pdf-format. - Lunds domkyrka

FINN 21 23
{Det trodde du inte}
” Enkelhet är att uppleva verkligheten icke i relation till oss REPORTAGE
utan i dess heliga oberoende.”
Ur Dag Hammarskjölds Vägmärken
Sekundsnabbt bedömer vi något
som vackert eller fult och
bildar oss en uppfattning om
bra eller dåligt. Så sluts det
inre rummet och vi vet hur
vi ska tänka och handla. Det
är väl uttryck för ett behov av
kontroll, säger Pelle.
I Pelles trädgård växer buskar
som lyser i olika nyanser.
Blommor sträcker sig mot ljuset.
Det är lätt att skaffa sig en
åsikt om den japanska lönnen
som lyser i motsol. Tycka si
eller så om blomman. Genom
detta bestämmande bemäktigar
vi oss världen och infogar
den i vårt säkerhetssystem.
Att släppa greppet är att
låta världen träda fram i egen
rätt. Se hur blomman blommar
utan avsikt. Omedelbart
förnimma ljuset genom lönnens
blad.
– När kontrollen sätts på
undantag ges utrymme för
möte utan förtecken. Jag lägger
ner mina vapen och låter
blomman vara ifred, låter den
vara ”i sitt heliga oberoende”.
För ett ögonblick byts reservation
mot förbundenhet, säger
Pelle.
författaren ylva eggehorn
har formulerat denna ”omvändning”
i en av sina texter:
Och det är därför min älskade,
som allt i detta rum tyst betraktar
oss utan att döma. Hon
beskriver upplevelsen att det
inte längre bara är jag som ser:
tingen betraktar mig. Det är
som ett flöde i vilket allt är
förknippat med vartannat i en
generös närvaro. Många försöker
språksätta denna erfarenhet,
en är Tomas Tranströmer.
– Tranströmers poesi öppnar
våra sinnen på en ny nivå.
Han sätter ord på det vardagens
mysterium, vi annars
bara dunkelt anar.
Ord och bilder kan sätta oss
på spåret mot en fördjupad
verklighetsupplevelse. Ändå
kommer man inte sällan till
en punkt då de står i vägen
för den fortsatta resan,
menar Pelle. I zen talar man
om orden och bilderna som
pekfingret som pekar mot
månen – men pekfingret är
aldrig månen. Vi får inte bli
alltför upptagna av pekfingret.
Vi måste lyfta blicken och
se vidare – mot det bortomspråkliga
mysterium som
egentligen inte är något annat
än den vardagsverklighet vi
alla lever i.
tyst meditation är en fysisk
metod och beskrivs enklast
som att sitta upprätt i avspänd
koncentration.
– Många upplever det som
drygt och innehållslöst, för att
inte säga meningslöst. På något
vis ligger kanske poängen
just i detta. Vår tids strävan
efter ständig förbättring –
gärna genom en ”quick fix” –
är ett gissel som lätt smittar av
sig på vårt sätt att förhålla oss
till meditationen, säger Pelle.
Den tysta meditationen
syftar inte till att man ska
”lyckas” eller bli ”lyckad”.
Vägen är viktigast, inte
resultatet. Meditationsövningar,
pilgrimsvandringar
och gudstjänster, alla de olika
former som vårt sökande och
vår längtan får spelrum i, kan
ses som ett uttryck för Guds
förekommande nåd. Det är
inget vi själva tar oss eller
fabricerar, utan de liksom
förekommer oss, finns före oss
och räcks nu till oss som gåva.
– de flesta av oss har behov
av att hitta lägen där vi besinnar
oss på vad vi djupast lever
av. Meditationen sätter oss i
förbindelse med våra grundläggande
frågor: Vem är jag?
Vem är Gud? Vad är det att
dö? Vad är det att finnas till?
Är vi ensamma? Vad är kärlek
och vad är hat? säger Pelle.
Det handlar om att beröra
och låta sig beröras av världen
– också där dess brustenhet
går i dagen. Det handlar inte
bara om att öppna sig för
blommor och solnedgångar
och sådant.
–Djupast rör det sig om en
erfarenhet av släktskap med
jorden och alla människor i
solidaritet och medkännande.
Den yttersta erfarenheten är
att vi lever, rör oss och är till
i Gud och att det därför inte
finns en enda punkt på vår
livsväg som är gudlös.
text/foto
Kristina Strand Larsson
i kärlek
i stress