pdf-format. - Lunds domkyrka
pdf-format. - Lunds domkyrka
pdf-format. - Lunds domkyrka
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Jag har så länge jag kan minnas<br />
varit intresserad av musik. Jag<br />
har alltid tyckt att det är fascinerande<br />
hur man kan få folk<br />
att gråta, skratta, dansa och<br />
skrika bara genom att spela toner<br />
och ackord i en viss rytm och sjunga<br />
vad man tycker och tänker om olika<br />
saker och ting. Att människor kan<br />
förenas och känna saker tillsammans<br />
är inte så vanligt som man hade kunnat<br />
hoppas på.<br />
men ibland så kommer det där magiska<br />
ögonblicket. När man står där i<br />
publikhavet bland många tusen, alla<br />
hoppar och klappar i takt till musiken<br />
och är så lyckliga! Och plötsligt<br />
känns det som att sångaren tittar en<br />
rätt i ögonen och sjunger ”Kom ihåg<br />
mig”. När ytan inte går att nå. När<br />
allt är ljust vart än du ser. Kom ihåg<br />
mig då.<br />
Ni som har samma musiksmak<br />
som jag och är lika nördiga vad gäller<br />
texter vet säkert att det är Lars<br />
Winnerbäck jag pratar om. När detta<br />
skrivs är det ganska precis ett dygn<br />
sedan jag ställde mig i kön för att<br />
se honom på Sofiero slott, det var<br />
nio timmar innan han skulle gå på<br />
scen. Men han har varit min idol och<br />
musikaliska förebild sedan jag var<br />
liten, så det kändes självklart att jag<br />
skulle stå där, längst fram vid kravallstaketet<br />
och hoppa och skrika.<br />
Ändå kunde jag inte ana hur mäktigt<br />
UNG KRÖNIKÖR<br />
Hjalmar Freij är musiker och konfirmandledare i <strong>Lunds</strong> domkyrkoförsamling.<br />
Här berättar han om en av de där sekunderna i livet när allt blir självklart.<br />
DET MAGISKA ÖGONBLICKET<br />
det skulle bli. För det första fick jag<br />
skaka hand med självaste Lars Winnerbäck<br />
innan konserten och fick<br />
både biljett, väska och hatt signerad<br />
av denna, för mig, enorma förebild!<br />
Och sedan mot slutet av konserten,<br />
ungefär tio och en halv timme<br />
efter att vi ställt oss i kön, så kom<br />
det där magiska ögonblicket. Kanske<br />
kände alla att han tittade på just dem<br />
(vilket bara gör det ännu häftigare),<br />
men just där kändes det som att han<br />
sa det rakt till mig. Kom ihåg mig.<br />
Oavsett tid eller plats, glädje eller<br />
sorg, kom ihåg att jag finns här.<br />
jag har hört människor som säger<br />
att de träffat Gud. Att de känt<br />
honom/henne fysiskt närvarande<br />
när de tar nattvard, när de ber eller<br />
vad som helst. Jag upplevde det. Jag<br />
har under ett antal år nu trott på att<br />
det finns någonting runt oss och i<br />
oss, som jag kallar Gud och som för<br />
världen samman om vi låter honom/<br />
henne göra det. Jag har aldrig vetat,<br />
men jag har trott. Och just där<br />
och då kändes det så självklart som<br />
ingenting annat. Många skulle nog<br />
kalla det inbillning, men jag kände<br />
något. Om det bara var eufori över<br />
den fantastiska musiken, visst. Men<br />
det kändes större. Och det är allt jag<br />
behöver veta för att våga kasta mig<br />
in i trons skrämmande, häftiga och<br />
förtrollande mysterier.<br />
Hjalmar Freij<br />
FINN 27