Läs artikel - ForsWards

FÅgeljakt Vi hade turen att få en bra
lottning på Tossåsens samebys jaktområ-
de, som vi jagade på mellan 25-27 augusti.
Vi som denna premiär jaktade tillsammans
var jag, Tina, med min man Magnus
Gidlund, Anna och Johan Fors Wards
och Lennart ”Tvärnypar`n” Andersson.
Jag och Anna gick med som hundförare
denna gång, och så överlät vi skyttet till
grabbarna. Till vår hjälp att hitta fåglarna
hade vi trippelchampion Ormkullens
Grym, dubbelchampion Tvärnypets Jackie,
championhunden Vildskinnets Hera, elithunden
Sångbergets Kalla och duktiga
öppenklasshunden Tvärnypets Inka. Så vi
hade stora förhoppningar om att hundarna
skulle hitta bra med fåglar åt oss.
Vi hade fått möjlighet att få hyra en fin
renvaktarstuga med både solcellsenergi
och kamin i. Detta visade sej vara guld
värt, då det kom att regna varenda dag.
Vi VANDRADE Ut på eftermiddagen innan
premiären, för att kunna vara på plats på
fjället tidigt den 25:e. Det var bara en nätt
liten tur på drygt fem kilometer, men hur
kan det komma sig att alla distanser alltid
känns minst dubbelt så lång i fjällmiljö?
Beror det på alla höjdmeter man ska klara
av, all oländig terräng man ska igenom eller
på att min ryggsäck alltid väger bly?
Jag kan villigt erkänna att jag är en liten
”lyx”-jägare när det gäller maten och att
jag aldrig drar in på packningen för hundarna.
Jag jagar för avkopplingen, spän-
ningen och njutningen och då vill jag äta
god lagad mat ute på fjället. Jag vill inte
sitta och värma frystorkade påsar som i
min åsikt smakar likadant oavsett vilken
smak eller fabrikat jag än väljer. Till hundarna
drar jag som sagt aldrig in på packningen,
jag har till exempel alltid med
hundtäcken och första förband, för man
vet aldrig vad man kan råka ut för långt
uppe på fjället.
På DAGEN D, den efterlängtade premiären,
klev fem ivriga jägare upp tidigt i
ottan, för att konstatera att regnet öste
ner och att himlen var lika grå oavsett
vilket vädersträck vi än såg åt. Men vad
gör väl detta när man vet att man har en
hel efterlängtad jaktdag i underbar fjällnatur
framför sig. Vi trängde ihop oss i
den lånade båten och körde ut till markerna
som vi kvällen innan gemensamt
bestämt att vi först skulle försöka vår
lycka på. Både Anna och Johan kan dessa
marker som sin egen ficka, då de bor inte
allt för långt därifrån. Det känns alltid
lite extra roligt att få jaga med människor
som varit på markerna många gånger
förut och sett mycket fågel där tidigare.
Lagom till vi steg i land så slutade regnet
ösa ner. Vi hann bara gå en liten bit
innan första hunden för dagen stannade i
ett stramt stånd och visade oss att det var
fågel framför. Skyttarna pratade ihop sig,
och sedan skickades hunden fram. Pang,
pang och där föll årets första ripor!
”Vi varierade med att ha en eller två hundar
ute på sök, beroende på hur terrängen såg
ut. Resterande jyckar fick snällt gå bakom
oss, för att vänta in sin tur att få arbeta.”
DRAGHUNDEN 31