“Nej, du skall rikta blicken mot dina lärare och lyssna på dina ...

Ett bönesvar
Att få bönesvar längtar vi alla efter. Ibland
väntar vi, som vi tycker, förgäves. Ibland
får vi vänta länge. Ibland kommer det
snabbt. Det jag vill berätta för er om kom
väldigt snabbt och var både dråpligt och
oväntat, och visar att Gud inte har några
färdiga mallar som han följer.
Det är några år sedan det hände och det
var på min åttonde och den sista hjälpsändningen
som Åsenkyrkan körde till
Ukraina. Varför körde vi hjälpsändningar
till Ukraina? Jo, vi hade med Ingvar Holmbergs
förmedling skaffat en vänförsamling
i Ukraina, i en stad som på ryska hette
Belaya Tserkov och ligger 9 mil från Kiev.
På Ukrainska heter den Bina Tserkva och
betyder “Den vita kyrkan”. En stad med
över trehundrafemtiotusen invåndare.
Sedan några församlingsmedlemmar rest
ner och sett hur eländigt folket där nere
hade det började vi samla in kläder m.m.
för att köra ner. Ingvar N och Astrid L
for omkring och sjöng och samlade in
pengar och den 31 mars 1992 startade vi
vår första hjälpresa. Vi var 10 personer i
3 bilar. I två lastbilar, en med stort släp,
samt en följebil gav vi oss iväg på en, som
det skulle visa sig, strapatsrik resa. Efter
många om och men kom vi fram c:a ett
dygn försenade.
Att köra med en stor lastbil kostar mycket
pengar. Vi fick ett erbjudande av PMU att
låna pengar för att öppna en secondhandbutik,
och vi nappade förstås. Vi erbjöd
strängnäsförsamlingen att vara med och
de anslöt sig efter viss tvekan.
Så öppnade vi secondhandbutiken Tolv
Korgar, och pengarna därifrån gjorde att
5
vi kunde fortsätta med vår hjälp till vännerna
i Ukraina.
Efter den förklaringen ska jag komma tillbaka
till den händelse som jag vill berätta.
Det var alltså på en hjälpresa till Belaya
Tserkov som detta svar kom.
Vi, chauffören Bengt G från Eskilstuna
och jag, började närma oss vårt mål. Församlingen
i Åsenkyrkan hade hyrt PMUs
stora lastbil med släpvagn. Vi lastade den
med 90 m 3 kläder från Tolv Korgars lager
och körde till Nynäshamn en fredageftermiddag.
Vi körde ombord på färjan till
Gdansk på kvällen och vaknade efter en
god natts sömn då färjan var i inloppet
till Gdansk. Stod på däck och tittade på
då färjan vände i hamnen, mitt för Vesterplatte,
backade in och förtöjde.
Att komma genom tullen kan ta tid, beroende
på vilken plats i kön man har, men
så småningom var vi på väg mot Ukraina.
Men det är långt kvar. Vi skall åka genom
Warzawa, ta vägen sydost ut mot Lublin
och sent på kvällen slagga in på ett litet
hotell i Tomaszow strax före gränsen. Man
kan inte stanna var som helst utan måste
ha bilen på en bevakad parkering.
Nästa morgon vid 6-tiden ses vi i bilen där
Bengt kokat tevatten så vi kan få oss något
varmt att dricka, ett par smörgåsar och
kanske en korv att äta innan färden börjar.
På tullen i Rava Russkaja fungerar det bra
på den Polska sidan, men på den Ukrainska
sidan kan det vara lite si och så.
Man måste gå till många olika stationer
forts. s. 8...