SUPERMINNETS HEMLIGHETER - Mind Academy

Mind Academy.se 

presenterar 

SUPERMINNETS 

HEMLIGHETER 

- En handbok i GMS-metoden 

av: Vladimir Kozarenko 

översättning och svensk bearbetning: 

Mattias Ribbing 

© 2011 Mind Academy 

Alla rättigheter reserverade. www.MindAcademy.se 

1

Innehållsförteckning 

Innehållsförteckning ................................................................................................ 2 

Om författaren ......................................................................................................... 6 

Villkor för användning – överenskommelse ........................................................... 7 

Förord ...................................................................................................................... 8 

Del 1: Översikt ....................................................................................................... 9 

GMS-metoden (Giordano Memorization System) ............................................... 9 

Vetenskaplig validitet ......................................................................................... 10 

Filosofiska aspekter ............................................................................................ 10 

Memoreringssystem ............................................................................................ 11 

Förhöjda förmågor med GMS ............................................................................ 12 

Begränsningar med GMS ................................................................................... 13 

Ordningen för bemästrande av memoreringssystemet ....................................... 13 

Vad är GMS? ...................................................................................................... 14 

En titt inuti en GMS-användares huvud ............................................................. 16 

Mångfald av mnemotekniker .............................................................................. 18 

Populära mnemotekniker .................................................................................... 19 

Klassiska mnemotekniker ................................................................................... 20 

Pedagogiska mnemotekniker .............................................................................. 20 

Mnemotekniker för cirkus .................................................................................. 21 

Mnemotekniker för tävling ................................................................................. 21 

Moderna mnemotekniker och GMS ................................................................... 22 

Vem behöver GMS? ........................................................................................... 23 

Studenter .......................................................................................................... 23 

Lärare .............................................................................................................. 24 

I vardagen ........................................................................................................ 24 

För självstudier ................................................................................................ 24 

Talare ............................................................................................................... 25 

Affärsmän ......................................................................................................... 25 

För hälsan ........................................................................................................ 25 

Del 2: Minnets mekanismer ................................................................................ 27 

Minne – Paradoxernas domän ............................................................................ 27 

Ett resultat av hjärnaktivitet ............................................................................... 27 

Objekt i omgivningen .......................................................................................... 27 

Kopplingar, kopplingar, inget annat än kopplingar ........................................... 28 

Hjärnans reaktion på olika typer av information ................................................ 31 

Bilder, text- och teckeninformation .................................................................... 31 

Minne och memorering ...................................................................................... 36 

Oavsiktlig memorering .................................................................................... 36 

Avsiktlig memorering ....................................................................................... 36 

Medveten memorering ..................................................................................... 37 

Minnet i de psykiska processernas system ......................................................... 37 

Minnesprocessen ............................................................................................. 38 

Uppmärksamhetsprocessen ............................................................................. 38 



2

Superminnets Hemligheter – En handbok i GMS-metoden 

Representationsprocessen ............................................................................... 39 

Perceptionsprocessen ...................................................................................... 39 

Tankeprocessen ............................................................................................... 40 

Intellekt ............................................................................................................ 41 

Föreställningsförmåga .................................................................................... 41 

Meningsfull memorering .................................................................................... 42 

Elektriskt minne .................................................................................................. 43 

Det elektriska minnets tillfälliga egenskaper .................................................. 44 

Holografi ......................................................................................................... 44 

Stationära vågor .............................................................................................. 44 

Hologram ......................................................................................................... 45 

Spatial frekvens ................................................................................................ 45 

Visuell analys ................................................................................................... 46 

Återkoppling .................................................................................................... 47 

Resonans .......................................................................................................... 48 

Det spatiala frekvensfiltret .............................................................................. 49 

Riktad selektivitet ............................................................................................. 49 

Aktivitet hos vilande nervceller ....................................................................... 51 

Aktivitet hos nervceller i arbete ....................................................................... 51 

Synapser ........................................................................................................... 52 

Schema för uppkomst av elektrisk koppling .................................................... 52 

Slutsatser ......................................................................................................... 54 

Reflexminne ........................................................................................................ 55 

Reflexkopplingars tidsegenskaper ................................................................... 55 

Skillnader mellan reflex- och elektriska kopplingar ........................................ 56 

Återskapande visualisering ................................................................................. 57 

Del 3: Grundläggande GMS-koncept ................................................................ 60 

Från helhet till skilda delar ................................................................................. 60 

Naturliga associationer ....................................................................................... 60 

Konstgjorda associationer ................................................................................... 61 

Memoreringsförmåga ......................................................................................... 63 

Kontroll av memoreringsförmågan .................................................................... 64 

Beskrivning av Memorization Master .............................................................. 65 

Introduktionstest .............................................................................................. 65 

Användning: .................................................................................................. 65 

Träning ............................................................................................................ 65 

Användning: .................................................................................................. 66 

Prov ................................................................................................................. 66 

Normativt index ............................................................................................... 66 

Kontrollera igenkänningshastigheten (reflexen) ............................................. 67 

Bilder, ett redskap för memorering ..................................................................... 68 

Hur bilder inte ska visualiseras ....................................................................... 68 

Hur bilder ska visualiseras .............................................................................. 69 

Den mentala operationen som startar ”minnesprocessen” ................................. 69 

Övriga mentala operationer ................................................................................ 70 

Förstora och förminska bilder ......................................................................... 71 

Rotera bilder .................................................................................................... 71 

Koppla samman bilder ..................................................................................... 72 

Urskilja underbilder ........................................................................................ 72 



3


Modifiera bilder ............................................................................................... 73 

Omvandling av bilder ...................................................................................... 73 

Objekts relativa storlek ....................................................................................... 73 

Stödbilder (stimuleringsbilder) ........................................................................... 74 

Två typer av bilder .............................................................................................. 75 

Konceptet ’informationsmeddelande’ ................................................................ 76 

Skapa associationer ............................................................................................. 78 

Regler för sammankoppling av bilder ................................................................ 81 

Varför väljs en associationsbas ut? ..................................................................... 81 

Figurkoder och snabbmemorering ...................................................................... 82 

Regler för hantering av figurkoder ..................................................................... 83 

Hur memoreringsprocessen regleras .................................................................. 84 

Mnemotekniska effekter ..................................................................................... 84 

Radering av associationer ............................................................................... 85 

Komprimering av associationskedjor .............................................................. 85 

Första-bild-effekten ......................................................................................... 86 

Omedelbart återkallande ................................................................................. 86 

Associativt återkallande .................................................................................. 86 

Minnesprocessens egenskaper ............................................................................ 86 

Memoreringshastighet ..................................................................................... 86 

Hastighet för återkallande ............................................................................... 87 

Memoreringskvalitet ........................................................................................ 87 

Memoreringsmängd ......................................................................................... 87 

Memoreringens tillförlitlighet ......................................................................... 87 

Memoreringens fyra steg .................................................................................... 87 

Kodning ........................................................................................................... 87 

Memorering ..................................................................................................... 88 

Sekvensmemorering ......................................................................................... 88 

Fixera kopplingar i hjärnan ............................................................................ 89 

Del 4: Tekniker för kodning ............................................................................... 90 

Alfanumerisk kod ............................................................................................... 90 

Välja ord baserat på konsonanter ........................................................................ 90 

Transformera siffror till bilder ............................................................................ 91 

Figurkoder för tvåsiffriga tal (00-99) ................................................................. 91 

Figurkoder för tresiffriga tal (000-999) .............................................................. 92 

Kodning av en siffersekvens till bilder ............................................................... 92 

Figurkoder för månader ...................................................................................... 93 

Figurkoder för veckodagar ................................................................................. 94 

Figurkoder för alfabetets bokstäver .................................................................... 94 

Fonetiska figurkoder ........................................................................................... 95 

Övriga figurkoder ............................................................................................... 95 

Bildrepresentation av ord .................................................................................... 96 

Symboliseringstekniken ...................................................................................... 97 

Teknik för att länka till välbekant information ................................................... 98 

Teknik för att koda genom konsonans ................................................................ 99 

Teknik för att skapa ord från stavelser ............................................................... 99 

Metod för ledtrådsassociationer ........................................................................ 101 

Koda bilder till ljud ........................................................................................... 102 

Koda tecken till bilder ...................................................................................... 102 



4


Tekniken för distinkta särdrag .......................................................................... 103 

Funktioner av tekniken för distinkta särdrag ................................................ 103 

Urskilja distinkt särdrag från ett fotografi .................................................... 103 

Urskilja distinkt särdrag hos en person man känner väl ............................... 104 

Urskilja distinkt särdrag hos en okänd person man träffar .......................... 104 

Urskilja distinkt särdrag hos en person vars utseende man inte känner till . 105 

Urskilja distinkt särdrag från interiören ....................................................... 105 

Urskilja distinkt särdrag hos en bil ............................................................... 105 

Viktigt: felaktiga och vanliga distinkta särdrag ............................................ 106 

Metoden för informationskomprimering .......................................................... 106 

Del 5: Memorering ............................................................................................. 109 

Tre metoder för att koppla bilder ...................................................................... 109 

Koppla två bilder .............................................................................................. 109 

Skapande av associationer ................................................................................ 111 

Koppla associationer ......................................................................................... 113 

Del 6: Memorering av sekvenser ...................................................................... 116 

Cicero-metoden ................................................................................................ 116 

Välja ut stödbilder med Cicero-metoden ....................................................... 116 

Den fria associations-metoden .......................................................................... 117 

Välja ut delar av en bild .................................................................................... 118 

Kedjemetoden ................................................................................................... 119 

Ryska-dockmetoden ......................................................................................... 120 

Memorera med ordningstal ............................................................................... 121 

Memorera i alfabetisk ordning ......................................................................... 123 

Returmetoden .................................................................................................... 124 

Fixerad sekvens ................................................................................................ 124 

Osynliga bilddelar ............................................................................................. 125 

Numrera med figurkoder .................................................................................. 126 

Del 7: Fixering av kopplingar i hjärnan .......................................................... 128 

Den aktiva repetitionsmetoden ......................................................................... 128 

Uppskattat repetitionsschema ........................................................................ 129 

Visualisera stödbilder och associationsbaser ............................................... 130 

Repetition med komplett avkodning ................................................................. 131 

Inre tal och tekniken för inre tecknande ........................................................... 131 

Fixera figurkoder ........................................................................................... 132 

Fixera främmande ord ................................................................................... 132 

Fixera nya tecken ........................................................................................... 132 

Hur man kontrollerar memoreringens reflexnivå ......................................... 133 

Bilda ett system av stödbilder ........................................................................... 133 

Cicero-metoden + välfixerad sekvens + urskiljning av bilddelar ................. 134 

Mind Academy’s online-utbildning ................................................................. 136 



5

Om författaren 

VLADIMIR ALEKSEYEVICH KOZARENKO (f. 1963) är 

uppvuxen och bosatt i Moskva. Han är Rysslands 

ledande expert inom minnesteknik och författare till 

ett antal viktiga böcker i ämnet. 

Hans banbrytande arbete har gjort honom till en 

eftersökt föredragshållare och instruktör vid ryska 

privatskolor samt ledande universitet. 

Kozarenko är lite av en doldis, som hellre ägnar 

sig åt fokuserad forskning, än att visa upp sina 

häpnadsväckande resultat. Detta har lett till att han 

först nu börjar uppmärksammas som världsledande 

även i västvärlden. 

1990 inledde han, tillsammans med en grupp forskare, det V.A. Kozarenko 

rigorösa arbetet som 15 år senare resulterade i hans 

mästerverk – GMS (Giordano Memorization System). 

Alla tidigare kända memoreringstekniker (många av dem hundratals år gamla) fick 

genomgå detaljerad granskning. Många förkastades, medan de bästa uppdaterades mot 

den senaste hjärnforskningen och effektiviserades ytterligare. 

Resultatet har blivit ett enhetligt system för effektivast möjlig memorering av alla 

olika typer av information. Ja, allt vi kan tänkas vilja komma ihåg – allt ifrån namn, 

ansikten, telefonnummer, datum och årtal, till memorering av hela faktaböcker, tabeller, 

komplicerade texter och nya språk. 

Några av de ryska böcker han har skrivit: 

• Mnemoteknik – Superminnets hemligheter (2002), M.A. Zigarov, V.A. Kozarenko 

• Teknik för att memorera utländska ord (2002), M.A. Zigarov, V.A. Kozarenko, A.N. Semin 

• Främmande ord - Minns dem till 100% (2007), O.A. Belostotskaya, A.P. Alexandrov, 

V.A. Kozarenko, A.N. Semin 

• Ny teknik för att minnas engelska ord (2008), O.A. Belostotskaya, A.P. Alexandrov, V.A. 

Kozarenko, A.N. Semin 



6

Villkor för användning 

Du måste acceptera följande överenskommelse för att läsa den här boken! 

Den här boken är upphovsrättsskyddad 2009 med samtliga rättigheter reserverade. Det 

är olagligt att kopiera, distribuera eller skapa nya verk baserade på den här boken, i sin 

helhet eller i delar. Det är likaså olagligt att bidra till att kopiera, distribuera eller skapa 

nya verk baserade på den här boken. 

Om du önskar använda det här materialet i syften utöver vad som tillåts för rimligt 

användande, vänligen kontakta oss. Vi licensierar material för användande vid 

instruktion, träning, utbildning och för kommersiella företag. 

Användarvillkor - Överenskommelse 

Det här är en legalt bindande överenskommelse mellan läsaren och Mind Academy. 

Om du inte samtycker med något av användarvillkoren, läs inte den här boken. 

Överenskommelsens villkor lyder som följer: 

Den här boken innehåller idéer, åsikter, tips och tekniker för ökning av 

prestationsförmågan vid inlärning. Författaren och förlaget avser att tillhandahålla 

nyttigt och användbart material rörande ämnena som tas upp i denna bok. Författaren 

och förlaget tillhandahåller inte medicinsk, hälsomässig eller någon annan form av 

professionell personlig rådgivning. Du bör söka råd hos din doktor, hälsoexpert eller 

annan relevant kompetent expert innan du provar eller använder informationen i den här 

boken. 

Det är under ditt ansvar att upprätthålla alla legala, reglerande, företagsmässiga och 

övrigt tillämpliga krav under användandet (eller försök till användande) av någon del av 

materialet i denna bok. Dessa kan vara krav relevanta för dina kvalifikationer, aktiviteter 

du deltar i eller utrustning du använder. 

Du samtycker till att inte hålla, eller försöka hålla författaren, förlaget eller deras 

representanter ansvariga för någon förlust, fordran, krav, skada eller kostnader 

(inklusive legala avgifter) överhuvudtaget i samband med köpet, användandet, 

missbrukandet eller oförmåga att använda detta material. Du håller också författaren och 

förlaget utan ansvar från andras handlingar påverkade av din verksamhet. Detta 

inkluderar fall där författaren eller förlaget utelämnat information eller inkluderat 

felaktig information. 



7

Förord Stockholm, september 2009 

Varmt välkommen till Mind Academy! 

Under mina år som lärare i olika former av vuxenutbildning, har alltid fascinationen 

för inhämtandet av ny kunskap, varit det som drivit mig. 

Men vad är egentligen grunden för att lära sig något nytt? All inlärning, oavsett som 

det är faktakunskap eller en praktisk färdighet som att laga mat eller att spela ett 

musikinstrument, bygger på vårt minne. 

Jag hade aldrig tidigare tränat mitt minne när jag i november 2009 hittade GMSmetoden. 

Framför mig hade jag ett komplett system, baserat på kunskap om hur vår 

hjärna verkligen fungerar, som sa sig kunna lära ut effektivast memorering av all möjlig 

typ av information, inklusive livstidslagring i minnet av hela böcker! 60 lektioner var 

vad som påstods finnas mellan mig och ett äkta Superminne. En sådan utmaning kunde 

jag inte annat än anta. 

Fem månader senare står jag där under Cambridge Memory Championships och inser 

knappt vad jag just gjort. Jag har precis tagit ett nytt svenskt rekord i att memorera 

siffror. 128 stycken kom jag ihåg efter att bara ha tittat igenom dem en gång under 5 

minuter. Vad är det här!? Jag hade ju inte ens särskilt bra betyg när jag gick i skolan! 

Efter dessa 60 omvälvande lektioner som kom att förändra mitt liv, vill jag bara 

påpeka: Nej, det här är inget magiskt piller. GMS-utbildningen är däremot en komplett 

skolning, som en gång för alla, visar att ett Superminne är något alla kan utveckla. 

Att bemästra en seriös färdighet tar tid, kräver ansträngning och en grundlig studieplan 

med en coach. Därför har vi inga tidsbegränsningar när det kommer till att hjälpa dig! Vi 

lär ut och arbetar med dig tills du når resultatet – ett riktigt Superminne. Man kan inte 

lära sig cykla genom bara teoretiska kunskaper utan riktig träning. På samma sätt räcker 

det inte att läsa informationen i den här boken och därmed plötsligt maximera sin 

minnesförmåga direkt. 

Den här boken är utformad till att hjälpa Mind Academy’s studenter att förstå hur 

minnet och vårt memoreringssystem fungerar, samt att ge intresserade detaljerad 

information om hur GMS-metoden är upplagd. Handboken innehåller systemets 

teoretiska grund. Vänligen notera att vissa aspekter av informationen endast tas upp 

delvis, eftersom full förståelse fordrar en kombination av avancerad teknisk genomgång 

och praktisk erfarenhet. Fullständiga förklaringar och komplett träning finns tillgängliga 

i Mind Academy’s GMS-utbildning online. 

Något liknande har aldrig tidigare funnits i Sverige, vilket gör mig extra glad över att 

få presentera den fullständiga GMS-metoden på svenska. Oavsett om du är student som 

vill ha högsta betyg och drastiskt minska studietiden, eller om du bara är trött på att 

aldrig minnas vad du läst, hört eller sett, så är ett Superminne något som alla behöver! 

Varma hälsningar, 

Mattias Ribbing 

- utbildningsansvarig vid Mind Academy och tävlande i Svenska Minneslandslaget, med 

flera officiella minnesrekord i bagaget. 



8

Del 1: Översikt 

GMS-metoden (Giordano Memorization System) 

Giordano Memorization System – ett system skapat 1990 av Vladimir A. Kozarenko, 

är det mest utvecklade, omfattande och praktiska systemet för att bemästra memorering. 

Det är speciellt framtaget för effektiv memorering av vardagligt användbar information, 

inklusive information vi möter när vi studerar specifika ämnen. Tillskillnad från andra 

system för memorering, är GMS helt utan överflödiga procedurer och ineffektiva 

tekniker. 

GMS är det ”slimmade”, effektiva resultatet av omfattande systematisk forskning. 

Dess praktiska grund applicerar principerna i klassisk mnemoteknik med element från 

Giordano Brunos system för memorering. Den teoretiska grunden för GMS är en egen 

modell av minnet som vidare utvecklats baserat på den moderna uppfattningen om 

hjärnans kvasiholografiska karaktär. 

Efter denna sammanställning och forskning, systematiserades och förfinades 

minnestekniker från olika system och skolor över hela världen som sedan integrerades i 

ett komplett system med utgångspunkt från bemästrandets tre kriterier: enkelhet, 

universalitet och effektivitet. 

Med ’enkelhet’ menas att metoderna är rättframma och enkla att bemästra med hänsyn 

till förståelsen av principerna för dess användande. Med ’universalitet’ menas att 

systemet kan användas till att memorera i stort sett all möjlig typ av information. 

Slutligen garanterar aspekten av ’effektivitet’ att utövaren får full kontroll över både 

memoreringsprocessen och den fortsatta lagringen av informationen i hjärnan. 

GMS används primärt till memorering av logiskt sammankopplad information som 

t.ex. telefonnummer, adresser, namn, exakta datum och grafiska platser, anekdoter och 

encyklopedisk data, texter och hela böcker, skrivna föreläsningar och tal. Systemet ger 

även möjligheten att memorera till synes osammanhängande och ologisk information – 

listor med ord, slumpmässiga siffror, kartor och alla möjliga kombinationer av 

bokstäver. 

De flesta människor förstår inte att mnemotekniker bara är en liten del av vad som 

behövs för att verkligen kunna memorera effektivt. De viktiga delarna är: Att skapa en 

förmåga till memorering genom metodiskt bemästrande av varje enskild teknik; Och att 

utföra mentala teknikövningar för utvecklande av visuellt tänkande och ökande av 

koncentration; och uppnå noggrann kontroll över föda, vilket inte bara inverkar på 

hjärnans förmåga att arbeta, utan även en persons övergripande hälsa. 

En av de vanligaste missuppfattningarna om att öva minnesteknik är att man lätt kan 

belasta hjärnan med för mycket information. ”En liten bok om ett stort minne” av A.R. 

Luria bidrog till propagerandet av denna felaktiga åsikt. Skriven av en ung psykolog, 

betecknar boken minnesövaren Shereshevskys minnesförmåga. Han påstods lida av 

konstant huvudvärk på grund av koncentrationen som krävdes för den stora mängd 

information han memorerade. Den faktiska anledningen till huvudvärken skulle vara 

mycket svår att diagnostisera så här i efterhand. Men säkerligen finns det ingen 

möjlighet att vi kan överlasta vår hjärna med information: 



9


Det vi har memorerat tycks bara ta upp plats i hjärnan när vi faktiskt erinrar oss det. 

Med andra ord, så länge vi inte tänker på informationen, finns den inte. 

Utmattningen som kan komma i samband med mentala övningar beror inte på ett 

överlastat minne utan snarare på den generella trötthet kroppen känner naturligt efter all 

handling som kräver en viss mängd energi och ansträngning. 

Vetenskaplig validitet 

Utan kunskap om hur information fixeras (lagras i hjärnan), är det inte möjligt att 

skapa ett effektivt system för memorering. En beskrivning av minnets mekanismer 

tillhandahålls i GMS. Två mekanismer av hjärnans fixering av information tas upp, 

nämligen ’elektriskt minne’ och ’reflexminne’. 

En förståelse av mekaniken bakom skriven och talad information beskrivs och ett 

enkelt schema för återskapande av bilder i hjärnan bifogas. 

Visuellt (figurativt) tänkande tros ligga till grunden för mänskliga mentala processer. 

Faktiskt tal ses som ett medel för kommunikation med målet att uttrycka information, 

som sedan blir till intryck för en annan hjärna. Att tänka i tal (inre röst) är inte att 

rekommendera eftersom automatiskt konstruerande av prat ofta innehåller falska 

mellanlänkar som leder till felaktiga slutsatser. Att tänka i tal är långsamt och försvårar 

memorering. 

Tilläggsvis introducerar GMS-metoden ett koncept av precis teckeninformation, vilket 

ännu inte urskiljts inom akademisk psykologi. 

Slutligen kommer vi täcka in hjärnans reaktion på olika typer av information – varför 

viss data memoreras automatiskt och annan data tycks vara omöjlig att minnas. 

Filosofiska aspekter 

Ordet ’logik’ granskas specifikt. Varje koppling vi gör, antingen automatiskt 

konstruerad i hjärnan eller medvetet skapad, ses som logisk. 

Begreppet ’information’ förklaras på ett mycket specifikt sätt. Två typer av 

information urskiljs: En typ ”för personen” och en ”för hjärnan”. Generellt sett 

innefattar information en oändlig mängd kombinationer av upprepade element, varav 

många kan begränsas och förenklas. 

Begreppet ”meningsfull memorering” förtydligas som en konsekvent koppling mellan 

element av olika informationer. 

Ordet ’förståelse’ förklaras som en framställning av en spatialt organiserad grupp av 

visualiserade bilder. 



10


Memoreringssystem 

Olika memoreringstekniker systematiseras och förenas. Varje typ av information 

memoreras med en kombination av ett begränsat antal tekniker. Ytterligare metoder och 

memoreringstekniker byggs ut ifrån dessa grundtekniker. 

Memoreringsprocessen delas in i fyra steg: 

• Kodning av informationselement till visuella bilder 

• Den faktiska memoreringsprocessen 

• Att komma ihåg informationssekvensen 

• Fixering av informationen i hjärnan 

Teknikerna för all memorering systematiseras enligt dessa fyra steg. 

Begreppet ’association’ introduceras som en grupp bilder som används för kodning av 

information. I GMS skiljer sig begreppet ’associera’ från begreppet ’koppla samman 

bilder’. 

Den huvudsakliga tankeverksamheten som leder till medveten aktivering av 

minnesprocessen definieras tydligt. Vi kallar denna för att ’koppla samman bilder’. 

Två mögliga sätt att memorera en informationssekvens förklaras: 

1. Figurkoder används brett som medel för snabbmemorering. Systemet för kodning 

av siffror till bilder baseras på följande alfanumeriska kod: 

1 – N 

2 – THZ 

3 – B 

4 –WVK 

5 – FR 

6 – JPX 

7 – SD 

8 – GQL 

9 – C 

0 – M 

Figurkoder för två- och tresiffriga tal tillhandahålls i en referensbok. 

2. Skapa koder av kreativa FRASER, MENINGAR och HISTORIER för att bistå 

memoreringsprocessen. Dessa tekniker används inte i GMS. GMS-metoden använder 

heller inte någon manipulering av känslor som teknik, utan håller ståndpunkten att 

känslor inte har något med memorering att göra utan bara försvårar 

memoreringsprocessen. 

För att bygga ett system av stödbilder används en kombination av tio olika tekniker för 

memorering av sekvenser. 

Faktiska texter memoreras inte utantill i fullständig detalj, men mycket likt 

originaltexten med rätt ordning på stycken och med all exakt information. Texter 

memoreras enligt en ’från-helhet-till-skilda-delar”-princip. Ju mer exakt data en text 



11


innehåller, desto mer exakt kan den memoreras. De enklaste texterna att memoreras är 

de som hör till icke-tekniska områden. 

Begreppet ’memoreringsförmåga’ introduceras som en dynamisk sammansättning av 

processerna för visuellt tänkande och koncentration. Ett datortest finns tillgängligt som 

låter dig kontrollera dina framsteg. Ett test ger möjligheten att jämföra 

memoreringsförmågan hos olika människor med ansenlig spridning i hastighets-, 

mängd- och misstagsparametrar. Memoreringsförmågan mäts i utövarens ökade 

memoreringsskicklighet i förhållande till en genomsnittlig otränad person. 

Sätt att få information att kommas ihåg på reflexnivå planläggs, förklaras och 

verifieras. Dessa metoder måste användas för att memorera främmande ord, nya alfabet 

och figurkoder. Systemet tillhandahåller utövaren med en metod att kontrollera 

framstegen och bedöma reflexmemoreringsförmågan. 

En standard för Mind Academy’s elever i att memorera introduceras: 6 sekunder för 

memorering av ett element. Detta ger möjlighet till att beräkna en uppskattad tid för 

memorering av olika typer av information. Därav behöver en GMS-utövare 24 sekunder 

för att memorera ett telefonnummer. 

Vi kommer också att förklara memorering av större kvantiteter information, vilket vi 

kallar ’mängd’ av data som memoreras vid ett tillfälle. Detta är data som memoreras i ett 

sträck, utan pauser eller möjlighet att repetera delar av informationen, inte heller med 

regelbundet återkommande avbrott (abstraktionsövningar som inkluderar redan 

memorerade element) under memoreringen. 

Förhöjda förmågor med GMS 

Systemet lär dig att lagra tusentals skilda informationsmeddelanden (icke-relaterade 

telefonnummer, historiska datum, termer och dess definitioner etc.) med möjlighet till 

regelbunden och direkt utvald återkallning. Systemet guidar dig till att hitta 

informationen som innehåller samma eller liknande element i hjärnan, t.ex. alla datum 

som innehåller samma siffra. 

Memoreringshastigheten beror på hur väl varje enskild person är tränad i förhållande 

till komplexitetsgraden av informationen som ska memoreras. När figurkoder 

(förutbestämda bilder för tvåsiffriga tal) memoreras är det enkelt att uppnå en 

genomsnittlig hastighet av 3 sekunder per tvåsiffrigt tal efter bara en kort tids träning. 

Det här betyder att tiden som krävs för att memorera 100 tvåsiffriga tal skulle uppgå till 

5 minuter. En nybörjares standard för att memorera 100 tvåsiffriga tal är 10 minuter (6 

sekunder per bild). 

Vanligen raderas memorerad data automatiskt efter en viss tid. Tack vare en speciell 

teknik för fixering av information som vi delger, kan man reglera tiden för hur länge 

informationen ska lagras i hjärnan, från 1 timme till livstid. 

Valmöjligheten finns också att skriva över informationen i hjärnan (t.ex. byta ut 

telefonnummer eller förändringar i tidtabeller). 

Information som utvecklats till reflexnivå kräver ingen repetition utan behålls livet ut. 



12


Vi undersäker även en metod för att spara en mängd fraser i hjärnan (även på 

främmande språk) och få dem till automatisk reflexanvändning. Denna metod bygger på 

visualiserade bilder och tar en viss tid att memorera och befästa. 

Begränsningar med GMS 

Mängden av memorerad information begränsas av följande: 

• Antalet stödbilder som memorerats på förhand 

• Den enskilde utövarens memoreringshastighet 

• Trötthet som oundvikligen framträder under memoreringsprocessen 

• Nödvändigheten av att fixera och repetera tidigare memorerad information 

Snabbmemorering är endast möjligt om figurkoder för varje memorerat element 

tidigare har lärts utantill. Memoreringshastigheten av slumpmässig information är 

betydligt långsammare eftersom noggrann kodning av informationen till bilder behövs. 

All memorering i GMS baseras på tankeprocessen som använder bilder som 

visualiseras. 

Ordningen för bemästrandet av memoreringssystemet 

Först är det nödvändigt att bekanta sig med de teoretiska delarna av 

memoreringspsykologi och generella principer för memorering i GMS. 

Sen följer ett något trögt stadium: Bemästrandet av de separata teknikerna, 

memoreringsmetoderna och grundläggandet av minnesförmågan, utrustad för logiskt 

orelaterad information (sekvenser av ord, siffror och bokstäver). 

På samma gång bör ett system av stödbilder utvecklas samt ett system för figurkoder 

för de vanligast påträffade elementen (två- och tresiffriga tal, månader, dagar, veckor, 

vanliga namn och platser). 

Olika tekniker för olika typer av information (telefonnummer, datum, för- och 

efternamn, termer med förklaringar, främmande ord m.m.) studeras också. Även om all 

memorering bygger på samma principer har memorering av varje bestämd typ av 

information sina egenheter. 

Under dessa begynnande stadier bör studenten använda sin fritid att öva upp 

teknikerna i vardagslivet – på gatan, i affären, på jobbet eller i skolan. 

Nästa steg är ett specialiceringsstadium. Du kan välja ut en viss typ av information och 

fokusera träningen kring denna. Du behöver göra speciella övningar beroende på utvald 

typ av data och dess mängd. 

Det sista steget rör implementerandet av GMS till att komma ihåg krånglig 

information, som t.ex. en summering av en bok, det grundkoncepten i en manual, 

rapport eller föreläsning. Med avseende till detta blir GMS alltmer en fråga om retorik 



13


och sluter an till andra områden inom psykologi. 

Minnesmekanismer är universella. De ger inte bara en förståelse om principerna för 

memorering, utan utvidgas till andra områden som t.ex. tillämpad psykologi, hypnos, 

tankeprocessens psykologi och formandet/förändrandet av identiteten. 

Minnesmekanismer kan också leda till en bättre förståelse av parapsykologi. Vissa 

fenomen inom detta område kan enkelt förstås genom att använda GMS-tekniker. 

Vad är GMS? 

GMS baseras på mnemoteknik. Mnemoteknik betyder memoreringsteknik. Det 

härstammar från det grekiska ordet ’mnemonikon’ – konsten att memorera. Det antas att 

Pythagoras från Samos uppfann ordet på sexhundratalet f.Kr. 

Memoreringskonsten kallas ’mnemonikon’ efter minnets grekiska gudinna 

Mnemosine, de nio musornas moder. 

Det tidigast kvarvarande verket om mnemoteknik kommer från 86-82 f.Kr. och 

tillskrivs Cicero och Quantilian (se ”Klassisk mnemoteknik”). 

Moderna uppslagsverk definierar mnemoteknik på olika sätt: 

Mnemoteknik – en minneskonst, en uppsättning metoder och tekniker som förenklar 

memoreringsprocessen och ökar minnesvolymen genom att skapa konstgjorda 

associationer. 

Mnemoteknik – cirkus- eller scentricks baserade på minneskonst (gissa siffror, saker, 

datum eller namn). Tricket framförs av två artister som använder särskilt framtagen kod. 

I GMS definieras mnemoteknik och på ett sätt som reflekterar modern mnemoteknik 

mer precist. 

Mnemoteknik – ett system av inre skapande som ger förmågan att konsekutivt lagra 

information i hjärnan, genom att omvandla information till en kombination av 


I mnemoteknik används naturliga minnesmekanismer som gör det möjligt att 

kontrollera memoreringen, lagringen och återkallandeprocessen fullt ut. 

Inledningsvis dök mnemotekniken upp som en integrerad del av retorikkonsten och 

syftade till att komma ihåg långa tal. Modern mnemoteknik – eller GMS – har 

utvecklats både teoretiskt och tekniskt och gör det möjligt att inte bara fixera en 

textsekvens i hjärnan utan även att memorera vilken mängd precis information som helt, 

vanligtvis ansedd omöjlig att komma ihåg exakt. Exempel på det senare kan vara 

telefonlistor, kronologiska tabeller, olika siffertabeller, formulär och sofistikerade 

studietexter som innehåller en stor mängd terminologi och numerisk data etc. 

Att bemästra GMS är som att bemästra en instrumentbaserad förmåga. Att lära sig 

använda GMS kan liknas vid att lära sig köra bil. Naturligtvis behöver man träna och 

göra övningar för att utveckla alla typer av förmågor. Det är omöjligt att bemästra GMS 

utan att göra övningar. Efter att en förmåga har uppnåtts, kan en person välja att 



14


använda den eller inte. Informationen memoreras inte av sig självt. För att memorera 

något behöver man använda den utvecklade minnesförmågan och öva sekvensen av 

mentala procedurer som leder till fixering av information i hjärnan. 

Memoreringen kan jämföras med att kopiera filer till olika mappar på en dator. 

Fortfarande är volymen av varje ”minnesmapp” avgränsad – från ett till tio 

telefonnummer t.ex. Den memorerade informationen kan återskapas direkt, baklänges 

och i slumpmässig ordning utan att återkalla all information som finns i hjärnan. 

Tiden för informationslagring är fullt kontrollerbar. Man kan memorera information 

för bara en timme eller spara den så länge man lever. Att memorera nyare information 

över äldre, kan sudda ut den äldre informationen ur hjärnan, genom att medvetet ”skriva 

över” tidigare sparad data med avsikt. 

Psykologer brukade jämföra en människas minne med minnet för datorer. Nu har de 

dragit tillbaka den åsikten. Tillverkare av moderna datorer och mjukvara hittar ofta nya 

idéer för bättre teknik i neurofysiologiska studier. Resultatet blir att datorer blir mer och 

mer intelligenta. Den välkända textigenkänningsmjukvaran Fine Reader är ett slående 

exempel för denna process. Programvaran fungerar med människoliknande system av 

principer för visuell analys, som är inskrivna i programmet. 

Det kan förutspås att inom en snar framtid kommer neuroprogram att skapas, vilka 

efterliknar människans associativa minne, som kommer att innehålla ett obegränsat 

minne och t.o.m. förmågan att tänka. Vår tankeförmåga är möjlig eftersom de 

associativa minnesprocesserna är grunden för hur vår hjärna fungerar. 

Datorteknologin har stått för ankomsten av en obegränsad tillgång till 

informationskällor. Man kan köpa en CD med tudentals foton på. En skiva kan innehålla 

femton tusen litterära verk. Tidigare stod bokhandlare med högar av böcker med 

information tillgängliga för oss. Oavsett detta… vår hjärnas kapacitet och möjligheter 

förblir desamma. De flesta människor kan helt enkelt inte ta in eller behålla så mycket 

information. Det beror inte på bristen av tid eller pengar, utan på grund av oförmågan att 

arbeta med information, att läsa snabbt och sedan komma ihåg informationen. En 

katastrofal klyfta har iakttagits de senaste åren mellan den tekniska utvecklingen och vår 

hjärnas förmåga att tillgodogöra sig den resulterande uppsjön av ny information. 

GMS kommer att avsevärt öka din förmåga till att studera nya ämnen, öka din förmåga 

att behålla kunskapen och ge dig möjligheten att hänga med i den tekniska utvecklingen. 

Så, vad är GMS? 

GMS är förmågan att ackumulera stora mängder exakt information i hjärnan. GMS 

sparar tid under memoreringen eftersom processen är fullt kontrollerad. GMS lagrar 

memorerad data i minnet – du behöver inte memorera om något du tidigare memorerat. 

GMS innebär intensiv träning av din koncentration och ditt tänkande. GMS ger dess 

studenter en riktig chans att bemästra olika branscher samtidigt och potentialen att bli ett 

sant proffs inom sitt specifika yrkesområde. GMS ger dig möjligheten att använda 

informationen närhelst du behöver den att stå till din tjänst. Du kan använda teknikerna 

vi ger dig att förbättra ditt liv. Faktum: Man kan bara använda kunskap som finns i ens 

eget huvud, eller hur? Föreställ dig fördelen gentemot marknaden och fördelen gentemot 



15


och över andra… GMS är en avancerad form av gymnastik för hjärnan, som man direkt 

kan använda resultaten av i vardagen. För hjärnan behöver stimuleras och tränas för att 

den inte ska bli sämre och förtvina, eller hur? GMS ger dig chansen att höja ribban och 

försäkra dig om att dina kvalifikationer är ett snäpp över andras. 

Sherlock Holmes, känd för sitt skarpa intellekt, älskade att upprepa frasen: ”Den mest 

perfekta hjärnan i världen rostar när den inte har något att göra.” 

En titt inuti en GMS-användares huvud 

För att ge en smak av vad du kan förvänta dig när du rör vid den mystiska 

minnesmästarkonsten, så ska vi nu beskriva vad som händer i hjärnan hos en person som 

kan kontrollera memorerings- och återkallandeprocessen. Vi börjar med återkallandet 

(processen att komma ihåg). 

Föreställ dig att du har en bok framför dig med massvis av information skriven på dess 

sidor. Den genomsnittlige personens åsikt är att det är omöjligt att memorera allt i den: 

referenser, tabeller, svåra textutdrag, namn, kronologiska tabeller, listor med geografiska 

namn, termer och koncept. Föreställ dig nu att du håller boken i din hand och en man 

står framför dig. Han insisterar på att han kan läsa upp hela bokens innehåll, utan ett 

enda misstag och samtidigt bevara den rätta ordningen på informationen i boken. Och 

då, faktiskt, mitt framför ögonen på dig läser han, en GMS-användare, upp allting 

korrekt. Du följer med och hittar inte ett enda misstag; numerisk data i boken läses upp 

exakt på tusendelen. Först tror du att den här mannen måste ha haft flera år på sig att 

memorera boken. Det slår dig också att den här mängden information verkar totalt 

omöjlig att memorera ord för ord. Det är inte poesi. En stund senare, när GMSanvändaren 

läser upp bokens innehåll baklänges (bokstavligt talat berättar allt i omvänd 

ordning), så kommer du troligen till slutsatsen att mannen har ett superminne. Orden 

’fotografiskt minne’ dyker upp i tankarna. Du undrar hur det är att se det faktiska 

innehållet på varje sida i huvudet. 

Dock så misstänker du fortfarande att mannen har spenderat flera år att förbereda 

tricket, år av oändliga studier och upprepning av samma information. Hursomhelst, när 

mannen sedan ber dig skriva ner 200 slumpmässiga siffror på ett papper, för att visa att 

han kan memorera dem här och nu? Och han gör det. GMS-användaren memorerar alla 

200 inom loppet av 5-10 minuter, och sedan återberättar han dem både framlänges och 

baklänges… och sedan i kolumner… Vid det här laget börjar dina misstankar försvinna 

– och du är säker på att mannen framför dig har ett superminne. 

Det är viktigt att notera att en GMS-användare inte ser sidor med text eller siffror i sin 

föreställning som med ett så kallat ”fotografiskt minne”. Det är mycket enklare än så. 

Låt oss titta in i hans huvud och se hur informationen är lagrad. 

GMS-användaren återskapar bilden av en radio i sitt huvud och undersöker den 

mycket noggrant och skiljer ut dess olika delar: handtag, antenn, högtalare, 

frekvenssmätare och volymknapp. Det finns ingen information skriven på de här 

bilderna. Dessa bilder är stödbilder. 

Nu föreställer hans sig en stor bild av handtaget, förstorar det och en nu bild dyker upp 

i huvudet – en buss, ännu en stödbild. GMS-användaren tittar på bussen och ser följande 



16


bilder: ett schema på en framlykta, Napoleons upprätta hatt på ett fönster, ett färg-set på 

ratten, en hantel på ett säte och en trave böcker. Sen ser GMS-användaren en monitor på 

bussens tak. 

Undertiden han föreställer sig bilderna säger han högt, ”schemat för måndag – 

matematik, historia, teckning, idrott och litteratur.” 

Härnäst flyttas hans uppmärksamhet till högtalaren. Han ser en lemur med en burk i 

munnen, bruna cowboyboots, rökelse och elexir. Han säger högt: ”1938 invaderade 

Indien Timur och invaderade staden Delhi.” 

Han flyttar sin uppmärksamhet till frekvensmätaren och ser en sambaplym på 

indikeraren. Han säger: ”S:t Petersburg grundades 1703”. 

På volymknappen ser han bilden av en våg, den amerikanska flaggan och en släde. 

Han använder bilderna för att komma ihåg följande årtal: 1787 – Året då den 

amerikanska konstitutionen antogs.” 

GMS-användaren kommer ihåg all information i rätt ordning genom att läsa av 

bilderna från vänster till höger. Att återskapa informationen baklänges behöver han bara 

läsa från höger till vänster. 

Den här processen av att återkalla information från hjärnan kan starkt liknas vid att 

titta på bilder på en datorskärm. Genom ett knapptryck kan du snabbt titta igenom 

bilderna. Men du kan också fixera uppmärksamheten på en specifik bild och studera den 

mer noggrant. 

Alla bilder som en GMS-användare ser, är inte så enkla. Här följer några exempel på 

ganska besynnerliga bildkombinationer: rullskridskor på en högtalare, en munk på en 

sko med ett par kompasser, en graf och en fiol. 

Så här ser telefonnummer ut, tolkade med GMS: 

Biografen ”Saga” – 339-26-00. En GMS-användare kommer ihåg numret som en 

kombination av fyra bilder. En sagobok med bilderna bränd böckling, tupp och 

mimosasallad. 

Biografen ”Ankaret” – 311-48-27. En GMS-användare kommer ihåg bilden av ett 

ankare och bilderna banan, våg och hydda. 

Biografen ”Paradiset” – 309-54-35. En GMS-användare ser telefonnumret som en 

kokosnöt med en bredd macka, en raket och en bår. 

”Varför alla dessa krångligheter och absurditeter?” kanske du frågar dig. ”Kan man 

inte bara komma ihåg telefonnumren på ett vanligt sätt?” Minnesteori och praktisk 

erfarenhet visar att oftast så går det inte. Hjärnan kommer inte ihåg rent numeriska 

kombinationer. Du kanske inte har upptäckt det eftersom du aldrig behövt upptäcka det. 

Om du inte tror på det, skriv bara ner 100 siffror på ett papper och försök memorera dem 

allihopa inom en överskådlig tid. 



17


Att koda memorerad information till visualiserade bilder är en nödvändighet. Hjärnan 

kan inte komma ihåg någonting annat än bilder. Du är van att koda talade ljud till ord – 

kombinationer av 29 bokstäver. Alla personer som håller på att lära sig GMS vänjer sig 

fort vid att koda information till associationer – kombinationer av enkla bilder. 

Följaktligen kodar GMS-användare information till visualiserade bilder och kopplar 

samman dessa bilder under memorering. Egentligen är det en direkt lagring av 

information i hjärnan som sker med visualiserade bilder som medel. Varje bild står för 

något, antingen ett två- eller tresiffrigt tal eller en kombination av flera bilder. 

Vid återkallning (komma ihåg information), återskapar GMS-användaren en 

kombination av visualiserade bilder och läser av dem, precis som man läser en bok. 

Som du kommer att se vidare hjälper har GMS en hel uppsättning övriga positiva 

fördelar som att göra det möjligt att komma ihåg stora mängder information. 

T.ex: När du har memorerat 200 telefonnummer och enkelt kan återskapa dem 

framlänges och baklänges, kan du genast komma ihåg ett nummer genom ett namn och 

ett namn genom ett nummer. Du kan också besvara följande fråga: ”Vilka 

telefonnummer innehåller siffran 25?” Om du följer och genomför GMS-lektionerna 

korrekt kommer ditt minne direkt plocka fram all information som innehåller 25. 

Det här kan verka omöjligt, men det är ett bevisat faktum. Det här är också ett 

naturligt resultat av hjärnans holografiska principer. 

Det finns stora mängder visualiserade bilder i en GMS-användares huvud. Vissa är 

stödbilder som hjälper till att hitta rätt information, medan andra är exakt kodad data 

(t.ex. namn och siffror). 

Att se information i hjärnan är som att titta i ett album. Återkallande av minnen är som 

en ”bildberättelse” – en känd uppgift från skolan. Den enda skillnaden är att 

minnesbilder lagrar den nödvändiga informationen väldigt exakt. 

Kommer en stor mängd visualiserade bilder överbelasta minnet? Svaret är enkel: nej. 

En kombination existerar inte i hjärnan så länge du inte återkallar den. Bilder 

uppkommer endast när de återskapas. Det här är det konstnärliga sättet som vår hjärna 

arbetar på. 

Folk som säger att det finns en fara i överbelastning av minnet har absolut fel. Minnet 

är praktiskt taget omöjligt att överbelasta eftersom siffror, bilder och ord faktiskt inte 

memoreras av hjärnan. Det här verkar paradoxalt, men sanningen är att det är ganska 

enkelt. Senare kapitel kommer att hjälpa dig förstå det mänskliga minnets enkla, och 

paradoxala, mekanismer. 

Mångfald av mnemotekniker 

Nuförtiden kan ett flertal grenar av mnemotekniker urskiljas. Böcker om 

minnesträning tenderar att blanda ihop dessa olika och ofta inkompatibla genar av 

mnemoteknik. Resultatet blir en salig röra, en blandning av memoreringstekniker som 

en oförberedd läsare har svårt att sätta samman till ett enhetligt system. 



18


En annan nackdel med många böcker om minnesträning är den totala avsaknaden av 

teoretisk grund för de tillhandahållna minnesteknikerna. Utan en teoretiskgrund för hur 

hjärnan verkligen fungerar, är det svårt att skapa ett effektivt minnessystem. Alla 

uttalanden där författaren hävdar att denne själv skapat cicero-metoden eller till och med 

själva området mnemoteknik, bör mottas väldigt skeptiskt. Mnemotekniker är så väl 

spridda att många inte ens känner igen dem, på grund av deras allmängiltighet och 

användning i vardagslivet. 

Här urskiljs sex grenar av mnemotekniker: 

• Populära mnemotekniker 

• Klassiska mnemotekniker 

• Pedagogiska mnemotekniker 

• Mnemotekniker för cirkus 

• Mnemotekniker för tävlig 

• Moderna mnemotekniker 

Låt oss ta en närmare titt på var och en av dessa grenar. 

Populära mnemotekniker 

Denna gren av mnemoteknik innehåller minnestekniker som är så vanliga att många 

människor inte ens lägger märke till dem. Det är tekniker som lärs ut i skolor och på 

dagis, och som i många fall rekommenderas av lärare och professorer. Under en livstid 

utvecklar folk normalt sin egen metod för vanlig memorering. Mnemoteknik är väldigt 

gammalt och många metoder och tekniker är bokstavligt talat inbäddade hos oss sedan 

väldigt tidig ålder. 

Om du tittar på en datorskärm så ser du många bilder. Tack vare visuell representation 

av information vet till och med ett barn som inte kan läsa, att denne ska skicka på 

diskettikonen för att spara på disketten. Vägskyltar (som bara är symboler som 

representerar lagar) uppfattas fort. Ett vanligt alfabet är också en mnemoteknik. I skolan 

lär sig unga studenter att länka ljud till dess motsvarande symboler. Bokstäver som 

kodas till kombinationer av prickar och streck (morsekod) är ett annat exempel på 

mnemoteknik. 

Den mänskliga hjärnan kan inte memorera numerisk data. Det är därför som alla 

försöker uppfinna sin egen teknik för att memorera telefonnummer. Emellertid är dessa 

tekniker oftast väldigt lika. Främmande ord och terminologi koms ofta ihåg av dess 

klang. Ofta använder vi undermedvetet en metod för att sammankoppla information till 

annan information eller att hitta mönster hos nya element. 

Antalet tekniker i populär mnemoteknik är begränsat och dessa är ofta väldigt 

likartade. Att detta tycks vara fallet, kan bero på det faktum att vi alla lärt oss använda 

dem av våra föräldrar, skolan och dagis. Teknikerna som används är oftast oklara, de har 

låg effektivitet, de har varken vetenskaplig grund eller utgör ett system. Trots detta så 

stödjer de minnet. Alla människor kan komma ihåg ett visst antal historiska datum, 

namn, adresser och telefonnummer. För att komma ihåg dessa saker används populära 



19

mnemotekniker. 


Klassiska mnemotekniker 

Klassiska mnemotekniker är den tidigaste gren av mnemoteknik som upptäckts. De 

tros ha existerat i antika Egypten. Maya-stammar förmodas ha lärt sina barn att använda 

mnemoteknik – ett system av inre bokstäver. Dock finns det inga dokument som bevisar 

detta. Det första kända verket om mnemoteknik dateras till 86 f.Kr. Detta årtal ses som 

födelseåret för klassisk mnemoteknik. 

Klassisk mnemoteknik dök upp som en del av retorikkonsten och användes som hjälp 

för att komma ihåg ordningen på långa tal. Klassisk mnemoteknik bestod av ett visst 

antal tekniker, där minnets mekanismer förstods intuitivt, men korrekt. På den tiden var 

det omöjligt att förklara principerna för minnets fungerande på grund av begränsad 

vetenskaplig kunskap. 

Cicero-metoden är ett perfekt exempel på klassisk mnemoteknik: att välja ett objekt på 

en gata eller i en bekant omgivning och använda det som ”hylla” för den memorerade 

informationen. Andra exempel på Ciceros koncept används fortfarande. Redan i den 

klassiska mnemotekniken memorerades information genom att omvandla den till bilder. 

Själva bilderna bestod av två grupper: en som hjälpte till med fixering av en bildsekvens 

och en som kodade själva informationen. Man insåg redan då att bilder både kan 

memoreras och raderas. 

Klassisk mnemoteknik bröt tids nog upp till två grenar. Vissa (Cicero) kunde 

memorera perfekt med figurkoder. Andra (Quantilian) rekommenderade inte att använda 

figurkoder till detta. Enligt historiker var personer som förkastade klassiska 

mnemotekniker sådana som hade svårigheter med visuellt tänkande. De kunde inte 

föreställa sig visualiserade bilder och förändra dem i fantasin. På grund av psykologiska 

begränsningar avfärdades klassisk mnemoteknik av dessa personer. De tvingades skapa 

egna alternativa minnessystem som var mindre beroende av just visuellt tänkande. 

Redan i Quantilians verk kan vi se tidiga frön till pedagogisk mnemoteknik, för de som 

hade svårigheter med visuellt tänkande. Dock så utvecklades inte pedagogisk 

mnemoteknik förrän på 1500-talet. 

Pedagogisk mnemoteknik 

Petrus Ramus kan betraktas som grundaren av pedagogisk mnemoteknik. Under 1500talet 

i England på universitetet i Cambridge lärdes både klassisk (Giordano Bruno) och 

pedagogisk (P. Ramus) mnemoteknik ut. Det råkade bara bli så att pedagogisk 

mnemoteknik, som inte baserades på visuellt tänkande, accepterades hos en större grupp 

studenter. Av ännu större betydelse, är att de inte försökte bibehålla samma höga 

standard som hos den klassiska mnemotekniken. Enkelt förklarat vägrade man inom 

pedagogisk mnemoteknik att använda visualiserade bilder för memorering, vilket ledde 

till minskad effektivitet och lägre akademisk standard. Inom pedagogisk mnemoteknik 

behövde studenter inte längre memorera långa tabeller. Pedagogisk mnemoteknik lägger 

tyngdpunkten på den naturliga memorering som sker vid intensiv regelbunden repetition 

av studiematerialet. T.ex: Repeterad läsning av samma text, repeterat uttal av text, direkt 

avskrivning av text från böcker, kopiering av illustrationer från böcker att närma sig 

studier som en lek och skapa en stor mängd stödmaterial. 



20


På 1500-talet var pedagogisk mnemoteknik i absolut ledning över den klassiska 

formen. Pedagogiska mnemotekniker används fortfarande i det officiella skolsystemet. 

Både klassisk och pedagogisk mnemoteknik har sina för- och nackdelar. Klassisk 

mnemoteknik är otvivelaktigt mycket mer effektiv än pedagogisk, fastän metoderna i 

pedagogisk mnemoteknik är mycket enklare och tydligare för de flesta människor. 

Lärarens motivation är uppenbar: Man måste kunna lära alla, inte bara folk med ett 

utvecklat visuellt tänkande. 

Mnemoteknik för Cirkus 

I mnemotekniker som används för olika tricks, återfinns principerna för klassisk 

mnemoteknik. Det typiska för dessa tekniker är en minutiös förberedelse med att koda 

information. Information kan kodas in i vad som helst: gester, kroppshållning, 

ansiktsyttryck, röstens tonläge eller ords ordning i en mening. Oftast behöver inget 

egentligen memoreras när ett superminne visas upp. Mästare på tekniken för helt enkelt 

bara vidare informationen genom att använda koder som bara de två känner till. 

Principen är att föra över information från assistent till artist genom olika gimmicks. 

Således använder mnemoteknik för circus endast en del av mnemotekniken. 

Under sådana uppvisningar försöker minnesteknikanvändaren att inte avslöja sin 

förmåga till memorering. Det är därför som telepati-illusioner och förutspående av olika 

saker baseras på ett vältränat minne. 

Kom ihåg att mnemoteknikanvändare på cirkus först och främst är cirkusartister, där 

fusk, alltså trick och illusion ses som standard. 

Mnemoteknik för tävling 

Du kan träffa verkligt professionella och geuina mnemoteknikanvändare vid 

minnestävlingar. Sådana tävlingar hålls regelbundet – t.ex. vid universitetet i Cambridge 

sedan 1997. 

Mnemoteknik för sport har sina utmärkande drag. Först, varje deltagare specialiserar 

sig i någon särskild typ av information. Vissa siktar på att slå rekord i att memorera 

siffror; andra specialiserar sig i att memorera kortlekar; vissa tränar sig i att memorera 

talade siffror. 

Du kommer inte att överraska någon med din förmåga att memorera saker vid sådana 

tävlingar. För att delta behöver du gå igenom uttagningar där du måste bevisa din 

memoreringsförmåga innan du får tävla. 

Vinnarnas rekord överträffar din fantasi, särskilt om du inte är bekant med 

mnemotekniken principer. Även tränade mnemoteknikanvändare hyser stor respekt 

gentemot vinnarna vid sådana tillställningar, eftersom de vet av egen erfarenhet vad som 

krävs för att memorera effektivt. 

Den svåraste aspekten av tävlingar är oftast att memorera talade siffror. Detta 

innefattar utmaningen för mnemoteknikanvändaren att bara höra siffran som ska 

memoreras en gång i en sekund. 



21


I mnemoteknik för tävling, som vid all typ av tävling, strävar deltagarna efter bästa 

möjliga resultat. De viktiga kriterierna vid minnestävlingar är memoreringshastighet och 

mängden memorerad data vid ett tillfälle. 

Modern mnemoteknik eller GMS 

GMS hör till modern mnemoteknik. Det finns såklart även minnesboksförfattare som 

inte bara studerar antika böcker, utan som också försöker greppa hjärnans mysterier och 

förstå principerna för hur den fungerar. Det särskiljande draget hos GMS är just dess 

teoretiska grund. Baserat på minnesteori utvecklar och förenar GMS 

memoreringsmetoder till ett strikt memoreringssystem som siktar på att lösa specifika 

problem. Det finns också specialiserade system som t.ex. bara riktar in sig på 

språkinlärning. 

GMS är skräddarsytt för att memorera EXAKT information – information som man 

inte är i närheten av att komma ihåg i sin ursprungliga form, information som folk 

konstant undviker att memorera. GMS handlar om att memorera omemorerbar 

information. 

GMS är mer fokuserat på användningen av neurofysiologiska forskningsresultat och 

exakta metoder för test av effektiviteten hos alla möjliga memoreringstekniker. 

Nedan följer en lista för huvudprinciperna i GMS, aspekter som gör det så annorlunda 

från andra memoreringssystem. 

Begreppet ’elektrisk minne’ introduceras – en process av kopplingar mellan samtidigt 

arbetande celler, fixerade av hjärnan. Det är genom den här processen som vår hjärna 

frambringar förbindelser, genom att skapa dem mellan samtidigt arbetande nervceller. 

Den huvudsakliga tankeoperationen som leder till effektiv memorering definieras som 

sammankoppling av bilder. 

Begreppet ’meningsfull memorering’ introduceras: en följdriktig sammankoppling av 

element till ett informationsmeddelande. 

Begreppet ’precis information’ introduceras, vilket innefattar information vars element 

inte väcker någon särskild bild när den först uppfattas. 

Den huvudsakliga memoreringstekniken som används i GMS är skapandet av 

associationer som innehåller en bas och dess olika element. Den här 

memoreringsmetoden är den enda möjliga korrekta metoden och den logiska slutsatsen 

av ’meningsfull memorerings’-konceptet och formen för att skapa en elektrisk koppling. 

Den här metoden har hittills inte beskrivits i litteratur för mnemoteknik. 

Ett koncept för ’bestämda figurkoder’ introduceras också. Bestämda figurkoder är 

substitut till de allra vanligaste informationselementen som måste förbli unika och 

oförändrade. 

Konceptet för ett ”system för inre hjärnstimulering” introduceras. Det är ett system av 



22


tidigare memorerade bilder som – från ett neurofysiologiskt perspektiv – utgör spatiala 

frekvensfilter. Skapade associationer länkas till dessa. Med deras hjälp skannas 

informationen i hjärnan av, samtidigt som tidigare sammanställda bildkombinationer 

läses av/repeteras. 

Flernivåsystem av stödbilder sätts i användning. Sådana system baseras på 

kombinationer av tio huvudtekniker för sekvensmemorering. 

Figurkoder kopplas aldrig samman med varandra (mer än i övningssyfte). Likaså 

används aldrig figurkoder som stödbilder. 

Ett koncept för ’Memoreringsförmåga’ introduceras, för vilket ett datorbaserat test är 

framtaget som utvecklar just memoreringsförmågan. Specifika normer introduceras för 

dem som studerar memoreringstekniker med hjälp av GMS. 

Konceptet för ’fonetiska figurkoder’ introduceras, som används för att snabbt 

memorera ord på främmande språk. 

En ’logisk länk’ definieras som all skapad koppling mellan visualiserade bilder. 

’Förståelse’ utgör ett koncept av spatialt organiserade, visualiserade bilder. 

Koncept för ’kanaler för visualiserat återskapande’ introduceras. Ett schema för 

visualiserat återskapande tillhandahålls. 

Fyra huvudstadier av memorering definieras skarpt: Grundläggande kodning till bilder 

(bildskapande), memorering (sammankopplande av bilder), fastställning av 

associationssekvens (direkt eller med hjälp av stödbilder) och fixering av kopplingar i 

hjärnan (tre metoder för mental repetition). 

Vi skulle kunnat gå längre i uppräkningen av nyheter i ”Giordano Memorization 

System”, men bara att lista ovanstående koncept är tillräckligt för att förstå att det är en 

helt ny form av mnemoteknik. Inte nog med att det skiljer sig från andra system, det 

motsäger många av dem på viktiga punkter. 

Studenter 

Vem behöver GMS? 

Studenter gör ofta fusklappar innan prov. GMS gör det möjligt att memorera dessa 

fusklappar. Du kan nu kopiera svaret från ditt eget minne under provet, vilket är mycket 

säkrare. Om du vill kan informationen lagras i ditt minne på livstid. Det här kan vara 

nödvändigt om du vill bli en verklig specialist inom ditt område. Notera också att det här 

inte alls är att fuska. Om du har det i huvudet så kan du det. Det är precis vad lärare 

försöker uppnå. 

GMS reducerar den nödvändiga tiden av förberedelse inför ett prov drastiskt. Om du 

använder GMS under terminens gång, kommer du knappt att behöva förbereda dig inför 

prov överhuvudtaget. Du kommer helt enkelt ihåg innehållet i dina böcker. (Det 

rekommenderas att du memorerar i små mängder kontinuerligt under hela skolåret.) 



23

Lärare 


Glöm inte att mnemoteknik först kom till som en del av retorikkonsten. 

Memoreringsteknikerna som används för att bibehålla en viss ordning på 

utbildningsmaterial, är de enklaste i systemet. Vad ger det för effekt på studenterna när 

en professor behöver referera till sina anteckningar? Hur ska han kunna lära ut om han 

inte kan materialet själv? Och hur kan då eleverna förväntas kunna materialet? 

Förutom det, så behöver man bara memorera utbildningsmaterialet en enda gång – och 

man behöver aldrig spendera tid på att förbereda en lektion eller föreläsning igen. 

Undertiden dina kollegor läser igenom sina föredrag igen för miljonte gången, kan du 

unna dig en trevlig pratstund över en kopp kaffe. 

I vardagen 

Alla måste vi memorera en viss mängd exakt data. Vi är vana vid att skriva ner sådan 

information i anteckningsblock. Lär dig att istället lagra nödvändig information direkt i 

hjärnan. Resultatet är att man blir oberoende av såväl mobiltelefonbatterier som 

anteckningsböcker. Man kan inte längre förlora information. Den kan inte stjälas, ingen 

kommer att slå på ens dator och använda ens bankkonton. Man behöver lite längre rota 

fram ett anteckningsblock (som man oftast inte har med sig just när man behöver det) 

för att få fram den information man behöver. 

Försök att använda minnet varje dag. Att komma ihåg allt du behöver är både 

behändigt och inte svårt alls! En bonus är att man dessutom lagrar information i hjärnan 

mycket fortare än i ett anteckningsblock. 

För självstudier 

Föreställ dig att du just läst boken ”300 tekniker för att bli framgångsrik”. Inom ett par 

veckor kanske bara fem av dessa tekniker finns kvar i ditt minne. Inom en månad 

behöver du läsa boken igen. Efter ett år kommer du känna som om du läste boken för 

första gången igen. 

Man kan inte använda information som inte finns i ens huvud. Man behöver memorera 

de grundläggande koncepten ur en bok för att kunna använda sig av dessa. Då finns en 

summering av boken i huvudet och informationen är tillgänglig dygnet runt. Förövrigt, 

om man memorerar information med GMS-metoden etsas den in i hjärnan. 

Informationen blir automatiskt en del av en själv och ens sätt att betrakta omvärlden. 

Och sättet man betraktar om världen på, är också grunden för ens handlingar. Beteendet 

förändras enligt memorerad data. 

Om man beslutar sig för att studera programmering kan man göra det på flera sätt. 

Man kan lära sig programmering genom att använda en manual. Man kan studera 

materialet i om och om igen i åratal, så grundläggande kommandon memoreras 

spontant. Man kan också spendera ett par veckor med att memorera ett programspråk 

och samtidigt skriva ett program direkt – utan fusklappar – som en professionell 

programmerare skulle göra. 

Talare 



24


En offentlig talare måste helt enkelt kunna GMS. Talarkonsten tycks meningslös utan 

sådan kunskap. Professionella talare, som t.ex. föredragshållare, studerar mnemoteknik 

på seminarier. Det är därför deras föredrag levereras så flytande. Har du någonsin sett en 

professionell talare läsa från en anteckningsbok? Alla riktiga föredragshållare bemästrar 

mnemoteknik till viss grad. 

Affärsmän 

Affärsmän innehar en mängd kontakter. Väldigt ofta, när man inte har tillgång till ett 

specifikt telefonnummer, kan man inte utföra den tilltänkta affären. Detta kan resultera i 

förlorade inkomster. Memorera information om människor som du har kontakt med. Ha 

förmågan att alltid kunna kontakta dem, annars kan du missa en stor möjlighet. 

GMS handlar inte bara om bra minne, det är också ett verktyg till att skapa olika 

illusioner. Kanske är det därför ett riktigt bra minne ofta visas upp på cirkus och på scen. 

Hur skapar du en illusion? Det är mycket enkelt. Folk tenderar att döma andra utifrån 

sin egen standard. Alla tror att de är de smartaste, om inte till och med mäktigast. Vad 

händer när du träffar en affärskollega och tilltalar honom med namn, kommer ihåg hans 

hem- och arbetstelefonnummer, frågar om hans släktingar (du kallar dem vid namn) och 

frågar hur han lyckades hinna i tid till ett möte ett visst datum? Hans tankar kommer att 

gå ungefär så här: Det här mötet var ren rutin och du använde inga anteckningar för att 

fräscha upp minnet – så du måste alltså ha kommit ihåg den här informationen om mig. 

Han tar det här som bevis för att du verkligen är intresserad av honom. Normalt sett 

läggs aldrig någon notis om en mer utvecklad intellektuell förmåga 

(memoreringsförmåga). Hans åsikt är att alla har samma minne som han. Det han 

uppfattar är att du tycker han är viktig och speciell. 

Låt oss säga, att innan du gör en affär, får du reda på att din partner är intresserad av 

akvariefiskar. GMS hjälper dig förbereda mötet. Du kan helt enkelt läsa en bok om 

akvariefisk och memorera hundra olika arter. Termerna du använder kommer att 

försäkra honom om att du spenderat de senaste tio åren med att avnjuta samma hobby. 

Det här skapar en illusion om din uppriktighet. Din partner kommer att vara mer 

benägen att skriva under kontraktet bara för att han kunde tala om sin hobby med dig. 

Du kunde framställa dig som en förträfflig specialist inom området, alltså är du en 

intressant person. 

Utvärdering av affärspartners baseras på vad folk tycker om varandra, vilket 

illustrerats dessa exempel. GMS hjälper till att riva ner de vanliga uppfattningarna 

genom att skapa en illusion av expertis inom särskilda områden. 

Den intressanta aspekten av detta är att när du lär dig och memorerar fakta om fiskar, 

blir du verkligen till specialist inom området, särskilt om du lägger lite ansträngning på 

att bibehålla kunskapen i minnet. Illusionen blir till verklighet. 

För hälsan 

Minnesmekanismer är universella. Allt i den mänskliga kroppen fungerar enligt 

samma principer. Naturen verkar enligt samma universella principer. Allt som inte 



25


används i vår kropp börjar förtvina. Föreställ dig en person som varit inlåst i ett litet rum 

i ett helt år. Vad tror du händer med dennes muskler? De blir svaga och tunna. Vad 

händer om en person inte använder sitt minne? Minnet börjar försämras. Anledningarna 

till vissa plötsliga sjukdomar, som bereder ut sig över vissa länder i ett datoriserat 

samhälle, är fortfarande okända. Folk har börjat förlora sina minnen. Många människor 

från 40 år och uppåt drabbas av Alzheimers sjukdom. Denna sjukdom visar sig först 

genom minnesförlust. Senare slår sjukdomen till på allt större delar av hjärnan, och tids 

nog dör patienten (vanligtvis 5 år efter de första symptomen). Inga inre virus hittas i de 

avlidnas kroppar. Nervceller för ett organ som hanterar minnet, hippocampus, byts ut till 

enkelt äggviteämne, vilket betyder att de slutar fungera. 

Genom att utföra GMS-övningar, precis som gymnastik, håller man minnet i perfekt 

form i åratal. En konsekvens blir att om minnet fungerar normalt, så är det större chans 

att även andra system i hjärnan kommer att fungera normalt. 



26

Del 2: Minnets mekanismer 

Minne – Paradoxernas domän 

Principerna för minnet är mycket enkla. Att missförstå dess mekanismer hänger 

samman med brist på förståelse för vad vår hjärna ser som information. 

Under utvecklingen av GMS har mängder av böcker om psykologi och 

hjärnneurofysiologi nagelfarits. Det som förvånar många, är att ingen har lyckats finna 

var den specifika informationen egentligen finns i hjärnan. Ingen kan klart och enkelt 

förklara hur och var informationen lagras. Genom simpel logik, kan man komma till 

slutsatsen, att om ingen lyckats hitta platsen där minnena finns, så lagras informationen 

helt enkelt inte i hjärnan! 

Det här är den huvudsakliga hemligheten med minnet. Hjärnan memorerar aldrig det 

vi vanligtvis kallar ”information”. Hjärnan memorerar faktiskt någonting som oftast går 

oss förbi under lagringsprocessen. 

Låt oss klargöra olika typer av information. 

Ett resultat av hjärnaktivitet 

Massor av information existerar, vilket är resultatet av hjärnans fungerande. Sådan 

information skapas av hjärnan och finns inte i naturen. Den existerar inte utan 

människan. Vad är det här för information? Först och främst är det ord. Hjärnan kan 

bilda ord. Man kan skriva ner dessa ord på en bit papper och kombinera dem i böcker, 

pärmar och arkiv. 

Hjärnan kan också skapa bilder. Man kan få ner bilderna som hjärnan skapat på papper 

med en penna. Framtida generationer kan då se resultatet av din hjärnas fungerande. 

Vissa hjärnor kan skapa musik. För att spara ner musik kan man skriva ner den i form 

av noter eller spela in den direkt på cd. 

Vad vi vanligtvis kallar information för inlärning, hör också till denna kategori. 

Innehållet i böcker t.ex. Någon skapade text, datum och formler. All denna information 

är ett resultat av många hjärnors fungerande tillsammans. 

Informationen ovan sitter inte fast i hjärnan. Den existerar inte i din hjärna i någon 

form – varken i ord, bilder eller bestående av elektriska impulser. 

Objekt i omgivningen 

En annan typ av information består av objekt i omgivningen. Sådana objekt utstrålar 

fysiska och kemiska SIGNALER runt omkring sig, som påverkar våra hjärnor genom 

olika förnimmelsekanaler (ögon, öron, etc). 

Den här sortens information memoreras inte heller av hjärnan. Där du tittar på ett 

objekt, ser (reflekterar) du det, objektet självt uppfattas inte av hjärnan. 



27


Allt det här kan låta paradoxalt och kan orsaka skepticism eller till och med ilska. Du 

kan ju sluta dina ögon och komma ihåg otaliga bilder! Uttalandena motsäger din 

erfarenhet. Det här är vad som kallas en paradoxens domän. Kom ihåg den här artikelns 

titel. Målet är att framkalla en sann revolution i ditt huvud med det här korta kapitlet. 

Minnesfenomenet är verkligen paradoxalt på ett sätt som motsäger vad man känner och 

vad man lärt sig i skolan eller till och med på psykologilektionerna. För att kunna 

undersöka och förstå minneskoncept och GMS, behöver man bryta ner den här 

psykologiska barriären av missförstånd. 

Men dra inga slutsatser än, och läs vidare. 

Kopplingar, kopplingar, inget annat än kopplingar 

Det finns även en tredje typ av information som människor tenderar att glömma bort. 

När forntida trollkarlar (en gång i tiden hänvisade man till vetenskapsmän på detta sätt) 

sa att information existerar överallt, alltid och om allting, menade de inte ord, bilder, 

telefonnummer och datum – inte heller menade de objekten som vår hjärna reflekterar. 

Vad de menade med termen ’information’ var faktiskt ’KOPPLINGAR’. 

Alltså, den tredje sortens information är kopplingar: Kopplingarna bildas mellan 

objekt, fenomen och händelser i omgivningen. Och sådan information existerar 

verkligen överallt, alltid och om allting man någonsin kan föreställa sig, oavsett vad 

filosofer eller psykologer tycker om det. 

Löv växer på trädgrenar, solen finns alltid i himlen, fiskar simmar i vattnet. När det 

blixtrar, förvänta dig åskmuller. Om det regnar blir dina kläder blöta. Talets 

konstruktion ’om… så…’ skildrar den typ av information vi nu analyserar – kopplingar. 

’Om trädgrenar, så löv’. ’Om socker, så sött’. ’Om eld, så rök’. 

Den här typen av information är väldigt viktig, eftersom vår hjärna bara memorerar 

just den här typen av information. Hjärnan memorerar kopplingarna. När man ser en vas 

med en ros i på ett bord, så memorerar hjärnan kopplingarna mellan ’vas’, ’ros’, ’bord’ 

tillsammans med relaterade kopplingar man tidigare skapat. Hjärnan memorerar inte 

bilderna i sig. 

Var får hjärnan minnena ifrån? Kommer vi fortfarande ihåg ord eller bilder? 

Vi stöter på enkla exempel på minnets principer varje dag i köket. Varför drar du bort 

handen från en het spisplatta? En dum fråga, kanske du säger. Den här reaktionen 

händer inte bara – det är hettan som agerar på hudens receptorer som resulterar i en 

KOPPLING som får oss att dra bort handen automatiskt. Bildåterskapande sker på 

samma sätt. När du ser en vas, agerar den på ögonen så en KOPPLING uppstår och 

hjärnan producerar bilderna ’vas’ och ’bord’. När man hör ordet ’katt’, så agerar det på 

öronen som resulterar i en KOPPLING, och i huvudet ser man bilden av en katt. 

Hjärnan är inte den lagerlokal för information som vi tror. Hjärnan kan bara SKAPA 

KOPPLINGAR. Med tanke på all annan typ av information (ord, bilder, musik, 

telefonnummer m.m.), så genererar bara hjärnan information. En 

”informationsgenerator” låter märkligt, men det är precis en sådan apparat vi har till vårt 



28

förfogande. 


På samma sätt kommer ingen någonsin att hitta elektricitet i en elgenerator. Vi vet att 

en generator SKAPAR elektrisk energi. Ett försök att hitta bilder, ord eller 

telefonnummer i hjärnan är dömt att misslyckas – de finns inte i hjärnan, hjärnan skapar 

dessa. 

För att en elgenerator ska bilda elektrisk energi behöver den roteras. För att hjärnan 

ska börja skapa bilder och ord behöver den motta signaler (stimuli). Väldigt olikartade 

stimuli når hjärnan och framkallar tidigare skapade kopplingar beroende på vad hjärnan 

genererar för information: bilder, ord eller rörelser. 

Den mest primitiva typen av koppling, en reflex, är bekant för oss alla. För att en 

reflex ska fungera krävs ett stimulus. Människans minne fungerar enligt principen 

’Stimulus – Reaktion’ (S-R). 

Från det här enkla exemplet ser du att ett försök att memorera telefonnummer och 

historiska datum i dess vanliga utformning är helt meningslöst. Hjärnan är inte kapabel 

att göra det i stora mängder. Det är nödvändigt att lära sig memorera kopplingarna som 

finns i telefonnummer och historiska datum. Genom att använda de här kopplingarna 

kommer vår hjärna att generera den nödvändiga informationen. 

Objekt vi ser i omgivningen (precis som telefonnummer) är resultatet av hjärnans 

användande av sådana kopplingar. Ett äpple, ett telefonnummer och ett historiskt datum 

har alla dessa kopplingar i sig. Vad kom först – objektet eller dess kopplingar? Det är en 

svår filosofisk fråga, så vi låter den vara till en annan gång. Det viktiga att känna till är 

att hjärnan bara fixerar och behåller kopplingar. Allt annat är inte betydelsefullt för 

memorering. 

Vi kan dra en slutsats baserad på faktumet att hjärnan bara är kapabel att fixera 

kopplingar. Om det inte finns någon inkommande stimulerande signal, så kommer inte 

hjärnan generera information, vilket gör återkallandet av minnen omöjligt. Reflexen som 

drar bort handen kommer inte att fungera om du inte rör vid något som är hett. Du 

kommer inte att nysa om det inte finns en dammpartikel eller liknande vid näsan. Du har 

troligtvis ingen aning om de genetiskt medfödda reaktionsprogrammen du har, om du 

inte stöter på en särskild stimulerande situation. 

Vi kommer att beskriva två fixeringsmekanismer för kopplingar i hjärnan senare i 

detalj. Men redan nu är det viktigt att notera att stimulering som kommer från 

människans kropp och dess inre organ har en väldigt stor effekt på kopplingar. Dessa 

stimuli utgör en bakgrundsfrekvens, med vilka alla andra inkommande stimulerande 

signaler blandar sig. Teoretiskt sett gör det här att skapad information, under en 

försämring i kroppens mottaglighet, baserad på kopplingar under normala förhållanden, 

blir bristfällig. Om kroppens mottaglighet förändras drastiskt, så drabbas personen av 

minnesförlust. 

Om en person inte kontrollerar mängden av konsumerad alkohol på en fest, så 

förändras känslorna och kroppens mottaglighet drastiskt. När denne nyktrar till kommer 

han (om det vill sig riktigt illa) troligen inte ihåg mycket av vad som hände på festen. 



29


Kopplingar är reaktioner på stimuli. Dock så kan man inte motta stimuli på samma sätt 

nyktert, som man mottar i berusat tillstånd. Personen drabbas av en klassisk 

minnesförlust, en blackout. För att komma ihåg glömd information, är det ett måste att 

få kroppen i samma tillstånd igen – i det här fallet – att bli berusad igen. 

Det mest intressanta med minnesförlust är att nästan alla drabbas av tillfällig 

minnesförlust. Vi missar dock att lägga märke till när det händer, eftersom vi inte kan 

komma ihåg bortglömmandet i sig. 

Kärnan av Stanislavski-systemet baseras på kopplingar mellan minnet och kroppens 

känslor. Han kallade det ”den fysiska handlingsmetoden”. För att göra sig av med 

onödigt beteende och byta ut det mot ett nytt, eller att förändra en del av ens 

personlighet, rekommenderade Stanislavski att sysselsätta sig med relevanta fysiska 

aktiviteter för att det leder till en snabb förändring av kroppens mottaglighet. Då börjar 

kroppen skicka signaler till hjärnan. På grund av förändrat stimuli, börjar andra 

kopplingar uppstå som en reaktion, och tidigare blockerade lager av minne aktiveras. I 

sin tur blockeras andra lager, som inte behövs just då. 

För att förändra sitt humör, sina vanor och inställning till andra människor räcker det 

att jogga, göra fysiska övningar och styrketräna. Förändringarna kommer att vara så 

betydande att folk runt omkring dig kommer att märka av dem. Konsekvensen blir att 

dina förhållanden till andra människor förändras även de. 

Att förstår vad KOPPLINGAR handlar om - och att hjärnan inte memorerar något 

annat än just kopplingar - är en nyckel till en korrekt memoreringsteknik och förklarar 

även tillfällig och permanent minnesförlust, drastiska förändringar i personlighet och 

principer för minnessjukdomar. 

En viss aspekt av minnet utgör dessutom ett nyckelkoncept inom psykologin. Att 

förstå hjärnans fixerande av kopplingar och genererande av information som resultat av 

stimuleringsmekanismer, ger en möjlighet att förstå även andra processer som försiggår 

i hjärnan, som t.ex. skapande av personlighet och mentala aktiviteter. 

Minnet är inte bara ett nyckelkoncept för psykologi, utan också en universell princip 

som styr alla processer i vår fysiska värld. Minnets allomfattande karaktär sträcker sig 

inte bara till både våra fysiska och psykologiska processer, det är faktiskt dess styrande 

princip - vilket vi aldrig får underskatta vikten av. 

Vanligen kan man hitta bekräftelse på faktumet att psykologin täcker in minnets 

mekanismer. Dock så undviker ren psykologi den här saken. Minne kan endast förstås 

med hjälp av de bredvidliggande vetenskaperna neurofysiologi, neurofarmakologi, fysik 

och matematik. 

Vi kan nu summera det här i en tabell. 

Vad kommer hjärnan ihåg? 



30


Informationstyp Hjärnan 

Information som ett resultat av hjärnans 

aktivitet (ord, datum, telefonnummer). 

Kommer inte ihåg, skapar. 

Objekt i omgivningen (bilder). Kommer inte ihåg, skapar. 

Kopplingar mellan händelser, fenomen. Kommer ihåg på två sätt. 

Det viktigaste: 

1. Hjärnan kan bara komma ihåg kopplingar. 

2. 'Minne' är processen att skapa kopplingar. 

3. Hjärnan är en informationsgenerator. Genereringsprocessen (återkallande av 

minnen) sker med hjälp av fixerade kopplingar efter lämpligt stimulus. 

4. Utan stimulering kan hjärnan inte skapa kopplingar. Isolering av sinnen leder till 

avstängning av minne och störning i hjärnaktivitet. 

Hjärnans reaktion på olika typer av information 

I den här delen ska vi också diskutera information. 

För att undvika förvirring mellan olika världsuppfattningar - låt oss definiera vilken 

typ av information vi ska prata om. 

Hjärnan fixerar endast kopplingar. Hjärnan kommer bara ihåg den här informationen – 

kopplingarna. Processen som hjälper oss åstadkomma detta kallas 'minne'. 

Vi är även vana vid att försöka minnas information som vår hjärna inte är kapabel att 

minnas, så som genererad information eller omgivningens konkreta objekt. Det här är 

vad vi studerar i skolan och den typen av information vi nu ska undersöka närmare. 

Låt oss först göra det klart hur hjärnan reagerar på verkliga objekt, textinformation och 

väldigt detaljerad och precis typ av information. 

Dessa sorters information: Verkliga objekt, texter, telefonnummer och liknande kan 

inte memoreras av vår hjärna. Däremot visar erfarenheten oss att vi på något sätt kan 

komma ihåg vissa av de här sakerna. Hur kommer det sig att memorering och 

återkallande av de här sakerna kan ske? 

Bilder, text- och teckeninformation 

Först ska vi analysera hjärnans reaktion på existerande objekt. Hur lyckas hjärnan 

återskapa dem när nu ingen forskare kan hitta bevis på bilder inuti hjärnan? Naturen har 

åstadkommit detta på sitt egna sluga vis. Varje existerande objekt har sina inre 

kopplingar. Hjärnan är förmögen att uppfatta och memorera dessa kopplingar. Har du 

någonsin tänkt på varför människan behöver flera sinnen… varför kan vi lukta, smaka, 

känna, se och höra? 

Existerande objekt utstrålar fysiska och kemiska signaler runt omkring sig. Dessa är 

ljus (antingen reflekterat eller utstrålat) och luftvibrationer. Ett objekt kan också ha 

smak och dess molekyler kan flyga iväg riktigt långt ifrån det. Om vi bara hade ett 



31


sinnesorgan, skulle reflexminnet inte kunna känna igen någonting – eftersom 

reflexminnet visar på flera olika närvarande sinnesanalytiska system. Ett integrerat 

informationsfält som kommer från ett objekt är indelat i flera beståndsdelar – 

informationen kommer till hjärnan genom flera perceptionskanaler. En visuell analys 

uppfattar siluetten av ett objekt (t.ex. ett äpple). En audiell analys uppfattar objektets 

ljud – när du biter i äpplet hör du en speciell knäckning. En luktanalys uppfattar lukten – 

näsan är kapabel att fånga upp molekyler som utsöndrats från äpplet över flera meters 

avstånd. Information kommer även till hjärnan genom dina händer (taktil analys). 

Som ett resultat av att bryta upp informationen i flera delar, så är hjärnan förmögen att 

skapa kopplingar. Dessa kopplingar sker naturligt. Allt som sker i hjärnan vid ett 

specifikt tillfället hänger samman (genom kopplingar) och memoreras därför. Som en 

följd av att vi undersöker ett äpple – känner på det i händerna och smakar på det – skiljer 

vår hjärna ut flera specifika utmärkande drag av objektet och skapar kopplingar 

automatiskt undertiden vi fortfarande undersöker det. 

Ingen av egenskaperna memoreras för sig själv. Bara kopplingarna koms ihåg. Senare, 

när vår näsa fångar upp lukten av ett äpple, mottar hjärnan ett inkommande stimulus och 

de tidigare skapade kopplingarna återuppstår i vårt sinne och gör att de andra 

egenskaperna dyker upp tillsammans med dem. Vi har memorerat hela bilden av ett 

äpple. 

Den naturliga memoreringsmekanismen är så uppenbar att det känns märkligt att 

beskriva den. Sådana memoreringsmetoder mögliggör för oss att KÄNNA IGEN 

omgivningens objekt genom bara en del av den tillgängliga informationen. 

När du hör ett kraxande utanför, så vet du att det finns en kråka i närheten, inte en gås. 

När du känner en särskild lukt, så vet du att grannen lagar vitlökskyckling till middag. 

Du kan enkelt skilja på en gitarr och en fiol genom dess ljud, en bild av en kaffekokare 

från en kaffekvarn. 

Inre kopplingar som existerar i verkliga objekt urskiljs och memoreras automatiskt av 

hjärnan. Senare skapar hjärnan en integrerad bild av ett objekt. Varken objektet eller 

dess urskiljande drag i sig, registreras av hjärnan. 

Människans huvudsakliga analytiska system är ett visuellt system (inte att förväxla 

med de ledande uppfattningssystemen i NLP). När vi pratar om verkliga objekt, så 

pratar vi huvudsakligen om visualiserade bilder. Det är bilder som tillhandahåller oss 

med den huvudsakliga informationen om vår omgivning. Bilder har också en annan 

viktig funktion när en person kan kontrollera och visualisera bilderna i sin egen 

föreställningsförmåga. 

Kopplingarna som just beskrivits (kopplingar baserade på olika analytiska system) 

kallas för heteromodala kopplingar. Modalitet är ett förnimmelseorgan. Heteromodala 

kopplingar skapas automatiskt av hjärnan när du undersöker ett objekt. Människors alla 

upplevelser är beroende av heteromodala kopplingar. De är dock inte passande för att 

studera vetenskaplig data. Vi använder dem bara för att snabbt känna igen objekt och 

orientera oss i omgivningen. Ingen kan lära dig det här. Den här processen sker på ett 

naturligt spontant vis. Ett djurs hjärna har samma förmåga även mer utvecklad. 



32


Hur som helst, analysen av korrekt uppfattade föremål är inte riktigt färdig än. 

Erfarenheten visar oss att vi kan minnas en enskild visualiserad bild av ett föremål när 

informationen kommer till vår hjärna genom endast en kanal, den visuella. Så, hur 

lyckas vår hjärna att skapa kopplingar i det här fallet? 

Här börjar den mest intressanta delen. Hjärnan kan skapa kopplingar även om 

informationen bara kommer från ett analytiskt system. Den här processen kommer att 

undersökas senare i boken. Än så länge kan vi säga att det visuella analytiska systemet 

delar upp ett objekt i flera komponenter, där dessa skickas till hjärnan separat, var och 

en för sig. Resultatet blir att vi tror vi ser ett äpple. I hjärnan är äpplet uppdelat i 

beståndsdelar, vilket gör det möjligt för hjärnan att skapa KOPPLINGAR mellan de 

uppfattade delarna av äpplet. Hur informationen återkallas har vi redan beskrivit 

tidigare: Stimulus – reaktion, enligt formeln du redan känner till. Därför behöver du bara 

se en del av ett äpple för att de redan skapade kopplingarna ska reagera och få hjärnan 

att återskapa en integrerad visualiserad bild av ett äpple. 

Sådana kopplingar (när vår hjärna delar upp bilder i beståndsdelar och skapar 

kopplingar mellan delarna av samma föremål) kallas monomodala kopplingar. 

Monomodala kopplingar kallas så för att kopplingarna skapas inom ett analytiskt system 

– i det här fallet, det visuella analytiska systemet. 

Monomodala kopplingar skapas automatiskt av hjärnan helt naturligt. Du behöver inte 

göra någonting. Memorering av bilders beståndsdelar och mellan olika bilder sker utan 

någon ansträngning. Det är tack vare monomodala kopplingar du kommer ihåg vägen 

till ditt arbete eller placeringen av föremål i ditt hem. 

Monomodala och heteromodala kopplingar kommer att undersökas var och en för sig 

enligt hur de används i GMS. Nu ska vi bara förklara den viktigaste vi nämnt. 

Existerande kopplingar mellan omgivningen och föremål i den, memoreras 

automatiskt av hjärnan. Genetiskt är hjärnan inställd på att urskilja olika drag hos dessa 

föremål och skapa kopplingar mellan dem. Hjärnan skapar heteromodala kopplingar 

(mellan signaler från olika analytiska system) så väl som monomodala kopplingar (som 

kommer från samma analytiska system). De här två typerna av kopplingsmekanismer 

skiljer sig från varandra. 

Att komma ihåg (generering, återskapande av en integrerad bild i sinnet) sker bara när 

det finns en stimulerande signal som är en del av det tidigare uppfattade föremålet. 

Om ett uppfattat stimulus inte aktiverar någon koppling i hjärnan, kan personen i fråga 

inte identifiera föremålet och en integrerad bild av föremålet uppstår inte. Sådana 

signaler drar oundvikligen uppmärksamheten till sig (”Vad är det där?”-reflexen). 

Personen vill då undersöka föremålet och den okända signalen närmare för att urskilja 

dess beståndsdelar och skapa kopplingar mellan dem. 

De som gillar att dra till sig uppmärksamhet kan särskilt vilja lägga märke till detta. 

Gör otydliga ljud, klä dig i extravaganta kläder och uppför dig på ett okonventionellt 

sätt, så drar du genast till dig allas uppmärksamhet. Men bli inte allt för upphetsad. Du 



33


vill inte dra till dig uppmärksamheten från institutioner vars uppgift är att upprätthålla 

lag och ordning. 

Nästa typ av information vi försöker memorera är text eller talad information. En 

människa kan uppfatta information verbalt. I det här fallet kommer den talade 

informationen genom öronen och går till systemet för talanalys. Vi kan också uppfatta 

tal genom texter. I det fallet så kommer talinformationen till talanalysen genom ögonen. 

Denna information kallas verbal information. 

Det är svårare för vår hjärna att memorera textinformation. Förståelsen av text eller tal 

sker på grund av vår föreställningsförmågas återskapandemekanism. Vi kommer att 

granska den här mekanismen senare i detalj. Men för tillfället nöjer vi oss med att 

föreställa oss följande exempel: ”En trollslända sitter på ett äpple”. Hur förstår man det 

här meddelandet? Kopplingen mellan ordet ’äpple’ och bilden av ett äpple, precis som 

kopplingen mellan ordet ’trollslända’ och dess motsvarande bild, har tidigare genererats 

av hjärnan på ett naturligt sätt. Dessa kopplingar återskapas automatiskt när du uppfattar 

orden och din föreställningsförmåga visar dess motsvarande bilder. När du läser den här 

frasen, ser du en kombination av bilder i ditt sinne och det är anledningen till att du kan 

förstå den. Läs följande: ”Anatawa gakuseri des ka?” Förstår du det? Mekanismerna för 

talförståelse är också väldigt simpla. Talförståelse utförs med hjälp av det visuella 

analytiska systemet som använder tidigare skapade kopplingar mellan ord och bilder. 

Text och talad information är svårare att memorera än bilder. Bilder som dyker upp i 

sinnet stimulerade av ord, är inte så starka som faktiskt uppfattade föremål. Det är inte 

varje läst ord som får en bild att dyka upp och en viss del av textinformationen 

omvandlas aldrig till visualiserade bilder. Om det inte finns någon bild, kan hjärnan inte 

skapa kopplingar och misslyckas just därför att memorera informationen. Det leder till 

att hjärnan misslyckas med att memorera en sekvens av information. Det här är 

anledningen till att textinformation kan vara så svår att komma ihåg. 

Om du noga undersöker hur du kommer ihåg en text du just läst, kommer du se att 

summeringen av den, är samma sak som att återberätta historien med hjälp av bilder. 

Vad du kan komma ihåg är en grupp bilder som dyker upp i sinnet, som du kan minnas, 

och dessa bilder kommer att omvandlas tillbaka till tal. 

Det finns ytterligare en typ av information, som är fundamentalt annorlunda från den 

visuella och talade informationen. Intressant nog misslyckas psykologer att kategorisera 

den. Samtida psykologi urskiljer endast verbal och icke-verbal information (alltså tal- 

och icke-talinformation). Teckeninformation ses ofta som verbal eller talinformation, 

vilket är fel. Det här är en väldigt speciell typ av information. Det speciella är att 

människans hjärna är fullständigt inkapabel att memorera sådan information. 

Vad är det här för information? Det är telefonnummer, historiska datum, namn termer 

och koncept. Det innefattar för- och efternamn, formler och konstanta värden, rader av 

siffror eller meningslösa stavelser och syftar till registreringsnummer för bilar m.m. All 

information vi vanligen kallar UTBILDNING hör till denna kategori. Om människans 

hjärna kunde memorera sådan information, så skulle elever aldrig behöva fusklappar. 

Om man kunde memorera ett telefonnummer, skulle man inte behöva en telefonkatalog. 

Om du har en, bevisar det att du inte kan memorera telefonnummer! 



34


Så, varför är det så att skolor och universitet förväntar sig av folk att göra det 

omöjliga? De förväntar sig att elever ska memorera saker vår hjärna inte är kapabel till 

att memorera av fysiologiska anledningar. Hur kan någon klara proven? För att göra 

detta undviker man minnets ”skarpa kanter”. Ingen ber dig att komma ihåg en mängd 

exakt data till proven. Det här är hemligheten till goda resultat: Ingen testar exakt 

memorerad information. Vad som vanligtvis krävs av en elev är en ungefärlig 

redogörelse av information, vilket vår minne är kapabelt till eftersom talinformation kan 

memoreras mer eller mindre enkelt. 

Krävde någon att du skulle komma ihåg det periodiska systemet eller en hel 

referensbok i fysik? Krävde någon att du skulle återberätta historiens kronologiska 

tabeller? Om någon började testa kunskapen av sådan exakt information, skulle det 

påverka statistiken över elevernas resultat. 

Vad är det speciella med exakt (tecken-) information? Låt oss undersöka ett extremt 

fall av exakt information, en slumpmässig sekvens av siffror. 

89439830239676837185039573562451859063722759837251436485697 

Vi vet redan att vår hjärna endast memorerar kopplingar och att allt annat genereras 

utifrån dessa kopplingar. Dock så skapas kopplingarna antingen mellan visualiserade 

bilder eller mellan signaler från olika analytiska system (bild + tal + lukt + smak + 

känsel). Vi ska nu koncentrera oss på kopplingar mellan bilder. 

När ett antal siffror uppfattas, uppkommer ingen bild upp i sinnet. Det gör att hjärnan 

inte kan skapa kopplingar. Den här informationen är fundamentalt omöjlig att 

memorera. 

Vi ska nu ge en definition för exakt (tecken-)information: 

Exakt information är information som inte skapar en visuell bild när den uppfattas. 

En annan egenhet för den här informationen är att den, till skillnad från en text, inte 

kan återges uppskattningsvis. Tänk dig att du återger ett telefonnummer, ett historiskt 

datum, strukturen av en atom eller en matematisk formel på ett ungefär. Eller tänk dig 

att du kommer ihåg ett för- och efternamn ungefärligt! 

Exakt information behöver memoreras exakt och GMS låter dig faktiskt göra det! Och 

inte nog med det, så är det just sådan exakt information som huvudfokus är på i GMS. 

Här följer summeringen av informationen beskriven ovan, i formen av en tabell: 

Hjärnans reaktion på olika typer av information (sorterad efter informationens 

tydlighet i bild). 



35


Informationstyp Hjärnans reaktion 

Kopplingarna fixeras automatiskt. 

Visuell information 

Memoreras väl. 

Bara en liten del av orden omvandlas 

till bilder. 

Text- (tal)information 

Exakt (tecken-)information 

Minne och memorering 

Konceptet för ’minne’ skiljer sig från det för ’memorering’. 


Lättmemorerad. 

Omvandlas aldrig till bilder. 


Skapa kopplingar (memorering) är 

omöjlig utan särskild träning. 

Minnet är en psykisk process i storhjärnan. Psykologer urskiljer fem psykiska 

processer: minne, uppmärksamhet, tänkande, uppfattning och representation. 

Föreställningsförmåga är ett interagerande mellan tänkande och representation. 

Minnesprocessen ansvarar för fixeringen av kopplingar mellan olika signaler som dyker 

upp på samma gång. Allt som kommer in i hjärnan vid till tillfälle är sammankopplat, 

förenat. Hjärnan kan fixera kopplingar på olika sätt. Från och med nu kommer vi skilja 

mellan två minnesprocesser – två olika sätt för hjärnan att skapa kopplingar. 

Vad som måste förstås om memorering är att det är en komplex process av att 

sammanställa ett system av kopplingar i hjärnan, genom vilket man kan återskapa 

informationen man behöver. Alla ovan nämnda processer (minne, uppmärksamhet, 

tänkande, uppfattning och representation) används under memoreringsprocessen. En 

störning i någon av processerna påverkar memorering, även om själva minnesprocessen 

fungerar perfekt. 

Vi skiljer mellan tre typer: Oavsiktlig memorering, avsiktlig memorering och 

medveten memorering. 

Oavsiktlig memorering 

När man befinner sig i sitt hus, fixerar hjärnan automatiskt kopplingar mellan 

uppfattade föremål med dess inre kopplingar. Här sker memorering oavsiktligt och man 

behöver inte göra någon ansträngning för att memorera. Hjärnan är ”inställd” på att 

fixera kopplingar mellan existerande föremål (bilder, smaker, ljud m.m.) 

Avsiktlig memorering 

Låt säga att du försöker memorera en dikt. Avsiktlig memorering medför förekomsten 

av ett stadium av kontrollering. Efter att du läst ett par rader försöker du upprepa stycket 

utantill. Om du misslyckas läser du det om och om igen och försöker få det rätt för var 

gång. 

36


Trots att du lägger ner ansträngning på memoreringen, så sker memoreringsprocessen 

blint. I det här fallet ser inte personen hur minnesmekanismerna verkar och använder 

inga speciella memoreringstekniker. 

Medveten memorering (meta-minne) 

Ett exempel på medveten memorering kan vara att memorera telefonnummer. En 

person bekantar sig med en lista (på låt oss säga 50 telefonnummer) och påstår sig bara 

behöva 30 minuter för att memorera hela listan. 

I det här fallet krävs fullt förverkligande av minnets mekanismer och även ansiktlig 

användning av särskilda memoreringstekniker. 

Memorerings- och lagringsprocesserna kontrolleras fullt ut i hjärnan. 

För de flesta människor befinner sig memoreringsförmågan på den avsiktliga nivån. 

Nivån för medveten memorering är bara möjlig genom särskild bemästring av GMStekniker. 

Det är värt att notera (och vi ska titta på det senare i boken) att, först och främst, 

förmågan att komma ihåg beror inte på minnet utan på TÄNKANDE och 

UPPMÄRKSAMHET. En störning i dessa två psykiska processer gör AVSIKTLIG och 

MEDVETEN memorering nästan omöjlig. 

MINNES- 

PROCESSEN 

Snabb 

kopplingsfixering 

Långsam 

kopplingsfixering 


MEMORERING 

OAVSIKTLIG AVSIKTLIG MEDVETEN 

Automatisk 

memorering, 

baserad på 

”minnes”processen. 

Uppsåtlig 

memorering, 

Baserad på 

interaktionen 

mellan flera 

psykiska 

processer, 

huvudsakligen 

tänkande och 

uppmärksamhet. 

Minnet i de psykiska processernas system 


Kunskap om 

minnesprocess 

er, medveten 

användning av 

minnesmekanis 

mer och 

användning av 

speciella 

tekniker för 

memorering av 

”omöjlig” 

information. 

Som du redan vet, identifierar man flera psykiska processer inom psykologin: minne, 

tänkande, uppmärksamhet, representation och uppfattning. Interaktionen mellan 

representation och tänkande kallas föreställningsförmåga. 

Vi ska nu kortfattat undersöka de här processerna och på vilket sätt de påverkar 

37


memoreringsprocessen. Kom ihåg att det finns tre typer av memorering: oavsiktlig, 

avsiktlig och medveten. 

Minnesprocessen 

Med ’minnesprocessen menar vi hjärnans fixering av kopplingar. Hjärnan kan fixera 

kopplingar på två sätt – mer om det senare. Allt som kommer in i hjärnan vid ett givet 

tillfälle är förenat och sammankopplat. Det är här som minnesprocessen avslutas. 

Memorering blir omöjlig när det finns en störning i minnesprocessen. En sådan 

störning ses som sjukdom. Patienten lider antingen av rubbning i korttidsminnet (hälsar 

på doktorn flera gånger om dagen) eller av en rubbning i långtidsminnet (gradvis förlust 

av vanor och förmågor uppbyggda under hela livstiden – läsa, skriva, oavsiktlig 

automatisk förmåga till rörelse). Störningar i minnet kan vara både omvändbara och 

icke-omvändbara. 

Om du kommer ihåg ditt och dina släktingars namn, så har du troligen inga problem 

med minnesprocessen. Anledningar till problem med memorering bör utforskas som en 

möjlig störning av andra psykiska processer, men inte minnets. 

Uppmärksamhetsprocessen 

Uppmärksamheten utför valet av inkommande information. Om ens uppmärksamhet 

är extremt ofokuserad, kan man inte koncentrera sig på en kognitiv uppgift. En sådan 

patient kommer inte att kunna komma ihåg en sida text på grund av sin oförmåga att 

läsa. Instabil uppmärksamhetsförmåga och fokus hindrar denne från detta. 

Störning av uppmärksamhetsförmågan och ADHD/ADD (Attention Deficit 

(Hyperactivity) Disorder) är två av anledningarna till dåliga resultat i skolan. Dessa kan 

bli extrema till den punkten att minnestörning inträffar och det inte går att tänka 

meningsfullt. Med sådant beteende skadas utförandeförmågan. Beteendestörningar 

inträffar. Andledningen till beteendestörningar blir tydliga när individen inte kan utföra 

en önskad uppgift på grund av brist på fokus. T.ex: En man kan gå för att handla en ask 

tändstickor på morgonen och komma tillbaka på kvällen utan tändstickor. Sådana 

patienter gör många onödiga rörelser. Deras ögon är alltid i rörelse. 

Å andra sidan ses även en extremt stabil uppmärksamhetsnivå som en sjukdom. 

Patientens tanke är ”fastlimmat” vid något. Denna kan inte förflytta den för att 

åstadkomma nödvändiga handlingar. T.ex: Patienten kan sitta i sängen och spendera 

flera timmar med att stirra på en punkt. 

Sjuklig och kontrollerad uppmärksamhetsförmåga får aldrig blandas ihop. I det första 

fallet kontrollerar inte patienten processen. I den senare koncentrerar personen 

uppmärksamheten under lång tid och går sedan tillbaka till ett normalt sinnestillstånd, 

ett medel-instabilt uppmärksamhetstillstånd med automatisk flyttning av 

uppmärksamheten. 

Psykologer kopplar ihop uppmärksamhetsförmåga och vilja. Även om 

uppmärksamhetsförmåga och vilja är två olika saker, reflekterar de samma fenomen. En 



38


viljestark person har en särskild förmåga att kunna kontrollera och rikta sin 

uppmärksamhet och inte störas av slumpmässiga signaler utifrån. 

Om ingen sjukdom finns, är uppmärksamhetsförmågan lätt att träna upp. Genom att 

träna uppmärksamhetsförmågan tränar du memoreringsförmågan, att tänka i önskad 

riktning, att genomföra planer och att träna viljestyrkan. 

Smärtsamma störningar i uppmärksamheten har ofta att göra med kemisk och fysisk 

irritation av hjärnstammen och vid bildandet av retikulär bindväv, där ansvaret för 

generell aktivering av hjärnan finns. Kemiska rubbningar av uppmärksamhetsförmågan 

kan komma av överdriven användning av stimulerande medel (te, kaffe, cigaretter). 

Fysisk irritation orsakas av rester som uppstår i hjärnan som ett resultat av ett trauma 

(t.ex. mikro-stroke) i närheten av hjärnstammen (occitipalloben). 

Representationsprocessen 

Representationsprocessen garanterar en stabil perception. Genom den här processen 

kan en person känna igen bokstaven ’A’ skriven med tusen olika stilar. Vi känner igen 

en katt oberoende av dess storlek och färg och från alla vinklar. 

Skapare av neuroprogram för datorer har lyckats tillverka modeller av 

representationsfunktioner eftersom de neurofysiologiska processernas mekanismer är 

minutiöst beskrivna i specialiserad litteratur. 

Följande upplevelse kan hjälpa andra att förstå essensen av representationsprocessen: 

Föreställ dig att du har tusen bilder på kinesiska män. Du skannar in bilderna och sparar 

dem alla på en dators hårddisk. Härnäst installerar du ett program som analyserar alla 

bilder och bara letar efter likheter i dem. Sedan eliminerar programmet alla olikheter. 

Bara likheterna i bilderna återstår. Det här är vad som inom psykologin kallas 

representation. Med andra ord så är representation en generaliserad bild som innehåller 

de mest typiska dragen för en grupp liknande föremål. 

När du kommer ihåg en bild, kommer du ihåg representationer, ungefär som 

prototyper som du kan göra vad du vill med i din föreställningsförmåga. 

Varför kommer en person i vaket tillstånd inte ihåg särskilt detaljerade bilder, utan 

bara represenationer? Du kommer att kunna svara på den här frågan när du bekantat dig 

med de holografiska principerna för hur det visuella analytiska systemet fungerar. 

En störning i representationsprocessen är en väldigt allvarlig sjukdom. Sådana 

patienter förlorar förmågan till stabil perception. Med andra ord förlorar de förmågan att 

känna igen bilder. De kan inte memorera avsiktligt eller lära sig saker på något sätt. 

Perceptionsprocessen 

Det är den här processen som hjälper oss förstå hur externa (och interna) fysiska och 

kemiska stimuli omvandlas till elektriska impulser. Allt man uppfattar – ser, hör och 

känner på – kodas till elektriska impulser. Det finns inget bevarat i hjärnan förutom 

elektriska impulser som går genom nervcellernas fibrer. 



39


Tillfälliga förändringar i analytiska systems fungerande leder till glömska av vad som 

hände en person i det förändrade tillståndet. Som t.ex. när ett organs arbete förhindras 

eller skadas. För att börja komma ihåg behöver man ett stimulus. En person kan inte få 

samma stimulus han uppfattade i ett förändrat tillstånd, så kopplingarna blockeras och 

kan inte nås. 

Folk med särskilda organskador i de analytiska systemen eller i uppfattningsförmågan 

kan memorera och lära sig, men sådana personer behöver särskilda studieprogram (t.ex. 

teckenspråk för blinda). 

Tankeprocessen 

Tänkandet är en avsiktlig handling som använder bilder i fantasin 

(föreställningsförmågan). Tänkandet kan vara direkt, när hanterandet av bilder sker utan 

röstens medverkan. Tänkande kan även vara skiljedomare, när en person hanterar bilder 

med hjälp av inre tal. För våra syften, används återskapande fantasi för att omvandla ord 

till bilder. 

Tänkande kan vara avsiktigt: En person genomför medvetet tankearbete genom 

användning av visualiserade bilder. 

Tänkande kan också vara oavsiktligt: Bilder uppkommer slumpmässigt i fantasin 

under påverkan av olika stimuli. 

I neuropsykologi sägs patienter med rubbningar i tänkandet lida av 

frontallobssyndromet. Personer som lider av denna sjukdom är inte kapabla att 

memorera fler än fyra ord av tio, hur mycket tid de än lägger ner på uppgiften. 

Notera att inom neuropsykologi testar man tänkandet genom memorering. Avsiktlig 

memorering är direkt kopplad till tänkandet och dess effektivitet beror på vilken nivå i 

utvecklingen av de mentala processerna, personen i fråga står. 

Vilka andra mentala utföranden som helst, t.ex.logiskt tankearbete (jämförande, 

analys, generalisering m.m.) baseras på de allra enklaste funktionerna med visualiserade 

bilder. 

En störning i det mentala processandet leder till oavsiktlig memorering – automatisk 

memorering av uppfattade kopplingar. Folk med rubbningar i de mentala processerna 

kan fortfarande orientera sig i omgivningen och utföra arbete som inte kräver 

sofistikerad intellektuell förmåga. Dock så blir avsiktlig och medveten memorering 

praktiskt taget omöjlig med allvarliga rubbningar i tankeprocessen. 

Memoreringssystemet baseras på visuellt tänkande. Det är med hjälp av mentala 

operationer som en avsiktlig kontroll över memorering och återkallande sker med 

informationslagringsprocesser i hjärnan. 

Om det inte finns någon sjukdom är det enkelt att träna upp våra tankar, även om ordet 

’träna’ egentligen inte passar här. Tänkandeprocessen tränas inte när man lär sig 

memorera. Vad man lär sig är att utföra vissa algoritmer och sekvenser av operationer i 



40


fantasin, vilket leder till memorering. 

Intellekt 

Intellektet är helheten av en tankeprocess – utförda algoritmer med syfte till utföra 

särskilda uppgifter. Man kan lära en person att utföra en handlingssekvens som leder till 

lösningen av en kvadratisk ekvation. Du kan lära en person att spela schack. Uppenbart 

är att det inte går att utveckla sitt intellekt på ett generellt sätt. Om man lär dig lösa 

korsord eller lägga pussel, så blir man bättre på att just lösa korsord och lägga pussel. 

Ju fler program eller handlingsalgoritmer som lärs in i människans hjärna, desto mer 

kraftfullt blir intellektet. Intellektet är inget kvalitativt, utan mer av ett 

kvantitetskoncept. Låt oss jämföra det med en dator. En dator har bara Word installerat 

på hårddisken och inget annat. Den här datorn har ett lågt intellekt, men utför sitt arbete 

perfekt. En annan dator har hundratal professionella program installerade och har ett 

högre intellekt eftersom det kan genomföra hundratals uppgifter. 

Man ser nu att intellektet, eller ”antalet installerade program”, beror direkt på minnet. 

Om en dator inte har tillräckligt med minne, kan man inte installera ett mer sofistikerat 

program på den. På liknande sätt – om en person inte kan memorera – så kommer 

intellektuella program som ”installeras” att gå väldigt långsamt om de fungerar 

överhuvudtaget. 

Vi kan dra en viktig slutsats här: Avancerad memoreringsförmåga är en viktig 

förutsättning för att kunna förhöja vårt intellekt. Nivån på det mänskliga intellektet beror 

på hur snabbt och hur effektivt det kan bemästra nya algoritmer (mentala eller rörelser). 

Det är solklart att man inte kommer att lära sig memorera saker genom att lösa 

matematiska ekvationer. När man lär sig memorera kommer man inte att bli rik. När 

man lär sig tjäna pengar, så kommer man inte att lära sig spela piano. För att kunna 

spela piano behöver du ta just pianolektioner. Man kan inte bli mer intelligent rent 

generellt, i alla aspekter. Hur hårt man än arbetar för att utveckla sig själv, kommer man 

alltid hitta någon som är mer intelligent än en själv. 

Föreställningsförmåga 

Föreställningsförmåga är en process med syfte att forma det förgångna, nuet och 

framtiden, baserad på representations- och tankeprocesserna. 

För att lära sig föreställa, behöver man placera en representation i fantasin – låt oss 

säga, en generell bild av en kopp. Sedan slår man på tankeprocessen och börjar förändra 

bilden i fantasin. Man kan föreställa sig en röd, blå eller grön kopp, med ett handtag 

eller med fyra handtag, med mjölk eller te i, eller båda. 

Man kan nu ”mata ut” resultatet av den mentala aktiviteten ur hjärnan – t.ex. genom 

att beskriva en bild med sina egna ord eller att rita bilden. 

Om det finns en rubbning av tänkande-, förståelse- och representationsdelarna av 

hjärnan, så leder det till en störning i föreställningsförmågan, förmåga att återkalla och 



41


förmågan att analysera nuet och förutse framtiden. 

Meningsfull memorering 

Föreställ dig en lärare som säger följande till sina elever: ”Barn, kom ihåg det här: 

Grön.” 

Eller tänk dig en historielärare som säger åt sin klass att komma ihåg årtalen 863, 1054 

och 1302. 

Eller en lektion i astronomi: ”Lektionens tema är variabla stjärnor och kuiperbältet.” 

Skriv ner de här orden och memorera dem.” 

Helt tydligt är det något som saknas i de här uppgifterna. Det finns en tomhet här. De 

saknar alla något visst – en koppling. 

Att memorera ett enskilt element är meningslöst. 

Det är meningslöst att memorera ordet ’grön’. Mening (KOPPLING) uppkommer 

endast när informationens andra element är närvarande. ”Du kan gå över gatan vid grönt 

ljus.” (Om grönt, så gå.) 

Det är ingen mening med att memorera årtalet 1302. Det blir bara meningsfullt om du 

kopplar det till en händelse: ”1302 sammankallades den första allmänna 

ständerförsamlingen i Frankrike.” (Om 1302, så ständerförsamling och Frankrike.) 

Att memorera en information bestående av ett element är irrationellt av två 

anledningar: 

Hjärnan kommer bara ihåg kopplingar. För att skapa en koppling behövs två element. 

Så från en teoretisk ståndpunkt är det omöjligt att komma ihåg ett element. 

Meningsfull memorering sker just i kopplingen mellan flera informationselement. Det 

viktigaste är att memorera – inte ordet ’polis’ – utan kopplingen mellan ordet och 

telefonnumret till polisen. Bara när det finns fler än ett element kommer man att kunna 

använda INFORMATIONEN, alltså, göra en KOPPLING. 

För folk som studerar GMS är det mycket viktigt att förstå de enkla och uppenbara 

principerna för hur den mänskliga hjärnan fungerar. Det mänskliga minnet fungerar 

enligt den generella principen ’Stimulus – Reaktion’(S-R). 

Oturligt nog så fixerar hjärnan alla kopplingar – riktiga och bristfälliga (korrekta och 

felaktiga). Här följer ett exempel på en bristfällig koppling: ”Om du kastar snö i elden, 

så blir den till is.” 

Felaktiga kopplingar gör mänskligt beteende och tänkande ineffektivt. En felaktig 

reaktion följer den uppfattade signalen. Låt oss säga att man kommer ihåg en koppling: 

”Om en svart katt går över gatan, kommer ett missöde att ske.” En kväll kommer sedan 

detta stimuli till hjärnan – man ser en svart katt. Man agerar enligt kopplingen i hjärnan 



42


(S-R) och viker av in i en gränd – och här stöter man på riktigt bråk. 

Innan man memorerar information (kopplingar), är det bra se till att kopplingarna 

stämmer. Annars blir hjärnan till en soptipp fylld av falska kopplingar och felaktiga 

reaktionsprogram. 

Minnessteori är nära sammankopplat med teorier om mänskligt tänkande och 

formande av personlighet. George Kellys ’teori om personlighetsskapande’ passar 

perfekt här. Den här vetenskapsmannen uppfattade intuitivt hur personligheten skapas 

av både medvetna och undermedvetna mekanismer. Kelly utvecklade precisa metoder 

för att åskådliggöra KOPPLINGSSYSTEMET i den mänskliga hjärnan, baserat på hur 

en person reagerar på olika yttre påverkanden. Den klassiska Kelly-metoden låter oss 

fastställa interaktionen mellan en person och det omgivande samhället. Är man 

intresserad av teorin om personlighetsskapande, rekommenderas att läsa böcker av Fay 

Fransella. 

’Repertoargaller-metoden’ är välkänd. Den används ofta i psykoterapeutiska syften att 

upptäcka bristfälliga (felaktiga) kopplingar i människans hjärna, sådana som ger olika 

problem och sedan korrigera dem under djup hypnos. 

Efter att ha testat den här metoden på dussintals patienter, upptäckte man med stor 

förvåning olika personers skilda reaktioner gentemot samma händelse. Precis som folks 

värderingar och åsikter skiljer sig mellan olika människor – på samma sätt skiljer sig 

deras reaktioner. 

Förståelse av de riktiga mekanismerna bakom minnet, ger förståelse för hur mänskliga 

reaktioner, på ett globalt plan, formas och hur de fungerar, precis som hur din 

personlighet och ditt medvetande formas. 

Memoreringstekniker fungerar väldigt effektivt för att bibehålla både telefonnummer 

och regler. Om man skriver in ett antal regler i hjärnan med hjälp av GMS, kan man 

genast förändra sin attityd gentemot ens medmänniskor. Om man läser en bok och inte 

memorerar skrivna regler, så kommer man sluta använda informationen inom ett par 

dagar, när reglerna glömts bort. 

Information är en kombination av olika sammankopplade element, där var och en kan 

vara antingen ett stimulus eller en reaktion. Meningsfull memorering är att göra 

kopplingen mellan sådana element. Grundläggande så ligger all information i dessa 

kopplingar, eftersom åtskiljda element aldrig memoreras enskilt. 

Elektriskt minne 

GMS skiljer mellan två sätt att fixera kopplingar i hjärna, och således två typer av 

minne – det elektriska och det reflexiva. 

Elektriskt minne hjälper oss att förstå kopplingsfixering. Denna minnestyp kallas 

elektrisk eftersom det inte finns någon påtaglig bärare av den här kopplingen i hjärnan. 

En koppling lagras i hjärnan i form av en koordinerad elektrisk aktivitet av en grupp 

nervceller. 



43


Det elektriska minnets tillfälliga egenskaper 

Tiden för kopplingsfixering varierar från 0,8 sekunder per koppling (officiellt 

registrerat hastighetsrekord i memorering) till 6 sekunder per koppling (standard för 

dem som genomfört GMS-utbildningen online). I teorin kan den snabbaste tiden för att 

skapa en koppling i det elektriska minnet inte vara under människans reaktionstid 

(omkring 0,14 sekunder). 

Tid för lagring av kopplingar utan upprepad aktivering (memorering sker endast en 

gång), är omkring 40-60 minuter. 

Lagringstid för kopplingar med repeterad fixering under en period av 3-4 dagar är 

uppskattningsvis en och en halv månad. Repeterad fixering sker genom repeterad 

aktivering (att komma ihåg informationen). 

Om skapade och fixerade kopplingar aktiveras minst en gång var sjätte vecka, kan 

man lagra dessa kopplingar i en hel livstid. 

Det elektriska minnets karaktär har tagits fram från olika håll. Bl.a. empiriskt, via 

erfarenheter (experimentellt) och bevisat av neurofysiologisk/psykiatrisk data. 

Innan vi analyserar mekanismen för kopplingsfixering, behöver man vara bekant med 

följande koncept: holografi, spatiala frekvenser, nervcellers selektiva riktning, omvänd 

koppling (återkoppling), olika typer av cellaktivitet och ett par till. 

Holografi 

Holografi är en process som består av att bryta ner komplexa växlingsprocesser till en 

samling enkla beståndsdelar genom efterföljande registrering av dessa komponenter. 

Vi stöter ofta på fenomenet av att plocka isär något komplext i flera delar i vår vardag. 

Man kan ”plocka isär” ett pianoackord till enskilda toner. Varje sammansatt tal kan 

brytas ner i ett antal primtal (tal som bara kan delas med 1 och sig självt). Komplexa 

växelrörelser hos ett höstlöv kan brytas ner till en samling enkla sinusoider. 

Det här fungerar åt båda håll. Man kan även få fram det sammansatta talet du kan 

behöva från ett antal primtal, eller ett pianoackord från ett antal toner. 

5 x 7 x 11 x 13 x 17 = 85085 85085 = 5 x 7 x 11 x 13 x 17 

Stationära vågor 

Föreställ dig två flottar som rör sig över en vattenyta. Båda flottarna rör sig åt samma 

håll, men med olika instabila frekvenser. Flottarna åstadkommer ringar på vattnet. 

Cirkulära vågor bryter in i varandra och skapar ett mönster på vattenytan. Om flottarnas 

rörelsefrekvenser är instabila, kommer arean där vågorna sammanfaller att förändras 

konstant. Därför kommer vi inte kunna urskilja något särskilt mönster. 



44


Dock, om vi gör rörelsefrekvenserna stabila, konstanta, kommer en stående våg att 

framträda på ytan där vågorna sammanfaller – ett stabilt mönster som resulterar från 

vågens uppbyggnad. Stationära vågor framträder när en vågkälla har en stabil (koherent) 

frekvens. 

Hologram 

För att göra ett hologram är det nödvändigt att ha en källa av koherent strålning med 

stabil frekvens – laser. 

Föreställ dig ett bord som du har en laser på på vänster sida och dess strålar riktas mot 

den högra sidan. Mitt på bordet finns en fotografisk platta och laserns strålar 

genomtränger den. På högra sidan av bordet finns en helt vanlig nyckel som du vill göra 

ett hologram av. Efter att ha gått igenom den fotografiska plattan, faller laserns strålar på 

nyckeln, reflekteras och faller tillbaka på plattan. Resultatet av den tillfälliga fördröjning 

av ljuset som reflekteras tillbaka från nyckel, ger en lätt tidsfördröjning. 

Ljusvågor som kommer från lasern blandas med ljusvågorna som reflekteras tillbaka 

från nyckeln. En stående våg framträder på den ljuskänsliga plattan – en infraröd bild 

fixeras på plattan. 

Efter att vi framkallat plattan och gjort den vit, får vi ett hologram – en exakt ljuskopia 

av nyckeln. Nu, om vi lyser upp hologrammet med en laserstråle med samma frekvens 

eller utsätter det för solljus, kommer vi klart se en nyckel på den. Sanningen är dock att 

det inte finns någon faktisk bild av nyckeln på hologrammet. Vad man faktiskt ser är en 

samling ränder, liknande de mönster som finns på våra fingrar. Man kan vända 

hologrammet och se det från olika vinklar. Om vi delar upp hologrammet i fyra delar, 

kommer vi får fyra bilder av nyckeln. Vi kommer att se en enhetlig bild av nyckeln på 

vart och ett av de fyra hologrammen. Samma sak händer om vi delar en spegel i fyra 

delar. Vi får fyra speglar med samma spegelbild i var och en av dem. 

Spatial frekvens 

Föreställ dig en tunn bit papper som är delad i tre delar: mittendelen är vit och 

kanterna är svarta. Det här är en väldigt låg spatial frekvens. 

Föreställ dig nu en bit papper som är uppdelad i fem fält, tre svarta och två vita som 

kommer om varandra. Svart – vit – svart – vit – svart. Det här är en högre spatial 

frekvens. 

Föreställ dig nu en bit papper delad i tudentals svarta och vita fält – väldigt hög spatial 

frekvens. 

Spatial frekvens är ett antal förändringar mellan det mörka och det ljusa per enhet. 

Varför behöver vi spatiala frekvenser? Det är spatiala frekvenser som vår hjärna, vårt 

visuella analytiska system, använder för att fungera. 



45

Visuell analys 


På bilderna nedan till vänster ser man vårt visuella analytiska system (bilden tagen 

från boken Eye, Brain and Vision, av D. Hubel). 

Vårt analytiska system innefattar: Ögat (med näthinna bestående av sex typer av 

celler), synbanan, den laterala knäkroppen, visuell strålning och syncentrum. 

Bilden till höger visar en ögonrörelses bana. Ett öga utför mikrorörelser och tar som 

resultat av detta emot information (mikrorörelserna visas som zickzacklinjer i bilden). 

Därefter gör ögat ett hopp (rak linje). Vid detta tillfälle upphör informationsflödet och 

ögat blir tillfälligt blint. Sedan upprepas allt igen. Mikrorörelserna sker endast under en 

kvarts sekund. 

Under mikrorörelserna rör sig informationen från näthinnan till den laterala 

knäkroppen, markerad med en svart pil på den vänstra bilden. Denna filtrerar spatiala 

frekvenser. Föreställ dig en bild med ett schack-liknande rutnät. Med ögats varje 

mikrorörelse skickar den laterala knäkroppen de spatiala frekvenserna på ett organiserat 

sätt till syncentrum - från de lägre till de högre frekvenserna. Inledningsvis tar då 

hjärnan emot en bild som är nedbruten i segment (rutor). Vid näthinnans avslutade 

mikrorörelser tar hjärnan emot en bild som är delad i många små rutor. 

Inom en kvarts sekund bryter den laterala knäkroppen ner den inkommande bilden till 

ungefär 260 spatiala frekvenser som i tur och ordning skickas till syncentrat. 

Bearbetandet av informationen fortsätter sedan i syncentrum. Där var och en av de 260 

bilderna (alla med olika upplösning) bearbetas vidare. Hjärnan analyserar områden med 

minskad ljusstyrka och "klipper ut" konturerna. 

Resultatet av dessa konstfulla omvandlingarna fungerar ungefär på följande sätt: 

När du ser en bild, låt oss säga en radio, delas bilden in i underbilder, vilka sträcker sig 

från väldigt grova konturer till väldigt precisa konturer av små detaljer. Varje del av 

bilden skickas sedan i tur och ordning till hjärnan: själva radions konturer, sedan 

hållarens konturer, högtalaren, antenn, volymratt, märke, bokstäver, siffror, repor o.s.v. 



46


Bilden sätts sedan ihop till en integrerad bild i andra delar av syncentrum. Men vi ser 

fortfarande bilden som vi är vana vid, bestående av smådelar och detaljer. 

Om vår hjärna inte kunnat utföra sådana skickliga omvandlingar med mottagna bilder, 

så skulle vi se omgivningen som ett virrvarr av ljusskiftningar i olika färger och 

intensitet. De visuella bilderna vi är vana att se är illusioner skapade av vårt visuella 

analytiska system. För att vi ska se saker indelade i precisa detaljer, delar vår hjärna 

otydliga färgfält efter deras spatiala frekvenser, urskiljer konturer och skickar dem var 

och en separat till de högre avdelningarna där helhetsbilden återskapas av delarna. 

Hjärnan är ett homogent system. Vid varje givet tillfälle kan det bara finnas en kontur 

i syncentrum, bara en del av ett uppfattat objekt. Vårt visuella analytiska system arbetar 

på en väldigt hög frekvens (omkring 800 Hz), så personen i fråga märker inte av följden 

av bearbetningen av informationen. 

Mängden analyserade spatiala frekvenser hänger ofta samman med olika faktorer, 

särskilt ljuset. Vid lägre ljus minskar vårt analytiska system antalet steg i analysen av 

spatiala frekvenser. Resultatet blir att vår hjärna endast mottar låga spatiala frekvenser 

och kan endast urskilja ungefärliga konturer. Det är därför man inte kan se exakta 

detaljer i mörker. 

I fallet av störningar hos den laterala knäkroppen sker endast grov analys av spatiala 

frekvenser och hjärnan mottar endast låga frekvenser. En person drabbad av detta är inte 

kapabel att urskilja liknande ting som endast skiljer sig i mindre detaljer (folks ansikten 

t.ex, alla människor ser likadana ut för sådana patienter). 

Återkoppling 

Med 'återkoppling' menar vi inte bara det visuella analytiska systemets möjlighet att 

uppfatta signaler från näthinnan, utan också från andra delar av hjärnan. Logiken visar 

oss att nerverna i hjärnan måste vara sammankopplade med den laterala knäkroppen. D. 

Hubel skriver i sin bok "Eye, Brain and Vision": "Den laterala knäkroppen mottar inte 

bara fibrer från de optiska nerverna, utan även signaler tillbaka från hjärnbarken, till 

vilken signalerna skickas, och även från RAS (Reticular Activation System), vilket 

spelar en betydande roll för uppmärksamheten och påkallandet av denna." 

Detta är vårt "tredje öga" - ett inre synorgan som många inte tror existerar, utan att 

upptäcka ett bevis som inte går att ifrågasätta - drömmar. Hur "ser" en person drömmar, 

om inte med det visuella analytiska systemet? Information från hjärnan kommer till det 

visuella analytiska systemet vid den laterala knäkroppen. När man sover är ögonen 

slutna och fysiologiskt avstängda. Det visuella analytiska systemet är fritt från extern 

information. På natten analyseras signaler minutiöst och bryts ner i en mängd spatiala 

frekvenser. Det är därför vi kan se bilder i färg och ofta i utförliga detaljer i våra 

drömmar. 

När man är vaken fortsätter information från hjärnan att skickas till det visuella 

analytiska systemet. Kraftfulla stimuli och signaler från hjärnan blockeras dock av 

signaler som skickas via ögonen så att den laterala knäkroppen bara kan urskilja låga 



47


spatiala frekvenser från hjärnan. Detta är anledningen till att man i vaket tillstånd kan 

föreställa sig (återskapa, visualisera, komma ihåg) bilder endast vagt, som i en skugga 

eller genom en dimma. 

När vi inte sover läggs signaler från hjärnan över signalerna från ögonen. Vi kan dra 

en viktig slutsats av detta faktum. Om man vill lära sig visualisera klara och precisa 

bilder, behöver man inte stirra på en och samma punkt i timmar eller sluta ögonen. Man 

behöver däremot avlägsna låga spatiala frekvenser från hjärnan. Det här betyder att när 

man visualiserar en bild, så behöver man föreställa sig den så detaljerat som möjligt och 

försöka lägga märke till dess minsta detaljer. Resultatet av en sådan övning blir att man 

snart lär sig visualisera skarpt och levande. 

Att förstå återkopplingsmekanismen är av stor vikt för att förstå skapandet av 

kopplingar i det elektriska minnet. En störning (ett sammanbrott) i 

återkopplingssystemet måste teoretiskt sett, leda till att man inte kan fixera 

informationen som man tar emot. Sådana sjukdomar existerar - t.ex. Alzheimers och 

Korsakovskys syndrom. 

Resonans 

Alla är känner till resonansfenomenet. 

Föreställ dig att du har två identiska stämgafflar i två hörn av ett rum. Eftersom de är 

identiska, så avger de samma ljud, samma frekvens, om man slår till dem med ett 

metallföremål. 

Om man slår till en av stämgafflarna med en liten hammare och sedan dämpar den 

med handen, kommer man att höra hur den andra stämgaffeln börjar låta. Det första 

ljudet nådde den andra stämgaffeln genom luften och över hela rummet och fick den att 

låta genom resonanspåverkan. Olika objekt som har samma frekvens kan resonera och 

påverka varandra. Om inget stör resonansen, så visar sig ytterligare en specifik egenskap 

- resonans leder till spontan ökning av rörelsens svängningsvidd. 

Resonans är inte bara användbart, det är även farligt. Ett fall som beskrivits i media 

var när rotationshastigheten av maskinerna i en fabrik överensstämde med byggnadens 

frekvens. Detta ledde till resonans som ökade rörelsens svängningsvidd och byggnaden 

kollapsade! 

När man stämmer en gitarr stämmer man strängarna till att klinga i konsonans, alltså 

att resonera med varandra. Resonansen fångas upp av våra öron och vi hör ett långsamt 

pulserande av frekvenser. 

Om man flyttar en mikrofon nära en högtalare hör man ett skrikande ljud, vilket är ett 

annat fall av frekvensresonans. 

Både levande och icke-levande objekt kan resonera. Om det finns någon (cyklisk och 

med stabil frekvens) svängande rörelse, så är resonans möjlig. Och mer än så - resonans 

kan "dra in" andra svängande processer med närliggande och instabil frekvens och få 

hela system in i en och samma svängande rytm. 



48


Arthur T. Winfree's "The Timing of Biological Clocks" är tillägnad detta ämne. Boken 

är en briljant populärsynops av ett mycket komplicerat och intressant fenomen - fassingularitet. 

Det spatiala frekvensfiltret 

Vi använder de spatiala frekvensfiltren till att plocka fram bilder från vår hjärna. Nej, 

du behöver inte köpa sådana filter i affären! Du kommer att lära dig göra dem själv. Du 

kommer inte att kunna memorera någonting utan dem. 

Först, låt oss dra en enkel parallell med ett piano. Föreställ dig att alla pianotangenter 

har tagits bort och strängarna har bytt plats. Hur hittar man strängen som ljuder med 440 

Hz frekvens? Du kanske redan har gissat - man behöver en stämgaffel som klickar med 

440 Hz frekvens. Om vi är nära pianot med denna stämgaffel och slår an den, så 

kommer en sträng med samma frekvens att börja ljuda. Man kommer även kunna se 

vibrationerna med blotta ögat. Användbart, eller hur? Man behöver inte kolla alla 

strängar. Med den här metoden hittar man rätt sträng direkt. 

Kom ihåg nyckelhologrammet. Föreställ dig hundra nycklar som ligger framför dig, 

med endast kantskärningen som skiljer dem åt. Från ett par meters håll kan våra ögon 

inte skilja dem åt. Hur kan man snabbt hitta nyckeln från hologrammet? Det är enkelt: 

Man behöver rikta in en laserstråle på bordet med nycklarna och titta på dem genom 

nyckelhologrammet. Vad händer? En ljus punkt kommer att framträda, som för att säga: 

Här är den rätta nyckeln. Återigen, vi behöver inte kolla alla nycklar utan kan genast 

hitta rätt nyckel. Ett filter för spatiala frekvenser hjälpte oss – nyckelhologrammet. 

Hur hänger spatiala frekvensfilter samman med GMS? Direkt. 

Varje uppfattad eller visualiserad bild är ett spatialt frekvensfilter för hjärnan. 

För att plocka fram något ur hjärnan behöver man använda ett passande filter. Låt oss 

se om detta stämmer. Föreställ dig ett cyklopöga och en snorkel. Vad återskapade din 

hjärna? Säkerligen dök antingen havet, en sjö eller en swimmingpool upp. För några 

minuter sedan tänkte du inte på något av dessa ting, och skulle troligtvis inte ha gjort det 

nu heller om inte ett slumpmässigt STIMULUS fått dig att tänka på dem. 

Riktad selektivitet 

Denna till synes oförståeliga ordkombination representerar ett mycket enkelt fenomen. 

Som vetenskapsmän har bevisat, så reagerar nervceller från visuella analytiska system 

inte på allt de ser. Varje cell är genetiskt inställd till att reagera på specifika visuella 

stimuli. En nervcell börjar endast arbeta när ögat ser en vertikal linje. Om man förskjuter 

linjen sex grader aktiveras en annan cell och den första slutar reagera. Det finns celler 

som ansvarar för linjer av en specifik längd, celler som ansvarar specifika vinklar och 

celler ansvariga för bågformade bilder. Vårt visuella analytiska system har många 

nervceller. De flesta av dem reagerar bara vid de enklaste visuella stimuli. Om ögat ser 

en triangel reagerar en kombination av celler eftersom triangeln består av flera linjer 

med olika vinkel. En annan kombination av celler reagerar på bilden av en cirkel, 



49


eftersom den består av två halvcirklar o.s.v. 

Det är också intressant, att för att en bild ska uppkomma i föreställningsförmågan, så 

behöver man inte visa den för ögat. Om man påverkar cellerna som är inställda att 

reagera på en triangel, på konstgjort väg (t.ex. med elektricitet) så börjar de arbeta och 

GENERERAR en bild i personen i frågas föreställningsförmåga. 

Med andra ord, hjärnan är kapabel att reagera på varje uppfattad bild genom att slå på 

den kombination av nervceller som är inställda att reagera på de enkla detaljerna i 

bilden. Det är viktigt att förstå att en människa inte ser världen genom sina egna ögon 

som man ser genom ett titthål i en dörr. Till och med jämförelsen med en kameralins är 

felaktig. Tänk på faktumet att bilderna man ser när du sover och drömmer OCH när du 

är vaken genereras av nervceller. Det kan tyckas att verkligheten är svår att skilja från en 

dröm. Det finns drömmar som är lika klara som verkligheten till den graden att den 

sovande personen inte är medveten om att han eller hon sover. Allt är naturligt – bilder, 

ljud, lukter, smak. Det är bara när man vaknar som man inser att man sov. Och om vi 

inte vaknade? Skulle vi då tro att vi levde i verkligheten? 

Faktumet är att ’bilden’ man ser, inte är en reflektion av verkligheten. Bilderna vi ser 

är helt och hållet genererade av nervceller. Detta kan även bevisas med människor under 

djup hypnos. 

En person under hypnos, som sitter i ett litet rum tillsammans med ett par människor, 

kan övertygas om att han inte sover. Vidare, han kommer att agera som om han inte sov. 

Han kommer att prata med de andra människorna, han kommer att se dem och svara på 

deras frågor. Om däremot en ny person kommer in i rummet, som inte ingår i den av 

hypnotisören förut bestämda världsbild för personen i hypnos, är denna osynlig för 

honom. Den nya personen kommer inte att ses eller höras av honom, inte ens om 

personen rör vid hans axel. Den hypnotiserade kommer att titta på hypnotisören och 

säga att det kändes som om någon rört vid honom. 

Om hjärnan reflekterade verkligheten, skulle sådana tricks vara omöjliga. Hjärnan 

genererar. Den SKAPAR dem baserat på signaler från en persons ögon när man är 

vaken. När vi sover SKAPAR hjärnan bilder baserade på signaler som kommer från 

hjärnan. 

Det viktigaste att komma ihåg om riktad selektivitet är att vi inte kommer ihåg bilder. 

Det är hjärnan som genererar, skapar bilder. Dessutom - alla kan kontrollera 

bildgenererandet i sin egen föreställningsförmåga. 

Bilder lagras inte i hjärnan. Hjärnan genererar bilder när en signal når den. Hjärnans 

visuella analytiska system är kapabelt att skapa bilder på alla nivåer av komplexitet 

utifrån miljoner av enkla element som automatiskt genereras av nervceller som är 

genetiskt tillämpade för detta. 

Här är ännu ett enkelt bevis - en begränsning av föreställningsförmågan, medvetandets 

volym. Allt som man ser i sin föreställning skapas av ett begränsat antal nervceller. Man 

kan inte komma ihåg två telefonnummer samtidigt, man kan inte komma ihåg tio 

visualiserade bilder på samma gång. För att minnas en ny bild, måste man först radera ut 



50


den gamla och FRIGÖRA nervcellerna. Information genereras i små portioner. 

En jämförelse med Lego är passande här. Låt oss säga att man har 600 legobitar som 

kan användas till att bygga ett hus. För att skapa en annan konstruktion, t.ex. ett 

flygplan, så måste man först plocka isär huset för att frigöra en del av legobitarna 

(eftersom deras antal är begränsat, även om det finns väldigt många bitar). Och för att 

bygga en bil behöver vi plocka isär flygplanet o.s.v. Praktiskt taget kan vi bygga ett 

obegränsat antal konstruktioner med ett begränsat antal bitar. Men varje gång måste vi 

plocka isär den tidigare konstruktionen. 

Observera detta när du fantiserar - det är så det fungerar. Det är UPPENBART. Ingen 

persons minne skulle vara tillräckligt för att lagra den oändliga variationen av 

existerande ting. Det är mycket enklare att inte lagra dem, men att istället skapa dem, 

om nödvändigheten uppstår. 

Man stöter ofta på ett konstaterande i psykologiböcker som säger att korttidsminnets 

volym utgör fem till nio enheter. Dessa fem till nio enheter har inte med minnet att göra, 

det är volymen av det mänskliga medvetandet, antalet bilder som hjärnan kan generera 

vid varje givet tillfälle. Minnet har ingenting med detta att göra. 

Vid GMS-studier kommer du att förstå att alla, efter en period av träning, kan 

memorera tiotals och hundratals bilder vid ett och samma tillfälle. Det finns ingenting 

som "korttidsminnets storlek". Ett av de nyligen uppnådda rekorden är 1264 

memorerade siffror på 30 minuter. 

Aktivitet hos vilande nervceller 

Även i dess vilande tillstånd har det yttre höljet av en nervcell potential. Potentialen på 

insidan och utsidan av cellen skiljer sig med 1/10 volt - utsidan har större potential. Det 

exakta värdet är ungefär 0.07 volt, eller 70 millivolt. Det är inte konstant utan fluktuerar. 

Aktivitet hos nervceller i arbete 

När en nervcell slås på, vilket sker när ögat uppfattar ett stimulus eller en signal från 

andra celler, uppstår aktivitet på cellen. En motstående region uppstår i dess fibrer. 

Utanför denna region är potentialen ungefär 40 millivolt med ett minustecken framför. I 

den motstående regionen förändrar potentialen polaritet och värde: från +70 millivolt till 

-40 millivolt. 

Sådana motstående regioner "löper" längs nervfibrer och påverkar andra nervceller. En 

nervfiber kan bara ha en impuls i sig vid ett givet tillfälle. Innan denna impuls har nått 

nervens slut, kommer den nästa inte att framträda. Frekvensen för nervcellernas 

impulsgenerering överstiger inte 1000Hz (1000 gånger i minuten). 

Många av storhjärnans celler är kapabla att generera impulser även när stimulerande 

signaler inte längre influerar dem. Denna sorts aktivitet kallas 'långsam synaptisk 

överföring'. 



51

Synapser 


Nervceller kopplas inte samman direkt, som elektriska kablar. Det finns en glipa där 

cellerna sitter ihop - en synaps som bildar en liten bro mellan cellerna. När en impuls 

når slutet av fibern, avger nervcellerna olika substanser till synapsens område. Dessa 

substanser har en påverkan på angränsande cell och en elektrisk impuls framträder i den. 

Signalöverföringar sker elektrokemiskt. Impulser går genom nervcellens fibrer och 

cellerna kommunicerar med varandra genom kemiska substanser. 

Om särskilt intresse för hjärnans fungerande finns, rekommenderas D. Hubels bok – 

"Eye, Brain and Vision". 

Schema för uppkomst av elektrisk koppling 

Låt oss undersöka processen för kopplingsfixering genom ett förenklat schema, som 

ger förståelse för den generella principen (schema 1). 

Vi låter det finnas tre nervceller som är genetiskt anpassade att reagera genom aktivitet 

på följande stimuli: en triangel, en kvadrat och en cirkel. 

När ögat uppfattar ett "kvadratstimulus", reagerar den för detta anpassade nervcellen 

och en bild av en kvadrat uppstår i föreställningsförmågan. Om du tar bort stimulit 

upphör cellaktiviteten och den slutar generera bilden av en kvadrat i hjärnan. 

Om denna cell aktiveras på konstgjord väg (med elektricitet eller den egna 

tankeförmågan), börjar den generera impulser och bilden uppstår i 

föreställningsförmågan, trots att bilden egentligen inte existerar, och inte heller stimulit. 

Det finns viss bakgrundsfrekvens hos varje nervcell, men dess amplitud är inte 

tillräcklig för att slå på cellen, och på så sätt orsaka att en bild uppstår i 

föreställningsförmågan. För tydlighetens skull markerar vi cellerna med nummer 3, 5 

och 7. 

Vänligen notera faktumet att en cells bakgrunds- och aktiva frekvens kan förändras, 

men bilden som genereras av cellen förblir oförändrad. Det här är "tricket". 



52


Nu har vi all nödvändig information för att förklara hur en koppling fixeras i det 

elektriska minnet. 

Låt oss återigen anta att ögat uppfattar en figur bestående av flera enkla element: en 

triangel, en kvadrat och en cirkel (schema 2). Den uppfattade bilden plockas isär till 

enkla bilder och varje bild skickas till hjärnan. Nervceller som är tillämpade att reagera 

på dessa bilder slås på och börjar generera sina bilder. 

Tack vare återkopplingskanalen blandas olika frekvenser av samtidigt arbetande celler 

ihop och frekvenskombinationerna i alla aktiva celler blir identiska. 

Rent grundläggande är det så det fungerar. En synkronisering av samtidigt aktiverade 

cellers frekvenser har uppstått – och själva cellerna som ansvarar för de olika bilderna 

med kopplingarna emellan dem, är nu synkroniserade. 

Definition: I det elektriska minnet sker kopplingsfixeringen genom synkronisering av 

frekvenser hos samtidigt aktiverade nervceller. 

Tydligt är att återskapande av information inom detta minnessystem endast är möjligt 

när det finns en stimulerande signal. Låt oss nu analysera processen för återkallande av 

information (hjärnans genererande av information) i schema 3. 



53


När en bild av en triangel uppfattas av den visuella analysen, slår den på en nervcell 

och börjar generera impulser för att skapa en bild av triangeln i föreställningsförmågan. 

Men, om det finns aktiva celler som arbetar i bakgrunden med samma frekvens, ökar 

den pulserande amplituden, och dessa celler kommer att börja generera sina bilder på 

grund av principen för frekvensresonans, alltså bilder av en kvadrat och en cirkel. 

Det tycks som att vi kommer ihåg bildkombinationen vi memorerat. 

Definition: Bildåterkallande (genererande) i det elektriska minnet sker på grund av 

resonansen av frekvenser som uppstår när en stimulerande (aktiverande 

genereringsprocess) signal finns närvarande. 

Slutsatser 

Hjärnan kommer inte ihåg bilder. Återkallandeprocessen man är van vid, är faktiskt en 

process av bildgenererande i föreställningsförmågan. 

Kort tidsintervall mellan flera stimuli är en nödvändig faktor för memorering. 

Information (kopplingar) lagras i minnet som en harmoniserad elektrisk aktivitet av en 

grupp nervceller. 

Processen för genererande av information är endast möjlig om det finns ett 

inkommande stimulus först i processen. 

En nervcell kan ha elektriska resonanskopplingar med många andra nervceller och kan 

innehålla en stor mängd enkla frekvenskombinationer. 

Den beskrivna modellen för minnet är perfekt för att förklara alla egenheter i det 

mänskliga minnet. Modellen är rättfram: Alla kan implementera och prova den. När 

memorering sker med metoder som bygger på denna modell, så garanteras 100% 

återkallande av informationen. 



54


Om man "bryter" återkopplingskanalen i schemat för kopplingsfixeringen, slutar 

hjärnan synkronisera celler som ansvarar för uppfattade stimuli. Uppfattad information 

fixeras då inte längre, vilket kan resultera i att denne patient hälsar på samma person tio 

gånger om dagen. En sådan syssla som att räkna pengar skulle heller inte vara möjlig. 

Sjukdom kan uttrycka sig annorlunda och ha olika namn beroende på var i 

återkopplingskanalen avbrottet sker, om det är Alzheimers sjukdom (skada i 

hippocampus) eller Korsakovskys syndrom (skada på nervbanan). Den beskrivna 

modellen för minnet demonstrerar mekanismerna bakom dessa sjukdomar - avbrott i 

återkopplingskanalen och den medförda omöjligheten att synkronisera nervcellers 

elektriska aktivitet, alltså att kunna skapa kopplingar. 

Reflexminne 

En människas olika analytiska system hänger samman med sinnesorganen. Vi är redan 

bekanta med det visuella analytiska systemet. Förutom denna, har hjärnan även hörsel- 

och tal-, smak-, lukt- och rörelse-analytiska system. 

Antagligen har varje analytiskt system en elektrisk minnesmekanism i sig. Vi är främst 

intresserade av det visuella analytiska systemet eftersom den primära 

memoreringsmetoden i GMS är memorering genom visuell representation. Det är de 

visuella representationerna som alla enklast kan kontrollera medvetet i 

föreställningsförmågan. Representationer från andra analytiska system är svårare att 

kontrollera inifrån. 

I hjärnbarken finns det associationszoner. Det här är områden där nervfibrer från olika 

analytiska system korsas. Andra typer av kopplingar uppstår i associationszonerna, 

nämligen reflexkopplingar. Lägg märke till att celler från olika analytiska system behövs 

för att skapa reflexkopplingar. 

För att skapa en reflex behövs en längre tid och upprepad repetition (aktivering). 

Reflexkopplingars tidsegenskaper 

En reflexkoppling skapas under 3-4 dagar och när den väl är lagrad så finns den kvar 

på livstid. 

Reflexkopplingar fungerar automatiskt. Man behöver inte anstränga sig för att komma 

ihåg informationen. 

I GMS är användningen av reflexkopplingar nödvändig för att memorera ord på nya 

språk, utveckla ett teckensystem för dessa språk och för att memorera olika figurkoder. 

Annan information (telefonnummer, adresser, namn m.m.) memoreras genom den 

elektriska minnesmekanismen och återskapas som en kombination av visuella bilder. 

Dessa bilder kodas sedan av till kända former, så som siffror och ord. 

För att en reflexkoppling ska skapas mellan nervcellerna, så behöver dessa arbeta 

intensivt under en viss period. Det är bara på detta sätt som nervändarnas toppar 

bokstavligt talat börjar växa och sträcker sig mot andra sådana toppar. Det här kräver 



55


naturligtvis tid. En direkt reflexkoppling mellan nervfibrer kan bara skapas när 

nervfibrerna redan befinner sig nära varandra. 

Nervceller länkas samman genom att skapa ett synapsområde. Det är ett område för 

kemisk överföring, där kemiska impulser går från en cell till en annan. 

På samma sätt som för de elektriska kopplingarna, så återskapas reflexkopplingarna 

endast när det kommer in en stimulerande signal utifrån. 

När du rör vid en het platta, drar armen automatiskt bort handen. Det här är ett 

exempel på en ofrivillig reflex som är genetiskt "inbyggd" i hjärnan. 

När du hör ordet 'telefon', så föreställer du dig genast på ett eller annat sätt just en 

telefon. Det här är ett exempel på en ofrivillig reflex som formats genom livserfarenhet. 

Eftersom uppfattningen av ord sker så snabbt, så uppstår bilder snabbt i 

föreställningsförmågan. Man är sällan medveten om den reflexiva grunden i att förstå 

skrift och tal. 

Om man uppfattar ord som inte har en koppling till bilder i hjärnan så kommer man 

inte att förstå dem. T.ex: inu, mise, teiburu. Du förstår inte dessa ord - inte för att du inte 

kan dem, utan för att kopplingarna mellan orden och passande bilder inte har skapats i 

hjärnan. 

I GMS memoreras all information först via den elektriska minnesmekanismen. Det är 

bara därifrån som nödvändig information kan utvecklas vidare till att bli reflex om så 

önskas. 

En störning (blockering) i synapskopplingarna (reflexminnet) leder till tillfällig eller 

permanent förstörda stabila automatiska förmågor, så som medvetna och automatiska 

rörelser i tal, skrift och vid läsning. För att se effekten av tillfälligt förstörda av reflexer, 

låt någon dricka ett par glas starksprit. 

Minnesmekanismerna för tal- och rörelseanalysering har sina egna särdrag, men täcks 

även de in i koncepten för elektriskt och reflexartat minne. Dessa särskilda drag ligger 

utanför området för GMS, eftersom bara memoreringsmetoder av information för 

utbildning utforskas i denna bok. 

Skillnaden mellan reflex- och elektriska kopplingar 

Först och främst så skiljer sig dessa två typer av minne åt när det gäller tid för 

skapande av koppling. En elektrisk koppling skapas väldigt fort - på bara ett par 

sekunder. Medan en reflexkoppling skapas långsamt - under loppet av några dagar. 

Reflexkopplingar är "enkelriktade", med en impuls som går genom nerven endast åt 

ett håll. Om man rör vid en het platta, så drar armmusklerna ihop sig. Bara för att man 

medvetet drar ihop musklerna i armen, kommer man inte att känna en brännande känsla. 

En elektrisk koppling sker i två riktningar. Om man kopplar ihop två bilder i 

föreställningsförmågan, kan var och en av dem vara stimulus för den andra. Reaktionen 



56


blir att man samtidigt ser båda bilderna - stimulit och den kopplade bilden. 

Elektriskt minne är inbyggd i vart och ett av de analytiska system, medan 

reflexkopplingar skapas mellan nervceller från olika analytiska system. Man kan inte 

genast skapa en koppling mellan en bild och dess representation (ett ord) eller mellan ett 

ljud och en lukt. 

Elektriska kopplingar är väldigt flexibla. De kan snabbt raderas ut eller förändras, men 

de kan också lagras under lång tid. Reflexkopplingar förblir oförändrade och kräver 

inget särskilt underhåll. 

Återskapande visualisering 

Återskapande visualisering är en process där man omvandlar uppfattat verbalt eller 

skrivet språk till visualiserade bilder, genom rumslig organisering av bilderna i 

föreställningsförmågan. 

Ha i åtanke med en sådan koppling att tänkandet kan vara antingen oavsiktligt 

(automatiskt) eller avsiktligt (medvetet). 

När man medvetet förändrar visualiserade bilder - förstorar, roterar eller plockar isär - 

kallar vi det för medvetet tänkande. 

När man uppfattar ett muntligt uttalande och bilder automatiskt skapas i 

föreställningsförmågan, kallar vi det för oavsiktligt eller automatiskt tänkande. Med 

andra ord triggar en annan person ens föreställningsförmåga (ett exempel: en kråka 

håller en bit ost i näbben). 

Tänkande kan vara direkt eller indirekt. 

Direkt tänkande sker när man arbetar med visuella bilder i föreställningsförmågan i 

fullständig tystnad. 

Om man använder hörbart eller inre tal för att hantera bilderna i 

föreställningsförmågan så arbetar man inte med dem direkt, utan använder tal som ett 

instrument för det återskapande visualiserandet. 

Direkt tänkande är mycket effektivare eftersom det helt enkelt är snabbare. När man 

arbetar med bilder genom att använda inre tal, så är hastigheten för tänkandet begränsat 

av hastigheten för talet. Det här är den första stora nackdelen med ’verbalt tänkande’. 

En annan nackdel med verbalt tänkande är möjligheten att man lärt in fel i fraser man 

kan utantill. Falska kopplingar, ofta kallade åsikter, missuppfattningar eller fördomar, är 

många gånger inbyggda i fraser man lärt sig som barn. En förutfattad mening, oavsett 

om den är sann eller falsk, kan begränsa minnet. Människor som uttrycker det mesta av 

sitt tänkande verbalt kan förta möjligheten från sig själva till att förstå många uppenbara 

fenomen. 

Tunga uppslagsverk beskriver tusentals ”missuppfattningar” (falska kopplingar som 



57


”byggts in” i det undermedvetna på miljoner människor genom färdigt levererade 

uttryck) som dagligen säljs in till oss, ofta genom kvicktänkta journalister. 

Okej, tillbaka till ämnet. Två parallella kanaler kan urskiljas i den återskapande 

visualiseringen. Den första är kanalen för reflexomvandlingar av ord (substantiv) till 

bilder. Den andra är kanalen för rumslig organisering av bilderna i 

föreställningsförmågan, som vi kan kalla kanalen för rumslig hantering. 

Substantiv omvandlas till bilder på reflexnivå: ett bord, en stol, en penna, ett äpple 

eller en tröja. 

Verb, adjektiv, suffix, och repositioner är alla rumsliga hanterare. Deras uppgift är att 

hantera bilderna (substantiven) i föreställningsförmågan. En kopp STÅR på ett bord, en 

katt LIGGER UNDER bordet, SVART katt, RÖD kopp. 

Endast fyra varianter kan komma ur de två kanalerna, fyra möjliga variationer av 

återskapande visualisering. Observera noggrant hur föreställningsförmågan fungerar och 

analysera vad som influerar talförståelsen och hur detta sker. 

Första varianten: Fullständig förståelse. Information går genom båda kanalerna för 

återskapande visualisering: En vas med en röd ros står på bordet. 

Andra varianten: Ofullständig förståelse. Kanalen för rumslig hantering är avslagen: 

En sked, ett löv. (Hjärnan vet inte hur den ska organisera objekten rumsligen.) 

Tredje varianten: Ofullständig förståelse. Kanalen för reflexomvandling av ord till 

bilder är avslagen: Tany med draginbi faller vid omnipö. (Hjärnan är redo att rumsligen 

organisera bilderna, men det finns inga bilder att organisera.) 

Fjärde varianten: Fullständigt obegripligt tal. Ghturh tyu nahj kiopl treyud. (Båda 

kanalerna för återskapande visualisering är blockerade – det finns inga bilder för orden 

och inga direktiv för organisering.) Hjärnan REAGERAR INTE på detta meddelande 

(stimulus). Du kommer inte att kunna återge det korrekt. 

Oavsiktlig memorering och återgivande av tal (eller text) sker till grunden i det 

elektriska minnet. När man hör ett tal, får det inte bara talets ord bilder att dyka upp i 

föreställningsförmågan. Orden KOPPLAR även samman bilderna. Skapandet av 

kopplingar mellan bilder (elektriska minnet) sker automatiskt. Till exempel: Istället för 

löv, så hänger det godis på grenarna på en björk som är rödmålad. Textens ord fick inte 

bara bilder att dyka upp i föreställningsförmågan, utan kopplade även ihop dess till en 

rumsligt organiserad bild. Det är genom den automatiska uppkomsten av kopplingar 

som bilden memorerades. 

Återgivning av tal sker i motsatt riktning. Man kommer ihåg (genererar) visualiserade 

bilder genom fixerade kopplingar och ”översätter” dem sedan till tal. Det är därför 

textinformation alltid memoreras på detta sätt. 

MENING finns när en rumsligt organiserad bild som uppstår i hjärnan. När någon 

säger: "Jag förstår inte vad du menar." Betyder det att personens hjärna inte lyckades 



58


generera en rumsligt organiserad kombination av bilder. 

Om vi ändrar ordningen av orden i frasen: "En röd vas står på bordet." och istället 

säger: "På bordet står en vas som är röd." MENINGEN, en rumsligt organiserad 

kombination av bilder, förändras inte. 

GMS-träning är ett mycket kraftfullt verktyg för att utveckla koncentration och 

visuellt tänkande, förmågan att föreställa sig och hantera bilder i hjärnan. Visuellt 

tänkande är grunden för FÖRSTÅELSE. Om man inte har några bilder i sin 

föreställningsförmåga när man läser en bok, FÖRSTÅR MAN INTE texten. 

Det är ett välkänt faktum att människor som tränat sig i att memorera ofta jobbar med 

konst eller vetenskap, på grund av en närmast övernaturlig förmåga till att förstå text 

och upptäcka mönster, felaktigheter och inkoherens. 

Albert Einstein, en utan tvekan intelligent tänkande man, sa en gång: ”Tydligen så 

spelar språkliga ord, i dess skrivna eller talade form, ingen roll i tänkandets mekanism. 

Den mentala essensen som troligen utgör som tänkandets element, är tecken och mer 

eller mindre klara bilder som kan reproduceras och kombineras avsiktligt... enkla ord 

och andra tecken måste bara sökas efter med stor ansträngning, i det andra stadiet, när 

den nämnda associationen är stabil och kan återges med avsikt.” Med andra ord: Tal, vid 

ett visst stadium av tänkande, är bara en mekanism för in- och utförsel av information 

från en hjärna till en annan. 

Vid memorering med hjälp av GMS-tekniker, upptäcker man att talet bara behöver 

slås på när det är nödvändigt att överföra informationen till andra människor. Många 

bilder, som används som stödbilder i memoreringen, behöver inte ens ha ett namn, 

eftersom de aldrig lämnar hjärnan, man behöver bara se dem i föreställningsförmågan. 

Akademisk psykologi överdriver ofta talets roll i tankeprocessen. Därtill ser det 

suspekt ut när människor tänker högt och pratar med sig själva. 



59

Del 3: Grundläggande GMS-koncept 

Från helhet till skilda delar 

Allting består av delar. Ord består av bokstäver, meningar består av ord, stycken 

består av meningar. Alla substanser i naturen består av ett begränsat antal element. Ett 

musikstycke är en uppsättning kombinationer av endast 12 toner. All numerisk data 

framställs med bara 10 siffror. 

Genom att kombinera en begränsad uppsättning enkla element, genom att förändra 

KOPPLINGARNA mellan dem och dess ORDNING, kan man utvinna en obegränsad 

uppsjö av KOMBINATIONER av element, vilket betyder ny information. 

INFORMATION är en KOMBINATION av ENKLA ELEMENT. Information kan inte 

innehålla endast ett element. Information måste, vilket ligger i själva begreppet, 

innehålla minst två RELATERADE element. Meningen med memorering ligger i att 

kunna återskapa dessa kopplingar. 

För att lära sig memorera svår information - tabeller, listor och text - måste man först 

lära sig memorera de enklaste elementen som all information består av. Man kommer 

inte att kunna memorera telefonnummer om man inte vet hur man memorerar enskilda 

siffror, eller memorera namn på geografiska platser, utan att veta hur man memorerar 

enkla namn. Man behöver memorera enkla element i en text för att komma ihåg texten 

exakt. 

Huvudprincipen i GMS är att memorering går från helheten till de skilda delarna. För 

att memorera en lista med telefonnummer måste man först kunna memorera enskilda 

siffror, sedan enskilda telefonnummer och tillslut en lista med telefonnummer. När man 

memorerar en text fixerar man först en ordning av stycken i hjärnan och sedan 

memoreras den exakta informationen i varje stycke. 

Det är därför som man först måste bemästra metoder för de enklaste elementen som 

finns i alla typer av information, innan man studerar tekniker för memorering av olika 

typer av information. Det finns två- och tresiffriga tal, stavelser, ord, 

bokstavskombinationer, namn, månader, veckodagar, termer och koncept m.m. Endast 

genom att transformera enkla element till visualiserade bilder får vi en chans att kunna 

memorera dem, vilket alltså är att skapa kopplingar. 

Naturliga associationer 

Naturliga associationer är kopplingar som finns mellan uppfattade objekt. Tack vare 

faktumet att dessa kopplingar redan existerar, memorerar vår hjärna dem automatiskt. 

En existerande koppling mellan objekt är en signal för hjärnan att memorera dem. 

Naturliga associationer används i följande memoreringstekniker: 

Cicero-metoden. I den här metoden används bara kopplingar mellan objekt som 

återfinns i familjära situationer eller i dess kända omgivning för memorering. Dessa 

kopplingar behöver inte skapas, vilket alltså betyder att de inte behöver memoreras. De 

skapas automatiskt i vår hjärna, på grund av att de repeteras och uppfattas regelbundet, 

så som sakerna i ditt hus, rum eller på gatan utanför. 



60


Fria Associationsmetoden. En människa memorerar aldrig en isolerad bild. Bilder 

har stabila kopplingar mellan sig och dessa kopplingar memoreras automatiskt om de 

uppfattas regelbundet. T.ex: En kaffekopp är alltid kopplad till en tesked. En 

datormonitor är alltid kopplad till ett tangentbord och en mus. Ett köksskåp är alltid 

kopplat till tallrikar. 

Metod för urskiljning av delar hos ett objekt. Även när vi ser ett enskilt objekt, så 

reagerar hjärnan på dess delar och fixerar automatiskt inre kopplingar i objektet. Varje 

bild består av delar (underbilder). En radio består av låda, antenn, volymratt, hållare och 

högtalare m.m. 

Metod för urskiljning av osynliga delar hos ett objekt. Människor tycker om att 

plocka isär saker för att se vad som finns inuti. Eftersom olika interna element hos 

objekt hör samman, fixeras dessa förhållanden automatiskt i hjärnan. T.ex: Där det finns 

en högtalare finns det även sladdar, batterier, transistorer och motstånd. 

Notera: Naturliga associationer BEHÖVER INTE MEMORERAS AVSIKTLIGT 

ELLER MEDVETET. De finns redan i hjärnan. Målet med ovanstående metoder är att 

skapa ett system för alla kopplingar i hjärnan, så de kan användas för att memorera 

andra typer av information. 

Metod för urskiljning av distinkt särdrag. Mekanismen för skapande av naturliga 

associationer kan användas medvetet. Du kommer särskilt stifta bekantskap med denna 

metod vid tekniken för memorering av ansikten. Metoden för memorering av ansikten är 

mycket enkel. Du behöver undersöka ett foto i ett par sekunder och lägga märke till ett 

DISTINKT SÄRDRAG du ser. Inget annat behöver göras. Ögonen uppfattar bilder som 

redan kopplade genom automatisk kopplingsfixering. Hjärnan återskapar bilden av 

ansiktet baserat på distinkta särdrag. Så enkelt är det. Man kan också memorera 

illustrationer i en bok genom att använda samma mekanism för automatisk memorering 

av uppfattade relationer. 

Naturliga associationer används huvudsakligen i GMS till att bilda ett stort antal 

stödbilder i minnet vilket hjälper oss att senare kunna memorera och komma ihåg all 

annan typ av information. 

Konstgjorda associationer 

Konstgjorda associationer kan vara monomodala och heteromodala, precis som 

naturliga associationer. 

En monomodal association är en koppling mellan endast visuella bilder, en koppling 

inom det visuella analytiska systemet. 

Heteromodala associationer i GMS är kopplingar mellan olika analytiska system. Som 

du redan vet är kopplingar mellan olika analytiska system automatiska och kallas för 

reflexer. Det är anledningen till att sådana kopplingar endast skapas avsiktligt vid 

memorering av viss typ av information: främmande ord, tecken och figurkoder. Sådana 

kopplingar skapas genom avsiktlig inbegripande av signaler från det visuella, tal- och 

rörelseanalytiska systemen vid ett givet tillfälle. Övriga analytiska system (modaliteter) 



61

används inte i GMS. 


En konstgjord association är en konstgjord koppling. Alla kan kontrollera 

lagringsprocessen i hjärnan. Om vi tar visualiserade bilder som exempel: Vi behöver 

bara koppla samman två eller fler bilder för att starta minnesprocessen. Just då sker en 

mycket snabb synkronisering av elektrisk nervcellsaktivitet hos samtidigt arbetande 

celler som genererar bilder i föreställningsförmågan. Tiden som krävs för att skapa 

konstgjorda associationer är den samma som för att fixera kopplingar i det elektriska 

minnet, ungefär 1 till 6 sekunder. 

Lägg märke till faktumet att konstgjorda associationer inte har något konstgjort i sig. 

Det är hjärnans naturliga kopplingsfunktion som används, precis som när hjärnan skapar 

bilder utifrån vad ögonen uppfattar, eller utifrån signaler från hjärnbarken (drömmar, 

visualiseringar). 

När man skapar en koppling mellan bilder i föreställningsförmågan IMITERAR man 

helt enkelt den naturliga processen för uppfattande av kopplade bilder. Man föreställer 

sig dem som om de redan hade en tidigare koppling med varandra. Hjärnan ”luras”, 

eftersom den inte bryr sig om ifall man verkligen sett de kopplade objekten eller om 

man bara kopplat dem i föreställningsförmågan. Kom ihåg: Vi vet att det här är möjligt 

med tanke på våra drömmar när vi sover. I båda fall kommer signaler till det visuella 

analytiska systemet. Sådana kopplingar mellan olika konturer är en signal till hjärnan att 

memorera kopplingen. 

Konstgjorda heteromodala kopplingar används för att memorera främmande ord, 

tecken och figurkoder. För att skapa kopplingar mellan signaler från olika analytiska 

system, måste dessa system arbeta samtidigt i ungefär 3-4 dagar. Därför, när man 

visualiserar en sådan bild, behöver man namnge den och ”skriva” namnet på själva 

bilden. 

Konceptet med konstgjorda associationer är nyckelkonceptet i GMS. Oftast används 

bara skapade kopplingar mellan visualiserade bilder för att för att memorera saker. GMS 

tar dessutom det hela ett steg längre. 

I böcker om minnesträning läser man ofta om logiska och ologiska kopplingar. Vissa 

menar att man behöver skapa ologiska kopplingar för att öka memoreringsförmågan. 

Tydligen så har de inte förstått ordet 'logisk' riktigt rätt. 

Som du nu vet är varje koppling logisk. Logik ÄR kopplingen, där en sak länkas 

samman med en annan. 

Det är någonting annat att det finns VANLIGA kopplingar som vi ser mellan objekt i 

omgivningen och OVANLIGA kopplingar som vi inte stöter på en vanlig dag. En 

smörgås är ett exempel på en vanlig koppling (bröd och ost), stekt ägg med spik är ett 

exempel på en ovanlig koppling. För hjärnan spelar detta ingen roll, när väl kopplingen 

är gjord. Att behöva göra ovanliga kopplingar för att minnas dem, tyder på en dåligt 

utvecklad visualiseringsförmåga och kopplingsteknik. 



62


En koppling kan vara korrekt (adekvat) och inkorrekt (falsk), men det här hänger ihop 

med utbildning, tidigare livserfarenheter och kultur. T.ex: ”Om en svart katt korsar 

gatan, kommer något dåligt att hända” är en falsk koppling. Kanske är detta vad vissa 

menar när de skriver om logiska och ologiska kopplingar? Hur som helst förklaras det 

inte vad som menas med logik utifrån hur hjärnan fungerar, i dessa böcker. 

Meningen med memorerade kopplingar spelar ingen som helst roll för hjärnan. Det 

visuellt analytiska systemet urskiljer och fixerar bara kopplingar. Om det finns en 

koppling så fixeras de. Ingen koppling = inget att memorera. 

I vissa böcker om minnesträning skrivs det ofta om känslor. Man menar att ju mer 

känslofyllt materialet som memoreras är, desto bättre och snabbare kommer det att 

memoreras. Det här är fel. 

När man memorerar en sekvens av hundra siffror, har man inte tid att fokusera på 

känslor. Allt som distraherar en från processen försämrar genast hastigheten och 

kvaliteten av memoreringen. Alla känslor bör ignoreras vid memorering. 

Glöm ”logiska” och ”ologiska” kopplingar precis som känslor, när du memorerar. Det 

här är subjektivt och förändras lätt. När man memorerar bryr sig bara hjärnan om 

kopplingar. 

Memoreringsförmåga 

Hjärnan kan komma ihåg kopplingar oavsiktligt och automatiskt. I sådana fall, 

behöver man inte göra någon ansträngning för att memorera. Vägen hem eller 

inredningen i hemmet memoreras automatiskt, precis som de inre kopplingarna i dessa 

objekt. Kopplingar mellan bilder och ord skapas oavsiktligt på grund av många 

repetitioner som sker under livets gång. 

Däremot, när vi pratar om att memorera teckeninformation (precis information), så får 

inte sådan information någon bild att dyka upp i vår föreställningsförmåga. Den 

automatiska, oavsiktliga memoreringen fungerar inte. Om det inte finns någon bild, så 

skapar inte hjärnan kopplingar. 

Under den medvetna memoreringsprocessen måste man göra en ansträngning för att 

memorera, genom att utföra mentala handlingar för att omvandla teckeninformationen 

till bildform. 

När vi talar om memoreringsförmåga, menar vi medveten memorering – memorering 

av information som vår hjärna inte fixerar automatiskt. Så när det härefter talas om 

memoreringsförmåga, så menas memorering av information som hjärnan inte har några 

bilder för. 

Medveten memorering inbegriper alltså handling, en handling som förutsätter 

uppmärksamhet, koncentration och energi. Det är arbete. Precis information memoreras 

aldrig ”som den är”, även när man behärskar GMS-teknikerna. Memoreringsförmågan, 

för våra syften, definieras som automatiserandet av mentala handlingar som leder till 

memorering. Om memoreringsförmågan inte är utvecklad nog, kommer dessa 



63


handlingar vara långsamma och av dålig kvalitet. En utveckling av 

memoreringshandlingarna till nödvändig nivå av automatik, leder till snabbare 

memoreringshastighet och högre kvalitet med mindre ansträngning och mindre problem 

vid återkallandet. 

Ett exempel på detta är att skriva på tangentbordet till en dator. En nybörjare tycker 

det är svårt för att det går långsamt och det blir många fel. När sen skrivförmågan är 

utvecklad kan samma person skriva allt snabbare, göra mindre fel och känna att 

skrivandeprocessen inte medför några som helst problem. Denne känner även 

tillfredsställelse av att använda och utveckla sin förmåga. En professionell sekreterare 

som har uppnått en utvecklad och automatisk förmåga, kan skriva och prata i telefonen 

på samma gång och behöver inte ens förstå vad som skrivs. 

Det är samma sak med GMS. När memoreringsförmågan är automatiserad fungerar 

den inte bara snabbt och effektivt, den garanterar också god memorering och ger 

utövaren tillfredsställelse. 

Memoreringsförmågan inkluderar flera komponenter: 

• Att ha figurkoder färdiga i hjärnan vilket tillåter snabb kodning av information. 

• Att snabbt koppla samman bilder i föreställningsförmågan. 

• Att snabbt koda bilder till associationer. 

• Att lagra kopplade bilder i minnet i ungefär en timme. 

• Att besitta en stabil uppmärksamhet som ger effektiv memorering och pålitligt 

återskapande under lång tid, utan tecken på trötthet. 

• Att repetera (återaktivera) stora mängder memorerad information för att kunna 

fixera denna i minnet. 

• Ha färdiga stödbilder vilket låter en memorera uppkommande information. 

Det är viktigt att förstå skillnaderna mellan GMS (medveten) och enkel (avsiktlig) 

memorering. Memorering med GMS är att kunna memorera 100-200 

informationselement vid ett enstaka tillfälle. 

Till exempel: En person utan speciell träning kan bara memorera fem 

informationselement efter att ha läst dem en gång. Detta när exakt återskapande i rätt 

ordningsföljd förväntas. 

Kontroll av memoreringsförmågan 

Den bildade memoreringsförmågans kvalitet kan utvärderas med hög precision. Med 

införandet av ett exakt utvärderingssystem för memoreringsförmågan i GMS, kan denna 

träning flyttas från kategorin specialundervisning, till kategorin för exakt mätbara 

resultat. Standardisering av GMS-tekniker och implementerandet av exakta 

kontrollresultat är mycket viktigt för att kunna verifiera sin framsteg. 



64


Beskrivning av Memorization Master 

Träningsprogrammet Memorization Master används för exakt kontroll av 

memoreringresultat. 

Det kan användas: 

• som verktyg för träning av memoreringstekniker. 

• till att fastställa om en person som följt utbildningsprogrammet har uppnått 

önskade resultat. 

• till att fastställa en nybörjares otränade memoreringsförmåga. 

• till att certifiera och attestera instruktörer för utbildningar i minnesträning. 

• till att anordna GMS-tävlingar. Genom att använda programmet kan man också 

jämföra sin minneskapacitet med officiellt uppnådda rekord. 

Programmet testar: 

• Memoreringsvolym 

• Memoreringskvalitet 

• Memoreringshastighet 

Dessa parametrar summeras automatiskt i ett index för den totala 

memoreringsförmågan och kan jämföras med normen för vanligt minne 

. 

Testerna utförs i regel med tvåsiffriga tal, slumpmässigt framtagna av programmet. 

Numerisk information är den enklaste formen av information för memorering med 

GMS-tekniker. Att skriva in en siffra kräver inga särskilda skrivkunskaper. Notera dock 

att programmet är utformat till att kunna arbeta med all typ av information. 

Memorization Master har tre arbetslägen: 

• Introduktionstest 

• Träning 

• Eximinationtest 

Introduktionstest 

Mängden information som memoreras är konstant och utgörs av 20 tvåsiffriga tal. 

Numren kommer upp automatiskt i en hastighet av 6 sekunder per tal. 

Användning: 

• Fastställande av nivån på en nybörjares otränade memoreringsförmåga (någon som 

inte har tränats i GMS-tekniker). 

• Tillgång till eximinationstest. Har man tränats i memoreringstekniker bör man 

klara introduktionstestet (med betyg 3.6 till 4) innan man går vidare. 

Träning 

Mängden memorerad information väljer man själv precis som typen av information. 

Man kan använda siffror (en- två- och tresiffriga tal), ord, bilder och spelkort. Man 

bestämmer själv med vilken hastighet informationen ska dyka upp på skärmen. Allt 



65


ifrån obegränsad tid där man själv klickar fram nästa tal, till 1 sekund per siffra och man 

får därefter en utvärdering enligt tabellen nedan. Utvärderingen ger ett betyg enligt 

uppnått index. 

Index Betyg 

Minst antal 

memorerade siffror 

0 – 3.6 2 0 

3.7 – 11.3 3- 18 

11.4 – 18.8 3 57 

18.9 – 28.4 4- 95 

28.5 – 37.8 4 143 

37.9 – 47.4 5- 190 

47.5 – 56.9 5 238 

57 eller mer Master 285 

Användning: 

• Bemästra olika metoder och tekniker för memorering. 

• Möjlighet till gradvis ökning av memoreringens volym och hastighet. 

• Fixering av stödbilder i minnet. 

• Träna upp figurkoder till reflexnivå. 

Prov 

Till skillnad från tränings-läget läggs här strikta begränsningar för tid och antal fel. 

För att klara ett examenstest ska man inte hamna under 90% rätt. Index och betyg ges 

enligt tabellen ovan. 

Normativt Index 

Normen utgår ifrån 1 (memorering av 5 av 20 siffror). Det här är det genomsnittliga 

resultatet i introduktionstestet för människor som inte är bekanta med 

memoreringstekniker. 

’Memoreringsvolym’ är antalet element man ställer in programmet på innan 

memoreringen börjar. 

’Memoreringskvalitet’ ges av antalet element man kom ihåg. Ju färre fel, desto högre 

kvalitets-index. 

Norm för memoreringshastighet är 6 sekunder per element. Om hastigheten är över 6 

sekunder minskar index. Om hastigheten är lägre ökar index. 

Betyg ges beroende på uppnått index. Intervallet från 0 till 60 bryts ner i lika stora 

delar, där varje del motsvarar ett betyg från 2 till ”Master”. Se hur betygsstegen relaterar 

till memoreringsvolymen i tabellen. Fel som görs under memoreringen minskar index. 

Begränsning i memoriseringstid: Om man överstiger den genomsnittliga hastigheten 

med mer än 6 sekunder avbryter programmet testet utan att rapportera resultaten. Ett tips 



66


är att fortsätta använda sig av tränings-läget till önskad hastighet är uppnådd. 

Begränsning i antalet fel: Om dina fel överstiger 10% under testets gång avbryter 

programmet testet utan att rapportera resultaten. Ett tips är att fortsätta använda sig av 

tränings-läget till önskad kvalitet är uppnådd. 

Memorization Master är speciellt framtagen mjukvara för att testa 

memoreringskapaciteten hos elever som studerar GMS-utbildningen, och nybörjare som 

är intresserade av att prova på GMS. 

Normativt index har tagits fram genom tester och godkännande av hur mjukvaran 

byggts in i GMS-träningen av ett stort antal människor. Nästan alla som genomfört vår 

GMS-utbildning online kan få betyget 4. För att uppnå högre resultat krävs extra 

uthållighet och träning. 

Normativt index undersöks enkelt i introduktionstestet. Visst kommer personer som 

inte är bekanta med GMS inte att kunna memorera siffror särskilt bra. De kommer inte 

heller att kunna memorera sekvenser av termer, telefonnummer, historiska datum och 

liknande exakt data efter att fått se dem endast en gång. 

Det här programmet testar den utvecklade memoreringsförmågan i dess renaste form 

(stadiet av att kodning till bilder är borttagen) och reflekterar tänkandets dynamik, så väl 

som de visuella tankeprocesserna. 

Eftersom en mentaloperation, nämligen kopplingen av bilder, är grunden för varje 

memoreringsteknik, kan förmågan att effektivt memorera en uppsättning siffror vid en 

sittning bevisa att andra typer av information kan memoreras precis lika effektivt. 

Det är nödvändigt att notera att de normativa index som är inbyggda i programmet är 

väldigt exakta. Ett ”perfekt” resultat efter att ha genomgått GMS-utbildningen online är 

att få betyget 5. Vilket motsvarar goda resultat i internationella minnestävlingar. En 

instruktör på bra nivå måste uppnå ”Master” på testet. 

Kontrollera igenkänningshastigheten (reflexen) 

När man memorerar bilder, tecken, symboler och främmande ord, räcker det inte bara 

med att komma ihåg dem. Kodningen av elementen måste ske automatiskt T.ex: När 

man uppfattar en sekvens av tvåsiffriga nummer, måste överensstämmande bilder dyka 

upp i föreställningsförmågan väldigt fort och utan ansträngning - liknande till hur 

handen dras bort från den heta plattan, oavsett om man vill eller inte. 

För att kontrollera igenkänningen, används särskilda träningskort och mjukvara som 

visar figurkoder i slumpvis ordning och fastställer hastigheten för igenkännande 

(uppkomst av bilden i medvetandet). Under inlärningen och kontroll av nya figurkoder, 

måste dessa komma upp i slumpmässig ordning, för att undvika icke önskvärda 

kopplingar (särskilda ordningsföljder). 

För att fastställa igenkänningshastigheten genom att använda kort, kontrollerar man 

början och sluttiden för igenkännandet av figurkoderna. Sedan delar du denna tid med 



67


antalet kort. Testet används för själv-kontroll. 

Vid utvärdering av kvaliteten på memorerade figurkoder kan du orientera dig kring 

tider strax under sekunden. Det här är den genomsnittliga tiden som behövs för att 

bilden av ett tvåsiffrigt tal ska dyka upp. För en vältränad person på väg att bemästra 

GMS, så ligger reaktionstiden under halvsekunden. 

Bilder, ett redskap för memorering 

Alla genomför vi hela tiden kodning och avkodning av information. Talat språk 

omvandlas till skrivet språk och skrivet språk omvandlas till talat språk. Regler för 

bilkörning är kodade i vägskyltar. Ljud är kodade i bokstäver och musik i noter. Man 

kan skicka bokstäver via kablar när de kodas i morsekod. Information kan kodas i 

gester, och visst kan alla förstå kroppspråk. För att lagra information i ett datorminne, 

behöver den kodas till ettor och nollor. Matematik, fysik och kemi är kodade till en 

sådan grad att det krävs flera år av studier för att förstå vissa system av matematisk 

kodning. 

Studier av ett specifikt kodningssystem är faktiskt en process av studier i flera 

områden. För att bemästra ett kodsystem behöver man göra en ansträngning och lägga 

ner en del tid på det. 

I GMS kodas all typ av memorerad information till hjärnans språk. Hjärnans språk 

består av visualiserade bilder. Hjärnan kommer inte att kunna memorera numerisk data 

om inte informationen kodas till bilder som den kan förstå. Hjärnan kan inte memorera 

siffror. Samma sak kan sägas om all annan teckeninformation. 

Kom ihåg att i GMS är teckeninformation all typ av information som hjärnan inte 

omvandlar till visualiserade bilder. Detta är den enda anledningen till varför sådan 

information inte memoreras i vanliga fall. För att lära sig memorera teckeninformation 

effektivt, behöver man omvandla dess element till bilder. 

Visualiserade bilder förlorar sin mening i GMS. De är inget annat än ett redskap för 

memorering, som en uppsättning skiftnycklar för en bilmekaniker, programspråket för 

en programmerare eller morsekod för en telegrafist. 

För att kopplingarna mellan bilder ska kommas ihåg väl, måste bilderna vara 

LÄMPLIGA ATT MEMORERA. De måste också överensstämma med vissa krav. 

Hur bilder inte ska visualiseras 

Det är inte nödvändigt att memorera alldeles för enkla bilder. Kopplingarna mellan 

sådana bilder är svåra eller omöjliga att memorera. Här följer några exempel på bilder 

som inte är passande för memorering: en triangel, en ruta, en cirkel, en bokstav. 

• Bilden får inte vara platt, som om den var tecknad på ett papper. 

• Överkomplicerade bilder som innehåller ett stort antal andra bilder i sig är inte heller 

passande för memorering (t.ex: en gata, en skog, en strand, ett rum osv.) 



68

Hur bilder ska visualiseras 


Bilderna måste vara STORA. Alla visualiserade bilder måste vara av samma storlek, 

oavsett vad deras verkliga dimensioner är. Om man föreställer sig en myra, så behöver 

den förstoras till en vattenmelons storlek. Om man sedan föreställer sig ett flygplan 

behöver det vara av samma storlek. Man bör aldrig visualisera små bilder, eftersom 

kopplingarna mellan små bilder är mycket svårare att fixera. 

Bilderna måste ha VOLYM, dimension. Ett exempel på en sådan bild är en 

holografisk bild eller en bild gjord med 3D-mjukvara. Sådana bilder kan vridas och 

utforskas från olika vinklar. 

Bilderna måste vara I FÄRG. Om man föreställer sig ett löv på ett träd, så måste det 

vara riktigt grönt och trädet ska vara mörkbrunt. Om man föreställer sig trafikljus, bör 

man visualisera grön, gul och röd lampa. Vissa människor ser färger väldigt bra, andra 

inte lika bra. Vad än din förutsättning är, försök att visualisera färgen. Det här är en 

väldigt enkel förmåga att öva upp. Icke-rökare har vanligtvis inga problem med att se 

färger. Rökare däremot, är kända för att vara sämre på att hålla uppmärksamheten stilla. 

Rökning, till skillnad från vad vissa rökare hävdar, lugnar inte hjärnan. Faktum är att det 

hetsar upp hjärnan och minskar syremängden! Båda leder till reducerad koncentration 

och minskar viljan till att vara närvarande och memorera överhuvudtaget. 

Bilderna man visualiserar måste vara DETALJERADE. Om man föreställer sig en 

telefon, behöver den utforskas i hjärnan och se vilka delar den består av. Om det är en 

mobiltelefon kan man urskilja knappar, display, hölje och batteri. 

Alla bilder du kodat MÅSTE överensstämma med dessa krav. Bilderna måste vara: 

STORA, TRE-DIMENSIONELLA, I FÄRG och DETALJERADE. 

Lämpliga bilder för memorering är bilder som man bokstavligt talat kan hålla i 

handen, som t.ex. en penna, ett sudd, en bok, en telefon, en mus och liknande. Dessa 

saker är representerade med ord och har stabila och enkla kopplingar med bilder som 

redan existerar i huvudet. 

Den mentala operationen som startar "minnesprocessen" 

Det är lätt att avsiktligt slå på minnesprocessen. Människor har känt till detta i åratal. 

Trots det är det bara nyligen som man har förstått hur det verkligen fungerar (Se 

kapitlen ”Minne - paradoxernas domän” och ”Elektriskt minne”). 

Den primära mentala operationen i GMS är koppling av bilder. Som du börjar förstå, 

så utförs memorering inte med minnet, utan med kontrollerat tänkande. Varje gång man 

kopplar ihop två bilder i föreställningsförmågan, tvingas hjärnan att komma ihåg den 

kopplingen – man kontrollerar och sköter avsiktligt memoreringsprocessen. 

När man kopplar samman två bilder i föreställningsförmågan, imiterar man den 

naturliga uppfattningen av bilder som redan är sammankopplade. Och kopplingen 

mellan konstgjort sammankopplade bilder kommer man ihåg lika bra (eller till och med 



69


bättre) som en koppling mellan verkligt uppfattade bilder. 

Bilder kan skapas på olika sätt. Vilket man använder beror på vald 

memoreringsmetod. Men följande regel gäller vid samtliga tillfällen: 

Oavsett vilken typ av information som memoreras, oavsett metod som används, kan 

endast två bilder kopplas samman i föreställningsförmågan vid ett och samma tillfället. 

Övriga mentala operationer 

GMS använder endast visuella tankeoperationer. 

Att tänka i tal anses härstamma ur avsiktligt visuellt (bild-) tänkande. (Verbalt) 

Tänkande i tal är sekundärt, långsamt och mindre effektivt. Många gånger stör det även 

lösandet av logiska uppgifter, eftersom falska kopplingar är inbyggda i många 

talkonstruktioner. 

Visuellt tänkande, till skillnad från verbalt tänkande (vilket är ett slags medium), är 

direkt. Talets faktiska huvuduppgift är att få ut informationen från hjärnan till talad eller 

skriven form för att kunna överföra den till en annan person eller påverka en annan 

persons tänkande. När man använder inre tal för att hantera bilder, använder man 

fortfarande återskapande mekanismer för visualisering. Tänkande i tal är alltså en 

process i att hantera visuella bilder med (tyst eller högt) uttalade ord som grund till 

återskapande visualiseringsmekanismer. 

Varje så kallad logisk tankeoperation (jämförelse, avståndsbedömning, analys, 

summering, klassificering) är baserad på de enklaste operationerna av visuellt tänkande, 

och skulle inte vara möjlig utan dessa. 

Om ens visuella tänkande inte är tillräckligt väl utvecklat, så blir både förståelse av tal, 

och egna uttalanden (i talad och skriven form) lidande. Vid sådana fall används ofta ord 

som inte riktigt passar in, eftersom man inte förstår (Engelskans 'see') dess betydelse. 

Därför borde orsaken till störningar i FÖRSTÅELSE letas efter i svårigheter att 

visualisera bilder och hantera dem i föreställningsförmågan. Eftersom 

memoreringsförmågan är kopplad till utvecklandet av visuellt tänkande, förbättrar man 

också förståelse av både talad och skriven information, när man studerar GMS-tekniker. 



70


Memorering är egentligen omöjligt utan förståelse. De båda är praktiskt taget en och 

samma sak. 

Följande mentala operationer används i GMS: 

Förstora och förminska bilder 

Denna mentala manöver kan ses som att medvetet hantera det spatiala frekvensfiltret. 

När man föreställer sig en liten mobiltelefon ser man bara dess generella konturer. När 

man förstorar bilden i sin föreställningsförmåga, blir andra delar av telefonen möjliga att 

uppfatta. När man förflyttar uppmärksamheten till en specifik del av telefonen och 

föreställer sig den i detalj, så tenderar man att urskilja en specifik spatial frekvens och 

öka dess omfång (amplitud). 

Genom att förstora en bild får man chansen att urskilja underbilder från den 

integrerade bilden (kom ihåg liknelsen med primtalen 3x5x7). När man förminskar en 

bild, så blandar man faktiskt samman frekvenserna av dess sammansättning till en 

gemensam frekvens (som i liknelsen med primtalen där man får 105). 

Rotera bilder 

Genom att rotera en visualiserad bild har man möjligheten att undersöka den från olika 

sidor och vinklar. Tack vare denna operation kan man urskilja ett stort antal underbilder 

från en integrerad bild. 

Det är intressant att notera att med träning kan man uppnå oavsiktlig bildrotation i 

föreställningsförmågan. Erfarenhet visar att öva visuellt tänkande i vaket tillstånd 

resulterar i förmågan att medvetet manövrera bilderna man ser i drömmar, vilket kallas 

för att klardrömma. 



71

Koppla samman bilder 


Vi är redan bekanta med denna mentala operation från ett tidigare kapitel. Låt oss nu 

fokusera på själva principen. 

Vi börjar med förutsättningen att vår föreställningsförmåga endast kan koppla samman 

två bilder vid ett givet tillfället. Dessa bilder måste vara stora, med andra ord uppta hela 

föreställningsförmågans utrymme. De måste även vara så detaljerade som möjligt, 

eftersom visualiseringens klarhet hänger på detta. 

Kopplingen är ”utlösaren” som gör det möjligt att sätta igång minnesprocessen. 

Urskilja underbilder 

Denna mentala operation används för att ”plocka isär” en integrerad bild till dess olika 

komponenter och få en större mängd enkla bilder. T.ex: en bild av en bandspelare kan 

plockas isär till dess olika beståndsdelar och varje del kan ses separat: en volymratt, en 

knapp, platsen för kassetter och högtalare m.m. 



72

Modifiering av bilder 


Ett ord kan överensstämma med olika bilder. T.ex: En glödlampa kan finnas i olika 

utformning. Det kan vara en vanlig enkel glödlampa, en glödlampa i neon, en 

halogenlampa osv. Denna operation används för att skapa variationer av bilder vid 

memorering. 

Bilder kan användas flera gånger för memorering av återkommande information. 

Bilder kan användas för långtidslagring i minnet. I detta fall kan man inte memorera 

något över den upptagna, redan kopplade bilden. Det är här som manövern att modifiera 

bilder används. 

Omvandling av bilder 

Denna mentala operation har samma mål som att modifiera bilderna – att skapa 

variationer av bilder. 

Ett exempel på omvandlade bilder av en penna: enkel blyertspenna, kort och lång 

penna, tunn eller tjock penna, spiralpenna, penna böjd till en cirkel, penna böjd till en 

knut osv. 

När man använder sig av modifiering och omvandling måste man förstå att hjärnan 

huvudsakligen bryr sig om KONTURER. Det är därför som en förändring i ett objekts 

färg inte ses som en omvandling eller modifiering. 

Objekts relativa storlek 

När bilder memoreras, förenas de till associationer, till kombinationer av visualiserade 

bilder. Beroende på använd memoreringsmetod, kan bilderna vara av olika storlekar 

inom samma association. 

Tre huvudsakliga storlekar urskiljs: liten, medelstor och stor. 

Föreställ dig en katt. Det här är en stor bild som utgörs av flera delar: öron, rygg och 

svans. Och nu, föreställ dig i tur och ordning bilder av en kub, en boll och en mutter. 

Skapa följande kopplingar i din föreställningsförmåga: öron - kub (en kub instoppad i 

kattens öron), rygg - boll (en boll ligger på kattens rygg) och svans - mutter (en mutter 

är trädd på kattens svans). 

När man skapar kopplingar mellan bilder i föreställningsförmågan, bör man endast 

föreställa sig de kopplade bilderna: öron - kub, rygg - boll, svans - mutter. 

Först, se på hela katten. Katten är stor i den här associationen, men kuben, bollen och 

muttern är medelstora i förhållande till kattbilden. 

Och nu, hitta en liten detalj i bilden av katten, t.ex. en klo. Föreställ dig den här bilden 

som stor genom att använda operationen 'bildförstoring'. Skapa en koppling: klo - tårta. 

Båda bilderna bör vara stora och uppta hela din föreställningsförmåga. 



73


Föreställ dig katten igen. I den här associationen är katten den större bilden, kuben, 

bollen och muttern är medelstora och tårtan är liten i förhållande till kattbilden. 

Notera ännu en gång att när man förenar två bilder måste bilderna vara stora oavsett 

deras verkliga storlek i förhållande till varandra. 

För att se vad som händer i hjärnan under bildförstoring, föreställ dig en katt på din 

datorskärm. För att urskilja öronen från den integrerade bilden behöver du markera den 

nödvändiga delen av bilden och förstora den. Nu upptar öronen all yta på skärmen. 

Resten av bilden syns inte. Detta är precis vad som händer i föreställningsförmågan när 

man urskiljer en del av en bild. Precis som på en datorskärm, så måste de kopplade 

bilderna ta upp all plats för den inre synen, föreställningsförmågan. Resten av bilderna 

lämnas därhän. 

Stödbilder (stimuleringsbilder) 

Stöd- eller stimuleringsbilder är extrabilder som hjälper till att hitta information i 

hjärnan. 

Kom ihåg liknelsen med pianosträngarna. Hur hittar man snabbt den sträng man är ute 

efter bland många liknande strängar? Man behöver en stämgaffel stämd till strängens 

frekvens. Om man slår till stämgaffeln och för den nära strängarna, påverkas strängen 

med frekvensen vi är ute efter genom resonans, och börjar låta och man kan till och med 

se den vibrera. 

Det finns ingen exakt fysisk plats av memorerade kopplingar i hjärnan. Alla 

kopplingar finns alltid i samma område. 

Det är hjärnbarken som är delen där minnet finns. Det enda sättet att få fram 

informationen man behöver är att visa hjärnan en av de tidigare memorerade bilderna. 

Om man memorerar ett eller två telefonnummer är det enkelt att komma ihåg dem 

utan att använda sig av någon särskild teknik. Men om man memorerar dussintals 

telefonnummer, utan att koda dem till en kombination av bilder, är det praktiskt taget 

omöjligt att komma ihåg dem. Återskapande sker alltid när ett särskilt stimulus kommer 

in i hjärnan och sätter igång processen för generering av information. 

Stödsignaler (för stimulering) är bilder som en person enkelt kommer ihåg i rätt 

ordning. All numerisk data MÅSTE fixeras vid en stödbild. Detta gäller även om man 

bara memorerar ett telefonnummer om dagen, eftersom man kommer att ha 30 nummer 

att hålla reda på efter en månad. 

När det sedan är dags för att komma ihåg numren, används stödbilderna. Ur en 

neurofysiologisk synpunkt är stödbilder SPATIALA FREKVENSFILTER. När man 

kommer ihåg och föreställer dig sådana filter i hjärnan, sker mekanismen för att hitta rätt 

information i hjärnan på samma sätt som med strängarna och stämgaffeln. En stödbild är 

som en stämgaffel i hjärnan och resten av hjärnan som en massa strängar. Som ett 

resultat av resonansen hittar stödbilderna snabbt den frekvens de söker tillsammans med 

objekten som tidigare kopplats till dem. 



74


När man kommer ihåg stödbilderna i en ordning man lärt sig, får man sin hjärna att 

generera informationen i ordningen den memorerades. Detta ger total precision i att 

komma ihåg tidigare memorerad information. 

Systemet med stödbilder ger fri åtkomst till informationen man lagrat i hjärnan, som 

om man tittar igenom filer och mappar i en dator. 

Att bilda ett system av stödbilder i minnet kan liknas vid att formatera datorns 

hårddisk. Om hårddisken inte är formaterad kan ingenting lagras på den. Om minnet inte 

har stödbilder, kommer man inte att kunna memorera och komma ihåg information i rätt 

ordning. 

Så hur memorerar man information när man inte har några stödbilder? Svaret är 

enkelt: Man har inte memorerat information på det sätt hjärnan är kapabel till, alltså 

felfri memorering i stora mängder. 

Systemet av stödbilder för en sekvens av information, baseras på en kombination av 

olika memoreringsmetoder. Du kommer att hitta en mer detaljerad beskrivning av elva 

memoreringsmetoder för att memorera en sekvens i kapitlet ”Memorering av 

sekvenser”. 

Eftersom stödbilder bara är till hjälp, behöver man inte plocka ut dem ur hjärnan vid 

memorering. Dessa bilder behöver inte överföras till andra människor. Som en 

konsekvens kan (och måste) verbalt tänkande stängas av vid hantering av stödbilder. 

Stödbilder behöver inte exakta ord, inte ens för inre tal. Inre tal kan så klart läggas till, 

men det leder bara till försämrad memoreringshastighet, vilket leder till sämre resultat. 

Två typer av bilder 

Visualiserade bilder delas i GMS in i två typer. 

Den första typen är stödbilder. Sådana bilder innehåller inte någon information. De är 

till för att hjälpa memorering och ihågkomst av information i rätt ordning och för 

systematisk memorering. En sekvens av stödbilder fixeras väl i minnet på förhand. Allt 

återskapande av information sker med hjälp av systemet för stödbilder. 

Den andra typen av bilder, associationer, utgörs av en kombination av visualiserade 

bilder där den memorerade informationen finns nerkodad: Telefonnummer, adresser, 

namn, historiska datum och all annan exakt information. 

Associationer och informationen som är nerkodad i dessa, kan kommas ihåg utan 

stödbilder och utan att gå igenom alla sekvenser. I det här fallet återskapas associationen 

bara när hjärnan uppfattar en av de associerade elementen (vid olika frågor om den 

memorerade informationen). Ur GMS-synvinkel är alla frågor en direkt ledtråd, 

eftersom den automatiskt aktiverar associationen som innehåller både frågan och svaret i 

hjärnan. 



75


Det kan tyckas att man kan nöja sig med att memorera denna typ av association 

eftersom informationen återskapas som svaret på en fråga. Det här är fel. Memorering i 

sekvens baserat på ett system av stödbilder är nödvändigt, på grund av att nya 

kopplingar raderas ut av sig själva efter ett tag. Systemet av stödbilder används inte bara 

för att möjliggöra återkallande i rätt ordning. Det tillåter även att nödvändig 

återaktivering av den memorerade informationen kan ske, för fixering i hjärnan, närhelst 

man önskar. 

Konceptet 'informationsmeddelande' 

Ett informationsmeddelande är en grupp enkla informationselement som har en intern 

relation till varandra. 

Meningen med memorering av någon typ av information, är att upptäcka sådana 

kopplingar i informationsmeddelanden och därefter memorera dem. 

Ett informationsmeddelande består av ett antal element. Det kan inte innehålla ett 

enstaka element, eftersom det inte skulle ha någon mening. En koppling kan bara skapas 

om minst två elements existerar. 

Här är exempel på informationsmeddelanden: 

• Vattenfallet Angel ligger i Sydamerika. Dess höjd är 1054 meter. 

• Kvicksilvers kokpunkt är vid är 356,73 °C. 

• Telefonnumret till biografen Ocean är 337-26-00 

• John Michael Jacksom 

• Palmgatan 40, lägenhet nr.2 

• Registreringsnumret till bilen tillhörande Lars Anton Svensson är PRL232 

• Slaget vid Crécy ägde rum den 26:e augusti 1346. 

• Aluminiums nummer i det periodiska systemet är 13, och dess atommassa är 27. 

All exakt (tecken-) information hör till kategorin informationsmeddelanden. Om man 

inte kan memorera teckeninformation kommer memorering att vara ytlig. Till vilken 

nytta är ett minne som inte kan återskapa information exakt? 

All memorerad data innehåller ett antal informationsmeddelanden. Om det är en tabell 

över världens vattenfall, behöver man memorera flera informationsmeddelanden. Om 



76


det är en lista med 50 telefonnummer, behöver man memorera 50 

informationsmeddelanden och fixera dem i hjärnan. 

All text för utbildning (geografi, historia, anatomi, farmakologi, programmering m.m.) 

innehåller stora mängder separata informationsmeddelanden. 

I bokstäver finns det praktiskt sett ingen exakt information. I romaner finns det ofta 

väldigt lite exakt data. Vetenskaplig och utbildningslitteratur innehåller den största 

mängden exakt information, alltså separata informationsmeddelanden. 

GMS gör det möjligt att inte bara memorera exakt information organiserad efter valt 

tema (kronologiska tabeller, listor med telefonnummer), utan även texter i alla 

svårighetsgrader. Ju svårare textmaterialet är ur ett vanligt minnes synvinkel, desto mer 

exakt memoreras det eftersom textmemorering genomförs efter samma princip: Från 

helheten till delarna. Delar är just olika informationsmeddelanden. Ju fler sådana 

meddelanden, desto utförligare memoreras texten. 

Meningen och syftet med memorering är enkel att illustrera med konceptet för 

informationsmeddelanden. Låt oss titta på följande information som exempel: 

Vattenfallet Angel ligger i Sydamerika, dess höjd är 1054 meter. 

Vad menas med att memorera det här meddelandet? Vi vet redan att hjärnan inte 

memorerar namn och siffror (bara kopplingar). Meningen med memorering är att koppla 

samman SIGNIFIKANTA DELAR (element) i ett informationsmeddelande. I vårt 

exempel skulle det vara: Angel, Sydamerika, 1054. Vi måste veta att Angel hör till 

Sydamerika och ingen annan kontinent, och till siffran 1054 och ingen annan siffra. Om 

en koppling fixeras på felaktigt sätt kommer det leda till felaktig information. 

När informationsmeddelanden omvandlas till bilder och kopplas samman, är det 

möjligt att komma ihåg informationen på två sätt. Antingen genom att använda 

stödbilder som fixerar informationsmeddelandena, eller när ett frågestimulus kommer 

till hjärnan. Alltså, om man tillfrågas: Vilket vattenfall är 1054 meter högt? Så kommer 

de uppfattade siffrorna slå an överensstämmande bild i hjärnan. Kopplingarna som 

tidigare skapats reagerar, och övriga bilder, de som kodat in Angel och Sydamerika, 

kommer att dyka upp i föreställningsförmågan. 

Om det inte finns någon fråga kan man avsiktligt aktivera de skapade kopplingarna 

genom att använda ett system av stödbilder för stimulering. 

I tidigare nämnda exempel på informationsmeddelanden, markeras här meddelandenas 

SIGNIFIKANTA DELAR, alltså ELEMENTEN som ska kopplas, i fet stil. 

Vattenfallet Angel ligger i Sydamerika. Dess höjd är 1054 meter. 

Kvicksilvers kritiska temperatur är 356,73 °C. 

Telefonnumret till biografen Ocean är 337-26-00. 

John Michael Jackson. 



77

Palmgatan 40, lägenher nr 2. 


Registreringsnumret på bilen tillhörande Lars Anton Svensson är PRL 232. 

Slaget vid Crécy ägde rum den 26:e augusti, 1346. 

Aluminiums nummer i det periodiska systemet är 13 och dess atommassa är 27. 

Huvudmetoden för memorering i GMS är skapandet av konstgjorda associationer. 

Associationer kan innehålla 2 till 6 bilder. Ett informationsmeddelande fixeras i en 

association. 

Skapa associationer 

Alla informationsmeddelanden fixeras i hjärnan i formen av en association, som en 

kombination av flera bilder. 

Vid varje tillfälle kopplar man endast samman TVÅ BILDER åt gången. Dessa 

förstoras upp så de tar all plats i föreställningsförmågan. 

Föreställ dig en vattenmelon en meter ifrån dig. Föreställ dig alla bilder i den storleken 

eller till och med större. 

En illustration av hur man skapar en konstgjord association visas i bildserien nedan. 

Låt oss anta att vi behöver koppla samman fyra bilder till en association: En lampa, en 

bok, ett par tärningar och en glass. Vi behöver välja ut en ASSOCIATIONSBAS av 

dessa bilder. 

ASSOCIATIONSBASEN är en stor bild som representerar huvuddelen av 

informationsmeddelandet vi ska memorera. Figurkoder kan inte utgöra associationsbas. 

Övrig bilder blir ASSOCIATIONSELEMENT. 

ASSOCIATIONSELEMENT är andra bilder som representerar övriga element i 



78


informationsmeddelandet. Vanligtvis är dessa olika figurkoder (siffror, månader, 

veckodagar m.m.) I relation till associationsbasen är dessa bilder MEDELSTORA. 

I det här fallet behöver TRE SEPARATA KOPPLINGAR skapas. För att göra detta 

förs de aktuella bilderna samman och hålls ihop i ungefär 3-6 sekunder per bildpar. 



79


Efter att de tre kopplingarna skapats i tur och ordning, behöver vi föreställa oss 

associationen som en helhet. Bilderna som representerar informationsmeddelandet är 

DIREKT länkade i associationen. Lägga märke till faktumet att associationsskapande är 

en direktlagring av information (kopplingar) i hjärnan. 

Nedan följer en schematisk representation av kopplingarna i en konstgjord association. 

När man även behöver memorera ordningen på kopplingarna, är det enkelt. 

Associationselement ”hängs” alltid upp på associationsbasen i samma riktning. Från 

höger till vänster, uppifrån och ner, precis som vi läser. 

Det rekommenderas att alltid göra kopplingarna i rätt ordning, även i de fall ordningen 



80

inte spelar någon roll. 


Regler för sammankoppling av bilder 

Visuella representationer måste vara enkla och exakta. Man bör lära sig se bilderna så 

tydligt som möjligt föreställda inom en meter framför dig. Om man har ögonen öppna 

eller stängda spelar egentligen ingen roll. Men det rekommenderas att ha ögonen öppna, 

för att inte skapa sig ovanan att man måste blunda så fort man vill memorera eller 

komma ihåg något. Detta ger ett väldigt dåligt flyt när man sedan ska memorera texter. I 

början när man övar GMS, kan det kännas enklare att titta på en monoton yta när man 

visualiserar. 

Bilderna måste vara stora nog och även vara redo att förstoras (zooma in) eller 

förminskas (zooma ut). 

Om man länkat en bild till en del av en annan bild, kommer man inte att kunna länka 

en tredje bild till samma del. Då kommer den tidigare bilden att raderas från minnet (se 

kapitlet "Radering av associationer" för mer om detta). 

Bilder bör kopplas på ett sådant sätt så de kan omslutas av en enda obruten linje. Med 

andra ord måste bilderna ha gemensamma punkter med varandra. 

Om det är svårt att koppla samman bilderna måste man få dem att passa med mentala 

operationer som rotation, förstoring eller förminskning, modifiering eller förenkling. Det 

går att koppla samman alla bilder i föreställningsförmågan. 

Alla delar måste tydligt synas i den association man skapar. Man kan inte dölja en bild 

bakom eller inuti en annan. 

När man skapar en koppling kan bilderna vara i konstant rörelse i 

föreställningsförmågan. Efter att bilderna har kopplats samman, måste man sluta 

manipulera dem och fixera uppmärksamheten på den stillastående bild man fått. 

Typen av bild man får fram (rolig, sorglig, dum, smart, snäll, ond o.s.v.) spelar ingen 

roll för memoreringsprocessen. Hjärnan reagerar bara på kopplingar. Hjärnan urskiljer 

de generella konturerna. 

Varför väljs en associationsbas ut? 

En associationsbas är en stor bild med delar som kopplas till andra, medelstora 

associationsbilder. 

Den bild som utgör associationsbas är bilden där de viktigaste delarna av 

informationsmeddelandet är inkodat. T.ex: när man memorerar telefonnumret till 

biografen Draken, 301-90-83, så ska man absolut välja bilden av en drake som 

associationsbas. Andra bilder som representerar siffrorna i telefonnumret blir medelstora 

element i associationen. 

Figurkoder (fastställda bilder som representerar vanliga element, t.ex. siffror, namn, 



81


månader, veckodagar m.m.) bör aldrig utgöra associationsbas. 

Varje skapad association måste alltid ha en associationsbas som överensstämmer med 

följande huvudkoncept. 

Associationer sätts samman på en associationsbas, vilken fungerar som ett slags 

ramverk. Övriga bilder i associationen kopplas samman med bilder som utgör delar 

(underbilder) av associationsbasen. 

Tekniken för kopplingsskapande där en associationsbas väljs ut, möjliggör 

memorering av samma bilder många gånger. Trots det blandas de inte ihop, utan kan 

kommas ihåg perfekt. T.ex: Talet 26 (en tupp) kan finnas i hundratals sammanhang och 

ha kopplingar till hundratals olika bilder. Ingen annan metod för att skapa 

bildkopplingar gör det möjligt att memorera information med upprepade element. 

Notera här att endast en korrekt förståelse av det elektriska minnets principer för 

kopplingsfixering gör det möjligt att använda rätt memoreringsteknik för information 

med ofta upprepade element. 

Associationernas ordning koms ihåg genom deras bas. Endast två varianter är möjliga 

här. Antingen kopplas associationsbaserna samman med stödbilder, eller så kopplas de 

direkt till varandra. 

Figurkoder och snabbmemorering 

Alla informationsmeddelandes element måste omvandlas till enkla bilder som är redo 

att användas innan memoreringen sker. Omvandlandet av informationsmeddelandens 

element till bilder sker genom kodning. 

Memoreringshastigheten hänger på kodningshastigheten. När man precis har börjat 

studera GMS stöter man på flera svårigheter i kodningsstadiet. Olika figurkoder ökar 

memoreringshastigheten av olika typer av information. 

Huvudfunktionen för figurkoder är att eliminera långsam kodning i minnesprocessen 

och öka memoreringshastigheten. 

Som du redan vet består olika typer av information av identiska element där dessa ofta 

repeteras många gånger. T.ex: När man memorerar telefonnummer kommer man att 

stöta på en mängd tvåsiffriga tal och även tresiffriga. Om man varje gång skulle behöva 

leta efter en ny bild för dessa tal, skulle memoreringsprocessen bli utdragen och jobbig. 

Det är mycket bättre att skapa en bild för varje två- och tresiffrigt tal en enda gång, lära 

sig dem utantill och använda samma bilder när man memorerar siffrorna. 

En figurkod är en lämplig bild som representerar återkommande informationselement. 

I GMS hör följande element ur informationsmeddelanden till kategorin figurkoder: 

• Tvåsiffriga tal (00-99) 

• Tresiffriga tal (000-999) 

• Månader (januari, februari, mars...) 



82


• Veckodagar (måndag, tisdag, onsdag...) 

• Bokstäver i alfabetet (A, B, C...) 

• Namn (Linda, Anders, Sven...) 

• Ämnen (algebra, geometri, historia, fysik) 

• Tecken för ljud (fonetisk skrift, Japanska hiragana...) 

• Matematiska tecken (plus, minus, gånger...) 

• Måttenheter (kilometer, centiliter, grader...) 

• Geografiska namn (världsdelar, land, städer...) 

Figurkoder för andra vanligt förekommande element kan också skapas. 

Det finns ingen anledning att lära sig alla figurkoder direkt. Många av ovanstående 

figurkoder introduceras gradvis, när varje nytt, ofta förekommande, element dyker upp. 

Dock finns det vissa figurkoder som man måste lära sig direkt från starten av GMSstudierna, 

för att kunna använda dess tekniker. Dessa är figurkoderna för tvåsiffriga tal 

(från 00 till 99). Dessa lär man sig utantill och lär in dem på reflexnivå. Övriga 

figurkoder lärs in gradvis genom att använda en referensbok med färdiggjorda 

figurkoder, genom eller att uppfinna dem själv enligt regler som beskrivs senare i boken. 

Regler för hantering av figurkoder 

Samma figurkod får inte användas till flera element. Varje bildkod måste vara unik. 

Figurkoder måste vara fixerade. Varje element måste alltid representeras med samma 

bild. T.ex: Talet 26 representeras av en bild av en tupp. Det här ger möjligheten att 

direkt hitta information i hjärnan som innehåller identiska element. Man kommer då 

ihåg alla händelser som refererar till ett visst datum, eller alla telefonnummer som 

innehåller siffran 26. Man måste alltid föreställa sig bilden av en tupp på samma sätt. 

Figurkoder får aldrig utgöra en associationsbas. Det här är ett väldigt vanligt 

memoreringsfel. Man lagrar ingenting på figurkoder. 

Figurkoder utgör alltid associationens element. Figurkoderna lagras på en 

associationsbas. 

Figurkoder FÅR INTE KOPPLAS SAMMAN MED VARANDRA (mer än vid 

speciella övningar). Det här kan leda till fel redan i inlärningsfasen. Man memorerar 

alltså inte telefonnummer genom att koppla samman figurkoder i rätt ordning (ett annat 

vanligt fel). Figurkoder memoreras alltid genom en mellanliggande bild, vilket oftast är 

en associationsbas. Om ett informationsmeddelande inte innehåller något element som 

kan utgöra associationbas (t.ex. sifferkombinationer). Så tar man in en associationsbas 

utifrån - vilken valfri bild som helt. 

Om figurkoder finns i en text som memoreras, så memoreras dessa separat med en 

kombination av olika tekniker (se kapitlet för Returmetoden). 

Figurkoder kan kopplas samman med vilka bilder som helst. Man kan alltså ta 

tusentals bilder och numrera dem med respektive figurkod (från 001 till 999), och direkt 



83

få ett strukturerat system. 


Man memorerar endast andra bilder på figurkoder vid särskilda övningar (när man inte 

behöver långtidsmemorera). 

Hur memoreringsprocessen regleras 

Memoreringsprocessen kontrolleras fullt ut. Man kan memorera med hundraprocentig 

precision eller inte memorera alls, eller memorera för ett par timmars eller en livstids 

lagring. Man kan radera den memorerade informationen och skriva över den. 

I tabellen nedan visas hur memoreringsprocessen regleras. 

Vi föreställer oss att vi behöver memorera en mängd tvåsiffriga tal. 

73 85 76 66 24 76 38 08 26 48 87 22 88 15 09 86 81 74 71 50 

Handling Resultat 

De sista 5-7 siffrorna kommer att 

Bara titta på siffrorna. 

memoreras och glömmas bort ett par minuter 

senare (de koms ihåg med det analytiska 

systemet för tal, för att "ljudet" av dem ekar 

kvar). 

Alla siffror kommer att kommas ihåg. Efter 

Omvandla siffrorna till bilder och ungefär en timme kommer de flesta av dem 

memorera ordningen. 

att ha glömts bort (effekten av spontan 

radering av kopplingar). 

Repetera de memorerade siffrorna ett par 

gånger genom att ta fram dem ur minnet. 

Alltså, försöka komma ihåg dem. 

Siffrorna lagras länge (ungefär 6 veckor 

med upprepat återskapande under 3-4 dagar). 

Koppla bilderna till ett system av Siffrorna finns tillgängliga att kommas ihåg 

stödbilder och underhålla genom att komma 

ihåg dem minst en gång varannan månad. 

när som helst. Livstidslagring. 

När man bara tittar på informationen (t.ex. en lista med telefonnummer) så memorerar 

man den inte. För att memorera den omvandlar man informationen till bilder och skapar 

associationer. Memorering är en aktiv process som kräver både uppmärksamhet och en 

tankeansträngning. Efter att man memorerat informationen i bildform, lagras den i 

minnet för en tid. Om man inte återvänder till den i minnet, kommer den att raderas. Om 

man tittar igenom informationen i efterhand (i minnet) kommer den lagras under lång 

tid. 

Mnemotekniska effekter 

Minnets regelbundenhet blir uppenbar när man använder GMS-systemet för 

memorering. Kunskap om denna regelbundenhet ger en möjlighet att undvika misstag 

vid memorering och göra processen mer effektiv. 



84

Radering av associationer 

Detta inträffar i två former: 


För det första, när en skapad association inte aktiveras, så raderas den spontant. Det är 

anledningen till att kopplingar som endast skapats en gång, börjar falla isär efter ungefär 

en timme. Den här effekten gör det möjligt att utföra massor av övningsuppgifter, 

eftersom memorerad information (kopplingar) raderas automatiskt. 

För det andra, endast en koppling kan skapas på en bild. Om man kan memorera 60 

slumpmässiga siffror på 60 stödbilder, så kan man nästa dag memorera 60 nya siffror på 

samma stödbilder, utan att komma ihåg de första. 

För ytterligare detaljer om denna intressanta effekt – undersök schemat för elektriska 

kopplingar vidare. Poängen är att tidigare kopplingar egentligen inte raderas. De är bara 

inte längre tillgängliga att komma ihåg. Egentligen kan varje bild kopplas till en mängd 

andra bilder. Men för att läsa av flertalet kopplingar krävs särskilda metoder för 

memorering och återkallande. Den spontana raderingseffekten gäller alltid, så 

memorerad information måste fixeras genom återaktivering av kopplingarna. 

Information raderas spontant eller under påverkan av annan information i hjärnan. 

Effekten är enkel att observera när man memorerar 30 eller fler informationsenheter. 

Den här effekten används i GMS-utbildningen. Som ett resultat av denna effekt kan man 

memorera ny information i övningar genom att koppla dem till tidigare använda 

stödbilder. Tidigare information raderas ut. För långtidslagring i minnet måste man hålla 

detta i åtanke och undvika att använda stödbilder som redan är upptagna. 

Komprimering av associationskedjor 

Den här effekten kan observeras under återkallande av memorerad information. Om 

man ska memorera en lång kedja med information utan att kunna GMS och distraheras 

under memoreringsprocessen, kommer man inte att komma ihåg var man befann sig i 

memoreringen när man tappade bort sig. Och måste därför gå tillbaka till början. 

Efter en tid (om man inte repeterat materialet) när man påminns om det första ordet i 

kedjan, kommer man oftast ihåg de två eller tre nästkommande orden tillsammans med 

några av de sista orden. Andra bilder i kedjan kommer man aldrig ihåg igen, även om 

man får en ledtråd. Samtidigt kan en GMS-student enkelt komma ihåg en lång serie av 

bilder utan ansträngning. 

Den här effekten liknar det som H. Ebbinghaus beskrivit i sin bok ”Edge Effect”, i det 

här fallet observerat i minnet, en tid efter memorering. Vikten av denna effekt är större 

än vad som vanligen tros. 

Det här kan vara ett hinder för avsiktlig memorering eftersom radering av tidigare 

lagrade bilder sker. Denna raderingseffekt är dock enkel att neutralisera. Att bryta upp 

en informationssekvens i mindre delar med max 5 bilder i varje, istället för att memorera 

långa kedjor av bilder, räcker. I memorering med GMS används inte långa kedjor alls. 

Den huvudsakliga metoden är att skapa associationer. Och i en association är varje 



85

sekvens begränsad till två bilder. 


Hjärnan offrar inte information i onödan. Den här effekten är troligen en av 

mekanismerna som hjälper hjärnan att automatiskt skapa bortvalda reaktionsprogram (i 

enlighet med "Om... så..."). Mellanstående länkar mellan "om" och "så" raderas för att 

snabba på svarsreaktionen. Tack vare denna mekanism kan hjärnan bilda konstruktioner 

som organiserar sig i komplicerade hierarkiska system, vilka utgör ett generellt program 

utifrån vilket man konstruerar sitt beteende (medvetet och omedvetet). 

Troligen sker huvuddelen av komprimeringen av associationskedjor av hjärnan i 

sömnen. Komprimering sker separat i varje analytiskt system. Det är ett välkänt faktum 

att både tal och visuella analytiska system separeras och arbetar åtskilt i sömnen. 

Hjärnan visar resultaten av informationskomprimering i form av drömmar. En av 

funktionerna med våra drömmar kan vara lagring av redan ”arkiverad” information till 

hjärnan. 

Första-bild-effekten 

Tveksamheter angående valet av bild sker ofta under memorering. Den rätta bilden är 

oftast den första som dyker upp, även om du känner dig säker på att den är fel. Där finns 

det redan färdiga kopplingar, och dessa vill vi använda oss av. 

Omedelbart återkallande 

Först uppfattas information av hjärnan som en kombination av visualiserade bilder. 

Senare, om man använder den aktiva repetitionsmetoden, kommer informationen att 

kommas ihåg i samma form som den uppfattades när den först memorerades. Det är 

extra viktigt att åstadkomma detta när man studerar främmande språk och dess 

teckensystem. 

Associativt återkallande 

Den här effekten är enkel att observera. Det blir uppenbart att en uppfattad bild genast 

får annan information att dyka upp i hjärnan enligt tidigare skapade kopplingar. 

Möjligheten att komma ihåg alla informationsmeddelanden som innehåller ett 

stimulerande element (t.ex. nummer 35) är relaterat till detta. 

GMS demonstrerar hur det mänskliga minnet fungerar enligt en princip: stimulering – 

reaktion. En reaktion till ett stimulus kan vara en enskild bild, en association eller ett 

helt program, med andra ord en sekvens av reaktioner, som t.ex. en fras. 

Memoreringshastighet 

Minnesprocessens egenskaper 

Detta är den genomsnittliga tid man spenderar på memorering av ett 

informationselement (skapandet av en koppling). Om man memorerat 40 siffror på fyra 

minuter, motsvarar memoreringshastigheten 6 sekunder per tvåsiffrigt tal, memorerat 



86

som en bild. 

Hastighet för återkallande 


Detta är den genomsnittliga tid det tar att komma ihåg information. Om man kan 

återskapa 40 siffror på en minut är din hastighet för återkallande 1,5 sekunder per siffra. 

Memorerad information kan kommas ihåg väldigt fort, mycket snabbare än för att 

memorera. 

Memoreringskvalitet 

Denna egenskap återspeglas i antalet rätta svar man återgivit efter memorering. Om 

man kan komma ihåg 90 siffror av 100, så är memoreringskvaliteten 90%. 

Memoreringsvolym 

Detta är mängden information man kan memorera vid ett och samma tillfälle, utan 

pauser. T.ex: Om man memorerat 60 siffror uppdelat på tre tillfällen så är 

memoreringsvolymen 20. Memoreringsvolym liknar armhävningar. Det är antalet 

armhävningar man gjort vid ett enstaka tillfälle som räknas, inte den totala summan av 

alla armhävningar som gjorts under en vecka. 

Memoreringens tillförlitlighet 

Det här är antalet rätta svar du ger efter en överskådlig tid efter memoreringen, t.ex. 

efter två månader. 

Memoreringens tillförlitlighet visar ens förmåga att lagra information i hjärnan. Om 

man kommer ihåg alla främmande ord man behövde på ett prov i språk, får man högsta 

betyg. Det spelar dock ingen roll eftersom man troligen kommer att glömma bort det 

mesta man kunde på provet efter bara några dagar, om man inte vet hur man ska fixera 

informationen. 

Memoreringens fyra steg 

Memoreringsprocessen i GMS delas upp i fyra steg: Kodning, memorering, 

memorering av ordning och fixering. 

Kodning 

Alla informationsmeddelanden man memorerar består av element. För att kunna 

koppla samman elementen i ett informationsmeddelande måste varje element omvandlas 

till en visualiserad bild. 

Notera att kodning av informationen till bilder INTE ÄR ATT MEMORERA. Det är 

bara ett första steg i memoreringen. 

Att koda informationsmeddelandens element till bilder utförs genom en rad 

kodningsmetoder som beskrivs i detalj i kapitlet för ”Kodningstekniker”. Du kommer att 



87


känna igen flera av metoderna och upptäcka att du själv kan ha använt dig av dem i 

åratal, utan att veta om att du använt delar av GMS-tekniker. 

Låt oss säga att vi ska omvandla följande information till bilder: Slaget vid Crécy ägde 

rum den 26:e augusti 1346. 

Vi behöver urskilja delarna som behöver omvandlas till bilder: Crécy, 346, 26, augusti 

– bara fyra element. Dessa omvandlas till följande bilder: En grisig bit chokladtårta, en 

bakpulverburk, en tupp och en kräfta (enligt figurkodssystemet som används i GMS). 

Nu är informationen redo att memoreras och vi kan gå vidare till nästa steg - den 

faktiska memoreringen. 

Memorering 

Memorering är skapandet av kopplingar mellan ett informationsmeddelandes element. 

När man har omvandlat elementen till bilder så kan man nu lagra dessa kopplingar 

direkt, eftersom visuella bilder är det enklaste att koppla i föreställningsförmågan. 

Innan man skapar kopplingarna måste man välja ut en associationsbas. Figurkoder kan 

inte användas som associationsbas. Bland de aktuella elementen är det bara tårtbiten 

som inte är en figurkod, så det är den bilden vi bör ta till associationsbas. 

Föreställ dig den grisiga tårtbiten. Urskilj tre delar: ovanpå chokladgarneringen, mitt i 

tårtbiten och på tallriken nedanför tårtbiten. Du måste sedan skapa kopplingarna en efter 

en: chokladgarnering + bakpulverburk, mitt i tårtbiten + tupp och tallrik + kräfta. 

Efter att du skapat tre separata kopplingar, föreställ dig den integrerade associationen i 

sin helhet. I associationen är den grisiga tårtbiten en stor bild, och resten av bilderna är 

medelstora i jämförelse med tårtbiten. 

Informationen är memorerad. Vilken av bilderna i associationen som helst, utlöser 

hela associationen i föreställningsförmågan. 

Enligt GMS-standard behövs 18 sekunder att skapa dessa tre kopplingar (6 sekunder 

per koppling). 

Sekvensmemorering 

Låt oss anta att man inte bara behöver memorera ett enda historiskt datum, utan en 

kronologisk tabell med 50 datum. Då behöver man skapa 50 olika associationer. Det är 

praktiskt taget omöjligt att komma ihåg en sådan mängd information utan en ledtråd (en 

fråga). Särskild om man inte blir tillfrågad regelbundet. De skapade kopplingarna 

kommer då gradvis att raderas ut. Man kommer kanske att komma ihåg tårtbiten, men 

man kommer inte att se de övriga bildelementen. 

Det här är anledningen till varför sekvensfixering av associationerna är det nästa 

obligatoriska steget i memoreringen. 



88


Associationssekvensen fixeras på två sätt: 

1. Varje associationsbas (tårtbiten i vårt fall) kopplas till en stödbild 

(stimuleringsbild). Därav behövs 50 stödbilder som man kan ordningen på för 

att fixera de 50 associationerna. 

2. Associationsbasen kan kopplas direkt till en annan associationbas. Dessa bildar 

då ett INFORMATIONSBLOCK. 

Ett informationsblock är en grupp med liknande informationer som tillsammans 

fixeras på en stödbild. Associationer kopplas samman direkt till ett informationsblock 

via sina basar (stora bilder). 

När associationerna är kopplade till en stödbild kan man komma ihåg alla de 

memorerade historiska datumen utan ledtrådar i rätt ordning. För detta behöver man 

kunna ordningen på stödbilderna utantill, så att de ”drar fram” rätt association ur minnet, 

som innehåller det kodade datumet. 

Fixera kopplingarna i hjärnan 

När man kopplar samman visualiserade bilder, så används det elektriska minnet. 

Sådana kopplingar skapas snabbt, men raderas också snabbt i hjärnan. För att lagra 

information, behöver skapade kopplingar aktiveras enligt ett visst system med avsiktlig 

genomgång i hjärnan. Tekniken för fixering av information kallas i GMS för ’aktiv 

repetitionsmetod’ och förklaras i kapitlet för ’Informationsfixering’. 

Efter att informationen är fixerad, lagras den i hjärnan. Man kommer ihåg den, både i 

ordningsföljd och selektivt utan att behöva gå igenom all information. Alla frågor 

angående det memorerade materialet hjälper till att återkalla rätt association i sin helhet. 

Om man får frågan: ”Vad hände den 26:e?” så kan man genast svara: ”Den 26:e augusti 

1346 inträffade slaget vid Crécy.” Man kommer även att komma ihåg alla andra datum 

som är kopplade till den 26:e, om sådana datum har fixerats i hjärnan. 

Kodningssteget är det längsta och svåraste av de beskrivna memoreringsstegen. 

Memoreringshastigheten hänger till stor grad på hastigheten för kodning av information 

till bilder. Förmågan att koda till bilder behöver tränas upp och blir då automatisk. 

Därför behöver man knappast sörja tiden man lägger på övningar i att koda olika typer 

av information. 

Följande kapitel är helt ägnat till detta ämne. 



89

Del 4: Tekniker för kodning 

Alfanumerisk kod 

I GMS används alfanumerisk kod för att omvandla siffror till ord. 

Varje siffra representeras av konsonanter: 

1 - N 

2 - THZ 

3 - B 

4 - WVK 

5 - FR 

6 - JPX 

7 - SD 

8 - GQL 

9 - C 

Nummer 25 kodas alltså på följande sätt: 25 - THZ FR 

Nummer 390 kodas som: 390 - B C M 

Av konsonanterna bör man hitta ord som representerar bilder, som är enkla att 

memorera: 

35 - B FR = BåR 

Välja ord baserat på konsonanter 

Efter att man omvandlat två- och tresiffriga tal till en kombination av konsonanter, 

behöver man en variant av de olika möjligheterna, som kan en bilda ett ord av alla de 

nödvändiga bokstäverna. De aktuella konsonanterna måste vara de första i ordet. Ordets 

resterande konsonanter ignoreras. 

25 - THZ FR = HaRe 

822 - GQL THZ THZ = eLuTTag 

302 - B M THZ = Böjd MaTsked 

309 - B M C = Bredd MaCka 

I vissa fall stöter man på kombinationer som gör det omöjligt att hitta ett passande ord. 

I sådana fall får man hitta en bild som representeras av två ord (och i vissa fall tre) – ett 

adjektiv och ett substantiv. I fallen ovan – första konsonanten i adjektivet och de två 

första konsonanterna i substantivet. 

I ovanliga fall, när helt omöjliga bokstavskombinationer uppstår, så kan undantag från 

detta system göras. Sådana figurkoder måste helt enkelt läras in utantill. 



90


Omvandla siffror till bilder 

All numerisk data måste omvandlas till bilder innan de memoreras. Detta utförs med 

figurkoder. Ett ord väljs efter de konsonanter som siffran ger, ett ord som resulterar i en 

bild, lämplig för memorering. 

Omvandling av siffrorna 01 till 09 till bilder: 

I dessa fall ignoreras nollan vid memorering och läggs endast till vid återkallandet av 

siffran. Anledningen är att ensiffriga tal sällan anträffas i memorering. Om man t.ex. 

memorerar ett telefonnummer: 356-09-90, så memorerar du dels 09 och 90. 

(0)1 - 1 - N = Näsa 

(0)4 - 4 - WVK = Val 

(0)9 - 9 - C = Cykel 

Omvandling av siffrorna 10 till 99 till bilder: 

10 - NM = aNeMon 

43 - WVK B = KaBel 

Omvandling av siffrorna 000 till 999 till bilder 

355 - B FR FR = BoRR 

362 - B JPX THZ = Bakad PoTatis 

598 - FR C GQL = Röd CLownnäsa 

938 - C B GQL = Cowboyboots i Brunt Läder 

Processen för omvandling av två- och tresiffriga tal till bilder tar lång tid och kräver 

stor ansträngning. Därför använder GMS-studenter vanligen Mind Academy’s 

referensbok för figurkoder. Där finns färdiga figurkoder för alla två- och tresiffriga tal, 

samt för alfabetets bokstäver, månader och veckodagar. 

Figurkoder för tvåsiffriga tal (00-99) 

Alla tal från 01 till 99 är kopplade till en figurkod via ett ord. Nollan i talen 01 till 09 

kodas inte till någon bokstav. Dessa kodas som 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9. Nollan läggs till 

vid återkallandet. I övriga tal från 10 till 99 kodas båda siffror. 

Här följer några regler för användningen av figurkoder för tvåsiffriga tal: 

• Fyrsiffriga tal memoreras genom att brytas ner till tvåsiffriga tal: 



91


• Höjden av vattenfallet Angel är 1054 (10 + 54) meter. 

• Långa rader av siffror bryts ner till tvåsiffriga tal: 

647198346150 = 64 71 98 34 61 50 

• Figurkoder för tvåsiffriga tal, precis som alla andra figurkoder, får inte kopplas 

ihop med varandra. Det här leder till radering av skapade kopplingar (se kapitlet 

’Radering av associationer’). 

Om man till exempel skulle memorera följande talordning med att länka samma 

figurkoderna, 54-43-54-87-32-54-65-43-54-87-64, så skulle alla överstrukna siffror 

glömmas bort och man skulle bara komma ihåg den sista kopplingen med figurkoden för 

54: 54-87-64 

Av samma anledning är det omöjligt att memorera telefonnummer på samma sätt. Så 

fort ett tvåsiffrigt tal upprepar sig, skulle det radera tidigare kopplingar med talet. 

Figurkoder för tresiffriga tal (000-999) 

Lägg märke till att kodning av tresiffriga tal börjar med noll. 

001 - M M N = aMMuNition 

002 - M M THZ = Mjuk MaTta 

I figurkoder för tresiffriga tal kodas alltid alla siffror utan undantag. Mind Academy 

erbjuder 1000 färdiga, väl valda figurkoder för alla tresiffriga tal, redo att memoreras. 

Vid memorering av årtal används figurkoder för tresiffriga tal - den första siffran 

behöver aldrig memoreras. 

T.ex: 

Newton levde mellan 1643 och 1727 (figurkoder: 643 - Pampig ViBrafon, 727 - 

STäDmopp) 

Kodning av siffersekvenser 

Alla siffersekvenser ses som ett informationsmeddelande och behöver brytas ner till 

två- eller tresiffriga element. 

759476027590 

759 + 476 + 027 + 590 (DRiCksglas + KeDJa + MeTSpö + Röd CeMentblandare) 

75 + 94 + 76 + 02 + 75 + 90 (DRake + CyKlopöga + SPindel + Hår + DRake + 

CyMbal) 



92


När antalet siffror är ojämt, bryts sekvensen upp i en kombination av figurkoder för 

både två- och tresiffriga tal, som många telefonnummer. 

Vid memorering bör man alltid försöka minimera antalet element i den memorerade 

informationen. Där finns fördelen med figurkoder för tresiffriga tal. 

Att bryta ner en sekvens med siffror till en- och fyrsiffriga tal är meningslöst. I första 

fallet skulle man bara använda tio bilder som motsvarar tio siffror. Det skulle göra varje 

bild väldigt vanligt förekommande i associationer, vilket skulle göra memorering av 

siffror till något mycket besvärligt. 

I det andra fallet skulle valet av passande ord bli extremt komplicerat. Det skulle vara 

näst intill omöjligt att hitta ord som motsvarar fyra siffror. Mer än 10.000 ord skulle 

behövas och så många ordbilder finns helt enkelt inte i något språk. Tänk på att endast 

enkla substantiv passar som figurkoder. Ord som 'karta', 'penna' och 'strykjärn'. Andra 

ord som 'springa', 'bekvämt' och 'spännande' passar inte som figurkoder. Sådana ord 

behöver extra omvandlingar eftersom de först måste transformeras till bilder för att 

kunna memoreras. 

Figurkoder för månader 

Figurkoder för månadernas namn väljs antingen med symboliseringstekniken eller 

genom länkning till välbekant information. 

Dessa figurkoder används för memorering av månaderna i alla typer av datum, så väl 

som i vissa andra tekniker. Som t.ex. i kalendertekniken där man memorerar händelser 

för varje dag, både i det förflutna och i framtiden. Vilket gör att man kan få fram 

informationen både utifrån datum och utifrån händelse. 

Januari Nyårssmällare 

Februari Hjärta 

Mars Ägg 

April Vattendroppe 

Maj Majblomma 

Juni Midsommarstång 

Juli Badbrygga 

Augusti Kräfta 

September Linjal 

Oktober Istapp 

November Snögubbe 

December Julgran 

När figurkoder för månader finns memorerade i en association, förstår man genast 

vilken typ av övrig information som finns i associationen. Det måste antingen vara ett 

exakt datum, en tidtabell eller en semester. 

Man kan inte representera månaderna med figurkoderna för de tvåsiffriga talen 01- 

12. Det skulle leda till stor förvirring och många felaktigheter. 



93


Figurkoder för veckodagar 

Figurkoder för veckodagar är passande för memorering av olika scheman och 

tidtabeller, t.ex: skolschema, träningsschema, busstidtabell m.m. Dessa figurkoder är 

också lämpliga för att memorera sina egna planer för veckan. 

Kom ihåg att information raderas automatiskt i hjärnan. Det här ger en möjligheten att 

ändra i memorerade scheman och tabeller, precis som man skulle göra i vanlig kalender 

eller i en fil på datorn. 

En tidtabell som blivit inaktuell raderas automatiskt eftersom man inte längre 

använder den. 

Figurkoderna för veckodagar väljs i överensstämmelse med de två första 

konsonanterna, som i deras vanliga förkortningar: Mån, Tis, Ons, Tor, Fre, Lör, Sön. 

MåNdag MoNitor 

TiSdag TiStel 

oNSdag iNSekt 

ToRsdag ToRped (ubåts-) 

FRedag FRedssymbol på halsband 

LöRdag LeRkruka 

SöNdag SaNdslott 

Olika typer av figurkoder (veckodagar, månader, siffror och bokstäver) FÅR INTE 

INNEHÅLLA IDENTISKA FIGURKODER. Systemet för figurkoder måste alltså vara 

väl organiserat. 

När man t.ex. använder TiStel som figurkod för TiSdag, så kan man inte använda 

samma figurkod för siffrorna 27 eller 270-279. 

Som du ser är skapandet av ett FIGURKODSSYSTEM en komplicerad uppgift. Man 

kan skapa sitt eget figurkodssytem, men det är mycket enklare att använda den färdiga 

referensboken som grund och eventuellt byta ut de ord man inte förstår med egna ord 

som passar bättre. 

Figurkoder för alfabetets bokstäver 

Figurkoder för alfabetets bokstäver kan skapas efter eget tycke. Det viktigaste med 

dem är att inte blanda samman dem med andra figurkoder. Alfabetets figurkoder får 

alltså inte användas för två- och tresiffriga tal. 

Principen som använts för de färdiggjorda figurkoderna för alfabetet, är mycket enkel. 

Bokstaven utgör första bokstaven i ordet för figurkoden. 

D - Diskett 



94

N - Nagelfil 

V - Vaniljstång 

Ä - Älghorn 


Användningsområden för figurkoder för alfabetets bokstäver: 

• Memorering av komplicerade bokstavskombinationer. 

• Memorering av information i alfabetisk ordning. 

• Memorering av bokstäver i koder och lösenord. 

Fonetiska figurkoder 

Fonetiska figurkoder används för snabb och exakt memorering av uttal av ord på 

främmande språk. 

Fonetiska figurkoder kan plockas från andra figurkoder eftersom fonetiska figurkoder 

bara används tillfälligt. När uttal av nya ord är fixerat till reflexnivå behövs inga 

figurkoder för att ge ledtrådar till rätt uttal. För att memorera uttalet av ett främmande 

ord används en kombination av tre tekniker, varav en är användningen av fonetiska 

figurkoder. 

Övriga figurkoder 

Figurkoder är ett GMS-språk. Utan kunskap om det här systemet, så blir 

memoreringskonsten snabbt till ett lidande. Varje gång man försöker memorera utan det, 

växer sig irritationen snabbt över det tidsödande sökandet efter bilder för memorering. 

Det finns andra typer av informationselement, som inte beskrivits ovan, som inte 

heller finns med i referensboken för figurkoder. För sådana element kan (och bör) alla 

välja sina egna figurkoder på egen hand. 

ALLA VANLIGT FÖREKOMMANDE ELEMENT I INFORMATIONS- 

MEDDELANDEN bör kodas till bilder som figurkoder. Man kan inte veta på förhand 

vilka figurkoder som kommer att vara till användning för just dig. 

Om du är advokat behöver du skapa figurkoder för de vanligast förekommande 

juridiska koncepten. 

Om du är kemist behöver du troligen hitta figurkoder för kemiska substanser. 

Om du är matematiker behöver du figurkoder för vanliga matematiska koncept och 

operationer. 

Om du studerar geografi så har du hjälp av att koda världsdelar, länder, områden och 

städer. 



95


För snabbare memorering av för- och efternamn är det bra att hitta lämpliga figurkoder 

för de vanligast förekommande namnen. 

Man behöver bara lära sig figurkoder som är nödvändiga i ens egen livssituation, 

beroende på vilken typ av information man själv behöver memorera. Figurkoderna för 

siffror, månader, veckodagar och bokstäver är nödvändiga för alla. 

Bildrepresentation av ord 

När man uppfattar ord, får dessa automatiskt visualiserade bilder att dyka upp i 

föreställningsförmågan, beroende på tidigare skapade associationer. Man förstår t.ex. 

orden ’hund’, ’kråka’ och ’tändsticka’ för att de får överensstämmande bilder att dyka 

upp som en reflex när de uppfattas. 

Bilderna som dyker upp är ofta väldigt svaga. Så svaga att många inte ens förstår att 

ordförståelse sker som ett resultat av bilder. Många tror att de förstår ord utan 


Man kan enkelt kontrollera om en koppling mellan en bild och ett ord inte har skapats 

tidigare. Detta är när man inte förstår ordets betydelse. Jämför orden ’hito’, ’akai’, 

’utau’ och ’mise’, med orden ’man’, ’röd’, ’sjunga’ och ’affär’. Dessa ord representerar 

samma visualiserade bilder. Bilden som dyker upp i föreställningsförmågan är ORDETS 

MENING. Bildmening är en gemensam grund för alla språk. Folk pratar olika språk, 

men de föreställer sig samma bilder. 

Enkla representationer av bilder i hjärnan räcker inte till för att vi ska kunna memorera 

bra. Bilder som dyker upp slumpmässigt i föreställningsförmågan behöver avsiktligt 

förstärkas och omvandlas så de blir lämpliga att memorera. En bild får inte vara för 

enkel eller för komplicerad (plottrig). Bilderna måste vara stora, tredimensionella, i färg 

och detaljerade. 

Ett bra exempel på hur bilder ska visualiseras för memorering, kan ses med tredimensionell 

grafikmjukvara (3D Studio MAX) illustrerat nedan. 



96


Symboliseringstekniken 

Symboliseringstekniken används för att omvandla abstrakta ord till bilder. Ett abstrakt 

ord är ett ord som inte har någon visuell mening. 

Symboler finns överallt omkring oss. Bokstäverna i alfabetet symboliserar 

(representerar) talljud. Vägskyltar symboliserar särskilda regler. Datorikoner 

representerar särskilda funktioner och kommandon. 

Det finns symboler som är väl fixerade i det allmänna medvetandet, alltså i 

medvetandet hos majoriteten av människor. En duva är en symbol för fred, en 

sköldpadda symboliserar långsamhet, en döskalle representerar död, en krona 

symboliserar makt, palmer, hav och båt representerar semester och avslappning för 

många. 

Under memorering måste alla abstrakta ord omvandlas till bilder, och inte bara de ord 

som redan är fixerade till bilder. I sådana fall måste var och en hitta sin egen uppsättning 

bilder, i enlighet med vad som redan finns i ens minne. 

För vissa av oss är ’svartsjuka’ en våt näsduk, för andra kan det vara en trasig stol. 

Vissa föreställer sig ’rikedom’ som en väska full med pengar, andra som ett stort antal 

vänner och någon annan som ett stort bibliotek. 

Nedan följer några exempel på bildval för abstrakta ord: 

Kallt - is 

Varmt - en kopp te 

Sjukdom - termometer 

Evighet - pyramider 

Oändlighet - matematikens oändlighetstecken 

Åtskillnad - tåg 

Tid - klocka 

Höst - löv 

Vinter - snöflingor 

Sommar - rullskridskor 

När man väljer en passande symbol för ett abstrakt ord, så måste man välja en bild 

som är behändig att memorera. Oftast bör man välja den första bilden som dyker upp i 

huvudet, eftersom det redan finns skapade kopplingar till den bilden. Om man har svårt 



97


för att välja en passande bild till ett ord, beror det på att man inte riktigt förstår ordet. 

Man har inte ordets betydelse klart för sig. 

Genom att använda sig av symboliseringstekniken, kan man automatiskt systematisera 

saker i hjärnan och få exakt förståelse av betydelsen av orden man använder. Förutom 

det, så kommer man märka hur människor ofta använder samma ord för att uttrycka 

olika saker. 

Om någon säger ”Jag älskar dig”, måste man själv lista ut vad det egentligen är som 

personen i fråga älskar. Din kropp, din själ, ditt hus, dina idéer, dina kontakter, dina 

pengar, hela dig? 

Teknik för att länka till välbekant information 

Människor som inte är bekanta med GMS använder ofta uttryck som ’ett enkelt 

telefonnummer att komma ihåg’ eller ’ett svårt nummer att komma ihåg’. Många 

telefonbolag säljer telefonnummer som är enkla att komma ihåg. 

Låt oss undersöka anledningen till detta fenomen, vad det är som gör att människor 

antingen tycker nummer är ”enkla” eller ”svåra” att komma ihåg. 

Här är ett exempel med två mobilnummer: 070 492 39 45 och 076 746 83 57 

Det första numret hör för många till kategorin som är enkla att memorera. Varför? 

Eftersom elementen som numret består av är välbekanta: 492, 39 och 45. Vad betyder 

’välbekanta’ i det här sammanhanget? Det betyder att BILDER dyker upp när sådana 

element uppfattas. När man ser nummer 492, kommer man kanske ihåg att Columbus 

upptäckte Amerika 1492 och ett skepp dyker upp i huvudet. När man uppfattar siffran 

39 kommer man ihåg början av Andra Världskriget och en svastika kanske dyker upp i 

föreställningsförmågan. 45 påminner en om när Andra Världskriget slutade och en parad 

kan dyka upp i huvudet. 

När man uppfattar det andra mobilnumret kommer inga bilder upp i hjärnan, och detta 

gör det svårt att komma ihåg numret. Hjärnan är endast kapabel att memorera 

kopplingar om det finns någon överensstämmande bild. Utan bilder kan inte 

kopplingarna skapas. 

Om informationsmeddelandens element automatiskt omvandlas till tydliga bilder, så 

ska dessa användas för memorering. Då behövs ingen särskild omvandling. 

Här följer några exempel på information som får bilder att dyka upp och som därför 

enkelt kan memoreras: 

Sonny - bilden av en bandspelare av märket SONY 

Washington - bilden av Vita Huset 

Vadstena - bilden av en sten i en bäck 



98


Planeten Mars - bilden av godiset Mars 

Linda - bilden av en arm i en linda 

Välbekant information är information som innehåller element, som när de uppfattas, 

får bilder att dyka upp i föreställningsförmågan. 

Denna metod ANVÄNDS INTE FÖR MEMORERING AV SIFFROR. Tekniken 

används i första hand för att omvandla olika typer av namn. 

Metoden bör endast användas när ett uppfattat element får en bild att spontant dyka 

upp i hjärnan. I övriga fall bör man använda någon av de andra nämnda 

kodningsteknikerna. Noter dock att alla dessa tekniker blir enklare och enklare att 

använda när man börjat träna upp sin visualiseringsförmåga. Efter ett tag kommer 

tydliga bilder fram av sig självt och man behöver bara titta på och förundras. 

Teknik för att koda genom konsonans 

Många främmande ord, namn och termer liknar ord som vi redan känner till, vilket gör 

att vi enkelt kan föreställa oss dem som bilder. 

Denna teknik för omvandling av ord illustreras klar med följande exempel: 

Faktor - traktor 

Kami (japanska ordet för hår) - kamel 

Kubi (japanska ordet för nacke) - kub 

Genom att föreställa sig bilden och samtidigt uttala ordet tyst inombords, så blir det 

enkelt att komma ihåg hur nya ord, termer, koncept och namn uttalas. 

Teknik för att skapa ord från stavelser 

Precis som figurkoder för siffror, är den här tekniken av största vikt i GMS, eftersom 

den används väldigt ofta för omvandling av namn, termer och främmande ord till bilder. 

Alla stavelser kan utvecklas till ord med betydelse. Man kan lägga till element på 

antingen vänster, höger eller båda sidorna av en stavelse för att bilda ett ord. 

KNI - magKNIp 

AKI - fAKIr 

SOR - SORk 

ISK - whISKey 

NIK - sputNIK 

RIL - makRILl 



99


Anta att vi behöver omvandla ordet MACKBASRUL till en bild. Först delar vi upp 

det i element (stavelser): MACK + BAS + RUL. 

Sedan gör vi ett ord av varje stavelse. Observera att hela stavelserna måste ingå och de 

får inte förvanskas. MACKa, BASketboll, toalettRULle. 

En associationsbas måste väljas ut av elementen. En stor bild som övriga element kan 

kopplas till. Vi låter bilden av en macka utgöra associationsbasen (lämpligt eftersom det 

är ordets första stavelse). I det här fallet behöver två delar av bilden urskiljas: På osten 

och i sidan av brödet. Skapa följande associationer: osten - basketboll och brödet - 

toalettrullen. 

Föreställ dig den integrerade associationen i sin helhet. En stor macka med en 

medelstor basketboll på osten och en medelstor toalettrulle som sticker ut ur sidan på 

brödet. 

MACKBASRUL är nu mycket enkelt att läsa ut ur den här associationen. Ordet läses 

genom bilder. 

Visst kan en sådan här teknik verka omständig om det bara är ett par nya ord om 

dagen man behöver lära sig. Men om man vill memorera tiotals eller till och med 

hundratals ord om dagen, gör den här tekniken tillsammans med övriga tekniker 

memoreringen snabb och effektiv. Och viktigast av allt, den försäkrar långtidslagring av 

orden i minnet. 

Så här memoreras staten WISCONSIN: 

Bryt ner namnet i dess stavelser WIS + CON + SIN 

Fyll ut varje stavelse så det blir ett bildord: WIS - VIShäfte, CON - KONdom, SIN - 

magaSIN. 

(I det här fallet kan ett undantag göras från regeln om att stavelserna inte får förändras, 

eftersom kunskapen finns att engelskan nästan alltid använder W istället för vårt V och 

C istället för vårt K.) 

Välj ut associationsbasen: Vishäfte 

Urskilj två delar av vishäftet: Ryggen och mittuppslaget. 

Skapa kopplingarna: Ryggen + kondom och mittuppslaget + magasin. 

Se associationen i sin helhet som en stor bild. 

Resultatet blir att WISCONSIN kodats ner i följande association: Ett vishäfte med en 

kondom hängandes över den häftade ryggen och ett seriemagasin sticker upp ur 

mittuppslaget. 

Notera att i den här tekniken skapas även kopplingar. Det betyder att samtidigt som vi 



100


omvandlar orden, memorerar vi dem också (skapar kopplingar). 

Metod för ledtrådsassociationer 

Metoden för ledstrådsassociationer består av en kombination av fem tekniker: 

Symboliseringstekniken (kärlek - hjärta) 

Länkning till välbekant information (Planeten Mars - godiset Mars) 

Kodning genom konsonans (faktor - traktor) 

Skapande av ord från stavelse (NIK - sputNIK) 

Tekniken för associationsskapande (de skapade bilderna förenas till en integrerad 

association) 

Alla dessa tekniker används spontant utan förberedelse eller planering och hänger på 

vilket ord som ska memoreras. De utgår alla ifrån information som redan finns lagrad i 

minnet. Ett ord kan omvandlas till bilder med flera av metoderna. Hela processen kallas 

’Metoden för ledtrådsassociationer’ eftersom nya och okända ord kodas till associationer 

(en kombination av visualiserade bilder) som ger en ledtråd till uttal (och stavning) av 

ordet. 

Varför behövs det här? Vårt analytiska system för tal kan inte memorera särskilt 

många ord snabbt, i genomsnitt bara fem ord om dagen. Det finns då heller ingen garanti 

för att orden lagras under lång tid. Det visuella analytiska systemet kan däremot 

memorera tiotals och hundratals ord snabbt och i rätt ordning. 

En lista med nya termer läses med stöd av visualiserade bilder. Efter ett par dagar är 

de nya termerna perfekt fixerade i hjärnan och kan enkelt återskapas utan bilder. 

Med metoden för ledtrådsassociationer kan man t.ex. memorera alla Sveriges landskap 

och alla städer i vart och ett av dem i rätt ordning. Ett annat exempel är att enkelt kunna 

memorera alla termer i en studiebok i farmakologi på ett par dagar, och som ett resultat 

av det blir hela boken memorerad på samma gång. 

Metoden för associationsskapande är en av de svåraste metoderna att bemästra i GMS. 

Många elever lägger alldeles för lång tid på att omvandla olika namn till kombinationer 

av visualiserade bilder. 

Just därför rekommenderas användningen av någon typ av referensbok, t.ex. en 

referensbok för läkemedel, för att träna upp hjärnan i att memorera namn på mediciner i 

ordningen de finns med i boken. Förmågan kan då utvecklas till att bli automatisk och 

kommer inte att vara till något vidare hinder. 

Här är några exempel på omvandling av namn till bilder: 



101


Blekinge - Bryt ner namnet i två delar: BLEK och INGE. Omvandla varje del till ett 

ord: BLEKmedel och INGEfära. Skapa kopplingen: Blekmedlet (bas) har ett stycke 

ingefära fastsittande i flaskans handtag. 

Bohuslän - Bryt ner namnet i två delar: BO och HUS (LÄN memoreras automatiskt). 

Omvandla BO till ett bildord: BOfink, Skapa kopplingen: Bofinken (bas) har ett hus i 

näbben. 

Dalarna - Dalahäst (symboliseringstekniken) 

Dalsland - Bryt ner namnet i två delar: DAL och S (LAND memoreras automatiskt). 

Omvandla delarna till bilder: DALmatin och Skoter (figurkod för bokstavem S). Skapa 

kopplingen: Dalmatinen (bas) har en skoter på nosen. 

Gotland - Huvudet av en getabock (symboliseringstekniken) 

Koda bilder till ljud 

För att kunna memorera uttalen av ljuden i ett nytt alfabet i rätt ordning, behöver man 

koda om ljud till bilder. Valda bilder måste tillgodose två krav. För det första måste 

bilderna vara behändiga att memorera. För det andra måste bilderna uttalas likadant som 

respektive alfabetsljud. Genom att memorera ordningen på sådana bilder, lär man sig 

återskapa ljudsekvensen. 

Koda tecken till bilder 

Det är väldigt enkelt att omvandla tecken till bilder. Varje del av tecknet måste 

föreställas som en tredimensionell bild. Om tecknet är komplext måste det brytas ner till 

element där vart och ett representeras som en tredimensionell bild. 

Memorering av ett främmande alfabet är faktiskt memorering av ett antal 

kombinationer av ljud + tecken. 

När man omvandlar både uttalet och hur ett tecken skrivs till en bild, är kopplingen 

mycket enkel att komma ihåg. Det här görs direkt i föreställningsförmågan. En bild som 

representerar ett ljud kopplas samman med en bild som representerar det skrivna 

tecknet. Associationerna man får, memoreras i rätt ordning med den metod som fungerar 

bäst för en själv. 

Hela det japanska hiragana-alfabetet (som består av 46 tecken) kan memoreras på det 

här sättet på bara en halvtimme, och det i exakt ordning! 

Man behöver dock 3-4 dagar för att fixera tecknen, men fixeringen görs helt utan 

några studieböcker eller fusklappar. Tecknen återkallas helt och hållet i det egna minnet. 



102


Tekniken för distinkta särdrag 

Den här tekniken används för att memorera liknande objekt, alltså skilda objekt som 

har väldigt lika konturer men skiljer sig åt i detaljerna, t.ex. människor. 

De flesta av oss hade ett smeknamn i skolan: Någon var ”Skämtar'n”, en annan var 

”Kakan”, ”Kapar’n” eller "Professorn". Alla dessa personer ansågs ha distinkta särdrag. 

Mindre barn gillar ofta inte för- och efternamn eftersom de är svåra att komma ihåg. 

Smeknamn är inte alls samma sak. De är individuella, så man förstår genast vem det är 

som åsyftas. 

Ett smeknamn speglar det mest framstående draget i personligheten eller utseendet 

eller påminner oss om efternamnet i en kortare form. Ofta består ett smeknamn av ett 

ord som är enkelt se i bildform och är därför enkelt att memorera. 

Funktioner för tekniken för distinkta särdrag 

Ett distinkt särdrag ger möjligheten att komma ihåg en särskild person. 

All exakt information länkas till det distinkta särdraget (för- och efternamn, adress, 

telefonnummer m.m.). 

Distinkta särdrag är enkla att memorera i en särskild ordning, vilket gör det möjligt att 

komma ihåg information i rätt ordningsföljd om en grupp människor. 

Urskilja distinkt särdrag från ett fotografi 

När man tittar på ett fotografi uppfattas genast det distinkta särdraget eftersom det är 

en naturlig association och därför memoreras automatiskt. Och så länge man kan 

uppfatta ett distinkt särdrag, kommer hela bilden av personen i fråga, upp i huvudet. 

Ett distinkt särdrag från fotografi kan vara vad som helst: En del av klädseln, frisyr, 

konstigt utseende, en likhet med någon annan. Till och med kan en detalj i bakgrunden 

utgöra ett distinkt särdrag. 



103


Att urskilja ett distinkt särdrag från ett fotografi kan vara användbart för att memorera 

information om framstående politiker, musiker, författare eller vetenskapsmän. 

Samma metod kan användas för att memorera alla typer av bilder, inklusive 

illustrationer i studieböcker. 

Här följer ett exempel på att urskilja ett distinkt särdrag från ett fotografi. Låt oss säga 

att vi ser en bild av en flicka med ett konstigt örhänge. I det här fallet kan det här 

örhänget väljas ut som distinkt särdrag. När man undersöker fotografiet och lägger extra 

märke till det distinkta draget som urskiljts, kommer hjärnan att automatiskt fixera 

kopplingarna mellan det distinkta draget och hela ansiktet. Memorering sker 

AUTOMATISKT. Man behöver inte tänka på det eftersom bilderna redan kopplats 

samman. 

Ett kort exempel på hur man urskiljer ett distinkt särdrag från en illustration när man 

studerar en bok om akvariefiskar och behöver memorera både de vetenskapliga och de 

vanliga namnen på fiskarna tillsammans med deras utseende. Man behöver välja ut ett 

distinkt särdrag från en bild. Låt oss säga att en fisk är fotograferad med en ovanlig 

snäcka i bakgrunden. I det här fallet kan snäckan användas som distinkt särdrag och 

fiskens namn kan kopplas till denna bild. 

Urskilja distinkt särdrag hos en person man känner väl 

Även om man känner en person väl, så kan man troligtvis behöva memorera extra 

information om denne. Personen kanske byter mobilnummer lite då och då, eller varför 

inte memorera vad ni planerat att göra tillsammans eller vad ni tidigare pratat om. 

I det här fallet lokaliseras ett distinkt särdrag från personens jobb, hobbies, goda eller 

dåliga vanor, sätt att gå, tala, klä sig eller andra karaktärsdrag. Om bekanten är polis, 

kan man associera denne som en polisbricka. Om personen samlar på frimärken, kan det 

distinkta särdraget bli ett förstoringsglas. 

Man behöver inte komma ihåg en bild av en person när man memorerar någon 

information om denne. Alla människor är likadana för hjärnan. Varje person måste 

representeras med en individuell bild vid memorering. 

Urskilja distinkt särdrag hos en okänd person man träffar 

Under ett första möte litar man ofta på sitt minne, för att bara efter några minuter inse 

att man glömt bort namnet på personen man just träffat. Den här situationen är alltför 

vanlig. 

Om du vet att du kommer att träffa en ny person, försök att titta på personen innan ni 

hälsar och urskilj ett distinkt särdrag på förhand. Precis när denne ska säga sitt namn har 

du bilden redo i huvudet och kopplar genast associationerna du får av personens namn, 

till bilden. 

Har du någonsin undrat varför det är just namnet som alltid glöms bort? Det tycks som 



104


att den här informationen genast raderas helt automatiskt. Sanningen är att enstaka ord 

aldrig memoreras. Eftersom det är just ett informationsmeddelande med endast ett 

element, så har hjärnan ingenting att koppla det till. När du förberett ett distinkt särdrag 

på förhand, har du det hjärnan behöver för att skapa en koppling - ett namn och ett 

distinkt särdrag. Glöm inte bort minnets stora paradox: Hjärnan kan endast memorera 

kopplingar. 

Det är inte så enkelt att urskilja ett distinkt särdrag hos en okänd person. Det behöver 

man öva upp. Försök att urskilja sådana särdrag hos tio slumpmässiga personer på stan 

eller på bussen. Precis som vid alla andra kodningsprocesser, tar den här handlingen 

ganska lång tid att utföra i början. Man behöver träna sig i att hitta distinkta särdrag, och 

hitta dem fort. 

Urskilja distinkta särdrag hos en person vars utseende man inte känner till 

Om man känner till något om personen, så omvandlar man det man vet till en bild, 

som blir det distinkta särdraget. Bilmekanikern kan t.ex. representeras av en ratt. 

Om man inte vet något alls om personen, behöver man bara ta reda på personens 

efternamn och sedan urskilja ett distinkt särdrag därifrån. Heter personen Andersson, 

blir lämpligen det distinkta särdraget en and. Svensson - en svensk flagga. Larsson - en 

larv. 

Urskilja distinkt särdrag från inredningen 

Det räcker ofta att bara lägga märket till ett element i inredningen där en person bor 

eller arbetar. På en tandläkarmottagning kan det var en tandläkarstol, på ett sjukhus - ett 

fönster i receptionen. I associationerna kopplar man informationen till objekten man valt 

ut. 

Ett distinkt särdrag i ett rum kan urskiljas när man behöver memorera ett 

telefonnummer till ett företag, doktor eller någon personal, som man inte har något 

intresse av personligen. 

Urskilja distinkt särdrag från en bil 

Många gånger kan det vara nödvändigt att memorera registreringsnumret på en bil, om 

man t.ex. bevittnat en olycka eller en smitning och vill lämna information. Alla bilar 

liknar varandra. Om man försöker memorera bilens registreringsnummer separat, utan 

att koppla det till något, kommer man inte att kunna göra det tillförlitligt (hjärnan 

glömmer informationen eftersom ingen koppling skapats). 

Att urskilja ett distinkt särdrag hos en bil ger möjligheten att inte bara koppla ett 

nummer till den, utan även att komma ihåg biltillverkaren och till och med förarens 

utseende. 

Titta in i bilen och lägg märke till någon pryl som finns där. Förare smyckar ofta ut 

bilarna på insidan. 



105


Viktigt: Falska och vanliga distinkta särdrag 

När man försöker hitta ett distinkt särdrag, bör man försöka att inte välja något som är 

svårt att memorera. Försök lägg märke till om personen skelar, om det finns en 

guldtand, stora öron, ett ärr, svettiga händer, piercings, dåliga naglar. Ett sår eller en 

skada, kan t.ex. vara tillfälliga och inte helt säkra distinkta särdrag i alla sammanhang. 

När det gäller personer man träffar, bör man inte bry sig om kläder och andra externa, 

förändringsbara drag. Dessa är bara masker – och vissa bär dessa masker av en 

anledning: Att undvika uppmärksamhet och inte synas i mängden. 

Ett klassiskt exempel på ett falskt distinkt särdrag: En ut-och-in-vändbar kappa (med 

olika färger beroende på vilken sida man väljer att visa). Eller en vanlig keps som lätt 

tas av. 

Ett exempel på ett vanligt distinkt särdrag är kortklippt frisyr. Det skulle vara 

användbart endast om alla andra vore flintskalliga. 

Mänskligt beteende är i många fall ett opålitligt distinkt särdrag. Många svindlare är 

talangfulla skådespelare. Som Shakespeare sa en gång: ”Världen är en scen... och alla 

män och kvinnor är bara skådespelare.” 

Metoden för informationskomprimering 

Den här metoden används för att koda korta textutdrag till bilder: Anekdoter, 

information ur uppslagsverk eller enskilda textstycken. 

Resultaten av experiment med memorering av textinformation (F. Bartlett, The Mind 

at Work and Play) bevisar att textinformation på sätt och vis raderas efter en tid, som om 

den komprimeras. I praktiken kan man inledningsvis återskapa en text mer eller mindre 

exakt och komplett. Sedan, efter ett par veckor, finns bara ett par rader kvar från varje 

sida text, i minnet. 

GMS använder sig inte av exakt memorering av textinformation ord-för-ord. Det 

borde vid det här laget vara uppenbart att man återberättar text genom de bilder man 

kommer ihåg. När man läser en bok omvandlar den återskapande 

föreställningsförmågan automatiskt ord till bilder och skapar KOPPLINGAR mellan 

dem. Tack vare den här processen memoreras vad som kan liknas vid separata klipp från 

en film, som texten får att dyka upp i huvudet. Processen av att återberätta en historia är 

just att berätta historien från bilder. 

Vi vet redan att kopplingar mellan visualiserade bilder som bara skapas en gång, 

raderas snabbt. Detta är anledningen till att bara en del kopplingar förblir i minnet en 

timme efter att man läst en text. Som en konsekvens genererar hjärnan bara en mindre 

del av bilderna, och eftersom det finns färre bilder, minskar även texten i storlek. 

Eftersom textinformation ändå ”komprimeras” (raderas med tiden), lär inte GMS ut 



106


exakt memorering av texter ord-för-ord, utan fokuserar på att bilda en förstklassig 

förmåga till att memorera bilderna som speglar textens innehåll, för att man sedan ska 

kunna återge innehållet i texten utifrån dessa bilder. 

Att koda text till bilder och memorera dess rätta ordning är inte den svåraste delen. 

Det är mycket svårare att bygga upp återberättandet utifrån bilderna. För att bilda denna 

förmåga, finns särskilt utformade övningar i utbildningmodulen kallad 

’Textinformation’. Ofta beror elevers svårigheter med att besvara en fråga, inte på att de 

inte kan texten, utan på grund av att de inte kan omvandla tankar/bilder till verbala 

uttalanden. 

Huvudproblemet är detsamma vid studier av nya språk – brist på automatik i talet. 

Följande metod för informationskomprimering är väldigt enkel. Låt oss säga att vi 

behöver memorera följande textutdrag: 

Leanne Cox, student vid California University, slog ett ny världsrekord. Hon simmade 

tvärs över Magellans sund, 3.3 kilometer brett, på 1 timme och 2 minuter, trots det kalla 

vattnet. 

Den första handlingen man måste utföra är att urskilja en associationsbas. Man måste 

lära sig att snabbt uppfatta textfragmentets huvudidé. Föreställ dig att du är chefredaktör 

för en tidning och din uppgift är att läsa stora mängder korta texter och sätta rubriker till 

dem. Den här artikeln får rubriken ’Världsrekord till havs’. 

Vi kan dock inte memorera kombinationer av ord automatiskt. Föreställ dig att det 

finns hundratals sådana titlar. Hur skulle man komma ihåg ordningen på dem? Man kan 

bara skapa kopplingar mellan bilder. 

Det här är anledningen till att nästa mentala operation är att ge associationsbasen ett 

VISUELLT STÖD. Det visuella stödet är ett bildord som är enkelt att memorera med 

olika associationsmetoder. 

I det här fallet passar bildstödet 'medalj', som får representera associationsbasen 

’Världsrekord till havs’. 

På så vis komprimeras ett textutdrag till en kompakt och informativ bild. Sådana 

bilder kan sedan memoreras i mängder, i nödvändig ordning. 

Formeln för metoden informationskomprimering ser ut som följer: 

Textutdrag - meningsstöd (rubrik) - visuellt stöd (bild) 

Det här leder till att om en text innehåller 20 paragrafer, så måste var och en av dessa 

markeras med en bild. Man måste sedan memorera ordningen på bilderna. Vid ett senare 

tillfälle när man återger bildsekvensen, kan man återberätta all text utan att komma ifrån 

ordningen. 



107


Texter kan innehålla en stor mängd exakt information, som text ur en historiebok t.ex. 

Textinformation kan även helt och hållet sakna exakt data. T.ex. anekdoter och 

barnböcker. 

Memorering av textinformation utforskas mer i detalj i utbildningmodulen 

”Textinformation”. För stunden, kan vi avslöja att GMS gör det möjligt att 

kvalitetsmemorera all möjlig text – från anekdoter och rapporter till komplicerade texter 

för utbildning (vilket är vad GMS ursprungligen utvecklades för). Mnemoteknik var från 

början retorikens huvudkomponent, en konst i muntlig presentation. 

Du är nu bekant med de grundläggande metoderna för omvandling av element ur 

informationsmeddelanden till bilder. De beskrivna metoderna kan användas att koda i 

stort sett all typ av information till bilder. Nästa steg i GMS är att skapa kopplingar 

mellan bilder i hjärnan, bilder som representerar elementen i memorerad information. 



108

Del 5: Memorering 

Tre metoder för att koppla bilder 

Nu kommer vi fram till det detaljerade utforskandet av det andra steget i 

memoreringen – den faktiska memoreringen. I det första steget (kodningen), så 

omvandlades elementen i informationsmeddelandena till bilder. Informationen är nu 

redo för lagring. Den faktiska memoreringsprocessen består av att koppla samman 

informationsmeddelandenas element. 

Vi kommer att titta på följande typer av bildkoppling: 

• Sammankoppling av två bilder 

• Associationsskapande 

• Sammankoppling av associationer 

Man måste förstå att bilder alltid kopplas ihop på samma sätt i föreställningsförmågan. 

Oavsett vilken teknik man använder handlar det alltid om att koppla samman två bilder i 

hjärnan. De två bilderna måste alltid visualiseras som stora, så de tar upp all plats i 


Processen för bildkoppling och konceptet för associationer blandas ofta ihop. En 

påminnelse är att i det här systemet så utgör en association en grupp sammankopplade 

bilder där särskild information kodats in. Att koppla samman två bilder är inte att skapa 

en association. Det är bara ett medel i associationsskapandet. 

Associationer – olika informationsmeddelanden – behöver memoreras i rätt ordning. 

Det här görs på två sätt. Antingen kopplas associationen samman med en stödbild 

(stimuleringsbild) eller så kopplas den samman direkt med en annan association. I det 

här fallet kopplas stora associationsbilder (baser) samman med Ryska Dock-tekniken. 

När vi har en grupp av associationer som är direkt sammankopplade med varandra, talar 

vi om ett informationsblock – en grupp liknande information (kronologiska tabeller, 

listor med telefonnummer eller en sekvens med paragrafer ur en text). 

För att ge sig in i beskrivningen av dessa metoder i detalj, behöver man komma ihåg 

vad relativ storlek är, när det gäller de visualiserade bilderna. Bilderna kan vara små, 

medelstora eller stora. 

Metoderna för bildkoppling är mycket enkla, men man måste alltid komma ihåg att 

följa dess regler vid memorering. Det är bättre att lära sig memorera rätt direkt från 

början. Fel (felaktigt bildad förmåga) är alltid svårare att rätta till. 

Koppla två bilder 

Bilder kopplas alltid samman i par. Alla bilder som kopplas samman måste 

visualiseras som stora, detaljerade, i färg och i tre dimensioner. Även när två bilder 

kopplas samman måste man uppmärksamma en bestämd ordning av kopplingar, för att 

alltid veta vilken som är den första bilden i bildparet och vilken som är den andra. 

Regeln är att den andra bilden genomskär (tränger in i) den första bilden i paret. 



109


Eller så placeras den andra bilden ovanpå den första. 

Den andra bilden kan även befinna sig till höger om den första bilden. 

Positionen av den andra bilden i förhållande till den första i ett par, beror på vad det är 

för bilder man kopplar samman. Koppla ihop dem på det sättet som är bekvämast för 

dig. Rotera dem i huvudet, undersök dem från olika sidor och få dem att passa ihop för 

att få en enkel och användbar koppling, vilket är precis vad som behövs. 

Som tidigare nämnts spelar det ingen roll hur bilderna kopplas samman. Om man 

tycker det är enklare att koppla samman dem på ett mer vanligt sätt – skapa vanliga 



110


kopplingar, eller man tycker det är enklare att koppla samma bilderna på konstiga, 

ovanliga sätt, så kopplar man samman dem därefter. 

Principen är att de kopplade bilderna måste röra vid varandra, så de kan omslutas 

med en obruten linje. Hjärnan är intresserad av generella konturer. 

Oavsett vilken relativ storlek bilderna egentligen har måste man fokusera all 

uppmärksamhet på ENDAST DE TVÅ bilderna man kopplar samman och föreställa sig 

dem STORA. 

Bilderna kan skifta i storlek i det verkliga livet, men när man kopplar samman dem i 

föreställningsförmågan måste de vara lika stora. En myra som egentligen är lite, måste 

förstoras och ett flygplan som egentligen är stort måste förminskas. När man kopplar 

samman dessa två bilder i samma storlek, så kallas detta i GMS för Kedjetekniken. 

Skapande av associationer 

En association är en grupp bilder där ett specifikt informationsmeddelande finns 

inkodat. Det finns alltid en BAS i alla associationer – informationsmeddelandets 

huvudelement. Övriga bilder utgörs av associationsELEMENT. Figurkoder är alltid 

associationselement och används aldrig som bas. Associationer kan bestå av 2 till 6 

bilder. Associationselement sitter alltid i samma ordning på associationsbasen.- från 

vänster till höger och uppifrån och ner. Associationer bildas genom att koppla samman 

flera bilder i tur och ordning. Standardtiden för att koppla samman två bilder är 6 

sekunder. 

Om en association innehåller 4 element behöver man 18 sekunder för att memorera 

den. 

En ASSOCIATIONSBAS är alltid en STOR bild i associationer. 

ASSOCIATIONSELEMENT är alltid MEDELSTORA. När man skapar kopplingarna 

är båda bilderna alltid stora. 

T.ex, låt oss memorera följande information: 

Telefonnumret till en skola - 68 23 422 

Informationsmeddelandet innehåller fyra delar: Skolan, 68, 23 och 422. Vi väljer en 

bild för skolan till associationsbas (t.ex. en blyertspenna). Sedan omvandlar vi de 

tvåsiffriga och det tresiffriga talet till bilder enligt figurkoderna: palm, tub och köttkvarn 

(obs: engelska figurkoder). 

Pecil – palm-tree – tube – meat grinder 

Elementen är omvandlade till hjärnans språk så vi kan börja STYRA 

MEMORERINGEN genom att koppla samman informationselementen i 

föreställningsförmågan. En association bildas som resultat av tre, i tur och ordning, 

skapade kopplingspar: spets – palm, penna - tub, sudd – köttkvarn. 

Dags att koppla samman det första bildparet (6 sekunder). 



111


Dags att koppla samman det andra bildparet (6 sekunder). 

Dags att koppla samman det tredje bildparet (6 sekunder). 

Visualisera den integrerade associationen i sin helhet (6 sekunder). 



112


Du behöver ytterligare 6 sekunder till att koppla samman associationen med en 

stödbild eller med en annan association. 

En sådan metod för associationsskapande tillåter fixering av information med ofta 

upprepade element (samma bilder). Samma element kan memoreras många gånger på 

olika baser. Det här gör till och med en slumpmässig sekvens av tvåsiffriga tal med bara 

kombinationer av fyra element möjlig: 00, 01, 10, 11 (figurkoder: mimosasallad, näsa, 

anemon, ananas) 

01.10.10.01.11.00.11.10.11.10.11.01.01.00.01.00.10.01.01.11.00.01.01.11.10. 

För att memorera den här sekvensen av nollor och ettor (omvandlade till figurkoder 

för tvåsiffriga tal), behöver man 5 stödbilder (associationsbaser) och 2 minuter och 30 

sekunder (25 bilder gånger 6 sekunder). Det här är standard för våra elever. 

Koppla associationer 

En sekvens av associationer memoreras på två sätt. Dels kan en associationsbas 

kopplas till en stödbild och dels kan flera associationsbaser kopplas direkt till varandra. 

Vi ska nu ta en närmare titt på den andra av dessa två metoder – att direkt koppla ihop 

associationer. Associationer kopplas samman med varandra när man behöver memorera 

exakt information som är sorterat efter ämne, t.ex. en lista med telefonnummer. En och 

samma typ av information kopplas samman till en block som sedan fixeras på en 

stödbild. 

När två associationsbaser kopplas samma, ska man använda Ryska Dock-metoden, 

vilket betyder att i varje bildpar, är en första bilden stor och den andra bilden liten. 



113


Men när man skapar själva kopplingen måste båda bilderna visualiseras stort. 

När man sedan återskapar en associationsbas (stor bild), kan man läsa ut information 

från den (medelstora bilder). Därefter tittar vi efter nästa associationsbas (liten bild) och 

förstorar den i föreställningsförmågan. 

Som ett resultat av förstoringen av den lilla bilden, blir nu elementen i denna 

association (informationsmeddelande) tillgängliga för avläsning. 



114


Samlande av memorerad data i ett informationsblock är en mer komplicerad teknik för 

memorering av en serie associationsbaser, än om man använder stödbilder. Däremot gör 

informationsblock med liknande typ av data, det möjligt att till att spara in på antalet 

använda stödbilder. Det sistnämnda är det mest logiska och effektiva när man 

memorerar tabellinformation. 



115

Del 6: Memorering av sekvenser 

Cicero-metoden 

Cicero-metoden är baserad på naturliga associationer, vilket är kopplingar som redan 

skapats naturligt i hjärnan under vardaglig uppfattning av relaterade bilder. 

Alla har vi bilder som vi uppfattar regelbundet. Dessa är objekten i ett rum, på 

kontoret, på gatan, utanför hemmet m.fl. 

Eftersom sådana kopplingar mellan objekt som vi regelbundet uppfattar, redan 

existerar i hjärnan, behöver dessa kopplingar inte memoreras. Man kommer redan ihåg 

dem. 

För att bilda stödbilder med Cicero-metoden, behöver man bara fixera sekvensen av 

välbekanta bilder i minnet. Det här uppnås genom upprepad repetition. av dessa. 

Välja ut stödbilder med Cicero-metoden 

Definiera ordningen av rummen i ditt hus, lägenhet, kontor eller väns hus. Tex: Börja 

alltid i hallen och gå sedan medurs från rum till rum. 

Fokusera uppmärksamheten på ett specifikt rum, t.ex. hallen. Visualisera hur du går 

runt i hallen (alltid åt samma håll – medurs) och kom ihåg 10 olika objekt. 



116


Gör likadant i övriga rummen i din bostad. Väl ut 10 bilder i badrummet, i köket, i 

sovrummet och i vardagsrummet. 

Av det så har du nu 50 bilder. Först kommer du ihåg de 10 bilderna i hallen, sedan går 

du vidare till de 10 bilderna i nästa rum o.s.v. 

Fixera ordningen av de 50 bilderna i minnet genom att titta igenom dem i minnet flera 

gånger. 

Där här är viktigt: De valda bilderna FÅR INTE UPPREPA SIG. Flera av bilderna kan 

ha samma namn, men de måste se olika ut (två olika typer av lampor t.ex.). 

Välj ut bilder genom att komma ihåg dem. Man behöver ta fram kopplingar som redan 

finns i hjärnan. 

Välj bilder som du senare kan urskilja 5 underbilder ifrån. 

Användning: 

Cicero-metoden används för att bilda ett system av stödbilder (stimuleringsbilder). 

Systemet av stödbilder bildas med en kombination av flera tekniker för 

sekvensmemorering. Bilderna som väljs ut med Cicero-metoden utgör vanligtvis 

FÖRSTA NIVÅN av bilder i stödbildssystemet. För att dra paralleller med en dator kan 

man säga att dessa bilder utgör rot-katalogen på en hårddisk, genom vilken man tar sig 

fram till andra stödbilder. 

Den fria associationsmetoden 

Man uppfattar i stort sett aldrig objekt åtskilda från varandra. De flesta objekt har 

konstanta förhållanden till varandra som är automatiskt (reflexmässigt) fixerade i 

hjärnan. 

T.ex: En tesked är vanligen kopplad till en kopp. En kopp hänger samman med ett fat. 

På ett fat ligger det ofta en bit tårta. Bilden av en tårta kan få bilden av kartongen den 

såldes i, att dyka upp i hjärnan. Denna bild påminner en om skyltfönstret man såg tårtan 

i o.s.v. 

Den fria associationsmetoden är mycket enkel. Man behöver bara komma ihåg en 

sekvens av bilder som står i naturlig relation till varandra. Denna bildsekvens kan 

användas som stödbilder till memorerad information. 



117


Det här är viktigt: När man väljer ut bilder med denna metod, bör man undvika att 

växla över till bilder från Cicero-metoden. Med andra ord bör sammanhängande bilder 

från denna metod undvikas när man väljer ut bilder med Cicero-metoden. 

Inga stödbilder får repeteras. Även om man har hundra tusen bilder i sitt 

stödbildssystem, så måste de alla vara olika och unika, oavsett vilken metod man använt 

för att ta fram dem. 

Användning: 

Den fria associationsmetoden används för att förbättra övriga memoreringstekniker. 

Den är särskilt användbar när man snabbt behöver skapa extra stödbilder. 

Välja ut delar av en bild 

Praktiskt taget alla bilder består av delar. Dessa delar är oskiljaktigt kopplade med 

själva objektet. I nästa steg så fixeras dessa kopplingar automatiskt i hjärnan när de 

uppfattas regelbundet. Metoden att välja ut delar av en bild baseras alltså på naturliga 

associationer, vilket är kopplingar som skapas av sig själva när man uppfattar ett objekt. 

Man bör alltid välja ut bilddelar av ett objekt i samma ordning: Från vänster till höger 

och uppifrån och ner (som vi läser och skriver). 



118


Alla utvalda underbilder måste visualiseras separat och stort. 

De utvalda bilderna utgör stödbilder, och precis som med alla andra stödbilder, får 

dessa inte upprepas. 

Användning: 

Bilder som väljs ut med denna metod utgör vanligtvis de sista bilderna i 

stödbildssystemet. Associationer där specifik data kodats in och memorerats, kopplas 

direkt till dessa stödbilder. 

Kedjemetoden 

Med denna metod kopplas bilder samman i par. Den relativa storleken av alla objekt är 

densamma – Stor. 

Vilken som är den första och vilken den andra bilden är i varje bildpar måste kunna 

urskiljas. Därför genomskär den andra bilden (sticker in i eller ut genom) den första, 

placeras ovanpå den första, eller placeras på höger sida om den första bilden. 

Användning: 

Den här metoden används för att bilda korta sekvenser av stödbilder. Bildernas 

sekvens fixeras enkelt genom repetition. Kombinerad med andra tekniker används denna 



119


metod till att bilda ett system av stödbilder. 

Långa bildsekvenser används inte i GMS, eftersom dessa raderas med tiden (se 

kapitlet ’Radering av associationer’). Bara den första och de avslutande bilderna i långa 

sekvenser blir kvar i minnet (även om man kunnat återskapa hela kedjan utan ett enda 

fel direkt efter att man memorerat den). 

Memorering av långa bildsekvenser med Kedjemetoden kan användas vid övningar 

under upplärning, när långtidslagring av kopplingar inte är av vikt. I sådana fall är 

antalet möjliga sammankopplingar av olika bilder, praktiskt taget obegränsat. Kedjor av 

både tiotals och hundratals bilder kan memoreras vid ett och samma tillfälle. 

Ryska Dock-metoden 

När man memorerar en bildsekvens med Ryska Dock-metoden placeras bilderna inuti 

varandra, som de välkända ryska leksaksdockorna, där en liten docka finns inuti en 

mellanstor docka som i sin tur finns inuti en större docka. 

Bildparens relativa storlek när de kopplas samman med Ryska Dock-metoden: Stor + 

liten. 

I praktiken kopplas den lilla bilden (som man föreställer sig som stor) samman med en 

del (föreställs också som stor) av den stora bilden. 



120


Den här metoden gör att varje memorerad bild förblir ”tom”, vilket betyder att bilden 

är redo att få andra (medelstora) bilder kopplade till sig. 

Memorering av en sekvens med Ryska Dock-metoden stabiliserar även bilderna i 

föreställningsförmågan när de återkallas. Nästa bild i kopplingen dyker inte upp om man 

inte avsiktligt förstorar upp den första bilden. 

Användning: 

Den här metoden används för att memorera en ordning av flera, redan memorerade, 

associationer. Här kopplas associationerna samman direkt, utan stödbilder. 

Information av samma typ (en lista med telefonnummer eller en tabell t.ex.) kan med 

denna metod samlas ihop till ett informationsblock, som sedan fixeras vid en stödbild. 

Memorera med ordningstal 

Memorering med ordningstal används sällan för att memorera vardaglig information, 

eftersom detta motsäger tidigare beskrivna grundprinciper i GMS. När det är nödvändigt 

att numrera memorerad information (t.ex. vid lagtexter) används en metod av att 

numrera bilder med figurkoder. Långtidslagring av numrerad information studeras 

vidare i utbildningmodulen ”Textinformation” online. 

En påminnelse om hantering av figurkoder: 



121


1. Ingen information lagras på figurkoder. 

2. Figurkoder får inte kopplas samman med varandra. 

Det här är anledningen till att nedan beskrivna metod endast används vid: 

• träning 

• olika typer av demonstrationer och tricks 

• tillfällig memorering 

Låt oss säga att vi behöver memorera följande information vid respektive ordningstal: 

43 - Magi 

65 - Rikedom 

78 - 681 

87 - Trolleritrick 

503 -700 

Figurkoderna som representerar siffrorna (43, 65, 78, 87, 503) visualiseras som stora 

bilder (associationsbaser, i motsats till de grundläggande reglerna för memorering). 

Bilderna för orden eller siffrorna att memorera visualiseras som medelstora bilder. 

För att memorera informationen skapar man sedan kopplingar mellan en del av den 

stora bilden och en medelstor bild. 

Observera att figurkoderna i bilden är från engelska ord. 

Man kan på detta sätt enkelt komma ihåg ordningen på en informationssekvens. 

Bilden för ordningstalet dyker upp i huvudet när man önskar, och sedan ”hittar” man 

den memorerade informationen på denna. 



122


Hur kan man då skilja på bilder som representerar ord och bilder som representerar 

siffror (figurkoder)? Det görs väldigt enkelt eftersom sifferbilderna är inlärda på 

förhand, så känner man snabbt igen dem. 

Den här metoden är inte passande för långtidsmemorering av viktig information. För 

långtidsmemorering kan inte figurkoder för siffror användas som associationsbaser. 

Detta skulle leda till stora problem. 

Det här är en av teknikerna som används vid minnestävlingar, när stora mängder av 

vad som kan tyckas vara meningslös information (slumpmässiga siffror, spelkort, ord 

m.m.) måste memoreras snabbt. 

Memorera i alfabetisk ordning 

I dess enklaste form, är memorering i alfabetisk ordning identisk till memorering med 

ordningstal. Men eftersom det finns så få bokstäver i alfabetet, så skulle man bara kunna 

memorera 29 informationsenheter på detta sätt. 

Schemat för praktisk memorering i alfabetisk ordning, illustreras i bilden nedan. För 

att bilda ett system av stödbilder, används en kombination av flera tekniker: 

• Figurkoder för alfabetets bokstäver 

• En kort sekvens valfria bilder (runt 5 bilder, som memoreras med Kedjemetoden) 

• Välja ut delar av en bild (vanligtvis urskiljs 5 underbilder) 

Den faktiskt memorerade informationen (telefonnummer t.ex.), sätts samman till 

associationer på förhand. Sedan kopplas varje associations (varje telefonnummers) bas 

samman med en del av en av de valfria bilderna. 

En sådan ”telefonkatalog” kan enkelt byggas ut genom att öka antalet 

informationsceller. Det gör man genom att addera ytterligare bilder till den befintliga 

sekvensen av valfria bilder. För sällan använda bokstäver blir sekvensen av valfria 

bilder kort, och för vanligt förekommande bokstäver blir den längre. 

Telefonnummer som memorerats med denna metod kan kommas ihåg i 

bokstavsordning, utan att man behöver gå igenom hela listan, eller utifrån ett element 



123


(för- eller efternamn, eller någon av siffrorna). 

Alla kopplingar fixeras noga med repeterad aktivering (återberättande). 

Returmetoden 

För att försäkra lång och tillförlitlig lagring av kopplingarna i hjärnan, får inte 

figurkoder kopplas samman med varandra. 

Returmetoden är en kombination av Kedjetekniken och urskiljning av bilddelar. Den 

gör det möjligt att hålla isär figurkoder vid memorering. 

Returmetoden används för långtidsmemorering av svåra texter som innehåller många 

ofta upprepade figurkoder (siffror, namn, ämnesrelaterade termer m.m.). 

Bilderna som representerar den specifika informationen memoreras med 

Kedjetekniken, men så snart man stöter på en figurkod, kopplas den inte med den 

tidigare bilden, utan med en av dess delar. 

När figurkoderna är isolerade, fortsätter kopplandet med Kedjetekniken. 

Användandet av denna metod undersöks vidare i detalj i utbildningmodulen 

’Textinformation’. 

Fixerad sekvens 

Alla möjliga bilder som är enkla att komma ihåg, kan användas som stödbilder. 

Om man kopplar samman en sekvens av fem bilder (kopplade med Kedjemetoden) 

med var och en av de 10 utvalda Cicero-bilderna, har man helt plötsligt 50 stödbilder, 

istället för 10. 



124


Ett stödbildssystem skapas på förhand och fixeras enkelt i hjärnan med repeterat 

återkallande. 

Det bästa sättet att fixera stödbilder är att använda dem för memorering. Man kan t.ex. 

memorera siffror på dem. Vid den typen av övningsmemorering, behöver man inte 

fixera informationen efteråt. 

Samma stödbilder kan användas många gånger, bokstavligt talat som en hårddisk. 

När man memorerar ny information på stödbilderna, raderas automatiskt tidigare 

lagrad information. 

Osynliga bilddelar 

Många människor tycker om att plocka isär saker, vilket gör att vi känner till vad som 

finns inuti en radio, en TV, en bil, en tvättmaskin och andra saker. 

Objekt som finns inuti andra objekt kan användas som stödbilder. 

Denna teknik för skapandet av stödbilder är mycket tillförlitlig, eftersom kopplingar 

som sker på utsidan av ett objekt, inte påverkar de som sker på dess inre delar. 

Objekt kan externt kopplas samman med kedjetekniken, samtidigt som associationer 

med exakt information finns kopplade till objektets inre delar. Den här tekniken för 

skapande av stödbilder passar väl för långtidsmemorering. 



125


Metoden är också bra eftersom den ger möjligheten att bygga om system av stödbilder 

i hjärnan. Om man t.ex. fäster 5 telefonnummer inuti en radio, kan man enkelt sätta in 

(den externa) bilden av radion någonstans i stödbildssystemet. Då har man automatiskt 

även flyttat dit de 5 telefonnumren. 

En slumpmässigt vald bild används som en behållare. Informationen som lagras i 

behållaren flyttas enkelt tillsammans med bilden. 

Den här tekniken kan kombineras med att välja ut delar av utsidan på bilden, vilket 

tidigare beskrivits. 

Numrera med figurkoder 

Vid det här laget känner du väl till konceptet med figurkoder, alltså visualiserade 

bilder som representerar vanligt förekommande informationselement., t.ex. två- och 

tresiffriga tal, månader och veckodagar m.m. 

Alla visualiserade bilder kan markeras med en figurkod genom att man skapar en 

koppling. 

Man kan t.ex. markera en bild med figurkoder för veckodagar, vilket gör det enkelt att 

memorera scheman och tidtabeller. 

När man markerar slumpmässigt valda bilder med figurkoder för månaderna, skapas 

stödbilder som ger en möjlighet att memorera födelsedagar och andra högtider. 

Genom att markera slumpmässigt valda bilder med figurkoder för siffror, får man ett 

numrerat stödbildssystem. 

Hur kan man komma ihåg denna typ av stödbildssystem? Återkallande av 

informationen baseras på att man kan ordningen på siffror och månader sedan barnsben. 

Och när man kommer ihåg siffrorna eller månaderna, så dyker deras respektive 

figurkoder upp i hjärnan, som i sin tur får bilderna man kopplat till dessa att återkallas. 

Tekniken för att välja ut delar av en bild, är passande att använda i kombination med 

numreringsmetoden. På så sätt får man 5 stödbilder på varje fritt vald numrerad bild. 

Bilder kan numreras med flera figurkoder, t.ex. flera figurkoder för tresiffriga tal, 

vilket gör det möjligt att bilda ett oändligt stödbildssystem i minnet. Kom ihåg: Alla 

skapade stödbildssystem måste noga fixeras genom upprepad mental repetition. 

Exempel: 

Föreställ dig en stor bild av en bil och placera bilden av en monitor (figurkod för 

måndag) på dess tak. Nu kan du fixera ditt schema för måndagen på olika delar av bilen 

(både utanpå och inuti). 

Fäst figurkoden för 35 (BåR) ovanpå bilden av en skanner. Här har du en stödbild för 



126


siffran 35 (för t.ex. viktig information på sidan 35 i en bok). 

Placera tre stycken cyanfärgade accesoarer (figurkod för 999) på en konservburk och 

du har en stödbild för talet 999.999.999. 



127

Del 7: Fixering av kopplingar i hjärnan 

Den aktiva repetitionsmetoden 

Både kopplingar mellan visualiserade bilder som skapas naturligt när man läser en 

text, och avsiktligt kopplad bilder i föreställningsförmåga, raderas av sig själva efter ett 

tag. 

För att lagra information i hjärnan, måste den repeteras. När kopplingar i hjärnan 

återaktiveras, underhålls de och kan på detta sätt bevaras under lång tid. Om 

kopplingarna aktiveras regelbundet (minst en gång var 6:e vecka) kan de lagras för en 

livstid. 

I GMS är repetition en process som skiljer sig från den vanliga definitionen av termen. 

Oftast definieras ordet 'repetition' som upprepad perception av information. Som när 

man läser en text eller en lista med telefonnummer om och om igen. Upprepad 

perception av är fullständigt meningslös när det handlar om teckeninformation (som inte 

får bilder att dyka upp i hjärnan). Oavsett hur många gånger du läser en rad, 

innehållande endast slumpmässiga ettor och nollor, kommer inte informationen att 

memoreras. 

När vi talar om repetition i GMS, menar vi processen av upprepat återkallande av (att 

komma ihåg) informationen. Information kan endast upprepas genom att först komma 

ihåg den. 

Om man inte är tränad i att memorera exakt data, kommer man inte att komma ihåg 

den typen av information, och därför inte heller kunna fixera den i hjärnan. 

Notera att repetition i GMS inte görs för memorering, utan för fixeringen av den redan 

memorerade informationen i hjärnan. 



128


Uppskattat repetitionsschema 

Efter memorering med GMS-metoden, måste man göra en KONTROLL AV VAD 

MAN KOMMER IHÅG. Om man t.ex. memorerat 30 telefonnummer, bör de skrivas 

ner på papper eller spelas in med mikrofon. Sedan jämför man den ihågkomna 

informationen med informationskällan. Testet måste alltid göras för att försäkra sig om 

att man inte gjort något fel i kodningssteget eller skapat falska kopplingar. 

Om man upptäcker fel eller överhoppad information i kontrollen, måste man 

memorera (reparera) kopplingen på nytt tills informationen är korrekt och komplett. 

Efter att informationen är kontrollerad och rättad är man säker på att informationen 

kan återskapas i sin helhet utan fel. Det är bara efter det här stadiet som man kan börja 

fixera informationen i hjärnan genom ett flertal upprepningar. 

Vänligen notera att man efter memoreringsstadiet inte kan veta om man kommer ihåg 

informationen eller inte, eftersom den inte är fixerad i hjärnan. När man kommer ihåg 

information byggs den åter ihop av hjärnan, bit för bit, av kopplingar som fixerats i 

minnet. Därav är kontrollen av den nymemorerade informationen alltid nödvändig. Det 

är det enda sättet att försäkra sig om att man kommer ihåg informationen korrekt. 

Hur ofta och efter vilka tidsperioder bör memorerad information återaktiveras? Det 

finns inte ett enda svar på den här frågan, eftersom det beror på informationens 

komplexitet, mängd och personen i frågas memoreringsförmåga. Detta beror också på 

personens funktionella tillstånd. Är man sjuk eller trött är det svårare att memorera och 

komma ihåg korrekt. 

Vi kan därför bara rekommendera ett tillfälligt uppskattat schema som följer: 

Första återkallandet bör ske 40-60 minuter efter memorering. Det är under den 

tidsrymden kopplingar som endast skapats en gång försvinner ur det elektriska minnet. 

Andra återkallandet bör ske ungefär 3 timmar efter det första. 

Det tredje återkallandet bör ske ungefär 6 timmar efter detta och det fjärde 

återkallandet morgonen därefter. 

Antalet repetitioner är viktigt. Generellt bör antalet repetitioner ökas i proportion med 

informationens mängd och nivå av komplexitet. Ju oftare man kommer ihåg 

informationen, desto bättre fixeras den i hjärnan. 

Oavsett ovan, måste nymemorerad information kommas ihåg mer intensivt inom de 

första tre till fyra dagarna efter den ursprungliga memoreringen. 

Efter sådan kopplingsfixering, lagras informationen i ungefär sex veckor i hjärnan 

utan att man behöver återkomma till den överhuvudtaget. Efter denna tid börjar återigen 

informationen gradvis att raderas. 

Det här betyder att man för livstidslagring behöver komma ihåg informationen minst 



129

en gång var sjätte vecka. 


Om man memorerat information som regelbundet används i studier eller på arbetet, 

bibehåller användandet av informationen den kvar i minnet. 

Om man memorerat potentiellt viktig information, men som sällan används, behöver 

man tillämpa regelbunden repetition för att försäkra sig om långtidslagring i hjärnan. 

All ovannämnd information gäller det elektriska minnet. 

Den memorerade informationen kan repeteras med olika metoder. Mer om det nedan. 

Visualisera stödbilder och associationsbaser 

Denna repetitionsmetod används på information som redan fixerats, och används när 

man snabbt behöver repetera stora mängder information. Potentiellt viktig information 

som inte används inom en sexveckorsperiod, bör repeteras på detta sätt. 

Stödbilder är en sekvens av bilder som hjälper till att fixera ordningen på en 

associationssekvens. Exakt information kodas i associationerna. En associationsbas, en 

stor bild på vilkens delar det sitter medelstora bilder (associationselement), urskiljs alltid 

ur en association. 

När man repeterar informationen med den här metoden, bör man medvetet avstå från 

att uttala ord inombords, som har med de visualiserade bilderna att göra. Man behöver 

bara se stödbilderna och associationsbaserna som är kopplade därtill. 

Att avstå från inre tal möjliggör en betydande ökning i hastighet för att titta igenom 

information. 10 memorerade telefonnummer kan ses på 5-10 sekunder i 

föreställningsförmågan. Om man börjar uttala dem (även tyst utan läpprörelser) blir 

hastigheten för tittandet begränsad till hastigheten av talet. 

Normalt sett är reflexkopplingarna mellan bilder och ord så stabila att många har svårt 

för att åtskilja aktiviteten i olika analytiska system. Olika analytiska system kan dock 

fungera åtskiljda från varandra och till och med parallellt. Det är därför som en 

professionell sekreterare kan skriva en text och prata i telefonen samtidigt. Denne förstår 

inte innehållet av vad som skrivs, men trots detta blir det inga fel. I det här fallet agerar 

rörelseförmågan (ofta kallat muskelminnet) helt automatiskt. 

De visuella och talanalytiska systemen kan också arbeta separat. För att avstå från inre 

tal undertiden vi kommer ihåg bilder, måste vårt talsystem sysselsättas. Man kan t.ex. 

läsa en dikt man kan utantill, eller räkna högt eller tyst för sig själv, undertiden man 

kommer ihåg bilderna. Det tal analytiska systemet klara inte att både namnge bilderna 

du ser, och att räkna samtidigt. Genom att göra den här övningen lär man sig gradvis att 

se bilderna i fullständig tystnad. 

I böcker av Castaneda, kallade de mexikanska magikerna en sådan förmågan för den 

”stora tystnaden”. Med detta menades en persons förmåga att tänka direkt i bilder, med 

det långsamma, klumpiga och ofta felaktiga uttalade tänkandet i tal helt blockerat. 



130


När man studerar snabbläsning, så är borttryckandet av inre tal en av de viktigaste 

teknikerna man får lära sig. Vid snabbläsning så uppfattar man boken på samma sätt 

som en film. Ögonen går över sidorna, men bara scener och bilder dyker upp i 


Repetition med komplett avkodning 

Repetition med komplett avkodning används under fixeringen av information i hjärnan 

under de tre till fyra första dagarna efter memoreringen. 

Alla typer av information fixeras som associationer i hjärnan. Varje association fixeras 

till en stödbild. Repetition med komplett avkodning fungerar på följande sätt: 

Låt oss anta att vi har en bild föreställande en medicinburk, vilket representerar ett 

apotek. Denna är fixerad till stödbilden av en dörr. Bilderna av en fjäder, en runsten och 

en val är kopplade till olika delar av medicinburken. Det här är telefonnumret till 

apoteket: 567-51-04. När de här bildkopplingarna aktiveras i föreställningsförmågan, så 

behöver vi även lägga till det talanalytiska systemet, för att omvandla bilderna till ett 

uttalande. Med andra ord, när man kommer ihåg bilderna, så säger man: ”Telefonnumret 

till apoteket är 567-51-04.” 

Notera att man inte säger namnet på själva bilden. Man ser bilden, men säger den 

kodade informationen (t.ex. siffran). 

Särskilt nya termer och namn som ofta memoreras behöver repetition med komplett 

avkodning. Ett sådant fall är när man kommer ihåg (ser) ett vishäfte, en kondom och ett 

magasin. Man säger inte namnet på bilderna utan kommer ihåg namnet på staten – 

Wisconsin. 

Att komma ihåg är i GMS ungefär som att läsa en bok. Den enda skillnaden är att man 

inte ser text, utan man ser istället bilder i sin föreställningsförmåga, som representerar 

särskilda informationselement. Bokstavligt talat så ”läser” man informationen ur 

föreställningsförmågan, som om det vore en bok med illustrationer där man vet vad 

varje illustration betyder. 

Inre tal och tekniken för inre tecknande 

Repetition med uttal och inre tecknande används för information, som efter att de 

fixerats i minnet, ska bli reflex. Detta inkluderar olika figurkoder, nya ord och bokstäver 

i ett främmande språks alfabet. 

Vad är skillnaden mellan att visualisera en bild och att använda sig av inre tecknande? 

När man visualiserar en bild, så ska den ses stort, detaljerat, tredimensionellt och i färg. 

Mentalt (inre) tecknande innefattar en ögonrörelse (rörelseminne). Föreställ dig hur du 

skriver något med krita på svarta tavlan eller målar på en vägg - det här är vad mentalt 

tecknande är. 

Man behöver teckna okända tecken och nya främmande ord på det sättet de skrivs. 



131


Reflexkopplingar skapas långsamt och mellan olika analytiska system. 

Att fixera information på reflexnivå är att skapa en reflexkoppling mellan de visuella, 

tal- och rörelseanalytiska systemen. 

Fixera figurkoder 

Kom ihåg bilden av en bår, vilken representerar talet 35. Visualisera den en stund. Rita 

sedan långsamt siffrorna 35 på själva bilden eller i bakgrunden. Repetera detta flera 

gånger varje dag i 3 till 4 dagar. 

Resultatet av att samtidigt föreställa sig bilden med korresponderande ögonrörelser, 

blir att hjärnan fixerar bilden. När man senare kommer ihåg bilden av en bår, så sätter 

det automatiskt igång ögonrörelserna som tecknar 35. Undertiden verkar det som att 

man automatiskt kom ihåg talet. 

Fixera främmande ord 

Kom ihåg en bild som representerar ett ryskt ord, t.ex. ett hus. Läs av bilden för att 

hitta en kopplad ledtråd för uttalet, bilden av ett dominospel hittas, uttalet för hus på 

ryska – dom. På grund av det talanalytiska systemets långsamma hastighet, klingar 

uttalet ’dom’ kvar i huvudet. 

Gör sedan flera saker på samma gång: Föreställ dig ett hus, uttala namnet 'dom' 

mentalt och teckna hur ordet skrivs på eller bakom bilden: дом. Den här kombinationen 

av olika processer är vanlig vid språk inlärning. Dessa arbetsböcker involverar just att 

se, läsa högt och skriva. Ju fler analytiska system som involveras i kopplingarna, desto 

snabbare utvecklas reflexåterkallandet. 

Resultatet av upprepad samtidig aktivering av nervceller från tre olika analytiska 

system, är att en stabil reflexkoppling skapas mellan dessa. Bilden – det visuella 

analytiska systemet. Uttalet – det talanalytiska systemet. Stavning och skrift – det 

rörelseanalytiska systemet. 

Fixera främmande alfabets tecken 

Kom ihåg att använda bilder som ger en ledtråd till tecknets uttal. Koppla sedan en 

bild till den som ger dess skrift. Visualisera sedan hur du ritar tecknet framför eller 

bakom uttalsbilden och uttala det samtidigt högt eller tyst. 

Reflexkopplingar tar tid att skapa. Det är inte lönt att fuska när man memorerar 

främmande ord. Om man memorerar ett ord på kvällen och får högsta betyg på provet 

dagen därpå, betyder det nödvändigtvis inte att man besitter ny kunskap. Om främmande 

ord inte fixeras till reflexnivå, kommer de att glömmas bort. Då sitter man där med ett 

diplom som det enda minnet kvar från språkutbildningen... 



132


Hur man kontrollerar memoreringens reflexnivå 

Principen är väldigt enkel. Om en reflexkoppling har skapats, arbetar den väldigt fort 

och automatiskt. Kom ihåg hur handen dras bort från den heta plattan – det här är en 

reflex, även om den är ofrivillig och genetiskt inbyggd i hjärnan. 

För att kontrollera kvaliteten på memorerade främmande ord – skriv ner orden på kort. 

Det här är nödvändigt för att snabbt få en slumpmässig ordning på elementen. 

Placera nu korten på ett bord, ett efter ett, och översätt orden från svenska till japanska 

eller vice versa. Lägg märke till med vilken hastighet orden översätts. Om man kan 

översätta ordet på en sekund eller mindre, har ordet blivit reflex och kommer inte att 

glömmas bort. Om det krävs mer tid för att komma på rätt ord, har det inte fixeras och 

kommer snart att glömmas bort. 

På samma sätt kan man även försäkra sig om vilka tecken och figurkoder som kan 

vara dåligt fixerade i hjärnan. 

Kvaliteten av memoreringen av främmande ord testas med igenkänningshastigheten. 

Enkel användning av orden är en illusion av memorering. Det är viktigt att komma ihåg 

det när man studerar ett främmande språk. 

Man kan enkelt undersöka vad en reflexmemorering utgörs av. Bokstäverna i alfabetet 

på ens modersmål är fixerade på reflexnivå i hjärnan. Läs bokstäverna i den här 

meningen: Negninem räh ned i anrevätskob säl. Nya tecken, figurkoder och främmande 

ord bör kunna läsas lika enkelt. En reflex reagerar utan fördröjning, Finns det 

fördröjning, så är det ännu inte en reflex. 

Notera att utvecklingen av förmågan till repetition av memorerad information för att 

fixera den i minnet, är lika viktig som att utveckla förmågan till memorering av bilder. 

Man måste öva upp sig i att repetera information – lika noggrant som man övade sig i 

att memorera den. 

Bilda ett system av stödbilder 

Olika system av stödbilder kan skapas genom kombinationer av tidigare beskrivna 

tekniker för sekvensmemorering. 

Ett system av stödbilder måste skapas på förhand. Det måste fixeras genom att 

upprepade gånger komma ihåg dess bilder flera dagar i rad, tills man automatiskt kan 

”bläddra igenom dem” i föreställningsförmågan. Stödbilder fixeras väl om man 

använder dem. Övningsuppgifter kan lagras flertalet gånger på ett nybildat 

stödbildssystem, t.ex. sifferkombinationer. Varje gång man memorerar nya siffror 

raderas de tidigare automatiskt från stödbilderna. När man gör övningsuppgifter, 

behöver man inte fixera informationen i hjärnan. Man memorerar siffrorna på 

stödbilderna, återkallar dem, för att sedan aldrig återvända till dem. På detta sätt är 

stödbilderna automatiskt rensade efter en timme. 

Låt oss undersöka flera av de vanligaste kombinationerna som används för att skapa 



133

stödbildssystem. 


Den enklaste varianten. Skapa ett stödbildsystem i minnet som endast består av 

objekt valda med Cicero-metoden. Om man skapar en sekvens av 100 bilder, kan man 

genast börja med övningsuppgifter. Dessa bilder kan användas många gånger för att 

memorera ord, siffror, bokstavskombinationer och andra typer av uppgifter. 

En kombination av Cicero-metoden och att välja ur underbilder. Om man väljer 

ut bilder noggrannare enligt instruktionerna i denna bok, kan man välja ut 5 underbilder 

(delar av en bild) från varje bild framtagen med Cicero-metoden. 

Ett exempel: Låt oss anta att en av Cicero-bilderna är ett kylskåp. Plocka ner bilden i 

föreställningsförmågan och visualisera varje del separat: ”tak”, kylskåpsdörr, frysfack, 

hyllor och grönsaksbehållare. 

Om man gör likadant med var och en av de 100 ihopsamlade Cicero-bilderna, så har 

man plötsligt ett stödbildssystem bestående av 500 element i huvudet. På så vis ökas 

minneskapaciteten drastiskt eftersom volymen av den memorerade informationen endast 

begränsas av hastigheten för skapande av kopplingar och tillräckligt många på förhand 

skapade stödbilder i minnet. 

Cicero-metoden + välfixerad sekvens + urskiljning av bilddelar 

Om man har valt ut 5 underbilder hos var och en av de 100 bilderna som skapats med 

CIcero-metoden, har man nu 500 stödbilder. Länka nu en kort sekvens av valfria bilder 

(innehållande 5 bilder sammankopplade med Kedjemetoden) till var och en av de 500 

stödbilderna, och hos var och en av dem, skilj ut ytterligare 5 underbilder. 

Låt oss nu beräkna hur många stödbilder vi har. Mycket riktigt så har vi 12 

uppsättningar med 500 stödbilder i varje. Javisst skulle det vara svårt att skapa så många 

bilder i en handvändning, så skapa dem gradvis. Det största huvudbryt är att inte 

upprepa stödbilder. 

För en GMS-användare är stödbilderna samma sak som en hårddisk är för en dator. 

Stödbilder är informationbehållare i en GMS-användares huvud. 

Man kan dela upp stödbildssystemet i olika sektioner. En bildsektion kan reserveras 

för korttidsmemorering, som övningsuppgifter, uppvisningstricks eller dagliga att-göralistor. 

En annan del kan reserveras för memorering av vardaglig information som 

telefonnummer och adresser m.m. Ytterligare en del av stödbildssystemet kan användas 

för utbildning. 

Om man fixerar viktig information på stödbilderna, är inte dessa längre tillgängliga för 

upprepad användning. I sådana fall skulle information som lagrats på dessa raderas. 

Däremot ger en strikt sekvens av stödbilder det möjligt att se informationen som fixerats 

vid dem och på så sätt försäkra informationslagring i hjärnan. 

Rådet är att skapa ett system av stödbilder och göra det innan du gör något annat. En 

person utan stödbilder är som en dator utan hårddisk, med bara sitt arbetsminne. 



134


I princip är ett stödbildssystem ett system för inre hjärnstimulering, som håller minnet 

oberoende av externt stimulerande influenser. Man har alltid direkt tillgång till den 

lagrade informationen, oberoende av yttre stimulering. 

Se till dig själv och människor omkring dig – observera. De flesta har inget system för 

inre hjärnstimulering. Minnet och tänkandet distraheras då enkelt av allt yttre inflytande. 

Det räcker att inleda ett konversationsämne, byta till ett annat och sedan komma med ett 

tredje, för att en sådan person ska glömma bort vad denne egentligen ville säga. 

När man förstår människans minnesmekanismer, kan man bemästra mekanismerna 

bakom neurolingvistisk psykologi. 

Kom ihåg en viktig regel: Varje minnesteknik är bara så effektiv som ditt 

bemästrande av den. 

Du kanske tror att du vet hur man skapar ett stödbildssystem. Men det är en sak att 

veta om hur man gör och en annan sak att ha ett stödbildsystem innehållande hundratals 

eller till och med tusentals bilder i minnet. Mnemoteknik-användare på medeltiden 

kunde ”formatera” sitt minne och skapa upp till 300.000 stödbilder i huvudet. Som du 

ser, teoretiskt sett är superminnets hemligheter mycket enkla, men bara teoretiskt. 

Om du studerat materialet i den här boken, kan du bli student vid vår skola. 

Distansutbildningen består av fem olika, men sammankopplade utbildningmoduler med 

övningar som möjliggör gradvis ökning av mängden och komplexiteten av det 

memorerade materialet. På nästa sida finner du en kort beskrivning av varje 

utbildningmodul. 



135

Mind Academy’s online-utbildning 

Intensivträning (introduktionsutbildning, 12 lektioner) 

Utbildningen inleds med detaljerade studier av de olika grundteknikerna i 

memorering. Mängden information som kan memoreras vid ett enstaka tillfälle ökas 

gradvis upp till 100 element. De praktiska övningarna ger förbättrad 

koncentrationsförmåga och du får en stabil grund för memorering, nödvändig för 

följande utbildningmoduler. 

Min första databas (grundutbildning, 13 lektioner) 

Tekniker studeras för memorering av 25 typer av vanlig information (telefonnummer, 

historiska datum, konstanta värden, tidtabeller, namn och ansikten, formler mm). Du 

kommer att arbeta med hundra faktaexempel. Dessa fakta, som tidigare ansetts vara 

möjliga att komma ihåg, kommer du med full kontroll kunna plocka fram ur minnet på 

nolltid med absolut exakthet. Det går bara inte att memorera mer effektivt än så här! 

Examensprov sker efter denna utbildningmodul. 

Främmande språk (specialutbildning, 11 lektioner) 

Här tränas memorering av främmande ord och fraser. Utbildningsmaterialet baseras på 

ryska, men övningarna kan appliceras på vilket språk som helst. Lär dig att använda de 

mest effektiva minnesteknikerna för nya ord, grammatik, fraser, ord-för-ord 

textmemorering, uttal och dialoger mm, för lagring i långtidsminnet. 

Textinformation (specialutbildning, 16 lektioner) 

I denna utbildningmodul lär du dig memorera texter; Alltifrån små skämt och roliga 

historier till hela böcker och tung facklitteratur innehållande komplex terminologi. Hur 

kan man memorera en hel bok på kortast möjliga tid? Eller att komma ihåg ett tal eller 

en föreläsning så länge du lever? Här får du lära dig teknikerna med komplexa texter 

som övningsexempel. Texterna memoreras inte ordagrant, utan med dina egna ord i 

korrekt paragraf-ordning med all faktainformation. 

Koder och lösenord (specialutbildning, 8 lektioner) 

Här får du i praktiska övningar lära dig att på ett tillförlitligt sätt hålla vardagens alla 

siffror i minnet. Från internet- och mailadresser till postadresser, kontokortsnummer, 

pinkoder, bankkontonummer och inloggningsinformation. 

Inkluderat bonusmaterial: 

Memorera kortlekar (valfri extrautbildning, 4 lektioner) 

Efter att ha genomgått de 24 första lektionerna finns även möjligheten att lära sig 

memorera kortlekar. 

Den här boken finns tillgänglig kostnadsfritt på www.MindAcademy.se från den 17:e 

september 2009, tillsammans med ytterligare information. 

Välkommen till Mind Academy! 



136

SUPERMINNETS HEMLIGHETER - Mind Academy

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?