ORAL HISTOLOGI

ORAL HISTOLOGI
MJUKVÄVNAD
PREPARATBESKRIVNING
Preparat OH1 – OH21 har tillhandahållits av
doc. Gunnar Warfvinge
Avd. för oral patologi, Malmö Högskola

Preparatbeskrivning
OH1
Autopsi från nyfödd patient. Vertikalt snitt, nära tungans medellinje. Tungkroppen domineras
av tvärstrimmiga muskeltrådar, avskurna i olika plan (longitudinella, transversella och
vertikala). Särskilt ner mot roten ses dessutom bindvävsstråk samt en broskkropp, som härrör
från struphuvudet. Bindväv ses också i ett skikt mellan muskeltrådarna och ytepitelet. Här
hittar man gott om celler med avlång, spolformad kärna (unga fibroblaster) samt ett fintrådigt
kollagen. Dessutom urskiljs ett antal tunnväggiga kärl. Epitelet på tungryggen är tunt och
saknar kristor. Däremot skjuter bindväven upp i talrika papiller vilket ger ytan ett vågigt
utseende. Dessa “utskott’ representerar ännu ej helt färdigutvecklade tungpapiller. De lite
spetsigare torde utvecklas till filiforma papiller medan några plattare-rundare blir fungiforma
papiller. Man ser en klar förhorning över hela tungryggen (parakeratos) men bort över roten
blir epitelet närmast oförhornat. Här blir epitelet dessutom jämnare, utan den vågformiga ytan.
I övergångszonen mellan rygg - rot hittar man dock rundade upphöjningar: vallpapiller under
utveckling. Nere i roten ses små körtelaggregat med utförsgångar. Dylika ses också strax
under ytan på tungans undersida. Ytepitelet uppvisar här inga papiller. Det är tunt och man
urskiljer lätt nerbuktande kristor. Förhorningsgraden är dålig.

OH2
Autopsi från 23-årig patient. Vertikalt snitt av tungkroppens främre del nära medellinjen.
Jämfört med prep 1 ses tjockare muskeltrådar. Man ser relativt tjocka kärl samt nervtrådar,
särskilt ut mot spetsen. Bindväven är genomgående mera kollagenrik. Epitelet är tjockare,
särskilt över ryggen. Här hittar man nu filiforma papiller, täckta av tjockt hornlager. De
fungiforma papillerna urskiljs som rundade, sämre förhornade upphöjningar. Epitelet ser,
p.g.a. viss snedsnittning, något oregelbundet ut mot den bakre excisionsranden. Epitelet på
tungans undersida uppvisar något oregelbundna kristor. Basalcellslagret framträder väl och
man ser en relativt tydlig övergång i stratum spinosum. Här är cellerna större och dessutom
ofta ballongformat “uppblåsta”. Detta kan delvis bero på begynnande autolys, men är annars
en bild som inte är helt ovanlig på tungan.

OH3
Snitt av dal av tunga i området för sulcus terminalis. Snittet avser att illustrera papillae
vallatae, tungbasens epitel, de Ebnerska körtlarna samt tungbaskörtlarna. Man ser en
vallgravspapill med plan yta samt en tydligt markerad nedsänkning runtom, den s.k.
vallgraven. Epitelet är relativt tunt, med tydliga tappar i ytavsnittet men med jämnt
basalmembran ner i vallgraven där någon enstaka smaklök kan urskiljas hos denna gamla
patient. I botten på vallgraven mynnar de Ebnerska körtlarna, som har serösa ändstycken och
tydliga sekretrör med kubiska-cylindriska celler. I en del av utförsgångarna ses koagulerat
sekret. I regionen bakom vallgravspapillen är tungbasepitelet tunt och papiller saknas. Här
uppträder i bindväven mukösa körtlar, tungbaskörtlarna, som mynnar i ytepitelet. Jämför
utseendet på de mukösa och serösa körtlarna.

OH4
Snitt från tungans sidoparti. Papillae foliatae framträder mycket väl. I underliggande bindväv
med inslag av fettvävnad syns von Ebners körtlar med tydliga gångsystem.I bindväven i
anslutning till en del av papillerna syns infiltrat av kroniska inflammationsceller.
Tvärstrimmig muskulatur, samt på djupet även en del mukösa körtlar.

OH5
Snitt i tre plan visar kindslemhinna som ter sig normal. Ytan kläds av oförhornat epitel,
möjligtvis med lätt leuködem. Leuködem innebär en förtjockning av epitelet med
intracellulärt ödem i stratum spinosom. Cellerna är större och har en pyknotisk kärna. Detta är
en normalvariant och inget patologiskt.
Försöket att identifiera olika sorters vävnader nere i submucosan som muskelvävnad,
körtelvävnad, nerv- och kärlvävnad samt fettvävnad.
Vad är det för sorts körtelvävnad?

OH6
Detta är samma preparat som föregående men här har snittet färgats med PAS (Periodic Acid
Schiff) som färgar glykoproteiner.
Hur ser det ut och varför?

OH7
Snittet visar marginalgingiva. Ytan kläds av ett lätt förhornat epitel där epitelkristorna ofta är
lite utdragna medan bindvävspapillerna sticker relativt högt upp mot ytan. Pga.
snittningsriktningen ser man övergång i fickepitel ända ner till sulkusepitel mot två ytor. Här
blir epitelet lite tunnare och mister sin förhorning. I den djupare delen av sulkusepitlet kan
man se hur epitelet får en luckrare struktur dvs. det så kallade intercellularrummen blir vidare.
Här sker en ökad vätsketransport genom epitelet, bland annat som en följd av inflammationen.
I bindväven närmast epitelet ses inflammationsceller, dels lymfocyter som framträder endast
som kärnor utan cytoplasma och dels plasmaceller som har en rund kärna som sitter något
excentriskt i en oval cell med tydlig cytoplasma. Stromat är kollagenrikt och innehåller
spridda blodkärl men inte mycket av övriga strukturer.

OH8
Preparatet utgörs av gingiva täckt av ett epitel som delvis har ett förtjockat hornlager, s k
hyperkeratos. Härunder ses ett distinkt stratum granulosum. I epitelets basalcellslager ses
melanin, ett brunt pigment i form av små korn som påträffas i keratinocyternas cytoplasma.
Man ser också spridda melanocyter som känns igen genom att det ligger basalt i epitelet och
har en uppklarning runt cellen. I underliggande bindväv påträffas också några s k
melanofager, makrofager som fagocyterat melaninpigment. I snittet ses också flera små
nervbuntar.
Normalt sett är slemhinnan opigmenterad. En s k hyperpigmentering (för mycket pigment)
kan uppträda i samband med rökning men kan ibland också ses som en fysiologisk
pigmentering hos mörkhyade individer.

OH9
Snittet utgörs av gomslemhinna täckt av normalt ortokeratiniserat ytepitel. Härunder ses en
ganska tunn lamina propria i form av fibrös bindväv. Under denna påträffas mucösa
spottkörtlar. Ii körtlarna ses en diskret inflammation med utspridda lymfocyter i stromat.
Försök att identifiera fett, kärl- och nervvävnad. Titta också på lamina propria och jämför
bindvävens utseende med den du ser i preparat Nr:6 från kindslemhinnan.

OH10
Snittet visar gomslemhinna täckt av normalförhornat ytepitel. På ytan ses lite rester av
koagulerat blod efter det kirurgiska ingreppet. Jämfört med preparat Nr:10 ses ett tjockt
lamina propria och preparatet innehåller inga spottkörtlar. I den övre delen ses ett flertal små
blodkärl som tunna tvåradiga cellsträngar. Man ser också tydliga kapillärer upp i
bindvävspapillerna.

OH11
Snittet visar gomslemhinna som varit utsatt för friktionsbelastning. Detta har lett till ett
kraftigt förtjockat hornlager. Här och var ser man hur ytskiktet är uppfransat och små
ansamlingar av mikroorganismer i form av kocker uppträder som små mörkblå prickar i ytan.
Epitelet har i övrigt en normal differentiering med ett tydlig basalcellslager som övergår i
stratum spinosum och ett förtjockat stratum granulosum. Under epitelet ses lamina propria i
form av relativt kollagenrik bindväv. Här ses ett flertal små blodkärl som ofta ligger ordnade
parallellt med slemhinneytan. I lamina propria ses också en diskret inflammation vilken visar
sig som små lymfocyter nära ytepitelet. På halva preparatets djup övergår lamina propria i
submucosa som huvudsakligen består av fettvävnad. Här påträffas några större blodkärl med
tydlig vägg av tvärstrimmig muskulatur. Man ser också flera små nervbuntar.

OH12
Snitt från bakre delen av gommen i området för den sk. A-linjen. Epitelet kan närmast
beskrivas som oförhornat åt den ena sidan men blir tunt ortokeratotiskt åt den andra. Mot
basalmembranet står kubiska basalceller; ut mot ytan antar cellerna en mera tillplattad form. I
epitelets ytskikt ses kärnrester samt tecken på deskvamation. Under epitelet ligger en ganska
tunn lamina propria. I den luckrare submukosan med inslag av fettvävnad syns mukösa körtlar
(glandulae palatinae). Utförsgångarna kan följas mot ytan. Nära ena kanten av preparatet ses
en vackert längsskuren gång. Man ser övergången från pseudoskiktat cylinderepitel till
flerskiktat plattepitel. På djupet ses muskelpaket.

OH13
Ett litet slemhinnestycke som härrör från munbotten. Ytepitelet är ganska tunt och i huvudsak
oförhornat. Den lilla förhorning man kan se lokalt är reaktiv och kan möjligtvis ha samband
med någon form av trauma då man kan se små bakteriekolonier i ytskiktet. Bakterierna
framträder som små mörkblå korn i epitelets ytskikt. Lamina propria utgörs av lucker,
fintrådig bindväv som innehåller gott om små blodkärl. Härunder ses submucosa med
fettceller under vilka man ser buntar av tvärstrimmig muskulatur. I kanterna av preparatet ses
ansamlingar av färskt blod som härrör från operationen.

OH14
Denna biopsi härrör från det läppröda och avser att illustrera framförallt slemhinnans ytepitel.
Epitelet är tunt och liknar epidermiskt dvs. hudens ytepitel. Epitelet är tunt men samtidigt
välförhornat. Statum spinosum är fem-tio cellager tjockt och ovanför detta ses ett
välutvecklat stratum granulosum och ett hornlager. I bindväven omedelbart under epitelet ses
en gråaktig färgton. Detta är en sk. senil elastos, en degeneration i elastiska fibrer som tilltar
med stigande ålder, framförallt vis mycken utomhusvistelse, tex. hos lantbrukare och fiskare.
Man ser några stora tunnväggiga blodkärl i bindväven. Detta är en godartad kärlmissbildning.
I djupet ses buntar av tvärstrimmig muskulatur.

OH15
Biopsi från överläppen på en storsnusande man. Man ser slemhinna som täcks av ett
förtjockat ytepitel där ytan är karaktäristiskt förtjockad och ödematös. I epitelets ytskikt ses
blå, finkorniga beläggningar av kocker. Det svagt ljusröda ytskiktet utgörs av ett förtjockat
hornlager där epitelcellerna tagit upp vatten till följd av den etsskada som snusningen orsakat.
Denna effekt kvarstår några timmar efter att snuset avlägsnats. Förutom att epitelet är lite
oregelbundet förtjockat ter sig epitelet tämligen normalt under hornlagret. Området där
epitelet blir förändrat motsvarar det avsnitt där epitelcellernas cellmembran tappar förmågan
att upprätthålla vätskebalansen mellan cellens insida och utsida. Samtidigt är det i detta
område som vattenspärren är som effektivast i form av olika lipider som fyller ut epitelets
intercellularrum. Bindvävsstromat är ganska kärlrikt och innehåller spridda
inflammationsceller, främst lymfocyter.

OH16
Snittet visar läppspottkörtlar. Körtlarna är arrangerade i lober som i sin tur är uppdelade i
mindre subenheter, s k lobuli. Det flesta ändstycken ter sig mucösa med lite utdragen form
och ljust gråblå celler. Man ser även mindre ändstycken som har celler med mörkare färgad
cytoplasma. Dessa är inte serösa ändstycken utan mucösa som ännu ej helt fyllts med färdiga
salivkomponenter. Körtlarna är således helt mucösa och inte blandade som man lätt kan få
intrycket av. Centralt i loberna ses utförsgångar där en del kan identifieras som strierade
gångar med lätt cylindriska och eosinofila celler. Man kan även mer perifert i lobuli se
fogstycken (intercalated ducts) i form av små gångar klädda av låga kubiska celler. Här och
var i stromat kan man identifiera små ansamlingar av plasmaceller vilka står för körtlarnas
IgA-produktion.

OH17
Samma snitt som föregående men denna gång med PAS- infärgning för att påvisa
slemproduktionen i körtelacini. Man ser också en del slem ut i utförsgångarna.

OH18
Tvärsnitt av submandibularis körtel. Man ser lober av serös spottkörtelvävnad åtskilda av
ganska tjocka stråk av fibröst stroma. I dessa stromaområden ses en hel del grova blodkärl.
Många av dessa är artärer och omges av en kraftig vägg av glatt muskulatur. Man ser också
flera större körtelutförsgångar klädda av ett ofta ganska platt epitel. Här och var ses små
ansamlingar av lymfocyter som ett tecken på körtelinflammation, sk. sialadenit. I loberna ses i
stort sett enbart serösa körteländstycken som färgas kraftigt lila. I några snitt kan även enstaka
mucösa körtlacini påvisas. Loberna innehåller talrika utförsgångar som ofta ligger samlade i
grupper om fyra-sex stycken. Det flesta är strierade med gångceller som är cylindriska med
ofta centralt placerad kärna. De är eosinofila (orangefärgade) och om man drar ner
mikroskopets bländare kan man se en fin striering i cellernas basala del.

OH19
Snitt från glandula parotis. Ändstyckena i körtelparenkymet är så gott som uteslutande serösa.
Detta är från en gammal individ och inlagring av fettvävnad har skett. I parotis ses alla de
olika typerna av utförsgångar. Ändstycken mynnar i fogstycken med kubiskt epitel. Vidare
ses spottgångar med lågt cylinderepitel samt intralobulära gångar med pseudoskiktat epitel. I
utkanten av preparatet finns också en större artär, som syns såväl längs- som tvärsnittad.
Studera artärväggens uppbyggnad: innerst intiman varefter följer en vågformad membrana
elastica interna. Väggen domineras av cirkulärt anordnade glatta muskelceller i median.
Vidare ses gott om avskurna nervtrådar. En stor nerv går rakt igenom parenkymet och torde
kunna representera en gren av n. facialis.

OH20
Snittet visar munslemhinna med flera talgkörtlar. Man ser lober av celler med ljust flockig
cytoplasma och en liten central kärna. Man kan se hur hela celler töms i utförsgången, s k
holokrin sekretion. Utförsgången mynnar sedan i ytan även om man inte tydligt kan se det i
alla snittplan. I snittet framgår det tydligt att talgkörtelcellerna är specialiserade epitelceller. I
anslutning till körtelmynningen ses en ganska kraftig inflammation i lamina propria. Här ses
täta infiltrat av lymfocyter, små mörkt färgade celler utan tydligt synlig cytoplasma.
Preparatet innehåller vidare flera små artärer med tjock vägg av glatt muskulatur samt även
små tunnväggiga vener. Körtelansamlingen motsvarar en s k Fordyce’s spot.

OH21
De mörka banden beror på veck i preparatet. Cellcement, cellfritt cement och osteocement.
Gränsen mellan dentin och cement blir diffus mot apex. Tydliga buntar av trådar som gå att
följa in i både cementet och benet. Obs! hur fibrerna runt rotspetsen löpa parallellt utmed
denna, det saknas fäste för dem i och med att alveolabenet därunder försvunnit. Malassez´
epitelöar. Spatier med längs— och tvärskurna kärl. En hel del beläggning på tanden. Fickans
botten på olika höjd. Jämför fickans epitel med det orala epitelet vad avser tjocklek och
epiteltappar. Det orala epitelet uppvisar en klar pigmentering i basalcellslagret.

OH22
Läpp, apa, htx-e
Stommen i läppen utgörs av tvärstrimmig skelettmuskulatur. Muskeltrådarna är
huvudsakligen tvärsnittade. Preparatet omges på båda sidor av epitel. Det tunnare
epitelet är hudens epidermis. I bindväven under det ses, för huden karakteristiska
strukturer som hårfolliklar och talgkörtlar. Det tjockare epitelet består av ett skiktat
skivepitel med parakeratinisering eftersom preparatet kommer från apa. insidan av
läpp hos homo är vanligen ej keratiniserad. i bindväven under munslemhinnan ses
små seromukösa spottkörtlar, kärl av olika storlek och nervbuntar. Körtlar saknas
helt i övergången mellan hud och slemhinna, pars intermedia. I vissa delar ses en
tydlig pigmentering i stratum basale. Detta ses normalt ej hos homo.

OH23 Munslemhinna från gom, homo, cytokeratin
Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvisande av det intermediära
filamentproteinet cytokeratin. Positiv infärgning (brun) ses enbart i ytepitelets
keratinocyter.

OH24 Munslemhinna från gom, homo, Ki67
Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvisande av prolifererande celler
Delande celler finns nästan uteslutande i stratum basale och delagsta lagren i
stratum spinosum.

OH25 Munslemhinna från bucca, homo, involukrin
Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvisande av proteinet involukrin.
Detta ämne bildas under epiteldifferentieringen i keratiniserat epitel i stratum
granulosum och uppåt. Här i ickekeratiniserad slemhinna från kind ses proteinet
redan i stratum spinosum. involukrin gör slemhinnan mer resistent mot kemiska
lösningsmedel.

OH26 Munslemhinna från gom, homo, vimentin
Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvsande av det intemediära
filamentproteinet vimentin. Positiv infärgning ses i alla fibroblaster, endotelceller,
makrofager, melanocyter och Langerhans celler. Munhåleepitelets keratinocyter är
helt negativa.

OH27 Munslemhinna från bucca, homo, histamin
Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvisande av histamininnehållande
celler. Positiv infärgning ses i mastcellerna som ligger glest spridda i bindväven. I
högre förstoring ser man att cellernas cytoplasma är full med små distinkta granula.

OH28 Munslemhinna från bucca, homo, faktor VIII
Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvisande av Faktor VIII positiva
celler. Positiv infärgning ses på endotelcellernas yta i kärlväggarna.

OH29 Munslemhinna från bucca, homo, kollagen typ IV
Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvisande av kollagen typ IV. Positiv
infärgning ses i basalmembranen kring kärl och mellan munepitel och bindväv.

OH30 Munslemhinna från bucca, homo, protein S-100
Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvisande av protein s-100. Positiv
infärgning ses i myeliniserade nerver, dendritiska celler och melanocyter.