BRO for men_A5 - Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation - BRO

www.bro.org.se/broformen

BRO for men 10 år
I slutet av 1997 satt BROs dåvarande ordförande Gun Pettersson in en
annons i BROs tidning BROfästet. Hon hade konstaterat att det fanns
ett behov av kontaktpersoner för den övriga familjen där någon drabbats
av bröstcancer. Gun hade fått ett antal telefonsamtal från män vars
käraste hade drabbats av sjukdomen och hon ville med annonsen höra
efter om det fanns män med samma erfarenhet och som var villiga att
träffas för att diskutera huruvida behov av manliga kontaktpersoner
fanns. Allmänna arvsfonden stod för kostnaderna. Föregående ordförande
Kristina Lundgren och tidigare förbundskonsulent Sonja Uppman
hade påbörjat planeringen sedan tidigare.
Fem män svarade i positiv anda och tre av dessa träffades en första
gång i januari 1998 på Radisson SAS Arlanda Hotell. Vi startade med
lunch där Gun deltog och presenterade vår kursledare, läkaren Birger
Gröndahl, som tidigare varit engagerad av BRO. Övriga som deltog vid
detta första möte var Gert-Ove Abrahamsson, Halmstad, Jan Nilsson,
Höganäs samt Lars Engström, Stockholm.
Gun lämnade oss efter lunchen med följande direktiv och lovade att
återkomma om 24 timmar: ”Finns det behov av manliga kontaktpersoner?
Vad ni tillsammans kommer att utveckla utifrån era egna erfarenheter
lägger en grund för kommande aktioner från BROs sida, till
exempel kurser och personliga samtal. Därför finns inget färdigt kursprogram.
Det formar ni själva i samverkan med kursledaren.”
En intensiv eftermiddag följde där gruppen presenterade sig själva inför
varandra. En djuplodande presentation med de känslor som förelåg vid
hustruns sjukdom. Lars utsågs till ordförande men vill kallas sammanhållande
i gruppen. Birger utsågs till sekreterare. Efter presentationen
kunde konstateras att ett beslut om tystnadsplikt kring personliga
erfarenheter behövdes. Det beslutades om en ”Moralisk tystnadsplikt”,
1

2
absolut mot omvärlden och efter personlig bedömning relativt den
egna livskamraten. Gruppen kom också fram till att det fanns ett behov
av stöd för män. Detta innebar att vi tog på oss ansvaret att utreda och
kanske komma med förslag att åtgärda det som gruppen av egen kraft
skulle kunna åtgärda.
Beslut
Under kvällen och söndagen fördes ganska djupa diskussioner som
utmynnade i en rad beslut:
för att kunna lämna en skriftlig redogörelse till BRO.
Britt Karlsten och en representant från lokalföreningen. Grup-
pen ansåg att en viktig målgrupp för verksamheten var kurator-
erna vid de behandlande onkologiska enheterna – och i viss
mån även läkarna.
fattande anhörigstöd. Denna skall utformas av vår grupp – när
vi kommit fram till vad vi män kan göra.
gång kallas.
Till söndagens lunch anlände Gun och fick del av vad vi kommit fram
till. Hon var nöjd och bad oss fortsätta enligt våra planer. Nu följde en
intensiv period med kunskapsinhämtande, bland annat från besöket i

Halmstad där man hade ett mycket välfungerande anhörigarbete. Alla i
gruppen, där nu också Arne Limshage hade anlänt, samlade in all vettig
information som man kom över. Vi fick också ta del av en enkätundersökning
från Huddinge sjukhus – en undersökning av hur bröstopererade
kvinnors män upplevde att vara med i en anhöriggrupp. Man
betonade i denna undersökning vikten av mäns stöd. Det kom många
igenkännande leenden i vår grupp kring de erfarenheter man gjort men
framförallt gav undersökningen en klarhet i hur vi ville arbeta vidare.
Övergripande målsättning
Vi kom fram till följande övergripande målsättning:
”BRO for men ” (som vi kom att använda som arbetsnamn) kan om så
önskas ge hjälp, rådgivning och stöd i samband med att livskamraten
fått besked om bröstcancer. Vi kan detta därför att vi är män som haft
egna erfarenheter i samma situationer.
kontaktorgan.
cancerbroschyren och att denna information borde vara relativt
kortfattad.
den här informationen om oss på ett mycket tidigt stadium –
egentligen redan vid första besöket med sin livskamrat.
torerna vid kirurgiska och onkologiska sjukhusenheter samt
enligt ovan BRO, BCF och BROfästet.
3

4
eftersträva rikstäckning genom lokala BCF.
på vårdande sjukhus och BCF.
med uppföljning.
Efter sommaren och ytterligare två träffar ansåg sig gruppen vara klar
att rapportera till BROs styrelse.
Den 15 augusti 1998 träffade vi BROs ordförande Gun Pettersson
och Birgit Folkar på BROs kansli i Stockholm. Syftet med mötet var en
avstämning av gruppens arbete samt diskussion om hur projektet skulle
föras vidare. Birger Gröndahl meddelade efter avslutat kursledarskap
att han önskar ingå i gruppen som medlem vilket gruppen beviljat med
glädje.
Mötet enades om en handlingsplan där BRO genomför helgutbildningar
med uppföljningshelger. Antalet tillfällen beror på anslutningen.
Gruppen leder och medverkar i utbildningarna. Föreläsare engageras i
utbildningarna. Handledning skall erbjudas kontaktmän, primärt genom
den handledarkompetens som finns i gruppen. Lokala BCF skall representera
BRO vid utbildningarna. Gruppen skall arbeta fram förslag till
utbildningsplan med utbildningsmaterial vilket skall tillställas BRO.
När det gällde rekrytering av män fick gruppen i uppdrag att ta fram
ett introduktionsbrev som tillsammans med ett brev från BRO skulle
överlämnas av BCF till kuratorer som i sin tur använder det vid kontakt
med anhöriga. BCFs medlems- och sjukvårdskontakter skall utnyttjas.
BROfästet som lockade oss att starta gruppen en gång måste användas
för rekrytering. Gruppen själv och individuella kontakter, lokalradion
och massmedia ansågs också som rekryteringsmöjligheter.

Igång igen
Nu var vi igång. I september träffades vi igen för att sätta ihop ett utbildningsprogram.
Programmet skulle komma att bli i nio punkter
uppdelade på två dagar. Två punkter berörde de rent medicinska frågorna
och där måste BRO skaffa lämpliga föreläsare. Detta har fungerat
bra. Tre andra viktiga punkter är ”Det enskilda samtalet”, ”kommunikation”
och ”kriskommunikation”. Turligt nog finns kompetens i dessa
frågor inom gruppen vilket gör att schemaläggningen kan göras efter
de externa föreläsarnas önskemål. Lokal BCF alternativt BRO har en
stund för att informera om sin verksamhet. Ett populärt inslag från båda
håll. Den viktigaste punkten är dock deltagarnas erfarenheter. Här ges
nyttig information till alla i gruppen som ett komplement till sina egna
erfarenheter samt utgör underlag för att bedöma om vederbörande
ny man har kommit så långt i sitt bearbetande av traumat att han kan
antagas som KP.
Den första kursen hölls den 17 – 18 april 1999 på Arlanda. Det var ju
lite spännande att se om vårt upplägg skulle hålla. Vår första externa
föreläsare Thomas Hatschek önskade starta tidigt, direkt efter samlingen
och det blev en lyckad start. Det ställdes naturligtvis ett antal frågor
så kaffepausen rann iväg. Och så brukar det vara. Detta är en kreativ
grupp som hela tiden söker nya fakta. Kurator Liv Andersson delgav sin
syn på den kurativa verksamheten för bröstcancerdrabbade. Vi hamnade
lite i tidsnöd men natten var lång så det redde ut sig till det bästa.
”Premiärelever” var Oddleif Ness, Örebro, Ulf Enlund, Kalmar, Anders
Westin, Fränsta och Göran Asplund, Kvibille. Alla föll väl in inom våra
kriterier och godkändes som KP.
Redan på hösten 1999 mellan den 11 – 12 september hölls nästa kurs
på Sunnersta Herrgård, Uppsala. Tyvärr bara en ny man. Men BROs ordförande
Margareta Greber Hidestrand, förbundskonsulent Birgit Folkar
5

6
(som varit oss mycket behjälplig med alla arrangemang) och BROfästets
redaktör May-Inger Frischenfeldt anlände till lunch. Uppskattat av
gruppen att få träffa dessa kvinnor. Det gjordes också ett reportage för
tidningen.
Det kändes under kursen att alla var ”taggade” av verksamheten och
det kom upp många förslag till hur vi skulle jobba vidare med framför
allt information om vår verksamhet. Anders Westin höll på att lägga
upp en hemsida till oss. IT är ju idag en viktig informationskälla, numera
finns vi länkad från BROs hemsida. Tyvärr kunde vi inte godkänna den
enda nya mannen. Hans hustru hade fått återfall och han hade inte
kunnat bearbeta detta än.
Sedan har vi haft fem nya kurser. Den första av dessa var hos Lena
Lundqvist i Örebro. Till den kursen kom BROs nya ordförande Ingrid
Kössler samt sju nya män - Peter af Petersens, Stockholm, Carl-Gustav
Pettersson, Norrköping, Dan Engström och Göte Spjut, Borås, Jan Kock
och Bertil Ärnlöv, Dalarna samt Åke Löfgren, Rimforsa. Nu var vi 16
stycken men det var långt kvar till en i varje förening.
Nästa kurs hölls i april 2002 på Såstaholm, Täby. Två nya män var
inbjudna, Stellan Minnhagen, Luleå och Tommy Sternulf, Lyckeby. Upplägget
för denna kurs var något annorlunda. Kursteamet och de nya
träffades redan på fredagskvällen och startade utbildningen med de
punkter som bara berör de nya. Vid lunch på lördagen kom resten av
gruppen för fortbildning. Detta visade sig fungera bra även om tiden
kanske var i knappaste laget på fredag kväll.
I augusti 2003 var det dags för ännu en kurs på Såstaholm. Även denna
gång körde vi efter vårt nya koncept, det vill säga vi startade på
fredagskvällen med tre nya män. Alf Ulfhielm, Sundsvall, Kjell Egnell,
Mora och Jari Aalto, Fagersta. Samtidigt som övriga i gruppen kom till
lunch på lördag, kom BROs nya styrelse med ordförande Ingrid Kössler.
Kvällens middag avnjöts tillsammans med styrelsen. Ett bra sätt att
bekanta sig med varandra.

Nästa kurs hölls mitt i Stockholm på Berns hotell i augusti 2005. Det
är lite glest mellan träffarna. Tyvärr hade vi fått många återbud så det
var bara Peter Bjurhall från Göteborg som kom. Av de gamla i gruppen
hade tyvärr tre lämnat återbud och hoppat av som KP. De säger sig inte
ha något mer att ge vilket jag betvivlar, men det är ju ett frivilligt åtagande.
Även denna gång hade BROs styrelse konferens samtidigt med
oss. Det blev dels återseende och dels nya bekantskaper.
Den senaste kursen hölls i november 2006 i Stockholm. Tyvärr ett antal
återbud även denna gång men vi blev fyra fler. Kurt Strid och Juan
Maturana, Stockholm, Patrik Kvarnlöf, Molkom och Hans Dahlkvist,
Falun. Våra kvinnliga KP-ansvariga hade utbildning samtidigt och vissa
moment kördes tillsammans. Tyvärr fick vi ingen medicinsk föreläsning
för våra nya denna gång. Det är ett viktigt moment i vår utbildning men
jag hoppas att vi kan ta igen det nästa gång.
Vad har vi nu nått med vår verksamhet. Det har inte blivit vad vi trodde
från början, vi hade räknat med betydligt fler kontakter via telefon eller
IT. Man frågar sig då, varför? Vad vi kan förstå så är det kommunikation.
Vi försöker på alla sätt att nå ut till allmänheten via sjukhusen,
media, BCF, mun mot mun, men det är svårt. Det är ju ingen man som
förväntar sig att hans hustru skall få bröstcancer i morgon. Vi trodde
nog att hemsidan skulle ge fler napp eller är det så att vi män kan
själva? När vi har varit ute i TV, landstäckande tidningar och lokalradion
har samtalsfrekvensen ökat en kort tid. Eftersom vi inte lyckats få en
manlig KP i varje förening så har jag förstått att informationen om oss
inte har nått ut för det finns tyvärr alltför många föreningsmedlemmar
som inte vet om vår existens och som därmed inte kan informera drabbade
om att vi finns. Broschyrer och annan information som läggs ut på
sjukhusen av BCF får inte alltid bli kvar och det är ju där förstahandsinformationen
skall finnas.
7

8
Tack BRO!
Vi vill tacka BRO för att vi har fått möjlighet till en manlig KP verksamhet.
Vi vet att den behövs. Dessa tio år har visat att vår världsunika verksamhet
har hjälpt många och som kunde vara flera om informationen
om oss hade fått en bättre spridning. Men vi ger inte upp. Vårt mål
är minst en manlig KP i varje förening. Även detta är svårt att uppnå
och där behöver vi hjälp av föreningarna. I Dalarna ombesörjde Kerstin
Wåhleman en träff för män vars levnadskamrat råkat ut för bröstcancer.
Jag inbjöds att berätta om vår verksamhet. Det kom sju män av vilka nu
två är manliga KP. Ett bra initiativ.
Nu är det 2008 och jag vet inte när nästa utbildning blir av. Vi har
fortfarande några på väntelistan som väntar på att få deltaga. Men det
behövs fler.
Tack för att jag fått leda denna verksamhet under dessa år. Samarbetet
med gruppen och speciellt med Birger Gröndahl, Gert-Ove Abrahamsson
och Arne Limshage har varit mycket stimulerande och underbart.
Nedtecknat på begäran av BRO av
Lars Engström
2008-02-27

Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation - BRO
Box 1386, 172 27 Sundbyberg
Besöksadress: Sturegatan 4, 5 tr Sundbyberg
Telefon: 08-546 40 530
Fax: 08-546 40 539
E-post: info@bro.org.se
www.bro.org.se
Bröstcancerfonden
PlusGiro: 900591-9
Bankgiro: 900-5919
www.brostcancerfonden.se Engelhardt Design & Kommuniktion AB 0805. Omslagsbild: Gert-Ove Abrahamsson