Mats Gothnier - Botaniska sällskapet i Stockholm

13(1) Daphne 15
M
Stödodling av hotade
Stockholmsväxter på Skansen
ånga skyddsvärda växtförekomster i
Stockholm hotas av exploatering och
uppstädning i gamla kultur- och transportmiljöer.
Sommaren 2001 anlades därför en stödodling
på Skansen, där klassiska "Stockholmsarter"
som knippnejlika, spetsfingerört,
vårflenört, bosyska m.fl. fått en fristad i Skansens
idylliska stadskvarter. Stödodlingen är ett
Mats Gothnier och Bengt Rosén inviger stödodlingen den
l:a september 2001. Foto: Lotten Sjölander.
MATS GOTHNIER
samarbete mellan Miljöförvaltningen, Stockholms
stad och Skansen. Syftet är primärt att
bevara av en del av stadens (och landets) biologiska
mångfald. Samtidigt har vi fått en
unik chans att kasta ljus på problemen för kulturgynnad
flora på en av landets mest välbesökta
platser!
Stadsmiljön, en viktig växtbiotop
Analyser i ArtArken (Stockholms artdataarkiv)
visade, för några år sedan, att många
av Stockholms stads mest skyddsvärda växter
har gått kraftigt tillbaka och lever ett osäkert
liv i stadens föränderliga värld. Drygt 70 %
av de skyddsvärda kärlväxterna i kommunen
har tonvikten av sin förekomst utanför de
naturreservat som finns eller planeras. En
viktig slutsats var att lyfta fram staden som
livsmiljö för hotade arter och även försöka få
till stånd någon form av stödodling.
En fin möjlighet öppnade sig när Susann
Östergård, ekolog på miljöförvaltningen, upptäckte
en yta vid Skansens stadskvarter som
var "som skapt för någon form av stödodling".
Vi använde även benämningen ogräsrabatt
men insåg snart att stödodling nog var ett mer
gångbart begrepp. Kontakt togs med Skansens
personal och idéerna föll i god jord, bl.a. hos
Bengt Rosén, chef för Skansens biologiska
avdelning. De flesta växterna samlades in som
frö från vildväxande bestånd i Stockholm.
Efter förgrodd på Bergianska trädgården har

16 Daphne 2002
de planterats ut på Skansen under 2001. Tanken
är att stödodlingen skall fungera som
komplement och genbank till de ursprungliga
växtplatserna. På sikt skall fröer från Skansen
kunna återföras och berika de ursprungliga
växtplatserna i Stockholm.
Var ligger odlingen?
Stödodlingen har fått bästa tänkbara plats.
Den ligger i södra delen av Skansens stadskvarter,
ungefär där rulltrappan kommer upp
till Glashyttetorget. Här disponerar stödodlingen
den rabatt som löper utmed södra fasaden
av Skomakarlängan. I idyllisk gammal
stadsmiljö stödodlas här åtta olika arter. På
plats finns också information om stadsflora i
Stödodlingen vid Skomakaregården på Skansen. Foto:
Lotten Sjölander.
den folder som Miljöförvaltningen tagit fram
i samarbete med Skansen. Under högsäsong
finns informationsmaterial alltid tillgängligt i
en låda vid odlingen. På andra platser i Skansens
stadskvarter har fröer av gamla stadsväxter
satts ut direkt i kullerstensgator och på
bakgårdar. Stor möda har lagts ned på att
försöka tids- och miljöanpassa floran i stadskvarteren.
De åtta växterna i odlingen vid
Skomakarlängan
Belladonna Atropa belladonna — en
gammal växt i Stockholm?
Belladonnan är mycket giftig. Avkok på växten
användes förr till att försköna kvinnor. Då
växtsaft droppades i ögat förlamades regnbågshinnan
och ögonen blev mörka och glansfulla,
därav namnet Belladonna — vacker dam. I
Stockholm är belladonna känd från bl.a. Observatorielunden,
där den kanske är en rest
Belladonna Atropa belladonna. Teckning: Hans Sjögren.

13(1) Daphne 17
Bosyska Ballota nigra. Teckning: Hans Sjögren.
från gammal medicinalväxtodling. En av de
få växtplatserna i landet är annars Hagakullarna
i Solna, där belladonnan sågs fram till
1994. Utfyllnadsmassorna i kullarna kommer
bl.a. från de rivna Klarakvarteren i centrala
Stockholm, så möjligen har växten en lång tradition
i staden. Ursprunget till belladonnan
på Skansen är botaniska trädgården i Sienna,
Italien. Detta är lite fusk, men när växten
skulle samlas i Stockholm stod inte ett enda
exemplar att finna!
Bosyska Ballota nigra ssp. nigra
från Barnängsområdet
Bosyska fanns enligt äldre uppgifter på åtminstone
ett 10-tal platser i kommunen. Idag
återstår bara fyra. Ursprunget till bosyskan på
Skansen är den klassiska lokalen vid Norra
Hammarbyhamnen på Södermalm. Här finns
den rikligt kring staketet vid entrén till den
s.k. Disponentvillan på Barnängsgatan 66.
Hit kom den troligen som medicinalväxt eller
i samband med den bomullshantering som
tidigare fanns i området. Vid Disponentvil-
Knippnejlika Dianthus armeria. Teckning: Hans Sjö-
gren.
lan upptäcktes den redan 1925 och har sedan
dess blivit flitigt besökt av stadens botanister
och naturintresserade (Lindberg 1983).
Knippnejlika Dianthus armeria
från Beckholmen
Knippnejlikan blommar med purpurröda tandade
kronblad under framförallt sensommar
och höst (under 2001 ända fram i november).
Knippnejlikan är upptagen på rödlistan i kategorin
Sårbar (Gärdenfors 2000), och antalet
förekomster i Sverige är färre än 50. Den
enda stabila växtplatsen i Stockholm finns på
Beckholmen, strax söder om Skansen. Hit
kom den troligen med fartyg som fripassagerare
i barlast. På Beckholmen fanns i början
av 1980-talet ett 100-tal individer (Lindberg
1995). Ett tag såg det dock illa ut för växten.
En massa bråte från hamnverksamheten dumpades
över växtplatsen, och 1997 fanns bara
två individer kvar. Beståndet har dock återhämtat
sig, och sommaren år 2000 kunde

18 Daphne 2002
fröer samlas från ett bestånd om ca 30 plantor
för en tryggare tillvaro på Skansen.
Hjärtstilla Leonurus cardiaca ssp.
cardiaca gör comeback!
Hjärtstilla står längst ner i odlingen bakom
knippnejlikan. Hjärtstillan var tidigt uppskattad
som lugnande medicinalväxt och fanns vid
klostergårdar redan under medeltiden. Växten
är annars ovanlig i landet och upptagen i
rödlistan som Missgynnad. Inom Stockholm
finns ett tiotal äldre förekomster dokumenterade,
men idag finns bara något enstaka
sårbart bestånd kvar. Ett bestånd som är kvarstående
efter odling ligger utmed nordsidan
av Oktorpsgården på Skansen (Sjöberg
2001).
Ursprung och levnadsöde för Skansens
hjärtstilla förtjänar en kort resumé. Växtmaterialet
kommer från Danvikstull i sydöstra
Stockholm. Det är oklart hur länge hjärtstillan
funnits här, men gamla herbarieark visar
att den fanns på lokalen redan 1894 (Lindberg
1986). Växten kämpade sedan på under
hela 1900-talet, trots att i stort sett samtliga
aktiva botanister var här och samlade den till
sina herbarier. Ett större hot, som till sist tog
knäcken på växten, var byggandet av en bensinstation
(1988). Per Sigurd Lindberg var
påpassligt framme och räddade några fröer.
Under perioden fram till år 2001 levde den
sedan i exil, först som koloniväxt i Eriksdalslunden
på Södermalm sedan i Lindbergs fars
trädgård i Djursholm. I och med stödodlingen
gör den comeback i staden.
Rundkrassing Lepidium neglectum
klättrar vidare?
På lite grusigare underlag i odlingens främre
led står den oansenliga rundkrassingen. Växten
har en spännande historia i Stockholm.
Det fåtal fynd som finns, är alla gjorda i anslutning
till gamla banvallar och skräpmarker.
På dessa biotoper sker ett ständigt slitage,
vilket gör att den ettåriga lilla växten klarar
konkurrensen från andra arter. Ursprunget till
rundkrassingen på Skansen är den nu försvunna
bangården på Södra Station mitt på
Södermalm. När området bebyggdes med
bostäder under 1980-talet samlades några
fröer in av eldsjälen Per Sigurd Lindberg. Det
är dessa fröer som idag utgör materialet till
de stödodlade plantorna. Trots att arten är svår
att odla tog sig ett par plantor riktigt bra, och
frösättningen blev god år 2001. Med tiden
kanske växten rymmer från odlingen och klättrar
vidare ut i torgets springor, vilket skulle
vara en mer naturlig växtplats.
Kattmynta Nepeta cataria
återser gammal granne!
Kattmyntan blommade redan första säsongen.
De nektarrika blommorna lockade även
Spetsfingerört Schistophyllum bifurcum. Teckning:
Hans Sjögren.

13(1) Daphne 19
många blomflugor, humlor och bin till odlingen.
Växten är idag sällsynt och klassas i rödlistan
som Akut hotad i landet. Odling vid kulturhistoriskt
intressanta platser är ett viktigt
komplement till de få kvarvarande vilda
växtplatserna. Det sista moderna fyndet i
Stockholm gjordes vid Karlbergsvägen i mitten
av 1990-talet (nu borta på lokalen). I äldre
floror anges kattmyntan som "flerstädes i
Stockholm". Ursprunget till kattmyntan i
odlingen är Bergianska trädgården, där den
funnits ute i trädgården sedan åtminstone
1987. Som en parentes kan nämnas att jag
även fann kattmynta i en måbärshäck vid
vägkanten nära Sollidenporten på Skansen
under sommaren 2001. Kanske hade den
kommit hit som frö med någon äldre växtleverans,
eftersom den i övrigt verkar saknas
på Skansen idag.
J.-E. Wikströms klassiska Stockholms
Flora från 1840 nämner ett par lokaler i stadens
närhet för kattmynta. Kuriöst nog visar
sig en av dessa vara Gungan vid Sandsborg i
Enskede. Huset Stora gungan är nu flyttat till
just Glashyttetorget på Skansen, där det tjänar
som café och restaurang. Det är alltså fullt
möjligt att kattmyntan och den gamla byggnaden
varit grannar förr.
Spetsfingerört Schistophyllidium
bifurcum från Värtahamnen
På lite torrare underlag i odlingens framkant
planterades några plantor av spetsfingerört.
När fingerörten blommat över för säsongen,
känns den lätt igen på de kluvna (bifurkerade)
spetsarna på bladen. Växten har alltid varit
mycket ovanlig i landet. Idag har den bara
fem kända förekomster. Den är klassad som
Sårbar i rödlistan. I Stockholm upptäcktes två
lokaler redan i slutet på 1800-talet. Den ena,
som låg vid nuvarande Södersjukhuset på
Södermalm, försvann när växtplatsen belam-
Vårflenört Scrophularia vernalis. Teckning: Hans Sjögren.
rades med sönderslagna buteljer! Den andra
är den välbekanta växtplatsen i Värtahamnen.
Ursprunget för spetsfingerörten i stödodlingen
är fem plantor som, med länsstyrelsens tillstånd,
flyttades härifrån till Skansen under
försommaren 2001.
Vårflenört Scrophularia vernalis
trivs vid husväggen
I Stockholm har vårflenörten en lång tradition
som kulturväxt. Redan 1792 uppges den
finnas på Stockholms gator, och under 1800talet
fanns den på flera ställen. Under 1900talet
har dock antalet förekomster minskat
kraftigt och idag återstår bara två. Den ena är
räddad genom ett privat initiativ på tomtmark
norr om sjön Trekanten vid Liljeholmen.
Den andra förekomsten är Waldemarsudde
på södra Djurgården, där arten
finns dokumenterad redan 1840. Det är härifrån
Skansens vårflenört har sitt ursprung.
Under året tog sig vårflenörten så pass bra att
bladen nästan tog över hela odlingen.

20 Daphne 2002
Övriga växter i Stadskvarteren
Skansen har på senare år försökt skaffa sig
en bättre bild över de vilda växterna på Skansen.
Under september-november 2001 gjorde
Olle Sjöberg en förberedande inventering i
Skansens mellansvenska och sydsvenska
landskap (Sjöberg 2001). Samma växtsäsong
gjorde Ylva Birkne en gedigen genomgång av
stadskvarterens flora (Birkne 2001). Arbetet
är ett examensarbete på Biogeolinjen, och
slutrapporten kan beställas av författaren eller
genom undertecknad.
Ylva påträffade inte mindre än ca 200 olika
växtarter inom Stadskvarteren som är
knappt ett hektar stort. Floran är en spännande
mix av både naturligt inkomna och medvetet
hitförda arter. Några växter på torvtaken
har kanske till och med importerats med
de friflygande vitkindade gässen, vilka tydligen
försvårade takinventeringen något (Birkne
muntligen).
Kullerstensgata i Skansens stadskvarter. Foto: Mats
Gothnier.
Vit kattost Malva pusilla. Teckning: Hans Sjögren.
Rännstensflora
I kanterna av gatan genom stadskvarteret görs
försök att etablera bl.a. vit kattost Malva pusilla
och skär kattost M. neglecta. Dessa är små
krypande gatuväxter som redan Carl von Linné
såg på Stockholms gator omkring 1740.
Kullerstensgata är idag en ovanlig och hotad
biotop i Stockholm. Hitförd är även paddfoten
Asperugo procumbens, vars frögömmen ser
ut som små paddfötter. Fröerna kommer ursprungligen
från en lokal under Västerbron
på Långholmen. Du kan även naturligt finna
trampört Polygonum aviculare och (hitförd) gatkrassing
Lepidium ruderale. Trampörten gynnas
liksom de andra gatuväxterna av slitaget
i gatumiljön som Skansenbesökarna omedvetet
bidrar till. August Strindberg lär lakoniskt
ha beskrivit trampörten: "...också en
olycklig som lärt sig i lifvets alla förhållanden... ".
Flora vid äldre industrier
Flera av de urbana växter som idag är sällsynta/hotade
finns i äldre industrimiljöer. I

13(1) Daphne 21
gruset bakom Mekaniska verkstaden har ulltisteln
Onopordum acanthium funnit en passande
miljö. Växten har en lång tradition i
påverkade miljöer som hamnar och industriområden;
biotoper som idag minskar i allt
snabbare takt i Stockholm. Ulltisteln vid
Mekaniska verkstaden är hitflyttad från området
kring Skanstull och Norra Hammarbyhamnen.
Här har arten setts mer eller mindre
sporadiskt under de senaste 150 åren
(Thedenius 1850 m.fl).
Vad växer på taken?
Inom stadskvarteren finns två torvtak. Det
ena är Skomakarlängan vid torget, och det
andra är Skansens kryddbod som ursprungligen
stod vid Bondegatan 50 på Södermalm
(det är alltså inte bara växterna som är hitrlyttade!).
Troligen är torvtaksfloran påbättrad
efterhand och inte lika ursprunglig som resten
av byggnaderna. Torvorna har tagits från
ängsmark och berikats med olika slags fetbladsväxter.
En av dessa är taklök Sempervi-
Ulltistel Onopordum acanthium. Teckning: Hans Sjö-
gren.
Bymålla Chenopodium urbicum på Skansen. Foto: Mats
Gothnier.
vum tectorum som förr i tiden planterades på
taken för att ge lycka åt huset (Birkne 2001).
Utdöd bymålla återuppstår!
Skansens största botaniska raritet är bymålla
Chenopodium urbicum. Den har på försök
satts ut i en kraftigt gödslad bädd på Kryddbodens
bakgård. Växten är i den nationella
rödlistan klassad som Försvunnen, och den
har inte setts vildväxande sedan slutet av
1980-talet. Inom Stockholm fanns bymålla på
minst ett 20-tal platser runt förra sekelskiftet.
Det sista fyndet gjordes 1926 i Äppelviken,
Bromma. Sista växtplatsen i landet var en
gödselstack i Västmanland 1987, varifrån det
genetiska materialet till Skansens bymålla
härstammar (genom Mora Aronssons försorg).
Under år 2002 finns nu några ståtliga
plantor i ett hörn bakom kryddboden. Varför
inte göra ett besök och titta till dem?

22 Daphne 2002
Tack till Per Sigurd Lindberg, Henry Gudmundson
och Mora Aronsson för värdefulla
synpunkter och bidrag med växter/fröer. Tack
även till personal på Skansen och Hans Nilsson
och Staffan Lundstedt på Bergianska trädgården
för framgångsrik förgrodd av växterna.
Litteratur
Birkne, Y. 2001: Från vårälskling till bitterknoppen
botanisk studie över Stadskvarteren på Skansen.
Gothnier M., Hjorth G. & Östergård S. 1999: Rapport
från ArtArken, Stockholms artdata-arkiv. Miljöförvaltningen,
Stockholm.
Gärdenfors, U. (red.) 2000: Rödlistade arter i Sverige
2000. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Lindberg, P. S. 1983: Stockholmsfloran. Norstedts.
Lindberg, P. S. 1986: Bilburen bergsbotanik. Särtryck
ur Nackaboken 1986. Lindberg, P. S. 1995: Bevara
Beckholmens blomster.
Svensk Bot. Tidskr. 89(1): 11-18. Sjöberg, O. 2001:
En förberedande inventering av kärl-
växtfloran i Skansens mellansvenska och sydsvenska
landskap. Stencil. Thedenius, K.F. 1850:
Stockholmstraktens phaneroga-
mer och ormbunkar. Stockholm.
Mats Gothnier
Ekolog, Miljöförvaltningen i Stockholm
E-post: mats.gothnier@miljo.stockholm.se
Stödodlingen ingår som en del i programmet för en biologisk utveckling av Stockholms stad
(det sk BUS-projektet). Projektet drivs av miljöförvaltningen i samråd med andra berörda
förvaltningar inom staden. Kontaktperson: Susann Östergård, Miljöförvaltningen,
tel: 508 28 936, e-post: susann.ostergard@miljo.stockholm.se
Skyddsvärda växter och djur i Stockholm kartläggs genom ArtArken - Stockholms artdata-arkiv.
Besök gärna web-platsen www.slb.mf.stockholm.se/miljo/artarken/. Här kan Du även
rapportera Dina observationer av skyddsvärd flora och fauna inom kommunen.
Stödodlingen ingår i Skansens arbete med bevarande av växter och djur samt i arbetet med
att utveckla och berika de kulturhistoriska miljöerna i enlighet med Skansens generalplan.
Kontaktperson: Bengt Rosén, tel: 442 81 II.