28.09.2013 Views

Ladda ner - Vänföreningen Judiska Museet i Stockholm

Ladda ner - Vänföreningen Judiska Museet i Stockholm

Ladda ner - Vänföreningen Judiska Museet i Stockholm

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

MUSEIBLADET<br />

Medlemstidning för <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong>s Vänförening<br />

2/2010


MUSEIBLADET<br />

Nyhetstidning för<br />

<strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong>s Vänförening<br />

Box 6 99<br />

10 34 <strong>Stockholm</strong><br />

Besöksadress: Hälsingegatan<br />

telefon: 08-557 735 64<br />

e-post: annika@judiska-museet.se<br />

hemsida: www.jmv.se<br />

Redaktör: Annika Ehnwall<br />

Redaktionsgrupp: Hans Kraitsik (ansvarig<br />

utgivare), Yvonne Jacobsson<br />

och Rut Milch<strong>ner</strong><br />

<strong>Vänföreningen</strong>s styrelse:<br />

Hans Kraitsik, ordförande<br />

Lennart Wolff, vice ordförande<br />

Ralph Jacobsson, kassör<br />

Clas Jackert, sekreterare<br />

Tomas Adler<br />

Birgit Blideman<br />

Hanna Feist-Wechselblatt<br />

Peter Haas<br />

Rut Milch<strong>ner</strong><br />

Danielle Metz, suppleant<br />

Ossie Rohman, suppleant<br />

Annonser i Museibladet<br />

Annonsstorlek Kostnad /nr<br />

1/8 - sida 1.000 kr<br />

1/4 - sida 1.800 kr<br />

1/ - sida 3.000 kr<br />

1/1 - sida 6.000 kr<br />

Museibladet utkommer med 4 nr/år<br />

För bokning av annonser kontakta<br />

Rita Lippman: museibladet@judiskamuseet.se<br />

<strong>Vänföreningen</strong>s medlemsavgift:<br />

Enskild medlem 50 kr/år<br />

Par 350 kr/år<br />

Ungdomar (upp till 30 år) 70 kr/år<br />

Ständig medlem enskild 3.500 kr<br />

Ständig medlem par 5.000 kr<br />

PlusGiro: 436 47 57-7<br />

Betalningsmottagare: <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong>s<br />

Vänförening<br />

<strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong> i <strong>Stockholm</strong><br />

e-postadress:<br />

info@judiska-museet.se<br />

hemsida: www.judiska-museet.se<br />

Telefon: 08-31 01 43<br />

Fax: 08-31 84 04<br />

PlusGiro: 55 53-9<br />

Tryck: Gracia Repro <strong>Stockholm</strong> AB<br />

Manusstopp nästa nummer 6 augusti<br />

Det händer ibland att jag får frågan<br />

”varför skall judar ha ett museum”?<br />

För att förstå detta brukar jag förklara<br />

för frågeställaren vad judiska museet<br />

står för. <strong>Museet</strong> informerar om<br />

judisk religion, judiska traditio<strong>ner</strong><br />

och judarnas historia i Sverige!<br />

I en tid då antisemitismen sprider sig<br />

alltmer runt om i världen är det än mer<br />

viktigt att kunna informera om detta<br />

inte minst till den stora del av museets<br />

besökare som utgörs av skolklasser.<br />

<strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong> kom till redan<br />

1987 och var då det första judiska<br />

museet i Norden. Detta skedde 12<br />

år innan den judiska befolkningen i<br />

Sverige blev en nationell minoritet.<br />

I dag anses det allmänt att <strong>Judiska</strong><br />

<strong>Museet</strong> är en stor tillgång inte<br />

bara i det svenska samhället utan<br />

också i den svenska museivärlden.<br />

Mot denna bakgrund känns det<br />

hedrande och stimulerande att vid<br />

<strong>Vänföreningen</strong>s årsmöte den 21<br />

mars få ett förnyat förtroende att som<br />

ordförande för <strong>Vänföreningen</strong> leda<br />

Museibladet 2/2010<br />

<strong>Vänföreningen</strong>s<br />

ordförande har<br />

ordet<br />

Behövs ett<br />

judiskt<br />

museum?<br />

en engagerad styrelse för ytterligare<br />

ett år. Det som även känns spännande<br />

framöver är det som museichefen<br />

Yvonne Jacobsson redogör för i sin<br />

artikel, nämligen ombyggnaden av<br />

<strong>Museet</strong> och inte minst möjligheten<br />

att få njuta av judiska traditionella<br />

bakverk i det nya caféet!<br />

Från och med nästa nummer av<br />

Museibladet ger vi Dig möjlighet<br />

att sätta in personliga hälsningar,<br />

gratulatio<strong>ner</strong> och tack. Passa på<br />

att utnyttja denna möjlighet i nästa<br />

nummer av Museibladet som<br />

utkommer till Rosch Haschana<br />

(judiska nyåret).<br />

När nu <strong>Vänföreningen</strong> går in sitt 21:a<br />

verksamhetsår vill jag betona vikten av<br />

vårt såväl moraliska som ekonomiska<br />

stöd till <strong>Museet</strong>s verksamhet som<br />

hittills bedrivits så framgångsrikt med<br />

att förmedla kunskap om den judiska<br />

minoriteten och om dess historia,<br />

kultur och tradition.<br />

Med önskan om en skön sommar!<br />

Hans Kraitsik<br />

En härligt skön sommar<br />

önskas alla medlemmar i<br />

<strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong>s Vänförening


Museibladet 2/2010 3<br />

Den ljusa och mörka sidan<br />

av universum<br />

Sommaren närmar sig äntligen… i alla<br />

fall har det blivit vår, men den satt långt<br />

inne. Vi på museet vet att våren kommit<br />

genom att de små svarta myrorna irrar<br />

runt på vårt köksgolv.<br />

I sommar kommer vår stora ombyggnation<br />

att ske i caféet/bokhandeln och i<br />

samband med den kommer vi bl a att<br />

skaffa oss ett välbehövligt nytt kök. Om<br />

myrorna försvin<strong>ner</strong> eller ej återstår att<br />

se nästa vår… I det nya caféet tänker vi<br />

erbjuda judiska traditionella bakverk;<br />

keesekuchen, mohnkuchen, apfelstrudel<br />

och andra läckerheter.<br />

Den gamla världen möter den nya för<br />

vi kommer att kunna läsa klassiker,<br />

men också surfa på våra bärbara datorer<br />

genom trådlöst nätverk. Och allt detta i<br />

ett behagligt klimat, som varken blir för<br />

varmt eller kallt. Inte en dag för tidigt, kan<br />

man tycka, men då skall vi komma ihåg<br />

att ingenting av detta hade varit möjligt<br />

utan er, kära museivän<strong>ner</strong>, som genom<br />

insamlingskampanjen i samband med<br />

tjugoårsjubiléet ge<strong>ner</strong>öst skänkte pengar<br />

till projektet... Tusen tack än en gång!<br />

Om hur den gamla världen mötte den<br />

nya kommer även vår nya utställning till<br />

hösten handla om.<br />

Den tar avstamp i Galizien, ett område<br />

mellan Polen, det österrikisk-ungerska<br />

kejsardömet och Ryssland/Sovjetunionen<br />

innan området huvudsakligen blev<br />

ukrainskt. Galizien var befolkat av olika<br />

etniska grupper, av vilka judarna utgjorde<br />

cirka en tredjedel. Judarna var en<br />

syn<strong>ner</strong>ligen heterogen grupp, som bestod<br />

av många intressanta personligheter och<br />

figurer – i själva verket skulle man kunna<br />

säga att just judarna var de mest betydande<br />

medborgarna i Galizien, för de lämnade<br />

ett så mångfacetterat avtryck i samhällena.<br />

Hur skulle byarna och de små städerna<br />

sett ut utan judarna, från handelsmännen<br />

till chassiderna, från bönderna till de<br />

intellektuella, från fabrikanterna till<br />

tiggarna? Galizien med sina judiska<br />

gator, synagogor, begravningsplatser,<br />

rabbinskolor, klubbar, caféer, värdshus<br />

och bibliotek. Denna värld skulle senare<br />

under Förintelsen förvandlas till ett<br />

spökland, en förlorad värld, där judarna<br />

som folk och innevånare skulle utplånas.<br />

I detta landskap, i staden Drohobych i<br />

dåvarande Polen, föddes Bruno Schulz<br />

1892. Han blev en av nittonhundratalets<br />

största författare och konstnärer. Bruno<br />

Schulz möter i vår utställning Franz Kafka,<br />

som föddes 1883 i Prag. Kafka bodde och<br />

verkade i sin ”lilla mor med klor”- Prag,<br />

en stad som präglats av månghundraårig<br />

rik och betydelsefull judisk närvaro och<br />

historia.<br />

Mycket förenade våra båda huvudperso<strong>ner</strong>,<br />

men betydande skillnader finns. ”The<br />

bright side and the dark side of the<br />

universe” som professor Jerzy Jarzebski<br />

uttryckte sig om Schulz och Kafka när<br />

vi träffades i Warszawa i somras. Både<br />

Kafka och Schulz var assimilerade judar<br />

som skrev på tyska respektive polska.<br />

Miljön omkring dem med alla sina etniska<br />

mångkulturella influenser stimulerade<br />

dem båda i författarskapet och i Schulz<br />

fall även konstnärskapet. De umgicks<br />

med intellektuella ur många kretsar.<br />

Huvudfokus i vår kommande utställning<br />

blir således berättelsen om författarna<br />

Franz Kafkas och Bruno Schulz livsöden<br />

och -verk.<br />

Både Kafka och Schulz var sanna<br />

européer, men det faktum att de var judar<br />

diskrimi<strong>ner</strong>ade dem och marginaliserade<br />

dem till viss del.<br />

<strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong>s utställning visar även<br />

att den judiska, polska, ukrainska och<br />

tjeckiska traditionen fungerat som<br />

en utmärkt klangbotten i mötet med<br />

moderniteten. Och det var just där i<br />

gränsområdet mellan det gamla och<br />

det nya som den moderna europeiska<br />

identiteten kunde formas. Franz Kafka,<br />

Fortsättning på sid 4<br />

Innehåll Museibladet 2/2010<br />

<strong>Vänföreningen</strong>s ordförande har<br />

ordet<br />

3 Den ljusa och mörka sidan av<br />

universum<br />

4 Nyheter och meddelanden<br />

7 Nytt judiskt museum i London<br />

7 Den som räddar ett liv räddar en<br />

hel värld<br />

8 3 Postkarten<br />

10 Kulturnatten<br />

10 Creation of art<br />

15 Myt och sanning om Raoul<br />

Wallenberg<br />

16 Judiskt liv i Indien<br />

16 Goda grannar<br />

18 Living in the land of ashes<br />

0 Ännu en sida av Mago<br />

0 En mångsidig Mendelssohn<br />

3 Redaktörens funderingar<br />

4 <strong>Vänföreningen</strong>s årsmöte<br />

4 Drottning Kristinas toramantel<br />

Program på <strong>Museet</strong> under<br />

sommar och höst<br />

(utförlig information finns på<br />

programbladet och hemsidorna)<br />

Tisdag 8/6 kl 19.00<br />

Lena Pos<strong>ner</strong>-Körösi om sina 10 år<br />

vid makten<br />

Tisdag 24/8 kl 19.00<br />

I Magos gästbok med Mattias Enn<br />

Tisdag 31/8 kl 19.00<br />

Yvonne Hirdman om sin nya biografi<br />

”Den röda gerevinnan”<br />

Tisdag 14/9 kl 19.00<br />

Glämsta i mitt hjärta<br />

Torsdag 16/9 kl 19.00<br />

Magasin 3 <strong>Stockholm</strong> Konsthall<br />

Tisdag 28/9 kl 19.00<br />

Aleksander Wolodarski om gränsöverskridanden,<br />

ideologin och arkitekturen<br />

Söndag 24/10 kl 17.00<br />

Peter Mosskin berättar<br />

(med reservation för ändringar)


4<br />

Fortsättning från sid 3<br />

Bruno Schulz, Sigmund Freud, Hannah<br />

Arendt och Albert Einstein personifierade<br />

alla detta på olika sätt och det finns fler<br />

exempel.<br />

Vår kommande utställning kommer<br />

även att aktualisera olika universella<br />

Museibladet 2/2010<br />

Nyheter och meddelanden<br />

Nytt telefonnummer<br />

I samband med att<br />

<strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong> har<br />

fått en modern telefonväxel<br />

har <strong>Vänföreningen</strong><br />

fått ett eget<br />

telefonnummer.<br />

Slå 08-557 735 64<br />

och ni kommer direkt<br />

till Annika Ehnwall,<br />

som har hand<br />

om <strong>Vänföreningen</strong>s<br />

kansli. Ni använder<br />

samma nummer<br />

vid anmälningar till<br />

kvällsprogrammen.<br />

Om Annika inte är<br />

på plats hamnar ni i<br />

hennes röstbrevlåda.<br />

E-postadressen<br />

är den samma som<br />

tidigare: annika@<br />

judiska-museet.se<br />

frågeställningar om europeisk identitet<br />

och vem som äger kulturarvet med tanke<br />

på att Schulz fresker fördes ut ur Ukraina<br />

2001.<br />

I bokhandeln, som får ett nytt litet<br />

utställningsrum i samband med<br />

ombyggnationen, kommer vi att visa en<br />

pendangutställning om svenska judar och<br />

Efterlysning<br />

Till kibbutzbarn<br />

och deras anhöriga<br />

Vi efterlyser ögonvittnesberättelser<br />

från dig som varit<br />

barn på Hälsingegården i<br />

Falun eller på Svartingstorp i<br />

Skåne mellan 1939 och 1944.<br />

Eventuellt har du några dagboksanteckningar<br />

eller brev<br />

från denna intressanta tid. Vi<br />

efterlyser också foton tagna<br />

på respektive gårdar.<br />

Vår avsikt är att ge ut en liten<br />

bok om denna unika tid. Boken<br />

är pla<strong>ner</strong>ad att ges ut av<br />

<strong>Judiska</strong> museets vänförening<br />

i skriftserien <strong>Judiska</strong> öden.<br />

För vidare information ring:<br />

Hanna Feist: 08-661 67 01<br />

Lennart Wolff: 08-35 81 11<br />

<br />

deras insatser på den litterära scenen både<br />

som författare och förläggare.<br />

Vi går således mot en ”het” höst, men<br />

först hoppas jag att vi skall njuta av en<br />

underbart lagom svensk sommar, varken<br />

för varm eller kall!<br />

Yvonne Jacobsson<br />

Annonsera<br />

privat!<br />

Nu har du möjlighet att sätta in<br />

privatannonser i Museibladet!<br />

Till exempel gratulatio<strong>ner</strong>, kondoleanser,<br />

tack och hälsningar.<br />

Sedan vårt jubileumsnummer<br />

har efterfrågan uppkommit.<br />

Varför inte skicka en nyårshälsning<br />

i nästa nummer som<br />

kommer ut lagom till Rosh<br />

Hashana. På det sättet ger du<br />

även <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong> i <strong>Stockholm</strong><br />

ditt stöd samtidigt som du<br />

hör av dig till dina vän<strong>ner</strong>.<br />

Priset är 00 kronor för en<br />

annons upp till sex rader (inklusive<br />

underskrift) 3 cm x 5,8<br />

cm. Den minsta annonsen som<br />

tidigare har funnits i tidningen<br />

(en åttondels sida är cirka 8<br />

cm x 10 cm och kostar 1000<br />

kronor).<br />

Bifogat med tidningen finns ett<br />

inbetalningskort som kan användas<br />

för annonsen. Det går<br />

också bra att kontakta<br />

Annika Ehnwall på telefon<br />

08-557 735 64 eller e-post<br />

annika@judiska-museet.se


Museibladet 2/2010 5<br />

betald<br />

annonsplats<br />

Saksinvest


6<br />

Investeringsverksamhet<br />

Museibladet 2/2010


Museibladet 2/2010 7<br />

Utblick judiska Europa<br />

Nytt judiskt museum i London<br />

Nyligen öppnade <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong> i<br />

London i nygammal tappning. <strong>Museet</strong>,<br />

som ligger i Camden, har övertagit en<br />

intilliggande fastighet och på detta<br />

sätt fått tre gånger så stor yta.<br />

<strong>Museet</strong> har ritats av Long & Kentish<br />

Architects, som tidigare bland annat<br />

formgivit flera andra brittiska museer<br />

och bibliotek.<br />

När jag besökte det ännu inte<br />

färdigställda museet i höstas blev jag<br />

impo<strong>ner</strong>ad av dess ”nordiska” träslag<br />

och ljus. Min kollega, museichefen<br />

Rickie Burman, berättade då att<br />

byggnadsprojektet flera gånger<br />

drabbats av motgångar bl a genom<br />

att byggarbetet försenats och därmed<br />

<strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong> är det enda museet i<br />

Sverige med en permanent utställning<br />

om Förintelsen. Med några få mycket<br />

starka och gripande föremål gestaltar vi<br />

Förintelsens historia: tre gula Davidsstjärnor,<br />

varav en som tillhört Jovan<br />

Rajs, som var endast 12 år gammal<br />

när kriget tog slut och sålunda tillhör<br />

de 10% av överlevande judiska barn i<br />

Europa. Vi har även en kjol, sydd av<br />

en filt i koncentrationslägret Bergen-<br />

Belsen, som bars av en ung judisk<br />

flyktingkvinna när hon räddades till<br />

Sverige; några judiska pass stämplade<br />

med röda J:n, fångbeteckningar för<br />

mor och dotter i Ravensbrück samt<br />

armbindlar från Theresienstadt.<br />

Därutöver berättar vi i multimediaföreställningen<br />

på Museiteatern med film,<br />

föremål (fångdräkt, kängor, matskål<br />

och sked) och bildprojiceringar om<br />

Förintelsens historia och mekanismer.<br />

Filmen visas ofta för skolklasser.<br />

På senare år har permanenta salen<br />

fått flera intressanta och samtida<br />

utställningskoncept som vi är stolta<br />

också fördyrats. Slutnotan 10 miljo<strong>ner</strong><br />

pund, 113 miljo<strong>ner</strong> kronor,<br />

har samlats in genom penninggåvor.<br />

Verkligen impo<strong>ner</strong>ande!!<br />

Om ni åker till London kan jag<br />

rekommendera er att besöka det<br />

nya judiska museet, som är helt<br />

interaktivt med många spännande<br />

upptäckter. <strong>Museet</strong> ligger på 129-<br />

131 Albert Street i Raymond Burton<br />

House. Omgivningen i Camden är<br />

mycket trevlig. Där finns bl a en<br />

härlig marknad, som säljer allt från<br />

”schmattes*” till mat.<br />

*kläder<br />

Yvonne Jacobsson<br />

Nytt på <strong>Museet</strong><br />

Familjen Frumkin utanför sin kosher<br />

vin- och spritaffär I hörnet av<br />

Commercial Road och Cannon Stress<br />

Road 191 .<br />

”Den som räddar ett liv räddar en hel värld”<br />

över, bl a det röda skåpet, där man<br />

kan söka information om den svenskjudiska<br />

historien.<br />

Ett historiskt inslag har saknats i<br />

permanenta salen. Vi har känt ett<br />

behov av att på något sätt hedra de<br />

människor och organiserade aktio<strong>ner</strong><br />

som räddade judar, såsom de vita<br />

bussarna. Många människor, både<br />

kända och okända, har visat stort<br />

civilkurage och med risk för sitt eget<br />

liv räddat judar till Sverige under<br />

andra världskriget.<br />

Genom en penninggåva från Aron<br />

Neuman i samband med hans 90-årsdag<br />

har <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong> nu fått möjlighet<br />

att bygga en ny utställningsmonter<br />

i den permanenta salen. Det nya<br />

skåpet, som har samma utseende som<br />

det röda*, är grått för att smälta in i<br />

rummets atmosfär. Krönet på skåpet<br />

pryds av texten ”Den som räddar ett<br />

liv räddar en hel värld” – ett ordspråk<br />

som är inspirerat av Talmud, Mishna<br />

Sanhedrin 4:8.<br />

I första delen av skåpet beskriver vi<br />

de insatser som gjordes av okända<br />

civilperso<strong>ner</strong> för att rädda norska och<br />

danska judar till Sverige. Vi visar<br />

föremål och vittnesmål från dem som<br />

räddats.<br />

I den andra delen av skåpet visar vi<br />

ett originalskyddspass formgivet och<br />

utfärdat av Raoul Wallenberg, en av<br />

de mest kända livräddarna. Vi visar<br />

även hans originaltelefonbok med<br />

bl a Adolf Eichmanns telefonnummer,<br />

ett föremål som depo<strong>ner</strong>ats hos oss.<br />

Telefonboken är en sann klenod, som<br />

många judiska och andra museer skulle<br />

önska att de hade i sina samlingar!!<br />

Den tredje och sista delen av skåpet<br />

beskriver kända räddningsaktio<strong>ner</strong> –<br />

Röda Korsets under ledning av Folke<br />

Bernadotte. Vi visar föremål; dagbok<br />

skriven av flyktingflicka, hennes<br />

scarf och andra personliga föremål<br />

som hon förde med sig till Sverige<br />

när hon transporterades med de vita<br />

bussarna. Vi näm<strong>ner</strong> även Norbert<br />

Mazurs hjältemodiga insats då han


8<br />

personligen och med stor risk<br />

för sitt eget liv tillsammans<br />

med Felix Kersten besökte<br />

Himmler för att förmå honom<br />

att tillåta att även judar skulle<br />

få följa med på transporterna<br />

till Sverige.<br />

Vi vill än en gång tacka Aron<br />

Neuman för att han givit oss<br />

möjligheten att bygga skåpet<br />

och visa unika föremål från<br />

våra samlingar.<br />

32 Postkarten<br />

Jag var nästan fyrtio år gammal då jag<br />

första gången såg ett fotografi av min<br />

farmor och genast kände igen hennes<br />

ögon. Min far hade då varit död i närmare<br />

tjugo år. Han talade ogärna med<br />

mig om farmor då jag var barn och<br />

jag lärde mig att inte fråga. Det var<br />

först sedan jag själv blivit far som jag<br />

vågade mig i närheten av lådorna med<br />

min fars kvarlåtenskap.<br />

Det kan vara svårt att tro, men de två<br />

bilderna på farmor och farfar är tagna<br />

med bara fem års mellanrum. Då den<br />

första bilden tas, 1935, sitter såväl<br />

min far som hans äldste bror i koncentrationslägret<br />

Fuhlsbüttel utanför<br />

Hamburg. De har ägnat sig åt illegal<br />

politisk verksamhet (det vill säga försökt<br />

motarbeta nazisterna). Farmor ser<br />

orolig ut. Jag ser det i hennes ögon. Jag<br />

ser det därför att hennes ögon är också<br />

mina. Då den andra bilden tas, 1940,<br />

befin<strong>ner</strong> sig min far på Hachschara 1 i<br />

Skåne. Den vänstersionistiska organisationen<br />

Hechaluz 2 har räddat hans liv.<br />

Hans två bröder är flyktingar i Buenos<br />

Aires respektive São Paolo. Farmor<br />

Vi har pla<strong>ner</strong> på att sätta upp<br />

en dator med en ”touch-screen”<br />

invid den nya montern. Här är<br />

det tänkt att besökare skall kunna<br />

söka information om Sverige<br />

och Förintelsen både på svenska<br />

och engelska. Men först måste vi<br />

hitta en finansiering.<br />

Yvonne Jacobsson<br />

*röda skåpet med svensk-judisk<br />

historia.<br />

Familjehistoria<br />

och farfar är kvar i Hamburg, de har<br />

åldrats påtagligt. De skriver brev till<br />

sina sö<strong>ner</strong>, för att hålla ihop familjen,<br />

i förhoppningen om att en gång återförenas.<br />

På internetplatsen www.32postkarten.<br />

com går det att läsa några av de brevkort<br />

farmor och farfar skrev. Det första<br />

publicerades den 29 mars 2010, på<br />

dagen sjuttio år efter att det skrevs.<br />

De följande 31 brevkorten kommer att<br />

publiceras i ”simulerad realtid” – på<br />

samma datum de skrivs men med sjuttio<br />

års fördröjning. Den berättelse som<br />

Museibladet 2/2010<br />

Foto: Annika Ehnwall<br />

träder fram handlar om det som gick<br />

förlorat, men mest av allt om kärlek<br />

och framtidstro.<br />

Torkel S. Wächter<br />

1 Hachschara – förberedande<br />

lantbruksutbildning inför alija.<br />

2 Namnet Hechaluz (pionjären) är<br />

hämtat från Josua 6:1-13 hechaluz<br />

holech lefnei hacohenim” – ”The<br />

vanguard marched in front of the<br />

priests” (JPS Tanakh).<br />

Torkel S. Wächter är född 1961 i<br />

<strong>Stockholm</strong>. Han har studerat vid<br />

universiteten i Lund, Melbourne och<br />

Leipzig, samt vid Paideia och Kungliga<br />

Konsthögskolan i <strong>Stockholm</strong>. Han<br />

var anställd som pilot vid Scandinavian<br />

Airlines mellan 1986 och 1999.<br />

Debutromanen Samson publicerades<br />

1997 (Natur och Kultur), hans<br />

andra roman Ciona - en självbiologi<br />

(AlfabetaAnamma 00 ) nomi<strong>ner</strong>ades<br />

till Augustpriset i den<br />

skönlitterära klassen. Den är<br />

utgiven under pseudonymen<br />

Tamara T, namnet Tamara<br />

är lånat från Bibelns Tamar<br />

(hon i Genesis:38). Biologi<br />

är på olika sätt bokens tema.<br />

Om du är nyfiken kan du till<br />

exempel läsa vad Magnus<br />

Eriksson skrev om den i<br />

SvD: http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/bortom-konoch-maskspel_<br />

67 1.svd


Museibladet 2/2010 9<br />

betald<br />

annonsplats


10<br />

På <strong>Museet</strong> den 4 april<br />

Kulturnatten<br />

Det var en historisk natt i <strong>Stockholm</strong><br />

den 24 april i år. I många andra<br />

städer runt omkring i Sverige är den<br />

ett känt fenomen, Kulturnatten, men<br />

i <strong>Stockholm</strong> var det första gången.<br />

Under en hel ”natt” kunde man vandra<br />

runt mellan olika museer, konsthallar,<br />

teatrar och andra kulturinstitutio<strong>ner</strong><br />

för att ta del av det enorma utbud vår<br />

huvudstad gav.<br />

Hos oss på <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong> kunde<br />

man mingla med guiderna och fråga<br />

dem precis vad som helst, både om<br />

utställningarna och om sådant man<br />

alltid undrat över. Man kunde även se<br />

film i museiteatern, delta i havdala,<br />

eller lyssna till kvällens höjdpunkt;<br />

Anne Kalmering med ensemble.<br />

På <strong>Museet</strong> den 0 april<br />

Creation of art<br />

Den som gått förbi <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong><br />

på Hälsingegatan den senaste tiden<br />

har nog märkt en liten förändring. På<br />

de vita gardi<strong>ner</strong>na som satt i fönstren<br />

vid kontoret har plötsligt bokstäver<br />

uppenbarat sig, och i mitten finns<br />

ett gapande hål där en jordglob täckt<br />

med handavtryck snurrar. Hebreiska<br />

bokstäver hänger ovanför, och allra<br />

längst mot ingången ser man en<br />

stockholmskarta.<br />

Allt detta är en installation som<br />

invigdes den 20 april. Verket heter<br />

Creation of Art, och är Anna Kogans<br />

avslutningsprojekt för Paideia, där<br />

hon studerat det senaste året. Anna<br />

Kogan föddes 1985 i (nuvarande) S:t<br />

Petersburg, och det är också därifrån,<br />

från Steiglitz S:t Petersburg Academy<br />

of Art and Design, hon har en examen.<br />

Hon är en mycket skicklig möbeldesig<strong>ner</strong><br />

och kalligraf, och har gjort flertalet<br />

På <strong>Museet</strong><br />

Foto:<br />

Hans<br />

Caldaras<br />

Anne sjöng en fasci<strong>ner</strong>ande blandning<br />

av östligt, västligt och nordiskt. Vi<br />

hörde vemodiga visor om kärlek<br />

på ladino, ackompanjerad av oud<br />

(arabisk luta), gitarr och bas. Vi fick<br />

också en och annan sång på jiddisch<br />

samt förklaringar till sångerna, och lite<br />

historia bakom språken hon sjöng på.<br />

På <strong>Museet</strong><br />

mezuzot (dörrpostkapsel) och<br />

ketubot (äktenskapskontrakt) för sin<br />

hemförsamling. Hennes illustratio<strong>ner</strong><br />

har också smyckat en siddur, och<br />

ett av de större arbetena har varit att<br />

utforma en bima (synagogepulpet) åt<br />

reformförsamlingen i S:t Petersburg.<br />

Verket som går att skåda utanför<br />

<strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong> går i linje med Annas<br />

tidigare alster, där skriften är själva<br />

konsten. I Creation of Art får de<br />

hebreiska bokstäverna symbolisera<br />

den judiska kulturen och det judiska<br />

arvet, och hur detta relaterar till det<br />

svenska samhället. Anna använder<br />

sig av hebreisk kalligrafi trots<br />

att allmänheten ofta inte förstår<br />

innebörden i orden.<br />

”Jag anser att det inte finns något<br />

mer judiskt än hebreisk skrift”, säger<br />

Anna. ”Genom århundraden har<br />

Museibladet 2/2010<br />

Tyvärr varade konserten inte längre än<br />

den gjorde, och det fanns ju så mycket<br />

annat att uppleva under kvällen…<br />

Några stannade dock kvar för att delta<br />

i havdalaceremonin, som ju avslutar<br />

shabbat och inleder vardagen igen<br />

på lördagskvällen. Med fanns både<br />

de som gjort havdala hundratals<br />

gånger i sina liv, och de som aldrig<br />

hört talas om något så märkligt<br />

som flätade ljus och att sniffa på<br />

kanelbark. Kulturnatten visade sig<br />

vara ett utmärkt sätt att påbörja den<br />

nya veckan för många besökare, och<br />

vi hoppas att tillställningen kan få en<br />

fortsättning nästa år. Shavua tov!<br />

Yael Fried<br />

det hebreiska alfabetet enat judiska<br />

kulturer världen över. Folk har talat<br />

olika språk, som ladino, jiddisch eller<br />

judeo-arabiska, men alla har använt<br />

samma skrifttecken.”<br />

På Annas hemsida kan man läsa mer,<br />

och se fler vackra verk: http://annakogan.com<br />

Yael Fried


Museibladet 2/2010 11<br />

BYGGSTENAR TILL SPONSORTAVLAN<br />

Köp en byggsten och stöd <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong>s drift. Byggstenen<br />

sätts upp på den vackra sponsortavlan i bokhandeln<br />

Du kan hedra dina kära hädangångna eller få ditt eget namn<br />

inristat. Företagsnamn går också bra.<br />

En byggsten kostar 10.000 kronor.<br />

Frågor besvaras av Yvonne Jacobsson på kansliet<br />

STÖD JUDISKA MUSEET<br />

I samband med högtidsdagar<br />

köp ett CHAJ-diplom<br />

i stället för blommor<br />

För information och köp kontakta <strong>Museet</strong><br />

telefon 08-31 01 43, fax: 08-31 84 04<br />

e-post: info@judiska-museet.se<br />

eller besök <strong>Museet</strong> på Hälsingegatan<br />

CHAJ = LIV och TALET (18 lyckotal)<br />

CHAJ-diplom måste beställas minst en dag i förväg


1<br />

PROGRAM SOMMAR OCH HÖST 2010<br />

Museibladet 2/2010<br />

JUNI<br />

Tisdag 8 juni kl 19.00<br />

Lena Pos<strong>ner</strong>-Körösi. Församlingens första kvinnliga ordförande, som avgick efter senaste valet, berättar<br />

om sina tio år vid makten och de utmaningar de judiska församlingarna i Sverige står inför.<br />

Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se<br />

eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.<br />

AUGUSTI<br />

Tisdag 24 augusti kl 19.00<br />

I Magos gästbok<br />

En musikalisk afton med estradören Mattias Enn. Möt Karl Gerhard, Marlene Dietrich och Zarah<br />

Leander.<br />

Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se<br />

eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.<br />

Tisdag 31 augusti kl 19.00<br />

Professor Yvonne Hirdman gästar oss med sin mycket prisade nyutkomna biografi Den röda grevinnan<br />

om sin mor Charlotte, född i Estland, med ett vilt liv i Berlin, förälskelse i en kommunist och flykt till<br />

Moskva via Zürich, flykt ut ur Sovjetunionen till Danmark och till sist till Sverige och Hökarängen! Vi får<br />

1900-talets historia och mellan-europeisk historia, vi får även höra om mormors möte med Bukovinas<br />

tysktalande judar, allt genom en vacker och begåvad kvinnas levnadsöde. ”Jag tippar redan nu Augustnomi<strong>ner</strong>ing”<br />

skrev en recensent. ”Jag väntar på filmen” skrev en annan.<br />

Arrangör: <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong>s Vänförening<br />

Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se<br />

eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.<br />

SEPTEMBER<br />

Tisdag 14 september kl 19.00<br />

Glämsta i mitt hjärta - flyktig förälskelse eller livslångt judiskt engagemang.<br />

Ett samtal om hur Glämsta format den judiska identiteten. Medverkande Lars M Andersson, Marina<br />

Burstein, Mattias Grosin och Marc Harris<br />

Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se<br />

eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.<br />

OBS! Torsdag 16 september kl 19.00 på MAGASIN 3 i Frihamnen<br />

Samling 18.40!<br />

Magasin 3 <strong>Stockholm</strong> Konsthall<br />

En spännande afton på en av Europas ledande institutio<strong>ner</strong> av samtida konst. David Neuman, museichef,<br />

introducerar och berättar om Magasin 3 samt tar oss med på en rundvandring av höstens stora<br />

utställning som omfattar närmare 200 verk av konsthallens samling.<br />

Begränsat antal deltagare, Anmäl Er nu. Kostnad 40 kronor som oavkortat går till <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong>.<br />

Bussar nr 76 och 1.<br />

Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se<br />

eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.


Museibladet 2/2010 13<br />

Tisdag 28 september kl 19.00<br />

Arkitekten och stadspla<strong>ner</strong>aren Aleksander Wolodarski om gränsöverskridanden, ideologin och arkitekturen.<br />

Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se<br />

eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.<br />

OKTOBER<br />

Söndag 24 oktober kl 17.00<br />

Peter Mosskin, författare och musiker är kvällens gäst. Vi lovar en stunds stor underhållning. Har ni hört<br />

Petetr kåsera i radion så vet ni vad man kan vänta sig. Så här underfundigt har han formulerat rubriken<br />

för kvällens framträdande: ”Kunde verka som om de ryska judarna levde på att sy kavajer<br />

till varandra.” PM med några roma<strong>ner</strong> och ett munspel.<br />

Arrangör: <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong>s Vänförening<br />

Obligatorisk föranmälan: e-post annika@judiska-museet.se<br />

eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.<br />

För allas trevnad bör bokade platser vara intagna 5 minuter före programpunktens början!<br />

Vi bjuder på förfriskningar<br />

Programavgift: 60 kr Medlemmar i <strong>Museet</strong>s Vänförening: 40 kr<br />

Med reservation för ändringar i programmet<br />

Programmet kommer att uppdateras på hemsidorna www.judiska-museet.se och www.jmv.se<br />

Om ej annat uppges äger arrangemangen rum på <strong>Museet</strong><br />

Adress: Hälsingegatan 2<br />

Varmt välkomna!


14<br />

SKAPANDE RESURSER<br />

K-Å -Å WESTERL<br />

WESTERLUND WESTERL UND B BBYGGNADS<br />

B YGGNADS AB<br />

AB<br />

Tunnlandsvägen unnlandsvägen 16, 16, Bromma. Bromma. Box Box Box 9. 9. 161 161 26 26 Bromma. Bromma. T TTel:<br />

T el: 08-80 08-80 80 80 98. 98. F FFax:<br />

F ax: 08-704 08-704 85 85 90<br />

90<br />

Museibladet 2/2010


Museibladet 2/2010 15<br />

Författare<br />

På <strong>Museet</strong> den 13 april<br />

Myt och sanning om Raoul Wallenberg<br />

Paul Levine talade om sin bok ”Raoul<br />

Wallenberg in Budapest – myth,<br />

history and Holocaust” på <strong>Museet</strong> den<br />

13 april.<br />

Paul Levine inledde kvällen med att<br />

inbjuda publiken till en diskussion<br />

under hans presentation av innehållet<br />

i boken om Wallenbergs gärning i<br />

Budapest.<br />

Boken är ett resultat av 20 års<br />

forskning om Raoul Wallenberg,<br />

Sveriges kanske mest kände person<br />

under 1900-talet.<br />

Det faktum att Raoul Wallenberg<br />

räddade många judar, fängslades<br />

av ryssarna och att hans öde inte är<br />

klarlagt har bidragit till att skapa<br />

många myter kring hans person, sa<br />

Levine. I sin nya bok presenterar han<br />

22 existerande myter. Efter varje myt<br />

presenterar Levine resultatet av sin<br />

forskning, sin egen tolkning av de<br />

skriftliga källorna. Levines forskning<br />

baserar sig på UDs arkiv, vad som<br />

skrevs av Raoul Wallenberg själv och<br />

hans brevväxling med farfar, familjen<br />

och övriga, t ex Koloman Lauer,<br />

som Raoul Wallenberg arbetade för<br />

innan fick sitt diplomatiska uppdrag<br />

av UD. Därutöver har Paul Levine<br />

till viss del även utgått från andra<br />

forskares avhandlingar och böcker.<br />

Levines slutsatser kommer således<br />

huvudsakligen från dokument skrivna<br />

under tiden Raoul Wallenberg var<br />

i Budapest, d v s sommaren och<br />

hösten 1944. Levines forskning har i<br />

boken resulterat i 1.000 fotnoter med<br />

källhänvisningar.<br />

Paul Levine underströk att han som<br />

historiker inte spekulerar om möten<br />

som kunde ha ägt rum, t ex mellan<br />

Wallenberg och Eichmann, utan att<br />

han endast har utgått från de slutsatser<br />

han dragit ur det samtida skrivna<br />

källmaterialet. Tanja Schult, också<br />

historiker och forskare, som satt i<br />

publiken, kommenterade att det ju<br />

fanns andra existerande källor som<br />

rapporterar om möten som ägt rum,<br />

som Wallenberg inte själv skrivit<br />

något om. Hon ansåg att det hade varit<br />

möjligt för Paul Levine att inkludera<br />

även dessa källor. Hon påpekade<br />

även att historikern Attila Lajos borde<br />

ha nämnts i boken, eftersom Levine<br />

hänvisar till hans forskning i sin bok.<br />

Flera andra i publiken gjorde<br />

sakkunniga inlägg och kommenterade<br />

det de fick höra av Levine. Några<br />

uppfattade att Paul Levine i sin nya<br />

bok vill förminska Raoul Wallenbergs<br />

hjältemodiga insatser Levine<br />

förnekade detta och menade att<br />

Wallenberg visst var en hjälte, men<br />

att det var viktigt för honom som<br />

historiker att klarlägga vad som<br />

egentligen hade ägt rum och vad som<br />

var myter.<br />

När Paul Levine berättade att han<br />

tolkat brevväxlingen mellan Koloman<br />

Lauer och Raoul Wallenberg som<br />

att Wallenberg kunde göra affärer<br />

i Budapest mötte detta påstående<br />

stort mothugg från Gellert Kovacs,<br />

historiker och forskare, som också<br />

forskat i samma källmaterial. Kovacs<br />

menade att Lauer visserligen skrev<br />

om att han önskade att Wallenberg<br />

skulle göra affärer för honom, men att<br />

Wallenberg skrev tillbaka om något<br />

helt annat.<br />

Det blev en mycket intressant kväll,<br />

dels genom Paul Levines analyser av<br />

de 20 myterna kring Wallenberg och<br />

dels för att publiken var så kunnig och<br />

vi kunde följa en akademisk diskurs.<br />

Varför ägde så många räddningsaktio<strong>ner</strong><br />

rum i just Budapest? Dels<br />

för att här bodde de sista resterande<br />

judarna i Europa, ca 100.000 perso<strong>ner</strong>.<br />

Paul Levine menade att ett<br />

praktiskt utrymme skapades för Raoul<br />

Wallenberg, Carl Lutz och andra<br />

diplomater i staden Budapest eftersom<br />

ryssarna var så nära och pressade på.<br />

På det sättet blev Budapest en unik<br />

stad till skillnad från Warszawa, där<br />

dylika räddningsinsatser inte hade<br />

varit möjliga på samma sätt.<br />

Yvonne Jacobsson


16<br />

På <strong>Museet</strong> den 3 mars<br />

Judiskt liv i Indien<br />

Den 23 mars fick <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong> besök<br />

av Adèle Schreiber som berättade om<br />

sin bok Judiskt liv i Indien.<br />

Det har funnits judiskt liv i Indien<br />

sedan flera tusen år. I stort sett har<br />

judarna där levat i harmoni med det<br />

omgivande majoritetssamhället. Det<br />

har funnits flera livaktiga judiska<br />

samhällen. Många för dock numera en<br />

tynande tillvaro då de flesta judarna har<br />

utvandrat till Israel eller assimilerats.<br />

De första judarna kom med romarna<br />

kring början av vår tideräkning. De<br />

anlände till Cochin i södra Indien<br />

som då var en livaktig hamnstad. De<br />

livnärde sig ofta som handelsmän. De<br />

hade goda språkkunskaper och inter-<br />

Författare<br />

I Vasastan<br />

På <strong>Museet</strong> den 1 mars<br />

Goda grannar<br />

En snöig dag i mars anordnade Vasastans<br />

museer för andra året i rad en<br />

temadag. Årets ämne var miljön, och<br />

det bjöds på program och visningar<br />

runtom i stadsdelen. Man kunde lyssna<br />

på föredrag om Strindberg som trädgårdsmästare,<br />

prova ekologiska vi<strong>ner</strong>,<br />

prata med väderobservatörer och gå<br />

på stadsvandring. Och kom man till<br />

vårt museum fick man en uppmaning<br />

av kantor Maynard Gerber att värna<br />

naturen och odla lite mer ödmjukhet<br />

inför den.<br />

Han började sitt anförande med att<br />

berätta om hur han en gång var med på<br />

en miljömanifestation i Uppsala på en<br />

fredagskväll, dit han gick trots att det<br />

var shabbat, för att visa hur viktigt det<br />

ändå är att vi tar hand om naturen. Den<br />

är, säger Maynard Gerber, i Guds ägo,<br />

inte i vår egen. Gud har skapat världen,<br />

och är därmed dess rätta ägare. Män-<br />

niskan får härska över djur och natur,<br />

men denna rättighet medför också ett<br />

ansvar.<br />

Det ansvaret innebär att man bör ta<br />

hand om naturen, som det står i Bibeln;<br />

”Gud tog människan och satte henne<br />

i Edens lustgård att bruka och vårda<br />

den” (1 Mos. 2:15). Denna syn kommer<br />

också till uttryck i shabbat, den<br />

dag i veckan då vi stannar upp från<br />

vårt dagliga arbete och låter naturen<br />

vila. Detsamma gäller även sabbatsåret,<br />

som inträffar vart sjunde år, då<br />

marken ska ligga i träda. I Bibeln finns<br />

dessutom flertalet lagar som förbjuder<br />

grymhet mot djur, också de en del av<br />

skapelsen.<br />

Men var går gränsen? Får man värna<br />

naturen på människans bekostnad? Nej,<br />

svarar Maynard Gerber, mänskliga behov<br />

är alltid viktigare, men det gäller<br />

Museibladet 2/2010<br />

nationella kontakter och blev därför<br />

många gånger mycket framgångsrika.<br />

Som mest fanns 8 synagogor i Cochin.<br />

Under den portugisiska perioden från<br />

1498 – 1663 levde dock judarna under<br />

stort förtryck. Därefter kom holländarna<br />

som hade en betydligt tolerantare<br />

inställning till judarna.<br />

Med tiden övertog Mumbai (Bombay)<br />

och Calcutta rollerna som viktigaste<br />

handelsstäder från Cochin. Det medförde<br />

att många judar framför allt de<br />

mer välbärgade följde med till dessa<br />

städer. Många judar kom senare från<br />

det Ottomanska Riket, de så kallade<br />

Bagdadjudarna och slog sig <strong>ner</strong> i dessa<br />

städer.<br />

Tomas Adler<br />

att hitta en balans. Han menar att vi<br />

måste inse att människa och natur har<br />

en relation, vilket många kanske inte<br />

kän<strong>ner</strong> i dagens urbaniserade samhälle.<br />

Vi har på många sätt tappat kontakten<br />

med, och respekten för, naturen i och<br />

med att vi inte är beroende av den på<br />

samma sätt.<br />

Maynard Gerber avslutade med att<br />

berätta om judendomens högtider som<br />

kretsar kring naturen, och påmin<strong>ner</strong><br />

oss om hur meningslös trädens nyår,<br />

tu bishvat, kan kännas i Sverige, men<br />

hur viktig den är i Israel. Där planteras<br />

träd för att hålla ökenjorden på plats,<br />

men utanför museet snöade det ymnigt<br />

denna dag, och trädplanteringssäsongen<br />

hade ännu inte nått oss i denna norra<br />

delen av Diasporan.<br />

Yael Fried


Museibladet 2/2010 17<br />

betald<br />

annonsplats


18<br />

Judisk Historia<br />

På <strong>Museet</strong> den 16 mars<br />

”Living in the land of ashes”<br />

Tisdagen den 16 mars presenterade<br />

Jackie Jakubowski kvällens<br />

specialinbjudna gäst Konstanty<br />

Gebert från Polen. Programpunkten<br />

arrangerades av <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong> i<br />

samarbete med svenska <strong>Vänföreningen</strong><br />

för <strong>Museet</strong> för de polska judarnas<br />

historia i Warszawa samt Polska<br />

Institutet i Sverige.<br />

Nu skulle vi få höra om hur det var<br />

att leva som jude i Polen idag. Polen,<br />

som innan kriget hade 3,3 miljo<strong>ner</strong><br />

judar och som genom Förintelsen och<br />

fördrivningen efter mars 1968 av de<br />

sista återstående 25.000 judarna i stort<br />

sett tömdes på judar, ca 5.000 perso<strong>ner</strong><br />

blev kvar. Hur har man lyckats blåsa<br />

nytt judiskt liv i detta ”land av aska”?<br />

Om någon skulle kunna berätta om<br />

detta var det Konstanty Gebert,<br />

eldsjäl och grundare av den judiska<br />

kulturtidskriften Midrasz bland andra<br />

bedrifter.<br />

Gebert föddes 1953 i Warszawa. Han<br />

studerade vid Warszawas universitet,<br />

blev författare och skrev böcker,<br />

bland annat under pseudonymen<br />

David Warzawski. 1997 grundade<br />

han kulturtidskriften Midrash. En av<br />

Geberts mest kända böcker har titeln<br />

”Living in the land of ashes”. Denna<br />

blev utgångspunkten för kvällens<br />

samtal.<br />

Jackie inledde med att berätta att<br />

Konstanty och han träffats första<br />

gången i Lissabon på en konferens.<br />

På Jackies fråga då ”Varför stannade<br />

du kvar i Polen?” hade Konstanty<br />

svarat ”Någon måste ta hand om<br />

begravningsplatsen”, vilket Jackie<br />

inte glömmer i första taget.<br />

Att Gebert och andra judar har valt<br />

stanna kvar har flera förklaringar.<br />

Ett av problemen i att leva i ”landet<br />

av aska” är inte askan utan själva<br />

föreställningen om den. När Gebert<br />

besöker Israel, där han har många<br />

vän<strong>ner</strong>, får han ofta frågan ”Varför<br />

bor du fortfarande kvar i Polen?”<br />

”När tänker du komma hem (red anm<br />

till Israel)?” Han brukar då svara: ”<br />

Polen är mitt hem!! Vi judar har rätt<br />

till vårt land. Närvaron och frånvaron<br />

av judar finns alltid med oss i Polen.”<br />

Gebert förklarade att folk reagerar<br />

negativt. Men faktum kvarstår att<br />

äldre judar, som förlorat sina anhöriga<br />

genom Förintelsen eller fördrivningen<br />

blir lyckliga över att se att judiskt<br />

liv nu återvänt. Trots den ofattbara<br />

förlusten av 90 procent av alla judar<br />

i Polen lyckades man alltså inte helt<br />

bryta kedjan av oavbrutet judiskt liv<br />

under de senaste 1000 åren i Polen.<br />

”Vi är de tre miljo<strong>ner</strong>na mördades<br />

efterkommanden. Vi växer från<br />

samma rötter. Vi sätter nya skott. Det<br />

judiska arvet handlar inte om döden,<br />

det handlar om livet. Vi försöker<br />

återbygga det liv som fanns innan<br />

kriget. Det finns otroligt kreativa<br />

perso<strong>ner</strong> bland oss judar. Vi har en<br />

skola med 300 elever inkluderande<br />

även några icke judiska barn, som<br />

väljer vår skola för att den är en bra<br />

skola. Vår församling är liten, normal<br />

och ganska tråkig. Staden Warszawa är<br />

byggd på döda, 200.000 perso<strong>ner</strong> dog<br />

i Warszawa-upproret. Ordet aska har<br />

därför en paradoxal betydelse. Så vad<br />

är då basen i den judiska identiteten i<br />

Polen? När Marek Edelman (red anm<br />

som tillhörde den in<strong>ner</strong>sta kretsen i<br />

Warszawa upproret och överlevde)<br />

säger att judarna är döda har han rätt.<br />

Han menar de judar som var djupt<br />

rotade i den judiska traditionen och<br />

religionen ”the jiddische jidden”.<br />

Några helt assimilerade familjer<br />

fanns kvar. Efter 1968 grundades<br />

”Det flygande universitetet” där några<br />

judar ville studera judendomen och<br />

Museibladet 2/2010<br />

lära sig om de förlorade traditio<strong>ner</strong>na.<br />

Dessa perso<strong>ner</strong> blev därefter antingen<br />

religiösa eller sionister. Det är de två<br />

modellerna som finns för assimilerade<br />

judar. De som bär skägg, som jag,<br />

gör i allmänhet judiska saker och<br />

producerar judisk kultur.<br />

Före andra världskriget kunde man<br />

vara helt sekulär jude och ändå förbli<br />

jude. Utan religion förblir kittet mellan<br />

judar enbart socialt. Det är inget<br />

fel med det, men det skapar ingen<br />

judisk identitet. Utan den religiösa<br />

komponenten kan vi inte överleva,<br />

anser jag. Vi har ingen anledning att<br />

vara judar.<br />

För att känna solidaritet med askan i<br />

Auschwitz behöver man inte vara jude.<br />

Här finns en mänsklig solidaritet, som<br />

vi alla delar.<br />

Vi har en plikt gentemot våra förfäder.<br />

De mördades enbart för att de var<br />

judar, vare sig de ville vara judiska<br />

eller inte. Vi måste alla upprätthålla<br />

förbundet vid Sinai.<br />

Före 1945 var inte Polen homogent.<br />

Nu är det homogent. Att vara jude<br />

är därför intressant. Den israeliskpalestinska<br />

konflikten spelar ingen<br />

roll i det dagliga livet för judar i Polen<br />

idag.”<br />

Jag blev otroligt fasci<strong>ner</strong>ad av<br />

Konstanty Gebert, en man med<br />

impo<strong>ner</strong>ande akademiska meriter.<br />

Han talade perfekt engelska och var<br />

mycket karismatisk. Fantastiskt vad<br />

några eldsjälar kan åstadkomma i ett<br />

land där förutsättningarna inte är de<br />

enklaste. Jag kunde ha lyssnat länge<br />

till för programpunkten översteg alla<br />

mina förväntningar.<br />

Yvonne Jacobsson


Museibladet 2/2010 19<br />

LP Nierenburg AB<br />

DET NATURLIGA SÄTTET ATT ISOLERA<br />

BEHÖVER NI FOTOGRAF<br />

vid bröllop, jubileum och andra viktiga<br />

fester, porträtt eller reklam?<br />

Kontakta Jan Herdevall<br />

Sound & Music Studio<br />

Telefon: 021-35 79 18<br />

Mobil: 070-738 66 22<br />

E-post: sound.music@swipnet.se<br />

Hemsida: www.soundmusic.se<br />

Sound & Music Studio arbetar med<br />

foto, film och musik.<br />

betald<br />

annonsplats<br />

www.eurokork.se www.eurotak.se www.takanalys.se


0<br />

På <strong>Museet</strong> den mars<br />

Ännu en sida av Mago<br />

En annan sida av Mago än den som <strong>Judiska</strong><br />

museet hittills gett, visade Fil.dr<br />

Constance af Trolle från Dansmuseet<br />

i sin intressanta presentation av Mago<br />

som tecknare och illustratör av dansare.<br />

Artiklar, intervjuer och recensio<strong>ner</strong> av<br />

balett och teater åtföljdes ofta på 1940-<br />

och 50- talet av skisser och teckningar<br />

i stället som numera av foton. Det var<br />

också ett sätt för den tidens konstnärer<br />

att tjäna en slant till sitt uppehälle.<br />

Mago var innan han blev för upptagen<br />

av kostymsteckningar till teater och<br />

film, en gudabenådad tecknare, som<br />

med ett fåtal streck kunde uttrycka<br />

både känslor, karaktär och rörelse hos<br />

t.ex. Birgit Cullberg och Birgit Åkesson,<br />

något som Constance af Trolle visade<br />

med ett flertal skisser. För ett tiotal<br />

år sedan fick hon vetskap om dessa<br />

skisser, när Mago själv tog kontakt med<br />

Dansmuseet. Teckningarna depo<strong>ner</strong>ades<br />

då på museet, där de också visats i<br />

en samlingsutställning kallad ”Svenska<br />

konstnärer tecknar dans”.<br />

Bland Magos skisser finns Julius<br />

Mengarelli som Jean i Fröken Julie,<br />

Marianne Orlando och Gunnel Lind-<br />

På <strong>Museet</strong> den 3 februari<br />

Mago<br />

gren i Gala Performance och Våroffer,<br />

men även gästspelande artister såsom<br />

den indiske dansaren och pedagogen<br />

Ram Gopal, flamencodansare och<br />

japanska gästartister på Cirkus och<br />

många, många fler artister.<br />

De skisser och teckningar som nu<br />

förvaras på Dansmuseet är alltså inte<br />

kostymteckningar, som man vanligtvis<br />

förknippar med Mago utan gjorda för<br />

att publiceras i olika tidningar och visar<br />

Musik<br />

En mångsidig Mendelssohn<br />

En musikintresserad skara hade kommit<br />

till museet när Henry Larsson<br />

- bibliotekarie med specialintresse<br />

för Felix Mendelssohn - i ord och ton<br />

berättade om hans liv och ställning i<br />

tysk musikhistoria.<br />

- Det är nu drygt 200 år sen Mendelssohn<br />

föddes i Hamburg 1809 och i<br />

Tyskland har detta jubileum uppmärksammats<br />

mycket, med utställningar<br />

bland annat i Berlin och Leipzig. I<br />

Sverige har det varit ett mer måttligt<br />

firande, inledde Henry Larsson.<br />

Felix Mendelssohns farfar var den<br />

store filosofen Moses Mendelssohn<br />

som med tiden fick tio barn. Sex av<br />

dessa levde till vuxen ålder och fyra<br />

konverterade till kristendomen. Sonen<br />

Abraham, som var pappa till Felix, blev<br />

bankir och gifte sig med Lea Salomon<br />

Museibladet 2/2010<br />

rörelser, karaktärer och temperament<br />

hos den tidens olika artister. Tack Constance<br />

af Trolle för att du visat oss, en<br />

liten skara som trotsat kyla och halka,<br />

en annan sida av Mago, som ett led i<br />

<strong>Judiska</strong> museets intressanta utställning<br />

om kostymtecknaren Max Goldstein.<br />

Vera Sundberg<br />

Birgit Cullberg, odaterad, och Elsa Marianne von Rosen och Julius Mengarelli<br />

i Fröken Julie 1950. Verken tillhör Dansmuseet, foto Stefan Persson.<br />

vars far också var bankir och hovjude.<br />

Familjen flyttade till Berlin när Felix<br />

var tre år och Hamburg ockuperades<br />

av den franska armén. I det förmögna<br />

hemmet umgicks tidens största poeter,<br />

diktare och kulturpersonligheter.<br />

I Berlin fick Felix tidigt undervisning<br />

i pianospel av sin bildade och konstnärliga<br />

mamma. Hans exceptionella<br />

begåvning upptäcktes snabbt och han


Museibladet 2/2010 1<br />

gav sin första offentliga konsert i<br />

Berlin vid nio års ålder. Han började<br />

även kompo<strong>ner</strong>a tidigt och mycket.<br />

Han skrev sin första opera när han var<br />

11 år och den uppfördes på pappans<br />

födelsedag.<br />

- Mozart var 12 när han skrev sin första<br />

opera påpekade Henry Larsson.<br />

När Felix var 12 år blev han inbjuden<br />

till den berömde diktaren Goethes<br />

hem i Weimar. Trots åldersskillnaden<br />

- Goethe var född 1749 - utvecklades<br />

en djup vänskap mellan de två och<br />

Mendelssohn skrev senare ett musikstycke<br />

för honom.<br />

År 1816, när Felix var sju år, konverterade<br />

han och hans tre syskon till<br />

kristendomen liksom föräldrarna. De<br />

antog då det tyska efternamnet Bartholdy.<br />

Felix använde i fortsättningen<br />

båda efternamnen.<br />

- Vid den tiden fick judar inte inneha<br />

statliga tjänster i Tyskland, berättade<br />

Larsson. Familjen Mendelssohn var<br />

inte de enda som konverterade. Åren<br />

1800-1920 konverterade 24 000 judar<br />

till kristendomen. Det rådde en slags<br />

judisk assimilationsoptimism. Man<br />

konverterade för att få lika rättigheter<br />

i samhället.<br />

Felix skrev två av sina mest fullödiga<br />

verk vid tidig ålder. Stråkoktetten när<br />

han var 16 år och ouvertyren till En<br />

midsommarnattsdröm som väckte stort<br />

uppseende när han var 17. Då hade<br />

han även kompo<strong>ner</strong>at flera pianoverk,<br />

sånger och ett tiotal stråksymfonier.<br />

- Tonåringen Mendelssohn skrev inte<br />

bara bra, utan också personligt, menade<br />

Larsson.<br />

Systern Fanny som var fyra år äldre var<br />

också en skicklig tonsättare och pianist<br />

och ett viktigt stöd, mentor och diskussionspart<strong>ner</strong><br />

för brodern. Hon skrev<br />

400 verk i det mindre formatet.<br />

Bland de viktigaste insatserna som<br />

Mendelssohn gjorde var att återupp-<br />

väcka intresset för Bachs musik. När<br />

han var 20 år tog han initiativet till<br />

att 1829 i Berlin, första gången efter<br />

Bachs död, arrangera och leda uppförandet<br />

av Matteuspassionen, som<br />

han ansåg vara ”kristenhetens största<br />

musikverk”. Mendelssohn lär ha sagt:<br />

- Tänk att det är en judepojke som uruppför<br />

kristendomens största verk.<br />

Mellan 1830 och 1832 reste Mendelssohn<br />

genom Europa, studerade, dirigerade<br />

och blev en mycket eftertraktad<br />

dirigent. Resorna gav inspiration till<br />

Skotska symfonin, Italienska symfonin<br />

och konsertouvertyren ”Hebriderna”.<br />

Under sina resor blev han bekant med<br />

en stor del av kungligheterna och adeln<br />

i Österrike, Tyskland och England. Han<br />

fick ett enormt kontaktnät.<br />

Vid 26 års ålder, år 1835 blev han ledare<br />

för Gewandhausorkestern i Leipzig.<br />

Det gjorde honom till centralgestalt i<br />

musikverksamheten i en av Tysklands<br />

viktigaste städer, ett Tyskland som<br />

ansågs vara Europas musikaliska<br />

centrum. I Leipzig gjorde han stor<br />

succé. Han bjöd in tidens stora artister<br />

och han fördubblade sina musikers<br />

lö<strong>ner</strong>. Han grundade också Leipzigs<br />

musikkonservatorium 1843, det första<br />

i Tyskland som ansågs som Europas<br />

bästa. I Leipzig mötte han Cecile<br />

Jeanrenaud som blev hans hustru och<br />

de fick fem barn.<br />

Mendelssohn var mycket produktiv.<br />

Han skrev fem symfonier, tre sonater,<br />

en violinkonsert, två pianokonserter,<br />

flera välkända ouvertyrer, två oratorier<br />

och många kammarmusikaliska verk.<br />

Hans sista stora verk var Elias, ett gammaltestamentlig<br />

verk, som anses som<br />

ett av de förnämsta oratorierna efter<br />

Händels Messias. Det var Mendelssohns<br />

största offentliga triumf.<br />

- Mendelssohn var otroligt mångsidig,<br />

konstaterade Larsson. Han var både<br />

kompositör, dirigent, pianist, violinist,<br />

organist, pedagog och folkbildare.<br />

Även en skicklig akvarellmålare och<br />

en eminent och strålande brevskrivare.<br />

Han skrev 14.000 brev till familjen och<br />

5.000 av dessa är bevarade. Tillsammans<br />

med sin farbror gav han ut farfadern<br />

Moses Mendelssohns samlade<br />

brev.<br />

- Mendelssohn och Schumann var de<br />

stora tyska kompositörerna på 1830talet,<br />

ansåg Larsson. De verkade båda<br />

under romantiken. Robert Schumann<br />

som var samtida med Mendelssohn<br />

beundrade honom och utropade honom<br />

till 1800-talets Mozart.<br />

Felix och systern Fanny stod varandra<br />

mycket nära hela livet och Fannys<br />

plötsliga död vid 42 års ålder efter ett<br />

slaganfall i maj 1847 tog Felix mycket<br />

hårt. Han flydde till Schweiz, vandrade<br />

och målade akvareller. Men hans hälsa<br />

försvagades och han avled efter en<br />

stroke bara ett halvår senare, i november<br />

samma år. Han blev bara 38 år.<br />

Mendelssohn hann under sitt korta liv<br />

med mer än de flesta andra på många<br />

olika områden. Men under hans livstid<br />

fanns varken TV med ett otal kanaler<br />

eller Internet som stjäl mycket av vår<br />

tid och e<strong>ner</strong>gi. Man kan inte låta bli att<br />

undra: Vad skulle hänt om Mendelssohn<br />

hade fått leva längre?<br />

Rut Milch<strong>ner</strong><br />

Nytt telefonnummer till <strong>Vänföreningen</strong> och programanmälan 08-557 735 64


Museibladet 2/2010


Museibladet 2/2010 3<br />

Redaktörens funderingar...<br />

...om efterdyningar<br />

Efterdyningarna efter vinterns alla vedermödor<br />

eller kanske ”vädermödor”.<br />

Som infödd stockholmare gör jag ju<br />

ingen skillnad på uttalet. Om jag skulle<br />

definiera ordet ”vädermöda” så skulle<br />

det bli med att ”kämpa sig genom<br />

igensnöade gator och trottoarer”. Vid<br />

infarten till mitt hus fanns det till slut<br />

ett berg av snö, det var säkert en sju,<br />

åtta meter högt. Höjden överskred i alla<br />

fall en snöhögs dimensio<strong>ner</strong>. Som jag<br />

tidigare har berättat har jag färdtjänst<br />

och förarna har i vinter reagerat när<br />

jag har sagt att infarten är direkt efter<br />

berget. På tal om färdtjänstförare så<br />

händer det ganska ofta att de inte vill<br />

att jag ska kliva ur bilen utan åka vidare<br />

för att jag är så glad och trevlig<br />

och dessutom hjälper dem att hitta<br />

den bästa vägen. När jag är med är det<br />

onödigt att använda GPS.<br />

Nu har snön smält och vi har hittat<br />

marken igen. Har ni tänkt på att våren<br />

har tagit god tid på sig, vi har hunnit<br />

se förändringen från det vintergråa<br />

genom det skira gröna till det fullt<br />

utslagna, i alla fall tror jag att det är så<br />

nu när ni läser detta. När jag skriver<br />

är det fortfarande bara svagt grönt.<br />

Ibland går det ju så fort att man knappt<br />

hin<strong>ner</strong> blinka och det är ganska tråkigt<br />

eftersom det härliga är just att kunna<br />

se förändringarna. Ett år för 20-25 år<br />

sedan åkte jag på morgonen förbi en<br />

grå grässlänt och sex timmar senare<br />

var den illgrön, det kändes som jag<br />

missade hela förvandlingen.<br />

På tal om förvandlingen så far mina<br />

tankar till tre olika saker. Dels till<br />

<strong>Museet</strong>s nästa utställning i höst om<br />

Bruno Schulz och Franz Kafka, som<br />

ju skrev boken ”Förvandlingen”.<br />

Den andra förvandlingen är den som<br />

kommer att ske av <strong>Museet</strong>s reception,<br />

bokhandel och cafeteria. Den tredje är<br />

den av framför allt mitt badrum. Jag<br />

har ju haft stambyte under vintern och<br />

jag måste säga att det har gått ganska<br />

bra. Jag bodde kvar i lägenheten under<br />

tiden. Visserligen kändes det ibland<br />

som i Hasse Alfredssons ”Gamle man”<br />

från revyn ”Gula hund” från 1964. De<br />

hade låst in honom och cognacen, fast<br />

i två olika skåp. Jag hade försökt att<br />

placera sådant som jag behövde i utrymmen<br />

som inte var igenstängda, men<br />

lyckades inte helt. Det märktes inte så<br />

mycket under själva stambytet men<br />

blev desto tydligare när jag började<br />

placera ut det inlåsta igen. Bland annat<br />

hittade jag inte min potatisskalare,<br />

det upptäckte jag när jag skulle göra<br />

en sallad med potatis och tomater till<br />

<strong>Vänföreningen</strong>s styrelsemöte. Den<br />

fanns helt enkelt inte, så jag bjöd på ägg<br />

istället, det är också mättande. En annan<br />

sak som jag inte har lyckats hitta är<br />

min skruvdragare så det nya badrumsskåpet<br />

saknar hyllor. Däremot hittade<br />

jag en mus i köket, det är inte så farligt<br />

som det låter, det var en datormus, men<br />

jag förstår inte hur den hamnade i en<br />

av påsarna med köksutrustning men<br />

cognacen hade jag dock tillgång till<br />

En härligt skön sommar<br />

önskas alla medlemmar i<br />

<strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong>s Vänförening<br />

hela tiden.<br />

Mitt val av brun klinker på golvet i badrummet<br />

och toaletten var jättelyckat.<br />

Badrummet har sedan matt vitt kakel<br />

på väggarna med en brun rand cirka<br />

en meter över golvet. Jag har kostat på<br />

mig en lyx, jag har skaffat egen tvättmaskin<br />

och installatören, cirka 30-35<br />

år gammal, utbrast när han kom in i<br />

badrummet ”Vad läckert”. Tvättmaskinen<br />

har jag drömt om i flera år. Jag<br />

är inte överförtjust i att städa, framför<br />

allt gillar jag inte att städa efter andra<br />

vilket man måste göra när man använder<br />

tvättstugan i huset. Ibland när man<br />

kommer dit så ser det rent och snyggt<br />

ut. När man sedan tittar i tvättmedelsfacken<br />

då är det inte roligt längre. Jag<br />

som är allergiker vill ju inte ha andras<br />

tvätt- och sköljmedel, alltså finns nu<br />

ytterligare en maskin hos mig.<br />

Jag vill önska er alla en skön och<br />

grön sommar och tänk på att <strong>Museet</strong><br />

har öppet hela sommaren och Magoutställningen<br />

pågår fram till den<br />

15 september. Passa på att ta med era<br />

släktingar och vän<strong>ner</strong> som kommer på<br />

besök till <strong>Stockholm</strong> under sommaren.<br />

Om ni inte själva är kvar i stan så kan<br />

de väl besöka <strong>Museet</strong> på egen hand.<br />

Men ni måste vila upp er också för<br />

kvällsprogrammen startar redan i slutet<br />

av augusti!<br />

Som ni ser finns programmet nu i<br />

mitten av tidningen. Sidorna före och<br />

efter är annonser så det går bra att ta<br />

ut programmet.<br />

@nnika Ehnwall


4<br />

<strong>Vänföreningen</strong>s<br />

årsmöte<br />

Den 1 mars hade <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong>s<br />

Vänförening sitt årsmöte.<br />

Årsmötet förflöt lugnt. Till ordförande<br />

för 010 valdes Hans Kraitsik. I<br />

styrelsen ingår också Lennart Wolff,<br />

vice ordförande; Ralph Jacobsson,<br />

kassör; Clas Jackert, sekreterare;<br />

Tomas Adler, Birgit Blideman, Hanna<br />

Feist Wechselblatt, Peter Haas och<br />

Rut Milch<strong>ner</strong> som ordinarie ledamöter.<br />

Yvonne Jacobsson är självskriven<br />

ledamot som Museichef. Suppleanter<br />

är Danielle Metz och Ossie Rohman.<br />

Annika Ehnwall är adjungerad som<br />

ansvarig för <strong>Vänföreningen</strong>s kansli.<br />

Efter årsmötesförhandlingarna blev<br />

det livligare. Jessica Zandén besökte<br />

oss och i ett samtal med Bo Hytt<strong>ner</strong><br />

berättade hon om teaterföreställningen<br />

”Min mormor Gladys” om dess<br />

bakgrund och framtid. Därefter<br />

åt medlemmarna en måltid<br />

från Kosherian.<br />

Drottning Kristinas<br />

toramantel<br />

Museibladet 2/2010<br />

Text: Annika Ehnwall & foto Clas Jackert<br />

I förra numret av Museibladet fanns det under<br />

rubriken ”Utblick <strong>Judiska</strong> Europa” en artikel av Sonja<br />

Schlossman om Drottning Kristinas toramantel. Det<br />

var meningen att den skulle illustreras av just denna<br />

toramantel. Tyvärr anlände inte bilden förrän alltför<br />

sent. Tidningen hade då redan gått i tryck. Vi vill inte<br />

undanhålla våra läsare denna bild av den vackra<br />

toramanteln och publicerar den därför här bredvid.<br />

Bilden är från <strong>Judiska</strong> <strong>Museet</strong> i Rom där toramanteln<br />

finns utställd.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!