Fetma hos hundar

Fetma hos hundar
Eva Törnblom
__________________________________________________________________________________
SLU Projektarbete
Hund – avel, utfodring och hälsa, översiktskurs Uppsala 2009

INLEDNING
I dagens samhälle blir det allt vanligare med välfärdssjukdomar som fetma och diabetes. Trots
att de flesta av oss har kunskap om kostens och motionens betydelse för ett sunt leverne
tenderar vi att bli allt större i omfång. Fetma på grund av osund livsföring är inte enbart
isolerat till oss människor utan drabbar även våra hundar. Problemet är inte heller här en fråga
om estetik utan att konsekvensen av att hundarna får för lite motion samt för mycket och
felaktig kost är att de riskerar att dö i förtid. Skillnaden är att vi människor kan ta eget ansvar
för vårt näringsintag och motionerande medan hundarnas liv ligger helt i våra händer.
SYFTE
Syftet med det här projektarbetet är att definiera begreppet fetma, dess utbredning och
orsaker, möjlighet att mäta fetma samt konsekvenser av övervikt under uppväxt och senare i
livet. Projektet ska mynna ut i förslag på hur man kan undvika övervikt och fetma hos hundar.
BAKGRUND
Studier från andra länder visar att 25 - 40 % av hundarna är överviktiga (Sallander, 2001). I
Sverige finns ingen motsvarande mätning men veterinärer larmar om att även hundarna i vårt
land blir allt fetare. Definitionen av fetma och skillnaden i förhållande till övervikt varierar
förmodligen i hög grad beroende på vem som avgör. En definition är om hunden väger cirka
25 % mer än dess förväntade vikt så är den påtagligt överviktig. Sara Pettersson beskriver i
sitt examensarbete från 2005 hur hon lät hundägare göra en bedömning av sin hunds hull och
jämförde det med sin egen bedömning av hunden. Det visade sig att ägarna gärna underskattar
sina hundars hull. De var mer överviktiga än vad deras hussar och mattar ville se. Om
övervikt är svår att bedöma, vad är då lagom hull för en hund? Lättast är att lägga
handflatorna längst hundens sidor och känna revbenens konturer. Är de svåra att finna har
hunden förmodligen alldeles för tjockt lager av fett. Man kan också titta på hunden uppifrån
och kontrollera att det finns en midja. Det finns även mer vetenskapliga metoder för att mäta
hur mycket fett en kropp innehåller.
Det finns en rad olika mätmetoder för att uppskatta sammansättningen i kroppens vävnader.
En del kan användas på människor men inte på djur eftersom deras fett fäster mer på
muskelvävnad än på huden (Pettersson, 2005). Enklast är att väga djuret men man kan också
beräkna RBW (relative body weight) vilket innebär att man definierar hundens nuvarande vikt
i förhållande till optimal vikt. Med morfometrik ser man till vikten och kombinerar med
själva kroppsformen. Ultraljud är en metod man även kan använda för att mäta kroppsfett på
specifika områden på hunden, sedan korreleras detta till hela kroppen och dess fettmassa. Det
finns åtskilligt fler metoder för att mäta övervikt men precisionen och användarvänlighet kan
variera mellan dem och vissa kan orsaka stora kostnader eller lidande för patienten.
Hur kommer det sig att så många hundar bedöms vara feta? Förmodligen av samma orsaker
som för oss människor - för mycket och felaktig kost. Det finns många faktorer som kan
bidra till fetma. Brist på motion, ålder, kastration, sjukdomstillstånd och rastillhörighet kan
mer eller mindre leda till övervikt. Dessa faktorer kan påverkas genom exempelvis utökad
motion, medicinering, anpassning av foder med mera. Men en faktor som spelar stor roll för
hundens vikt och som kan vara svårare att påverka och förändra är vårt eget beteende och
förhållningssätt mot hunden. Av våra husdjur är hunden den som oftast lever närmast oss
människor och interaktionen mellan människa och hund påverkar i hög grad hundens vikt.
Kienzle (1998) visar i sin studie att det finns vissa vanor i det gemensamma livet som allt
oftare orsakar övervikt hos hunden. Som exempel på dessa vanor är att överviktiga djur i
större utsträckning får sova i samma säng som sina ägare än sina normalviktiga artfränder.
1

Ägarna till de överviktiga hundarna pratade också med sina hundar om fler ämnen än de som
hade normalviktiga djur. Dessutom var motion och egenskaper som vakt inte särskilt viktiga
för ägarna av de överviktiga hundarna. Man kan påstå de humaniserade djuren. Hundarna fick
också oftare mellanmål och extra godbitar att smaka på. En studie av Crane från 1991
(Pettersson, 2005) visar att sannolikheten för övervikt hos hunden är större om ägaren själv är
överviktig, men visade också att ägarens ålder påverkade hundens vikt. Äldre tenderade att ha
mer överviktiga hundar än yngre människor.
Fetma och övervikt leder till att hunden får svårare att röra sig och får ofta
andningssvårigheter. De kan även få förstoppning och magsår. Dessa problem kan tyckas
lindriga med tanke på vilka andra effekter övervikt har på hundens kropp. Redan under
uppväxttiden är det viktigt att valpen inte har för mycket hull då övervikt kan påverka såväl
skelettets som ledernas utveckling. För mycket kroppsfett ökar risken för diabetes eftersom
insulinet som reglerar sockeromsättningen inte fungerar som den ska vid övervikt. Den extra
tyngden medför förhöjt blodtryck, som i sin tur kan leda till hjärt- och kärlsjukdomar. Om
hunden behöver opereras kan övervikt komplicera situationen, dels genom större risk för
anestesi, dels för att risken för felbedömningar och skador ökar (Pettersson, 2005). En tik med
övervikt har svårare att bli dräktig och fetma hos dräktig tik kan leda till svårigheter under
valpningen (Sallander, 2001). Sammantaget kan man se att en hund med övervikt drabbas av
onödigt lidande. Fetma sänker livskvalitén och förkortar livet för många hundar.
DISKUSSION
Fetma och övervikt hos hund är ett utbrett problem som är starkt förknippat med ägarens
livsstil och relation till hunden. Forskning har visat att överviktiga och äldre människor i
högre grad har överviktiga hundar. Problemet är uppenbarligen utbrett till andra grupper
eftersom en så stor andel som 25 – 40 % av hundarna anses vara feta. Studier har visat att det
är skillnad mellan hundens egentliga tillstånd och ägarnas uppfattning om hundens form. Det
kan det tyckas märkligt att så många ägare inte uppfattar sina djur som feta trots att så är
fallet, särskilt med tanke på risken för ohälsa hos djuret. De flesta hundägare är inom andra
aspekter väldigt måna om att hunden ska ha det bra.
En förklaring kan vara att vi har vant blicken med tjocka hundar. Vi människor har under de
senaste 30 åren ökat markant i genomsnittsvikt enligt Folkhälsoinstitutet. Klädstorlekar har
förskjutits på så sätt att det som tidigare var damstorlek 38 idag motsvarar dåtidens 42,
eftersom man sett att vi är ovilliga att köpa kläder i större storlekar trots att våra kroppar
kräver mer utrymme! Kanske är det på samma sätt med hunden. Det vi ser som normalviktigt
idag skulle tidigare uppfattas som överviktigt. Då är problemet med övervikt större än anat!
Vi ser det överviktiga som det normala. Här finns anledning till oro, särskilt hos de raser som
tenderar att lättare lägga på sig fett mer än andra. Normen för hundens kroppsform förskjuts
och då är det svårt att komma tillrätta med problemet.
I dag är det knappast brist på kunskap som gör oss människor allt tjockare. I media översköljs
vi av kostråd och bantningstips. Hälsa finns också på schemat i många skolor. Det är knappast
någon som inte vet att balansen mellan bra kost och motion är en förutsättning för god hälsa.
Det är inte kunskapen som brister utan våra beteenden och vanor som är svåra att bryta.
Skulle fetma hos hundar ligga isolerat till grupperna överviktiga och äldre skulle det relativt
enkelt kunna motverkas med punktinsatser och viss del upplysning, men som konstaterats
finns överviktiga hundar hos de flesta typer av hundägare, var och en med sina vanor och
beteenden.
2

Kanske finns där en anledning att i högre grad mäta fetma hos hunden eftersom det
uppenbarligen är så svårt att bedöma rent okulärt. Det finns som konstaterats många olika sätt
att mäta hur mycket fett en hundkropp innehåller. Det är stora variationer mellan kostnader,
precision och användarvänlighet men gemensamt kan tänkas vara att mätmetoderna ger en
tämligen tillförlitlig vägledning för att bedöma övervikt hos hunden. Dock bör mätningen inte
orsaka hunden lidande eller stress såvida det inte av någon anledning anses vara nödvändigt
att använda sådan metod. Hundägare behöver fakta för tydliggöra hundens tillstånd eftersom
de har svårt att själva bedöma hundars eventuella övervikt.
Här finns mycket som behöver göras och veterinärer, foderproducenter, ras- och
brukshundklubbar har en viktig uppgift i att medvetandegöra hundägare om problemet och
verka som stöd för att se om hunden är normal- eller överviktig. Liksom med bilar vore det
önskvärt med regelbundna besiktningar för att se över vikt och allmänkonditionen på hunden.
Detta kan kanske vara svårt att genomföra då veterinärbesök ofta förknippas med stora
kostnader. Försäkringsbolag borde däremot vara intresserade eftersom man då har koll på
hunden och dess hälsa och på så sätt enklare kan bedöma försäkringsärendet när någon gör
anspråk på utdelning. Har ägaren själv bidragit till hundens eventuella sjukdom? Denna metod
skulle säkert många än mer vara angelägna om att hålla sin hund i trim!
Motion är förmodligen den bästa medicinen mot överviktiga hundar och säkerligen hälsosamt
för deras ägare! Tenderar vi att, i motsats till vår underskattning av hundens hull, överskatta
den motion vi erbjuder våra hundar? Tanken känns ganska sannolik. Det är hög tid för var och
en av oss hundägare att betrakta hunden med öppna ögon. Känn på den och var ärlig mot dig
själv och din hund. Kanske kommer den att få några godbitar mindre, men det är för din väns
bästa.
Litteraturförteckning
Kienzle, E. Bergler, R. et al (1998) A comparison of the feeding behavior and the human animal
relationship in owners of normal and obese dogs. J American Society for Nutritional Sciences 128.
Pettersson, S. (2005) Hullbedömning av ett urval av svenska hundar. Sveriges lantbruksuniversitet,
Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, Veterinärprogrammet. Examensarbete.
Sallander, M. (2001) Hedhammar, Å., Lindholm. Å. Hundmatboken. Svenska kennelklubben.
3