Mats Gothnier - Botaniska sällskapet i Stockholm
Mats Gothnier - Botaniska sällskapet i Stockholm
Mats Gothnier - Botaniska sällskapet i Stockholm
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
13(1) Daphne 15<br />
M<br />
Stödodling av hotade<br />
<strong>Stockholm</strong>sväxter på Skansen<br />
ånga skyddsvärda växtförekomster i<br />
<strong>Stockholm</strong> hotas av exploatering och<br />
uppstädning i gamla kultur- och transportmiljöer.<br />
Sommaren 2001 anlades därför en stödodling<br />
på Skansen, där klassiska "<strong>Stockholm</strong>sarter"<br />
som knippnejlika, spetsfingerört,<br />
vårflenört, bosyska m.fl. fått en fristad i Skansens<br />
idylliska stadskvarter. Stödodlingen är ett<br />
<strong>Mats</strong> <strong>Gothnier</strong> och Bengt Rosén inviger stödodlingen den<br />
l:a september 2001. Foto: Lotten Sjölander.<br />
MATS GOTHNIER<br />
samarbete mellan Miljöförvaltningen, <strong>Stockholm</strong>s<br />
stad och Skansen. Syftet är primärt att<br />
bevara av en del av stadens (och landets) biologiska<br />
mångfald. Samtidigt har vi fått en<br />
unik chans att kasta ljus på problemen för kulturgynnad<br />
flora på en av landets mest välbesökta<br />
platser!<br />
Stadsmiljön, en viktig växtbiotop<br />
Analyser i ArtArken (<strong>Stockholm</strong>s artdataarkiv)<br />
visade, för några år sedan, att många<br />
av <strong>Stockholm</strong>s stads mest skyddsvärda växter<br />
har gått kraftigt tillbaka och lever ett osäkert<br />
liv i stadens föränderliga värld. Drygt 70 %<br />
av de skyddsvärda kärlväxterna i kommunen<br />
har tonvikten av sin förekomst utanför de<br />
naturreservat som finns eller planeras. En<br />
viktig slutsats var att lyfta fram staden som<br />
livsmiljö för hotade arter och även försöka få<br />
till stånd någon form av stödodling.<br />
En fin möjlighet öppnade sig när Susann<br />
Östergård, ekolog på miljöförvaltningen, upptäckte<br />
en yta vid Skansens stadskvarter som<br />
var "som skapt för någon form av stödodling".<br />
Vi använde även benämningen ogräsrabatt<br />
men insåg snart att stödodling nog var ett mer<br />
gångbart begrepp. Kontakt togs med Skansens<br />
personal och idéerna föll i god jord, bl.a. hos<br />
Bengt Rosén, chef för Skansens biologiska<br />
avdelning. De flesta växterna samlades in som<br />
frö från vildväxande bestånd i <strong>Stockholm</strong>.<br />
Efter förgrodd på Bergianska trädgården har
16 Daphne 2002<br />
de planterats ut på Skansen under 2001. Tanken<br />
är att stödodlingen skall fungera som<br />
komplement och genbank till de ursprungliga<br />
växtplatserna. På sikt skall fröer från Skansen<br />
kunna återföras och berika de ursprungliga<br />
växtplatserna i <strong>Stockholm</strong>.<br />
Var ligger odlingen?<br />
Stödodlingen har fått bästa tänkbara plats.<br />
Den ligger i södra delen av Skansens stadskvarter,<br />
ungefär där rulltrappan kommer upp<br />
till Glashyttetorget. Här disponerar stödodlingen<br />
den rabatt som löper utmed södra fasaden<br />
av Skomakarlängan. I idyllisk gammal<br />
stadsmiljö stödodlas här åtta olika arter. På<br />
plats finns också information om stadsflora i<br />
Stödodlingen vid Skomakaregården på Skansen. Foto:<br />
Lotten Sjölander.<br />
den folder som Miljöförvaltningen tagit fram<br />
i samarbete med Skansen. Under högsäsong<br />
finns informationsmaterial alltid tillgängligt i<br />
en låda vid odlingen. På andra platser i Skansens<br />
stadskvarter har fröer av gamla stadsväxter<br />
satts ut direkt i kullerstensgator och på<br />
bakgårdar. Stor möda har lagts ned på att<br />
försöka tids- och miljöanpassa floran i stadskvarteren.<br />
De åtta växterna i odlingen vid<br />
Skomakarlängan<br />
Belladonna Atropa belladonna — en<br />
gammal växt i <strong>Stockholm</strong>?<br />
Belladonnan är mycket giftig. Avkok på växten<br />
användes förr till att försköna kvinnor. Då<br />
växtsaft droppades i ögat förlamades regnbågshinnan<br />
och ögonen blev mörka och glansfulla,<br />
därav namnet Belladonna — vacker dam. I<br />
<strong>Stockholm</strong> är belladonna känd från bl.a. Observatorielunden,<br />
där den kanske är en rest<br />
Belladonna Atropa belladonna. Teckning: Hans Sjögren.
13(1) Daphne 17<br />
Bosyska Ballota nigra. Teckning: Hans Sjögren.<br />
från gammal medicinalväxtodling. En av de<br />
få växtplatserna i landet är annars Hagakullarna<br />
i Solna, där belladonnan sågs fram till<br />
1994. Utfyllnadsmassorna i kullarna kommer<br />
bl.a. från de rivna Klarakvarteren i centrala<br />
<strong>Stockholm</strong>, så möjligen har växten en lång tradition<br />
i staden. Ursprunget till belladonnan<br />
på Skansen är botaniska trädgården i Sienna,<br />
Italien. Detta är lite fusk, men när växten<br />
skulle samlas i <strong>Stockholm</strong> stod inte ett enda<br />
exemplar att finna!<br />
Bosyska Ballota nigra ssp. nigra<br />
från Barnängsområdet<br />
Bosyska fanns enligt äldre uppgifter på åtminstone<br />
ett 10-tal platser i kommunen. Idag<br />
återstår bara fyra. Ursprunget till bosyskan på<br />
Skansen är den klassiska lokalen vid Norra<br />
Hammarbyhamnen på Södermalm. Här finns<br />
den rikligt kring staketet vid entrén till den<br />
s.k. Disponentvillan på Barnängsgatan 66.<br />
Hit kom den troligen som medicinalväxt eller<br />
i samband med den bomullshantering som<br />
tidigare fanns i området. Vid Disponentvil-<br />
Knippnejlika Dianthus armeria. Teckning: Hans Sjö-<br />
gren.<br />
lan upptäcktes den redan 1925 och har sedan<br />
dess blivit flitigt besökt av stadens botanister<br />
och naturintresserade (Lindberg 1983).<br />
Knippnejlika Dianthus armeria<br />
från Beckholmen<br />
Knippnejlikan blommar med purpurröda tandade<br />
kronblad under framförallt sensommar<br />
och höst (under 2001 ända fram i november).<br />
Knippnejlikan är upptagen på rödlistan i kategorin<br />
Sårbar (Gärdenfors 2000), och antalet<br />
förekomster i Sverige är färre än 50. Den<br />
enda stabila växtplatsen i <strong>Stockholm</strong> finns på<br />
Beckholmen, strax söder om Skansen. Hit<br />
kom den troligen med fartyg som fripassagerare<br />
i barlast. På Beckholmen fanns i början<br />
av 1980-talet ett 100-tal individer (Lindberg<br />
1995). Ett tag såg det dock illa ut för växten.<br />
En massa bråte från hamnverksamheten dumpades<br />
över växtplatsen, och 1997 fanns bara<br />
två individer kvar. Beståndet har dock återhämtat<br />
sig, och sommaren år 2000 kunde
18 Daphne 2002<br />
fröer samlas från ett bestånd om ca 30 plantor<br />
för en tryggare tillvaro på Skansen.<br />
Hjärtstilla Leonurus cardiaca ssp.<br />
cardiaca gör comeback!<br />
Hjärtstilla står längst ner i odlingen bakom<br />
knippnejlikan. Hjärtstillan var tidigt uppskattad<br />
som lugnande medicinalväxt och fanns vid<br />
klostergårdar redan under medeltiden. Växten<br />
är annars ovanlig i landet och upptagen i<br />
rödlistan som Missgynnad. Inom <strong>Stockholm</strong><br />
finns ett tiotal äldre förekomster dokumenterade,<br />
men idag finns bara något enstaka<br />
sårbart bestånd kvar. Ett bestånd som är kvarstående<br />
efter odling ligger utmed nordsidan<br />
av Oktorpsgården på Skansen (Sjöberg<br />
2001).<br />
Ursprung och levnadsöde för Skansens<br />
hjärtstilla förtjänar en kort resumé. Växtmaterialet<br />
kommer från Danvikstull i sydöstra<br />
<strong>Stockholm</strong>. Det är oklart hur länge hjärtstillan<br />
funnits här, men gamla herbarieark visar<br />
att den fanns på lokalen redan 1894 (Lindberg<br />
1986). Växten kämpade sedan på under<br />
hela 1900-talet, trots att i stort sett samtliga<br />
aktiva botanister var här och samlade den till<br />
sina herbarier. Ett större hot, som till sist tog<br />
knäcken på växten, var byggandet av en bensinstation<br />
(1988). Per Sigurd Lindberg var<br />
påpassligt framme och räddade några fröer.<br />
Under perioden fram till år 2001 levde den<br />
sedan i exil, först som koloniväxt i Eriksdalslunden<br />
på Södermalm sedan i Lindbergs fars<br />
trädgård i Djursholm. I och med stödodlingen<br />
gör den comeback i staden.<br />
Rundkrassing Lepidium neglectum<br />
klättrar vidare?<br />
På lite grusigare underlag i odlingens främre<br />
led står den oansenliga rundkrassingen. Växten<br />
har en spännande historia i <strong>Stockholm</strong>.<br />
Det fåtal fynd som finns, är alla gjorda i anslutning<br />
till gamla banvallar och skräpmarker.<br />
På dessa biotoper sker ett ständigt slitage,<br />
vilket gör att den ettåriga lilla växten klarar<br />
konkurrensen från andra arter. Ursprunget till<br />
rundkrassingen på Skansen är den nu försvunna<br />
bangården på Södra Station mitt på<br />
Södermalm. När området bebyggdes med<br />
bostäder under 1980-talet samlades några<br />
fröer in av eldsjälen Per Sigurd Lindberg. Det<br />
är dessa fröer som idag utgör materialet till<br />
de stödodlade plantorna. Trots att arten är svår<br />
att odla tog sig ett par plantor riktigt bra, och<br />
frösättningen blev god år 2001. Med tiden<br />
kanske växten rymmer från odlingen och klättrar<br />
vidare ut i torgets springor, vilket skulle<br />
vara en mer naturlig växtplats.<br />
Kattmynta Nepeta cataria<br />
återser gammal granne!<br />
Kattmyntan blommade redan första säsongen.<br />
De nektarrika blommorna lockade även<br />
Spetsfingerört Schistophyllum bifurcum. Teckning:<br />
Hans Sjögren.
13(1) Daphne 19<br />
många blomflugor, humlor och bin till odlingen.<br />
Växten är idag sällsynt och klassas i rödlistan<br />
som Akut hotad i landet. Odling vid kulturhistoriskt<br />
intressanta platser är ett viktigt<br />
komplement till de få kvarvarande vilda<br />
växtplatserna. Det sista moderna fyndet i<br />
<strong>Stockholm</strong> gjordes vid Karlbergsvägen i mitten<br />
av 1990-talet (nu borta på lokalen). I äldre<br />
floror anges kattmyntan som "flerstädes i<br />
<strong>Stockholm</strong>". Ursprunget till kattmyntan i<br />
odlingen är Bergianska trädgården, där den<br />
funnits ute i trädgården sedan åtminstone<br />
1987. Som en parentes kan nämnas att jag<br />
även fann kattmynta i en måbärshäck vid<br />
vägkanten nära Sollidenporten på Skansen<br />
under sommaren 2001. Kanske hade den<br />
kommit hit som frö med någon äldre växtleverans,<br />
eftersom den i övrigt verkar saknas<br />
på Skansen idag.<br />
J.-E. Wikströms klassiska <strong>Stockholm</strong>s<br />
Flora från 1840 nämner ett par lokaler i stadens<br />
närhet för kattmynta. Kuriöst nog visar<br />
sig en av dessa vara Gungan vid Sandsborg i<br />
Enskede. Huset Stora gungan är nu flyttat till<br />
just Glashyttetorget på Skansen, där det tjänar<br />
som café och restaurang. Det är alltså fullt<br />
möjligt att kattmyntan och den gamla byggnaden<br />
varit grannar förr.<br />
Spetsfingerört Schistophyllidium<br />
bifurcum från Värtahamnen<br />
På lite torrare underlag i odlingens framkant<br />
planterades några plantor av spetsfingerört.<br />
När fingerörten blommat över för säsongen,<br />
känns den lätt igen på de kluvna (bifurkerade)<br />
spetsarna på bladen. Växten har alltid varit<br />
mycket ovanlig i landet. Idag har den bara<br />
fem kända förekomster. Den är klassad som<br />
Sårbar i rödlistan. I <strong>Stockholm</strong> upptäcktes två<br />
lokaler redan i slutet på 1800-talet. Den ena,<br />
som låg vid nuvarande Södersjukhuset på<br />
Södermalm, försvann när växtplatsen belam-<br />
Vårflenört Scrophularia vernalis. Teckning: Hans Sjögren.<br />
rades med sönderslagna buteljer! Den andra<br />
är den välbekanta växtplatsen i Värtahamnen.<br />
Ursprunget för spetsfingerörten i stödodlingen<br />
är fem plantor som, med länsstyrelsens tillstånd,<br />
flyttades härifrån till Skansen under<br />
försommaren 2001.<br />
Vårflenört Scrophularia vernalis<br />
trivs vid husväggen<br />
I <strong>Stockholm</strong> har vårflenörten en lång tradition<br />
som kulturväxt. Redan 1792 uppges den<br />
finnas på <strong>Stockholm</strong>s gator, och under 1800talet<br />
fanns den på flera ställen. Under 1900talet<br />
har dock antalet förekomster minskat<br />
kraftigt och idag återstår bara två. Den ena är<br />
räddad genom ett privat initiativ på tomtmark<br />
norr om sjön Trekanten vid Liljeholmen.<br />
Den andra förekomsten är Waldemarsudde<br />
på södra Djurgården, där arten<br />
finns dokumenterad redan 1840. Det är härifrån<br />
Skansens vårflenört har sitt ursprung.<br />
Under året tog sig vårflenörten så pass bra att<br />
bladen nästan tog över hela odlingen.
20 Daphne 2002<br />
Övriga växter i Stadskvarteren<br />
Skansen har på senare år försökt skaffa sig<br />
en bättre bild över de vilda växterna på Skansen.<br />
Under september-november 2001 gjorde<br />
Olle Sjöberg en förberedande inventering i<br />
Skansens mellansvenska och sydsvenska<br />
landskap (Sjöberg 2001). Samma växtsäsong<br />
gjorde Ylva Birkne en gedigen genomgång av<br />
stadskvarterens flora (Birkne 2001). Arbetet<br />
är ett examensarbete på Biogeolinjen, och<br />
slutrapporten kan beställas av författaren eller<br />
genom undertecknad.<br />
Ylva påträffade inte mindre än ca 200 olika<br />
växtarter inom Stadskvarteren som är<br />
knappt ett hektar stort. Floran är en spännande<br />
mix av både naturligt inkomna och medvetet<br />
hitförda arter. Några växter på torvtaken<br />
har kanske till och med importerats med<br />
de friflygande vitkindade gässen, vilka tydligen<br />
försvårade takinventeringen något (Birkne<br />
muntligen).<br />
Kullerstensgata i Skansens stadskvarter. Foto: <strong>Mats</strong><br />
<strong>Gothnier</strong>.<br />
Vit kattost Malva pusilla. Teckning: Hans Sjögren.<br />
Rännstensflora<br />
I kanterna av gatan genom stadskvarteret görs<br />
försök att etablera bl.a. vit kattost Malva pusilla<br />
och skär kattost M. neglecta. Dessa är små<br />
krypande gatuväxter som redan Carl von Linné<br />
såg på <strong>Stockholm</strong>s gator omkring 1740.<br />
Kullerstensgata är idag en ovanlig och hotad<br />
biotop i <strong>Stockholm</strong>. Hitförd är även paddfoten<br />
Asperugo procumbens, vars frögömmen ser<br />
ut som små paddfötter. Fröerna kommer ursprungligen<br />
från en lokal under Västerbron<br />
på Långholmen. Du kan även naturligt finna<br />
trampört Polygonum aviculare och (hitförd) gatkrassing<br />
Lepidium ruderale. Trampörten gynnas<br />
liksom de andra gatuväxterna av slitaget<br />
i gatumiljön som Skansenbesökarna omedvetet<br />
bidrar till. August Strindberg lär lakoniskt<br />
ha beskrivit trampörten: "...också en<br />
olycklig som lärt sig i lifvets alla förhållanden... ".<br />
Flora vid äldre industrier<br />
Flera av de urbana växter som idag är sällsynta/hotade<br />
finns i äldre industrimiljöer. I
13(1) Daphne 21<br />
gruset bakom Mekaniska verkstaden har ulltisteln<br />
Onopordum acanthium funnit en passande<br />
miljö. Växten har en lång tradition i<br />
påverkade miljöer som hamnar och industriområden;<br />
biotoper som idag minskar i allt<br />
snabbare takt i <strong>Stockholm</strong>. Ulltisteln vid<br />
Mekaniska verkstaden är hitflyttad från området<br />
kring Skanstull och Norra Hammarbyhamnen.<br />
Här har arten setts mer eller mindre<br />
sporadiskt under de senaste 150 åren<br />
(Thedenius 1850 m.fl).<br />
Vad växer på taken?<br />
Inom stadskvarteren finns två torvtak. Det<br />
ena är Skomakarlängan vid torget, och det<br />
andra är Skansens kryddbod som ursprungligen<br />
stod vid Bondegatan 50 på Södermalm<br />
(det är alltså inte bara växterna som är hitrlyttade!).<br />
Troligen är torvtaksfloran påbättrad<br />
efterhand och inte lika ursprunglig som resten<br />
av byggnaderna. Torvorna har tagits från<br />
ängsmark och berikats med olika slags fetbladsväxter.<br />
En av dessa är taklök Sempervi-<br />
Ulltistel Onopordum acanthium. Teckning: Hans Sjö-<br />
gren.<br />
Bymålla Chenopodium urbicum på Skansen. Foto: <strong>Mats</strong><br />
<strong>Gothnier</strong>.<br />
vum tectorum som förr i tiden planterades på<br />
taken för att ge lycka åt huset (Birkne 2001).<br />
Utdöd bymålla återuppstår!<br />
Skansens största botaniska raritet är bymålla<br />
Chenopodium urbicum. Den har på försök<br />
satts ut i en kraftigt gödslad bädd på Kryddbodens<br />
bakgård. Växten är i den nationella<br />
rödlistan klassad som Försvunnen, och den<br />
har inte setts vildväxande sedan slutet av<br />
1980-talet. Inom <strong>Stockholm</strong> fanns bymålla på<br />
minst ett 20-tal platser runt förra sekelskiftet.<br />
Det sista fyndet gjordes 1926 i Äppelviken,<br />
Bromma. Sista växtplatsen i landet var en<br />
gödselstack i Västmanland 1987, varifrån det<br />
genetiska materialet till Skansens bymålla<br />
härstammar (genom Mora Aronssons försorg).<br />
Under år 2002 finns nu några ståtliga<br />
plantor i ett hörn bakom kryddboden. Varför<br />
inte göra ett besök och titta till dem?
22 Daphne 2002<br />
Tack till Per Sigurd Lindberg, Henry Gudmundson<br />
och Mora Aronsson för värdefulla<br />
synpunkter och bidrag med växter/fröer. Tack<br />
även till personal på Skansen och Hans Nilsson<br />
och Staffan Lundstedt på Bergianska trädgården<br />
för framgångsrik förgrodd av växterna.<br />
Litteratur<br />
Birkne, Y. 2001: Från vårälskling till bitterknoppen<br />
botanisk studie över Stadskvarteren på Skansen.<br />
<strong>Gothnier</strong> M., Hjorth G. & Östergård S. 1999: Rapport<br />
från ArtArken, <strong>Stockholm</strong>s artdata-arkiv. Miljöförvaltningen,<br />
<strong>Stockholm</strong>.<br />
Gärdenfors, U. (red.) 2000: Rödlistade arter i Sverige<br />
2000. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.<br />
Lindberg, P. S. 1983: <strong>Stockholm</strong>sfloran. Norstedts.<br />
Lindberg, P. S. 1986: Bilburen bergsbotanik. Särtryck<br />
ur Nackaboken 1986. Lindberg, P. S. 1995: Bevara<br />
Beckholmens blomster.<br />
Svensk Bot. Tidskr. 89(1): 11-18. Sjöberg, O. 2001:<br />
En förberedande inventering av kärl-<br />
växtfloran i Skansens mellansvenska och sydsvenska<br />
landskap. Stencil. Thedenius, K.F. 1850:<br />
<strong>Stockholm</strong>straktens phaneroga-<br />
mer och ormbunkar. <strong>Stockholm</strong>.<br />
<strong>Mats</strong> <strong>Gothnier</strong><br />
Ekolog, Miljöförvaltningen i <strong>Stockholm</strong><br />
E-post: mats.gothnier@miljo.stockholm.se<br />
Stödodlingen ingår som en del i programmet för en biologisk utveckling av <strong>Stockholm</strong>s stad<br />
(det sk BUS-projektet). Projektet drivs av miljöförvaltningen i samråd med andra berörda<br />
förvaltningar inom staden. Kontaktperson: Susann Östergård, Miljöförvaltningen,<br />
tel: 508 28 936, e-post: susann.ostergard@miljo.stockholm.se<br />
Skyddsvärda växter och djur i <strong>Stockholm</strong> kartläggs genom ArtArken - <strong>Stockholm</strong>s artdata-arkiv.<br />
Besök gärna web-platsen www.slb.mf.stockholm.se/miljo/artarken/. Här kan Du även<br />
rapportera Dina observationer av skyddsvärd flora och fauna inom kommunen.<br />
Stödodlingen ingår i Skansens arbete med bevarande av växter och djur samt i arbetet med<br />
att utveckla och berika de kulturhistoriska miljöerna i enlighet med Skansens generalplan.<br />
Kontaktperson: Bengt Rosén, tel: 442 81 II.