att gå vid sidan. När hunden 

följer dig bra när du går baklänges, vänder du dig antingen från 

eller mot hunden så att den kommer in vid den sida du vill ha 

den på. I början är det viktigt att bygga upp värdet av att hålla 

sig vid sidan. Ha en hög med godbitar i motsatt hand och 

plocka en och en godbit med handen närmast hunden och 

belöna den i korrekt position. I början är det ”fast food” som 

gäller, alltså hög belöningsfrekvens. Ganska snart trappar du 

ner frekvensen och ger hunden små utmaningar. Gör halt och 

belöna hunden för att stanna vid din sida. Har du lärt hunden 

att sätta sig när du stannar är det bra, men inte helt nödvändigt. 

Nu kan du börja bli mer kräsen och belöna endast när hunden 

omedelbart stannar. Tar den ett extra steg fram, går du hellre 

några steg framåt. Öka farten några steg och bromsa in. Belöna 

om hunden är fokuserad och anpassar tempot. En fördel är 

också att lära hunden att följa dig när du rör dig i sidled bort 

från den. Alla variationer med tempo- och riktningsförändringar 

gör hunden mer känslig för dina kroppsrörelser. När 

hunden följer dina rörelser bra finns det några enkla tips som 

gör träningen mycket lättare: 

E Belöna halter och inbromsningar mest. 

E Stå helt stilla när du ger hunden godbiten och börja inte 

gå förrän hunden har svalt och åter är fokuserad. 

E Lägg gärna på en signal innan du börjar gå, t ex en klapp 

på låret. 

JOBBA MED HUNDEN LÖS 

Det är helt avgörande för resultatet att du inte styr hunden 

med kopplet. Det bästa sättet att lära en hund att dra i kopplet 

är att bara gå med den i koppel. Och om hunden inte kan gå 

lös vid din sida utan koppel, så kan den heller inte gå fint med 

koppel. Så fort du bromsar eller styr hunden med kopplet istället 

för med hjälp av dina rörelser, lär du hunden att dra i kopplet. 

Om du inte kan ha hunden lös, knyt kopplet runt midjan 

eller lägg kopplet löst över lillfingret och se till att det hänger i 

en lös båge. 

Avbryt med bra timing när hunden bryter kriteriet. Stanna och 

backa minst 7-8 långa steg så fort hunden går snabbare än dig 

eller startar före dig. Om du har koppel på hunden, håll detta i 

handen längst ut från hunden och låt det hänga löst. När du 

backar, låter du handen närmast hunden glida ner till hundens 

halsband och led hunden tillbaka medan du backar. Låt inte 

hunden springa i en cirkel runt dig när du backar. När du har 

backat några steg, står du helt stilla tills hunden tar kontakt. 

Skulle hunden starta före dig, backar du ytterligare några steg. 

Ofta smyger sig hunden fram om det är något som lockar framför 

den. Då blir detta en lektion i beteendeekonomi i praktiken: 

Går du fint vid sidan, kommer du närmare det vill göra. Går du 

för fort, hamnar du flera meter bakåt. 

KVALITETSSÄKRING 

Det är ganska enkelt att lära hunden att följa mig så länge det 

inte är något som stör. Därför kan det vara smart att lägga in 

några övningar där hunden lär sig att det lönar sig att hålla sig 

till mig, och att det blir en tråkig paus om den skulle låta sig 

luras att välja något annat. Arrangera en störning där en 

medhjälpare (eventuellt med en annan valp) lockar på hunden 

medan du går med den. Skulle den välja att springa fram till 

personen eller den andra valpen, tar bara medhjälparen 

hunden i halsbandet och håller fast den helt neutralt. (OBS! Gör 

inte detta med valpar som känner osäkerhet mot andra männi- 

31

skor). Du själv går iväg och leker och frestar hunden med belöningen, 

lek gärna med en annan hund. Medhjälparen släpper 

valpen och störningen upprepas (men se till att valpen lyckas 

denna gång) och ge den ordentlig belöning för att välja bort 

frestelsen. Kom ihåg att detta endast fungerar om hunden 

verkligen upplever att den går miste om något värdefullt. 

Ett annat vanligt problem som dyker upp är att valpen nosar på 

marken eller äter på saker när den går bredvid dig. Jag lär alltid 

valparna att låta bli att ta godbitar som jag kastar på marken, 

först när de sitter och sedan när de går vid sidan. Skulle valpen 

försöka ta godbiten sätter jag en fot över godbiten, plockar 

upp den och försöker samma sak igen. I början kan du kasta 

godbitarna på motsatt sida om hunden lite hur som helst. 

Denna övning är ett bra sätt att skapa lite variation i träningen 

och hålla uppe hundens koncentration när du går på en stig. 

Belöna omedelbart bra val till en början, men belöna inte efter 

varje störning när hunden blir duktigare. 

PROBLEMLÖSNING 

Utvärdera din träning kontinuerligt. Det ska alltid gå framåt. 

Om det är något som inte fungerar, gäller det att felsöka. När 

slutar det fungera? I vilka situationer? Går det sämre när du går 

tillsammans med andra människor eller hundar? Uppträder du 

på samma sätt när du går ensam? Eller blir du inkonsekvent 

när du har med dig någon? Har hunden andra typer av 

problembeteenden som gör det svårt att behärska sig, som t ex 

jakt/vallning av saker som rör sig, utfall mot andra hundar eller 

rädsla? Var kritisk och ärlig i din analys, så upptäcker du säkert 

32 

var skon klämmer. Prova dig fram och ta reda på när det slutar 

fungera. När du har hittat hundens gränser, kan du gå tillbaka 

till en nivå där hunden kan lyckas och arbeta vidare därifrån. 

ATTITYD SOM EN DEL AV KRITERIET 

Oavsett bakomliggande orsaker hänger ofta problem med att 

gå fint i kopplet ihop med att hunden har för hög arousalnivå. 

En hund som vet att den (ibland) kan dra mot allt den vill, 

kommer att ”stressa” och hetsa mer. Det är skillnad på lydnadsträning 

och promenad. Min målsättning när jag är ute och går 

är att hunden ska följa mig utan de höga förväntningarna på 

belöning som den har under lydnadsträningen. Även om vi 

bygger upp en viss belöningsförväntan när vi använder många 

belöningar i början, kommer detta att ge med sig när vi trappar 

ned belöningarna efterhand. Du behöver inte vara rädd för 

att hunden går och tigger under hela promenaden (även om 

jag anser det vara ett lyxproblem). Hunden lär sig att enda 

sättet att komma framåt på är att anpassa sitt tempo till ditt 

tempo. Lär hunden att låtsas som den inte bryr sig om att få 

det den vill ha. Ett bra sätt att dämpa hundens förväntningar är 

att observera hunden och inte tillåta den att göra det den vill, 

om du kan tolka vad det är den vill. Till exempel, om hunden 

börjar trampa eller spetsa öronen, får den inte ett ”varsågod” till 

hunden eller människan som kommer emot den. Om den drar 

sig mot doftfläcken eller får vittring av en doft, så får den inte 

kissa på just den stolpen. Ambitionen är att du inte ska kunna 

se på hundens beteende att den frestas av något eller förväntar 

sig något. ”Är detta möjligt att uppnå?” tänker du säkert. 

Nej, det är nog inte det till 100 %. Vi kan inte förhindra att

hunden lär sig att förutse vad som kommer att ske i olika situationer. 

Hundens förväntningar är bara uttryck för att den sätter 

sig i beredskap för den kommande aktiviteten. Men det är en 

god ambition för träningen. Självklart lär sig hundar att chansen 

är större för dem att de får jaga när du har rest många mil 

till ett jaktprov. Självklart ökar hundens förväntningar när den 

känner igen säkra tecken på att den ska få jobba. Men så länge 

du tar med i ditt kriterium hur hunden går vid sidan eller sitter 

eller ligger, kommer det att hjälpa dig att förebygga stress och 

andra oönskade biverkningar som orsakas av höga förväntningar. 

En hund som erbjuder att se avslappnad ut slappnar 

också bättre av än en som är orolig. 

TA KONTROLL ÖVER PROMENADERNA 

Har du en hund som redan drar våldsamt i kopplet måste du 

förmodligen förändra din egen mentala inställning till varför 

du går promenad. Du får fråga dig själv varför du själv går 

promenader. Beror det på att någon har sagt att alla hundar 

måste ut och gå 1-2 timmar varje dag? Eller är det för att du 

själv tycker om att promenera? Under en period måste du 

bestämma dig för att du och hunden inte måste gå samma 

sträcka varje dag, men att promenaden är en bonus för både 

dig och hunden. Du måste bestämma dig för att promenadens 

längd är beroende av hunden beteende. 

”MEN MAN KAN VÄL INTE 

GÅ OCH TRÄNA HELA TIDEN?” 

Jo, det är klart du kan. När du märker att både din och hundens 

koncentration och tålamod börjar ta slut, vänder du bara och 

går hem. De flesta hundar går bättre i koppel på hemvägen. 

Det är inte lika spännande som att komma framåt. Det är en 

myt att hundar måste dra runt sina ägare i skogen varje dag 

för att må bra. Det är ett vanligt råd att ha kopplet fäst i en sele 

när du inte tränar. Min erfarenhet är att det är bättre än att låta 

hunden dra i halsbandet, men det hjälper dig inte att nå målet. 

Vanligtvis lär vi hunden att dra med oss dit den vill i sele och 

därmed förstör du kontakten och den följaträning du har 

åstadkommit. Istället för att hålla kopplet i handen när hunden 

går i sele så att hunden kan dra dig hit och dit och du kortar in 

och släpper ut igen när hunden så bestämmer, så bör du ha 

kopplet fäst i ett midjebälte. Lär hunden att hålla sig till höger 

på stigen, och lär den att hålla linan sträckt. Du kan också jobba 

med att lära hunden höger och vänster vid korsningar och lära 

den att stanna på kommando utan att vända sig och komma 

till dig. Därmed lägger du en bra grund för kommande skidturer. 

Om du har en hundras som inte kan springa lös, eller att 

plats och årstid inte tillåter lösa hundar, finns det många andra 

alternativ som ger hunden fysiska och mentala utmaningar. 

Apportering och uppletande, spår, lydnadsträning, agility eller 

tricks, eller fysisk träning som simning, cykling eller klövjning är 

andra alternativ till tråkiga turer i koppel. Det lönar sig att låta 

hunden få bränna av lite överskott med en alternativ aktivitet 

innan du tränar på att gå fint. 

Du undrar kanske om det är nödvändigt att vara så noggrann. 

Nej, det bestämmer du naturligtvis själv. Men av egen erfarenhet 

vet jag att det bara är där och då som det är lättvindigt att 

vara inkonsekvent. Lägger du en bra grund det första året, 

brukar det vara ganska enkelt att upprätthålla beteendet 

resten av hundens liv, och du har många år med trevliga och 

avslappnande promenader framför dig, både för dig och för 

hunden. Q 

Thomas Stokke har tränat och tävlat med 7 egna 

hundar av 6 olika raser (dalmatiner, rottweiler, border 

collie, strävhårig vorsteher, engelsk setter och cocker 

spaniel) varav samtliga är premierade på lydnads-, 

bruks- och/eller jaktprov. Han är också mastergradstudent 

i etologi vid UMB. Tillsammans med Fanny 

Gott driver han Klickerklok HB som erbjuder kurser 

för aktiva hundägare. Läs mer på 

www.klickerklok.se. 

33

Beteende & inlärning 

När jag håller kurser använder jag ofta en del tid i början på 

att få folk att träna ”rent”. Därför har jag satt upp en lista 

på ”ren” och ”smutsig” klickerträning (om man tränar efter 

andra metoder är säkerligen inte alla dessa punkter aktuella). 

För att fullfölja en kurs med mig som instruktör utan 

bestående men, rekommenderas att hålla sig i vänster kolumn 

så mycket som möjligt. 

34 

Text: Morten Egtvedt 


REN & SMUTSIG 

KLICKERTRÄNING 

På vissa ställen i den här artikeln används lite intern jargong, 

så om du inte förstår allt med det samma rekommenderas 

boken ”Lydnadsträning i teori och praktik” för att komma in i 

tankegången. 

OBS! Känsliga personer rekommenderas läsa artikelns sista del 

först, för att undvika att läsa hela artikeln med dåligt samvete.

FORMA BETEENDEN 

Rent Smutsigt 

Dela upp beteendet i så små delar som möjligt. Träna i förväg eventuella grundfärdigheter (t ex lär 

in bakdelskontroll innan du börjar träna fritt följ osv). 

Använd lockande endast som sista lösning om andra inlärningsmetoder (fånga beteendet, fri-shejping, 

targeting osv) som baseras på mindre hjälp inte fungerar som de ska – och ta bort lockandet 

snarast. 

Träna flytbaserat, ett beteende i taget. Träna flera beteenden under samma pass först när båda har 

lärts in bra var för sig. 

ANVÄNDANDE AV SIGNALER 

Rent Smutsigt 

Ge alltid signaler endast en gång – när du är tämligen säker på att hunden reagerar korrekt vid första 

försöket. Om hunden inte reagerar inom fastsatt latenstid avbryter du, och väntar lite innan du ger 

hunden ett nytt försök (eller eventuellt sänker kriterierna om nödvändigt). 

Använd alltid normal röst (anpassad situationen) när du ger signaler. Det är förstärkning som ”driver” 

beteendet, inte signalen. Om beteendet i förväg är ordentligt ”genomförstärkt” ska din signal vara 

som att släppa en spänd gummisnodd – inte som att knuffa en ko i rumpan. 

Lär alltid hunden att erbjuda beteendet frivilligt (även om du till en början använder lockande!) 

Först efter en period där hunden tydligt visar att den kan erbjuda beteendet självständigt med bra 

flyt, är det dags att få den under stimuluskontroll. Och då är det lätt att sätta på vilken som helst 

subtil signal, verbal eller handtecken. 

Alla beteenden i arkivet ska vara så bra tränade att det är lätt för hunden att erbjuda dem frivilligt 

när du så önskar. Om du ännu inte har kommit så långt, bör du lätt kunna gå tillbaka några kriterier 

för att snabbt få hunden att förstå vilket beteende du vill att den ska erbjuda frivilligt. Inga beteenden 

i samma ”mapp” bör vara alltför dominerande. 

Det är helt ok att börja säga signalen samtidigt som (eller strax innan) hunden erbjuder beteendet 

frivilligt på ett relativt tidigt stadium i träningen. Men vänta med att få beteendet under full stimuluskontroll 

(dvs att hunden ska invänta signalen, och du slutar att förstärka att hunden utför beteendet 

frivilligt) tills beteendet har bra flyt och har den precision som du vill ha. 

Lumping (dvs träna för stora delar av beteendet 

på en gång). 

Onödigt användande av lockande. 

Träna flera nya saker under samma pass. 

Ge signaler två gånger (eller flera) om hunden 

inte reagerar vid första försöket. Denna kan verkligen 

bli smutsig om du dessutom vid andra eller 

tredje försöket ökar röstvolymen eller lägger på 

extra kroppsspråk. 

Ge signaler med onödigt hög röstvolym. 

Gå direkt från lockande till användande av signal, 

utan någon period med frivilligt beteende däremellan. 

Använda en förminskad del av lockarörelsen 

som signal (väldigt dirty!). 

Använder signal för att få igång hunden när den 

inte vill erbjuda rätt beteende frivilligt (denna är 

inte så väldigt smutsig, men åtminstone lite 

smålortig). 

Få beteendet under stimuluskontroll innan det 

är tillräckligt automatiserat. Eller ännu smutsigare 

– medan den fortfarande är beroende av 

hjälp. 

35

36 

DIVERSE SYNDROM 

Rent Smutsigt 

Är tyst, och ger hunden ansvaret för att hålla fokus (ev sänker kriterierna). Ekorrsyndromet (smackar för att få hunden att 

hänga med). 

Är tyst, och ger hunden ansvaret för att hålla fokus (ev sänker kriterierna Mobiltelefonsyndromet (ropar ”Hallå!” eller dylikt 

när hunden inte hänger med). 

Ha alltid godbitarna/leksakerna ordentligt dolda i jackfickan eller i västfickan. Under träning bör 

du helst använda kläder som du även kan använda under tävlingar. Se även till att godispåsar eller 

leksaker inte sticker till hälften upp ur fickan när du tränar. 

Kängurusyndromet (tränar med en stor och ful 

godisväska på magen). Om du inte tränar för tävling 

är dock detta inte så väldigt dirty. 

Rak i ryggen, titta rakt fram & armarna ned längs sidan. Ryggskottsyndromet (böjer sig över hunden när 

man tränar). 

Stå så stilla som möjligt och låt hunden göra jobbet själv (eller sänk kriterierna på andra sätt). Varm-asfalt-syndromet (flyttar sig hela tiden för att 

hjälpa hunden att erbjuda beteenden). 

Håll händerna ned längs sidan (inkl handen som du håller klickern i). Magknipsyndromet (håller händerna framför 

magen eller bröstet när man tränar istället för ned 

längs sidan).

BETINGAD FÖRSTÄRKARE 

Rent Smutsigt 

100% sammanhang mellan belöningsmarkör och belöning. Klickar eller säger ”Bra!” flera gånger innan belöningen 

kommer (verkligen skitigt!) 

Använd alltid klickern om du inte har bra skäl för att inte använda den (t ex att det är 20 

minusgrader ute, eller att beteendet är så bra inlärt att du inte längre har något behov av 

klickern). 

Slarvar med att använda klickern de gånger man definitivt 

hade fått bättre precision genom att använda 

den. 

Håll klickerhanden ned längs sidan, både när du tränar och när du klickar. Peka på hunden med klickern, hålla klickern framför 

magen eller bakom ryggen. 

Håll händerna ned längs sidan medan du klickar, och påbörja belöningsrörelsen först efter 

klicket. 

Stoppar handen i fickan före klicket. 

Har fokus på bra timing hela tiden. Inget omedvetet klickande. Klickar ofta ”automatiskt” på ungefär samma ställe av 

gammal vana, istället för att verkligen fokusera på att 

klicka exakt varenda gång (särskilt när man har fokus 

på andra aspekter i träningen). 

Litar på klickern, men använder dessutom gärna belöningsplacering där detta kan effektivisera 

träningen. 

Belönar alltid tämligen snabbt efter klicket, oavsett vad hunden gör. Om man vill att hunden 

ska göra något speciellt efter klicket (t ex hålla positionen), ser man till att ha lärt hunden 

detta i förväg, så att hunden alltid gör som man vill efter klicket. 

Håller tyst medan hunden jobbar. Klickar och belönar först när kriteriet har uppnåtts. Anpassar 

kriterierna och förstärker så ofta att hunden inte behöver extra hjälp för att genomföra beteendet. 

Fokuserar på att markera rätt beteende med hjälp av klickern. Berömmer gärna under leken 

efteråt, men ser till att själva klicket aldrig försvinner i ”oljudet” från berömmet så att det förlorar 

effekt. 

Håller tyst medan hunden jobbar. Klickar och belönar först när kriteriet har uppnåtts. Anpassar 

kriterierna och förstärker så ofta att hunden inte behöver extra hjälp för att genomföra beteendet. 

Det finns några exempel där keep going-signaler är smarta att använda, men som en 

generell regel är det lika bra att hålla sig undan. 

Ger eventuella signaler en gång före beteendet. Klickar och belönar efter beteendet. ”That’s 

it!” 

Är mer benägen att belöna snabbt (i position) än att 

klicka exakt. Litar inte på klickern. 

Håller tillbaka belöningen efter klicket därför att 

hunden bröt positionen. Ok om det sker några få 

gånger och hunden snabbt intar rätt position när du 

håller tillbaka godbiten. Men väldigt smutsigt om du 

håller tillbaka godbiten många sekunder efter klicket i 

väntan på att hunden ska utföra något som du egentligen 

borde ha lärt den tidigare. 

Berömmer under genomförandet innan man klickar. 

Överdrivet beröm samtidigt som (eller strax efter) 

klicket, så att klicket förlorar signalvärde pga ”oljudet”. 

Använder diverse keep going-signaler. 

Säger ”good sit”, ”good down” eller ”good spin” efter 

att beteendet har genomförts (upprepar signalen tillsammans 

med ”good” – en amerikansk grej som är 

totalt meningslös för alla andra ändamål än att 

urvattna kommandot). 

37

38 

ANVÄNDANDE AV BELÖNING 

Rent Smutsigt 

Håller belöningen gömd i fickan medan hunden jobbar, och har så bra mekaniska färdigheter att 

man snabbt får upp belöningen efter klicket (och därefter snabbt ner i fickan igen). Undantag 

endast vid särskilda tillfällen där det är viktigt att belöna snabbt under en begränsad period. 

Tränar flytbaserat med rätt kriterium så att hunden lyckas göra rätt även under hög intensitet. Lär 

hunden självkontroll och bra belöningsmanér. Men val av förstärkare ska naturligtvis fortfarande 

anpassas önskad intensitetsnivå i momentet, där detta är nödvändigt. 

Håller godbitarna eller leksaken i handen (istället 

för i fickan). 

Undviker användandet av kvalitetsbelöning som 

hunden verkligen älskar då ”hunden varvar upp 

sig för mycket”. 

Sätter kriterierna så att rätt beteende förstärks högfrekvent i början av inlärningen. Tidigt i inlärningen belönas det för sällan. 

Trappar gradvis ned förstärkningsfrekvensen och tänjer beteendet försiktigt – även vid tillfällen där 

det till synes ser ut som om hunden tål snabbare nedtrappning. 

ANVÄNDANDE AV OMVÄNT LOCKANDE 

Rent Smutsigt 

Använder omvänt lockande i början av inlärningen, eller för att kvalitetssäkra ett beteende som har 

lärts in på andra sätt. Trappar ned omvänt lockande när det har gjort sitt jobb, så att man inte blir 

”omvänt lockandeberoende”. 

KEDJNING 

Rent Smutsigt 

Trappar ned förstärkningsfrekvensen för snabbt 

och ”surfar på extinktionsbursten” istället för att 

trappa ned gradvis – väldigt dirty! 

Använder omvänt lockande så länge att det inte 

längre är omvänt lockande – endast ”lockande”. 

Baklängeskedjar allt som bör baklängeskedjas. Använder framlängeskedjning istället för 

baklängeskedjning där detta uppenbarligen 

hade haft sina fördelar på kort eller lång sikt. 

Tränar gärna delmoment till perfektion, men baklängeskedjar när man så småningom sätter ihop 

dem. 

FELRETTELSE 

Rent Smutsigt 

Lär in beteendena ordentligt från början, och kvalitetssäkrar/övertränar så att man har säkerhetsmarginaler. 

Tar omedelbart tag i problem/svagheter så fort de upptäcks. 

Tränar endast delmoment och bara ”lurar” 

hunden ibland att köra hela momentet. 

Försöker kamouflera slarvig träning med diverse 

hjälper (eller genom att undvika vissa situationer). 

Välja robusta och slitstarka lösningar – även om det skenbart tar längre tid här och nu. Välja ”enkla lösningar” som fungerar där och då, 

men som på längre sikt inte ger någon effekt. 

Gradvis bygga upp uthålligheten, så att varje träningspass bygger upp hunden. Köra ”motivationsträning” för att därefter köra flera 

träningar som ”tömmer motivationen” innan man 

åter måste köra mer ”motivationsträning” osv.

TRÄNINGSRUTINER 

Rent Smutsigt 

Planerar träningen i förväg. Improviserar träningen. 

Har 100 % fokus på hunden under hela träningspasset, och tar ofta pauser där hunden 

får ta det lugnt eller ladda om mellan de intensiva träningspassen. 

Träningen är fri från dödperioder. Hunden erbjuder beteendet, belönas och erbjuder 

åter beteendet så länge passet pågår. 

Avbryter träningen så fort man känner irritation eller att saker inte fungerar. Tar sig en 

ordentlig funderare och gör nödvändiga förändringar innan man fortsätter träningen. 

Jämn träning. Sporadisk kraftansträngning. 

Skiljer inte tydligt på träning och pauser. Låter hunden stå 

och erbjuda beteenden medan man pratar med andra, eller 

helt enkelt inte fokuserar. 

Använder det mesta av tiden på ett träningspass att förflytta 

sig, hantera utrustning eller göra andra improduktiva saker 

där hunden under tiden inte får en chans att tjäna belöning. 

Fortsätter träningspasset även om känslan av frustration 

eller irritation dyker upp, även om man ser att träningen inte 

fungerar. Hoppas att det snart ska ordna sig bara man tränar 

tillräckligt länge. 

Skriver alltid träningsdagbok. Skriver aldrig träningsdagbok. 

RENA & SMUTSIGA TANKAR 

Rena tankar Smutsiga tankar 

Fokuserar på det som är observerbart (situation, beteende och konsekvens) och faktorer 

som man kan ändra i träningen (timing, kriterier, förstärkningsfrekvens och förstärkningskvalitet). 

Tar själv ansvar för hundens beteende. Fokuserar på att optimalisera egen träning så att 

hunden på sikt kan tåla så många störningar som möjligt. 

Allt som innebär ledarskap, funktioner, drifter, motivation, 

energiflyt osv. 

Letar alltid efter bortförklaringar (det var så varmt idag, 

någon har strött godis på marken osv, osv). 

VARFÖR TRÄNA SÅ RENT SOM MÖJLIGT? 

Orsaken till varför jag tjatar om dessa detaljer kan sammanfattas 

i dessa punkter: 

1. Smutsig träning medför att du måste ta bort väldigt 

mycket onödig hjälp längre fram i träningen (och då blir 

det ofta inte gjort, då ovanan har blivit så inrotad hos 

hundföraren). 

2. Smutsig träning leder ofta till att fel beteende förstärks (t 

ex när du upprepar signaler två eller flera gånger…) 

3. Smutsig träning leder ofta till att hunden aldrig lär sig 

ordentligt att erbjuda frivilliga beteenden (något som är 

helt väsentligt för effektiv klickerträning). 

4. Ren träning ger kort sagt mycket effektivare träning, 

både på kort och (speciellt) lång sikt. 

39

Om jag känner någon hundtränare som alltid tränar helt rent? 

Nej, har ännu inte träffat någon sådan. Och jag måste bara 

erkänna att också jag själv kan bli lite smutsig ibland. 

Så om du sitter kvar med dåligt samvete just nu därför att du 

känner igen dig på många punkter, kan du bara slappna av – 

du är i riktigt gott sällskap. Under åren har jag mött flera av världens 

bästa hundtränare, och vissa av dem tränar så pass smutsigt 

att jag ibland blir förvånad över hur deras hundar har 

kunnat bli så bra. Men det är väl så här i hundträningen att det 

finns viktiga detaljer, och det finns mindre viktiga detaljer. Är 

man bra på de viktigaste sakerna tål man lite smutsig träning 

utan att förstöra för mycket. 

Poängen är först och främst att du ska vara medveten om vilka 

smutsiga tricks du använder, så att du inte överdriver. Om du vill 

bli en bättre klickertränare tjänar du mycket på att träna så rent 

som möjligt. Hoppas denna lista kan ge några sparkar i rätt 

riktning. Q 

40 

Morten Egtvedt har lång erfarenhet från träning av 

räddningshundar och militära tjänstehundar och har 

tävlat på högsta nivå i bruks och lydnad sedan tidigt 

90-tal. Han är också utbildad instruktör i Norske Redningshunder 

och i Forsvarets Hundetjeneste. 

Till yrket är Morten utbildad lärare (kand.mag. i 

biologi/psykologi). Han startade Canis 1998 och har 

lett företaget sedan dess. Morten har skrivit böckerna 

«Klickerträning för din hund» och «Lydnadsträning i 

teori och praktik» tillsammans med Cecilie Køste. 

Canisquiz 

nr. 2. 2010 

1. En vallhund används till att: 

a. Vakta boskap 

b. Leta älg i skogen 

c. Kontrollera och flytta djur 

2. Vad är så kallad ”sann” separationsångest? 

a. Denna ångest innebär att hunden måste vara tillsammans med en given 

person 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan 

b. Denna ångest kommer efter att hunden blivit gammal 

c. Denna ångest innebär att hunden kan vara ensam i bilen, men inte annars 

3. För att lära in luktdiskriminering med hjälp av post-itlappar, 

bör hunden ha en … på lappen. 

a. Tassmarkering 

b. Frysmarkering 

c. Skallmarkering 

4. Fördelen med bakombyten i agility är: 

a. Det hindrar att föraren kommer på efterkälken 

b. De är lätta att utföra 

c. Hunden förstår dessa snabbare än framförbyten 

5. Border collien är först och främst framavlad för att: 

a. Vakta djur 

b. Hämta djur 

c. Lyda föraren 

6. Bakombyten i agility ska alltid signalera ... för hunden. 

a. Sväng 

b. Hopp 

c. Vändning 

7. Några riskfaktorer för att utveckla separationsångest är: 

a. Ärftliga faktorer 

b. Såld för tidigt 

c. Både a och b är korrekt 

8. Vilket påstående är korrekt? 

a. Utan ”eye” skulle hunden inte ha känt den optimala placeringen i förhållande 

till djuren 

b. Utan ”eye” skulle fåren inte haft kontroll på hunden 

c. Utan ”eye” skulle en Border collie ha varit det samma som en Australian 

shepherd 

9. Enligt Monica Tegler finns det två saker som måste 

stämma för att en hund ska kunna prestera maximalt: 

a. Kosthållning och muskler 

b. Kondition och motivation 

c. Ledarskap och drifter 

10. Fördelen med att använda post-it-lappar för att lära in 

luktdiskriminering är bl a: 

a. En post-it-lapp är inte särskilt apporteringsvänlig och man riskerar därför 

inte förstöra momentet om det skulle bli fel under inlärningen 

b. Lukten sitter mycket bättre på en post-it-lapp än på en pinne 

c. De har samma färg som diskrimineringspinnarna 

Gå in på www.canis.no/canisquiz för att svara på Canis- 

Quiz. Om du svarar rätt på alla frågorna får du 100 poäng. 

Dessutom är alla som deltar i CanisQuiz med i utlottningen 

av ett Canis-tält (värde 1890 kr). Utlottningen 

sker den 15 december.

10 GODA RÅD 

för bruksträning 

av Monica Tegler 

Foto: Kari Hansen 

Foto: Kari Hansen 

Monica Tegler har tävlat med flera hundar på toppnivå i bruks och har 

en imponerande meritlista. De senaste åren har hon även börjat hävda 

sig i vallning ute i fårhagarna. Till vardags arbetar Monica som kemiingenjör, 

men som resultaten visar, går det åt mycket tid till hundträning. 

I den här artikeln ger hon oss 10 goda råd om brukshundträning. 

1. Var generös med belöningen, lär hunden att uppskatta belöningen 

och instruera figuranterna hur de bäst kan belöna din hund. 

När det t ex gäller dragkamp måste hundar få uppleva att detta är roligt, 

genom att man berömmer och klappar hunden samtidigt som man leker. 

En hund som man inte har lekt med i valpstadiet måste man lära att det 

är roligt att leka med människor och inte bara få leksaken för att leka 

med den själv. Personligen är jag väldigt förtjust i dragkamplek, för då 

har vi något som binder oss samman, och det är lätt att åter komma 

igång med träningen efter avslutad belöning. 

Om hunden väntar ivrigt på att belöningen ska komma och är helt fokuserad 

på dig, då vet du att du belönar på ett sätt som hunden gillar. Det 

är också viktigt att instruera nya figuranter hur de ska leka med din hund 

på bästa möjliga sätt. Jag är så lyckligt lottad att jag har ”goda” figuranter 

som jag tränar mycket tillsammans med. 

2. Gör det lätt i början och se till att hunden lyckas. 

När det gäller sök börjar jag alltid med att hunden får gå direkt i lek efter 

att ha hittat en figurant med hjälp av vittring. I spår använder jag i början 

godisspår med godbitar i varje fotsteg. 

Man vet att spårträningen har gjorts för svår om det tar för lång tid innan 

hunden får belöning. Hunden förlorar intresset innan belöningen 

kommer, alltså kommer belöningen för sent. Men man ska naturligtvis 

hela tiden testa hur svårt/lätt man ska lägga upp träningen, men generellt 

är det bättre att hålla på lite för länge med det lätta, än riskera att 

förlora hundens motivation. Kom bara ihåg att de flesta hundar både 

”växer” och tycker om utmaningar, så använd din kreativitet. 

3. Ha helt klart för dig hur det färdiga momentet ska se ut, men 

dela upp det i överkomliga delmoment. 

I söket börjar jag som sagt med att hunden går direkt i lek när den hittar 

figuranten, och alltid rakt ut på 50 till 55 meter. Sedan börjar vi med 

lösrulle som hunden får från figurantens hand, och hunden ska visa 

vägen ut till figuranten utan påvisningslina. Figuranten lägger gradvis 

ned lösrullen på marken, så det är figuranten som hjälper hunden att 

hitta lösrullen. Hela tiden rör sig föraren snett ut i terrängen (ut och 

framåt från stigen) för att få hunden att dra framåt när den är på väg in 

41

med rullen. Först när hunden är säker i att hitta figuranten rakt 

ut den väg jag pekar, börjar jag med några få tomslag. 

Vid spårinlärningen använder jag godisspår med godbit i varje 

fotspår för att sedan trappa ned godbitarna. Jag brukar inte ha 

apporter i spåret förrän spårintresset är stort. Då börjar jag med 

apporteringsbiten, och allt eftersom vad hunden gillar bäst 

byter jag apporten med leksak eller godis. Hunden ska erbjuda 

mig apporten flera gånger för att få belöning, gärna 3-4 gånger 

innan vi går vidare i spåret. Jag lägger in vinklar redan från 

början när jag fortfarande har mycket godbitar i spåret. Jag 

börjar oftast med de första spåren på gräs, men varierar 

medvetet underlag rätt tidigt. 

4. Ha en planering för dagens träning och för 

vårens/vinterns träningar, men var beredd på att 

planeringen måste justeras efterhand. 

Själv tycker jag mycket om att tävla och börjar möjligtvis tidigare 

än de flesta. Hunden ska kunna momenten, men de är inte 

100 %. Jag är medveten om att det kan gå snett, och med en 

ung hund kan det antingen gå väldigt bra – eller helt fel i några 

av momenten. Jag ser tävlingarna som en väldigt viktig träning 

för mig och min hund som ekipage, jag måste lära känna min 

hund i stressiga situationer, för det är det även om man är 

aldrig så van vid att tävla. Men som sagt, när jag tävlar försöker 

jag alltid fokusera på att ha roligt med hunden och vara nöjd 

med allt som gått bra, inte fokusera på det som gått fel. Jag tillhör 

dem som inspireras att träna mer målinriktad när jag tävlar. 

Då jag tävlar i flera grenar, är det tävlingar nästan varje helg 

under våren och hösten. Jag tävlar ju vallning med alla mina 

tre hundar, spår med två och sök med en. 

5. När det gäller spårträning – använd dig av hundens 

nyfikenhet att vilja undersöka vad spåret leder till, låt 

dig inte frestas att påverka hunden för mycket. 

Personligen använder jag godisspår under spårinlärningen. Jag 

menar att det inte finns några nackdelar med påverkan i spåret 

– så länge påverkningen finns i spåret. 

6. Hunden lär sig bäst om den är utan stress i inlärningsögonblicket 

– låt dig inte frestas att ge för mycket 

påverkan. 

Det betyder att hunden ska vara samlad, dvs att den uppmärksamt 

följer det du håller på med medan den sitter/ligger/står 

helt lugnt utan att pipa. Om du eventuellt använder påverkan, 

ska denna vara anpassad hunden och du ska veta hur mycket 

den tål utan att den går över i stress. 

7. Sök är ett bruksarbete där hunden ska använda sig av 

vittring med hög näsa – ta därför vinden till hjälp under 

inlärningen. 

Men en helt ”grön” hund kan en vittringsövning se ut ungefär 

så här: Kontrollera hur vinden rör sig i terrängen. Därefter 

gömmer sig figuranten bland några buskar, och föraren tar 

med sig hunden åt det håll där hunden kan få figuranten i 

”näsan”. När hunden får vittring, berömmer du försiktigt och 

släpper hunden (använd ett koppel som du lätt kan släppa 

utan att hunden störs av det), följ med hunden ut när den lokaliserar 

doften, men stör den inte. Hunden får naturligtvis favo- 

42 

ritleksaken/godbitarna när den kommer fram till figuranten, 

föraren är passiv och överlåter åt figuranten att ge allt beröm 

och all belöning. 

Jag är inte anhängare av användandet av synpåverkan, men 

det är ändå inte den värsta formen av påverkan såvida inte 

hunden stannar och målmedvetet använder synen för att hitta 

figuranten. Ljudpåverkan däremot, leder väldigt ofta till att 

hunden stannar för att lyssna, något som är lättare för den i stillastående 

än i rörelse. Om det är helt vindstilla när man påbörjar 

inlärningen med en ung hund, använder vi någon enstaka 

gång en liten synretning, men då vänder vi bort hunden innan 

vi låter den springa ut till figuranten. Detta gör vi för att undvika 

att den låser blicken på figuranten – vi vill att den snabbast 

möjligt ska gå över i vittringssök. 

8. Vid problem, backa alltid ett steg i träningen. 

Om samma problem uppstår flera gånger, backar jag alltid i 

träningen. I vissa fall händer det att man måste plocka isär en 

övning helt, tillbaka till grundövningen. Då går det ofta snabbare 

att sätta ihop övningen igen än vid första inlärningen. 

9. För att en hund ska kunna prestera maximalt, är det 

två saker som måste fungera – kondition och 

motivation. 

Kondition får mina hundar genom daglig motion (jag har en 

make som tycker mycket om att vara ute och gå med 

hundarna). På vintern åker vi skidor och skridskor, på sommaren 

simning och fotvandring. Jag tränar även mycket vallning, 

och jag tror inte det finns något som är så konditionsfrämjande 

som det. Det är rena intervallträningarna med snabba utskick 

efter fåren och lugna driv som avlöses av snabba sidoförflyttningar 

och cirklande runt fåren. 

Motivationen bygger jag upp när jag tränar. Hur mycket en 

hund ska tränas för att hålla motivationen på topp, varierar 

mycket från hund till hund, och det måste du ta reda på genom 

att testa och göra fel. 

10. Allra viktigast är att du har roligt med din hund. 

Mitt motto är att vi ska ha det roligt på träning och på tävling. 

Så får det gå som det går. Och om prestationen inte blev helt 

som man hade hoppats – ja, då är det bara att åka hem och ha 

ännu roligare med hunden! Q 

1993 Norgesmästare i rapport 

1993 Deltagit på Nordiska i rapport 

1994 Silver i spår på NM. Deltagit i Nordiska i rapport 

1997 Brons i spår på NM 

2000 Deltagit NM vallning 

2001 Deltagit NM vallning 

2002 Deltagit NM vallning. Norgesmästare i Sök. 4. plats på Nordiska i Sök 

2003 Silver i Sök på NM. Deltagit NM vallning. Brons i Sök på Nordiska 

2004 Deltagit NM vallning. Brons i Sök på Nordiska 

2005 Deltagit NM vallning (22. plats av 80). Silver i spår på NM 

2009 Deltagit NM vallning (Finalplats i NorgesCup) 

2005 Silver i spår på NM 

2005 Nordisk mästare i spår 

2006 Silver i Sök på NM. Deltagit NM vallning. 6. plats i Sök på Nordiska 

2007 Silver i spår på NM. Deltagit NM vallning (14. plats av 100). 8. plats i Sök på Nordiska 

2008 Norgesmästare i Spår. Deltagit NM vallning (33. plats av 100). Deltagit i Sök på Nordiska. 

Deltagit i vallning på Nordiska och VM 

2009 Deltagit NM vallning (Finalplats i NorgesCup). Silver i spår på NM. Deltagit NM vallning 

(36. plats av 100). Nordisk mästare i spår.

Text: Eva Bertilsson 

Foto: Espen Rafter 

Canis Challenge 

CANIS CHALLENGE 

Puss! 

”Puss” är ett bedårande sött beteende! Många hundar kan ju 

pussa sin husse/matte på signal – en kul variant på temat är 

att lära hundarna pussa varandra på nosen. 

Att träna flera hundar samtidigt är alltid en intressant utmaning. 

Att träna beteenden där hundarna dessutom jobbar 

gentemot varandra är lite speciellt. Puss-träningen förutsätter 

att båda hundarna är med på noterna, och att du som tränare 

är lyhörd för hur hundarna reagerar. Försiktighet anbefalles, så 

att du inte försätter dina hundar i en alltför svår situation. 

Målet med träningen: Att två hundar på signal ”pussar” 

varandra på nosen. 

Ur hundarnas perspektiv handlar det om två olika beteenden 

som ska löna sig; dels ”Jag puttar med min nos mot din nos” 

och dels ”Jag låter dig putta med din nos mot min nos”. Båda 

beteendena är lika viktiga, och att lära hunden att ”stå ut med” 

att bli pussad kan ofta vara den största utmaningen… 

Hur kan man då träna puss? Jag har testat två olika träningssätt, 

med olika hundar: 

E Targetöverföring (när ingen av hundarna kan beteendet) 

E ”Passiv blir aktiv” (med en rutinerad och en ny hund, där 

den nya hundens första kriterier är att stå ut med att bli 

pussad). 

Här följer en kort beskrivning av hur jag själv gått tillväga med 

puss-träningen. 

43

FÖRKUNSKAPER 

Puss är ett targetbeteende där den andra hundens nos fungerar 

som target. Innan du börjar träna är det bra om båda 

hundarna kan putta med nosen mot olika targets (till exempel 

mot din hand, mot en target-pinne och mot en post-it-lapp), 

så att de har erfarenhet av att det kan löna sig att putta med 

nosen mot olika saker. Targetbeteendet kan vara antingen 

långvarigt (hunden håller kvar nosen mot targeten) eller repetitivt 

(hunden puttar på targeten om och om igen), men i vilket 

fall bör det vara någorlunda uthålligt så att hunden inte ger 

upp om belöningen dröjer. 

Puss förutsätter att båda hundarna klarar av att jobba helt nära 

varandra. Innan du börjar träna puss är det därför klokt att 

belöna båda hundarna för att stå eller sitta nära varandra. Om 

du ser att någon av hundarna spänner sig ska du inte gå vidare 

med puss-träningen utan först jobba mer med att bara vara 

nära den andra hunden. Situationen ska vara så enkel att båda 

hundarna är avslappnade! 

PUSS-TRÄNING MED TARGET 

Jag började träna puss med mina phalèner Misty och Soya, mor 

och son som levt hela livet tillsammans och är vana att jobba 

helt nära varandra. När jag påbörjade träningen kunde båda 

hundarna (i ”enskild träning”) putta upprepade gånger med 

nosen på en target-pinne. 

STEG 1: NOS MOT GEMENSAM TARGET, 

INDIVIDUELLA KRITERIER. 

Först placerade jag hundarna sittande bredvid varandra och 

gav dem båda några godisar för att de stannade kvar bredvid 

varandra. Så höll jag fram target-pinnen mellan dem, och 

belönade varje putt mot targeten. Det var alltså fortfarande 

individuell träning, det råkade bara vara en gemensam 

target. 

Först var jag lite osäker på om det skulle fungera att använda 

klickern här, så jag la den åt sidan och bara gav godis till den 

44 

Puss-träningen är inspirerad 

av sälarna på Polaria i Tromsø 

Foto: Nina Mortensen 

hund som puttade på targeten. Naturligtvis ledde detta till att 

tajmingen på belöningen blev dålig… jag behövde en markör! 

Jag funderade ett slag på att använda två olika markörer, en till 

varje hund, men bestämde mig istället för att bara använda 

klickern som vanligt. Klick och godis till den hund som möter 

sina kriterier! 

Jag valde alltså att klicka och ge godis till den hund jag ville 

belöna för ögonblicket – så ibland (när bara en hund gjorde 

rätt) blev det klick och godis bara till en hund, och ibland (när 

båda gjorde rätt samtidigt) blev det klick och så godis till båda 

hundarna. 

Det hände alltså ganska ofta att den ena hunden hörde ett 

klick men inte fick något godis. Det kan förstås diskuteras hur 

hundarna uppfattar detta, men så länge man som tränare 

bestämmer sig för vad som gäller och håller på sina ”regler” så 

fungerar det mesta! Egentligen är det ju ingen skillnad på om 

du tränar med en hund i närheten av någon annan som klickertränar, 

eller om du själv tränar två hundar samtidigt. Våra 

hundar är fantastiskt skickliga på att lära sig samband och 

sammanhang. Så länge du som tränare vet vilken hund 

respektive klick avser, och ser till att klicket direkt följs av belöning 

till rätt hund, så funkar det! (För fler tips och idéer kring 

det här med att träna flera djur samtidigt rekommenderas Ken 

Ramirez zoo-träningsmanual Animal Training – Successful 

Animal Management Through Positive Reinforcement) 

STEG 3: NOS MOT GEMENSAM 

TARGET, GEMENSAMT KRITERIUM. 

Så snart båda hundarna obehindrat puttade på target-pinnen 

utan att bry sig om vad den andra hunden gjorde – 

ganska ofta råkade det bli att de puttade samtidigt – var det 

dags att snäva in kriterierna. Nu räknades bara gemensamma 

puttar, så den som var snabbast på targeten (oftast Soya) fick 

vara uthållig och fortsätta putta tills Misty också hade sin nos 

mot targeten. Klick för två nosar mot targeten, och så godis 

till båda hundarna.

STEG 3: NOS MOT NOS UTAN TARGET, 

INDIVIDUELLA KRITERIER. 

Nästa steg var targetöverföring – att gå från ”putt på target” 

till ”putt på nos”. Varje hund hade ju fått ett antal belöningar för 

att putta mot target-pinnen när den befann sig vid den andra 

hundens nos, så mitt i ett träningspass tog jag helt enkelt bort 

targeten och hoppades att hundarna skulle råka sikta på 

varandras nosar istället. Klick för första försöket! Under några 

träningspass växlade jag så slumpmässigt mellan target och 

ingen target. 

När det inte fanns någon target att sikta på gick jag tillbaka till 

individuella kriterier: Putt i riktning mot den andres nos belönades, 

även om motparten inte riktigt var med på noterna. 

STEG 4: NOS MOT NOS UTAN TARGET: 

GEMENSAMT KRITERIUM. 

Slutligen snävade jag in kriterierna igen, så att bara gemensamma 

puttar räknades. Kriteriet var alltså att båda hundarna 

skulle nudda varandras nosar samtidigt. 

ATT LÄRA IN PUSS MED STRATEGIN 

”PASSIV BLIR AKTIV” 

Soya blev snabbt en uthållig ”pussare”, och hans ihärdighet har 

varit användbar för att introducera nya hundar i puss-beteendet. 

Tizla, flockens ungdom, fick sin första puss-lektion när hon 

var omkring 10 månader. Min plan var att ge båda hundarna 

klick och godis för scenariot ”Soyas nos riktad mot Tizlas 

ansikte”. Det funkade inget vidare… Första fem klick-och-godis 

gick fint, men sedan ställde Tizla öronen rakt utåt och det 

började rycka i läpparna. Soyas nos mot hennes ansikte var helt 

klart mer än hon riktigt klarade av, särskilt i en arbets-situation 

med godis i närheten. 

Så vi avbröt, jobbade mer med att träna och äta godis nära 

andra hundar, och tog upp träningen igen några månader 

senare. Den här gången funkade det fint, efter 3-4 klick för 

”Soyas nos riktad mot Tizlas ansikte” började hon titta mot 

45

honom direkt efter varje godis (antagligen för att se vad han 

höll på med…) och genast blev det möjligt att klicka för 

gemensamma puttar. Puss! 

Tizla generaliserade snabbt pussandet till att även gälla Misty, 

och dessutom har både Tizla och Soya tränat puss på flera 

andra hundar som i sin tur har hjälpt till att sprida beteendet 

vidare. Så nu har det blivit en riktig puss-kedja. Smittsamt! 

STIMULIKONTROLL 

När du har fått fram ett fint puss-beteende och satt signal på 

det rekommenderar jag strikt stimulikontroll, dvs att du lär din 

hund att pussar bara lönar sig efter signal från dig. Jag vill inte 

att min hund bjuder på beteendet ”puss” utan att jag har bett 

om det, framför allt inte tillsammans med andra hundar som 

ännu inte blivit introducerade i pussandet. Detta av hänsyn till 

båda hundarna: 

Den mottagande hunden kan uppleva det som väldigt 

obehagligt att plötsligt få en annan hunds nos mot sitt ansikte, 

speciellt om den inte får något betalt för det. 

Den pussande hunden kan råka illa ut om den okontrollerat 

testar att pussa på hundar i sin närhet (eftersom det ju inte är 

säkert att ”mottagaren” uppskattar tilltaget). 

Så när mina hundar var duktiga på att pussas spontant, så att 

jag kunde räkna med att de skulle erbjuda beteendet igen 

46 

direkt efter varje belöning, introducerade jag signalen för 

”Puss” och slutade belöna spontana puss-försök. Att avvakta 

och inte försöka pussas utan signal belönas ibland med pusssignalen, 

ibland med en godis direkt. Puss belönas bara efter 

signal. Så nuförtiden, när jag introducerar nya hundar i ”pusskedjan” 

enligt strategin ”passiv blir aktiv” så pussar alltså den 

aktiva hunden bara på signal (och nybörjarhunden får med sig 

signalen ”på köpet” från början). 

AVSLUTNINGSVIS 

Puss-träningen innehåller dubbla utmaningar till dig som 

tränare: 

E Den sociala situationen: Eftersom hundarna jobbar så tätt 

ihop måste du vara observant på deras språk sinsemellan. 

Ta det försiktigt så att du inte försätter hundarna i alltför 

svåra situationer. 

E En tränare, två hundar: Eftersom du tränar två hundar 

samtidigt måste du hålla reda på kriterier, timing och belöningar 

”dubbelt upp”. Kör korta intensiva pass med fullt 

fokus – övning ger färdighet! 

Lycka till med träningen Q 

Eva Bertilsson driver Carpe Momentum tillsammans 

med Emelie Johnson Vegh. 

hemsida: 

www.carpemomentum.nu

Maria Yttermyr 

Tel: 018-29 12 78, 0708-35 21 33 

E-post: maria@canis.se 

www.canis.se/uppland 

Carina Swartling 

Tel: 0761-41 00 28 

E-post: carina@canis.se 

www.canis.se/skaraborg 

Åsa Jakobsson 

Tel: 0706-178369 

E-post: asa@canis.se 

www.asashundar.bloggagratis.se 

Ann-Louise Ryrvik 

Tel: 0735-15 95 13 

E-post: ann-louise.ryrvik@canis.se 

www.canis.se/trestad 

Lena Gunnarsson 

Tel: 0706-96 95 87 

E-post: lena@canis.se 

www.canis.se/goteborg 

Anna Simonsson-Andersson 

Tel: 0703-31 82 22 

E-post: anna@canis.se 

www.canis.se/vasteras 

Christel Östlund 

Tel: 0706-01 20 34 

E-post: christel@canis.se 

www.canis.se/umea 

Anna Larsson 

Tel: 0704-32 17 77 

E-post: anna.larsson@canis.se 

www.canis.se/sormland 

Lotta Könberg 

Tel: 0703-32 85 27 

E-post: lotta@canis.se 

www.canis.se/ostersund 

Grethe Eklund 

Tel. 070-3041865 

Email: grethe@canis.se 

www.canis.se/gavle_dala 

Maria Söderlund 

Tel. +358 (0)457 3429 407 

maria.soderlund@canis.se 

www.canis.se/aaland 

Bäst Bäst Bäst på på 

klickerträning! 



Vår målsättning är glada och lydiga hundar – och inte minst 

kompetenta hundägare som vet hur de skall träna sin hund 

på ett effektivt sätt. Efter en kurs ska du kunna lösa egna 

träningsutmaningar på egen hand. 

Canis Hundskola använder en träningsmetod som kallas 

”klickerträning” på alla våra kurser. Med klickerträning kan 

du lära din hund vad som helst - både vardagslydnad, 

tävlingslydnad, agility, brukslydnad, cirkuskonster och 

www.canishundskola.se 

Ulrika Norell 

Tel. 070-254 37 77 

Email: ulrika@canis.se 

www.canis.se/gavle_dala 

Anna Karin Dernsjö 

Tel. +358 (0)40 505 10 37 

Email: annakarin@canis.se 

www.canis.se/aaland 

Anna Karin Lundmark 

Tel. 0046 706564942 

annakarin.lundmark@canis.se 

mycket mer. Hos oss träffar du mycket kvalificerade instruktörer 

som verkligen kan klickerträning. 

Canis Hundskola har små grupper på alla kurser. Som elev är 

du därmed garanterad att instruktören har tid att ge individuellt 

anpassad vägledning till varje hund och dess ägare. 

Och inte minst är vi kända för att ha världens trevligaste 

instruktörer – det ska vara trevligt att gå på kurs hos oss! 

Morten Egtvedt & Cecilie Køste 

Huvudinstruktörer

www.canis.se - allt till hunden! 

I Canis' nätbutik hittar du ett stort urval av hundböcker och 

hundutrustning. Snabb leverans, portofritt vid köp över 1000 kr. 

Välkommen till en trevlig näthandel! 

Rogz Fleecefilt 

79:- 

Puppy Kong Squeaker 

79:- 

Canis-tältet 

1 890:- 

Furminator 

från 299:- 

Kong Tails 

från 129:- 

Tipsee Target 

399:- 

Hopphinder 

959:- 

FURminator torrschampo och balsam 

139:- 

www.canis.se 

Canis – vi förändrar hundvärlden! 

POSTTIDNING B: 

Avs: Hundtidningen Canis 

Box 3110 

831 03 Östersund 

Kong Wubba Snugga 

från 99:- 

Gruppben till framåtsändande 

350:- 

IonCare luftrenare 

749:- 

Ny Approach Pack, blå 

från 719:

Canis – vi förändrar hundvärlden!

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?