Hela uppsatsen - Umeå universitet

Jag: Nej... På vilket sätt känns det att du blev snuvad?
Kvinnan: (Tystnad). Jag vet inte, alltså för att det är ju som en kvinnogrej, att
alla klarar av det, kroppen är, man är gjord för det alltså. (Tystnad.) Jamen
alltså, det kanske är också, lite prestige också.”
Här blev det tydligt att kvinnan kände sig misslyckad för att hon inte kunde föda vaginalt. Hon
var besviken på sin kropp, eftersom att kvinnokroppen ska vara gjord för att föda. Något som också
bidrog till hennes känsla av misslyckande och besvikelse över sig själv var det som barnmorskan sa
om att fortsätta försöka föda vaginalt efter att försöken med sugklocka misslyckats och det blev tal
om akutsnitt:
”Hon ba ’jamen det är bättre, ta i nu, kom igen nu, det är bättre än operation’
och då tänkte jag... Så det har ju som etsats sig fast att hon har sagt det, för det
kände ju jag efteråt som något nedvärderande...”
Mitt tredje exempel handlar om hur förväntningarna inför förlossningen krockar med upplevelsen.
Inför förlossningen erbjuds man i Sverige i dag kontroller på Mödravårdscentral och att delta i
föräldrautbildning. På denna utbildning uppmanas blivande mödrar att skriva ett förlossningsbrev
där de ska formulera tankar kring den stundande förlossningen. En av kvinnorna berättade om detta
så här:
”Just det där ’åh, det är så viktigt att ni ska skriva hur ni vill ha det, det är eran
förlossning det är så viktigt’ men det gör ju också att det blir en besvikelse på
ett sätt att nämen jag kunde inte.. och jag var inte den där urkvinnan.”
I sitt brev hade kvinnan skrivit att hon inte ville ha epiduralbedövning då hon hört att denna kunde
förlänga förloppet och göra att värkstimulerande dropp sattes in och detta dropp ville hon undvika
eftersom hon hört att det ska vara väldigt smärtsamt. Hon hade också skrivit om vilka
förlossningsställningar hon ville använda sig av.
”Jag hade skrivit ’jag vill stå på knä och föda’ alltså när det väl kom till den
stunden så gick ju inte det heller, för de ba ’ska du stå på knä?’ jag ba ’neej,
men alltså jag kan inte’, alltså jag bara kände, alltså jag klarade inte av... Då
skulle jag bara stått där och skakat, jag skulle inte haft nån kraft, så då fick jag
ligga där på rygg det var ju som det. Alltså det kändes som på nåt sätt att
verkligheten är annorlunda.”
Susanna Bergström, Genusvetenskap: Makt och kön C, Ht 2012
24