Schack för alla – korpschacket i Uppsala Henrik Lindberg - Ratio

Schack för alla – 

korpschacket i Uppsala 

Henrik Lindberg 

§ 3. Enär intresset för en s.k.. korporationsserie i schack f.n. tycks vara 

synnerligen stort. Beslutade styrelsen att upptaga denna fråga till behandling. 

Styrelsen enades i denna fråga och uppsätter därvid följande preliminära 

bestämmelser: 

Det lilla utdraget från styrelsesammanträdet den 25 oktober 1932 ser inte 

mycket ut för världen. Men beslutet inledde en – hittills – 70-årig epok 

av korporationstävlingar i schack i Uppsala. ”Korpen” är ett vedertaget 

begrepp i Uppsalas schackkretsar och torde i sin varaktighet och volym sakna 

motstycke i Sveriges schackliv. 

Uppsalas schackliv under 1930-talet 

Upsala Allmänna Schacksällskap hade vid skiftet till 1930-talet konsoliderats betydligt. 

Medlemstalet hade stigit och ekonomin var god. Aktiviteten vid spelaftnarna 

var växande. Speciellt perioden 1925-1930 var synnerligen framgångsrik. 

De drygt 90 aktiva spelarna rekryterades från drygt 350 medlemmar. Onekligen 

en rejäl ökning från premiären år 1905. Den nya klubblokalen på Svartbäcksgatan 

37 som togs i anspråk 1927 påverkade säkert den gynnsamma utvecklingen. 

Före 1930 hade klubbverksamheten präglats av höst- respektive vårturneringar 

där höstturneringen snarare infallit på vintern och vårturneringarna inletts först i 

mars. Höstturneringarna hade en mer seriös karaktär och segraren i denna hade 

erhållit titeln Uppsala-mästare. Vårturneringarna hade inte sällan varit av en mer 

lättsam karaktär med handikapp eller snabbare partier och därtill hade vid några 

tillfällen s.k. sommarturneringar anordnats. Utbytet med andra klubbar hade företrädesvis 

skett med Stockholm där återkommande matcher med olika Stockholmslag 

hade en stark kontinuitet. 

Korporationstävlingarna skulle bli ett helt nytt inslag i Uppsalas schackliv under 

1

Korpschacket i Uppsala 

1930-talet men inte nå sin fulla utbredning förrän decennierna därpå. Tävlingsformen 

var inte okänd i Uppsala 1932 utan förekom inom flera sporter, bland annat 

tennis. 

Korpidrott och korpschack som företeelse 

Korporationsschacket, hädanefter kallat korpschacket, var språkligt sett närbesläktat 

med korpidrotten som i såg dagens ljus under 1880-talet. Med begreppet 

korporationsidrott avses idrottsverksamhet med utgångspunkt i arbetsplatsen och 

mycket följdriktigt är också då korpschack schackverksamhet med utgångspunkt 

i arbetsplatsen. Ändamålet med korpidrotten var att erbjuda människor möjlighet 

till idrottsutövning som inte fordrade den träning och det kunnande som traditionell 

idrott krävde. När Svenska korporationsidrottsförbundet valde att gå samman 

i ett specialförbund inom riksidrottsförbundet år 1945 betonades att Korpen 

skulle avvika från den traditionella idrotten. För det första skulle gemenskapen 

och samhörigheten inom företagen stärkas vilket skulle resultera i större arbetsglädje 

och ökad produktion. För det andra var korpidrottens motions- och hälsobefrämjande 

aspekter överordnade de rent tävlingsmässiga. Betoningen var 

tydlig – bredd prioriterades framför elit. 

Korpschacket i Uppsala inleddes 1932 och det är naturligt att anknyta till korpidrottens 

utveckling där en expansion ägde rum under mellankrigstiden (1919- 

1939). Speciellt 1930-talet utmärks av en kraftig ökning av verksamheten och 

korpidrotten tycks då också ha haft en påtaglig storstadsprägel. Men det var 

krigsåren som blev höjdpunkten för hela den motionsinriktade idrotten, som då 

hade en roll som förenande kraft för befolkningen. Målsättningen var inte bara 

idrottslig utan också att stärka den fysiska civila försvarsberedskapen och samhällslojaliteten. 

Verksamheten inleds – och avvecklas 

Trots efterforskningar vet vi inte varför korpschacket i Uppsala inleddes just 

1932. Fanns det impulser från andra orter, där schacket bedrevs i denna form, 

eller var det måhända de andra korpidrotterna i Uppsala som gav inspirationen? 

Spelade den pågående ekonomiska krisen någon roll? Styrelseprotokoll och 

UNT:s rapportering ger ledtrådar. Enligt styrelseprotokollet fanns intresse för 

denna tävlingsform. Själva formen för den första korpturneringen som inleddes 

hösten 1932 och avslutades våren 1933, beslutades efter samråd med flera av de 

deltagande lagen. 

Varje korporation eller yrkesgrupp fick ställa upp sitt lag, bestående av fem man 

efter spelstyrka. Turneringen skulle spelas i två klasser, firmalag samt yrkeskorporationer. 

Speltiden skulle vara 4 timmar sammanlagt och därefter avdömning 

av tävlingsledningen. Spelkväll var torsdagar klockan 20.00. 

Den nya turneringsformen blev populär omgående. Åtta lag anmälde sig i gruppen 

för firmor och nationer, medan sex yrkessammansatta lag kämpade i klass 

B. Sammanlagt var alltså 70 ordinarie spelare involverade och UNT rapporterar 

2


om ett hundratal schackintresserade – och betalande – åskådare som infann sig i 

lokalen. Intresset höll i sig och tävlingen artade sig till en stor framgång. Segrare i 

A-gruppen blev slutligen Norrlands nation följt av Nymans verkstäders förstalag 

och i B-gruppen triumferade Byggnadsarbetarna före Bagarna. 

Hur ska man då känneteckna tävlingarna och spelarna som ställde upp i turneringen? 

Var det ett gäng schackliga amatörer som mätte krafterna med varandra? 

Av spelarförteckningen från de olika lagen att döma var det snarare tvärtom. Segrarlaget 

Norrlands nation mönstrade spelare som Fritz Kaijser och John Collett 

och för Byggnadsarbetarna spelade bland andra Conny Jansson. Kaijser representerade 

senare Sverige i den så kallade idrottsolympiaden i Berlin 1936 med hög 

vinstprocent. Collett som utöver sin lagtriumf också blev bäste poängplockare i 

A-gruppen flyttade efter sin studietid tillbaka till Stockholm och förknippas nog 

mer med Wasa SK som han representerat i otaliga sammanhang. Hans senaste 

tävling är veteran-SM i korrespondensschack 2004 och därmed är han inne på sitt 

nionde decennium som aktiv tävlingsspelare! 

Våren 1934 fortsatte korpschacket men uppslutningen blev denna gång ytterst 

begränsad. Endast fem lag hade anmält sig. Framför allt var det yrkesgrupperna 

och de företagsanknutna lagen som hade försvunnit från scenen. Byggnadsarbetarna 

med Conny Jansson i spetsen vann för andra året i rad. Nymans hade dock 

en stark förstabordsspelare i form av Emil Eriksson och han visar här hur kungsgambit 

ska bemötas. 

John Collett - Emil Eriksson 

Korpen 1934 

1.e4 e5 2.f4 d5 

Emil väljer Falkbeers motgambit, än idag ett av de mest tillförlitliga sätten att 

bemöta kungsgambit. 

3.Sf3 exf4 4.exd5 Dxd5 5.Sc3 De6+ 6.Le2 Ld6 7.0–0 Se7 8.b3 0–0 9.Lc4 Dh6 

10.d4 Sf5 11.Se4 Le6 12.d5 Ld7 13.Sxd6 cxd6 14.Sd4 g5 15.Dd3 Sh4 

Vit borde nog ha fullföljt sin utveckling med 16.Lb2 och kanske utnyttjat den 

långa löpardiagonalen. 

16.g3 Sg6 17.gxf4 gxf4 18.Kh1 Lh3 19.Tg1 Sd7 20.Sf5 

Vid första ögonkastet ser det ut som att vit kan vinna pjäs med det listiga Tg3, 

men i själva verket ingick nog det i Emils planer. Så här hade fortsättningen 

kunnat bli: 20.Tg3!? Tae8! 21.Txh3 Te1+ 22.Kg2 Dg7 23.Kf2 Tfe8 och svart har 

starkt angrepp för den offrade pjäsen. 

20. -Dh5 21.Sxd6 f3 

3


4 

XIIIIIIIIY 

9r+-+-trk+0 

9zpp+n+p+p0 

9-+-sN-+n+0 

9+-+P+-+q0 

9-+L+-+-+0 

9+P+Q+p+l0 

9P+P+-+-zP0 

9tR-vL-+-tRK0 

xiiiiiiiiy 

Dåvarande UNT-redaktören Rickard Enström föreslår 22.Tg5! följt av Le3 som 

en förstärkning för vit och det omdömet står sig än idag. Efter Colletts drag följer 

en fin avslutning: 

22.Tg3? Lg2+ 23.Txg2 fxg2+ 24.Kxg2 De5! 

och svart får avgörande materiell fördel. 

25.Sf5 Dxf5 26.Dxf5 Sh4+ 27.Kg3 Sxf5+ 28.Kf4 Se7 29. Uppgivet 0–1 

Till säsongen därpå hade UASS dock dragit öronen åt sig av den bristande anslutningen 

och trots att Conny Jansson talade för att turneringen skulle fortsätta 

beslutade klubben att avstå från att anordna korporationstävlingar våren 1935. 

Nystart för Korpschacket i världskrigets skugga 

Korpschacket vilade några år, men under andra världskriget återupptogs tävlingen. 

Ransoneringarna satte sin prägel på livet och försvårade bland annat resandet. 

En stor del av männen i åldrarna 18-47 hade beredskapstjänst av olika slag. 

Att schacket fick ett uppsving under dessa omständigheter kan tyckas märkligt, 

men är egentligen inget att förundras över. Som Tidskrift för Schack anmärker i 

sitt första nummer från 1940 gav livet i förläggningarna gott om tid att spela för 

den som hade lust. Insamlingar anordnades av Sveriges Schackförbund för att 

sprida schackspel på militärförläggningar över hela landet. 

Beslutet om att återuppta korpschacket berodde sannolikt på krigsårens ökade 

intresse för schack. Spelarna ville ha fler tävlingstillfällen. Ett citat från UNT då 

tävlingen presenterades 1942 illustrerar att schacket kan ha setts som en tillflykt 

från de ohyggliga världshändelserna: 

Att tanken på att realisera detta projekt just nu kommit upp, är egentligen 

inte blott och bart en tillfällighet. Vi tro att med de förhållanden som nu är 

rådande, mot dagens oro och bekymmer mot den jäkt och rastlöshet som 

driver oss lite var, har schackspelet sin uppgift att fylla såsom en motvikt 

mot dessa vedermödor.


Intresset var stort. En bidragande orsak kan ha varit att UNT aktivt rapporterade 

från evenemanget med såväl inbjudan, resultatrapportering som bilder från den 

festliga och uppsluppna avslutningen på Monas danssalong. Engagemanget tycks 

också ha varit stort från företagens sida. Faktum var att alla deltagande lag fick 

pris och uppemot ett dussin företag hade sponsrat på olika sätt. 

30 lag deltog, fördelade på 12 yrkeslag i två divisioner och 18 firmalag i tre divisioner. 

De nya bestämmelserna om tre spelare i varje lag innebar att omkring 90 

spelare mötte upp varje rond. Enligt UNT var korptävlingen landets största 1942 

och i TfS finns inga uppgifter som motsäger detta. Liksom vid korporationsturneringen 

1932-1933 deltog flertalet av Uppsalas främsta spelare och den starka 

trion Åke Tapper, E. Sjökvist och M. Malmberg från Nymans montering vann i 

firmaavdelningen före Larssons skofabrik. Året därpå var det Ramverkstaden på 

Nymans som tog förstapriset och för yrkesavdelningen segrade Frisörerna med 

suveräne Sune Pettersson som bäste poängplockare på första bordet. 

Lagens sammansättning och struktur under 1940-talet 

De följande åren fortsatte intresset för korporationsschacket att växa. Antalet lag 

ökade och publiktillströmningen var god. I mitten av 1940-talet utmärktes korporationsschacket 

av en stor bredd. Stadens olika verksamheter finns representerade 

i riklig omfattning. På studentsidan fanns under hela 1940-talet en separat serie 

med ibland två divisioner á 4 lag, mestadels bestående av nationer men även andra 

sammanslutningar. Ett intressant inslag visar att världskrigets efterdyningar 

också nått Sverige. Två lag från den nybildade Estniska studentklubben deltog 

1946. För Alexander Hildebrand blev detta första bekantskapen med schacket i 

Uppsala och inledningen till ett långvarigt engagemang. 

Inget studentlag deltog kontinuerligt under 1940-talet men Norrlands och Värmlands 

nationer finns representerade alla år utom två och V-Dala med bland andra 

Ingemar Galvenius i laget vann 1949. Militären hade ännu större variation i lagen 

– sammanlagt tycks uppemot 15 olika lagkonstellationer ha figurerat 1943-1946, 

och då är ändå lagen från Försvarsverken inte medräknade. 

Större varaktighet tycks de yrkes- och företagsanknutna lagen ha haft. Av yrkesgrupperna 

utmärkte sig Byggnadsarbetarna (segrare 1944 och 1948) och Frisörerna 

(segrare 1946) med Conny Jansson respektive Sune Petterson som toppspelare. 

Av företagslagen finns två lag att nämna före de övriga. Nymans verkstäder 

(segrare 1942, 1943, 1947) och Uppsala Ekeby (segrare 1945) hade regelbundet 

flera lag i Korpen. Dessa båda företag hade speciella schacksektioner i sin sociala 

och idrottsliga verksamhet. Anställda som ville utöva sin hobby eller idrott kunde 

göra detta i företagets regi med visst understöd. Regelbundet utkämpades också 

matcher inbördes men också med Stockholmsklubbar under 1940- och 1950-talen. 

Korporationsschacket hade under 1940-talet en större bredd än tävlingarna på 

1930-talet. Här återfinns studenter och personal vid stadens universitet, handlare 

och hantverkare, arbetare och tjänstemän vid de större Uppsalaföretagen, anställ- 

5


da vid statliga verk och myndigheter samt värnpliktiga och stamanställda vid 

regementena. 

Rekordsäsongen 1948 och försöket med 10-mannalag 

Den sjunde korporationsturneringen inleddes 1948, som vanligt med UNT och 

UASS som arrangörer. Deltagandet blev rekordstort med 144 spelare i 48 lag. 

Norrlands nations stora sal nyttjades som spellokal – och för den traditionsenliga 

avslutningsfesten. Åter var det två företag som utmärkte sig genom sin enorma 

bredd, Nymans Verkstäder med sju och Uppsala-Ekeby med hela åtta lag. 

Med korpschackets blomstring under 1940-talets senare del växte också flera företagsanknutna 

klubbar fram och inom UASS utbredde sig viss kritik. Dåvarande 

ordföranden Sune Hjorth uttryckte på ett höstmöte 1948 farhågan att korpschacket 

skulle uppmuntra korporationsbildningar som skulle verka decentraliserande 

och splittrande på stadens schackliv. Det kunde inte ligga i sällskapets intresse. 

Majoriteten vid mötet menade dock att evenemanget rönte stort intresse bland 

stadens schackspelare och dessutom gav vissa ekonomiska intäkter. Därför fortsatte 

verksamheten som tidigare i samarbete med UNT. Sällskapets ekonomi och 

medlemstillströmning verkar ha varit svag i slutet av 1940-talet och splittringen 

mellan korpklubbar och UASS bör även ses mot denna bakgrund. Vid årsmötet 

1952 återkom frågan om förhållandet mellan korpklubbarna och UASS då Conny 

Jansson undrade varför Nymans brutit sig ur Sällskapet och bildat egen schackklubb. 

Den antydning till konflikt som uppenbarligen fanns är intressant. Den pekar 

på det spänningsförhållande som också hade funnits på idrottsområdet mellan 

Korpen och den reguljära idrotten. Knäckfrågan var att korpföreningarna bedrev 

verksamheter som redan fanns organiserade och företrädarna för det reguljära 

schacket och idrotten kände att man trampade på deras område och det riskerade 

i slutänden att slå sönder de etablerade organisationerna. 

Det rekordstora intresset 1948 lockade korpseriens styrelse att slå på stora trumman. 

Året därpå infördes spel med 10-manna lag i förstadivisionen och 6-mannalag 

i andradivisionen. Framgången blev dock blygsam. Snart återtogs det gamla 

formatet 

Schacket bland järnvägsmännen 

Vissa korplag har en varaktighet på något eller några år; en kamratkrets, rekryter 

vid ett regemente, några arbetskamrater eller yrkeskollegor. Sedan har vi lag som 

förvisso föryngras men som ändå har en kontinuitet på något eller t.o.m. ett par 

decennier. Hit kan bland annat Nymans och Uppsala-Ekeby räknas. Sedan har vi 

SJ. Klubben där de järnvägsanställda spelade korpschack i Uppsala hade förvisso 

några olika namn under årens, SJ och Järnvägen var de mest frekventa, men det 

är samma lag och som sådant deltog man i korptävlingarna under drygt 60 år. 

Redan 1942 då korpschacket startade igen fanns järnvägsmännen på plats och 

därefter fanns lag representerat ända fram till säsongen 2002, varefter SJ för- 

6


hoppningsvis tillfälligt tog en paus från deltagandet. En grupp bestående av John 

Hedendahl (fotograf till flera av bilderna i boken), Ingemar Kennbäck och Nils 

Norrby utgjorde lagets stomme från slutet av 1940-talet och ända in på 2000-talet. 

Flest lag hade Järnvägen under slutet av 1940-talet, 1950- och 1960-talen då 

man regelbundet mönstrade tre eller ibland t.o.m. fyra lag. Att järnvägsmännen 

blev så långvariga som korpdeltagare kan ha sin grund i intresset och segheten 

hos de enskilda spelarna, som de tre nämnda. Men det beror nog också på att 

schackintresset bland just de järnvägsanställda intar en särställning inom svenskt 

schack. Mästerskap för lag på nationell, nordisk och europeisk nivå, samt andra 

tävlingar, har anordnats för järnvägsmän och därmed konsoliderades intresset 

och sammanhållningen. 

1950-Talet – Korpschacket blomstrar 

Efter den kraftiga ökningen i intresse för korpschacket under 1940-talets senare 

hälft stabiliserades verksamheten och det följande decenniet fortsatte aktiviteten 

att ligga på en hög nivå och där de företagsanknutna lagen såsom Nymans och 

Uppsala-Ekeby var basen i verksamheten. Antalet lag var mellan 30 och 40. År 

1950 vann Uppsala-Ekebys knappt före Nymans men i följande partiavslutning 

är det toppspelaren i jumboplacerade Byggnadsarbetarna, Conny Jansson som får 

segrande Uppsala-Ekebys toppnamn Erik Söderlund på fall. 

Conny Jansson 

XIIIIIIIIY 

9-+-+r+-mk0 

9zp-zpltr-zpp0 

9-zp-zp-+q+0 

9+-+L+-+-0 

9-+P+-zp-+0 

9+-zP-zP-zP-0 

9P+-wQRzP-zP0 

9+-+-tR-mK-0 

xiiiiiiiiy 

Erik Söderlund 

Conny har just spelat det starka 1. -f5-f4. En förgiftad bonde som vit inte borde 

ha tagit. 

2.exf4? Txe2 3.Txe2 Db1+ 4.Kg2 Lh3+! 5.Kxh3 Df1+ 

och svart vann kvalitet och sedermera partiet 0–1 

Några år senare, 1953, dominerades korpschacket av Nymansbolagen och Norrlands 

nation. Tillsammans lade de beslag på segern i fem av de sex divisionerna 

men efter särspel blev det Norrlands med bland annat Berndt Sehlstedt och Axel 

7


Jägare i laget, som tog viktorian i förstadivisionen. Året efter fortsatte studentlagens 

dominans. Då vann ett kombinerat studentlag med namn som Alexander 

Hildebrand, Sven-Erik Palmqvist och Ivar Gumaelius förstapriset framför Uppsala-Ekebys 

lag. Av tabeller och resultat att döma var studentlagen på frammarsch 

vid denna tidpunkt. Den tillströmning av yngre studerande spelare som 

uppenbarligen skett sedan slutet av 1940-talet skulle också snart sätta andra spår 

i stadens schackliv. 1955 bildades nämligen Akademiska schackklubben som en 

konkurrent till UASS av ungefär de spelare som deltagit i studentlagen i Korpen 

åren innan. 

Samma år arrangerades korptävlingarna av Nymans schackklubb varvid speldagen 

blev söndag. Av någon anledning uteblev de flesta av stadens bästa spelare 

och tävlingen samlade blott fjorton lag fördelade på tre divisioner varav lejonparten 

var företagslag. Uppsala-Ekeby med Erik Söderlund, Arthur Illerbrand och 

Rune Landström segrade före Läroverket. Det slående i lagsammansättningen 

är att studentlagen som haft en framträdande roll åren innan helt saknades denna 

säsong. De följande säsongerna expanderade verksamheten igen, kanske för att 

UASS återtog ansvaret för tävlingen och ändrade speldag 

1960- och 1970-talen Korpschacket ändrar form 

Korporationsschackets bas låg under 1930- 1940- och 1950-talen i de företags- 

och yrkeslag som i stor dominerade verksamheten och gav tävlingsformen dess 

stadga. 

Efter kriget hade Uppsala en betydande industrisektor med betoning på konsumtionsvaror 

som livsmedel, cyklar, kakel, skor och kläder. Denna lätta industri 

hade svårt att klara sig i konkurrensen och från slutet av 1950-talet blev nedläggningar 

en vanlig nyhet. I slutskedet av denna avindustrialisering lades också 

Uppsala-Ekeby (1977) och Nymans verkstäder (1979) ned. 

Detta fick till följd att lagsammansättningen inom korpschacket dramatiskt ändrade 

form. Ett första tecken på detta var att företagslagen blev något mindre dominerande 

under 1960-talet. I gengäld växte antalet lag från skolor och läroverk i 

staden samt lag från offentliga arbetsställen som SJ, Landstinget, Posten och Akademiska 

sjukhuset, en följd av att den offentliga sektorn och inte minst sjukvård, 

skola och högre utbildning expanderade kraftigt under 1960- och 1970-talen. 

En grupp som gjorde sig gällande inom korpschacket under slutet av 1950- och 

början av 1960-talen var läroverken, främst Katedralskolan och Lundellska. Att 

ha juniorer i verksamheten hörde inte till korpschacket tidigare och som junior 

spelade man sällan i klubbturneringarna överhuvudtaget. Istället fanns ibland 

speciella skolklubbar som drevs av eleverna på läroverken. 

Ett tecken i tiden blev korpturneringen 1961 – 20-årsjubileet – då inget lag deltog 

från Uppsala-Ekeby, och det var alltså första gången sedan korpschacket inledde 

verksamheten. Istället deltog tre lag vardera från Landstinget, Almqvist & Wicksell, 

SJ och Nymansbolagen samt två lag från Akademiska sjukhuset och Diös. 

Tre rena skollag deltog jämsides med två nationslag. Deras dominans var påtaglig 

i förstadivisionen där Norrlands nation vann strax före GH-nation. Året därpå 

8


fortsatte Norrlands segersviten strax före favorittippade Polisen. Antalet lag höll 

sig under 1960-talets första hälft till omkring 30 varav knappt hälften var traditionella 

företagslag eller yrkessammanslutningar. Uppsalaeliten hade återvänt till 

Korpen och säsongen 1962 bjöds bland annat på det oavgjorda toppmötet mellan 

Polisens landslagsspelare Bertil Westin och distriktsmästaren Lennart Rohlin för 

Upplands nation. Korpen var åter i hetluften! 

Nutidens korpschack – Lösa förbindelser och kompislagens tid 

När korpschacket trädde in i 1980-talet hade tävlingen förändrats en hel del från 

1930- och 1940-talet. Sedan 1950-talet hade Folkets Hus varit spellokal och sedan 

det decenniet var korpschacket den tävling som inledde höstsäsongen. När 

det gällde lagens sammansättning var det dock som skilda världar. De gamla 

yrkeskorporationerna var borta och företagslagen var nu en liten minoritet. Några 

av lagen som kallade sig vid ett företagsnamn tycks dessutom vara sammansatta 

av människor med en annan sysselsättning än det namnet indikerade. Lagen hade 

sin huvudsakliga förankring i skolor, nationer, avdelningar och institutioner vid 

universiteten. En ny företeelse gjorde sig också märkbar, nämligen lag som tycktes 

sakna förankring vid någon slags skola eller arbetsplats. De kunde snarare 

bestå av en kamratkrets eller ett ännu lösare sammansatt kompisgäng – kanske 

hoptvinnat strax innan första rondens inledning. 

Man kunde tro om korpschacket i modern tid att lagkonstellationerna blivit långt 

mer lösliga – dvs. att stabiliteten och kontinuiteten var mer påfallande under förslagsvis 

1940- och 1950-talen. Därför är det en aning förvånande att konstatera 

att stabiliteten och kontinuiteten tycks vara ungefär lika stor (eller liten) mellan 

1942 och 1948 som mellan 1981 och 1987. Knappt hälften av lagen var verksamma 

något enstaka år En handfull lag var verksamma över hela respektive 

perioden, eller näst intill. Lagen med kontinuerlig verksamhet under 1940-talet 

var de större företagsknutna lagen (Upsala-Ekeby och Nymans) men också Posten 

och SJ. Under 1980-talet var de mest långlivade lagen sådana som SJ och 

Posten (igen) och bland företagslagen hade Pharmacia ett korplag alla år utom ett. 

Det vanliga mönstret var dock såväl under 1940- som 1980-talet att ett korplag 

spelade några säsonger, gjorde ett uppehåll men kunde sedan återkomma med 

nya krafter. Så var det generellt för de lag som hade student- och skolanknytning 

under 1980-talet, men också för de företagslag och yrkeskorporationer som dominerade 

under 1940-talet. 

Lagen med anknytning i skolor av olika slag, läroverk under 1950- och 1960-talen, 

därefter huvudsakligen gymnasieskolor, illustrerar variationerna i ungdomsverksamheten. 

Lite förenklat kan man säga att när ungdomsschacket på skolorna 

har fungerat väl har skollagen varit många, annars inte. Det låga antalet skollag 

från mitten av 1990-talet och framåt är alltså ett exempel på att UASS har en 

viktig uppgift att lösa. När lagen med förankring i skolorna blev fler hände det 

ibland att lärarna fick ta en dust med eleverna. I division 1 1980 spelade lärarlaget 

AMU en match mot Linnéskolans elevlag (andra- respektive tredjepristagarna 

9


den säsongen). I detta parti visade lärarna var skåpet ska stå! 

Sture Olsson - Mikael Carlsson, 

Korpen Uppsala, 1980 

1.d4 Sf6 2.c4 c5 3.d5 e5 4.Sc3 d6 5.e4 Le7 6.Sf3 0–0 7.a3 Se8 8.b4 Sd7 9.Tb1 

b6 10.Le2 g6 11.Lh6 Sg7 

Gammalindiskt är en svårbehandlad öppning för båda parter men främst för svart 

som har mindre terräng. Vit kunde också välja att stöta mot kungsflygeln med 

hjälp av h4-h5 men blivande UNT-redaktören föredrar spel på damflygeln. 

12.Dd2 Sf6 13.h3 Kh8 14.0–0 Sg8 15.Lxg7+ Kxg7 16.bxc5 bxc5 17.Tb3 f5 

18.Tfb1 f4 19.Db2 La6 20.Sb5 g5? 

Svart stod redan sämre och då är det läge att inrikta sig på försvar. Motspelet på 

kungsflygeln blir det inget av med efter vits nästa drag. 

21.Sxe5! 

XIIIIIIIIY 

9r+-wq-trn+0 

9zp-+-vl-mkp0 

9l+-zp-+-+0 

9+NzpPsN-zp-0 

9-+P+Pzp-+0 

9zPR+-+-+P0 

9-wQ-+LzPP+0 

9+R+-+-mK-0 

xiiiiiiiiy 

21. -dxe5 22.Dxe5+ Lf6 23.Dc7+ Tf7 24.Dxc5 Lxb5 25.Txb5 

Vits fribönder och aktiva pjäser uppväger mer än väl den offrade springaren. 

Svarts enda chans är att få till stånd en blockad på de svarta fälten. Kanske 25. 

- Le5 i så fall. - Problemet är bara att det inte blir någon blockad efter kanondraget 

26.d6! följt av Dd4+. 

25. -Tc7 26.Tb7 Txb7 27.Txb7+ Kh8 28.d6! De8 29.Ld3 Le5 30.Dc7 Dh5 

31.Le2 Dg6 32.c5 Dxe4 33.Lf3 Df5 34.Dc6 Tc8 35.Tc7 Td8 36.Le4 

och vit vann enkelt 1–0. 

Bland de lag som höll sig i täten under 1980-talet märks Norrlands nation som 

år 1981 vann med kanonlaget Torbjörn Glimbrant, Anders Larsson och Bo I Glas. 

Året därpå fick man stryk av Upplands nation med laget Matti Olsson, Anders 

Blomqvist och Magnus Eriksson i finalspelet, men 1983 vann Norrlands igen. Utöver 

dessa båda hade också Värmlands nation framgångar i korpschacket och en 

viss kontinuitet i verksamheten. Lagen vid studentnationerna var annars utmärkta 

exempel på de snabba växlingarna. Ett lag som Norrlands nation dominerade under 

1980-talets första hälft men efter 1985 ställde man inte ens upp i tävlingarna. 

10


Under 1980-talets senare hälft blev det istället Uppresor, som dominerade. Lagets 

stomme är Bo Nyberg och Åke Bendz och laget har haft stor kontinuitet sedan 

bildandet 1984, då man också vann högsta divisionen. Uppresor är ett typiskt 

”kompislag” – alltså spelare som känner varandra väl och bildar ett lag, men utan 

att ha gemensam arbetsplats. Namnet är en beteckning på en turistsatsning som 

upphört men korplaget har överlevt. Uppresor segrade också 1986, 1987 och 

1989 och fortsatte att hålla till i täten under 1990-talet. 

Bland de senaste årens framgångsrika lag hör lag Fastighetsbyrån Bytar, ett lag 

med Peter Bytar som fast deltagare och som främst har innehållit spelare från 

Schack 78 eller Värmlands nation. Första säsongen, 1986, kom man tvåa liksom 

1987 och 1989. Laget bestod under 1980-talet ofta av Stig Sahlin och Stefan 

Bergman och under 1990-talet samt framdeles av Anders Jansson, Per-Arne Nygren 

och Hans Nyberg. Slutsegrare blev laget 2000 och 2004. 

Ett annat lag med stor kontinuitet från 1988 och framöver var Löten. Basen har 

bestått av Per Bjelvenmark och Josef Styf, båda uppvuxna i just stadsdelen Löten. 

Laget vann två år under 1990-talet, 1994 och 1996. 

Under de senaste åren har konkurrensen inom korpschacket åter ökat. Fler lag 

ställer upp med riktigt starka spelare och tävlingarna hade under flera säsonger 

spelare som Jan Johansson och Börje Jansson – i samma lag. Den kombinationen 

kompletterad med Mikael Fällman och Henryk Dolata blev en oemotståndlig 

kombination säsongerna 1998 och 1999. 

Spelet i korpen 

Sättet att spela i korpschacket skiljer en del från det övriga klubbspelet och allsvenskan. 

Ofta tycker sig spelarna ha mindre att förlora, inga rankingpoäng och 

inga poäng för klubben som i allsvenskan. Spelarna experimenterar därför mer 

i korpspelet och spelsättet är ofta aggressivt, idérikt och omväxlande. De korta 

remierna lyser i stort sett med sin frånvaro. Partierna svänger fram och tillbaka 

och får inte sällan oväntade resultat. I tidsnöden kantrar inte sällan partier tack 

vare taktiska vändningar, bluffar, misstag och nervositet. 

De senaste årens presenteras här med några spännande partier och partislut: Vi 

inleder 1997 där segrarlaget Leviathans förstabordsspelare Magnus Holm – med 

fem raka den säsongen(!) - har en del press mot Henryk Dolatas kung. 

11


Henryk Dolata - Magnus Holm 


12 

XIIIIIIIIY 

9-+-+-+k+0 

9zp-vL-+p+-0 

9Pzp-+-+p+0 

9+Pvl-+-+-0 

9-+P+-+-zp0 

9+-+p+-+r0 

9R+-zPr+-zP0 

9+-+-+R+K0 

xiiiiiiiiy 

33. -f5! 

Ett drag som tar fältet g4 för vits kung och förbereder Lf2. 

34.Lb8 Lf2 

Hotet Lg3 tvingar vit att offra kvalitet men faran för kungen är inte över. 

35.Txf2 Txf2 36.c5 Tf1+ 37.Kg2 Thf3 38.h3 T3f2# 0–1 

1998, fick St Olofs Tobak, med bland annat Henryk Dolata, sin revansch och segrade 

före Lag Bytar. Följande eleganta partiavslutning är mot Torsten Andersson 

i derbyt mot St Olofs Tobaks andralag. 

Dolata,Henryk - Andersson,Torsten 


1.Txe6! 

XIIIIIIIIY 

9r+r+-+-mk0 

9+q+-vlpzpp0 

9-snp+R+-+0 

9zp-+p+-+-0 

9N+-zP-vL-+0 

9+P+L+-+P0 

9P+-+-zPP+0 

9+-tRQ+-mK-0 

xiiiiiiiiy 

1. -Sxa4 

Alternativen var inte speciellt lockande 

1. -fxe6 2.Dh5 g6 ( 2. -h6 3.Lxh6 gxh6 4.Dxh6+ med matt i några drag) 3.Lxg6

Lf6 4.Sxb6 

2.Dh5! g6 3.Lxg6 fxg6 4.De5+ Lf6 5.Txf6 Dg7 6.Lh6! 

Den sista vackra poängen i vits kombination 1–0. 


Från 2003 hämtar vi ett gladschackparti av typisk korpkaraktär. Förstabordsdrabbningen 

mellan Kurt Ekelund, Uppresor och Börje Jansson, Rasbokil blev 

kort, innehållsrik och intensiv. 

Kurt Ekelund - Börje Jansson, 

Korpen Uppsala 2003 

1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.Lb5 a6 4.La4 d6 5.c3 f5 

Börje provar den gamla Siestavarianten populariserad av ingen mindre än Capablanca 

och använd av bland annat Keres på sin tid. 

6.d4 fxe4 7.Sg5 

Till lika spel förde 7.Sxe5 dxe5 8.Dh5+ Ke7 9.Lxc6 bxc6 10.Dg5+ Kd7 11.Df5+ 

Ke8 12.Dh5+ med remischackar. 

7. -exd4! 8.0–0!? 

Vit väljer alltså att offra en knippe bönder för ett stort utvecklingsförsprång. Korrekt? 

Säkert inte. Men i praktiskt spel får man allt hålla i hatten om man inte ska 

ramla av stolen som svart. 

8. -Sf6 

Ett alternativ var 8. -d5 9.cxd4 Sf6 och svart verkar konsolidera.] 

9.f3 d5? 

Nu var det för sent för d5. Svart har problem tack vare bristen på utveckling. 

10.fxe4 h6 11.e5 

11.exd5!? 

11. -hxg5 12.Lxg5 dxc3 

Det enklaste omdömet att lämna i liknande ställningar är: oklart spel. 

13.exf6 Lc5+ 14.Kh1 Dd6? 

XIIIIIIIIY 

9r+l+k+-tr0 

9+pzp-+-zp-0 

9p+nwq-zP-+0 

9+-vlp+-vL-0 

9L+-+-+-+0 

9+-zp-+-+-0 

9PzP-+-+PzP0 

9tRN+Q+R+K0 

xiiiiiiiiy 

Förmodligen en miss och en avgörande sådan. Åter finns en myriad av varianter 

att räkna på, men nu tycks det vara svart som kämpar för remi 14. -gxf6 15.Lxf6 

13


cxb2 16.De2+!; 14. -cxb2 15.Lxc6+ bxc6 16.De2+ Kd7 17.Dg4+ Ke8 18.De2+ 

med evig schack. 

15.Lf4! cxb2 

15. -Dxf6 16.Sxc3 Le6 17.Sxd5 och ingen är avundsjuk på svarts ställning. 

16.Lxd6 bxa1D 17.Lxc6+ Uppgivet 1-0 

Svart fick en ny dam, men vits hot är helt avgörande. Bravo! 

14

Schack för alla – korpschacket i Uppsala Henrik Lindberg - Ratio

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?