Historik – Överkalix Marknad - Överkalix IF

Historik – Överkalix Marknad 1 (5)
Historik – Överkalix Marknad
1500-talet
För Östra Norrbotten hade Torneå sedan medeltiden utgjort den viktigaste orten
för varuutbyte. På 1500-talet fick Kalix en egen marknad och den var viktig för
överkalixborna. Där såldes fisk och fågel, viltskinn och hantverk.
1700-talet
I sockenstämmoprotokoll från mitten av 1700-talet finns marknader i Överkalix
omnämnda. Sockenmännen, eller snarare kyrkoherden, klagade över bråk och
fylleri i kyrkstugorna.
1873
I 1873 års officiella almanacka, där rikets samtliga marknader finns införda, finns
Bränna midvintermarknad (Bränna = centralorten Överkalix) med och hölls den
9 januari. Vintermarknaden hölls alltid i januari-februari och datum fastställdes år
från år av länsstyrelsen. Om Bränna marknad noteras att denna räckte mer än en
dag, men att ingen mer betydande kreaturshandel fick äga rum.
Bränna var en kyrkstad med ett antal kyrkstugor grupperade kring kyrkan och den
närbelägna sockenstugan. Marknadslivets stoj och bråk var störande för de
bofasta i närheten. Missförhållanden hade pågått i många år utan någon märkbar
förbättring.
1885 krävde länsstyrelsen en förklaring och vid ett möte med sockenledningen
var man överens om att marknadslivet urartat. Marknaden detta år skulle vara
torsdag 15 – fredag 16 januari men började redan onsdag och fortsatte till
påföljande tisdag 20 januari. Kommunalstämman beslutade att oskicket skulle
stoppas! Länsstyrelsen krävde att en ordningsstyrka, som skulle hålla ordning och
hindra annan ”brottslighet”, skulle inrättas under marknader och större helger.
Kommunalstämman ansåg att detta skulle bli för dyrt. I stället anlitades sergeant
Theodor Falk, som ledde en ordningspatrull, för kontroll av folklivet.
Ordningen blev inte tillfredsställande i fortsättningen heller. Länsstyrelsen
återkom även de närmaste tre åren med krav på ordningsstyrka.
Källa: Överkalix, del 2, Olof Hederyd

Historik – Överkalix Marknad 2 (5)
Marknadsliv i Överkalix
1850-talet
På 1800-talet, när det inte fanns landsväg upp till Gällivare socken, var de
tvungna att komma ner till Överkalix för att köpa de matvaror de behövde. Då de
kom ner till vintermarknaden var det bara på skogsvägar och sjöar de kunde
färdas. De hade hela lass med renskinn, kött, blodmagar och tjädrar till
försäljning.
Hos Lindbäcks i Hedensbyn inkvarterades både lappmarksbor, finnar och lappar.
Dessutom skulle ett stort antal hästar inrymmas. Alla utrymmen i uthusen
utnyttjades. I sommarladugården fanns 14 bås och där fick lappmarksborna ha
sina hästar. Finnarna, som kunde ha färdats 50 mil, fick ställa sina hästar i
vedboden, där man hade byggt 12-14 hästbås. Till och med i bastun stod hästar.
Finnarna hade med sig många hästar till försäljning.
Lapparna kom med renar och pulkor till försäljning. När de kom fram till
Hedensbyn släpptes renarna lösa i skogen för att söka mat. Lapparna fick bo i
familjen Lindbäcks sommarstuga.
Gårdsfolket flyttade in och sov i en kammare så att marknadsfolket kunde ligga
på hela golvet i ”storstugan”. Det låg också folk på alla långbänkar och till och
med bakom murstocken.
Innan det blev mörkt på kvällen fick gårdsfolket bära in ved och vatten, för på
kvällen var gården så full av hästar så de fick vara rädda när de gick över gården.
Hela kvällen och till långt efter midnatt var lappmarksborna sysselsatta med att
koka och äta sina köttgrytor. Stugdörren gick som ”in stji-kLoa” (slagbommen i
vävstolen) hela natten då folk gick in och ut i huset.
Finnarna hade, förutom hästar, även hela tunnor brännvin till salu och de sålde allt
de hann. De tjoade och skrek, bytte och sålde hästar och överkalixborna hade inga
händer med dem och de fick leva och härja nästan som de ville.
När marknadsveckan var slut var det inte så roligt för gårdsfolket att röja upp.
Alla uthus var fulla i skräp upp till knäna. Någon betalning för inkvarteringen var
det sällan tal om. Någon 25- eller 50-öring kunde man få eller kanske en köttbit.
Av många fick man inte ens tack-ska-du-ha!
Senare, när det fanns landsväg och järnväg, kom det inte lika mycket folk till
marknaden och det blev en helt annan ordning.
Fakta: Överkalix hembygdsgilles årsbok 1972, delar av en berättelse på
överkalixmål av Greta Lindbäck, Hedensbyn, upptecknad av Carin Pihl år 1922.

Historik – Överkalix Marknad 3 (5)
Ur ett upptecknat samtal mellan ÅostigåL-Lasse och Körkverd-Johan får vi veta
följande:
Vintermarknaderna räckte en hel vecka och på Hällan bodde 50-60, ja upp till 100
man under marknadsdagarna. Det var mest finska hästhandlare. Man tog in halm
och täckte hela golvet i storstugan. Ovanpå lades fårskinnsfällar och renhudar och
där låg alla som fick plats, rad efter rad.
De större hästhandlarna hade 7-8 hästar var. Köparna kom vid 6-tiden på
morgonen. Sedan de sett och provkört hästarna och gjort upp priset skulle det
drickas ”harja-känna”. Säljaren ställde en liter brännvin på bordet och så drack
han kaffekask med alla köpare. De större affärsmännen blev ganska fulla innan
kvällen, för de kunde ju ha gjort många hästaffärer under dagen och som säljare
måste de vara med på alla ”harjakannor”.
Marknaden hade en viss betydelse för handel med småvilt, skinn och hemslöjdsalster,
men mycket galet följde med. Bland annat florerade krögeriet. Torpare från
Tornedalen, som inte hade någon egendom att förlora, fick fungera som krögare. Det
hände även att langarna blev bestulna. En gång stals en hel tunna brännvin och
ungdomarna hade en stor järnskopa, som de fyllde och drack ur.
Fakta: Överkalix hembygdsgilles årsbok 1961, delar av artikeln ”Marknadsliv”
skriven av Per Nyberg
Marknader i början av 1900-talet
Från tidningsurklipp ur Norrbottens-Kuriren kan utläsas
1905 Marknaden har pågått en hel vecka. Förutom ortens handlare har ett flertal
bagare, konfekthandlare och garvare från Luleå m fl orter deltagit. Tillgången på
hästar var riklig och priserna höga. Dessutom var det gott om nöjen. Den första
karusellen fanns på plats och var mycket populär. Flera skjutbanor fanns också.
En godtemplarbazar anordnades för första gången men fick inte någon vidare
uppslutning. Troligtvis avskräckte inträdesavgiften.
Tillgången på lantmannaprodukter var liten, men det fanns kött, hudar, smör och
kalvskinn. Även skogsfågel var det ont om och priset för en tjäder var upp till
2,50 kr.
Det var få berusade på marknaden även om krögarnästen fanns här och där. Två
av de värsta langarna blev fråntagna en stor del av sitt lager vid husvisitation.
1907 års vintermarknad hölls 17-19 januari och gynnades av särdeles vackert
väder och var mycket välbesökt. Det var gott om läderhandlare men lädervarorna
var dyra. Skogsfågel fanns att köpa och för en tjäder fick man betala en krona.
Många hästhandlare fanns på plats och priserna var mycket höga.
Bland nöjen förekom skjutbanor, som drog till sig en talrik publik.

Historik – Överkalix Marknad 4 (5)
Spriten har denna gång förtärts i mycket mindre mått än förut. Affärsmännen tog
in mycket pengar trots de dåliga tiderna.
1910-1920
Nils Hansson, f 1894, Bränna, har berättat om marknader i seklets början.
Marknaden pågick i 3-4 dagar och hölls alltid i januari. Många finnar kom
”finnvägen”, som gick över älven – Grundträsk – Pojmis.
Det såldes hemkokta karameller, salt fisk i fjärdingar och frusen, hela lass kött av
olika slag och blodmagar. Dessutom förekom försäljning av beredda skinn, kardor
och skrubbor. Även skinnuppköpare fanns på plats.
Det såldes även mycket sprit, ”finnsprit”, och den var billig! Överkalixpojkarna
köpte sprit i 10-litersdunkar. Spriten var billigare än dunkarna och därför hade de
dessa i retur vid nytt köp. Öl förekom aldrig och hembränt behövde man inte
heller hålla på med då spriten var så billig.
På Hällan bodde mycket folk från Tornedalen och Finland. Sämjan var god och
överkalixborna mycket gästvänliga. När man kom hem på kvällen kunde hemmet
vara fullt av främmande människor, som låg på golven i varje rum. Det var så
vanligt att man inte fäste sig vid att golvet i rummet där man själv sov härbärgerade
ett flertal människor. Idag vore det en höjdare att visa i TV. I regel betalades
ingen ersättning för logi. Man tänkte bara att folk måste ju få sova någonstans.
Under marknaden var det även dans i en del gårdar. Det fanns många som spelade
tvåradigt dragspel. Ersättningen till spelmännen blev de slantar, som någon gick
runt och samlade in i en hatt eller mössa. Vi fick ordna allt själva om vi skulle ha
roligt, tvärtemot vad som är fallet idag. Många hittade sin livskamrat under
marknaden.
Slagsmål förekom inte så ofta. Visst fanns det tankar om att göra upp med
ungdomar från andra byar och man talade om det. Ibland hade man till och med
verktyg av olika slag med sig. I regel blev det ingenting av detta.
Marknadsdagarna var för ungdomarna årets höjdpunkt – de fick träffa mycket
folk och ha roligt.
Fakta: Överkalix hembygdsgilles årsbok 1975, ”Marknadsdag i seklets början, Sigvard
Karlsson

Historik – Överkalix Marknad 5 (5)
Mikaelimarknad
Höstmarknaden i Överkalix har kallats Mikaelimarknaden då den anordnats i anslutning till
Mikaeldagen. Marknaden var känd som den stora häst- och tjärmarknaden i inlandet.
Äldre överkalixbor har berättat att ”Mikaelihelgen” betraktades som storhelg. Alla pigor och
drängar var lediga en hel vecka i anslutning till ”Mikaeli”. Vid den tidpunkten på året hade de
möjlighet att byta arbetsgivare. De anställdes i regel ett år i taget (städslades).
I samband med marknaden roade sig ungdomarna ordentligt med sprit och dans. Många par
förlovade sig under Mikaelimarknaden.
”Mikaelimåndag” var ledig för alla. Kvinnorna gick och hälsade på hos varandra och hade då
stickning eller annat handarbete med sig.