Läs hela numret - Svenska Cardiologföreningen

EN VÄLAVVÄGD KOMBINATION?
mycket för de patienter som uppvisar dessa
riskfaktorer. Flera studier har visat att diabetikers
situation trots den ökade risken inte
är hopplös utan att det finns möjlighet till
effektiv behandling. Således kunde man
redan för mer än tjugo år sedan vid den
såkallade Seloken-studien i Göteborg visa
att de som råkade värst ut vid hjärtinfarkt
var de med diabetes, men att även dessa var
de som hade störst nytta av akut betablockad.
Detta fick Rydén och Malmberg och sedermera
några till att intressera sig särskilt för
den saken. I DIGAMI kunde man visa att
intensiv behandling med insulin i det akuta
infarktskedet minskade mortaliteten till
nästan hälften, varpå den därmed kom att
ligga nästan i nivå med mortaliteten för ickediabetiker
i samma situation. I en den pågående
DIGAMI 2-studien vill man försöka
klarlägga om det är korttidsbehandling eller
en längre tids behandling med insulin som är
viktig för att få ned mortaliteten hos diabetiker
med akut hjärtinfarkt.
En ny chans
Att få besked om hjärtfel och dess konsekvenser väcker
många tankar hos den drabbade och de närstående.
Med beskedet följer ofta stor omställning i livet och djup
oro inför framtiden.
Vi ger patienten en ny chans. En andra chans till ett
långt, meningsfullt och aktivt liv.
St. Jude Medical är världsledande tillverkare av
pacemakers och implanterbara defibrillatorer.
St. Jude Medical Sweden AB • Tel: 08-474 40 00 • Fax: 08-760 38 55
infosweden@sjm.com • www.sjm.se
I avvaktan på resultatet från den studien
skall man inte glömma till exempel UK-
PDS som visade att metformin givet till
patienter med typ 2 diabetes resulterade i
färre händelser relaterat till kroronarsjukdom.
En annan nyligen publicerad men kanske
inte så uppmärksammad studie (STOP-
NIDDM), studeras resultatet av acarbose
givet till högriskpatienter med patologisk
glukostoleranstest, BMI mellan 25 och 40,
samt fasteblodsocker på 5.5 till 7,8 mmol/L.
1 429 personer randomiserades till placebo
eller behandling med acarbose 3 gånger per
dag. Alla patienter rekommenderades viktminskning
samt regelbunden motion.
Studien fortsatte tills den sist randomiserade
hade följts i 3 år. Fler i behandlingsgruppen
avslutade studien i förtid oftast beroende på
gastrointestinala biverkningar.
Men de som klarade sig utan biverkningar
hade desto större glädje av själva verkningarna.
Acarbosebehandling resulterade
nämligen i en relativ riskreduktion av kar-
diovaskulära händelser på 49 %. I behandlingsgruppen
inträffade endast en infarkt
medan det förkom 12 stycken i placebogruppen.
Dock förelåg ingen skillnad i kardiovaskulär
död mellan grupperna. Vidare
resulterade ascarbosebehandling i ett lägre
systolisk och diastoliskt blodtryck. Aktiv
behandling resulterade i en relativ riskreduktion
på 34 % för att utveckla hypertoni.
Slutligen resulterade behandlingen i minskad
vikt och BMI.
Acarbose är en hämmare av enzymet alfaglukosidas
vilket resulterar i hämmat upptag
av socker från tarmen och därmed sjunker
postprandiala glukosvärdet i blod. Så trots att
substansen inte tas upp i tarmen tycks den ha
avsevärt positiva effekter på högriskpatienter
med störd sockeromsättning.
I vår jakt på den mest effektiva behandlingen
är det viktigt att inte låta det bästa bli
det näst bästas fiende utan med god kunskap
om läget med förstånd använda de
olika till buds stående medlen för patienternas
bästa. ■