2012 Höst.pdf - Råå museum

More documents

Recommendations

Info

Min korta karriär som professionell sjöman Det är inte bara Gubbalagets sjöfarare som upplevt dramatik till lands och havs, Staffan Jonasson skriver här om ett par händelserika månader med M/S Gunda. 1957 avlade jag realexamen på ”Gossis” i Hälsingborg. Yrkesvalet lutade mot något tekniskt, men realbetyget tillät inte många valmöjligheter för omedelbara vidare studier. Med en far som sjökapten och en storebror på väg till samma karriär, så var det ganska naturligt att prova på att gå till sjöss. Mina föräldrar reste förstås inga hinder. Jag kontaktade Rederiaktiebolaget Transmarin med kontor på Kungsgatan, och där var det inga problem att få hyra som jungman. Läkarundersökning var obligatorisk, och den gjordes hos doktor Arthur Delin på <strong>Råå</strong>vägen. Synen testades och var OK. Normalt färgseende är MS Gunda, byggd på Öresundsvarvet 1946. -16- viktigt för att kunna skilja på röda och gröna bojar. Mor tyckte dock att det obligatoriska Wassermanprovet, som skulle konstatera om jag hade syfilis, var ganska onödigt. Nästa formalitet var att gå på Sjömanshuset för att få sin Sjömansbok och bli inskriven som jungman på M/S Gunda. M/S Gunda var byggd 1946 på Öresundsvarvet och var på 3850 DW (last kapacitet i ton). Fartyget var 107m långt och hade en besättning på c:a 30 man. M/S Gunda låg i Hamburg och jag fick en tågbiljett dit. Jag träffade en agent som satte mig på en båt ut till fartyget, som var förtöjt vid dyktalber*) mitt ute på Elbe. Intressant nog så låg en fyrmastad bark
på andra sidan dyktalberna, nämligen det ryktbara skolskeppet Pamir. Det skulle tre månader senare, den 21 september 1957, förlisa i en cyklon utanför Azorerna. Av 86 man ombord överlevde endast sex, ingen av befälet. Gunda hade en nog så internationell besättning, de flesta var hyggliga och stadgade sjömän från Tyskland. Jag fick en liten enmanshytt akterut. Kojen var högt belägen över en underkoj i grannhytten. I Hamburg lastade vi styckegods från pråmar, d.v.s. lådor, balar, säckar, tunnor etc. Detta var långt innan revolutionen med container transporter. Vi avseglade sedan utför Elbe mot Bremerhafen. Mer last togs ombord, bl. a. lastbilschassi som surrades på däck. I Bremerhafen fick jag på kvällen insyn i det mytomspunna sjömanslivet på en bar med öl och flickor som var till salu. (Jag var och förblev oskuld även efter den kvällen!) En av jungmans plikter på M/S Gunda var att polera Transmarin T-et i skorstenen. Skorstenen var svartmålad och T-et var utskuret av mässingsplåt, nästan manshögt. Jungmannen skulle då, varannan dag, klättra upp för att med trasor och en stor flaska ”Häxan” polera T-et så det glänste som guld! Om man, t.ex. på grund av dåligt väder, missade poleringen så fick man dubbelt jobb, eftersom den saltbemängda luften snabbt oxiderade mässingen. Nästa hamn var Antwerpen och sedan den sista i Västeuropa, Caen i Frankrike. Till Caen i Nordfrankrike kommer man genom en smal kanal, en nog så spännande tur. Caen ligger nära invasionsstränderna i Normandie och bar då fortfarande många tydliga spår från de häftiga striderna sommaren 1944 med kulhål i fasaderna och förstörda byggnader. Därefter väntade den långa resan över Biscaya, in genom Gibraltar sund till Valetta på Malta och sedan Alexandria. I östra Medelhavet lossade vi -17- styckegods från Västeuropa och låg oftast en dag i varje hamn. Vidare till Beirut som på denna tid, långt innan inbördeskriget, var en vacker stad med många stora byggnader ut mot en tjusig strandpromenad. En påg från <strong>Råå</strong> upplevde dock trafiken som hysterisk och livsfarlig. Från Beirut seglade vi vidare till Pireus, Atens hamnstad, där jag bad om en fridag för att ta tåget in till Aten och besöka Akropolis. En nog så imponerande upplevelse för en 17-åring. Sedan fortsatte vi upp genom Dardanellerna över Marmarasjön mot Istanbul. På Marmarasjön mötte vi hårda motvindar och fick lite sjögång. Jag hade fått tredjestyrmans vakt 8 - 12 resp. 20 – 24 och stod till rors på kvällen, när jag plötsligt drabbades av akut sjösjuka. Jag fick ju be styrman om nådig tillåtelse att bli avlöst för att kunna gå avsides för att offra till havsgudarna. Jag blev så småningom avlöst men fick också en lång harang om att: ”Det är inget gry i grabbar nuförtiden. Annat var det på min tid”. Efter uträttat ärende kom jag tillbaka och fick nya förmaningar om hur icke sjömansmässigt det var att bli sjösjuk för så lite sjögång. Så småningom tystnade dock styrman och blev påfallande stillsam. Plötsligt så försvann han en liten stund och när han kom tillbaka frågade han mig: ”Vad åt du till kvällsmat?” ”Lapskojs” svarade Jag. ”Jag ska strypa kocken” sa han och plötsligt var min sjömansära helt återupprättad. I Istanbul behövde jag uppsöka en frisör för mitt snaggade hår hade växt. Jag fann snart en lämplig inrättning och trots språksvårigheter kunde jag visa att jag åter ville bli snaggad. Frisören bekräftade att han hade uppfattat mina gester rätt med att säga ”amerikano” och så blev jag proffsigt klippt. Efter Istanbul så var all last lossad. Vi gick då tvärs över Medelhavet till Tripolis i Libyen där vi under ett par dagar lastade balar av grovt ”ökengräs”. Hela
Page 1 and 2: Nr 2 2012 Årgång 29 Museitidninge
Page 3 and 4: guide. I gästboken hittar jag mån
Page 5 and 6: Minnet av detta gubbalag, ”Fri Ta
Page 7 and 8: tjänat sitt levebröd på havet el
Page 9 and 10: En av herrarna med erfarenhet från
Page 11 and 12: Fiskare och Fiskhandlare Anders H M
Page 13 and 14: Skeppare Janne Pålsson på Långga
Page 15: Vet du att… ● Rödspättan har
Page 19 and 20: Staffans sjömansbok. Tillbaka i He
Page 21 and 22: hon väljs av medlemmarna och kan v
Page 23 and 24: ven. Det talades om ”vetetraden
Page 25 and 26: land”. Bedömningen får stå fö
Page 27 and 28: De glömda orden Förfota, stoppa,
Page 29 and 30: Erik Björck var bland mycket annat
Page 31 and 32: info-sidan Öppettider hösten 2012

2012 Höst.pdf - Råå museum

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?