1 Bilagor Sid. 2-4 Projektbeskrivning 5 Projektupplägg ...

Bilagor 

Sid. 2-4 Projektbeskrivning 

5 Projektupplägg Gymnasieklasser 

6-7 Medverkande 

8-9 Budget 

10 Verksamhetsbeskrivning av föreningen Ny Ton- och Scenkonst 

11-19 Karaktärsbeskrivningar 

20 Utvärderingsbeskrivning 

1 

PDF Created with deskPDF PDF Writer - Trial :: http://www.docudesk.com

Projektbeskrivning av operaprojektet Pappersblommor 

Hur var det egentligen att leva i ett land bakom järnridån under kalla kriget? Vad var det som fick en liten 

nation som Ungern att göra revolution mot stormakten Sovjet? Hur långt kan det gå innan man 

bestämmer man sig för att lämna sitt hemland och bege sig på flykt med en mycket oviss framtid framför 

sig? Utifrån dessa frågeställningar skrivs operan Pappersblommor. 

”Cirka 20 000 ungrare dog i strider och 200 000 gick i landsflykt. Omkring 8000 

ungerska flyktingarna bereddes en fristad i Sverige. En del av dem bildade hem 

och familjer i Göteborg. Hur gick det för dem? Var finns deras berättelser?” 

Citat ur artikeln: ”Ungrarnas historia också Sveriges” av Ingrid Lomfors; gästkrönikör i GP den 29/7 2006. 

Handling 

Operan handlar om en familj som innan andra världskriget och dess följder levt ett lugnt och fredligt liv i 

den ungerska huvudstaden Budapest. Den Sovjetiska ockupationen av Ungern år 1948 har dock återigen 

vållat en allomfattande omställning i form av en allt oroligare vardag med en ständig rädsla för hemlig 

polis och ryska militärer. (Exempelvis kunde en så vardagsbetonad företeelse som att lyssna på radio 

innebära att man hamnade i fängelse.) Dessa omständigheter till trots, lyckas familjen samla gemensamma 

krafter och bedriva en hemlig pappersblomstertillverkning för att dryga ut sin mycket knappa 

familjeekonomi. En verksamhet som pågår under hela ockupationstiden, trots de risker det innebär; 

överallt finns angivare som inte värjer sig för att anmäla någonting som upplevs som misstänksamt till 

hemliga polisen. Livet i Budapest blir allt farligare och den kommande revolutionen gör att familjen måste 

fly. I denna flykt splittras familjen, fadern blir bortförd och återses aldrig mer, övriga lever sina fortsatta liv 

i det nya hemlandet Sverige. 

Intervjuer ligger till grund för librettot 

Librettot skapas utifrån ett antal intervjuer som projektansvariga genomför med människor av ungersk 

härkomst som numera är bosatta i Göteborg. Detta har vi valt att göra för att skapa ett verklighetsbaserat 

drama samt en direkt anknytning till Göteborg och dess historia. På det sättet framhävs också en 

flyktinggrupp i Göteborg som tidigare inte fått uppmärksamhet i någon kulturell yttring. Även noggranna 

studier i diverse böcker som relaterar till ämnet har genomförts. 

Syfte och samarbete med Gymnasieskolor 

Syftet med operaprojektet ”Pappersblommor” är att skapa fokus på och diskussion kring hur det var att 

leva bakom järnridån fram till revolutionen 1956, hur det gick för de familjer som tvingades på flykt och 

vad som hände dem när de kom till Sverige. Vidare är syftet att skapa ett samarbete med gymnasieskolor i 

Göteborg med omnejd, i form av ett diskussionsforum kring den svenska invandrar/flyktingpolitiken och 

dess utveckling under 50 år vidare. På sidan 4 finns en tydlig förklaring till upplägget för detta samarbete. 

Vi har etablerat kontakt med följande gymnasieskolor för medverkan; Hvitfeldtska Gymnasiet, Sigrid 

Rudebecks Gymnasium, Munkebäcksgymnasiet, Lerums Gymnasium, Göteborgs Högre Samskola, 

Schillerska Gymnasiet, Hulebäcksgymnasiet och LM Engströms Gymnasium. 

Nya publikgrupper, nya möten 

En viktig del av operaprojektet Pappersblommor är att skapa möjligheter för nya möten mellan 

operakulturen och ungdomar samt skapa nya upplevelser av vad opera kan vara. Samtidigt väger 

integreringen mellan operakonsten och flyktingpolitiken tungt. Vill vi att operaföreställningen dock skall 

fungera som ett fristående verk för människor som inte besöker en föreställning med efterföljande debatt 

och våra förhoppningar är att vi kan nå en bred publik. Vi bedömer att projektet innehar ett högt kulturellt 

och politiskt värde i en tid då migrationsfrågor har brännande aktualitet. 

2 


Flyktingpolitik och integration 

Det har visat sig att de ungrare som kom till Sverige efter revolutionen i de allra flesta fall blev mycket väl 

omhändertagna, man upprättade ungerska skolor och eftersom många av flyktingarna var unga människor 

med gedigna utbildningar blev de genast en attraktiv arbetskraft i ett Sverige som under denna period hade 

arbetsbrist. Att komma som flykting till Sverige idag är inte längre så smärtfritt. Denna förändring vill vi 

diskutera i samband med skolföreställningarna i den efterföljande debatten som nämnts ovan. Utrymme 

kommer också att lämnas till att diskutera begrepp som demokrati och integration samtidigt som 

Göteborgs historia under femtiotalet och framåt kommer att framhävas parallellt. För denna del av 

projektet har vi kontaktat Ingrid Lomfors; historiker och chef för Göteborgs Stadsmuseum samt Gellert 

Tamas; författare och journalist. Eftersom båda har ett brinnande intresse för dessa frågor skulle deras 

medverkan vara mycket positiv. 

Konstnärligt syfte 

Det konstnärliga syftet med projektet är att skapa arbetsmöjligheter för professionella utövare från flera 

olika konstnärliga genrer, framförallt för konstnärer som arbetar på frilansbasis. Vårt mål är att skapa 

tvärkonstnärliga möten där de medverkande får ett stort utrymme och ansvar i projektets konstnärliga 

utförande. Projektet genomförs av föreningen Ny Ton- och Scenkonst i Göteborg, utan någon form av 

beställningsanknytning och skapas utifrån helt egna initiativ. Vi bedömer att projektet bidrar till 

bibehållandet av den eftersträvade kulturella mångfalden, i och utanför ett större sammanhang samt för 

utvecklingen av ett levande kulturliv i Sverige. 

Tidpunkt 

För att kunna nå en bred publik är vår vilja att föreställningarna äger rum när det är stor aktivitet i 

Göteborg. En bra tidpunkt är Göteborgs Kulturkalas i augusti 2009. Hittills har inte en enda 

operaföreställning satts upp i Göteborg under sommaren, varför vi ser en möjlighet för Kulturkalaset i sin 

nya profilering att praktiskt taget få en nyskriven opera tillskrivet sig. 

Planerade repetitioner sker under juni och juli månad 2009. 

10 föreställningar kommer att äga rum i Göteborg, 5 av dessa reserveras för skolföreställningar med 

efterföljande obligatorisk debatt, övriga 10 föreställningar är planerade att äga rum under en regional turné 

i Västra Götaland. 

Marknadsföring 

För marknadsföring och spridning av projektet kommer alla tänkbara medier att kontaktas och engageras. 

Intervjuer i ungerska tidningar är redan fastställda. 

Integration 

Avslutningsvis kan man sammanfatta detta projekt med ett enda ord; INTEGRATION! 

Nedan följer ett förtydligande av hur: 

Integration i form av samarbete mellan flera olika konstformer 

Integration mellan frilansande musiker, sångare, samt fasta institutioner 

Integration mellan kulturer 

Integration över ämnesgränser; opera - flyktingpolitik 

Integration och samarbete över generationsgränser bland projektets medverkanden 

Integration mellan föreningar 

Integration mellan institutioner 

Integration mellan kommuner i Västra Götaland 

3 


Kulturnämnden i Göteborg har givit oss den första summan till projektet som medfört att arbetet med 

libretto och komposition nu påbörjats. Några anledningar till att de givit oss ekonomiskt stöd för vårt 

projekt följer i nedan stående citat. 

”Plustecknen ges för kvinnligt musikskapande och ledning samt att det är en 

produktion med i konstnärliga sammanhang mycket meriterade, unga medverkande.” 

Citatet är hämtat ur beslutsunderlaget som författats vid kulturnämndens utskottsmöte den 15/5 2007. 

För att kunna genomdriva projektet i sin helhet har vi behov av fler sponsorer och bidragsgivare. Vi 

vänder oss därmed till Er med förfrågan om möjlighet till ekonomiskt stöd i detta projekt. 

4 


Projektupplägg för gymnasieklasser 

Projektet vänder sig till gymnasieelever i åk 2/åk 3. Vi erbjuder varje skola 6 klassers medverkan. 

Tänkbara ämnesområden som skulle kunna integreras är förslagsvis estetisk verksamhet, musik, 

samhällskunskap, historia och filosofi. 

Vårt önskade upplägg ser ut enligt följande: 

Steg 1: Första mötet, förslagsvis någon gång under mars-april 2009 

Besök från operaensemblen i klasser där vi har möjlighet att introducera projektet, ge musikaliska 

smakprov samt utrymme för samtal där elever får ställa frågor. Vi berättar om vårt yrke i 

allmänhet och projektet i synnerhet. Vi tror att det är viktigt att skapa en trygg bas och bra dialog 

till eleverna då många kanske inte är så vana vid opera. Vi förklarar val av studiematerial och 

skapar tillsammans med eleverna en första diskussion om flyktingpolitik och integration. 

Steg 2: Studier, under våren april-juni 

Eleverna genomför fördjupade studier i flyktingpolitik. Förslagsvis skulle ”Lasermannen” av 

Gellert Tamas och ”Där Åkrarna grät” av Robert Neufeld kunna utgöra obligatoriskt material. 

Val av material diskuteras naturligtvis i samråd med involverade ämneslärare. Vi ser det som 

positivt om flera ämnesområden integreras eftersom eleverna därigenom får mer tid till reflektion 

och diskussion och därmed utökad kunskap i ämnet. Under denna period kan eleverna gärna få 

kontinuerliga skrivuppgifter. 

Steg 3: Föreställning med debatt, augusti/september 2009 

Eleverna går på föreställning med efterföljande obligatorisk debatt om flyktingpolitik och 

integration. Vi etablerar just nu en kontakt med Gellert Tamas och Ingrid Lomfors och hoppas 

att de har möjlighet att medverka. 

Steg 4: september 2009 

Eleverna får en större, avslutande skrivuppgift, ämne bestäms gärna i samråd med lärare. Vi ser 

det som positivt om eleverna får stort utrymme för reflektion i denna uppgift. 

Vi ser det också som mycket positivt om skolan genomför ytterligare ett steg i processen där 

eleverna gör någon form av redovisning. 

5 


Medverkande solister och projektansvariga 

Vera (modern): Helena Cervin, lyrisk dramatisk sopran 

Janos (fadern): Björn Larsson, baryton 

Helena Cervin är operasångerska samt sång- och musikdramapedagog, utbildad vid 

Musikhögskolan i Göteborg. Hon studerar för Birgitta Bergström i Göteborg, Turid Karlsen 

i Berlin och David Harper i London. Under ett år ägnade hon sig åt språk- och sångstudier i 

Italien med Jill Feldman som sånglärare och sjöng tillsammans med ensemblen L`homme 

Armé under ledning av Andrew Lawrence-King. Hon har även studerat vid Operastudion i 

Göteborg samt medverkat på två CD-inspelningar med Convivium Musicum 

Gothenburgense. Tillsammans med ett flertal musiker och ensembler bedriver hon 

kontinuerligt konsertverksamhet. Hon är även flitigt engagerad som solist i oratorier och 

andra kyrkomusikaliska konserter. I sådanda sammanhang har hon sjungit med musiker ur 

exempelvis Göteborgs Symfoniker, ensembler på tidstrogna instrument och Camerata 

Nordica. 

Björn Larsson är utbildad vid Musikhögskolan i Göteborg och Operahögskolan i Stockholm. 

Han sjöng Greve Almaviva i Operahögskolans produktion av ”Figaros Bröllop” vid Kungliga 

Operan i Stockholm och debuterade kort därefter som Dr Bartolo i ”Il barbiere di Siviglia” 

vid Kammeroper Schloss Rheinsberg. Efter att ha vunnit den internationella 

sångtävlingen ”Schloss Haldenstein” i februari 2001 blev han erbjuden att sjunga titelrollen 

i ”Don Giovanni” i Chur och debuterade som Don Giovanni vid Schlossoper Haldenstein, 

Chur. 2002 sjöng han Reimar von der Zweter i ”Tannhäuser” i Nancy, 2004 sjöng han 

Leporello vid Schloss-theater im Neuen Palais, Potsdam/Berlin samt 2005 vid Teatro Carlo 

Felice, Genova. Samma år medverkade han i Brittens ”BillyBudd“. Sommaren 2006 sjöng 

han huvudrollen i Rossinis ”Äkta Kärlek Sökes!” vid Läckö Slottsopera. 

Julia (dottern): Alexandra Frid, koloratursopran 

Alexandra är uppvuxen i Höllviken, som ligger två mil söder om Malmö. Hon har studerat 

vid Musikhögskolan i Göteborg och tog sin sångpedagogexamen våren 2003. Hon fortsatte 

sedan studera på Operahögskolan i Göteborg och tog Magisterexamen våren 2006. Under 

sina år på Operahögskolan gestaltade Alexandra olika kvinnors öden och en liten hunds. Hon 

sjöng bl a Norina, i Donizettis komiska opera ”Don Pasquale”, Drusilla i 

Monteverdis ”Poppeas kröning” och under samma termin gjorde hon en glad liten hund, 

Fido, i Brittens operett, ”Paul Bunyan”. I slutproduktionen, ”Riket är ditt” av J. Forsell, 

gjorde Alexandra rollen som Syster Elisabeth, en ung nunna och novis. Alexandra arbetar på 

Malmö Opera och Musikteater, där har hon sjungit rollen som Colombine i ”Dollys Beauty 

Shop” samt Nattens Drottning i ”Prövningarna” (Trollflöjten). Just nu sjunger hon 

Filttofflan i barnoperan “Halmhatten och Filttofflan” . 

Pál (moderns äldre bror): Erik Enqvist, tenor 

Erik Enqvist är utbildad vid Guildhall School of Music and Drama. Han gjorde sin 

operadebut i föreställningen ”Ödets Lotter” vid Vadstena-akademin 2005. Sedan tre år bor 

han i Göteborg och är knuten till GöteborgsOperan, där han förutom att medverka i kören 

även framträder i mindre roller samt är cover för större roller. Han har sjungit i 

direktsändningar i både BBC Radio 3 och Sveriges Radio P2 och medverkar regelbundet 

som solist i konserter i och omkring Göteborg samt runt om i Europa. Senast sjöng han 

tenorpartiet i Sverigepremiären av Amy Wurtz oratorium "Message from the Soul" på 

Artisten i Göteborg. Erik har sedan länge ett nära samarbete med den kanadensiske 

tonsättaren Daryl Jamiesson, och spenderade i somras tre veckor i Tokyo för att arbeta med 

ett nytt stycke av Jamiesson, specialskrivet för Erik. Han har tilldelats flera stipendier, bland 

annat ur Eduard Magnus Musikfond samt från Elisabeth Palmers Stiftelse. 

6 


Kozolov (rysk löjtnant): Markus Schwartz, basbaryton 

Markus Schwartz är utbildad vid Sibeliusakademin i Helsingfors och Operahögskolan i 

Stockholm. 

På GöteborgsOperan har han sjungit Masetto och Leporello i Don Giovanni, Don Magnifico 

i Askungen, En borgmästare i Ödets makt, Tiggarmunken Varlaam i Boris Godunov och 

Waltner/Kines/Galen professor i K. Historien om en kamp. Han har även medverkat som 

Don Pippo i Mozarts L’oca del Cairo, Papageno i Trollflöjten vid operan i Björneborg, 

Finland, Rambaldo i La Rondine vid Nationaloperan i Helsingfors, titelrollen i Figaros bröllop 

i Jyväskylä, Finland samt i Zoroastre på Drottningholms Slottsteater. Bland hans 

solistuppdrag kan nämnas Lars Erik Larssons Förklädd Gud, Haydn’s Stabat Mater, Mozarts 

Requiem och Händels Messias 

samt ett antal konserter i Sverige, Finland och Frankrike. 

Regi: Mattias Ermedahl 

Mattias Ermedahl är utbildad vid Operahögskolan i Stockholm och har sedan 1994 sjungit en 

rad roller vid GöteborgsOperan, som Ferrando i Cosi fan tutte, , Cavaliere Belfiore i Resan 

till Reims, Tamino i Trollflöjten, Greve Almaviva i Barberaren i Sevilla, Chevalier de la Force 

i Karmelitsystrarna, Paris i Sköna Helena, Pelléas i Pelléas och Mélisande, Pedrillo i 

Enleveringen ut seraljen, Don Ottavio i Don Giovanni, Max i K. Beskrivning av en kamp, 

som även sändes i SVT och Jaquino i Fidelio. Han har gästspelat på Nöjesteatern i Malmö, 

Norrlandsoperan, Folkoperan och Musikteatern i Värmland. På Malmö Opera och 

Musikteater har han sjungit Lenskij i Eugen Onegin och på Folkoperan i Stockholm Don 

Ottavio i Don Giovanni. Han är även flitigt anlitad som konsert- och kyrkosångare. De 

senaste två åren har Mattias varit kursledare i Scheggino, Italien där han regisserat unga 

operasångare, nu senast Puccinis Gianni Schcchi. 

Libretto: Christoffer Jansson 

Komposition & dirigering: Louise Jansson 

Christoffer Jansson är verksam som librettist i operaprojektet Pappersblommor, vilket innebär 

att det är han som står för författandet av historien bakom operan. Innan han blev delaktig i 

detta projekt har han ägnat sig åt både musik och skrivande, varibland det senare kommit att 

bli ett av hans största intressen. Bland hans tidigare alster framgår en rad noveller som går i 

olika genrer och stämmningar, exempelvis Spegeln och Gudars like, samt mer lättsamma 

kåserier såsom Börjes förfärliga öde och Julslipsen. Även om skapandet av librettot till 

operaprojektet Pappersblommor innebär hans debut som librettist, har han tidigare arbetat 

med liknande uppgifter då han till exempel skrev ett beställningsverk av Göteborgs stad; 

Musikupplopp på slott Tjolahopp, - en scenisk barnkonsert/saga som framfördes på 

Johannebergskolan i Göteborg hösten 2003. 

Louise Jansson är tonsättare och pianist som efter studier i Karlsruhe och Göteborg delar sin 

tid mellan tonala beställningsuppdrag och pianistiska konsertengagemang. Som pianist 

arbetar hon i en rad musikaliska konstellationer; i Lumiensemble som framför nordisk musik 

i Europa, i Pianotrio Gothia som har sin verksamma bas i Göteborg samt i Romansduon 

Larsson/Jansson som konserterar med romaser både i Sverige och utomlands. Hennes 

kompositionsverksamhet har inneburit samarbeten med bl.a. Göteborgs Symfoniker, 

Teaterhögskolan vid Göteborgs Universitet och Universitetsorkestern i Heidelberg. Bland 

hennes symfoniska och kammarmusikaliska verk återfinns bla. Tavasz, Kobold och Ördögfióka, 

Orestes, Ifigenia i Aulis och Agamemnon. Ur hennes vokala kompositioner kan nämnas 

sångcykeln The passionate Pilgrim för sopran/piano samt fristående stycken för två 

röster/piano: Nocturne, Samenet pois och Resitativi. 

7 


Budget 

_______________________________________________________________________ 

Löner 

Ersättning för tillkomst av libretto -50 000 

Ersättning för kompositionsarbete -50 000 

Ersättning för musiker vid repetition 500 x 7 x 15 -52 500 

Ersättning för musiker vid föreställning 1000 x 7 x 20 -140 000 

Ersättning för solistroll vid repetition 750 x 5 x 15 -56 250 

Ersättning för solistroll vid föreställning 1500 x 5 x 20 -150 000 

Ersättning för regissör vid repetition och föreställning -50 000 

Ersättning för dirigent vid repetition och föreställning -30 000 

Ersättning för kostymör -30 000 

Ersättning för scenograf -30 000 

Ersättning för ljus/ljud vid repetition 500 x 15 -7 500 

Ersättning för ljus/ljud vid föreställning 1000 x 20 -20 000 

Ersättning för dokumentärfilmare -20 000 

Ersättning för revisor -10 000 

Ersättning för Art Director -20 000 

Ersättning för seminarieföreläsare 20 000 x 2 -40 000 

Summa ersättning löner -757 000 

Sociala avgifter för utbetalning av löner 32 % av 757 000 < = -242 500 

Summa ersättning löner samt sociala avgifter - 999 500 

_______________________________________________________________________ 

Material/produktionskostnader 

Kostnad för kostym -20 000 

Kostnad för scenografi -20 000 

Kostnad för dokumentation -20 000 

Summa för material/produktionskostnader -60 000 

_____________________________________________________________________________________ 

8 


_____________________________________________________________________________________ 

Marknadsföringskostnader 

Kostnad för affischering, reklam, biljetter, program -50 000 

______________________________________________________________________________________ 

Teknikkostnader 

Kostnad för ljus/ljud -40 000 

______________________________________________________________________________________ 

Lokalkostnader 

Kostnad för hyra vid repetitioner 5000 x 15 -75 000 

Kostnad för hyra vid föreställningar 5000 x 20 -100 000 

Sammanlagd kostnad Lokal -175 000 

______________________________________________________________________________________ 

Intäkter 

Summan är beräknad utifrån ett publiksnitt på 200 personer per föreställning och ett biljettpris på 

175 kronor per person 

Beräknad inkomst av biljettintäkter +500 000 

______________________________________________________________________________________ 

Summa utgifter: 1 324 500 kronor 

Summa inkomster: 500 000 kronor 

Beräknad summa för behov av bidrag och sponsorer: 824 500 kronor 

__________________________________________________________________________ 

9 


Ny Ton- och Scenkonst i Göteborg ek. för. 

Verksamhetsbeskrivning 

Föreningen bildades hösten 2006 och bedrivs av skapande konstnärer med olika estetiska 

inriktningar. Grunden till bildandet består i viljan att möjliggöra tvärkonstnärliga möten i nya 

sceniska och tonala verk. Verksamheten syftar därmed till att vara närande för den kulturella 

mångfalden samt mot utvecklingen av nya konstformer. Föreningen sätter scenen i fokus med 

viljan att skapa tillgängliga allkonstverk. Föreningen strävar i den andan att fånga en bred publik 

utan att ge avkall på den konstnärliga nivån genom att fokusera på tydliga linjer i den konstnärliga 

framställningen. 

____________________________________________________ 

Bankförbindelser 

Organisationsnummer: 769615-1690 

Eventuell utbetalning av projektbidrag sker till föreningens bankgironummer. 

Bankgironummer: 5044-3027 (SEB) 

____________________________________________________________________________________ 

Ny Ton- och Scenkonst i Göteborg c/o Louise Jansson, Intagsgatan 11 c, 416 51 Göteborg. 

Tfn. 0735-04 11 35, email: louisejansson@hotmail.com, hemsida: www.louisejansson.com 

10 


Om familjen 

Karaktärsbeskrivningar 

Innan Sovjets intåg i Ungern levde familjen i en lägenhet i centrala Budapest. Kommunismen 

innebar en stor förändring i deras liv då de blev tvungna att flytta till en mindre och sliten 

lägenhet en bit utanför stadskärnan. Fadern blev av med sitt arbete och många av deras ägodelar 

beslagtogs. Pengar har därför blivit ett problem för första gången, då den gemensamma 

inkomsten är långt ifrån tillräcklig. Dock råder det ännu en viss optimism, inte minst från 

hustruns sida, varför de under svåra villkor håller humöret uppe och ständigt söker nya vägar att 

få vardagen att gå ihop. 

Det förekommer visserligen en viss bitterhet, hur man än söker dölja den, då både familjens och 

dess vänners drömmar slagits i spillo. Som tidigare välkänd antikvarist har Janos och hans familj 

ett utbrett socialt nätverk med många goda vänner som fått lida av regimens åtgärder. De har sett 

och hört om hur kunder, grannar och andra bekanta blivit hämtade av AVH. 1 , varav somliga 

återvänt och andra inte. Vart de än vänder blicken finns det alltid något som påminner om hur 

sårbar deras situation verkligen är. Vikten av att hålla ihop har aldrig vägt tyngre. 

Utbildning har alltid varit en central del av familjelivet då båda föräldrarna har akademisk 

bakgrund. Intresset för litteratur, konst och musik delas av samtliga familjemedlemmar. Detta är 

också något de kämpar för att hålla vid liv i den rådande oroliga vardagen. Det mesta av 

utrymmet i den lilla lägenheten upptas av böcker som de lyckats rädda undan de ryska soldaterna. 

Janos 

János är fadern i familjen. Innan den ryska ”befrielsen” drev han ett bokantikvariat i centrala 

Budapest, men blev fråntagen detta i samband med det kommunistiska makttagandet. I och med 

att han kom från en välbärgad familj och hade akademisk utbildning, blev han snart utpekad som 

klassfiende och familjen tvingades flytta till en trång lägenhet en bit utanför stadskärnan. Partiet 

beslutade därefter, att János passade bäst för fabriksarbete, varefter han placerades i en 

pappersfabrik. Detta har vållat honom en bitterhet, vilket han emellertid är försiktig med att 

uttrycka i mån om att inte hamna i större onåd hos partiet. Efter en tid finner han också fördelar 

med sin nya arbetsplats, bortsett från den lilla lön han får, då han har tillgång till ett lager fyllt av 

material som kan användas till hemmaproduktionen av pappersblommorna. Medarbetarna på 

fabriken ställer sig ofta frågande till honom, främst på grund av att han inte visar den minsta 

glädje när demonstrationerna börjar ta vid. Detta visar sig också i hur de bemöter honom. Hans 

brist på engagemang gör att han ses som något av en svikare. Hur gärna János än skulle vilja visa 

sitt stöd för demonstranterna, kan han inte tillåta sig att yttra ett gott ord om dessa i rädsla för sin 

familj. Stum genomgår han sina vämjeliga arbetsdagar och gör sitt bästa för att låtsas som om han 

inte märker av de blickar som riktas mot honom och orden som uttalas bakom hans rygg. 

János bakgrund 

Som fjärde barnet och enda son i en fattig bondfamilj kunde vikten av utbildning aldrig 

understrykas grundligare. Uppväxt med tre äldre systrar som alla visade sig dugliga till att sköta, 

och så småningom också ärva familjegården, blev han mestadels skonad från det hårda 

jordbruksarbetet. I tidig ålder märkte föräldrarna att den lika förklemade som vetgirige pojkens 

1 AVH, den ungerska kommunistregimens svar på KGB, vardagligen kallad ”hemliga polisen”. 

11 


framtid låg på universitetet, långt bortom hemtraktens åkertegar. Som det läshuvud han också 

visade sig vara blev han vid femton års ålder en av de lyckliga nyutexaminerade elever som 

beviljats ett stipendium för vidare studier i Budapest. Fadern hade vid det här laget redan 

spenderat merparten av hushållskassan på att finansiera sonens grundskoleår och satte därmed sin 

fulla tillit vid att János snart skulle göra sig ett rykte som framstående advokat, läkare eller 

affärsman. Relationen till föräldrarna var av denna anledning till en början mycket goda, då de såg 

honom som gossen som skulle föra familjens namn vidare. 

Besvikelse uppstod dock när de en dag fick beskedet att sonen valt att studera litteraturhistoria 

framför de andra mer statusfyllda utbildningarna. Dessförinnan hade endast mindre dispyter 

utspelat sig mellan honom och föräldrarna, vilka främst kretsat kring János uppenbara förakt för 

religionen. Han hade låtit sin kritik mot katolicismen ta sig allt öppnare och mer sarkastiska 

uttryck i takt med att han blev äldre och mer påläst, vilket oroat hans varmt troende 

familjemedlemmar. När sonen så gjorde detta sista plötsliga uppbrott från sitt utav föräldrarna 

länge förutbestämda levnadsöde, återkom grälen med allt kortare mellanrum. Korrespondensen 

med familjen gick från att ske veckovis till månadsvis, varefter den slutligen upphörde helt. Under 

János fjärde år vid universitetet fick han så slutligen ett telegram av sin yngsta syster som 

berättade vad som hänt sedan de hördes av två år tidigare. Hans äldsta syster hade nu gift sig med 

en något äldre bondeson från byn som kommit att ta över arbetet vid jordbruket. Anledningen till 

detta var att János far nyligen avlidit i tuberkulos, varefter modern följt honom i graven bara ett 

par dagrar efteråt till följd av en okänd sjukdom. 

Förkrossad och tyngd av obarmhärtiga samvetskval begav sig János hem till återstoden av sin 

familj för att närvara vid jordfästelsen. Efter begravningen, som ägde rum i all enkelhet, bjöds det 

till gravöl för bybor och bekanta och det var här den sista konfrontationen ägde rum mellan 

János och hans familj. De tre systrarna och den nye storbonden översköljde János med 

beskyllningar för såväl föräldrarnas död som den påvra ställning han tvingat familjen till genom 

sitt usla val av utbildning. Utan att egentligen säga någonting till sitt försvar, lämnade János 

omedelbart sitt föräldrahem för att aldrig mer återse det igen. Väl tillbaka i Budapest fullföljde 

han sin utbildning och blev kort därpå anställd som bibliotekarie vid statliga biblioteket, där han 

kom att arbeta i två år framöver. Det var under denna tid han träffade den föräldralösa Vera för 

första gången, då hon själv var i färd med att utbilda sig till lärarinna. De båda kom genast att 

fatta tycke för varandra och förlovade sig endast ett par månader efter sitt första möte, trots att 

János gick klädd som en trashank och inte ägde mycket mer än sin slitna boksamling som upptog 

största delen av hans lilla inkvartering. Det tog honom dock inte lång tid att besluta sig för att 

lämna biblioteket och öppna ett eget bok-antikvariat. Till deras lycka tog det inte lång tid innan 

affärerna började gå riktigt bra och János hade uppnått en stor dröm; att handla med antika 

böcker. 

János och Pál 

János är på många sätt en tillbakadragen man som hellre lyssnar än talar, läser än diskuterar. 

Undantag från detta personlighetsdrag uppstår dock var gång hans svåger Pál är på besök, 

eftersom det mellan dessa två råder stora meningsskiljaktigheter och ofta uppstår stora gräl. János 

har aldrig varit vare sig socialist eller kommunist, särskilt som den senare fråntog honom hans 

bokantikvariat, och spänningarna mellan honom och Pál grundar sig många gånger på politiska 

frågor. Emellertid är János största skäl till ogillandet av svågern, tanken på att denne utgör ett hot 

mot familjens säkerhet. Som obändig stalinist och byråkrat skulle Pál säkerligen inte tvivla det 

minsta på att sälja ut hela familjen om partiet så önskade. Därtill blir János konflikt med svågern 

än mer komplex då Pál samtidigt varit till oersättlig hjälp både vad det gällde partiets 

jämförelsevis milda behandling av familjen, samt vid skaffandet av deras nuvarande lägenhet. 

12 


János och revolutionen 

Den stundande revolutionen betraktar János redan i inledningsskedet med missmod, då han utav 

historien lärt sig att ledare utav de i Kremls kaliber aldrig kommer att låta lydstaten Ungern 

förneka övermakten. Han tycker att det verkar mest förnuftigt att inte hysa så allt för stora 

förhoppningar om saker och ting, ödet tenderar att göra olyckliga utspel som ändå bara vållar 

besvikelse i slutändan. 

Vera 

Vera är János hustru och Pál´s yngre syster. Liksom sin make är hon akademiker och utbildad 

sång- och grundskolelärare; något som hon nu mer dock inte är tillåten att praktisera i och med 

partiets negativa inställning till hennes klasstillhörighet. Istället har hon satts att arbeta som 

kvarterets sömmerska och tillbringar största delen av dagarna i familjens vardagsrum med att laga 

och sy upp grannarnas utnötta kläder. Visserligen speglar hennes vardag inte längre den dröm 

hon en gång haft för ögonen, men som kreationist finner hon ändå glädje i en annars tröstlöst grå 

vardag. Den entusiasm hon visar i sitt arbete som sömmerska bidrar till att hon får många 

beställningar från grannar och folk från närliggande kvarter, mer välbärgade kunder låter henne 

ibland till och med sy hela kostymer eller klänningar. Det är också denna kreativitet som gör att 

Vera sedan blir den ledande drivkraften i skapandet av pappersblomsterfabriken. Hennes 

inställning är att man kan lyckas med vad man än företar sig så länge hjärtat får delta i processen. 

Veras bakgrund 

Uppväxt i en förmögen och bildad familj lämnade Veras barndom ytterst lite att önska. 

Tillsammans med Pál blev hon ideligen uppassad av föräldrar och tjänstefolk, vilka strävade efter 

att barnen skulle få en högklassig uppfostran och gyllene start i livet. Fadern var redaktör på en 

stor och välberyktad tidskrift som ägde inflytande på såväl den politiska som kulturella scenen i 

Budapest, emedan modern var mer symboliskt verksam som teaterrecensent på den samma. 

Barnen uppmuntrades i tidig ålder att ta del av den goda kulturen genom att följa med till 

konserter, teaterföreställningar, vernissager och museiutställningar i samband med att föräldrarna 

närvarade i egenskap av representanter för huvudstadens societet och kulturella elit. Särskilt 

populära blev de återkommande besöken i kyrkan under söndagsmässorna, då det hölls högtidliga 

konserter och spännande predikningar. Till skillnad från sina föräldrar, vilka antog en mer 

symbolisk och sekulariserad inställning till katolicismen, lyckades Vera bibehålla en ren och 

oförändrad gudstro genom hela livet. Med förtröstan till Jungfru Maria i ryggen lyckas hon ofta 

visa styrka i svåra situationer, hon låter bönen ta vid när hoppet och uppfinningsrikedomen 

sviker. 

Då dottern visade sig långt mer mottaglig än sin bror för föräldrarnas ideliga påtryckningar, åtnjöt 

hon alltså all nödvändiga stimulans för att tidigt vara tillfreds med tanken på ett liv som 

akademiker och humanist. Till föräldrarnas stora lycka valde hon att utbilda sig till lärarinna, ett 

yrke som var lika ärbart som försörjande, vilket fadern var särskilt mån om då han förutspått att 

hon en dag skulle kunna tvingas bli beroende av sin egen inkomst. Tragiskt nog kom historien att 

ge honom rätt förr än han anat, då båda föräldrarna omkom i en bilolycka samma natt som årets 

första snö föll på Budapests gator. Vera, som insåg att hon skulle fira sin sjuttonde julafton utan 

föräldrarnas sällskap, blev nu beroende av sin bror och de båda som förut inte umgåtts särskilt 

flitigt blev tvungna att försöka komma varandra närmare. Det är tillsammans som de båda så 

småningom återfår sin styrka och Pál axlar mer och mer rollen som föräldrarnas efterträdare i 

frågan om Veras uppfostran och förvaltare av familjearvet. 

13 


Vera och Pál 

Veras relation till Pál är god, även om hon ständigt får gå balansgång när det gäller att sympatisera 

med honom och János. Visserligen avskyr hon kommunismen och allt vad den inneburit för 

Ungern och den egna familjen, men likväl ser hon Pál främst som sin bror och inte som 

partifunktionär. Av vetskapen att Pál kan hamna i onåd hos partiet om familjen vågar uttrycka 

kritik i politiska frågor, eftersträvar hon också att sådana diskussioner skall ske inom hemmets 

fyra väggar. Ibland kan hon tycka att hans roll som överbeskyddare kan vara lite väl överdriven, 

men då och då får hon tydlig bevis på att broderns hjälp är högst nödvändig, särskilt som han 

sedermera kunnat utnyttja sin ställning i partiet för att vara familjen trygghet till gagn. 

Pál 

Den obändige stalinisten och byråkraten Pál är Valerias äldre bror och därmed också högst 

ovilligt János svåger. Som återländ moskovit innehar han en hygglig position som byråkrat i 

kommunistpartiet, vilket till en början passade honom mycket väl med sitt starka karriärsinne. 

Drömmarna om en hastig uppgång i hierarkin visade sig dessvärre vara mer eller mindre 

ouppnåeliga för en man med hans bakgrund, åren i Moskva till trots, då partipamparna inte med 

enkelhet låter sig övertygas av en född ungrare och klassfiende. Återkommande tankar på att ha 

fastnat i mitten av näringskedjan vållar därför Pál mycken bitterhet, då han ideligen ser kamrater 

göra stora framsteg och inta de poster som han själv anser sig vara förtjänt av. Vid sidan av sina 

misslyckanden i arbetslivet, tvingas han också att se på hur hans syster och enda levande släkting 

ständigt indoktrineras av en usel liberalist till make. Inte sällan har han ångrat de mer avgörande 

valen han gjort i livet, om än endast i stunder av svaghet och med sig själv som ende åhörare. 

Pál´s bakgrund 

Liksom Vera blev Pál uppfostrad i ett bekvämt och bildat hem, vilket han i unga år också trivdes 

med. De tidiga tonåren flöt problemfritt förbi utan att några intriger utspelade sig mellan honom 

och föräldrarna, vilka rent av var överlyckliga då sonen en dag meddelade att han var intresserad 

av att läsa till samhällsvetare vid universitetet. Till skillnad från sin syster hade han inte visat något 

vidare engagemang för kulturella tillställningar, varför man befarade att han skulle bryta mot 

familjetraditionerna och avstå från den akademiska banan. Med tillräckliga betyg blev han antagen 

och studerade sina ämnen med stor entusiasm. 

Universitetstiden blev en tid av förändring för Pál. Nya bekantskaper med likasinnade studenter 

knöts, varibland flera av dem inbjöd honom att delta i olika diskussionsforum rörande alternativa 

ideologier och moderna filosofier. Marxismen, vilket tidigare beskrivits för honom som en 

meningslös hop ologiska samling idéer, fångade hans intresse i takt med att ideologin växte i öst 

och propagerades mot i väst. Klassteorin, kapitalet och en statlig marxistisk suveränitet blev alla 

ämnen han förde med sig hem till matbordet för diskussion med de allt mer oroade föräldrarna. 

Spänningarna i förhållandet till familjen ökade till dess att de kulminerade fullständigt under en 

formell söndagsbjudning i hemmet, då bland annat högt uppsatta kyrkomedlemmar närvarade vid 

middagen. Pál passade här på att ifrågasätta religionens plats i det fria samhället, varpå han efter 

att ha mött tungt retoriskt motstånd från diverse håll övergick till att muntligen likvidera 

katolicismen och tron på en allsmäktig Gud fullständigt. Här räckte faderns digra tålamod inte 

längre till och han ursäktade sig inför gästerna alltmedan han föste sonen ut i köket, med en 

rungande utskällning som följd. Straffet för pojkens oförskämdhet blev en veckas husarrest, med 

undantag för tiden han tvingades vistas på universitetet, vilket den vredgade fadern såg som en 

14 


tillbörlig aktion för att hindra sonen från att vidare beblanda sig med det lösryckta sällskap som 

försatt hans huvud med sådana griller. 

Beskedet om att föräldrarna omkommit i en bilolycka levererades ett par dagar efter grälet med 

fadern och Pál befann sig ännu i husarrest när Vera kom instormande på hans rum och gråtande 

redogjorde för det inträffade. Detta blev ett mycket hårt slag mot honom, främst då fadern och 

han fortfarande varit ovänner innan föräldrarna tagits så brutalt ifrån dem. I all hast tvingades han 

dessutom bli vuxen nog för att kunna ta hand om Vera, som i sin tur blev näst intill helt apatisk 

under den första fasen av sorgearbetet. När den värsta chocken väl hade lagt sig började livet 

återgå till det normala igen, ungdomarna återgick till sina studier och Vera träffade dessutom en 

man utav tveksam karaktär (Pál´s åsikt) som hon förlovade sig med strax efteråt. Härvid hade han 

ingen större lust att göra några invändningar eftersom systern nu blivit muntrare än på länge, 

varför han helt enkelt återgick till att umgås med sina kamrater och fortsatte att diskutera det 

marxistiska samhället och dylikt. 

Då andra världskriget inleddes blev Ungern, likt de flesta andra centraleuropeiska nationer, offer 

för det tyska förtrycket. Pilkorsarna; dvs. Nazisterna, tog den parlamentariska makten emedan 

tyskt pansar rullade in över landsgränsen och manifesterade frihetens allt mer marginaliserade roll 

i vardagen. Sovjetvänliga grupper som den Pál var medlem i blev omedelbart bannlysta, samtidigt 

som rykten började spridas om att nazistsympatiserande kollaboratörer börjat infiltrera landets 

alla röda studentföreningar. János, som vid det här laget övertagit Pál´s roll som Veras 

beskyddare, informerade honom en dag att han fått verifikation på att en rannsakan var i stånd att 

utföras gentemot Pál och hans studiekamrater. Pilkorsarofficerarna var ökända för att inte vara 

speciellt noggranna med vem de arresterade, innebärande att Pál nu hade sitt liv att frukta såvida 

han inte lämnade landet omedelbart. János nyttjade här sina kontakter för att i största möjliga 

mån fördröja den väntade rannsakan, samt ordna med falska legitimationsuppgifter och en 

tågbiljett till Moskva. Kort därpå gav sig Pál iväg och skulle inte få återse sitt hemland förrän först 

nio år senare. 

Exilen i Moskva var en lärorik tid. Strax efter att han stigit av tågperrongen sökte han upp 

närmsta partilokal och förklarade anledningen till sin flykt, varpå han inackorderades i en barrack 

bland andra ungrare, tjecker och polacker som flytt sina hem av samma skäl som han gjort. Till 

en början sattes han att arbeta i en skofabrik, men lyckades snart övertyga sin förman att lägga ett 

gott ord för honom hos fabriksdirektören, vilken genast skaffade honom en anställning som 

sekreterare vid ett av de kommunistiska kanslierna. Det var också här han valde att vistas under 

resten av sin tid i landsflykt, emedan han på kort tid avancerade till att först bli ansvarig för den 

lokala folkbokföringen, varpå allt tyngre uppdrag följde. Utan tvivel såg han sig gå en lysande 

framtid till mötes inom den kommunistiska byråkratin, genom vilken han med all säkerhet snart 

skulle klättra hela vägen till partitoppen den dag han återvände till Ungern i triumf. 

Återseendet av fosterlandet blev emellertid inte så storslaget som han hoppats på, då han till en 

början tilldelades en något lägre ställning än den han tidigare innehaft i Moskva. Därtill tycktes 

ungrarna, som plågats så av pilkorsarnas framfart, inte heller vara särdeles belåtna med den 

befrielse som nu inleddes i och med de sovjetiska pansarkolonnernas stolta inmarsch i Budapest 

under andra världskrigets slutskede. Återseendet av Vera blev däremot så kärt som han föreställt 

sig, då de båda saknat varandra något vansinnigt under hans tid på flykt. János hade om möjligt 

blivit ännu värre nu när det stod klart att hans bokantikvariat skulle beslagtas av partiet, och den 

bitterhet han kände gentemot den kommunistiska regimen lät han enhälligt gå ut över Pál. För 

Veras skull lät Pál ändå utnyttja sina befogenheter så till vida att János blev skonad från de värsta 

processerna av den Sovjetiska befrielsen, om än utan att lyckas låta honom slippa bli berövad sitt 

älskade bokantikvariat. 

15 


Pál och János 

Pál och János är de bittraste fiender, enligt Pál beroende på János allt för snorkiga och 

antikommunistiska attityd som säkerligen kommer att försätta familjen i stora problem en dag. 

Deras pågående konflikt har dessutom en svårbehandlad komplexitet, just genom det faktum att 

båda stått varandra bi när nöden varit stor. Såväl Pál som János skulle visserligen aldrig erkänna 

att de gjort den andre en tjänst, utan snarast uttrycka det som att de hjälpt varandra för Veras 

skull. 

Pál och revolutionen 

Pál är fullständigt övertygad om att revolten, som i hans mening drivs av slynglar som fyllt 

huvudena med absurda fantasier, kommer att stoppas utan vidare ansträngningar. Han är därför 

aldrig orolig vare sig för sin egen eller för familjens del; såvida inte János börjar vitsorda den och 

således hamnar i större onåd hos partiet. 

Kozolov 

Kozolov är en härdad sovjetisk löjtnant som blivit mobiliserad i Budapest tillsammans med en 

grupp unga ryska soldater, över vilka han för det avgörande befälet. Med ett dominant och ofta 

brutalt framträdande, ger han för det mesta ett skräckinjagande intryck som skrämmer hans 

mannar till lydnad när han väl blivit uppretad nog att avlägga en demonstration av sin styrka och 

auktoritet. Därtill har han sedan barnsben utvecklat en rentav självsvåldig relation till alkohol, 

vilket han konsumerar i mycket stora mängder. Han jagar gärna livet ur de människor som råkar 

befinna sig i hans närhet, lättretad och våldsam som han blir av sitt ojämförliga drickande. Väl 

stationerad i Budapest får han inga klara order om vart han och hans mannar skall inkvarteras, 

eftersom kasernerna redan är överfulla av soldater som håller beredskap inför att oroligheterna i 

staden eventuellt utlöser ett massivt upplopp. Likt andra förband väljer Kozolov då ut en 

övergiven våning i ett sjaskigt hyreshus som högkvarter, oaktat att de härmed får flertalet 

ungerska grannar som man enligt det sovjetiska militära regelverket inte skall befatta sig med. 

Efter åratal av tjänstgöring ser han sig helt enkelt förtjänt av att ha nära tillgång till de ungerska 

residensen, då överraskande besök, razzior och plundringar hör till några av de få nöjen en rysk 

soldat kan unna sig ute på fältet. 

Kozolovs bakgrund 

Med ursprung i ett släkte av kortlivade soldater och luggslitna bönder, fick Kozolov en hård 

uppfostran i ett fattigt hem i St. Petersburgs slumkvarter. Fadern, en tidigare kosackisk soldat och 

sedermera försupen borstbindare som fått plikta sitt ena ben under ryska arméns fana, lät inte 

sällan aga såväl pojken som hustrun med allehanda käppar och verktyg. De dåliga förhållandena i 

stadens unkna gränder gick hårt åt föräldrarna som avled i lungsot likt deras andra söner och 

döttrar när Kozolov ännu var ett litet barn. Efter att ha strukit omkring på gatorna som tiggare en 

tid, blev han med livet nätt och jämt i behåll upptäckt av en föreståndarinna på ett barnhem, 

vilket han sedan placerades på tillsammans med andra barn från liknande förhållanden. Livet på 

barnhemmet var mycket hårt och föreståndarna inte mycket bättre än hans tidigare föräldrar, 

varför Kozolov bara ett par år senare beslutade sig för att ta värvning i armén; den enda tänkbara 

vägen ut ur slummen för en outbildad borstbindarson. Rekryterarna från armén var inte 

främmande för att välkomna brådmogna pojkar in i kasernerna, särskilt som Ryssland nu deltog i 

det första världskriget och temperaturen stigit märkbart på den inhemska politiska scenen det 

senaste året. Kozolov, som ändå ansågs vara för ung och klen för att skickas direkt till krigets 

16 


frontlinjer, hamnade i de hemförlovade soldaternas sällskap och fick således bekanta sig med 

bolsjeviker och sovjeter som alla visade stor misstro till rysslands underutveckling och det med 

järnhand styrande tsarväldet. 

Så inleddes februarirevolutionen och den efterföljande oktoberrevolutionen, vilket befriade 

Ryssland från tsarstyret, första världskrigets plågor och den provisoriska borgerliga regeringen. 

Det kommunistiska maktövertagandet skedde visserligen utan större blodutgjutelser, medan 

efterbörden av detta blev desto blodigare. Inbördeskrig blossade upp och nitton länder 

invaderade det tidiga Sovjet i mån om att stödja den inhemska kontrarevolutionära Vita Armén, 

vars avsikt var att störta den nya ordningen i landet. Det var här Kozolov fick sina första militära 

erfarenheter, då han vid sidan om sina sovjetiska kamrater kämpade mot amerikaner, japaner, 

engelsmän, fransmän och många fler nationaliteter för det kommunistiska Rysslands framtid. 

Stridernas grymhet kom han snart att glömma då han snabbt hade han utvecklats till ett effektivt 

redskap för sina befälhavare; en lydig våldsverkare som med enkelhet utförde order utan att 

någonsin ifrågasätta vare sig de praktiska eller etiska aspekterna av sina uppdrag. Fostrad i en 

nation där armén aldrig tummade på spritförrådet, vidareutvecklade Kozolov också den 

alkoholism som han mer eller mindre fått med modersmjölken. Liksom de andra soldaterna lärde 

han kväva sina tvivel och mardrömmar med våldsamma mängder vodka, samt vid ett fåtal 

tillfällen också tyngre droger som opium och dylikt. Ruset tillintetgjorde alla spår av samvetskval 

som grodde i minnena av hela familjemord, plundringar, närstrider och våldtäkter som annars lätt 

kunde komma spökande ute på fältet när han som minst behövde det. När de värsta 

stridigheterna så var över och Sovjet alltjämt undkommit att kvävas i sin linda, premierades 

Kozolov för sina djärva insatser och avancerade stegvis från korpral till löjtnant och tilldelades så 

småningom uppgiften att utbilda sitt eget förband i krigskonstens alla regler. Tillsammans med 

sina blodtörstiga mannar deltog han sedan i flertalet militära insatser runt om i Östeuropa under 

Sovjets införlivande av satellitstaterna, varibland Ungern blev ett av de länder där han 

tillsammans de ryska soldaterna visade prov på sin fruktade grymhet. 

Avsaknaden av en riktig barndom är något som i efterhand har bedrövat Kozolov mycket. 

Tillvaron innan han införlivades i militären är knappast något han vill påminnas om då otrygghet, 

identitetslöshet och misär var de tre element som hans dagar bestod av fram till dess att han lät 

sig förstå hur föränderlig världen är om man är beredd att kräla ur stoffet och slåss för en rikare 

framtid. Armén blev på så vis hans räddning, då han bland soldaterna för första gången fick 

känna någon typ av gemenskap och se till sin egen funktion och värde. Allt eftersom har 

utbildning också blivit något han drömt om att skaffa sig, dessvärre utan möjlighet att lyckas 

bortsett från den militära träning han kunnat tillgodogöra sig under ett liv i Sovjets tjänst. 

Återkommande dagdrömmar om hur hans liv hade artat sig i en annan familj, stad eller land tär 

ofta mer på psyket än minnen från ockupationer och skyttegravar, varför Kozolov inte sällan tar 

till spriten av rent anti-sentimentala skäl. Bedrövad över sig själv blir han också förargad på andra 

mer lyckligt lottade människor, som bekymmerslöst spatserar omkring på Moskvas gator och 

lever ett liv av självförverkligande medan lyckan tycks spy honom i ansiktet varje gång han med 

skygga ögon kastar den en förstulen blick. Med sitt tragiska livs erfarenheter i hjärtat har Kozolov 

tidigt också berövats den lilla tro han besuttit under barnaåren, då Gud var ett lika obegripligt 

men intressant begrepp som de slitna krucifix han sett i sitt dystra föräldrahem och ovanför 

dörrposterna på det stinkande barnhemmet. För honom ligger Gud nu sedan länge död ute på en 

åker bland polska bönder som stilla mejades ner när de förödande kulkärvarna obarmhärtigt 

utdelades till svar på deras böner om fred och frihet från den sovjetiska förtryckarapparaten. 

17 


Kozolov och Julia 

När Julia infinner sig i Kozolovs liv tappar han nära nog koncepten och får sina med mossa 

övervuxna uppfattningar omkullkastade. Ur militär åskådning är kvinnan, grundat på den premiss 

att hon tillhör fiendernas läger, ett utmärkt föremål för makt och överhöghet. Således grundar sig 

Kozolovs tidigare kontakt med kvinnor främst på våldtäkter och misshandlingar tillsammans med 

ett halvtjog berusade kamrater åt gången. Julia tycks honom emellertid annorlunda och ogreppbar 

i den mening att han inte kommer att kunna nå henne vare sig med våld eller med tvång. 

Förskräck förstår han snart att han drabbats av den värsta åkomma en soldat av hans mått kan 

föreställa sig, den förklemande förälskelsen, ur vilken han inte kan uppfatta någon konkret 

flyktväg. Klumpigt börjar han därför att uppvakta flickan med en tafatthet som inte passerar hans 

mannar obemärkt förbi. 

Kozolov och revolutionen 

Av sina erfarenheter att döma ser Kozolov att studentupproret i Budapest inte kommer att bli 

någon vidare långlivad historia. Har man tidigare besegrat utländska elitstyrkor utan verkliga 

svårigheter, kan tillrättavisandet av uppretade ungdomar inte vara något direkt problem, såvida de 

inte är stöpta i skottsäkert pansar. Det var de inte heller senast Kozolov provsköt ett par av dem i 

Polen. 

Julia 

Den unga studenten Julia är János och Veras dotter och enda barn. I likhet med sina föräldrar har 

hon upplevt Ungern innan det ryska intåget och minns den tiden som bättre, även om det 

dåvarande Pilkorsarpartiet inte nödvändigtvis styrde landet med större barmhärtighet. Många 

gånger har hon hört föräldrarna samtala om livet före de båda ockupationerna, om hur mycket 

enklare det var då fadern hade sitt bokantikvariat kvar och om friheten i allmänhet. Så som de 

flesta av hennes kamrater drömmer hon om sina föräldrars en gång självständiga Ungern, fritt 

från utländska soldater och hemliga poliser. Denna dröm, som hon sytt ihop av berättelser från 

dagarna i frihet, blir allt mer orealistisk ju mer hon väljer att insvepas i den, varför Julia nu 

kommit att föreställa sig en oöverträfflig utopi som starkt kontrasterar mot den grå vardagen i det 

sovjetiska Ungern. 

Julia har en utpräglad lojalitet till såväl sina föräldrar som kamrater. De kärva åren har gjort det än 

mer angeläget för en familj att hålla ihop och hon söker därför hjälpa sina föräldrar och vänner 

allt vad hon är mäktig. Av detta skäl kämpar hon ständigt med frågan om hur hon skall agera då 

hennes medmänniskor börjar resa sig mot sina förtryckare. Att tala fritt om sina åsikter gällande 

de korrumperade makthavarna i Kreml skulle innebära en omedelbar fara för hela familjen, för 

att inte nämna hennes likasinnade kamrater i den underjordiska studentgruppering hon anslutit 

sig till. Föräldrarna ovetandes smyger hon därför ut på nätterna till hemliga möten där det 

planeras för demonstrationer. Det är dessa demonstrationer som kommer att bli starten på de 

dagar då de sovjetiska makthavarna lät sig besväras av Budapests unga. 

Julias bakgrund 

János och Vera har under Julias barndom ständigt sökt stimulera henne till att så en uppskattning 

för studier och kultur som kan jämföras deras egna, vilket lyckats väl så långt pengarna har räckt 

till. Intelligent och språkbegåvad har hon alltid haft lätt att förstå sig på allt från poesi till 

invecklade politiska diskussioner, varpå valet av utbildning slutligen föll på litteratur och 

humaniora till János stora glädje. Att hon på så vis följde sin far i fotspåren var inte särdeles 

18 


underligt med tanke på att likheterna mellan de två är slående; båda tillbakadragna och beskedliga 

läshuvuden med en utstrålning av värdighet och intellektualitet. Såsom två likheter sig bör, håller 

Julia därför av samma anledning ett något större avstånd till János än till Vera, då duster uppstår 

mycket sällan med modern jämfört med de periodvisa grälen far och dotter emellan. Med detta 

inte sagt att hon på något vis tycker illa om sin fader, snarast är det nog så att deras gemensamma 

egenskaper ibland ligger till grund för hennes tonårsmässiga utspel. Bortsett från detta är 

relationen till föräldrarna god. 

Bakom den bildade och välbalanserade ytan ryms dock ett identitetstvivel som hon håller väl dolt 

för sin omgivning. Å ena sidan finns den oskuldsfulla dottern och mönstereleven, å andra sidan 

en orädd och hämndlysten revolutionär beredd att visa auktoritetsbegreppets alla former sitt mest 

våldsamma motstånd. Universitetstiden har nämligen blivit en förhandlingsfas för henne på 

samma sätt som den blev för Pál, dock med kontrarevolutionära tankar istället för det motsatta. 

Revolutionsromantiken svalde glupskt hela hennes otåliga väsen och introducerade henne för 

vänner med storartade politiska ambitioner som hon nu kommit att göra om till sina egna. I blind 

tro på de ungas potential att rädda världen kokar ett naivt engagemang med gevärspipan riktad 

mot de ungerska particheferna, redo att avfyras när tecken ges och den välsignade dagen för 

resningen är inne. 

Julia och Kozolov 

Känslorna för den burduse ryske löjtnanten är blandade. Inledningsvis präglas de främst av 

skräck och avsky, eftersom Kozolov med hela sin framställning gestaltar det förhatliga Sovjet och 

förtrycket som det utövar. När Julia sedan börjar utforska vad som gömmer sig bakom den 

väderbitna uniformen, väcks en förståelse och ett medlidande som stundvis växlar över i en 

mycket förvirrad förälskelse. Likväl är hon fullt medveten om att det inte finns den ringaste chans 

till att hon någonsin skulle ge sig åt Kozolov, då han i första hand tillhör fienden och kommer att 

bli straffad därefter. 

Julia och revolutionen 

I Julias värld finns det ingenting som kommer att kunna hindra studenterna att få sin vilja 

genomförd. Oavsett om reformerna skall genomföras med fredliga demonstrationer eller blodiga 

uppgörelser på gatan, är hon fullt förtrogen med tanken att revolutionen kommer att beskrivas 

som ett lyckosamt kapitel i den moderna historien. 

19 


Utvärderingsbeskrivning 

Projektet kommer att dokumenteras på film under repetitioner och föreställningar för att alla 

medverkande skall ha tillgång till den kreativa arbetsprocessen. Tanken är att föreningen Ny Ton- 

och Scenkonst får möjlighet att utveckla konstnärliga idéer mellan olika estetiska inriktningar som 

kan vara närande i det fortsatta arbetet. Föreningen sätter ett stort värde på att utvärdera 

projektet i alla detaljer eftersom detta ger värdefull information inför kommande projekt och nya 

sammanhang. 

Följande utvärderingsfrågor kommer att sammanställas till ett frågeformulär som alla 

medverkande i projektet kommer att ta del av. Formuläret kommer att besvaras anonymt. 

1. Tycker Du att samarbetet mellan de olika konstnärliga inriktningarna har fungerat på ett 

stimulerande sätt för Dig som medverkande i det här projektet? 

2. Tycker Du att projektet har varit utvecklande för Dig och Ditt konstnärliga arbete? 

3. Har projektet motsvarat Dina förväntningar av vad Du hade av det innan det startade? 

4. Har projektet givit Dig möjligheter att bilda nya kontakter? 

5. Ser Du det här projektet som en positiv del av Din karriär? 

6. Tycker Du att projektets marknadsföring och publicitet har genomförts på ett 

stimulerande sätt? 

7. Hur tycker Du att publikens reaktioner har varit på föreställningarna? 

Vad var tillfredställande/vad var inte tillfredställande? 

8. Skulle Du kunna tänka Dig att samarbeta med Ny Ton- och Scenkonst i Göteborg vid ett 

nytt tillfälle? 

20

1 Bilagor Sid. 2-4 Projektbeskrivning 5 Projektupplägg ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?